Jo man måste försöka se helheten och inte enbart från jägarnas synvinkel. Den blir ofta med väldigt stort tunnelseende, tyvärr.

Och vad är helheten då Orjant ?

Är det jägarna mot resten av världen ?

För mig är helheten en samling människor med olika intressen, alltså mindre grupper som alla har någon form att mål och något att vinna på att ha en åsikt i en fråga, och då är väl risken stor att man alla drabbas av tunnelseende i sin syn på saken, oavsett var man står i själva sakfrågan.

Att tro att jägarna står som en grupp mot resten av Sveriges befolkning är för mig en märklig inställning, tror knappast att det är någon enad front på det viset, själva tanken med att alla landets jägare skulle ha sin syn på detta med rovdjur enbart baserad på sitt jaktliga intresse är att grovt generalisera tycker jag, jag är jägare, skogsägare, djurhållare, tjänsteman, pappa, mm mm, och min syn på rovdjuren baseras på flera av dessa faktorer, inte bara jakten.

Visst är det så att det är majoritetsdiktaturen som styr, i ett sånt här fall med rovdjurens lokalisering så slår det fel, då det är så liten del av landet som drabbas, och då inte bara jaktligt.

Självklart känns det många gånger som att man är en Don Quijote som slåss mot väderkvarnar när man engagerar sig i denna fråga med rovdjuren, men att luta sig tillbaka och kallt konstatera att det ingenting går att göra åt saken, är för mig en totalt främmande iställning, ingenting ändras om man ingenting gör, sen hur lång tid det tar är en annan sak.

Men så länge vi har Nollvisionens SGT:are på ena sidan, och Disneyfieringsgenerationen på den andra, så är frågan tungrodd, då dessa stjälper mer än hjälper.

Och vad är helheten då Orjant ?

Är det jägarna mot resten av världen ?

För mig är helheten en samling människor med olika intressen, alltså mindre grupper som alla har någon form att mål och något att vinna på att ha en åsikt i en fråga, och då är väl risken stor att man alla drabbas av tunnelseende i sin syn på saken, oavsett var man står i själva sakfrågan.

Att tro att jägarna står som en grupp mot resten av Sveriges befolkning är för mig en märklig inställning, tror knappast att det är någon enad front på det viset, själva tanken med att alla landets jägare skulle ha sin syn på detta med rovdjur enbart baserad på sitt jaktliga intresse är att grovt generalisera tycker jag, jag är jägare, skogsägare, djurhållare, tjänsteman, pappa, mm mm, och min syn på rovdjuren baseras på flera av dessa faktorer, inte bara jakten.

Visst är det så att det är majoritetsdiktaturen som styr, i ett sånt här fall med rovdjurens lokalisering så slår det fel, då det är så liten del av landet som drabbas, och då inte bara jaktligt.

Självklart känns det många gånger som att man är en Don Quijote som slåss mot väderkvarnar när man engagerar sig i denna fråga med rovdjuren, men att luta sig tillbaka och kallt konstatera att det ingenting går att göra åt saken, är för mig en totalt främmande iställning, ingenting ändras om man ingenting gör, sen hur lång tid det tar är en annan sak.

Men så länge vi har Nollvisionens SGT:are på ena sidan, och Disneyfieringsgenerationen på den andra, så är frågan tungrodd, då dessa stjälper mer än hjälper.

Jag säger inte att det är jägarna mot resten av världen men vi måste ta ner fråga till en vettig nivå och ser vilken vikt den har för samhället i stort. Vad jag menar är antalet som direkt är drabbade av att vi har varg i detta land en sådan liten grupp att den blir försumbar i det stora hela. Detta måste man komma ihåg när man tar upp detta som en stor samhällsviktig fråga. Sedan tycker jag att jägarkåren för denna debatt på helt fel sätt. Vargförespråkarna för oftast en saklig debatt, baserad på fakta och jägarkåren för en debatt, baserad på känslor. Här kommer jägarkåren förlora 100 gånger av 100. Skulle jag se detta objektivt, utan några som helst förkunskaper, och höra argumenten att "vi kan inte släppa våra hundar för att vargen tar dom" eller "att älgstammen försvinner så att vi inte får möjligheten att skjuta älg" skulle jag nog tycka; "So what, skaffa en annan hobby. Detta är nog årets I-landsproblem." Detta är nog vanligt hos allmänheten.

Från jägarkåren har jag inte hittills hört ett enda faktabaserat argument varför vi inte ska ha varg i Sverige, tyvärr. Kom ett sådant argument, så kommer man att lyssna. Innan dess, inte en chans.

Personligen tror jag att de företrädare som tog den publika debatten i början, Malte och gänget, förstörde chansen för jägarkåren att få sina argument hörda. Den otjänsten som de gjorde oss andra kommer att vara riktight svår att reparera.

Jag håller med dig att debatten blir verkligen lidande av att de båda sidor är så långt ifrån varandra och ingen kommer att vara nöjd oavsett vilket beslut kommer att tas. I mina ögon är att Svenska Rovdjursföreningen har sitt säte i Stockholm ett hån och det är ju en av de största orsakerna till en utebliven saklig debatt. Jag har träffat Ann Dalherus och mina ögon är hon en typisk övervintrad -68 och då är det kört. Den generationen har ju aldrig haft eller gjort något fel, så länge dom får uttrycka sin egen agenda som dom vill. Har jobbat med några av flumakademikerna när jag jobbade inom Staten och dom har också väldigt bra kontakter inom Statsförvaltningen.

Jag förtydliga att jag personligen tycker att sistuationen i vissa delar av landet är rent sagt fördjävlig och att jag har en stor oro för att "tåget redan har gått" i denna fråga.

Jag säger inte att det är jägarna mot resten av världen men vi måste ta ner fråga till en vettig nivå och ser vilken vikt den har för samhället i stort. Vad jag menar är antalet som direkt är drabbade av att vi har varg i detta land en sådan liten grupp att den blir försumbar i det stora hela. Detta måste man komma ihåg när man tar upp detta som en stor samhällsviktig fråga. Sedan tycker jag att jägarkåren för denna debatt på helt fel sätt. Vargförespråkarna för oftast en saklig debatt, baserad på fakta och jägarkåren för en debatt, baserad på känslor. Här kommer jägarkåren förlora 100 gånger av 100. Skulle jag se detta objektivt, utan några som helst förkunskaper, och höra argumenten att "vi kan inte släppa våra hundar för att vargen tar dom" eller "att älgstammen försvinner så att vi inte får möjligheten att skjuta älg" skulle jag nog tycka; "So what, skaffa en annan hobby. Detta är nog årets I-landsproblem." Detta är nog vanligt hos allmänheten.

Från jägarkåren har jag inte hittills hört ett enda faktabaserat argument varför vi inte ska ha varg i Sverige, tyvärr. Kom ett sådant argument, så kommer man att lyssna. Innan dess, inte en chans.

Personligen tror jag att de företrädare som tog den publika debatten i början, Malte och gänget, förstörde chansen för jägarkåren att få sina argument hörda. Den otjänsten som de gjorde oss andra kommer att vara riktight svår att reparera.

Jag håller med dig att debatten blir verkligen lidande av att de båda sidor är så långt ifrån varandra och ingen kommer att vara nöjd oavsett vilket beslut kommer att tas. I mina ögon är att Svenska Rovdjursföreningen har sitt säte i Stockholm ett hån och det är ju en av de största orsakerna till en utebliven saklig debatt. Jag har träffat Ann Dalherus och mina ögon är hon en typisk övervintrad -68 och då är det kört. Den generationen har ju aldrig haft eller gjort något fel, så länge dom får uttrycka sin egen agenda som dom vill. Har jobbat med några av flumakademikerna när jag jobbade inom Staten och dom har också väldigt bra kontakter inom Statsförvaltningen.

Jag förtydliga att jag personligen tycker att sistuationen i vissa delar av landet är rent sagt fördjävlig och att jag har en stor oro för att "tåget redan har gått" i denna fråga.

Håller med dig i det mesta i ditt inlägg men hakar upp mig på nedanstående mening:

”Vad jag menar är antalet som direkt är drabbade av att vi har varg i detta land en sådan liten grupp att den blir försumbar i det stora hela.”

När blir det tillräckligt många för att inte vara försumbart ?

/ Ekebo

Håller med dig i det mesta i ditt inlägg men hakar upp mig på nedanstående mening:

”Vad jag menar är antalet som direkt är drabbade av att vi har varg i detta land en sådan liten grupp att den blir försumbar i det stora hela.”

När blir det tillräckligt många för att inte vara försumbart ?

/ Ekebo

Det vet jag ej utan det får du fråga våra politiker om.

Det verkar ju i alla fall som om den gränsen börjar närma sig eftersom Andreas Carlgren har gett NVV deras uppdrag.

Det vet jag ej utan det får du fråga våra politiker om.

Det verkar ju i alla fall som om den gränsen börjar närma sig eftersom Andreas Carlgren har gett NVV deras uppdrag.

??? Var det du eller en politiker som skrev inlägget

Snygg debatt

Det finns bara en lösning för att komma åt den breda opinionen och det är en spridning av stammen söderut. Reservattänket finns redan, söder om renbetena och norr om pöbeln. Skyddsjakten i Norrtälje är bara ett av flera uppenbara exempel - ingen vill ha vargen alltför tätt på täta viltstammar, mycket tamdjur och framförallt betydelsefulla beslutsfattare.

Vargen är en mytomspund fabel som 90% är glada av att ha i vår fauna, men som ingen egentligen vill ha runt sin egen knut.

Malte må vara en gaphals som gjort debatten mer skada en nytta centralt, men han har satt hela sitt förtroendekapital på en fråga som berör hans omgivning och hans egna livsstil. Sånt är trots allt uppfriskande att se. Vargen är en sorts ockupationsmakt som förhindrar många landsortsbor att bedriva sin livsstil, dra en paralell till en blockad av alla biografer och restauranger i Stockholm.

Allt kan inte heller mätas i pengar, hur värderas affektion, rekreation och allmänt välbefinnande? Kan bara gå till mig själv om jag hade dessa problem. Jakten är ventilen som får mig att fungera socialt såväl som på jobbet. Utan denna ventil skulle det vara jobbigt att leva och att prestera skattepengar.

Hursom en snygg tråd, men om inte vi kollegor tar de drabbades känslomässiga parti, vem skall då göra det?

??? Var det du eller en politiker som skrev inlägget

Det var jag och det jag försökte göra var en grov redogörelse för hur detta kan uppfattas utanför jägarkretsar. Alla beslut som tas har ju någon övre elle nedre gräns som ska uppnås och var den gränsen är i varje enskild fråga vet nog endast våra politiker plus ett gäng tjänstemän. De flesta politiska beslut har med en makro- eller mikroekonomisk uträkning att göra, det kan man nog vara säker på. Det finns nog en matematisk formel för hur man ska beräkna en ekonomisk kalkyl för hur man kan värdera känslomässiga beslut också.

Det är ju som allt annat, vad var gränsen för antalet bilar i Stockholm för att det skulle bli biltullar? Ingen aning men dom kom ju inte som en överraskning, direkt.

Det gick helt enkelt inte att hålla fingrarna borta längre... Men jag ska inte kvadda tråden bara tipsa om att det jag personligen tror kan bli ett litet litet genombrott i debatten är att vi nu börjar kunna sätta siffror på just rekreation, friskvårdsvärden och allmänt välbefinnande. Detta är ingen ny vetenskap, den finns etablerad sedan 50-talet i andra sammanhang och finns mycket väl använd och är accepterad av det ekonomiska vetenskapssamhället. Den går i mycket förenklad form ut på att man helt enkelt sätter ett pris på utebliven jakt, vilket är svårt för den enskilde men går ganska väl genom att utforma kloka enkäter. Leif Mattsson på SLU var tidigt ute med dessa metoder och en del finns att läsa i hans rapport om jaktens värde:

http://www.viltochfisk.se/DokumentPDF/Jakt...ige,%20webb.pdf

Att jag tror att detta kan bli ett litet genombrott är helt enkelt den tes som Orjant så väl driver. Att det står ett gäng 50-åriga gubbar i rutiga skjortor och med tårögd blick deklarerar att det är synd om den eftersom de inte kan släppa sina hundar har enbart motsatt effekt i debatten och politiken. Står däremot samma gubbar, eller hellre en ung tjej, och deklarerar att vargen "kostar" en halv miljard i utebliven friskvård och rekreation samt ekologiskt producerat kött så tror jag att vi når lite längre ut helt enkelt.

Hua.. har en hel massa åsikte rhär, för och emot, men jag får kluar och forumera ihop det lite senare..

Orjant, otroligt bra argumenterat och välformulerat!

Ska man dra microperspektivet lite längre så bör man nog titta på och försöka besvara frågan:

Hur stor är sannolikheten att en hund blir angripen av varg (i de områden där det finns en fast stam)?

Har flera vänner som bor i Värmland (är själv uppvuxen i vargtäta områden) som jagar regelbundet i vargområden men val att leva med risken att hunden blir attackerad. Än så länge så har ingen hund gått förlorad. Personligen tror jag att sannolikheten är ganska så liten att en hund blir angripen.

Sedan har jag full förståelse för jägare som inte vill släppa hundar i områden där det kan finnas varg. Om man släpper en hund så finns risken att hunden blir attackerad.

Frågan är bara, hur stor är denna risk?

Är det någon som vet hur många hundar som blir attackerade av varg per år?

zingo här kommer lite info.

Sänder ett urklipp från viltskadecenters viltskadestatistik 2007.

Totalt angreps 61 hundar av fredade rovdjur under 2007 (tabell 10).

43 av dessa (70 %) angreps av varg, vilket resulterade i trettio dödade och tretton skadade hundar.

Lodjur stod för angrepp på 12 hundar (20 %), vilket resulterade i elva skadade hundar och en dödad hund.

Kungsörn (7 %) dödade två hundar och skadade två.

Slutligen skadades två hundar av okänt rovdjur (3 %).

Det totala antalet hundar angripna av rovdjur ökade med 49 % jämfört med år 2006 (figur 10).

Under perioden 1997 - 2007 har det totala antalet angripna hundar varierat mellan noll (år 1997) och 61 (år 2007). Mellanårsvariationerna kan bero på flera saker, bland annat vädret under jaktsäsongen, vilket påverkar antalet jaktdagar med hund. En annan faktor är enskilda individer eller familjegrupper som vissa år tar fler hundar än ”genomsnittsvargen”.

Det går att läsa på länken nedan.

http://www.viltskadecenter.se/images/file/...k%202007(1).pdf

Och detta var 2007...nu är det 2009 och rovdjuren har inte precis blivit färre..

Nu är det ju inte säkert att rovdjursdödade hundar kommer att öka i en linjär skala, då många, inklusive jag själv, inte vill släppa hunden längre.

Sen får man ju tycka vad man vill om det, men det är den verklighet vi lever med just nu.

Vi har egentligen samma problem med hundarna som med vargfrågan i stort. Värdet på de vargtagna hundarna är nästan försumbart i ett samhällsperspektiv (då de dessutom ersätts av staten), men värdet på oron för de som släpper sina hundar och värdet för dem som väljer att sluta med hundjakt är antagligen rejält mycket större. Återigen krävs då siffror, att säga att man är orolig biter ingenstans.

Jag tror problemet är större än bara en frågan om vargens vara eller inte. I många avseende så erkar vargen få klä skott för alla motsättningar mellan stad och landsbyggd. Utan en ökat regional inflytande så komerm vi aldrig att ens att närma oss någon form av acceptans från något håll.

Samtidigt ser jag det som väldigt viktigt att vi jägare som itne bor i varglänen, också har en förståelse för de som har varg. Börja vi kritisera andra jägare som är besvikna och uppgivna för vargen tar deras hundar så är vi illa ute. Jag kan t ex inte se hur mårdhundsfrågan skulle vara så viktig, men jag har samtidigt förståelse för att för andra jägare ÄR det en viktig fråga. Precis som jag antar att de som jagar i jämtland kanske är föga intresserad av hur vi hanterar vildsvinsfrågan i småland. Men samma sak där så är jag övertygad om att man där inser vikten av hur vi hanterar den frågan. Börja vi jägare strida inbördes om våra prioriteringar så är vi för evigt förlorade på den politiska areanan.

Fighten om vargens vara eller inte vara kommer inte att ske på aftonbladets debattsida.Den komemr heller inte avgöras i en offentlig riksdagsdebatt. Som så mycket annat så kommer det avgöras i korridorerna utanför, med små steg under lång tid. Det kommer ske med fakta, utredningar och siffor. Samt med eftergifter och förluster.

Det är just därför det är viktigt med starka företräderade för oss jägare. Oavsett vilket förbund eller parti de tillhör, så krävs det skickliga lobbyister och politiker och inte fler bilder av blodiga hundar och eftersöksbojkotter.

Jag tror problemet är större än bara en frågan om vargens vara eller inte. I många avseende så erkar vargen få klä skott för alla motsättningar mellan stad och landsbyggd. Utan en ökat regional inflytande så komerm vi aldrig att ens att närma oss någon form av acceptans från något håll.

Samtidigt ser jag det som väldigt viktigt att vi jägare som itne bor i varglänen, också har en förståelse för de som har varg. Börja vi kritisera andra jägare som är besvikna och uppgivna för vargen tar deras hundar så är vi illa ute. Jag kan t ex inte se hur mårdhundsfrågan skulle vara så viktig, men jag har samtidigt förståelse för att för andra jägare ÄR det en viktig fråga. Precis som jag antar att de som jagar i jämtland kanske är föga intresserad av hur vi hanterar vildsvinsfrågan i småland. Men samma sak där så är jag övertygad om att man där inser vikten av hur vi hanterar den frågan. Börja vi jägare strida inbördes om våra prioriteringar så är vi för evigt förlorade på den politiska areanan.

Fighten om vargens vara eller inte vara kommer inte att ske på aftonbladets debattsida.Den komemr heller inte avgöras i en offentlig riksdagsdebatt. Som så mycket annat så kommer det avgöras i korridorerna utanför, med små steg under lång tid. Det kommer ske med fakta, utredningar och siffor. Samt med eftergifter och förluster.

Det är just därför det är viktigt med starka företräderade för oss jägare. Oavsett vilket förbund eller parti de tillhör, så krävs det skickliga lobbyister och politiker och inte fler bilder av blodiga hundar och eftersöksbojkotter.

Kloka ord som jag håller med om, förutom eftersöksbojkotten, för där anser jag att vi måste sätta ner foten nu.

Kloka ord som jag håller med om, förutom eftersöksbojkotten, för där anser jag att vi måste sätta ner foten nu.

Jag kan delvis förstå det, men samtidigt måste man ju ställa frågan hur det är tänkt att en sådan bojkott ska kunan ge oss jägare mer gehör och förståelse hos den ickejagande allmänheten? Att man tar upp problemet och frågan är väldigt viktigt, men frågan är om en konkrekt bojkott är rätt väg? Säger inte att det INTE ger en ösnakd effekt, men frågan är vad man förväntar sig för resultat om hur?

Totalt angreps 61 hundar av fredade rovdjur under 2007 (tabell 10).

43 av dessa (70 %) angreps av varg, vilket resulterade i trettio

dödade4 och tretton skadade hundar. Lodjur stod för angrepp på 12

...............

Frågan är då hur många hundar som har släpps under denna period i marker med varg?

43/ (antalet släppta hundar som inte attakerats av varg) = % antalet attakerade hundar.

Jag är lite intreserad av själv förstå hur stor sannlikheten är en hund blir attakerad. Speciellt eftersom jag sannolikt kommer att släppa min egen hund i områden med varg.

Än en gång, jag har full förståelse och respekt för personer som är oroliga för att släppa hundar i vargtäta områden.

Zingo: Det finns en studie som gjordes för något år sedan av Viltskadecenter. Den visade att den enskilt största risken för hunden i ett vargrevir var just vargen. Tätt följd av trafiken som var nästan en exakt lika stor risk. 3:a kom drunkning.

Nu har vargreviren minskat i storlek i de vargtätste områdena så faktumet borde kvarstå, i ett vargrevir så är vargen den enkilt största risken för hunden. Kommer vargen söderut med mer vägar och trafik skulle jag dock tro att trafiken blir den största risken...

Zingo: Det finns en studie som gjordes för något år sedan av Viltskadecenter. Den visade att den enskilt största risken för hunden i ett vargrevir var just vargen. Tätt följd av trafiken som var nästan en exakt lika stor risk. 3:a kom drunkning.

Nu har vargreviren minskat i storlek i de vargtätste områdena så faktumet borde kvarstå, i ett vargrevir så är vargen den enkilt största risken för hunden. Kommer vargen söderut med mer vägar och trafik skulle jag dock tro att trafiken blir den största risken...

Att varg är den största risken i ett vargrevir är jag helt med på

Men det jag själv försöker förstå är hur stor är sannolikheten att min hund blir attackerad av en varg när jag jagar i vargtäta områden? Därav min fråga om hur stor andel av alla hundar som släpps inom ett område med varg blir attackerade. Är det 100% chans att min hund blir attakerad eller är det 0,06% chans att hunden blir attakerad? Jägare släpper ju fortfarande sina hundar även om det finns varg i trakten och alla hunder som släpps blir inte attakerade.

Risken beror på en mängd faktorer:

- Hundras

- Vilket vargrevir

- Hundens mentalitet

- Vargens mentalitet

- mm mm

Viltskadecenter har dock i en lite färskare studie kommit fram till att risken att få sin hund skadad eller dödad av varg i vargrevir är 1 på 9000 jaktdagar om reviret inte har ungar det året och 1 på 5000 jaktdagar om reviret har ungar det året.

Jag kan delvis förstå det, men samtidigt måste man ju ställa frågan hur det är tänkt att en sådan bojkott ska kunan ge oss jägare mer gehör och förståelse hos den ickejagande allmänheten? Att man tar upp problemet och frågan är väldigt viktigt, men frågan är om en konkrekt bojkott är rätt väg? Säger inte att det INTE ger en ösnakd effekt, men frågan är vad man förväntar sig för resultat om hur?

Jag tänkte mer att markeringen skulle vara mot beslutsfattarna och mot länsman, det är åt helsike och jäkligt fult gjort att spela på jägarnas samvete för ett trafikskadat vilt, när risken att förlora sin eftersökshund i ett par rovdjurskäftar är överhängande.

Det är statens ansvar att ordna upp det, och inte åka snålskjuts på jägarna iom att staten slipper hålla med ekipage och därmed kostanden för eftersöket.

Sen att den ickejagande allmänheten kanske tycker att jägarna är okänsliga knölar som inte engagerar sig i att förkorta ett lidande för ett djur må vara hänt, men då är det förbundens ( läs vi jägare) som får se till att informera om hur det ligger till, och vad det beror på.

Man kan ju ställa frågan till en som kritiserar en sådan bojkott, om denne skulle ställa upp med samma ekonomiska och känslomässiga risk det är att släppa sin hund, och dessutom inte få en krona i lön för det....tror nog dom flesta skulle dra öronen åt sig då.

För mig är det än så länge en solklar bojkott som gäller.

Att varg är den största risken i ett vargrevir är jag helt med på

Men det jag själv försöker förstå är hur stor är sannolikheten att min hund blir attackerad av en varg när jag jagar i vargtäta områden? Därav min fråga om hur stor andel av alla hundar som släpps inom ett område med varg blir attackerade. Är det 100% chans att min hund blir attakerad eller är det 0,06% chans att hunden blir attakerad? Jägare släpper ju fortfarande sina hundar även om det finns varg i trakten och alla hunder som släpps blir inte attakerade.

Finns säkert kalkyler som kan räkna ut sannolikheten för att din hund blir vargtagen, men faktum är väl just att den kan bli det som är det vesäntliga. Och även om det är 90% risk eller 1% så kan det likväl inträffa nästa gång du släpper hunden.

Det avgörandet kan ju bara du själv göra, precis som när man jagar då det kan finnas dåliga isar, stora vägar etc.

Skillnade med vargen är ju att det är svårare att förutse än t ex en stor väg elelr dålig is, för de vet du ju var de finns i geografin.

Och även om sannolikheten att en hund ska bli påkörd på en viss väg så behövs det ju bara en bil. Har en bekant som jagat på samma mark i säkert 20 år utan några incidenter med bilar. Nu har han fått en hund ihjälkörd och en annan hund påkörd två gånger inom loppet av 18 månader. Han hade nog inte haft mycket hjälp av sannolikheten på några vis...

Jag tänkte mer att markeringen skulle vara mot beslutsfattarna och mot länsman, det är åt helsike och jäkligt fult gjort att spela på jägarnas samvete för ett trafikskadat vilt, när risken att förlora sin eftersökshund i ett par rovdjurskäftar är överhängande.

Det är statens ansvar att ordna upp det, och inte åka snålskjuts på jägarna iom att staten slipper hålla med ekipage och därmed kostanden för eftersöket.

Sen att den ickejagande allmänheten kanske tycker att jägarna är okänsliga knölar som inte engagerar sig i att förkorta ett lidande för ett djur må vara hänt, men då är det förbundens ( läs vi jägare) som får se till att informera om hur det ligger till, och vad det beror på.

Man kan ju ställa frågan till en som kritiserar en sådan bojkott, om denne skulle ställa upp med samma ekonomiska och känslomässiga risk det är att släppa sin hund, och dessutom inte få en krona i lön för det....tror nog dom flesta skulle dra öronen åt sig då.

För mig är det än så länge en solklar bojkott som gäller.

Som sagt, jag förstår syftet och tanken, men personligen tror jag att i stort kostar det mer än vad det smakar. Jag väljer idag bort en del jakter och även trafikeftersök då jag anser risken är för stor och det bör väl stå var och en fritt. Men som en missnöjes manifestation tror jag det slår fel. Men jag har haft fel, någon gång och kan ju ha det även denna gång...

Som sagt, jag förstår syftet och tanken, men personligen tror jag att i stort kostar det mer än vad det smakar. Jag väljer idag bort en del jakter och även trafikeftersök då jag anser risken är för stor och det bör väl stå var och en fritt. Men som en missnöjes manifestation tror jag det slår fel. Men jag har haft fel, någon gång och kan ju ha det även denna gång...

Antar att du menar att det skulle slå fel på det viset, att allmänheten skulle tycka att jägarna beter sig ansvarslöst ?

Jag är inte så säker på det, liksom Orjant säger om vargfrågan, så tror jag inte allmänheten har en susning om vad som händer efter en viltolycka, vem som kallas ut och i vilken form ett eftersök görs, det är precis som med rovdjuren, ingen bryr sig så länge inte dom drabbas själva.

Sen, som jag skrev tidigare, om mediadrevet skulle gå igång, så är det upp till oss att genom våra organisationer svara på varför vi inte går ut, och det ska bli väldigt intressant att höra polisens förklaring till varför dom inte löser uppgiften själva, att hänvisa till att man måste kalla in jägare som jobbar ideéllt för staten tror jag nog dom flesta förstår inte är en hållbar modell, som sagt, hur många ställer upp på det i långa loppet ?

Antar att du menar att det skulle slå fel på det viset, att allmänheten skulle tycka att jägarna beter sig ansvarslöst ?

Jag är inte så säker på det, liksom Orjant säger om vargfrågan, så tror jag inte allmänheten har en susning om vad som händer efter en viltolycka, vem som kallas ut och i vilken form ett eftersök görs, det är precis som med rovdjuren, ingen bryr sig så länge inte dom drabbas själva.

Sen, som jag skrev tidigare, om mediadrevet skulle gå igång, så är det upp till oss att genom våra organisationer svara på varför vi inte går ut, och det ska bli väldigt intressant att höra polisens förklaring till varför dom inte löser uppgiften själva, att hänvisa till att man måste kalla in jägare som jobbar ideéllt för staten tror jag nog dom flesta förstår inte är en hållbar modell, som sagt, hur många ställer upp på det i långa loppet ?

Ska man bojkotta något måste man dels synas och dels vara eniga annars är den 100 % meningslös. Sedan ska man kalkyrera konsekvensen av bojkotten innan man påbörjar den. Vilka risker finns det? Blir jägarna av med alla eftersök och det blir ett gäng statligt anställda viltvårdare istället med t ex avblåsa pågående jakter pga ett eftersök på trafikskadat vilt? Skulle vi gilla detta? Vill vi ha en massa jaktmotståndare som ska ut på eftersök för att vi inte vill? Kommer grannlaget att ställa upp detta?