Tyngre kulor brukar ge bättre precision, åtminstone i sugrörspipor enligt min erfarenhet. Men man kan nog knappast kalla Henriks pipa för nåt annat än varmint...

din 6,5x47 sköt väl bra med 123or om jag minns rätt.

Tja, den gick ju hyggligt (med noll friflykt och überfet pipa). Men nu när jag börjat hårdköra Norma DL 168:orna i TRG:n så börjar jag inse vilken lekmannamässig laddningsutvärdering jag ägnat mig åt...

Rikard,

jag missade din fråga om 123 grainarna och lodspridningen men jag har testat att ladda dem med minsta möjliga FF, tror att den låg runt 2 mm. Det var de laddningarna som sköt allra sämst, förmodligen beroende på att de långa 6.5 kulorna behöver ha en bra styrning innan de tar i bommarna. Empirin från min bössa säger att styrning i hylshalsen är viktigare en vad en kort friflykt är!

Faktum är att både 123 grains Scenar och 130 Grains VLD har varit lite lynnigare och skjutit ojämnare än vad 139 grains Scenar gjort. Då pratar jag både om hastigheterna och om resultaten på tavlan. Den laddning med 123:or som skjutit bäst är 5 mm FF och en skaplig dos MRP.

Kan meddela att jag fått besked från "Das Vaterland" att min kikare anlänt. Det har dock varit lite strul med mina ringar eftersom jänkarna blir allt mer rabiata när det gäller exportregler för varje dag som går. Kontentan av det och att det känns lite galet att vänta på montaget nu när kikaren nästan är hemma är att det förmodligen blir ett Recknagel skenmontage på bössan.

Henrik

Det är väl risk att vi skriver sönder tråden med massa gissningar men jag har en teori att den rymliga friborrningen kanske fungerar bättre med en lång kula. Det torde väl knappast vara många mm kvar i halsen på 123or när dem möter bommarna fast minns jag rätt så sköt någon lätt ballistik tip sönder den teorin

Det känns faktiskt lite som att bössan är som den berömda humlan som egentligen inte kan flyga. Om jag hade specat patronläget hade det utan tvekan sett annorlunda ut och kanske hade då också fler kulor fungerat bra men när jag har ett snitt över 25 skott på 12.6mm så är det inte bössan som är den begränsande faktorn

De två kulor som skjutit bäst är dels 139 grains Scenar men även 120 grains BT har faktsikt ett snitt på under 15 mm även om jag bara skjutit tre femskottsgrupper med den så har de landat på 12, 14 och 15mm vilket torde vara "good enough" för både räv och rådjur. Nu när det ser ut som att både kikare och montage kan vara på plats och inskjutna innan bockjakten är det inte omöjligt att T3:an får tjänstgöra som bockdräpare.

Samtidigt skall man ha klart för sig att mitt fokus inte har varit att ta fram den mest tätskjutande laddningen för bänkskyttet utan att ta fram en laddning som funkar för det praktiska långhållskyttet och för fältskyttet. Detta innebär att än så länge är inte testerna klara eftersom jag bara skjutit på 100m. Förhoppningen är att jag skall hinna med ett skjutpass på lite längre håll i veckan även om bössan inte fått alla sina tillbehör ännu.

Tanken är bland annat att jag skall ha ett par atlas benstöd till bössan och de är beställda och levererade till kolvmakaren tillsammans med nödvändig skena för deras montage. Innan den kolven kommer så kommer blir liggande skyttet inte riktigt bra med tanke på kolvens geometri. Den Leupold BR 24x fast som sitter på bössan nu skall ju inte heller sitta kvar varför det inte är någon större idé att börja verifiera rangecards eller annat.

Däremot funderar jag på att göra rent bössan nu när den gått 108 skott sedan den senaste rengöringen men eftersom jag inte sett några tecken på att den börjar sprida än så kanske det får vänta, man vill ju inte slita ut pipan i onödan

Henrik

Empirin från min bössa säger att styrning i hylshalsen är viktigare en vad en kort friflykt är!

Men kort (bomkontakt) friflykt är väl lika med 100% styrning?

Inte om det sker till priset av att kulan saknar styrning i bakkant och ligger och skramlar i patronläget

Henrik

Dags för en lite uppdatering igen,

idag var det äntligen dags att pröva bössa, laddningar och skytt på lite längre håll

Inga jobbiga skyttebänkar eller stökiga bänkskyttestöd utan denna gång var det riktigt skytte som gällde

Min ordinarie skjutplats var ockuperad av Ko med dubbelkalv som hade slagit sig ned mitt i björkslyn varför jag raskt uppsökte alternativ eldställning tillsammans med labben.

Idag sköt jag på 160, 275 och 365m med nollställningen behållen från senaste bänksejouren. Av någon för mig oförklarlig anledning låg träffläget idag genomgående högt?? Vi får se om detta var en tillfällighet, om det beror på att vapnet inte håller träffläget eller om det beror på rekylupptagningen.

Dessutom var det en rätt stökig mirage idag som gjorde att skyttet inte kändes riktigt stabilt, jag kunde inte se ett enda kulhål trots 24x förstoring och ett kortaste skjutavstånd på 160m. Bara att ställa in parallaxen blir ett litet projekt när man inte kan få måltavlorna att sluta guppa omkring. Anledningen till miragen var att solen gassade på rätt bra (vid ett tillfälle hade jag 39.7 grader på min Kestrel, visserligen i skuggan).

Nog pratat, här kommer resultaten

160m resultatet är inte mycket att säga om, mer än att träffläget borde varit centrerat vilket det av någon anledningen inte var. Jag behöll sedan min nollställning genom hela skyttepasset varför dessa 5 cm borde gått igen på alla tavlorna.

275m, här börjar det bli riktigt stökigt med miragen och skyttet kändes betydligt osäkrare än vad resultatet visar.

Efter dessa två inledande uppvärmningsavstånden flyttade jag ut tavlan till 365m där jag sköt de två sista femskottarna för dagen.

Det är bara att konstatera att bössan verkar kunna leverera även om skyttet idag var alldeles för spänt och med för dålig siktbild för att det skulle kännas bra. Nu blev resultaten genomgående bättre än vad känslan var under skyttet och jag fick ta om i stort sett alla skott på grund av att kolvens utformning i kombination med kikaren gjorde det svårt att skjuta avslappnat. Jag har också något skott som sticker iväg ifrån de andra i samtliga grupper utom den på 160m, vad detta beror på är det lite för tidigt att uttala sig om men jag tror att det har att göra med skjutställningen.

Det verkar som att den nya kikaren kommer i veckan och då hoppas jag på en betydligt bättre siktesbild och bättre upplösning.

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Tycker det ser riktigt giftigt ut med 364-meterstavlorna! Läskigt bra om man tar bort "flyern" i varje serie!

Kan höjdskillnaden ha med ammotemperaturen att göra? Det ser ju ut som att ammon låg och bakade i solskenet.

Tja vad kan man säga,

mer precision än vad man kan ha behov av, hur har "stänkarna" känts? Någon idé om vad de beror på?

Är som alltid ruggigt imponerad.

/Christian

Ser riktigt trevligt ut Henrik! är väl bara att konstatera att du redan har en ½moa bössa nästan trist att jobba vidare Hur blev det med trycket är det bytt? jag förstår att den kikare och riktmedel du nu använder kan vara rätt stökig att jobba med så det kommer nog att bli betydligt trevligare med den nya, stämmer det som du skrivit att höjden inte är korrigerad mellan serierna på 364 meter och vilken ordning sköts dessa i så fall.

Det är bara att konstatera att denna standard bössa är bra nog att vinna vilken fältskytte tävling som helst med rätt skytt och skruvare bakom sig

Egentligen var gårdagen att bra exempel på varför man inte skall använda träffbilder som värdemätare.

Tittar man bara på träffbildernas storlek så ser det ut som att allt är frid och fröjd men det är inte så jag tolkar gårdagen.

Om vi börjar med träffbilderna så finns det två problem med dem, det ena är att det i alla de tre träffbilderna skjutna på 275m och 365m finns en tydlig flyer. Problemet är att jag har inte en susning vilket skott det är i serien och varför vissa skott tar lågt Det finns uppenbarligen något återkommande fel som jag inte identifierat vilket innebär att det inte går att lösa för tillfället. Det krävs följdaktligen mer skytte för att verifiera och förstå vad det är som händer. Problem nummer två är det förändrade träffläget mnellan de två serierna på 365m, det enda som hände mellan de serierna var att jag tog en kopp kaffe och efter det beslöt mig för att öka från 6 till 7 klick i sida. Min tolkning är att det funnits en skillnad i skjutställningarna mellan de två serierna. återigen krävs det mer skytte för att se om detta är ett återkommande fenomen.

Rent allmänt kan jag bara konstatera att det tog mig väldigt lång tid att få iväg de 20 skotten som sköts under gårdagen. Anledningarna till det är två, för det första var det väldigt svårt att hitta en korrekt och avslappnad skjutställning. I princip varje skott föregicks av flera försök där jag inte klarade av att få iväg skotten så som jag önskade. Jag fick muskeldarrningar eller till och med lätta krampkänningar alternativt så känndes det helt enkelt inte rätt. Jag fick en bra handposition även om den innebar att du utan problem kunde få ned en 22mm rundstav mellan handen och pistolgreppet. De enda delarna av högerhanden som vidrörde bössan förutom pekfingret som låg emot avtryckaren var lill-, ring- och långfingarnas yttersta del som pressade pistolgreppet bakåt. Det var också riktigt lurigt att inte möta kolven genom att skjuta fram axeln utan istället skjuta fram kroppen med tårna. (Det är egentligen min ända teori till de låga skotten, d v s att jag sköt fram axeln vid dessa skotten.

Problem nummer två ligger i optiken, den är riktigt usel när det gäller siktesbilden och många av av de omtag som jag gjorde berodde på dålig eller till och med obefintlig siktesbild. Vi får väl se hur den delen av upplevelsen kommer att ändras med ny optik.

Efter gårdagen så är jag i vart fall säker på att bössan behöver en ny och i mina ögon bättre utformad kolv samt att jag behöver en annan kikare på bössan. Däremot upplevde jag inte trycket som något hinder över huvud taget.

Henrik

Hur är det med bäddningen nu igen? Du hade ju vissa farhågor om den tidigare? Kanske skulle kunna förklara en del grejer i träffbilderna?

Gokväll kamrater!

I och med att jag fick besked att den nya kikaren och fästen är på väg från Tyskland så beslöt jag mig för att skaffa ett lite bättre statistiskt underlag på hur bra vapnet och undertecknad presterar på 365m. Med andra ord styrde jag kosan med samma skjutplats som i söndags men nu med betydligt bättre yttre förutsättningar, d v s lite lätt duggregn, 18 grader, 1008 mBar och i princip vindstilla (dagens högsta vindnotering var 0.4 m/s). I och med att jag klarade mig ifrån miragen den här gången så fanns det goda förutsättningar för skapligt skytte.

Jag beslöt mig rätt snabbt för att helt koncentrera mig på 365m skytte och helt skippa de kortare avstånden. Den här gången gick det också att hjälpligt urskilja kulhålen, även om min Leupold 24x BR lämnar en hel del i övrigt att önska när det gäller skarptecknande optik(men så är den också 20 år gammal). Det var inte helt enkelt att få till en riktigt bra skärpa på tavlorna och siktesbilden var givetvis lika sugrörssmal som senast, men avsaknaden av mirage gjorde ändå skyttet betydligt angenämare.

Jag experimenterade en del med skjutställningen idag i jakten på en konsekvent skjutställning men jag vet inte om jag egentligen kom så mycket närmare gåtans lösning. Däremot är det rätt uppenbart att ganska små justeringar av skjutställningen syns väldigt tydligt på tavlan på 365m när det handlar om träffläget.

Nåväl, jag började dagen med att skjuta två serier med min "standardladdning" dv s 139 grains Scenar i 850 m/s.

I den första serien så kändes inte skyttet riktigt bra vilket också märktes på tavlan, serie nummer två är inte mycket att säga något om.

Jag tänkte passa på att testa ett par andra laddningar nämligen 123 grains Scenar i 870 m/s (#360) och 139 scenar i 815 m/s (#362). Bägge dessa laddningar hade visat bra potential på 100m och inte gjorde de bort sig på 365m heller.

Denna laddning är lite väl "snäll" och dessutom är det MRP som används vilket gör att jag misstänker att jag borde gå upp ett grain i laddvikt för att få ännu bättre resultat.

Nästa laddning var den lite långsammare 139 grains laddningen

Även detta var ett acceptabelt resultat.

När det sedan var dags att skjuta den sista tavlan sköt jag i betydligt snabbare tempo men min standardladdning. den första serien är skjuten med ett skott i varannan andningscykel (d v s var 10-12 sekund)medan den andra serien är skjuten med ett skott i varje andningscykel (d v s var 5-6 sekund) och det är bara att konstatera att jag inte klarar av detta tempo utan att få taskiga avfyrningar. det är nämligen så jag tolkar sidospridningen.

Summa summarum blev snittet på dagens 8 femskottare på 365m dryga 58mm vilket känns OK. Det finns dessutom en del potential för förbättringar så numera är målsättningen att kunna komma ned under 50mm på 365m, inte i enstaka serier utan stabilt och dessutom med ett konsekvent träffläge....

När det gäller bäddningen av kolven är det bara att konstatera att det i princip inte är möjligt att bädda den nuvarande kolven utan det är något som får vänta tills dess att den nya kolven anländer. Jag tror dock inte att de vandrande träffläget är ett bäddningsproblem utan att det mer handlar om "skit bakom spakarna".

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Snitt på 58 mm @ 365 meter.. skit bakom spakarna? Yeah right!!

Fan va häftigt!!!

Mvh!

Jag gnällde egentligen inte över resultatet utan konstaterade bara att med lite tillvänjning till bössan och noggranna avfyrningar i alla serierna istället för den sista "snabbserien" så finns det lite grann ytterligare att plocka

Det som jag tycker är riktigt häftigt är att det här är precisionsnivåer som går att plocka fram ur en standardbössa direkt från hyllan. Till dags dato är det egentligen väldigt lite pengar investerade i vapnet.

Jag betalde 10700:- för bössan (jag vet i o f s att det priset har gått upp rätt ordentligt). En 20 år gammal Leupold BR med fast 24x förstoring för kanske 1500 (max). Fästena följde med men det är vanliga standardfästen och inga exklusiva originalfästen

Vare sig Duracoaten eller det nya slutstyckshandtaget har påverkat precisionen utan är bara ett resultat av min fåfänga.

Jag har satt på en A Tec CMM6 dämpare men jag kunde inte se någon skillnad i den rena precisionen med eller utan dämpare även om skytteupplevelsen blir lite angenämare.

Framöver kommer det att sättas på en del lite dyrare prylar på men egentligen behövs de inte för den rena precisionen. Utan syftet med dem är egentligen att kunna behålla träffläget konstant (vilket kolven kommer att hjälpa mig med), att kunna träffa med första skottet (här hjälper det med ett högklassigt kikarsikte med riktigt bra mekanik). Att jag byter trycket kommer nog inte att förbättra skyttet men jag råkar ha en förkärlek för tryckpunktstrycken,

Kan nämna att jag samtidigt som jag monterade av den gamla kikaren bestämde mig för att göra rent pipan, den har nu gått 208 skott sedan den senaste rengöringen och egentligen fanns det väl ingen anledning men någon extra rengöring skadar nog inte , bara det inte blir någon vana

Henrik

har en exakt likadan bössa som du henrik Tikka t3 varmint s/s 6,5x55.

Jag har ABSOLUT inga dyra prylar på alls. Har bara ett uselt swift 3-9x40.

Men jag upplever att bössan är extremt lätt att skjuta "bra" med.

Jag som inte är så jätta duktig på skytte lyckas även få in "hål i hål" träffar på 150 meter

En klockren bössa! Och som sagt, bössan kan nog prestera bättre än vad en människa kan.

Börjar se riktigt stabilt ut bäva månne vi små pojkar när du och denna blivit riktiga bästisar Varför denna rädsla att hålla pipan ren? Jag testade min i kväll efter en storstädning med JB och hela köret rattade ned kikaren som är nollad på 300 till 100 och sköt två provskott exakt mitti Så att spara pipa med att inte rengöra är inget jag praktiserar men visst kanske det funkar också.

Hej Lars,

jag har egentligen inget emot att hålla pipan ren men jag ser inget självändamål med det. Dessutom vill jag visa på att "there's more than one way to skin the cat" . Jag har genom åren konstaterat att man på "grannkanalen" har en väldigt tydlig bänkskytteprägel på sina råd och på sin syn på vad som är "best practices". Råden handlar ofta om att skall du ha en bössa som skjuter så skall du gå till vapensmeden, du skall göra rent enligt "the only way" var 20-30 skott, hylsor skall viktsorteras, tändhattslägena skall skäras för uniformt sättdjup etc.... Vi har religionsfrihet i det här landet så givetvis har alla rätt till sin egen tro och det jag vill göra är bara att visa på att det finns en annan väg till lycka och skapligt små grupper på lite längre håll. Kanske skulle jag lansera mina egna 10 budord

• Fabriksbössor skjuter tillräckligt bra!
  
• Gör rent pipan när det behövs, men inte för ofta!
  
• En avslappnad skjutställning är viktigare än en riktad låda!
  
• Lägg tiden på skjutbanan istället för att svarva hylshalsar och väga kulor!
  
• Skall bössan modifieras är det en ny kolv som gäller framför en ompipning med en ny och spännande kaliber!
  
• Sluta skjuta träffbilder och börja fokusera på att träffa ditt mål!
  
• Minst 10 torrklickningar om dagen innan det är dags att knoppa in!
  
• En riktig avfyrningsteknik är viktigare än skjutmåttet för att nå framgång.
  
• Alla vapeninvesteringar skall alltid vägas mot alternativet att istället lägga pengarna på ammunition och bensin till skjutplatsen.
  
• SLUTA SURFA PÅ NÄTET OCH SE TILL OCH TRÄNA SKYTTE!
  

Skämt åsido så tror jag att det finns några nackdelar med en allt för frekvent rengöring av pipan. För det första så finns det ett antal tekniska fallgropar med själva rengöringen där en taskig teknik kan leda till att man skadar kröning eller för den delen pipan. Sedan är det min uppfattning att väldigt många pipor (dock inte alla) behöver ett par skott efter rengöring innan de sätter skotten i stt ordinarie träffläge.

Jag misstänker också att ett allt för frekvent rengörande faktiskt förkortar pipans livslängd utav två anledningar, för det första utsätter vi pipan för en viss åverkan(kemiskt eller mekaniskt) när vi gör rent pipan. Dessutom tror jag att den beläggning som byggs upp i pipan faktiskt skyddar själva pipan (till en viss gräns), tar du bort beläggningen så sliter du på pipgodset och inte på tombakbeläggningen av de tidigare kulorna..hmm..

Min Tikka har genomgått ett "Break in light" med rengöring efter varje skott de första 5 skotten och sedan tre stycken treskottsgrupper med rengöring emellan. Sedan gjorde jag rent bössan efter ca 100 skjutna skott och när jag nu har klockat 325 skott i loggboken gjorde jag återigen rent pipan. Däremellan har jag dragit rent med en Boresnake efter varje skjutpass på banan. Jag påstår inte att mitt sätt är "den enda vägen" men det funkar för mig och min bössa

Henrik

Det var ta mig tusan de bästa budord jag någonsin har läst. Helt enligt min egen filosofi - ut och skjut istället för att sitta inne och teoretisera!

Ja, det var bra att du fick in de där budorden - ffa delen om skjutträning

Mitt största problem är och förblir skjutställning och allt jag gör tills kulan träffat målet. Jag byter skjutteknik lite "då och då" och det blir aldrig riktigt bra eller permanent, vilket i sin tur beror på att jag aldrig lärt mig vad som är riktigt rätt. Det går bra att titta på instruktionsfilmer tills ögona blir röda, och läsa i text om hur man "ska" göra, men jag tycker det är jättesvårt att hitta hem ordentligt. Och som Bryan Litz uttrycker det: "Practice doesn't make perfect - practice makes permanent". Det hjälper föga att skjuta 20.000 skott om året om jag tränar på fel sätt.

Så jag kan verkligen skriva under på budorden, men det är mycket lättare att felsöka i utrustningen än i själva skyttet. Eller att sitta hemma på kammaren och jämföra olika kulor i vindavdrift och tycka att man "kommit på något". Vad jag borde göra är att sälja ett par bössor och lägga pengarna på en kurs på Rifles Only (inte för att jag längtar till hettan i Texas precis)...

Sköt ännu en laddstege igår följt av ett par femskottare i liggande på 300, och snacka om att man är ringrostig. Min nuvarande fokus ligger på högeraxeln vilken jag tror varit något av ett problembarn i mitt skytte. Så det blir till att återigen experimentara med skjutställningen för att hitta det som funkar. Jag slarvade en hel del och utnyttjade inte tiden till att komma ner i ställning ordentligt, och då blir det som det blir.

Till sist vill jag säga att i ljuset av de två serierna jag sköt i liggande så blir det fruktansvärt påtagligt att en bössa inte skjuter av sig själv. Vilket gör mig än mer imponerad av Henriks skytte, för det snittet på 365 meter går inte av för hackor! Jag är inte säker på att jag vill veta vad du kan åstadkomma med en perfekt anpassad bössa Eller jo - det vill jag visst det!

Jag har bara två budord

1. Träna mycket och seriöst

2. Gör det inte svårare än det är och analysera dina egna tavlor istället för klipp på youtube

Ja man kan ju inte annat än imponeras av Henriks skytte! En mycket intressant tråd det här, och den väcker en del tankar.

Kan vara väldigt nyttigt för en själv att flytta fokus från det rent pryltekniska och rikta in sig på "viktigare" parametrar. Är själv alldeles för dålig på det.

exabit: jag gör dig sällskap till The Rifles Only Facilities...gillar dessutom när det är varmt

Fast å andra sidan så kan jag vänta tills Henrik kör sin utbildning, jag kommer att vara där, hehe...

Lars: Kloka budord, problemet är att det faktiskt är rätt svårt att "enkla till det".

Det som gör resultatet än mer imponerande är att det är gjort med standardkolven. Det är säkert en utmärkt kolv (jag har bara vapenaffärsprovat den). Men det är svårt att skjuta liggande med en kolv anpassad för jaktskytte.

Jag var på banan igår med en Sako 75 som jag funderar att köpa och ha som kombinerad långhållsbössa och jaktbössa. Den sitter bäddad i en McMillanstock som ser exakt ut som originalkolven. En ruskigt trevlig kolv att skjuta stående med. Men jag hade stora problem med att skjuta liggande med den. Började, dum som jag är, med att göra ett cold bore shot med min TRG och det blev att jag sköt trettio skott med den innan jag lade mig bakom Sakon 75'an. Snacka om att det är skillnad i stabilitet. Det kräver bra mycket mer av skytten att ligga bakom en jaktkolv än bakom TRG'n. Jag trodde först att det var nåt galet med ammon eller bössan då jag sköt enorma träffbilder. Men jag lugnade mig lite, insåg att parallaxen inte var hundra på kikaren och koncentrerade mig på att försöka göra det bästa av situationen och ffa likadant varje avfyrning så kröp grupperna ihop. Men jag var långt ifrån den bössans potential som jag vet är grymt bra.

Tänkte dock att jag skulle avhålla mig från en McMillan A5 eller liknande kolv eftersom jag vill ha den lätt till jakt också. Men ett justerbart kindstöd och gärna en bakkappa man kan justera i höjd skulle jag gärna sätta på. Sen är det bara att försöka lista ut en bra teknik genom träna. Vilket innebär en massa tid på skjutbanan. Man kan ha det sämre

Nu tror och hoppas jag att de som läste mina "budord" uppfattade ironin i dessa men skämt åsido finns det några lite mer allmängiltiga tankar som jag funderar över själv.

För det första så gäller det att hitta balansen mellan Utrustningen-Kunskaper-Färdigheter, se det som en liksidig triangel där det gäller att öka på alla tre benen samtidigt och att inte låta något av dem växa på de andras bekostnad. Alla delarna måste finnas där om resultatet skall bli bra och det går inte att kompensera brister på ett område med att överdosera ett annat område. Konsekvensen blir att det gäller att fundera på var den största förbättringspotentialen finns och lägga sin kraft där.

Nästa fråga är givetvis hur vi utvecklar de här olika benen, om vi börjar med utrustningen så upplever jag att det finns ett jättefokus på att få till bössor som skjuter minimala träffbilder i bänk vilket givetvis är helt rätt väg att gå om man är intresserad av att just skjuta små träffbilder i bänk Däremot håller jag inte med om att det är det smartaste sättet att arbeta eller utveckla sitt skytte om man vill träffa med första skottet från en mer "fältmässig" skjutställning. I stället för att lägga tid, kraft och pengar (som för de flesta av oss är ändliga resurser) på att få bössan att skjuta träffbilder på under 10mm så nöjer sig den sluge kanske med att konstant skjuta 15-20mm och lägger istället fokuset på att komma ned mot dessa nivåerna även i liggande med benstöd. Då kommer med största säkerhet en ny kolv som är bättre anpassad för "vårt skytte" att betyda betydligt mycket mer för slutresultatet än vad den nyaste wildcatkonstruktionen skulle göra. Samtidigt så gäller det att ha en ändamålsenlig utrustning, för egen del så är det t ex uppenbart att min lilla 6x45 med sin conquest 6.5-20x50 är ett betydligt sämre val än min Tikka T3 för håll på 400m och uppåt, detta trots att den är klart vassare inom 300m. En mig närstående däcknasare gjorde förmodligen ett av de slugaste valen man kan göra som införskaffade en begagnad Tikka Sporter i 6.5x55 för en bra bit under 10 000 kr för att istället lägga kraft och energi på att SKJUTA med bössan. Att det sedan är kul med prylar är jag den förste att skriva under på men man skall nog ändå fundera på var våra resurser får bäst verkningsgrad när det gäller det slutgiltiga resultatet.

Kunskapen är ett annat område där det gäller att fundera på vad som är relevant och att kunna sålla fram de där guldkornen som vi alla söker. Vi lever i en tid av "Information owerflow" där informationen finns tillgänglig i ett sådant överflöd att en av de viktigaste kunskaperna vi behöver är hur vi skall sålla informationen. Vad är det som är intressant för mig, vad är ren marknadsföring och hur pålitlig är informationen? Jag tror att nyckeln ligger i att sätta upp egna mål för skyttet och att sedan fokusera på just den informationen som hjälper mig att nå de uppsatta målen, däremot tror jag inte på "extra allt" som en framgångsstrategi. Inte heller tror jag på att fördjupa sig i specialämnen innan man har tillräckliga baskunskaper. Kan man inte träffa en snusdosa med varje skott på 300m bör man nog fokusera på att lära sig det och inte lägga sin tid på att förstå övergångskonans mysterier, eller magnuseffektens inverkan.

Färdigheterna är både det svåraste och det enklaste att förbättra, enklast på så sätt att de i väldigt stor omfattning bara kräver tid men uppenbarligen är det ändå det område där de flesta brister. Det är här som den överväldigande majoriteten av alla skyttar har sin svagaste sida. Varför är det så? Dels handlar det nog om att vi idag har ont om tid och helt enkelt inte prioriterar besök på skjutbanan eller ens det där 15 minuters torrklickningspasset som om det bedrivs dagligen kommer att ha enorm effekt på skjutresultatet. Jag tror också att väldigt få skyttar som inte tävlar på högre nivå förstår vad kvalitativ träning innebär. Att åka iväg till skjutbanan och skjuta några serier på 300m vallen är alltid kul men bra träning blir det först om man har ett riktigt mål med träningspasset, kontrollerar utfallet i förhållande till målet, analyserar eventuella avvikelser från målet och funderar på hur man skall rätta till dem. Det är också centralt att man sätter upp mål både i kort perspektiv och i långt perspektiv. Det vill säga vad vill jag uppnå med detta träningspasset och vad är mitt mål med denna säsongen. Genom att kontinuerligt följa upp detta och hur man utvecklas eller funderar på och försöker åtgärda eventuella brister så ökar chansen att man uppnår sina mål exponentiellt!!

Jag kan ta mitt eget skytte med Tikkan som exempel, målet med den bössan skulle t ex kunna vara att jag skall kunna skjuta under 50mm stabilt på 365m. Dessutom skall jag ha ett konstant träffläge som är förutsägbart.

Idag skjuter jag i snitt 58mm med ett vandrande träffläge , alltså behöver jag dels minska min spridning och minst lika viktigt är att jag behöver få till ett konstant träffläge. Hur skall jag då uppnå detta?

När det gäller spridningen så tror jag att ett bättre kikarsikte kommer att ta mig en bit på vägen och att en ny kolv som medger ett mer avslappnat skytte kommer att göra resten. NNär det sedan gäller det vandrande träffläget så kommer den nya kolven att hjälpa till men här ligger den huvudsakliga problematiken i att jag inte har en 100% konsekvent skytteteknik med den nya bössan. Jag behöver alltså hitta den optimala skjutställningen med den här bössan, lösningen där ligger dels i att utöka mina torrklickningspass men också i att testa mig fram under skjutning. Vad händer om jag flyttar min högerfot lite grann? Skall jag ändra skjuthandens grepp på pistolgreppet, kanske måste jag flytta fram "passivhanden" lite närmare pistolgreppet? Det är sådana frågor som jag bara kan få svar på genom at jag exprimenterar på skjutvallen. För att dessa experiment skall vara av värde krävs det givetvis att det går att jämföra resultaten innan respektive efter experimenten, slutsatsen blir att jag måste använda samma målmaterial och helst skjuta under samma yttre förutsättningar för att på det viset isolera effekten av de olika förändringarna jag genomför. Jag måste också skjuta tillräckligt mycket för att få en någorlunda god statistsik säkerhet i min analys. Låt oss säga att jag varje gång jag vill testa en förändring skjuter 5 stycken femskotts träffbilder på en enhetlig tavla, då har jag ett underlag som gör att jag kan fatta beslut om jag skall förändra min skjutställning eller om förändringen innebar en försämring.

Nu inser den vakne läsaren att detta förhållningssätt både kräver tålamod och rätt många skjutbanebesök och just detta upplever jag som ett problem hos många skyttar. Man vill lära sig skjuta men det får bara ta max 5 besök på skjutbanan, sedan skall man vara en fullfjädrad långhållskytt annars tappar man intresset eller också bestämmer man sig för att det är enklare att byta bössan!

Lev väl och skjut rakt! (och ta inte det jag skriver för allvarligt )

Henrik

Jag kan beskriva hur jag gått tillväga och vilka budord jag har i mitt skytte. Jag testade en kula som visade potential och då köpte jag på mig 1000 stycken sedan provade jag laddningar och hittade en som håller i stort sett maxfart och spridningen ligger på ca 20mm i snitt på 100m.

Nu är min fokus enbart på träning och jag har då fastnat på att skjutställningen är fel och då försöker jag rätta till den dock så har det inte gått så lysande ännu men skam den som ger sig. När skjutställningen är åtgärdad så är det nog framförallt vindläsningen som är problemet.

Jag funderar även på att lägga ner handladdningen för att jag tycker att den stjäl för mycket tid när jag är på så pass låg nivå så jag hinner inte träna nog mycket. Jag skjuter upp mina kulor och sedan övergår jag nog till Diamond Line färdigladdat om den patronen nu skjuter bra i min bössa.