Förlåt, jag uttryckte mig slarvigt. Det står i jaktprovsreglerna (SSRK) hur en SS ska uppföra sig på jakt och där står uttryckligen att "Exempel på allvarligt fel: när hund upprepade gånger stöter vilt utom skotthåll." skotthåll i detta fall hagelbössa eller ca 25m. Det står även "Exempel på allvarliga fel: nervositet och bristande koncentrationsförmåga, aggressivt beteende, skallgivning eller andra störande ljud."

Du får gärna tro vad du vill om jaktprov MEN påstå inte att de är det enda och slutgiltiga beviset på en bra jakthund. Du ger ju själv prov på att du inte bryr dig om jaktprovs regler och dina hundar, som jag uppfattar att du anser jaga bra, hade åk ut direkt på ett prov med en stor fet nolla i protokollet. Det bevis JAG använder är att se hunden i praktisk jakt och/eller att få omdöme från personer jag litar på.

Som sagt, möjligen att jag missbrukar mina hundar till något de inte är tänkta till och ja, de skulle få en nolla på jaktprov för jag har inte tränat dom för fågeljakt, tvärt om har jag premierat "felbeteenden". Jaktprov är inte det enda, exteriören betyder också mycket då den inte är framkommen av en slump, man har försökt att designa en hund som ska vara optimal för sin uppgift och på bästa sätt hålla sig hel. Men precis som att avel mellan två renrasiga, riktigt bra individer inte innebär att man per automatik får bra avkommor oavsett om de bevisat sina kunskaper via prov eller egen utsago tror jag inte heller att reultatet skulle bli bättre bara för att man parar över rasgränserna.

Springern är ju skapad enbart för att fungera som stötande småviltshund. Jag kan ju tycka att det är värre att "förstöra" en befintlig ras än att korsa olika raser.

Nej, springern är skapad till stötande och apporterande hund och i tidernas begynnelse var det inte alls ovanligt att springern användes i samband med falkjakt. Man tror sig veta att "springer" inte har nå't att göra med att springa och heller inte som i fjäder trots att man skulle kunna tro det när man ser en glad springer utan det härrör från "spring the game", hundarna skulle ju stöta småvilt som man sedan kunde skicka sin falk eller hök att slå. Så, vi "förstör" väl rasen lite till man då eller? Rasen blir inte förstörd av att den inte dresseras till att göra vad den är tänkt till däremot kan jag till viss del hålla med då man avlar ohämmat på individer med total avsaknad av viltintresse, dåligt temperament m.m.

Jaktprov är inte det enda, exteriören betyder också mycket då den inte är framkommen av en slump, man har försökt att designa en hund som ska vara optimal för sin uppgift och på bästa sätt hålla sig hel.

Att en hund inte funkar jaktligt beror ju knappast på utseendet. Har det inte vad som krävs i huvudet så spelar det ingen roll hur "snygg" en utställningdommare tycker att den är.

Vore det inte bättre om den rasklubbar och SKK delade med sig av den kunnskap man onekligen har kring avel så att man på det sättet kunde få fram någon typ av kvalitetsmärkt blandras som ev så småningom kunde bli en egen ras.

Idag upplever jag att rasklubbar & SKK som regel, tvärtemot Jämtas utsago, ser ner på blandrasavlarna istället för att räcka ut en hjälpande hand.

MVH // Henrik

Tror nog att man skulle kunna få hjälp med än det ena och än det andra MEN tror också att man som "blandrasavlare" då också måste rätta in sig lite i leden... Per automatik blir inte valpen C en kanonhund bara för att Kalle har lånat ut sin fenomenala hanhund A till Nisses kanontik B av annan ras. Målet kan väl inte vara att alltid göra blandningar, målet borde väl vara att skapa något som fattas och det har för somliga raser tagit mer än 100 år, det går inte på 9 veckors dräktighet.

Jag kan ju tycka att det är värre att "förstöra" en befintlig ras än att korsa olika raser.

Jag är ju ingen vän av blandrasavel. Men kan inte annat än hålla med om detta.

Måste ju vara värre med renrasavel med hundar som ej har ett rastypiskt beteende eller jaksätt.

Blandrasavel skadar ju åtminstone inte avelsarbetet för någon ras.

Att en hund inte funkar jaktligt beror ju knappast på utseendet. Har det inte vad som krävs i huvudet så spelar det ingen roll hur "snygg" en utställningdommare tycker att den är.

Det har ju inte med skönhet att göra! Om en hund har en felaktig kroppskonstitution så skadar det ju hundens prestationsförmåga. Ska du t.ex ha en hund som kan apportera gäss, ta en labrador så är det ju knappast till hundens fördel om den har en lång hals.

Det har ju inte med skönhet att göra! Om en hund har en felaktig kroppskonstitution så skadar det ju hundens prestationsförmåga. Ska du t.ex ha en hund som kan apportera gäss, ta en labrador så är det ju knappast till hundens fördel om den har en lång hals.

Har hunden inte tillräcklig jaktlust så spelar det ingen roll hur halsen ser ut den kommer likförbannat inte apportera gåsen.

Jag är ju ingen vän av blandrasavel. Men kan inte annat än hålla med om detta.

Måste ju vara värre med renrasavel med hundar som ej har ett rastypiskt beteende eller jaksätt.

Blandrasavel skadar ju åtminstone inte avelsarbetet för någon ras.

Som sagt, för springer spaniel är det i alla fall så att arbetssättet inte är något som finns där med automatik, man måste t.ex lära hunden att sitta i uppflog och skott.

Har hunden inte tillräcklig jaktlust så spelar det ingen roll hur halsen ser ut den kommer likförbannat inte apportera gåsen.

Vänd på kuttingen då... Om hunden HAR lust att apportera men halsen är för lång och vek så att hunden inte orkar med sin börda, vad gör du då?

Ganska intressant faktiskt denna disskusion....finns väl rötägg inom all hundavel...men de flesta har nog ändå en god tanke i grunden.

Tänkte inflika om "Jetsbergaren" har läst en artikell om han som ville få fram den optimala rävstövaren....han menade på att det var i regel bara förstagångskorsningen som dög nånting till.....sen vann man inte nåt i de andra leden...

(Foxhound-Schiller=Jetsbergare)

Som den besserwisser jag är måste jag ju påpeka ett det är "Jätsbergare" .

Vänd på kuttingen då... Om hunden HAR lust att apportera men halsen är för lång och vek så att hunden inte orkar med sin börda, vad gör du då?

Har man sett en jaktcocker apportera gäss som är nästan lika stora som hunden så begriper man att det inte är utseendet det hänger på.

Är halslängden ett stort problem på nån ras? Vore intressant med några exempel...

Har man sett en jaktcocker apportera gäss som är nästan lika stora som hunden så begriper man att det inte är utseendet det hänger på.

Är halslängden ett stort problem på nån ras? Vore intressant med några exempel...

Vet inte om just halslängden är ett stort problem i nå'n ras men det skulle mycket väl kunna bli och det är ett enkelt sätt att beskriva varför hundens byggnad är viktig för hundens arbete. Vet bara att de flesta jakthundraser förutom sitt viltintresse också är exteriört designade för att på bästa sätt kunna utföra sitt tänkta arbete. En jaktcocker kan mycket väl apportera en så stor börda som en gås men förutom en god portion jävlar anamma så behöver den också vara bra konstruerad för att klara detta om t.ex halsen är för lång och klen blir ju det besvärande och hämmande för arbetet, blir den tillräckligt för lång så slutar det ju med att den lilla cockern tippar över med sin börda. Förresten så finns det ju mer lämpade hundar för apportering av gås kan jag tycka än att "förstöra" cockern...

Men vi kan gärna ta ett annat exempel, en ESS som är tänkt att söka av fältet i galopp med näsan i backen behöver ett välvinklat framställ. Om vinkeln mellan skuldra och överarm är för knapp så blir påfrestningen oödigt stor på lederna vilket i sin fortsättning hämmar hunden i sitt arbete.

Skönhetsdelen i dagens hundutsällningar kan jag också tycka är galet, från början var det ju ett sätt att få sitt avelsarbete granskat av andra människor och man "tävlade" bara mot den uppsatta rasstandarden som alltså från begynnelsen bara beskrev den optimala konstruktionen av den specifika rasen för att på bästa sätt säkerställa chanserna till ett gott arbete.

Hur kommer det sig då att rena jaktspaniels dominerar prislistan på jaktproven? Dom ställs ju inte ut så alltså borde dom dras med mängder av kroppsliga problem som tex långa halsa, dåliga vinklar etc.

Sanningen är ju snarare den att det är när man fokuserar på utseendet som avarterna uppkommer.

Som sagt, möjligen att jag missbrukar mina hundar till något de inte är tänkta till och ja, de skulle få en nolla på jaktprov för jag har inte tränat dom för fågeljakt, tvärt om har jag premierat "felbeteenden". Jaktprov är inte det enda, exteriören betyder också mycket då den inte är framkommen av en slump, man har försökt att designa en hund som ska vara optimal för sin uppgift och på bästa sätt hålla sig hel. Men precis som att avel mellan två renrasiga, riktigt bra individer inte innebär att man per automatik får bra avkommor oavsett om de bevisat sina kunskaper via prov eller egen utsago tror jag inte heller att reultatet skulle bli bättre bara för att man parar över rasgränserna.

SS är inte fågelhundar, de är stöthundar som stöter upp vilt framför bössan. Villtet är allt småvilt som fälls med hagel, givetvis fågel (fasan, rapphöns mm) men även hårvilt typ kanin, hare, räv mm.

Som du säger är alltid avel lite av ett lotteri och för att då förbättra sina chanser att få till önskat resultat sätter man upp olika kriterier som man tycker att hunden ska ha. Rasklubbarna (styrelse/avelsråd) sätter upp sina kriterier och som hundköpare ska man alltid titta på dessa och då välja en hundras som passar dig i första hand, att själv designa sin ras är inget för en nybörjare. Sen ska man också ha klart för sig att inom rasklubben finns olika inriktningar där olika särintresse kan "dra isär" hundarna avelskrietrier. Eftersom detta lät luddigt t o m i mina öron så ska jag försöka dra ett exempel. Enklast vore givetvis att ta SS och uppdelningen i Show och Working men det finns andra. Nu tittar jag bara på jaktegenskaper och inte på exteriör då den givetvis skall vara anpassad så att hunden är hel och funktionabel.

En Wachtel ska kunna apportera och den ska kunna driva t ex vildsvin med skall. För att förstärka apporteringsegenskaperna har en del uppfödare avlat på hundar som är duktiga apportörer vilket normalt ger en "vekare" hund som jobbar i direkt kontakt med sin förare. Detta leder ofta till att egenskaperna som krävs för att att gå i "närstrid" och splitra en grupp grisar minskas eftersom det kräver en "hårdare" hund som jobbar utan stöd från sin husse. Nu är detta inte skrivet i sten utan det finns säkert individer som klarar båda momenten men generellt sett har vi då två olika arbetssätt inom samma ras som gör att man måste vara väldigt, väldigt noggran i valet av föräldrar för att förstärka sina chanser att få en hund med önskat arbetssätt. Rasklubbarna ändrar dessutom i sina avelsmål under tidens gång. Förr fanns det ett moment i Vorsteklubben jaktprov som togs bort (kattestet) för att det ansågs vara stötande i vissa kretsar.

Många som pysslar med blandrasavel idag är jägare som inte kan hitta alla de egenskaper de önskar hos de etablerade raserna. Exemplvis är ju Wachtel/Jämte en populär kombination för grisjakt där man önskar en lugnare hund än vad Wachteln normalt är. Man vill förstärka ståndsegenskaperna och samtidigt få ett mer förarnära samarbete gentemot Jämtens normala med sök på flera km.

Vad leder nu allt detta svamel fram till jo, att envist förorda renrasiga hundar med hänvisning till att "du vet vad du får" är fel och att hävda att all blandrasavel är förkastligt är fel eftersom det finns viss blandrasavel som utvecklar synen på vad som är en bra/eftertraktad hund och jag är övertygad om att många Wachteluppfödare idag ser sig om efter Wachtlar med bra ståndegenskaper och lugn.

Men måste man ha klart för sig att blandrasavel kräver raser att blanda så blandrasavel funkar dåligt utan rena raser.

Hur kommer det sig då att rena jaktspaniels dominerar prislistan på jaktproven? Dom ställs ju inte ut så alltså borde dom dras med mängder av kroppsliga problem som tex långa halsa, dåliga vinklar etc.

Sanningen är ju snarare den att det är när man fokuserar på utseendet som avarterna uppkommer.

Att det är dom som dominerar betyder ju inte att det är dom som är föredömet... Skulle gissa att många jaktspringer t.ex har kompenserat sina knappa frambensvinklar med att vika ut armbågarna i stället, en typisk åtgärd då det annars blir för ansträngande för hunden.

Vad leder nu allt detta svamel fram till jo, att envist förorda renrasiga hundar med hänvisning till att "du vet vad du får" är fel och att hävda att all blandrasavel är förkastligt är fel eftersom det finns viss blandrasavel som utvecklar synen på vad som är en bra/eftertraktad hund och jag är övertygad om att många Wachteluppfödare idag ser sig om efter Wachtlar med bra ståndegenskaper och lugn.

Men måste man ha klart för sig att blandrasavel kräver raser att blanda så blandrasavel funkar dåligt utan rena raser.

Mittåt, självklart är inte springen en fågelhund, det är en stötande och apporterande hund som du så riktigt säger används till bl.a fågel och allehanda hårvilt.

Jag hävdar bara att jag vet ännu mindre vad jag får om jag parar två olika raser!

Jag hävdar bara att jag vet ännu mindre vad jag får om jag parar två olika raser!

Och det tycker iaf jag att du har helt rätt i !!!!!

Att det är dom som dominerar betyder ju inte att det är dom som är föredömet... Skulle gissa att många jaktspringer t.ex har kompenserat sina knappa frambensvinklar med att vika ut armbågarna i stället, en typisk åtgärd då det annars blir för ansträngande för hunden.

Jo, det är just dom som är föredömmet eftersom dom utför det arbete som dom är avlade för.

Om jaktspanieln är så dåligt byggd för sin uppgift hur kommer det sig då att dom ser likadana ut i dag som dom gjorde för 100 år sedan? Sök efter gamla bilder på spaniels så får du se.

Utställningstypen däremot blir mer och mer grotesk med åren, med massor av päls, långa öron och långa ben.

Det är inte svårt att se vilken som är byggd som en jakthund.

Att det är dom som dominerar betyder ju inte att det är dom som är föredömet... Skulle gissa att många jaktspringer t.ex har kompenserat sina knappa frambensvinklar med att vika ut armbågarna i stället, en typisk åtgärd då det annars blir för ansträngande för hunden.

Eftersom jag själv har haft tre Working SS så vet jag inte om det är nåt större bekymmer. De har jobbat hela dagarna, ibland tre dagar i veckan hela säsongen utan att visa upp några problem. De äldste avlivade jag för några veckor sen och då var han 14,5 år och utan att vara utsliten i "framvagnen" men med andra typiska ålderskrämpor. Alla andra jag jagar med har också WSS och inte heller de har några bekymmer med "framvagnarna" på sina hundar och några av dem jobbar regelbundet på godsen. Jag skulle vilja säga att det är en skröna att det är exteriöra problem med WSS som startats av de med SSS och DPSS så att de kan sälja sina hundar.

Mittåt, självklart är inte springen en fågelhund, det är en stötande och apporterande hund som du så riktigt säger används till bl.a fågel och allehanda hårvilt.

Jag hävdar bara att jag vet ännu mindre vad jag får om jag parar två olika raser!

... och jag hävdar att du ska se på föräldradjuren som individer först o främst och därifrån uppskatt vad avkomman kan få för egenskaper och utseende (om man nu bryr sig).

Eftersom jag själv har haft tre Working SS så vet jag inte om det är nåt större bekymmer. De har jobbat hela dagarna, ibland tre dagar i veckan hela säsongen utan att visa upp några problem. De äldste avlivade jag för några veckor sen och då var han 14,5 år och utan att vara utsliten i "framvagnen" men med andra typiska ålderskrämpor. Alla andra jag jagar med har också WSS och inte heller de har några bekymmer med "framvagnarna" på sina hundar och några av dem jobbar regelbundet på godsen. Jag skulle vilja säga att det är en skröna att det är exteriöra problem med WSS som startats av de med SSS och DPSS så att de kan sälja sina hundar.

Läs gärna standarden Den brittiska versionen och säg sedan var du hittar en enda working-springer som kan leva upp till den till ens 50%... Fixar du det så fixar jag att du smutskastar alla som föder upp springer spaniel med standarden som exteriört rättesnöre!

Litet tillägg aningen senare...

Det känns som lite off topic att tjafsa om de olika variaterna av Engelsk springer spaniel i denna tråd som ju handlar om blandrasavel.

Det kan bli skitbra med korsningsavel men som det har blivit nu så har det nästan blivit något slags "mode" i att ha en hund korsad mellan wachtel och spets. Och folk försöker sälja dessa korsningar som nån typ av garanterad grisexpert vilket säkert många går på.

Det jag menar är inte att det är fel med korsningsavel men man skall inte heller blint gå på alla anonser o snack om "grisexperter"mm som finns överallt.

Läs gärna standarden Den brittiska versionen och säg sedan var du hittar en enda working-springer som kan leva upp till den till ens 50%... Fixar du det så fixar jag att du smutskastar alla som föder upp springer spaniel med standarden som exteriört rättesnöre!

Litet tillägg aningen senare...

Det känns som lite off topic att tjafsa om de olika variaterna av Engelsk springer spaniel i denna tråd som ju handlar om blandrasavel.

Hmmm, det enda jag såg var en exteriör bedömning där det bl a står att ögonen inte får vara hängande och med moderat behåring på öronen (vilket nästan alla SSS i sverige har).

Dessutom står det "Any departure from the foregoing points should be considered a fault and the seriousness with which the fault should be regarded should be in exact proportion to its degree and its effect upon the health and welfare of the dog, and on the dog’s ability to perform its traditional work."

När ingen WSS jag vet om inte är förhindrade eller mår illa i sitt arbete i den traditionella stillen så förstår jag inte ditt resonemang. Du kan ju själv skita fullsändigt i denna exteriöra standard då dina hundar inte utför ett traditionnellt arbete...

Om jaktspanieln är så dåligt byggd för sin uppgift hur kommer det sig då att dom ser likadana ut i dag som dom gjorde för 100 år sedan? Sök efter gamla bilder på spaniels så får du se.

På English springer spaniel club's hemsida kan man läsa lite om historien. Det finns bilder som visar Landspaniels från tiden före storleksuppdelningen men det finns också bilder från 1900-talet då man på allvar började jobba med de olika raserna. Ta en rejäl titt på Tissington Flush mor till Ch Tissington Fun (född 1903 och bland de första med titeln i rasen) Tiken påminner mest om en hund som vi idag skulle kunna kalla Dual Purpose-springer.

Men som sagt, detta är off topic!

Hmmm, det enda jag såg var en exteriör bedömning där det bl a står att ögonen inte får vara hängande och med moderat behåring på öronen (vilket nästan alla SSS i sverige har).

Dessutom står det "Any departure from the foregoing points should be considered a fault and the seriousness with which the fault should be regarded should be in exact proportion to its degree and its effect upon the health and welfare of the dog, and on the dog’s ability to perform its traditional work."

När ingen WSS jag vet om inte är förhindrade eller mår illa i sitt arbete i den traditionella stillen så förstår jag inte ditt resonemang. Du kan ju själv skita fullsändigt i denna exteriöra standard då dina hundar inte utför ett traditionnellt arbete...

Ta en titt på armbågarnas placering, ta en titt på ögonens form, ta en titt på hela huvudet... Listan kan göras lång!

Nej, jag kan inte skita i standarden för mina hundar utför inte traditionellt spanielarbete för att jag valt det men om nå'n annan vill så har ju jag för avsikt att leverera ett ämne som har de bästa förutsättningarna.