Får man både BHKL 1 BIR/BIM, CK & CACIB så lär man också få CERT om man startat jaktklass.. Den hunden har inte gjort det. Alla andra klasser har den ställts i from junkl - vet.kl.

Då är jag med

Hur går ovanstående ihop.

Om vi utgår från att stavningen på namnet är enligt Torkel N så finns det på SKK hunddata ingen titel på hunden och ingen start på jaktprov?! Är hunden jaktmeriterad utomlands och champion utomlands men det är inte inreggat i sverige?

Eller är det felaktiga rykten om hunden som florerar?

Ok, fel av mig att tro på vad ägaren sa. men det är tydligt präntat på svart och vitt att så var inte fallet.

I vilken fall som helst så går dom flesta jaktlinjer tilllbaka till wendowerlinjer eller wickenberry linjer. Det gäller att kunna gå tillräckligt långt tillbaka i aveldatabasen- Mina hundar härstammar från både wendower och wickenberrylinjer.Jag avlar hellre på det som är gammalt och beprovat i ursprungsländerna utan att ha en massa utan uppgift i mina stamtavlor. För vem vet om det inte är nån tollare inblandad då..

Nu har jag hoppat in och edit:at några inlägg i tråden.

Håll pajerna borta och diskussionen på en saklig nivå hädanefter!

Retar ni er på någons formulering så anmäl inlägget istället för att kasta en paj

//Jämta moderator.

Ok, fel av mig att tro på vad ägaren sa. men det är tydligt präntat på svart och vitt att så var inte fallet.

Hemskheters hemskheter

Hur kan man som ägare gå ut med såna saker om de inte stämmer är ju väldigt lätt att kolla fakta så risken är ju väldigt stor att man blir avslöjad!

Med risk för att åka på verbalt pisk lägger jag mig i tråden. Har några funderingar.

Varför skulle det spela en jägare med en god jaktkamrat (setter, labbe, spaniel eller vad som) spela någon roll om hunden följer någon sorts rasstandard? Syftet med att hålla sig ifrån blandraser är ju att i högsta möjliga mån kunna förutse hundens fysiska och mentala förutsättningar för jakt, samma sak borde ju gälla även "korsningsavel inom samma ras, vilket jag anser att vi pratar om här. Finns ju inget syfte överhuvudtaget med korsningarna, inte för jägaren som söker en jakthund iafl. Själv har jag en jaktcocker, kort päls, små öron och väger in på enbart 10kg, alltså inte rasenlig. Men vad spelar det mig för roll? Presterar hon över genomsnittet inom rasen kan jag fundera på avel, gör hon inte det finns inget syfte att para henne, framförallt inte med en utställningshund vilken haft turen att ha en duktig förare som tränat den till att bli en medelmåttlig "jakthund". Ända risken med att hon inte följer rasstandard är ju om hon ex skulle varit så liten att hon inte klarat av att apportera ex gås. Men då hade hon varit sämre än genomsnittcockern och alltså inte gått i avel ändå... Mao har jag efter att läst alla inlägg ovan fortfarande inte förstått syftet med den planerade "korsningsaveln".

Å andra sidan, finns det ett egenintresse i aveln är väl det gott nog, var bara noga med att folk vet vad för valpar de egentligen köper. För övrigt väger min fars engelska setter 18kg, säkert inte enligt rasstandard (har ingen aning, har inte kollat), men fågel, det hittar hon. Har inte heller hört honom klaga över att den skulle haft för lite päls eller varit för låg i manken för att kunna utföra sitt jobb på ett bra sätt.

Det är inte korsningsavel vi diskuterar.

Däremot måste jag ställa mig frågande till dig som tycker att det är bara egenskaperna man ska titta på och inte ta hänsyn till rasstandarden. Grejen är den att varje land som har sin ras, har ställt rasstandarden enligt FCI och den ska följas. Sen om viktgränserna inta alla gånger är inom rasstandarden är en annan sak. Det kan bero på dvärgväxt och det är ett fel som man inte ska fortsätta att avla vidare på bara för att hunden är en bra jakthund. För den följer inte rasstandarden. Det står uttryckligen på bla NISK hemsida att Irländsk Setter har problem med dvärgväxt i Norge. Vi här i sverige har inte samma problem med dvärgväxt, men problemen kommer att bli större om man bara tittar på jaktegenskaperna. Tyvärr är det så att många uppfödare föder upp just för utställning med monstruösa lockiga pälsar vilket också strider mot rasstandarden likaväl som dvärgväxt.Det är också ett fel och det ska heller inte premieras för den följer inte rasstandarden den heller.

Däremot förstår jag inte det hårda motståndet till att ta fram och bevara individer som följer rasstandarden till punkt och pricka och jobba efter det.

Med risk för att åka på verbalt pisk lägger jag mig i tråden. Har några funderingar.

Varför skulle det spela en jägare med en god jaktkamrat (setter, labbe, spaniel eller vad som) spela någon roll om hunden följer någon sorts rasstandard? Syftet med att hålla sig ifrån blandraser är ju att i högsta möjliga mån kunna förutse hundens fysiska och mentala förutsättningar för jakt, samma sak borde ju gälla även "korsningsavel inom samma ras, vilket jag anser att vi pratar om här. Finns ju inget syfte överhuvudtaget med korsningarna, inte för jägaren som söker en jakthund iafl. Själv har jag en jaktcocker, kort päls, små öron och väger in på enbart 10kg, alltså inte rasenlig. Men vad spelar det mig för roll? Presterar hon över genomsnittet inom rasen kan jag fundera på avel, gör hon inte det finns inget syfte att para henne, framförallt inte med en utställningshund vilken haft turen att ha en duktig förare som tränat den till att bli en medelmåttlig "jakthund". Ända risken med att hon inte följer rasstandard är ju om hon ex skulle varit så liten att hon inte klarat av att apportera ex gås. Men då hade hon varit sämre än genomsnittcockern och alltså inte gått i avel ändå... Mao har jag efter att läst alla inlägg ovan fortfarande inte förstått syftet med den planerade "korsningsaveln".

Å andra sidan, finns det ett egenintresse i aveln är väl det gott nog, var bara noga med att folk vet vad för valpar de egentligen köper. För övrigt väger min fars engelska setter 18kg, säkert inte enligt rasstandard (har ingen aning, har inte kollat), men fågel, det hittar hon. Har inte heller hört honom klaga över att den skulle haft för lite päls eller varit för låg i manken för att kunna utföra sitt jobb på ett bra sätt.

Med mycket begränsad erfarenhet vad gäller seriös hundavel så tycker jag hela diskussionen är lite konstig.

Om en hund ska jaga bra krävs vissa exteriörer (ta exempelvis att buken inte får hänga för lågt). Vissa drag är inte önskade i jakt, men kan vara det om hunden är en "renodlad" utställningshund (exempelvis kan lång päls kräva oproportionerligt mycket pälsvård efter en jaktdag).

En vild gissning är att de flesta jägare antagligen inte har något emot att deras jakthund ser bra ut, så länge den jagar bra.

Om en uppfödare då vill kombinera show- och jaktlinjer för att få en jagande hund som också ser bra ut så är det väl bara positivt? Och om det nu är så att man själv inte bryr sig om utseendet så borde väl iaf det faktum att en större avelsbas blir tillgänglig för jakt vara positivt?

Visst är det mycket arbete, men om någon är bered att göra det så borde det, så vitt jag förstår, gynna rasen.

Allt detta så klart under förutsättningen att försöket lyckas och hundarna faktiskt jagar bra. Jag har inte jagat med stående fågelhund, och har inte sett Ullas settrar i aktion, så därför kan jag inte uttala mig om hur det verkar ta sig, men om de som sett nämnda hundar verkar tro på dem, så då ser jag inte varför andra ska sitta och kasta paj.

Som sagt , Ulla.

Det är ju bara possitivt om hunden som jagar bra även är snygg.

Men ska du lyckas med ditt mål så tror jag mig veta att utan att du själv meriterar dina hundar på jaktprov, så kommer det nog bli ytterst svårt att lyckas.

Teekkari; du missuppfattar nog lite här. Ingen är emot snygga hundar. Vad som kanske inte framgår är HUR stor skillnaden är jaktligt mellan show- och jakthundarna. Jag vill påstå att skillnaden är så stor att man nästan kan tala om blandrasavel om man korsar jakt- med showlinjer. Om vi vill ha bättre exteriör är lösningen enkel: använd de jakthundar som har bäst exteriör. Vad är problemet med det? För bevisligen är dessa rastypiska, annars underkänner man hela Sveriges domarkår samt SKK. Ulla säger att man ska avla på rastypiska hundar: huruvida avelsdjuren är rastypiska eller ej går enbart att visa genom utställning SAMT jaktprov, inte enbart det ena. Så enkelt är det!

Så vill du Ulla kriga för rastypiskhet och om du alltså bryr dig om rasen, så avla på hundar som DOMARNA anser vara exteriört och jaktligt ok. Inget annat.

Har inte IS men liksom Niak har jag ES. Förstår inte riktigt Ulla vad du menar saknas hos hos IS i jämförelse med FCI:s standard som du hänvisar till? Jag rotade fram den på FCI:s hemsida http://www.fci.be/uploaded_files/120gb2001_en.doc också och läste den. Kan hända jag är lite trögare än genomsnittet kanske.

Annars håller jag med Torkel om domarkåren.

Det viktigaste är att slå fast att det inte är vi människor – jag, Ulla eller någon annan – och vad vi tycker, känner eller tror som är det viktiga. Det viktiga är hundarna, inget annat. Vad som är bäst för dem. Vad som bäst gynnar det som motiverar just den rasens existens, i konkurrens med andra raser. Den som tar en sådan här diskussion personligt visar därför tydligt vad man anser viktigast.

Det är ledsamt att se hur många som avlar för att de tycker sååå mycket om sin egen hund. Fan, hundarna är ju TILL för att vi ska tycka om dem; man kan älska den fulaste byrackan mer än sin egen bror. Avel är något helt annat; en krass verksamhet där det handlar om att hålla bort känslorna och pengabegäret. Eller som en känd SETTERuppfödare beskrev sin filosofi: breed many, and kill many. Jag reagerar likadant när man avlar en strävhårsvorsteh eller wachtel utan skärpa. Vad blir då kvar? Jo, en pointer respektive en spaniel. Och dessa raser finns som bekant redan. Man undergräver hela motivet för en ras om avelshunden inte har mer än genomsnittligt av de utmärkande egenskaperna. Dessutom är det ett hån mot alla dem som offrat så mycket för att göra raserna till vad de är.

Det är inte korsningsavel vi diskuterar.

Däremot måste jag ställa mig frågande till dig som tycker att det är bara egenskaperna man ska titta på och inte ta hänsyn till rasstandarden. Grejen är den att varje land som har sin ras, har ställt rasstandarden enligt FCI och den ska följas. Sen om viktgränserna inta alla gånger är inom rasstandarden är en annan sak. Det kan bero på dvärgväxt och det är ett fel som man inte ska fortsätta att avla vidare på bara för att hunden är en bra jakthund. För den följer inte rasstandarden. Det står uttryckligen på bla NISK hemsida att Irländsk Setter har problem med dvärgväxt i Norge. Vi här i sverige har inte samma problem med dvärgväxt, men problemen kommer att bli större om man bara tittar på jaktegenskaperna. Tyvärr är det så att många uppfödare föder upp just för utställning med monstruösa lockiga pälsar vilket också strider mot rasstandarden likaväl som dvärgväxt.Det är också ett fel och det ska heller inte premieras för den följer inte rasstandarden den heller.

Däremot förstår jag inte det hårda motståndet till att ta fram och bevara individer som följer rasstandarden till punkt och pricka och jobba efter det.

Fast jag anser nog att det är korsningsavel, du parar två hundmodeller vilka under årtionden har avlats på helt olika sätt. Helt olika egenskaper har varit prioriterade för de båda hundmodellerna. Sen fattar jag också att du inte vill para två, enligt FCI eller SKK, helt olika hundraser. Jag tycker absolut inte att det är fel att du vill korsa hundar av olika typer, däremot har jag mkt svårt att förstå syftet då du ju korsar in blod som egenskapsmässigt inte kommer vara önskvärt hos dina jakthundsvalpar, vice versa också antar jag, de som sysslar med långa lockar och allt vad det är lär ju inte uppskatta att jaktblodet? Eller har jag fel?

Det är ju givetvis olika hur vi ställer oss till huruvida det är av vikt att våra jakthundar/vallhundar/vakthundar passar in på den rasstandard FCI har ställt. För mig är det skit samma så länge jag tycker mig ha en trevlig hund. För dig är det uppenbarligen viktigt. Sen håller jag till fullo med torkel, hunden ska vara byggd för att må bra ovh hålla. Bedöms hunden som snygg av en domare är väl det bra, men det ger inte mig en bättre hund.

För att belysa hur jag resonerar när jag påstår att det är korsningsavel:

Jag är givetvis helt på det klara över att ingen här pratar om cocker spaniel, men för att belysa hur stor skillnaden rent exteriört är mellan en utställningscocker och en jaktcocker väljer jag att lägga in två bilder på sådana. Om skillnaden på jakt-IS/utst-IS är mindre eller större än cocker har jag ingen uppfattning om. Om människan nu avlat två hundar som är så olika varandra men fortfarande är samma ras, hur mycket har man hunnit avla bort/fram på mentaliteten? Jag tänker att de mentala skillnaderna mellan en utställningscocker och en jaktcocker är precis lika stora som skillnaden i utseende. Kanske gäller detta även irländsk setter?

För att belysa hur jag resonerar när jag påstår att det är korsningsavel:

Jag är givetvis helt på det klara över att ingen här pratar om cocker spaniel, men för att belysa hur stor skillnaden rent exteriört är mellan en utställningscocker och en jaktcocker väljer jag att lägga in två bilder på sådana. Om skillnaden på jakt-IS/utst-IS är mindre eller större än cocker har jag ingen uppfattning om. Om människan nu avlat två hundar som är så olika varandra men fortfarande är samma ras, hur mycket har man hunnit avla bort/fram på mentaliteten? Jag tänker att de mentala skillnaderna mellan en utställningscocker och en jaktcocker är precis lika stora som skillnaden i utseende. Kanske gäller detta även irländsk setter?

Ungefär så stor är skillnaden även mellan jaktsettern och utställningssettern. Däremot vet jag att det finns uppfödare av extrema jaktsettrar som börjat korsa in utställningssetter för att få in bättre kvalite på hundarna. Visst finns det avvarter åt båda hållen med extremaveln, men det är ju inte det jag är ute efter. Jag vill ha lätta och sunda hundar och väljer bort setter a la 40 kg i min avel. Vet också att det finns trevliga jaktsettrar som inte alls är extrema, men då har dom i sin tur tappat färgen och är bleka i den röda färgen som påminner mer om visslans röda färg.

Måste lägga ut en allmän fråga,om det gäller alla settrar?eller är det bara den irlänska.

Jag hittar ingen info om den stiligaste i mina ögon den Eng hur är dom?kan ni som har sånna skapa en egen tråd om den.

Likadant där, det finns vissa som krigar för showhunden. Men irländarna är nog mer illa ute. Men mycket är likt: showhundarna har vissa uppfödare som påstår att deras hundar minsann jagar, men skillnaderna jämfört med jakthundarna är enorma, ja så stora att man knappast kan kalla dem för samma ras. Kanske är de engelska jaktsettrarna lite jämnare exteriört än irländarna, men jag kan ha fel.

Likadant där, det finns vissa som krigar för showhunden. Men irländarna är nog mer illa ute. Men mycket är likt: showhundarna har vissa uppfödare som påstår att deras hundar minsann jagar, men skillnaderna jämfört med jakthundarna är enorma, ja så stora att man knappast kan kalla dem för samma ras. Kanske är de engelska jaktsettrarna lite jämnare exteriört än irländarna, men jag kan ha fel.

Det jag märkt är att storleken och vinklar kan skilja sig en hel del på kontinentala och europeiska linjer. Och tänker man utanför boxen och hittar annat avelsmaterial än det som finns här i sverige, hundar med korrekt färg, storlek, är både utställningsmeriterade och har jaktdiplom så blir man idiotförklarad av showfolket. Jag var nere på HUND 2009 och kikade in på sisk monter och träffade trevliga människor och hundar. Det känns som att träningen av den stående fågelhunden har bytt plats med den nödvändiga vänstervarvandet som i mitt tycke numer känns meningslöst, det kostar bara en massa pengar och väntetiden är oändlig, har man hundar från fel uppfödare så åker man ut med huvudet före.

Ni som funderar på hur det går med mina hundar, så tränar jag mina hundar. Jag har siktet inställt på prov på tiken som ska paras framöver, dels så måste jag göra apporttestet med henne, och träningen ute i skogen har gått bra tidigare i vinter med fågelkänning. Unghanen jag har har mycket kvar att lära och tidsmålet för honom, är att starta i höst. Däremot så apporterar han i stort sett allt men vi fortsätter att tragla lydnaden och jag hoppas han är färdig i höst då han mognat på sig och äntligen blivit vuxen.

Bara en lite filosofisk fråga: du skriver "...prov på tiken som ska paras framöver, dels så måste jag göra apporttestet...". Tänker du para tiken oavsett hur det går på jaktprovet?

Apporttestet klara du säkert galant, grymt låga krav på detta. Oerhört mycket lägre krav än i verkligheten faktiskt. En ruta på 50x50 meter, som föraren dessutom får kliva in i! På några dagar kan man få en tax att klara detta.

Lycka till!

Apporttestet klara du säkert galant, grymt låga krav på detta. Oerhört mycket lägre krav än i verkligheten faktiskt. En ruta på 50x50 meter, som föraren dessutom får kliva in i! På några dagar kan man få en tax att klara detta.

Lycka till!

nu får du förklara lite bättre vad du menar med låga krav

Jo det måste väl anses vara låga krav att en hund ska hämta fåglar som ligger rakt framför den i en 50x50-ruta – som man dessutom får kliva in mitt i. Alltså max 25 meter från förare till fågel. I verkligheten kan ju t ex fågel vara avsevärt svårare att finna, inte minst om den är vingad. Alltså väldigt låga krav.

Den här tråden är ju intressant! :-)

Det finns ett riktigt bra exempel på riktigt duktiga

jakthundar som kommer delvis från rena utställningslinjer...

Titta på dessa duktiga hundar som Kennel Den Röde Jägaren

avlat fram.

Riktigt duktiga jakthundar som faktiskt oxå ser ut som dom ska

enligt rasstandarden!

Både funktion och utseende i samma förpackning!

Så visst fungerar det alldeles utmärkt att avla rasen med

ett bredare perspektiv utan att göra avkall på antingen det ena eller det andra.

Så som vissa "jaktvarianter" av rasen ser ut skulle enligt rasstandarden inte

bedömas som en renrasig irländare...

Ett sånt utseende för en hund som ska ha så mycket exteriöra kvaliteer

måste bedömas som allvarligt avvikande från standarden!

Detta på samma sätt som en del "show-varianter" av rasen, med för mycket av allting

även dom avviker från den satta standarden man strävar efter.

Men det är helt fel att dra ALLA utställningslinjer över samma kamm...

...

Men det är helt fel att dra ALLA utställningslinjer över samma kamm...

Men är det inte vad hela tråden handlar om? Att vissa tror att utställningslinjerna fjärmat sig så mycket från det jaktliga att man ser en stor fara i att få in dessa hundar i jaktblodet. Och att utställningsförespråkarna aldrig lyckas ge trovärdiga, OBJEKTIVA, exempel på motsatsen. Den enda objektiva mätmetoden är jaktprov och det TALAS om showavlade hundar med jaktprovframgång, men de exempel som ges visar sig vara falska. Det ges massvis av exempel på UTSTÄLLNINSCHAMPIONS som är topp på jakt, bland jaktavlade hundar. Det finns helt enkelt ingen anledning att ta den enorma risken det innebär att blanda in hundar som INTE bevisat sig jaktligt, då det finns snygga jakthundar!