Nu blev 2025 mitt första pensionärs år inte som det var tänkt, först Gallstens operation som jag skrivit om. Ganska snart blev det kallelse till en röntgen. Detta pga. ”vi såg något litet som inte ska vara där”. Efter röntgen bestämdes det att tumören som det visade sig vara, naturligtvis var aggressiv och ska opereras bort! Operationen fick vi vänta på då det var semestertider och väl fyllda operationssalar. Ligga på sjukhus i fyra veckor tar på en, kondition och muskler är bara borta! När jag skulle gå upp till junior promenad på 100 m förutom tröttheten så sitter brallorna nere vid knävecken. Det räckte att gå 20 m och trots åtdragen livrem hänger brallorna långt ned, hade ju inget arsel kvar som fyller ut bara ben, som 2”*4 reglar ungefär. Höst/Vinter säsongen i jakt hänseende var inte bra, när jag inte kände för det var jag förkyld. Eller för frusen av mig, helvete vad jag fryser lätt så tre – fem jakter har det väl blivit och för det mesta åker jag först. För Motståndskraft finns inte när man behandlas med cytostatika Det som man inte tänker på första tiden då man är så insnöad på sig själv, är att det -ringer inte, - SMSas inte, eller -mailas inte längre, DET BLIR TYST! Har full förståelse för att folk inte vill störa, men om jag har en dålig dag blir jag glad ändå och orkar jag inte prata ber jag få ringa upp en annan dag Tänk till en gång, är det inte någon som du känner att du slutat ringa till pga t.ex. sjukdom. Slå en signal prata jakt och annat det uppskattas jag lovar! Vill inte skuld belägga någon utan bara förklara hur vi/jag känner. Klart jag och andra ska ringa men envägs kommunikation är tråkigt Fuck Cancer