Leaderboard

För eget vidkommande så har jag övertagit en god väns Heym 22S 16/70-22WMR samt min morfars båda Husqvarnor, en m/51 i 12/65 och en m/46A i 9,3X57. Den senare blir med reflexsikte ett bra drevjaktskomplement till befintliga 6,5X55 och .338WM (fallblock). Sista platsen fyllde jag ut med en klass II då jag hade svårt att motivera en femte klass I och handen på hjärtat så kommer jag aldrig ha de ekonomiska medlen att jaga The Big Five i Afrika även om det förstås är en gammal barndomsdröm att få jaga kafferbuffel. Det blev en Krico 620L i .222Rem, slutstycksgång som smörat glas, med en hakmonterad Helia Super 3-9X42 med riktmedel 2 då jag är svag för stilspråket med helstock och old school rembygelsfäste. En .222:a blir ett bra komplement i garderoben till råbock och räv på hemmanet i Västergötland och till toppfågel och bäver på mina västerbottniska marker. Självfallet har en traditionell tysk flätad läderrem införskaffats samt ett kaliberanpassat patronfodral i loden..

Det var i sanning en vacker studsare!

För borre ska jag klara allt med dessa.

Får besök av två fiskegalningar på måndag. Tänker dra borrefile för hela vintern så det räcker åt både mig och min numera 80 årige morbror och då behöver man ju borrejiggar i rätt färger. Rätt färger här nu är naturfärgade och gula i olika varianter. Tror det slant lite vid gjutformarna. Jiggkrokar gjorde jag 3500st av en kväll framför blygrytan för några år sedan. Tiden går ju så förbannat fort numera så det kan likaväl vara 5+ år sedan också. Här är min borrelåda för veckan. Jag tror jag reder mig. 😀

Tja, du är inte så långt från sanningen. Tyvärr, så är wikipedia-sidan som handlar om detta inte helt korrekt. Men nu ska jag berätta hur och varför vi gräver/grävde ner den. Grönlandshajen har ingen urinblåsa, så den "kissar" igenom huden ungefär som när vi svettas. Detta medför att köttet är ganska mättat med urinsyra och därför giftigt när det är färskt. Redan kort tid efter att hajen dör, så börjar urinsyran att brytas ner till ammoniak och lite andra otrevliga ämnen. Så vad gör man då?? Man gräver en grop, ungefär en meter djup. Första 20cm fyller man med sten av blandad storlek, från ca. valnöt till knytnäve. Ovan på dessa stenar lägger man brädor. Här blir det lite fel hos wikipedia. De påstår att man lägger den hel i en grund grop, vilket är fel. Hajen skärs upp i bitar enligt ett visst mönster. Bitarna är sedan lagda i gropen med 90 grader mellan lagren och man lägger dem med kött mot kött och skinn mot skinn. När man har lagt i alla bitar, eller nått ca 70 cm upp, vilket som inträffar först, så lägger man ytterligare brädor på och sedan större stenar för att skapa visst tryck mot köttet. Gropen är sedan fylld med jord och sand för att undvika att insekter kommer åt köttet. Vikten från stenarna gör nu att urinsyran/ammoniaken lakas ur köttet och ner i gruset under. Detta är en process som tar ungefär 3 månader. När man anser att urlaknings och jäsningsprocessen är färdig, så är det dags att torka köttet. Man gräver upp det och hänger upp för torkning, helst på norrsidan om en byggnad för att undvika att det utsätts för sol. "Sólsoðinn" (solkokt) haj får ganska besk och frän smak, och är inget att ha. Haj på tork. Jag kan tydligt se att den har inte fått jäsa tillräckligt. Hade behövt ca. en månad till. När hajen har hängt i mellan 6-8 månader, så är den klar för att ätas. Bitarna har då fått en gyllenbrun skorpa på utsidan, och när man delar på den, så ska den vara kritvit som Philadelphia ost på insidan. Man ska inte heller se några fibrer i köttet. Tyvärr, så är det här man brister i tillverkningen idag. Många tillverkare lägger köttet i IBC-tankar med avskuren topp, eller stora fiskekar istället för att gräva ner den. Och man pushar tillverkningstiden för att kunna trycka ut den på marknaden så snabbt som möjligt. Och hur smakar den då?? Tja, som schweizisk ost. Jag har faktiskt köpt schweizisk ost som smakar nästan identiskt med hajen. Jag kan i förbifarten nämna att en farbror till mig levde av att fiska och verka grönlandshaj, och efter hans bortgång, så blev min far ofta anlitad för att verka hajen som fiskebåtarna råkade få i sina nät. Han lärde i sin tur ut processen till andra där vi bodde. (Finns lite olika metoder, beroende var på Island man bor) Och förresten, wikipedia påstår också att vi gjorde samma sak med brugd, om man fiskade den, men det är fel. Brugden fiskades enbart för leverns skull, då den smältes till hajleverolja.

Här lite nytt till laddbänken, halssmörjning med grafit.