Eftersom du, liksom jag har begränsad erfarenhet av skytte, är min fasta övertygelse att en normalkaliber är lösningen. Helt enkelt för att då har du råd att öva, öva, öva, öva

Jag tycker personligen att 6,5x55 är lite i klenaste laget för större vilt men det är, som allt annat, bara tyckande.

Tycker dessvärre att den här tråden spårat ur fullständigt

Var är de mustiga pajkastningarna mellan förespråkare av ekorrpatroner kontra vrålmagnums? Hetsiga hårklyverier, mysiga megagräl, sadistiska slag under bältet. Denna tråd saknar ju allt... allt det jag är van vid... från ett annat forum...

Utdelar härmed MVG i Uppförande och Vettiga Nyanserade Kommentarer till samtliga i denna tråd

Med risk för att låta som en gammal grinig gubbe så har jag några reflektioner baserade på rätt många år av både skytte, jakt och ett brinnande vapenintresse, inte minst när det gäller att skjuta på långa håll.

För det första vad är det som krävs för att skjuta på långa håll? A och O är att skottet tar där det skall och för mig är det ingen som helst tvekan om att det är lättare att uppnå med en kaliber med en ringa rekyl. Många gånger gör man misstaget att titta sig blind på diverse ballistiska tabeller där man får intrycket att det är magnumkalibrar som "gäller". Felet man gör är att man antar att sannolikheten för träff är lika stor oavsett om man skjuter med en 6.5x55 eller en 300 magnum.

Rutinerade skyttar har sedan länge insett att detta är ett område där "less is more", i stort sett inom alla kulskyttedisipliner strävar man efter att skjuta med patroner med så låg rekyl som möjligt. Man kan dra en parallell till vår egen "månadstävling i praktiskt skytte" där vi skjuter på avstånd upp till 300m. Den kraftigaste patronen i den samlingen är såvitt jag känner till 308 win .

Visst har magnumpatronerna ett solklart berättigande när det gäller att leverera kraft på långa håll men enligt min egen erfarenhet så räcker normala klass 1 patroner väl till så länge som vi pratar om skotthåll på max 300-350m. Som parentes kan jag nämna att det längsta skotthållet jag varit med om på svenskt klass 1 vilt var en skadeskjuten älgko som jag sköt på 320-330m med den erkända långhållskalibern 9.3x62 Så sent som förra säsongen sköt jag en älgkalv med 308win på 264m med fullgod effekt.

Det finns en 300 wsm pipa i min garderob och dessutom har jag tidigare använt både 300 win mag, 338 win mag en hel del. Numera ser jag allt mer sällan någon anledning att lufta dylika kalibrar eftersom min 308 win eller för den delen min 9.3x62 löser de uppgifter som kan bli aktuella så långt ut som jag kan tänka mig att avlossa skott mot vilt.

Det som krävs för ett etiskt försvarbart långhållskytte är att man behärskar de aktuella skotthållen till fullo. Denna förmåga kan man endast skaffa sig genom ett idogt övningsskytte. Om du inte är en extraordinär talang inom kulskyttet så bör du nog räkna med ett det krävs tusentals skott på långa håll innan du uppnår den färdigheten som krävs för att veta var skottet tar på långa håll. Att skaffa sig den färdigheten med en kaliber som t ex 7mm rem mag är enligt mitt sätt att se på saken inte optimalt eftersom det dels blir ganska dyrt och dessutom gör du skyttet svårare än vad det behöver vara.

Jag skulle titta på kalibrar som t ex 6.5x55 eller 308 win för att så snabbt som möjligt nå de resultat som krävs. Lämpliga bössor för detta kan vara en LTR i 308 win eller en Tikka continental i 6.5x55. Givetvis finns det fler lämpliga kandidater

Det finns en massa mer saker att tillägga men tyvärr har jag ett jobb att sköta varför jag ber att få återkomma i frågan.

Vänligen,

Henrik

Tycker dessvärre att den här tråden spårat ur fullständigt

Var är de mustiga pajkastningarna mellan förespråkare av ekorrpatroner kontra vrålmagnums? Hetsiga hårklyverier, mysiga megagräl, sadistiska slag under bältet. Denna tråd saknar ju allt... allt det jag är van vid... från ett annat forum...

Utdelar härmed MVG i Uppförande och Vettiga Nyanserade Kommentarer till samtliga i denna tråd

I ett försök att få dig att känna dig mer hemma... duuu.. du har.. eh.. fel? =)

Sticker väl ut hakan då och tar upp .338 Lapua som långhållspatron igen Hmm.. jag tror jag har kärat ned mig lite i den.. kanske måste ha en sån..? Sako ska visst tillverka bössor i den kalibern... =)

Detta är ju så häftigt, håller med Exabit helt och fullt ang ordning och uppförande vilket moderatorn i en är tacksam för

Mina tankar..

Ursprungligen var frågeställningen en klass 1 och en klass 2:a och då tänker jag som så att:

Skaffa en lättskjuten (välstockad) klass 1 av lämplig kaliber.. 270 win är jag svag för men jag tror nog att tex 308 är bäst faktiskt för där finns det en j-la massa "gratiskunskap" att suga ur ett antal signaturer här. Skaffa laddutrustning, det är en förutsättning för att du ska kunna finna en optimal laddning för ditt vapen. Om du sen väljer att satsa på en allinone kula dvs en kula för jakt och övning eller om du som jag har en kula för jakt och en för övning som samskjuter är upp till dej. Rustad med din klass 1 bössa så finner du snart din laddning som du kan börja dra ut avstånden med och i samband med detta så måste du nog skaffa en del kringutrustning.. Benstöd, avståndsmätare, rangecard osv. Sen måste du ha optik med tillhörande fästen av GOD kvalité.

Med detta hemma så kommer du att skjuta dej fram till vad som är just din maxgräns vid jakt och det kommer att gå en hel del skott till dessa insikter. Ett rådjur är med ett normalt sikte rätt litet redan på 200 meter så tja du har en hel del skjutande framför dej.

När det gäller klass 2:an så har du fått goda rekomendationer kring kalibervalet, är syftet att skjuta på långa håll så finns en vinst i att välja en 6 mm kaliber då du kommer att upptäcka att vinden är din vän eller fiende beroende på om du lyckas "läsa" den eller ej. Detta gäller givetvis båda kalibrarna men feltolkningar mer mer påtagliga med klass 2 kalibern Sen tycker jag, och då vill jag i sammanhanget framhålla att jag INTE är rutinerad långhållsskytt längre, att klass 2 kalibrarna är lättre att dra ut avstånden med då rekylen är mindre. Men nja det kan nog bero på att långhållsskytte för mej var då upp emot 250 meter med en rapp klass 2 studsare dvs i stort sett samma riktpunkt.

Långhållsskytte i detta sällskaps mening innebär LÄSA VIND och korrigera siktet i både höjd och sida för att träffa väl ut till ett avstånd som vida överstiger åtminstonde min förmåga.

Vad mer? Rangecard.. Tror du har en bit kvar till det men det kan vara vettigt att förbereda dej mentalat på att detär något som du kommer att ha nytta av.

Jag är nog fel person att beskriva det men om jag börjar så får Henrik, Exabit, Mr Mauser mfl fylla på..

Ett rangecard innehåller data över hur just DIN kula uppförsig under olika förutsättningar. Dessa kan tex vara ett avstånd på 400 meter med 3 m/s vind från höger och 10 graders yttertemperatur. Alla dessa parametrar ger en förändring i träffläget på större avstånd och då måste du känna till det. Sen vet jag inte men är det även så att luftfuktighet påverkar? Exabit?

För att skjuta något så när säkert på upp till säg 350 meter (givetvis beroende på din förmåga och ffa din utrustning) så krävs väl kanske inget rangecard, har du bara koll på kulbanan samt vinden så tror jag inte du ska få så stora problem (Henrik, hjälp ) Men ska du gå bortom där så är det nog rätt viktigt.

Nej.. bäst att sluta innan det blir galet för nu lirar jag hårt på bortaplan..

En grej till! Ska du skjuta på längre avstånd så tror jag att du rätt snart kommer att överge konceptet på två vapen för detta. Då får någonstans välja vad du vill eller känner att du behöver, har du en mental målsättning och faktiskt möjlighet att efter en tids inköp, tester och träning krypa ihop med din bössa och skjuta en dovhjort på 350 meter så kommer du att behöva en klass 1 bössa. Om du tänker dej uteslutande klass 2 vilt så skulle jag nog hellre satsa på en riktigt seriös bössa i den klassen och därefter en normal klass 1 bössa som du kan använda till drevjakt även. Allt handlar om vad du har för intresse, vad du vill göra samt vilka faktiska möjligheter du har.

Rock on!

Mvh!

Jävligt bra skrivet av Henrik och Hippen! Detta kombinerat med Mr Mausers tidigare inlägg om sina erfarenheter i tråden torde göra det hela än mer komplett.

Jag har verkligen ingenting att tillföra här känner jag, då jag har skjutit väldigt lite på längre håll. Så när jag ser ett längre inlägg av er mer rutinerade så brukar jag gå och hämta en kopp kaffe, lägga upp fötterna på bordet, och avnjuta läsningen toppad med en rykande kopp java. Det är riktigt najs!

Är sugen på att skaffa en pipa i 300 RUM bara för att testa mot 308-pipan, men kanske i ett senare liv

Reality check!

Exabit, kliv ur psykosen! Har inte lossat skott mot något på över 200 m på 15 års tid så jag vill nog i sammanhanget framhålla att jag inte hör till de rutinerade

Däremot kan jag läsa och lära mej

Mvh!

Hej,

jag har skrivit lite om denna typen av skytte tidigare. Utan att slå mig för bröstet kanske jag kan rekommendera dig lite läsning i följande tråd Introduktion till taktiskt skytte. Tyngdpunkten där ligger på "prickskytte" men principerna är de samma för allt långhållskytte med kulvapen.

Utan att bli alltför långrandig vill jag ge följande kortfattade "käpphästar":

• Skall du välja några andra kalibrar än 308 win eller 6.5x55 så är det i princip nödvändigt att du handladdar.
  
• För skytte upp till 300m behöver du ingen magnum, om du däremot känner att du "vill ha" en magnum så skall du så klart satsa på det MEN det innebär att du handikappar dig själv.
  
• Rekylen är din värsta fiende när det gäller skjutresultatet
  
• Den enda vägen till ett framgångsrikt långhållskytte är att du nöter på skjutvallen till dess att du verkligen lär känna ditt vapen och den laddningen du skjuter. Du måste VETA var träffbilden kommer att sitta och hur stor den kommer att vara på olika avstånd och i olika situatrioner innan du börjar skjuta på vilt.
  
• Att lära sig bemästra vinden är A och O för allt långhållskytte
  

Titta på Mr Mauser och den resa han har gjort de senaste året, jag kommer väl ihåg när Micke kom med de första frågorna på detta området. Idag är han en herre som är fullt kapabel att skjuta vilt ut till avstånd på över 300m. Samtidigt vet han när han INTE skall kröka fingret runt avtryckaren En efter en har pusselbitarna fallit på plats för honom, han gick helt rätt väg som satsade på ett "standardvapen" i form av en LTR i 308win som han sedan lärde sig bemästra.

Det är inte svårt att lära sig att träffa 9 lerduvor av 10 på 300metersvallen men det finns inte heller några genvägar att ta, det handlar om att TRÄNA och inte om att skaffa sig någon supermagnum som skjuter rakt som en laserstråle. Vill man sedan prova någon magnum skall man naturligtvis göra det men det är inte i ditt kaliberval som framgången avgörs.

Hoppas att inte detta låter alltför grinigt, jag tycker själv att det är skitkul att skjuta på långa håll och försöker bara hjälpa till att visa vilket väg jag VET funkar.

Utan att framhäva mig själv så kan jag konstatera att jag genom årens lopp lärt ut långhållskytte till en hoper beväringar med skapligt resultat och dessutom själv skjutit en hel del på avstånd en bra bit över 600m

Vänligen,

Henrik

Henrik,

Undrar lite om rekylens påverkan.

Hur stor del är "mental" och hur del är "mekanisk" bedömer du? Är själv lite rekylbesvärad och måste alltid "slänga" iväg några skott innan det går att prickskjuta på riktigt. Som tur är gäller det inte i jaktsituationer utan mest vid liggande/sittande skytte i bänk el. motsv.

/Må

Kan bara hålla med ovanstående talare. bra skrivet!

Jag tänkte bara beskriva lite hur jag tänker. Man kan bli kung på ballestik och vindavdrifter och laddprestanda osv

men en sak som underlättar allt långhållsskytte För mig förutom en jävla massa träning och handladdning, är en flackskjutande kaliber där man inte behöver ändra riktpunkt så mycket dvs det är lite förlåtande att missbedömma hållet lite.

Jag använder mig av en 22-250 med en blöt kula som går till främst räv och trut och annat skräpvilt "oops va sa munnen"

Som klass ett långhåll har jag en varmint studsare i kaliber 300WSM ocså laddad med en ballistiskt bra kula typ BST

Fördelen med detta är att jag får ungefär samma prestanda både på klass 1 och 2 och kan då använda mig av samma riktpunkt. oavsett vapen och ändamål. Varför inte använda sig av samma vapen till allt? Om jag ska skjuta en räv känns det skönare att skicka iväg en 3grams kula som exploderar om den träffar målet eller minsta grässtrå, än att skicka iväg en tiogrammare med mycket större risk att den fortsätter över slätten.

Och jag behöver inte bry mig om det är 150 eller 250 meter till målet det är bara att hålla mitt i på tex en räv.

Det går givetvis att skjuta på 250meter med min 9.3a också men marginalerna är mindre och det kräver mer träning samt att du måste hålla upp lite i målet.

Big Jim,

det är inte helt enkelt att isolera de olika komponenterna i rekylen och deras påverkan på skyttet.

Låt mig börja med att kommentera det du skriver om att man behöver ett par skott innan träffbilden "stämmer". Vi pratar ofta om CBS d. v. s Cold Bore Shot och med det menar vi då det första skottet för dagen. Personligen så tror jag att man borde tolka det som "Cold Body Shot", med det menar jag att felet ofta sitter hos skytten snarare än hos vapnet. Ganska ofta hade jag soldater som klagade på att deras PSG 90 satte första skottet på ett annat ställe än de övriga skotten men när en mer rutinerad skytt provade bössan märktes väldigt sällan dessa problem. Det handlar om att det tar ett par skott att "komma in i skyttet", grundproblemet är att man inte har en tillräckligt inövad skjutställning som verkligen sitter i muskelminnet. Dessutom brukar jag alltid rekommendera en eller ett par torrklickningar som ett sätt att mentalt förbereda sig..

Åter till rekylen, vid liggande skytte med bra stöd är den mekaniska delen av rekylen den största komponenten. Jag har på något annat ställe skrivit om US Army's erfarenheter med deras M24 system. I detta system finns det en möjlighet att växla mellan 7.62x51 och 300 win mag, när de provat detta har det visat sig att skyttarna i snitt har träffbilder som är 59% större med 300 win mag än vad de har med 7.62x51. Detta resultat stämmer ganska väl med de erfarenheter som vi hade i Armén när vi provade 338 Lapua, om minnet inte sviker mig blev träffbilderna i princip dubbelt så stora som de normala träffbilderna blev med 7.62x51 (innan man dämpade rekylen på 338 lapua).

Kontentan är i korthet att när rekylen ökar så måste träningsdosen öka i samma takt för att skyttet skall vara acceptabelt.

Om vi översätter det till praktiskt jaktskytte så har jag träffbilder på 8-10cm på 300m med min 300 wsmpipa medan jag har träffbilder på runt 6cm med min 308 win. Detta är liggande skytte med mjukt stöd (ryggsäck), den enda skillnaden är att min 300 wsm pipa är ca 100 gram tyngre men i övrigt är det samma bössa, sikte etc.. I ren precision på 100m skjuter 300 wsm 10-15 mm och 308 win 15-20mm.

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Ok - att det är enklare att träffa sitt mål med patroner som ger lite rekyl som möjligt kan vi vara överens om. Och att man väljer just 308 är för att den har en god "egenprecision" och är otroligt beprövad vid precisionsskytte jämfört med många andra patroner, samt att den är förhållandevis billig och njutbar att öva med.

Det i princip enda (och måhända viktigaste) vi avhandlat här är våra möjligheter att träffa målet, men det finns ju andra aspekter kring patronval också - eller? En sak som jag noterat hos förvånansvärt många troféjägare (folk med mycket stålars som gillar att resa Jorden runt med bössan) är att de väljer en patron såsom 300 Weatherby Magnum till sin allroundbössa. Anledningarna till detta borde väl rimligen vara att denna patron både är flackskjutande (ett något söndertjatat uttryck) och hårdslående?

En sådan patron passar både till att beskjuta stora björnar på nära håll i Alaska, och är ett ypperligt val till bergsgetter på 300-400+ meter. Anledningen till att de väljer en 300 Wby framför en 308:a borde vara att de vill öka sina chanser när de får kontakt med tänkt vilt? Jag tror inte att den genomsnittlige troféjägaren är utrustad med ett range card och targetrattar, men här spekulerar jag bara. (är de inte det så kanske de borde vara det?)

För egen del skulle jag nog prioritera anslagsenergi ganska högt om det var tal om att nedlägga en grizzlybjörn på 200 meters håll. Jag skulle kunna leva med den ökade spridningen orsakad av patronvalet för att kunna leverera ett par tusen Joule mer än vad en 308:a gör framme hos nalle. Spridningen må öka, men den är svår att kvantifiera i absoluta termer. Vad jag menar med det är att det, åtminstone för mig, är omöjligt att säga var gränsen går (på vilket avstånd, i vilken skjutställning, mm.) för när en patron ger för mycket rekyl och blir "oanvändbar".

Vem som helst kan lära sig att träffa ett rådjur på 100 meter med en 300 Wby. Ökar vi avståndet till 300 meter så kanske spridningen börjar bli såpass stor för den genomsnittlige skytten att en 308 Win skulle vara att föredra. Tar vi resonemanget till sin spets så kan vi antagligen säga att de flesta som tränat någorlunda med sitt vapen klarar av att sätta 5 skott av 5 i det vitala området på en elk på 400 meter med en 300 Wby.

Om en skytt med en 300 Win Mag sprider 59% mer än med en 308:a - är då 300:an 59% "sämre" på längre håll än en 308? Nej, det är den inte. Hur bra eller dålig den är beror på vad vi prioriterar. Så länge man träffar det man siktar på med en acceptabel sannolikhet så lär man ha en viss nytta av de "flackskjutande" egenskaperna hos exempelvis en 300 Wby, och även den högre anslagsenergin borde vara av godo.

Eller är jag helt ute och cyklar?

"kvantifiera i absoluta termer" Vad är det på svenska

När jag skjuter med 260:n så upplever jag det som väldigt irriterande då man tappar siktbilden i rekylen. Rekylen är inte hård men precis så att bössan hoppar till i skottet och stödbenen lättar lite. Tänkte den ska få en broms i vinter får vi se om det blir bättre.

Fick förresten mina Harris stöd igår, tänkte inviga dom imorrn om det är väder.

Denna tråd börjar bli riktigt intressant och ska jag var ärlig minns jag knappt vad ursprungs frågan var

Det jag tycker man bör tänka en extra gång på är vad det kostar att träna med bössan det är en väldigt viktig fråga för oss normala. Har man något större intresse av skytte så skjuter man minst 1000 skott varje år och då blir det intressant med vad varje skott kostar och hur många en pipa klarar. Här sållas dem flesta super flackskjutarna bort då ammunitionen blir dyr och pipans liv kort jag föll nyligen själv i fällan att testa 22-250 då den på papperet ser väldigt bra ut.

Jag är nog rätt miljö skadad då min jakt till 99% består av skogsfågel med kula För trädskällar jakten ställes inga speciella krav på skyttet utan man vill bara hitta en lämplig kaliber som fungerar väl på korta håll och kvistiga lägen ett rätt okomplicerat skytte men större krav på jägar skicklighet. Sedan till toppjakten börjar man få utlopp för sin prylnisse attityd här är det rätt enkel jakt men avancerat skytte om man vill. Trots att jag själv inte äger någon 6,5x55 så är det med största säkerhet det bästa man kan köpa om man ska väga in priset mot prestandan då den är billig i drift även för den som inte är handladdare.

När vi pratar rekyl. Är det någon med erfarenhet av ljuddämpare på en 300? om det även dämpar rekylen nämnvärt eller.

Har funderat på att skaffa en då smällen är så vass.

Om så är fallet så har vi kanske lösningen på det lilla extra med mindre "rekyl" spridning.

När vi pratar rekyl. Är det någon med erfarenhet av ljuddämpare på en 300? om det även dämpar rekylen nämnvärt eller.

Har funderat på att skaffa en då smällen är så vass.

Om så är fallet så har vi kanske lösningen på det lilla extra med mindre "rekyl" spridning.

Det lär nog tyvärr inte avhjälpa problemet eftersom kulan lämnat pipan när dämpningen börjar. Dvs allt det fysikaliska kring rekylupptagningen är detsamma - det blir bara lite angenämare för skytten. Sen är det klart att med den ökade vikten som dämparen innebär så lär du skjuta lite bättre, men det har inte med dämpningen i sig att göra.

Om jag har fel så får någon gärna rätta mig

Det lär nog tyvärr inte avhjälpa problemet eftersom kulan lämnat pipan när dämpningen börjar. Dvs allt det fysikaliska kring rekylupptagningen är detsamma - det blir bara lite angenämare för skytten. Sen är det klart att med den ökade vikten som dämparen innebär så lär du skjuta lite bättre, men det har inte med dämpningen i sig att göra.

Om jag har fel så får någon gärna rätta mig

Du har helt rätt teoretiskt men lika fel praktiskt då empiriska studier visat för mig att nästan alla skyttar uppnår bättre resultat med en dämpare

Du har helt rätt teoretiskt men lika fel praktiskt då empiriska studier visat för mig att nästan alla skyttar uppnår bättre resultat med en dämpare

Jo, att en dämpare har en positiv effekt på skyttet är jag helt övertygad om. Frågeställningen var dock om den extra spridningen som mer rekyl orsakar kunde elimineras med en dämpare, och det tror jag inte att den kan göra. Möjligen minska den något.

Det lär nog tyvärr inte avhjälpa problemet eftersom kulan lämnat pipan när dämpningen börjar. Dvs allt det fysikaliska kring rekylupptagningen är detsamma - det blir bara lite angenämare för skytten.

Vad jag undrar är vad som egentlingen menas med det, har läst det på flera ställen. Är det så att det är som en dröm att rekylen dämpas? Nu har jag bara provat 6,5 med dämpare och den small som en 22:a och rekylen "upplevdes" som att skjuta en 222:a. Är hjärnan bara lättlurad eller hur funkar det, egentligen. Nån som kan förklara det? Om Exabit svarar får det gärna va med svenska ord man förstår

Det lilla jag skjutit med dämpade klass 1 vapen så måste jag nog tillstå att rekylen dämpas även den. De krutgaser som i vanliga fall rusar obehindrat frammåt och skapar ett tryck bakåt hindras i dämparen..

Har för mej att Henrik skrev ngt om detta bara för någon dag sen, kolla Mr Mausers jaktdagbok..

Mvh!

En ljuddämpare fungerar väl ungefär som en rekylbroms (mynningsbroms), dvs att när kulan lämnat pipan så styrs trycket åt sidorna istället för att fortsätta mata på kulan?

Rätta mig gärna eftersom detta är mina egna teorier.

Exabit, jag ber att få återkomma angående den praktiska skillnaden mellan 300 Weatherby och 308 win. Hoppas att det är acceptabelt

I kväll tänkte jag försöka mig på en utvikning kring rekyl och rekylkrafter, jag vill börja med att reservera mig för att jag är jurist och inte fysiker vilket innebär att mina kunskaper kring de fysikaliska lagarna som styr rekylförloppet lämnar en del i övrigt att önska

Primär och sekundär rekyl

Rekylen består egentligen av två olika krafter, nämligen primär och sekundär rekyl. Den primära rekylen följer av Newtons tredje lag nämligen att varje kraft har en lika stor motkraft. Alla är medvetna om att det uppstår en kraft som gör att kulan accelererar i pipan och så småningom lämnar pipan i över 800 m/s, den primära rekylen är dess motkraft. Om man ökar kulvikten, krutladdningens vikt eller hastigheten så ökar man också rekylen.

Den sekundära rekylen är lite lurigare att förstå men det är den rekylkraft som uppstår när de heta krutgaserna strömmar ur mynningen och antänds i kontakten med syret i den omgivande atmosfären. I princip kan man jämföra den med en "raketeffekt", för att kunna beräkna denna korrekt så krävs det förståelse för "raketlära" vilket jag inte gör anspråk på att besitta. Man kan utan att göra allt för stort våld på saningen jämföra den mynningsflamma vi ibland ser med den krat som skickar ut raketer i rymden.

Det som är intressant att fundera över är vilka effekter dessa olika krafter får, den primära rekylen varar bara under tiden från det att tändhatten antänds tills dess att projektilen lämnat pipan det är också denna som ger upphov till det vi tidigare kallat mekanisk rekyl d v s att bössan hinner flyttas ur sitt läge innan dess att kulan lämnat pipan. Precis som Exabit konstaterat är denna kraft väldigt svår att motverka med hjälp av en rekylbroms oavsett om detta är en klassisk rekylbroms eller en ljuddämpare. däremot så kommer olika skjutställningar och hur man håller i bössan att avgör hur stor förflyttningen blir av mynningen innan dess att kulan lämnat loppet.

Den sekundära rekylen som startar när kulan lämnar mynningen och pågår till dess att alla krutgaser strömmat ur pipan varar dels betydligt längre och är dessutom kraftigare, denna delen av rekylen är också den man kan motverka eller reducera med olika typer av rekylbromsar som t ex ljuddämpare. Däremot så påverkar såklart en reduktion av rekylen efter det att kulan lämnat loppet inte träffläget utan den tar bara ned den "upplevda rekylen".

Nu är det såklart så att det jag skrivit hittills bara behandlar de rent tekniska delen av rekylen MEN när vi som människor utsätts för rekyl så kommer vi att i olika grad reagera på denna. Vi vet att vi kommer att få "stryk" och förbereder oss därefter d v s vi spänner oss. Dessutom har samstämmiga tester visat på att ljudet har en stark effekt på hur vi hanterar rekylen. Det är helt enkelt så att om man förbättrar skyttens hörselskydd så kommer han att uppleva rekylen som mindre jobbig att hantera.

En ljuddämpare hjälper oss följdaktligen att hantera rekylen på tre olika sätt:

• Den ökar vapnets vikt vilket faktiskt minskar den primära rekylen en del
  
• Den fungerar som effektiv rekylbroms när det gäller den upplevda rekylen genom att den låter de utströmmande gaserna expandera i ett expansionskärl med 20-30 gånger så stor volym som pipans lopp.
  
• Dessutom dämpar den såklart ljudet vilket leder till att vi som skyttar upplever rekyel som mindre än vad den de facto är
  

Hoppas att detta på något sätt hjälper till med era funderingar

Henrik

Solklart Henrik, tackar

Exabit, jag ber att få återkomma angående den praktiska skillnaden mellan 300 Weatherby och 308 win. Hoppas att det är acceptabelt

I kväll tänkte jag försöka mig på en utvikning kring rekyl och rekylkrafter, jag vill börja med att reservera mig för att jag är jurist och inte fysiker vilket innebär att mina kunskaper kring de fysikaliska lagarna som styr rekylförloppet lämnar en del i övrigt att önska

Primär och sekundär rekyl

Rekylen består egentligen av två olika krafter, nämligen primär och sekundär rekyl. Den primära rekylen följer av Newtons tredje lag nämligen att varje kraft har en lika stor motkraft. Alla är medvetna om att det uppstår en kraft som gör att kulan accelererar i pipan och så småningom lämnar pipan i över 800 m/s, den primära rekylen är dess motkraft. Om man ökar kulvikten, krutladdningens vikt eller hastigheten så ökar man också rekylen.

Den sekundära rekylen är lite lurigare att förstå men det är den rekylkraft som uppstår när de heta krutgaserna strömmar ur mynningen och antänds i kontakten med syret i den omgivande atmosfären. I princip kan man jämföra den med en "raketeffekt", för att kunna beräkna denna korrekt så krävs det förståelse för "raketlära" vilket jag inte gör anspråk på att besitta. Man kan utan att göra allt för stort våld på saningen jämföra den mynningsflamma vi ibland ser med den krat som skickar ut raketer i rymden.

Det som är intressant att fundera över är vilka effekter dessa olika krafter får, den primära rekylen vara bara under tiden från det att tändhatten antänds tills dess att projektilen lämnat pipan det är också denna som ger upphov till det vi tidigare kallat mekanisk rekyl d v s att bössan hinner flyttas ur sitt läge innan dess att kulan lämnat pipan. Precis som Exabit konstaterat är denna kraft väldigt svår att motverka med hjälp av en rekylbroms oavsett om detta är en klassisk rekylbroms eller en ljuddämpare. däremot så kommer olika skjutställningar och hur man håller i bössan att avgör hur stor förflyttningen blir av mynningen innan dess att kulan lämnat loppet.

Den sekundära rekylen som startar när kulan lämnar mynningen och pågår till dess att alla krutgaser strömmat ur pipan varar dels betydligt längre och är dessutom kraftigare, denna delen av rekylen är också den man kan motverka eller reducera med olika typer av rekylbromsar som t ex ljuddämpare. Däremot så påverkar såklart en reduktion av rekylen efter det att kulan lämnat loppet inte träffläget utan den tar bara ned den "upplevda rekylen".

Nu är det såklart så att det jag skrivit hittills bara behandlar de rent tekniska delen av rekylen MEN när vi som människor utsätts för rekyl så kommer vi att i olika grad reagera på denna. Vi vet att vi kommer att få "stryk" och förbereder oss därefter d v s vi spänner oss. Dessutom har samstämmiga tester visat på att ljudet har en stark effekt på hur vi hanterar rekylen. Det är helt enkelt så att om man förbättrar skyttens hörselskydd så kommer han att uppleva rekylen som mindre jobbig att hantera.

En ljuddämpare hjälper oss följdaktligen att hantera rekylen på tre olika sätt:

• Den ökar vapnets vikt vilket faktiskt minskar den primära rekylen en del
  
• Den fungerar som effektiv rekylbroms när det gäller den upplevda rekylen genom att den låter de utströmmande gaserna expandera i ett expansionskärl med 20-30 gånger så stor volym som pipans lopp.
  
• Dessutom dämpar den såklart ljudet vilket leder till att vi som skyttar upplever rekyel som mindre än vad den de facto är
  

Hoppas att detta på något sätt hjälper till med era funderingar

Henrik

Alltid en fröjd att läsa vad du skriver Henrik

Till och med en vanlig bonnlurk som jag förstår

/Lasse

Bra diskussion !! Men ni glömmer hela tiden en sak. Långhållskytte inom jakten ställer inte bara krav på precision ( vilket ju är ganska självkart ), utan oxå på anslagsenergin vid målet. Härvidlag finns det således en markant skillnad mellan skytte på tavla och praktisk jakt. När man skjuter mot tavla räcker det ju med att ha en kaliber som markerar var träffen tar, dvs har så mkt anslagsenergi kvar i träffögonblicket så det orkar penetrera ett papper. Ur ett jaktligt perspektiv förslår detta inte så långt !! Vid skott mot högvilt blir således flera av de kalibrar som diskuterats ( t.ex 6,5 x 55 etc ) aldeles för klena. Att försöka skjuta mot t.ex ett fullvuxet vildsvin på >300meter med en sexochenhalva kan dömmas ut som både lönlöst och oansvarigt. Precitionen må ligga i topp men detta har ju ett mycket begränsat värde om anslagsenergin är så låg att kulan inte förmår att penetrera och nå vitala organ med dödande kraft. Därför skulle jag nog vilja hävda att kalibrar som 308, 6,5x55 diskvalifiseras av denna anledning och inte är funktionabla för långhållsskytte inom ramen för praktisk jakt. Man hamnar vare sej man vill eller inte i Magnumkalibrarnas förlovade land för att i praktiken kunna utöva jaktligt långhållskytte, i allafall mot större vilt.

Ps. Jag kan som lite kuriosa berätta att jag och en jaktkamrat sköt på ett bogskinn(bogpansar) från en vildsvinsgalt med sexochenhalvan ( 10,1 gr Lapua Mega) på 300 meter och kulan orkade inte ens att göra genomslag i skinnet. Sen att kulan träffar på samma ställe vid varje avlossat skott är ju en annan sak !!