Jamen Henrik sa ju samma sak som jag fast omständigare

*Dunkar mej själv i ryggen*

Mvh!

Ps. Jag kan som lite kuriosa berätta att jag och en jaktkamrat sköt på ett bogskinn(bogpansar) från en vildsvinsgalt med sexochenhalvan ( 10,1 gr Lapua Mega) på 300 meter och kulan orkade inte ens att göra genomslag i skinnet. Sen att kulan träffar på samma ställe vid varje avlossat skott är ju en annan sak !!

Inte för att jag är någon expert och jag vill ogärna nedverdera vad andra gjort men det låter lite konstigt, med det resonemanget skulle den nog vara nästan ofarlig för en människa på 600m eller?

Edit: kan det bero på att skinnet flexar så mycket vid träff?

/Lasse

Inte för att jag är någon expert och jag vill ogärna nedverdera vad andra gjort men det låter lite konstigt, med det resonemanget skulle den nog vara nästan ofarlig för en människa på 600m eller?

Edit: kan det bero på att skinnet flexar så mycket vid träff?

/Lasse

Skjutövningen med vildsvinsskinnet var ju ingen vetenskaplig studie utan en liten övning som två "bondlurkar" ( jag och en annan kompis) satte upp av nyfikenhet. Går således säkert att ha alla möjliga veteskapliga argument mot experimentets upplägg och vilka slutsatser man kan dra därav. Jag ( och min bonnlurkskompis) har iallafal dragit våra och försöker bara dela med oss av dem här på tråden !!

Vad gäller 6,5:ans farlighet för en människa på 600 m skulle jag vilja säga följande: Självklart är den farlig på detta avstånd, men frågan handlar ju inte om en kaliber är "farlig" eller inte. När man jagar skall den vara direkt dödande ( det är ju själva essensen med jakt licksom ) Ur detta perspektiv skulle jag vilja säga att 6,5:an inte är pålitlig för sin uppgift på distanser längre än 200m (har inget vetenskapligt belägg för detta utan bara en massa erfarenhet ifrån skogen ). Sen finns det ju givetvis alltid undatag ( lappar som skjuter älg på 400meter osv.), men dessa händelser kan inte ses som garant för att kalibern systematiskt gång på gång uppfyller sin uppgift dvs att döda på dessa håll.

Bra diskussion !! Men ni glömmer hela tiden en sak. Långhållskytte inom jakten ställer inte bara krav på precision ( vilket ju är ganska självkart ), utan oxå på anslagsenergin vid målet.

Det var precis den här typen av fråga jag lyfte på sida 2 i den här tråden

Skjutövningen med vildsvinsskinnet var ju ingen vetenskaplig studie utan en liten övning som två "bondlurkar" ( jag och en annan kompis) satte upp av nyfikenhet. Går således säkert att ha alla möjliga veteskapliga argument mot experimentets upplägg och vilka slutsatser man kan dra därav. Jag ( och min bonnlurkskompis) har iallafal dragit våra och försöker bara dela med oss av dem här på tråden !!

Vad gäller 6,5:ans farlighet för en människa på 600 m skulle jag vilja säga följande: Självklart är den farlig på detta avstånd, men frågan handlar ju inte om en kaliber är "farlig" eller inte. När man jagar skall den vara direkt dödande ( det är ju själva essensen med jakt licksom ) Ur detta perspektiv skulle jag vilja säga att 6,5:an inte är pålitlig för sin uppgift på distanser längre än 200m (har inget vetenskapligt belägg för detta utan bara en massa erfarenhet ifrån skogen ). Sen finns det ju givetvis alltid undatag ( lappar som skjuter älg på 400meter osv.), men dessa händelser kan inte ses som garant för att kalibern systematiskt gång på gång uppfyller sin uppgift dvs att döda på dessa håll.

Ber om ursäkt för mitt lite skarpa inlägg, jag brukar gilla när bonnlurkar som du o jag gör egna veteskapliga undersökningar, de är mycket roligare en att läsa i en tabell om hur det funkar.

/Lasse

Edit: kan det bero på att skinnet flexar så mycket vid träff?

Tycker detta är en högst motiverad fråga faktiskt. Om det står en helt stum kropp bakom borde resultatet blivit annorlunda. Hur hade skinnet hängts upp egentligen?

Angående rekyl och ljuddämpare.

Henriks svar var mer än uttömmande, Men taget ur hemsidan på poff tech, där utlovar man rekyl och ljudnivå på en standard klass ett med ljuddämpare, som en odämpad 22a.

Ska nog skaffa en sådan till 300an, ska även titta in på en till 9,3 så man får mindre rekyl resning av den.

-Ännu snabbare till andra skott i tätningarna

Tittat på normas ballistik sida ang. effekt i målet

En 300WSM med en 9,7grams på 300 meter har högre anslags energi än en6.5,55 med en 10,1grams på 50 meter.

Var gränser går för att vara dödande låter jag vara osagt.

kan säkert ta fram det ur mina gammla FOI studier och verkan-skydd böcker från Armén.

Men Henrik vet säkert var gränserna för genomslag med 223(5,56) Jag vet att den är dödande på mer än 600m och att 6,5*55 har högre anslags energi.

Sen är det ju en defenitonsfråga om "hur" dödande den är på dessa håll.

Därimot kan jag hålla med Urax att 6,5*55 är otillräcklig i många sammanhang exempelvis så har jag mycket mer spårning på en gris skjuten med 6,5 än en gris skjuten med en 9,3. Längre flykt sträckor med mindre sårkanal och otillräckligt genomslag.

Tycker detta är en högst motiverad fråga faktiskt. Om det står en helt stum kropp bakom borde resultatet blivit annorlunda. Hur hade skinnet hängts upp egentligen?

Så här gjorde vi :

Tanken var att försöka "efterapa" verkligheten så gott som möjligt, utan att för den saken skull behövar skjuta på en livs levande gris . Vi la därför ett nyflått skinn från en storgalt med köttsidan direkt mot jorden på en vall i vinkel 90grader mot skottet. Tanken var att skinnet inte skulle fjädra mer än vad det gör när det sitter kvar på grisen. Resultatet av fem skjutna skott på 300m blev att ingen penetrerade bogpansaret så att det blev genomslag. För den ovane grisjägaren kan man kanske nämna att bogpansaret hos en kapital galt består av ungerfär 3-5cm rent brosk.

God morgon,

jag bad ju att få återkomma med min syn på den praktiska skillnaden mellan magnumkalibrar och standardkalibrar. Nackdelarna med magnumkalibrarna har vi pratat en del om men självklart finns det också fördelar. Annars hade jag ju inte själv haft flera 300 magnum genom åren

I princip ser jag två fördelar med magnumkalibrarna dels har de en gynnsam kulbana och dessutom klarar de av att leverera bra effekt i viltet på längre håll än vad standardkalibrarna klara av.

Ofta pratar man ju om att magnumkalibrarna är flackskjutande men hur sjutton beräknar man detta? Ett rätt bra sätt är att använda PBR konceptet, det står för Point Blank Range.

Låt oss för enkelhetens skull använda oss av en räv som exempel, det är ett vilt som ligger mig varmt om hjärtat och dessutom i viss utsträckning anledningen till att min vapengarderob ser ut som den gör. Jag vill ogärna släppa förbi en räv om jag känner att jag har ett bra skott. Jag vill påstå att det eftersträvade träffområdet på en räv är 10 cm i diameter, på en vuxen räv kan det vara lite större men på de årsrävar som många av oss skjuter är det snarast i överkant. För att kunna hålla mitt i räven krävs det följdaktligen att kulan inte avviker mer än 5cm från siktlinjen vare sig om den går över eller under siktlinjen.

Jag har valt att genomgående använda ballistic tip när jag räknade på ett par olika kalibrar och deras flackskjutande egenskaper.

Resultatet blir som följande:

• 22-250 rem med 55 grains BT i 1080 m/s klarar av att hålla sig inom räven ut till 253m
  
• 270 wsm med 140 grains BT i 950 m/s klarar av att hålla sig inom räven ut till 238m
  
• 300 wsm med 150 grains BT i 1000 m/s klarar av att hålla sig inom räven ut till 250m
  

Om vi istället tar några standardkalibrar ser resultatet ut som följer:

• 308 win med 150 grains BT i 900 m/s klarar av att hålla sig inom räven ut till 227m
  
• 9.3x62 med 250 grains BT i 800 m/s klarar av att hålla sig inom räven ut till 204m
  

Om detta är en stor eller liten skillnad är som vanligt den resandes ensak, men för egen del klarar jag mig skapligt med min 308 win laddad med 150 grains piller Visst är det en faktor som talar till magnumpatronernas fördel men när hållen går över 250m måste man lika fullt kompensera för kulbanan, om man då behöver justera med 6 eller 10 klick på 300m spelar ingen större roll för min del.

Den andra aspekten är såklart förmågan att leverera effekt i viltet på långa håll och för mig är det just denna förmågan som är den största anledningen till att välja en magnumkaliber. Det är också anledningen till att jag haft en magnum i någon kaliber i mitt eget vapenskåp de senaste 20 åren. Dock har jag genom åren sett allt mindre anledning att lufta dessa bössor utan istället tagit med mig diverse standardkalibrar ut i skogen.

Exabit har givetvis en solklar poäng i att diverse välkända storviltsjägare genom åren använt sig av magnumkalibrar i stor utsträckning. Företrädesvis har det då varit frågan om Weatherbybössor i kalibrar som 270, 7mm och kanske framför allt 300 wby. Anledningen till att de valt just Weatherbybössor har i mina ögon mycket att göra med att Roy Weatherby var ett av de största marknadsföringsgenier som varit verksam inom vapenindustrin, han förstod vikten av att placera sina bössor i händerna på "the rich and famous" och sedan rapportera om deras resultat i sin marknadsföring. Dessutom skapade han the Wheaterby award som gav dessa välkända storviltsjägare ytterligare en chans att sola sig i fotoblixtarnas sken.

En annan anledning är såklart den amerikanska förställningen att "bigger is better", detta gäller såväl för popcornhinkarnas storlek som för hylskapaciteten hos de patroner man föredrar. I andra delar av världen har man haft en annan uppfattning men inte torgfört den på samma sätt som man gjort i USA.

Det finns ytterligare en viktig aspekt att ta hänsyn til och det är den enastående utvecklingen vi har haft när det gäller kulkonstruktioner. På 60-, 70- och 80talet fanns inte de fantastiska kulor som vi har tillgång till idag. Då behövdes det en ordentlig massa på kulorna för att säkerställa en god effekt när kulan träffade viltet. Med de kulor som vi har idag är det både fullt möjligt och enligt många "experter" t om önskvärt att gå ned en eller ett par steg i kulvikt. Tidigare var man kanske tvungen att ha en 200 grains kula från en 300 magnum för att klara av att passera överarmsbenet på en Elk på 300 yds men i dag klarar man det jobbet med en 270 win och en bra 130-140 grains kula.

Jag vet att det är några stycken här som läser Craig Boddingtons artiklar med stor behållning, något som jag själv gjort sedan sent 80-tal. På den tiden var han en stor förespråkare av magnumkalibrar till det mesta och rekkomderade kalibrar som 8mm Rem mag, 340 Wby eller möjligen 375 H&H som lämplig allroundmedicin till afrikanskt plainsgame (och för den delen det mesta andra viltet också). För någon månad sedan läste jag en ny artikel av honom där han rekommenderade 270 win som en av de allra bästa kalibrarna för allroundbruk på samma afrikanska plainsgame med hänvisning till just den fantastiska utvecklingen på kulfronten. För inte så länge sedan skrev han om hur hans dotter sköt en stor Elandtjur med sin lilla 7-08 laddad med 150 grains kula med utmärkt resultat. Liknande upplevelser har många andra också haft och man kan se en tydlig tendens till att rekommendationen till andra jägare idag går emot klenare kalibrar och moderna kulor.

Visst är marginalerna större med högre hastigheter tunga kulor men för mig börjar det bli allt mer uppenbart att en "normal" klass 1 kaliber laddad med en modern kula är "good enough". Man kan också uttrycka det på ett annat sätt och det är att det avstånd på vilket en magnumkaliber verkligen behövs hamnar allt längre från mynningen. Baserat på mina egna egna erfarenheter ser jag ingen större anledning att välja en magnumkaliber om du inte skjuter på vilt på längre avstånd än 200m. Mellan 200-300m märkar man helt klart att en magnum ger mer effekt än vad en standardkaliber gör men även standardkalibrarna klarar av att ge fullgod effekt i viltet på dessa avstånd, det är först på avstånd över 300m som jag anser att man verkligen behöver en magnum.

Jag har aldrig varit troende i den allsmäktiga anslagsenergins kult eftersom jag ansett och anser när man använder sig av anslagsenergin som ett mått på effektiviteten hos en laddning så lägger man allt för stor vikt vid hastigheten eftersom denna är i kvadrat i formeln för energi.

Min egen erfarenhet är att så länge som kulorna har en rimlig kulvikt i förhållande till viltets storlek och anslagshastigheten inte understiger 600 m/s så har jag aldrig blivit besviken på resultatet.

Det exprimentet som Urax med kompis genomförde måste ha skett under lite speciella omständigheter, att en 156 grains Mega inte skulle kunna penetrera skinnet på ett vildsvin med en anslagshastighet på drygt 560 m/s i normalfallet ställer jag mig väldigt tveksam till Jag har aldrig skjutit gris på 300meters avstånd (av helt andra anledningar än den tekniska begränsningen) dessutom har jag inte heller uppfattningen att 6.5x55 är en lämplig klass 1 kaliber. Så sent som förra säsongen sköt jag en välväxt tjurkalv i rakt i överarmsbenets kulled med en 150 grains TSX på 264 m. Kalven stod snett emot mig och efter att ha penetrerat kulleden fortsatte den genom bägge lungorna och återfanns i skinnet på "utgångssidan" just där mellangärdet fäster vid slaksidan, vi pratar om en pentration på i vart fall 70-80 cm efter att kulan passerat ett av de tuffare benen som man kan tänka sig i en älgkalv,

Tittar man på de kalibrar som jag tog som exempel på flackskjutare i början av detta inlägg så har klar de av dessa parametrar på följande avstånd.

• 22-250 med 55 BT håller 600m/s ut till 425m
  
• 270 wsm med 140 BT håller 600m/s ut till 550m
  
• 308 win med 150 BT håller 600 m/s ut till 450 m
  
• 300 wsm med 150 BT håller 600 m/s ut till 575m
  
• 9.3x62 med 250 BT håller 600 m/s ut till 350m
  

Sammanfattning

Vilka för och nackdelar har då de magnumkalibrarna jämfört med standardkalibrar (enligt min uppfattning )

Fördelar:

En något bättre kulbana, denna effekt skall inte överskattas men visst finns den där.

Givetvis blir skotteffekten större men enligt mig är det bara en avgörande faktor på håll över 300m

Nackdelar:

Mer smäll både när det gäller rekyl och ljudnivå gör dem avgjort mindre användarvänliga

Dålig ekonomi, både när det gäller slitage på pipor och dylikt men också när det gäller priset för ammunitionen.

De kräver ett flitigare övningskytte än standardkalibrar för att man skall uppnå bra resultat i verkligheten, tyvärr leder de två nackdelarna ovan ofta till en motsatt effekt

Sedan är det såklart upp till var och en att värdera hur stor vikt man fäster vid de olika parametrarna.

Vänligen,

Henrik

Ber om ursäkt för mitt lite skarpa inlägg, jag brukar gilla när bonnlurkar som du o jag gör egna veteskapliga undersökningar, de är mycket roligare en att läsa i en tabell om hur det funkar.

/Lasse

Det är lungt Skurebo !! När jag läser om mitt inlägg kan jag hålla med om att det kanske blev lite "besserwissigt" vilket absolut inte var tanken. Blev bara lite upphetsad över att man borde gallra fram långhållskalibrarna på anslagsenergi istället för enbart precision.

Jag läste om en Professional Hunter som hade som tummregel att kulan vid jakt på större vilt och långa håll aldrig får understiga en vikt på 10gram och ha en anslagsenergi på mindre 3000 Joule vid träffpunkten, allt detta för att representera pålitlig "stopping power". Går man in på Norma.cc kan man då konstatera att 6,5:an inte har någon "stopping power" på avstånd längre än ca 110 meter !!!(oryx 10,1gr). 308:an faller under vid 150 meter !! ( Oryx 11,7 gr) Tar man t.ex 338 Win Mag har den fortfarande 2,752 Joule anslagenergi vid 300m., dvs fullgod stopping power ( Oryx 14,9 gr)

Det är lungt Skurebo !! När jag läser om mitt inlägg kan jag hålla med om att det kanske blev lite "besserwissigt" vilket absolut inte var tanken. Blev bara lite upphetsad över att man borde gallra fram långhållskalibrarna på anslagsenergi istället för enbart precision.

...anslagsenergi på mindre 3000 Joule vid träffpunktenJoule anslagenergi vid 300m., dvs fullgod stopping power ( Oryx 14,9 gr)

... skrev fel där skall vara 2500 Joule !!

Det är lungt Skurebo !! När jag läser om mitt inlägg kan jag hålla med om att det kanske blev lite "besserwissigt" vilket absolut inte var tanken. Blev bara lite upphetsad över att man borde gallra fram långhållskalibrarna på anslagsenergi istället för enbart precision.

Jag läste om en Professional Hunter som hade som tummregel att kulan vid jakt på större vilt och långa håll aldrig får understiga en vikt på 10gram och ha en anslagsenergi på mindre 3000 Joule vid träffpunkten, allt detta för att representera pålitlig "stopping power". Går man in på Norma.cc kan man då konstatera att 6,5:an inte har någon "stopping power" på avstånd längre än ca 110 meter !!!(oryx 10,1gr). 308:an faller under vid 150 meter !! ( Oryx 11,7 gr) Tar man t.ex 338 Win Mag har den fortfarande 2,752 Joule anslagenergi vid 300m., dvs fullgod stopping power ( Oryx 14,9 gr)

Fint att du har översendemed en grinig smålänning

Visst , här måste jag hålla med om att det spelar ingen roll om hur bra den träffar om djuret bara skakar på sig.

/Lasse

Jätte bra skrivet och förklarat Henrik!

Alltid lika roligt att läsa dina inlägg om skytte

Henrik - king of oneliners

Utan att ha en bråkdel så mycket tabell kunskap som dig så samanfattar detta min egen uppfattning om varför jag efter 20 år som ivrig klövviltsjägare aldrig tagit steget att lämna standard kalibrar för en magnum. Det var nära för två år sedan men då föste du mig tillbaka in i fållan igen

Ett lysande pedagogiskt inlägg, bland det bästa jag någonsin läst på en jaktsida.

Det var precis den här typen av fråga jag lyfte på sida 2 i den här tråden

..sorry, missade det inlägget !!. Håller med helt och hållet hursomhelst .

Ett lysande pedagogiskt inlägg, bland det bästa jag någonsin läst på en jaktsida.

Jag instämmer, och tackar för god läsning

Det hade varit kul att vara fanatisk förespråkare av t.ex. 30-378, men nu är jag inte det och det finns inte en tusendels millimeter utrymme nånstans att ifrågasätta det klockrena inlägget från Henrik

Lyfter på mössan Henrik! inget utelämnat

Ett lysande pedagogiskt inlägg, bland det bästa jag någonsin läst på en jaktsida.

Helt klart ett bland topp fem....alla från Henrik

Kan bara stämma in i hyllningskören,med min 308 känner jag mig helt trygg både avseende precision och effekt upp mot 400 meter och då använder jag inga premiumkulor, och därmed så har min 300 egentligen inget existensberättigande för min svenska jakt.

Jo det har den faktiskt,dels som reservstudsare,dels för att den är rolig att skjuta med och dels för den dagen jag får råd att åka till Yukon för att skjuta varg,snöget och Dall sheep

Att jag får sämmre träffbilder med den än vad jag får med min 308 på samtliga avstånd är ställt utom allt tvivel,dock skjuter den/jag tillräckligt bra för att träffa en get i lungorna ut till 400m.

/Micke

Att jag får sämmre träffbilder med den än vad jag får med min 308 på samtliga avstånd är ställt utom allt tvivel,dock skjuter den/jag tillräckligt bra för att träffa en get i lungorna ut till 400m.

Är det just din bössa som skjuter sämre än du önskar, eller vad tror du?

Det skulle vara intressant att höra vad folk med exempelvis en dämpad tätskjutande 30-378 (jodå, det finns sådana) har att säga om saken.

Den här tråden har nämligen blivit lite väl likriktad för min smak

Helt klart ett bland topp fem....alla från Henrik

...Kan bara stämma in i hyllningskören,med min 308 känner jag mig helt trygg både avseende precision och effekt upp mot 400 meter

/Micke

En liten fråga bara. Hur många rådjur har du skjutit på 400meter med din 308:a ??

Innan jag "bryter" in med min fråga så vill jag tacka för en riktigt intressant tråd.

Undrar hur stor skillnad i precision jag får räkna med i en pipa som är 51cm kontra en på 60cm i kal .308w

Att en längra pipa kan vara att fördra är kanske inte är någon hemlighet, men undrar helt enkelt hur känslig/okänslig kalibern är då jag inte har några egna erfarenheter.

/David

En längre pipa behöver inte skjuta bättre än en kort. Kortare pipa ger mindre vibrationer. Vissa kalibrar behöver längre pipa för att krutet ska brinna klart i pipan. Sen tappar du en del fart med kortare pipa, 308 klarar sig med hyfsat kort pipa.

...Det exprimentet som Urax med kompis genomförde måste ha skett under lite speciella omständigheter, att en 156 grains Mega inte skulle kunna penetrera skinnet på ett vildsvin med en anslagshastighet på drygt 560 m/s i normalfallet ställer jag mig väldigt tveksam till

Vad menar du med detta ?? Det är väl inte så att du insinuerar att jag ljuger bäste Henrik !!

Vad menar du med detta ?? Det är väl inte så att du insinuerar att jag ljuger bäste Henrik !!

Även jag är "skeptisk" till att den där kulan inte penetrerade skinnet. Så istället för att starta en onödig pajkastning här så kanske du kan förklara hur ni gjorde testen? Jag är nämligen nyfiken