Jag måste ställa mig frågande till er som aktivt jagar med era hundar, Hur stor betydelse är det för själva jakten om hunden kommer från jakt eller showlinjer? Hur ställer ni er till showsettrar som har väldigt mycket anlag för jakten? Skulle det vara intressant att jaga med en hund som följer rasstandarden fullt ut? Inga platta och breda skallar, ljusa ögon eller andra fel? Många kommer med påståenden om att dom är för stora och tunga. Varifrån kommer dom påståenderna? Vilka vetenskapliga bevis finns för att dessa sk showlinjer är totalt odugliga till jakt pga sin storlek? Nästa påstående jag hört är att dessa stora otympliga hundar drar på sig extra mycket skador ute i slyiga marker? Skador kan alla raser dra på sig om dom inte har fått röra sig i skog och marker redan från valpåldern. När det gäller storleken på våra irländare så ska dom enligt rastandarden ligga mellan 55-67,5cm här i sverige, internationellt finns inga mått. Dom ska väga mellan 25-37kg. Det är skillnad på fett och musklar och tyvärr så är det så att om man ska ta championat på sin irländare så krävs provmeriter samt utställningsmeriter.

Som jag ser det så finns det bara 1 ras av Irländsk röd setter. Visst vissa har mindre anlag för jakt, men hur det än är så ska inte den irländska röda settern jaga utan att ha ett nära samarbete med sin hundförare. Hundarna ska bara peka ut vart fågeln finns och ha ett vettigt fågelarbete och stöta upp fågeln vid kommando.Sen är det bara ett bonus om den apporterar också då just settern inte är en naturlig apportör. Och vad det gäller anlaget så gäller det att väcka hundens fågelintresse. Som jag fått lära mig, Man får den jakthund man förtjänar. Oavsett föräldrarnas linjer och meriter.

Nedanstående hund är av min uppfödning av rena showlinjer. Ripan jag har i frysen är bra mycket godare än kajan att apportera och idag och apporterar min hane både dummies och fågel.

bla bla bla bla

vad vill du riktigt komma fram med ?

vad vill du riktigt komma fram med ?

Jag vill veta om det finns nån större betydelse om man tränar en setter av jakt eller showlinjer. Samma jobb måste ändå läggas ner för att få en fungerande jakthund. Eller har jag fel?

Jag vill veta om det finns nån större betydelse om man tränar en setter av jakt eller showlinjer. Samma jobb måste ändå läggas ner för att få en fungerande jakthund. Eller har jag fel?

vad jag vet är IRS:trar lika mycket "hund" som andra hundar. och det är mycket lättare att få en bra/toppen hund som har jaktgener än en hund som inte har jaktgener i sig.

båda kan man få att fungera,men jaktlinjerna gör att man lättare kan få en hund =).

lite som labradorerna, en slank smidig labbe med stor jaktlust har lättare att hoppa i havre fältet och hitta gässen än en "fläskstövare" alltså show labbe

jag älskar det namnet fläskstövare var en annan forumist som sa den till mig

* CLAIMER

Enda info jag har om hundar är teoretisk, jag växte up med 5 yorkshire hundar så mycket hundjakt blev det inte

men jag försöker få min katt att gå i gryt

så ta inte mitt ord, vänta på jämta hennes hjärna är som en dator fylld med en massa nonsens om hundar

*

Den stora skillnaden mellan show och jakt är just inriktningen, den ena har avlats på show, och då är jaktegenskaperna bara en belastning, den andra har avlats på jaktegenskaper. De hundar som har jagat bäst har fått företräde i aveln. Vad man väljer beror på vad man prioriterar, utställning/show eller jakt. Det är att lura sig själv, och andra, att påstå att det ens finns tillstymmelsen av de jaktförutsättningar i showlinjerna som i jaktlinjerna. Sedan kan man ju själv tycka att det räcker… En känd show-uppfödare berättade för sina valpköpare att det inte var någon ”större skillnad”. Vilket var väldigt ledsamt då många köpare först flera år senare insåg att de blivit grundlurade. Har du tittat på ett fältprov någon gång? En bra irländare är bland det vackraste man kan se på en stubbåker eller fjällsida. Proven (fält, skog och fjäll) är de avelsinstrument som gäller; de som ”definierar” vad som ska avlas på och inte. Sedan tycker jag att det är superbra att man inte kan bli utställningschampion om man inte visat vad man går för på jaktprov.

Sedan tror jag att själva träningen är ungefär densamma, som svar på din fråga. Med den skillnaden att ståndegenskaperna förmodligen är svagare och jaktlusten mindre, vilket påverkar en del. Det blir avsevärt lättare att få hunden att vara i hand. Förmodligen är söket mindre i vidd och kanske får du jobba mer för att få hunden att arbeta rätt i vind. Apporten är ett rent dressyrmoment så den blir det inga problem med. Lycka till!

så ta inte mitt ord, vänta på jämta hennes hjärna är som en dator fylld med en massa nonsens om hundar

*

Hmm, ja du Radium..

Var jag står i den här frågan och vad för kunskaper som finns i mitt huvud vet ju ts mkt väl, då vi känner varandra sedan ett antal år tillbaka

För er övriga, så kan jag gärna utveckla mig lite.

MIN åsikt är att som i alla delade raser (en arbetsvariant och en utställningsvariant) så visst finns anlagen för ursprungsändamålet kvar till viss mån, men det krävs mer arbete för att (ev.) få fram dem och det går definitivt inte att påstå att alla anlag som krävs för att få en mkt väl fungerande finns kvar efter x antal generationers avel på utseendet.

Således har Ulla ett veritabelt hästjobb framför sig och jag är den första att hejja på henne i hennes strävan efter att kombinera vad hon anser vara både ett korrekt utseende med korrekta jaktegenskaper och få "hela paketet" sas!

Har träffat hennes hela gäng av rödingar ett antal gånger och även ställt upp med att placera ut levande fågel i bur ute i terrängen och min åsikt är att den yngre generationen helt klart är lovande och där finns det i alla fall potential = upp till matte att ta tillvara på och förädla.

Jag anser ffa hennes unghane vara så pass lovande att jag utlovat henne jakt på våra marker, när lydnaden sitter och när han fått lite mer arbetsvana.

Ser med spänning fram emot det slutliga resultatet.

Om jag bara kläckt ur mig nonsens är ju upp till läsaren att bedöma, men oavsett, så är det min åsikt i just denna fråga om just denna ras

ojoj tror det här kommer bli en intressant tråd..

men tycker torkel sa det bra. låt jakthundar vara jakthundar och "show"hundar vara showhundar...

tror en anledning till att många utställningsintresserade vill ha jakthundar är för att dom är sunda hundar och oftast inte sönderavlade för ett viss utseende vilket medför besvär och sjukdomar.

jonas

Själklart KAN det komma fram jakliga stjärnor från en kennel som avlar show MEN chansen är så liten att jag hade inte köpt en valp därifrån. Showsettern är åt helvete för stor o klumpig ( läs orörlig ) för att kunna funka en eller flera dagar på jakt. Vi har exakt samma fenomen i Labbevärlden

Min åsikt är att allt bör hänga samman. Både utseende och jakt. Att man sedan får bortse från vissa brister för att höja rasen på nån annan punkt det är ju avel helt enkelt och en balansgång man får göra för att ta rasen framåt. Men när raserna faller ifrån sitt ursprung för att kunna konkurrera med andra raser så tycker jag det blir lite fel. Typ att dom blir större eller mindre eller kraftigare eller spädare....allt detta påverkar ju bla rörelsemönster för hunden.

Personligen gillar jag inte de extrema stora "showsettrarna" med extremt mycke päls Inte heller utställningslabbarna som ser ut som badtunnor ligger på mitt +konto. (Detta för att ta upp några extempel på raser)

I mina ögon är funktionen för hunden väldigt viktig. Men hundvärlden idag är ju lite extrem och det är ju när domarna premierar dessa extrema hundar utan att ha tanke på funktion som det i mina ögon blir fel. Varje ras har ju en funktion den skall uppfylla! Att det behövs bra utställningspremie för att få jaktchampionat och bra jaktpremie för att få utställningschampionat tycker jag är kanonbra! Annars skulle det spåra ur än mer åt det ena eller andra hållet och det gäller inte bara setter!

Kan tillägga att jag skulle aldrig köpa en blivande jakthund efter en hund med enbart showlinjer!

En annan sak som slog mig var en sak som jag läste gällande att settern är inte en apportör. Nä det är den inte men den bör kunna apportera om du ska jaga med den!

Om du jagar fågel och skadskjuter en fågel så måste du ha en apportör för att hitta fågeln och på ett humant sätt kunna avliva den. Dom är väldigt snabba och kan springa väldigt långt och gömma sig!

Därav krävs det även apport på proven och många stående raser är duktiga apportörer. Jag ser det som väldigt viktigt att hunden kan hitta viltet jag fällt och hämta hem det till mig.

Att det sedan beror en del på hur duktig jag själv är på dressera hur bra hunden blir det håller jag helt med om. Men det underlättar väldigt mycket att börja med ett bra ämne!

Bla bla bla orkar inte ens läsa sånt knäppt tjafs... Använd huvudet..oavsett ras kan jag också tilllägga

Om du inte orkar läsa inläggen, varför då lägga energi på ett så "givande" svar?

vad jag vet är IRS:trar lika mycket "hund" som andra hundar. och det är mycket lättare att få en bra/toppen hund som har jaktgener än en hund som inte har jaktgener i sig.

båda kan man få att fungera,men jaktlinjerna gör att man lättare kan få en hund =).

lite som labradorerna, en slank smidig labbe med stor jaktlust har lättare att hoppa i havre fältet och hitta gässen än en "fläskstövare" alltså show labbe

jag älskar det namnet fläskstövare var en annan forumist som sa den till mig

* CLAIMER

Enda info jag har om hundar är teoretisk, jag växte up med 5 yorkshire hundar så mycket hundjakt blev det inte

men jag försöker få min katt att gå i gryt

så ta inte mitt ord, vänta på jämta hennes hjärna är som en dator fylld med en massa nonsens om hundar

*

Testa spårning med en "spindelapa" och jämför sedan med en "fläskstövare" så är fläskstövarens långsamhet att föredra jämfört mot spindelapans snabbhet då fläskstövaren gör inga eller mindre missar............

Den stora skillnaden mellan show och jakt är just inriktningen, den ena har avlats på show, och då är jaktegenskaperna bara en belastning, den andra har avlats på jaktegenskaper. De hundar som har jagat bäst har fått företräde i aveln. Vad man väljer beror på vad man prioriterar, utställning/show eller jakt. Det är att lura sig själv, och andra, att påstå att det ens finns tillstymmelsen av de jaktförutsättningar i showlinjerna som i jaktlinjerna. Sedan kan man ju själv tycka att det räcker… En känd show-uppfödare berättade för sina valpköpare att det inte var någon ”större skillnad”. Vilket var väldigt ledsamt då många köpare först flera år senare insåg att de blivit grundlurade. Har du tittat på ett fältprov någon gång? En bra irländare är bland det vackraste man kan se på en stubbåker eller fjällsida. Proven (fält, skog och fjäll) är de avelsinstrument som gäller; de som ”definierar” vad som ska avlas på och inte. Sedan tycker jag att det är superbra att man inte kan bli utställningschampion om man inte visat vad man går för på jaktprov.

Sedan tror jag att själva träningen är ungefär densamma, som svar på din fråga. Med den skillnaden att ståndegenskaperna förmodligen är svagare och jaktlusten mindre, vilket påverkar en del. Det blir avsevärt lättare att få hunden att vara i hand. Förmodligen är söket mindre i vidd och kanske får du jobba mer för att få hunden att arbeta rätt i vind. Apporten är ett rent dressyrmoment så den blir det inga problem med. Lycka till!

Kan du precisera varför jaktegenskaperna skulle vara till en nackdel på sk showhundar? Jag tycker snarare det är tvärt om. Tyvärr är det så att många som ställer ut sina hundar har missuppfattat det här med massa. Hundarna som ställs ut är i regel feta pga fel balans i kost och motion. Och det är dessa hundar domarna premierar då dom tycker att en hund som är välmotionerad saknar i regel den pälsen domarkåren vill ha fram.

Tyvärr så verkar dom flesta uppfödarna avla på päls.

Jag tycker själv att hundarna ska ha en sund anatomi och vara friska. Tyvärr finns det en del uppfödare som fortsätter att avla på sjuka individer och det är då extremfallen kommer fram och valpköprarna står där med en hund som mest troligt kommer att insjukna i akuta sjukdomar som i värsta fall leder till döden.

Hur som helst så står jag här med ett gäng sk showsettrar som är väldigt arbetsvilliga, dom har anlagen och är mentalt stabila.

Visst är det så att den äldre generationen har mindre av jaktanlagen, men det finns där. När jag korsade in gamla linjer från slutet av 70-talet fick jag denna kull 2009 med mycket lovande och jämna hundar när det gäller jaktanlagen. Alla är mycket tända på fågel och dom måste arbetas med för att dom ska må bra. Jag tycker bara det är synd att jag inte fick iväg någon av valparna till jägare, då dessa förutfattade meningar om att showsettern är klumpig och drar på sig en massa skador m.m.

När det gäller dessa jaktlinjer så ser hundarna mycket annorlunda ut jämfört med showsettern, men tyvärr så flyger dom över fåglarna när dom söker av fälten för att dom inte kan förmå att ta det lite lungt och då missar en hel del. En showsetter lullar på när den söker och har inte lika bråttomt och hittar fågeln.Dom orkar dessutom att vara ute och jaga en hel dag då dom sparar energin tills det är dags att arbeta.

Jag har även hört kommentarer om att de som har showsettrar inte är välkomna på kurser och att jaktsettrar kommer i första hand i fråga på prov. Det tror jag inte på utan jag tror att det snarare är tvärtom. att en del uppfödare inte tycker det är nödvändigt att gå prov med sina hundar eller jaga med dom praktiskt. Där tror jag det största problemet är.

När det gäller apportering så tycker även jag att det är en självklarhet att hundarna ska kunna apportera. Och ha respekt för fågeln i luften. Det är många timmars träning på en färdig hund och träningen börjar i princip när hunden är en liten valp.

Med dessa bilder vill jag visa hur man kan förändra en hund. Kim kom till oss fö 2,5 år sen så han är en omplacering, Han har en näsa utan dess like och är duktig på att söka.

Kim ca 50kg

man kan nästan se hur det dunsar i backen.

Kim idag ca 20kg lättare

och klarar av att smyga sig fram.

Hunden är av rena showlinjer, men miljöpåverkan har gjort att han var som ni tycker en exemplarisk klumpig hund med bautapäls. Det är han då inte idag. mankhöjdsmåttet minskade markant när han fick bort övervikten.

Här är en bild till som jag tycker är bra att visa när det gäller hur mycket det skiljer från hund till hund pälsmässigt och typ.

Bilden ovan föreställer min unghanes pappa och min äldsta hane.

Men det är som ni säger att det handlar om stora klumpiga hundar i showvärlden.

Att en stor hund med "lullande" sök skulle vara bättre än en smidigt hund med fart i söket skulle vara bättre har jag svårt att se.

Att en hund har ett dåligt tempo tror jag ofta hänger ihop med låg motivation, det är inget en stående fågelhund har någon nytta av i längden, speciellt när du kommer upp i fjällen där det är betydligt tyngre för hundarna att jobba än på fälten i söder.

Att hundar missar fågel tycker jag inte hänger ihop med farten i själva söket utan snarare att dem kan vara lite heta eller okoncentrerade oftast första släppet för dagen.

Det kan resultera i att dem springer förbi fågel om den dem sitter nära släppet eller om vinden är dålig.

Men dessa problem går att hantera genom att göra hunden lugn innan släpp osv.

Däremot är det svårt att få en hund med för lite motor/motivation att jobba en heldag.

"Dom orkar dessutom att vara ute och jaga en hel dag då dom sparar energin tills det är dags att arbeta."

Det är att hitta fågel som är det tunga arbetet för hunden så det finns inget att spara sig till.

Själva ståndarbetet och en ev apport är ren belöning för ett bra jobb.

Jag menar inte att dina hundar inte duger till att jaga med men att dem skulle göra ett bättre jobb än de med mera jakt i sig pga av ett "lullande sök" och en stor kropp köper jag inte.

/Petter

"Kan du precisera varför jaktegenskaperna skulle vara till en nackdel på sk showhundar? Jag tycker snarare det är tvärt om."

"Visst är det så att den äldre generationen har mindre av jaktanlagen, men det finns där.

När det gäller dessa jaktlinjer så ser hundarna mycket annorlunda ut jämfört med showsettern, men tyvärr så flyger dom över fåglarna när dom söker av fälten för att dom inte kan förmå att ta det lite lungt och då missar en hel del. En showsetter lullar på när den söker och har inte lika bråttomt och hittar fågeln.Dom orkar dessutom att vara ute och jaga en hel dag då dom sparar energin tills det är dags att arbeta.

Hoppas att du inte menar, eller tror, att showsettern är en BÄTTRE fågelfinnare än jaktsettern p gr av att showhunden är långsammare! För då är du ute och cyklar en aning. På jaktproven premieras visst stil och fart men viltfinnarförmåga är en avgörande faktor. Om hunden missar en fågel som domaren stöter bakom kan hunden bli hemskickad omgående. För att kunna göra det bästa av sin hund måste man väl känna förutsättningarna och för varje hund som INTE avlas på jaktegenskaper minskar förutsättningen för jakt, så enkelt är det. Däremot innebär givetvis inte detta att man i det enskilda fallet inte kan jaga med hunden. Jag sköt t ex massvis av älg för ett par av mina settrar, men det gör dem inte till älghundar.

Det allra kraftigaste exemplet på "min hund kan visst" är alla dessa "eftersökshundar" som någon gång har hittat ett rådjur... Men jag tycker att diskussionerna känns igen här också. Du har en hund som du tycker fungerar - kul för dig. Men det gör inte att vi kan bortse från grundläggande principer om avelsarbete för att få fram bra råmaterial att arbeta med.

Att tro att man kan dressera sig upp från noll för att få en hund jaktduglig är fel, ju mer man redan har på plats via avel desto bättre. För mig är det otänkbart att satsa på ett statistiskt sämre råmaterial för att få till en jakthund.

Hoppas att du inte menar, eller tror, att showsettern är en BÄTTRE fågelfinnare än jaktsettern p gr av att showhunden är långsammare! För då är du ute och cyklar en aning. På jaktproven premieras visst stil och fart men viltfinnarförmåga är en avgörande faktor. Om hunden missar en fågel som domaren stöter bakom kan hunden bli hemskickad omgående. För att kunna göra det bästa av sin hund måste man väl känna förutsättningarna och för varje hund som INTE avlas på jaktegenskaper minskar förutsättningen för jakt, så enkelt är det. Däremot innebär givetvis inte detta att man i det enskilda fallet inte kan jaga med hunden. Jag sköt t ex massvis av älg för ett par av mina settrar, men det gör dem inte till älghundar.

Självklart så påstår jag inte att showsettrarna är bättre. Mycket har gått snett på grund av oviljan att se helheten. Sen att vi är några uppfödare som jobbar på att bevara även jaktanlagen ser jag bara som positivt. Jag tycker det är synd att rasen har delat på sig och att många är av den åsikten att en showsetter går inte alls att jaga med. Många valpköpare vänder nämligen i dörren när dom får höra att det är en showvariant, fast tiken är liten och nätt, med lite päls, har toppentemperament,bra fysik, är skottfast och är tänd på fågel.

Frågan är vad vitsen ligger i att motarbeta show vs jakt linjer. Min unghane tex kan jag inte sälja som sällskapshund till en utställningsintresserad människa då han är så mycket mer hund än så. Så jag känner att jag sitter i en dilemma som inte jag kan påverka på grund av olika åsikter som går isär i rasklubb vs förening.

Jag vet att det finns jaktanlag i mina unghundar En kusin till mina unghundar startade i norge,blev placerad som 16:e av 63 startande brittiska hundar. Så då kan man bortse det där med att showhundar inte duger till. Tyvärr är det få som har showsetter som har intresse att komma ut i prov och det tycker jag är synd. Så det här med urvalet av föräldrardjur som går vidare i avel på grund av bästa jaktegenskaperna stämmer riktigt dåligt.Det tycker jag är synd för det om något gör att avelsurvalet blir väldigt snävt.

Jag tycker själv att en hund ska vara lagom stor och ha jaktanlag för att man ska avla vidare på den.Därför jobbar jag för att komma till prov med mina hundar. Dvs dom hundar som har förutsättningar för att lyckas med det. Det är som jämta säger, den äldre generationen av hundar jag har är inget att satsa på när det kommer till kritan. Däremot har jag 2 jaktränade hundar här hemma som ska gå prov när dom är mogen och klara för det. Samma gäller ungtiken här hemma att hon ska testa jaktanlaget innan jag lägger ner arbete på henne för att komma till prov.

Har dina hundar det som krävs är det väl bara att träna och meritera.

Om du tycker det är konstigt att folk som söker en jakthund inte vill ha valp från föräldrar det aldrig har jagats med undrar jag hur du själv tänker vid val av valp!?

Att EN hund har gått ett prov säger inte särskillt mycket om dina hundars förmåga att lämna avkommor för jakt.

Jag vill gärna se att det finns bra förutsättningar både bakåt och åt sidorna för att kunna bilda mig en uppfattning om hunden kan vara något för mig.

Att du personligen tycker hundarna är toppen på alla sätt är ju bara med dina mått mätt och inget som en valpköpare lägger så mycket värde i kanske.

/Petter

Har dina hundar det som krävs är det väl bara att träna och meritera.

Om du tycker det är konstigt att folk som söker en jakthund inte vill ha valp från föräldrar det aldrig har jagats med undrar jag hur du själv tänker vid val av valp!?

Att EN hund har gått ett prov säger inte särskillt mycket om dina hundars förmåga att lämna avkommor för jakt.

Jag vill gärna se att det finns bra förutsättningar både bakåt och åt sidorna för att kunna bilda mig en uppfattning om hunden kan vara något för mig.

Att du personligen tycker hundarna är toppen på alla sätt är ju bara med dina mått mätt och inget som en valpköpare lägger så mycket värde i kanske.

/Petter

+1

Har dina hundar det som krävs är det väl bara att träna och meritera.

Om du tycker det är konstigt att folk som söker en jakthund inte vill ha valp från föräldrar det aldrig har jagats med undrar jag hur du själv tänker vid val av valp!?

Att EN hund har gått ett prov säger inte särskillt mycket om dina hundars förmåga att lämna avkommor för jakt.

Jag vill gärna se att det finns bra förutsättningar både bakåt och åt sidorna för att kunna bilda mig en uppfattning om hunden kan vara något för mig.

Att du personligen tycker hundarna är toppen på alla sätt är ju bara med dina mått mätt och inget som en valpköpare lägger så mycket värde i kanske.

/Petter

Jag är kapabel nog att hjälpa till att välja ut en valp till de behov som valpen ska användas till. Man ser ganska tydligt tidigt i valpens uppväxt om jaktanlagen finns. Min hane stod självmant för småfåglar vid 6-7 veclprs ålder. Att alla 5 valpar massakerade diverse slaktavfall när dom var ute säger också en hel del om dom vill och är intresserad av vilt

När det gäller prov så måste man börja någonstans eller hur? Att jag vill ha hela paketet, en snygg hund som är rastypisk och som har jaktegenskaper. Den bästa hunden jag har här hemma är lovande och är dessutom väldigt showig på utställningar är bara ett plus.

Tyvärr så är det många valpköpare som inte kan rasen och därför blir det som det blir då dom går efter hörsägen på vad som är bra. Det är mycket rena dumma påstående som valpköpare får höra i valet av valp.

Jag brukar fråga hur ofta man har tänkt sig att jaga. Har man tänkt sig att jaga med en hund 1 vecka om året så är det inte ett måste att man har en hund som stammar efter diverse titel hundar. Det är inte det som är det viktiga utan det är att hunden fungerar i praktisk jakt. Sen om det är sn show-stammad setter eller en jakt-stammad setter är faktiskt orelevant.

Tyvärr så är det många valpköpare som inte kan rasen och därför blir det som det blir då dom går efter hörsägen på vad som är bra. Det är mycket rena dumma påstående som valpköpare får höra i valet av valp.

Jag brukar fråga hur ofta man har tänkt sig att jaga. Har man tänkt sig att jaga med en hund 1 vecka om året så är det inte ett måste att man har en hund som stammar efter diverse titel hundar. Det är inte det som är det viktiga utan det är att hunden fungerar i praktisk jakt. Sen om det är sn show-stammad setter eller en jakt-stammad setter är faktiskt orelevant.

Jo det är mycket dumma påstående och hörsägen. Men det säkraste tipset till en valpköpare måste väl vara att om du ska jaga så satsa på en jaktavlad hund! Förstår inte hur du kan påstå att det är irrelevant om det är jakt-stammad eller showstammad! På vilket sätt är det irrelevant? Det är enkel sannolikhetslära: om många hundar i stamtavlan bevisligen jagar är sannolikheten större att avkomman jagar. Det är detta jaktprov är till för!

En kort fråga: har du varit på ett prov för stående engelska fågelhundar någon gång?

Sedan är det en (show-) myt att jakthundar är exteriört rasotypska. Nedanstående hund, bara för att ta ett exempel, användes i SKKs domarutbildning då den ansågs vara exteriört topp. Och det är en segrarklasshund, dvs etta på jaktprov. Av RENT jaktblod!

Att hundar vid 6-7veckors ålder stelnar till när det är småfåglar osv framför nosen har inte så mycket med att det är en stående fågelhund att göra det gör många valpar/unghundar oavsett ras och vad gäller att äta/tugga på slaktavfall så har troligtvis inte det heller så mycket att göra med viltintresse i de flesta fall utan snarare föda.

Det är inget som hindrar dig att gå prov osv med dina hundar.

Oavsett om du kallar dem show eller jakthundar så kommer de flesta valpköpare vilja veta vad dina hundar/avkommor presterar på prov alt se dem under riktig jakt för att bilda sig en uppfattning om hundens egenskaper.

Tror du biter dig i svansen om du börjar värdera massa saker som en 6-7veckors valp gör. Det är det som kommer senare som säger något om hunden. Iaf om du säljer hundarna med det som argument för deras förväntade jaktliga förmåga.

Det är som om jag skulle ha en schäfer el liknande för att köra bruks med skydd o hela paketet inte letar jag hund hos de uppfödare som bara har hundar/avkommor som presterat i utställningsringen och på sin höjd appelklass.

Dem flesta har inte tid o råd att chansa mer än man måste vid valpköp.

/Petter

Som lite insatt i hur tänket går kanske jag kan försöka bringa lite klarhet i oklarheterna som jag ser vara under uppseglande.

Målet:

Väl fungerande irländare i jakten med en utmärkt hälsa, exteriör och päls.

Man skulle väl kunna säga att hon vill avla fram en "dp irländsk röd setter" kanske.

Vägen dit är mkt lång och mitt tips till henne har varit (och är): Köp in en tikvalp efter bra jagande irländare, jaga in, meritera och para med den egna unghane när han kommit fram jaktligt, spara tikvalpar som i sin tur om de håller jaktligt, exteriört etc.paras med jaktsetter och de tikvalpar som där sparas, meriteras upp och håller måttet åt båda håll paras i sin tur med en exteriöravlad hund med goda jaktanlag etc. etc.

De individer som inte håller måttet för det mål hon satt upp på något håll avlas inte på och måste då säljas ut allt eftersom

Om x antal år, så har hon förmodligen uppnått sitt avelsmål och hennes linjer är då både fungerande jakthundar och håller hög exteriör och pälsmässig kvalitet och jag antar att det i sin tur gagnar rasen som helhet?

Ser att hon inte lyckats få fram det i den här tråden

Inget arbete jag personligen skulle vilja ge mig in på, men jag följer detta på relativt nära håll och ställer gärna upp med fågelrika marker för att hjälpa henne på traven.

Ok jag förstod det mer som att hon tyckte att showhundarna nästan skulle vara bättre jakthundar än de som är avlade på jaktliga egenskaper.

Och att hon tyckte det var konstigt att jägare inte ville köpa hundar från showlinjer pga av skitsnack. Vilket jag inte tror det beror på utan att det finns nog tydliga skillnader i jaktliga egenskaper om man skulle börja jämföra medelhunden från show resp jaktlinje.

Då vill jag önska Ulla lycka till! Jag är inte heller avundsjuk på det jobbet..Hua uppfinna hjulet på nytt!

Lycka till Ulla hoppas det går bra för dig o dina hundar