Om du hade haft plats i din mailbox, MKJ, så hade du haft ett PM nu

Ska rensa lite, prova om igen om en minut.

Bra skrivet!

Håller med MKJ, bra inlägg.

Men en sak vet jag och ska citera en fd jägare "Att jaga i ett vargrevir är som att gå i ett minfält"...

MKJ: Jag vet inte vilken definition på tuff du har men var det inte värre än så tål jag det med stor sannolikhet. Med nästan 200 000 medlemmar så är kritik vardagsmat och särskilt i rovdjursfrågan har jag dagligen folk på telefon som gråter, skriker eller tycker jag borde söka nytt jobb. Så kritik tål jag och SJF, vi är nog till och med vana.

Vad gäller min rondör så har du helt rätt, både kroppsligen och själsligen... Precis som du antyder så är människan i viss mån adaptiv och jag ser helt enkelt vad som fungerar i maktens korridorer. Det eviga problemet är att det är stört omöjligt att förklara för flanellen varför man gör som man gör. Rovdjursdebatten är extremt komplex och måste föras på flera fronter såväl internt som externt, det är det som gör den så svår och omfattande. Någon måste förklara skillnaden på en kalkylerad risk, som trafik, och en okalkylerad, som varg, för den oinvigde beslutsfattaren. Vi tycker det är självklart men det är det knappast vilket gör att vill vi komma framåt så måste någon försöka. Jag är själv uppvuxen i Ovanåkers kommun och jagar fortfarande i Galvenreviret. Givetvis vet jag att glaset är halvtomt. Men om jag nu ska göra skäl för min lön kan jag heller inte hänfalla till pessimistiska och populistiska uttalanden, det tar inte frågan någonvart. Vi har också, som jag uppfattar det, en ganska ändamålsenlig uppdelning av uppgifter i rovdjursfrågan mellan en rad intresseorganisationer. Det finns nog en tanke bakom... Även inom en organisation finns olika arbetsuppgifter, särskilt när det finns såväl personal som förtroendevalda. Alla är inte lika duktiga men ingen kan heller vara både kantig och rund samma dag eller ens samma år...

Om jag ska dra en snabb exposé över mina teorier i vargfrågan så är det nu ett gigantiskt steg åt rätt håll när Riksdagen gick emot de 85% av svenskarna som stödde den gamla rovdjurspolitiken. Lobbyarbete när det är som bäst enligt mig... Finessen med det nya, inklusive spridningen, är att det är enda sättet att öka opinionen mot vargen och dess numerär. Att vi skulle vara emot spridning är det samma som att acceptera vargen i dagens rovdjursområde för utrotning blir aldrig aktuellt, särskilt om vargen inte får sprida sig till mer tätbebygda trakter... Jag tror du förstår mitt resonemang utan att jag behöver utveckla vidare. Det är på ren svenska åt helvete att folk, fä och hundar ska behöva lida för detta men det är i mina ögon enda vägen.

Att vi skulle vara mätta tror jag inte ni behöver oroa er för. Det har aldrig, i SJF´s historia (180 år), hänt så mycket som nu. Vi jobbar med älgpropp, vi jobbar hektiskt med en trafikeftersöksorganisation som ska vara igång till årsskiftet, vi planerar vinterns vargjakt, vi ska sjösätta de nya viltförvaltningsdelegationerna, vi planerar fler utbildningar än någonsin tidigare... Kort sagt, det finns så mycket jobb att vi drunknar och då är trots allt rovdjursfrågan en bland många frågor för våra medlemmar. Vi ska komma ihåg att vi ägnar oproportionerligt mycket resurser åt rovdjuren, av helt logiska framtidsskäl, men även det är svårt att förklara för flanellen som inte har vargar runt knuten.

Bra Linkis, med din välsignelse kan jag i god ton fortsätta

"Fight with determination and passion and you will concur" Så vrålade Wellington till sina mannar när Napoleon kom med sin numerärt mångdubbla här och där vet alla som gått 9 år i skola hur det gick. Att man är i numerärt underläge i denna fråga är bara beroende på att allmänheten behöver upplysas - du säger att 85% var för den gamla politiken, vad säger det om ert upplysningsarbete mot allmänheten egentligen?

Att vi blev lyssnade på var pga av ett vallöfte som infriades, allt annat är att ta i. Vi vann ju valet åt dom, ett halvfullt glas fulskumpa var nog ett minimum requirement i mina ögon.

Kanske komer du ihåg Bo Dockered på LRF, den sista lobbyisten som stred med övertygelse och passion. Han gjorde LRF till en maktfaktor i dom borgliga korridorerna, till och med i sossarnas. Han hade en numerärt liknande organisation (han var bonde och inte kolonilottsägare som dagens LRFare)i ryggen. Så mycket som det då lyssnades till bönderna under ett antal år har inte LRF klarat på alla år efteråt, just för att man jagat medlemmar, blivit för diversifierade, blivit för bekväma och konflikträdda - blivit för mycket politiker själva. Du ser kanske vad jag vill komma, wienerbröden på kansliet är goda, stolarna bekväma och så länge man är lite rund är det dessutom riktigt trevligt. Dom två stolarna är inte alltid lätt att hålla under rumpan, man måste bestämma sig för var man sitter bekvämast. Var Dockered satt bekvämast behöver ingen ifrågasätta - det var alltid medlemmarnas intressen som var viktigast, i varje fråga.

Motivation slår alltid klass. Ett av själen att jag byter arbetsgivare var 3-4 år, jag vill inte bli mätt, rund (utom fysiskt men det är åldern ) eller falla i slentrian. Man skaffar sig en del jantelagande ovänner längs vägen men i slutändan också ett rykte att man får saker att hända, på ibland okonventionella vägar.

Är det en skumrasks sysselsättning vi är engagerade i? Varför vågar vi inte krypa utanför det trygga och debattera jakt som livsstil och samhällsnytta på dom stora sidorna? Att visa hundlik för varandra i jakttidningar ger inte så mycket, dessa förekomer faktiskt i er medlemstidning också, inte bara hos lillebror.

Detta faktum att vi inte syns i allmänhetens media bidrar till varför vi framställs som tandlösa fånar som vill mörda vargar för att vi inte vill dela med oss.

Gör en survey i samhället, tror fortfarande att 90% av Stockholmarna tror att jägarnas motstånd till rovdjuren härörs till just konkurranssituationen om bytesdjuren trots att vi visat hundlik i våra tidningar i 10 år.

Jadå, att vargen måste spridas är nödvändigt, dels ur solidaritets syfte med likasinnande i Dalarna men framförallt ur ett opinions perspektiv.

Men dagen kommer då även detta beslut kommer att ifrågasättas, om det då visar sig att ni suttit still och druckit fulskumpa under tiden blir det inte kul, världen är synnerligen föränderlig.

Detta beslut är nämligen inte karvat i sten utan vi måste geara upp för ett eventuellt regeringsskifte med ett beslut om 1000 vargar. Att lobba är lätt med en förstående trojka politiker, månne heter nästa miljöminister Wetterstand och jordbruksminister Ohly. Sossarna har tradition att ge bort det gröna som köttben.

Jägarna har faktiskt nåt gemensamt med MP och det är 210 vargar, ingen är nöjd med numeräret.

Så min vän, anpassa dig lagom men behåll lite kanter. Du kommer att jobba länge där du är högst troligen oavesett hur adaptiv du är initialt. I mina ögon är du en vass kniv bland en hel del rostiga, det är oerhört viktigt att den skärpan bibehålls.

.

Bra Linkis, med din välsignelse kan jag i god ton fortsätta

"Fight with determination and passion and you will concur" Så vrålade Wellington till sina mannar när Napoleon kom med sin numerärt mångdubbla här och där vet alla som gått 9 år i skola hur det gick. Att man är i numerärt underläge i denna fråga är bara beroende på att allmänheten behöver upplysas - du säger att 85% var för den gamla politiken, vad säger det om ert upplysningsarbete mot allmänheten egentligen?

Att vi blev lyssnade på var pga av ett vallöfte som infriades, allt annat är att ta i. Vi vann ju valet åt dom, ett halvfullt glas fulskumpa var nog ett minimum requirement i mina ögon.

Kanske komer du ihåg Bo Dockered på LRF, den sista lobbyisten som stred med övertygelse och passion. Han gjorde LRF till en maktfaktor i dom borgliga korridorerna, till och med i sossarnas. Han hade en numerärt liknande organisation (han var bonde och inte kolonilottsägare som dagens LRFare)i ryggen. Så mycket som det då lyssnades till bönderna under ett antal år har inte LRF klarat på alla år efteråt, just för att man jagat medlemmar, blivit för diversifierade, blivit för bekväma och konflikträdda - blivit för mycket politiker själva. Du ser kanske vad jag vill komma, wienerbröden på kansliet är goda, stolarna bekväma och så länge man är lite rund är det dessutom riktigt trevligt. Dom två stolarna är inte alltid lätt att hålla under rumpan, man måste bestämma sig för var man sitter bekvämast. Var Dockered satt bekvämast behöver ingen ifrågasätta - det var alltid medlemmarnas intressen som var viktigast, i varje fråga.

Motivation slår alltid klass. Ett av själen att jag byter arbetsgivare var 3-4 år, jag vill inte bli mätt, rund (utom fysiskt men det är åldern ) eller falla i slentrian. Man skaffar sig en del jantelagande ovänner längs vägen men i slutändan också ett rykte att man får saker att hända, på ibland okonventionella vägar.

Är det en skumrasks sysselsättning vi är engagerade i? Varför vågar vi inte krypa utanför det trygga och debattera jakt som livsstil och samhällsnytta på dom stora sidorna? Att visa hundlik för varandra i jakttidningar ger inte så mycket, dessa förekomer faktiskt i er medlemstidning också, inte bara hos lillebror.

Detta faktum att vi inte syns i allmänhetens media bidrar till varför vi framställs som tandlösa fånar som vill mörda vargar för att vi inte vill dela med oss.

Gör en survey i samhället, tror fortfarande att 90% av Stockholmarna tror att jägarnas motstånd till rovdjuren härörs till just konkurranssituationen om bytesdjuren trots att vi visat hundlik i våra tidningar i 10 år.

Jadå, att vargen måste spridas är nödvändigt, dels ur solidaritets syfte med likasinnande i Dalarna men framförallt ur ett opinions perspektiv.

Men dagen kommer då även detta beslut kommer att ifrågasättas, om det då visar sig att ni suttit still och druckit fulskumpa under tiden blir det inte kul, världen är synnerligen föränderlig.

Detta beslut är nämligen inte karvat i sten utan vi måste geara upp för ett eventuellt regeringsskifte med ett beslut om 1000 vargar. Att lobba är lätt med en förstående trojka politiker, månne heter nästa miljöminister Wetterstand och jordbruksminister Ohly. Sossarna har tradition att ge bort det gröna som köttben.

Jägarna har faktiskt nåt gemensamt med MP och det är 210 vargar, ingen är nöjd med numeräret.

Så min vän, anpassa dig lagom men behåll lite kanter. Du kommer att jobba länge där du är högst troligen oavesett hur adaptiv du är initialt. I mina ögon är du en vass kniv bland en hel del rostiga, det är oerhört viktigt att den skärpan bibehålls.

.

Håller med till 110%...

Lite smicker så här på eftermiddagen funkar varje dag i veckan...

Du är som vanligt klok och har en hel del poänger i vad du skriver. Vi är just i färd med att staka ut vägen i ett antal frågor inför framtiden och det mörkaste molnet vid horisonten är utan tvivel höstens val. Vi har många ovänner och en hel del nedtrampade tår att sota för med en rödgrön regering... Vi har också, kanske, en möjlighet att avpolitisera jakten inför detta val. Kanske ett aptitligt alternativ? Vi har, förutom fjälljaktsfrågan och kanske rovdjursfrågan, inga självklara vallöften att marknadsföra och kanske skulle det vara värt mödan att ta jakten ut ifrån politiken, om vi nu kommer undan med det? Rovdjursfrågan rör ingen borgerlig regering före 2012.

Precis som den delikata avvägningen i jakt / politik - frågan tror jag vi har en minst lika delikat avvägning i marknadsförandet av jakten. Vi ska givetvis inte skämmas för vad vi gör men vi har faktiskt världens, tillsammans med Finland, högsta acceptans för jakt. Och som jag sagt tidigare, jag tror det finns väl planerade och genomförda åtgärder bakom detta. SJF är en av de 3 flitigaste besökarna i riksdagshuset och det ger resultat, även om flanellen inte alltid förstår vilka. Men du har helt klart en poäng i att det kanske är dags att sluta arbeta för mer acceptans hos folket, det kanske är dags för verkstad och omsättning. Det gäller dock att välja sina strider. Det finns 1,5 miljoner stockholmare som man endera påverkar, eller rundar med en regional förvaltning... Hade Wellington och Napoleon stått öga mot öga på ett öppet fält utan strategier hade resultatet blivit ett annat, men den som väljer spelplan och strategi brukar gå segrande ur striden...

Utan tvekan är den nya rovdjursförvaltningen att enda stort helt obiologiskt experiment med mycket oklara följder. En kompromisslösning helt baserad på kohandlande och inte på biologi eller övertygelse / ideologi.

Vi måste också se till resurserna och hur vi hanterar dem. I just rovdjursfrågan används de helt fel och inoptimalt. Jag skulle drista mig till att påstå att en majoritet av förbundets resurser går åt till internt käbbel och kontroverser inom jägar- och markägarleden. Tyvärr är det en framprovocerad situation som håller på att cementeras. Nu kan jag bara tala för mig själv men min arbetstid går åt till massor av olika frågor men just inom rovdjursfrågan går all tid åt till dold lobbyism och internn förankring. Vi är heller inte så många som man kan tro. Vi är max 10 personer som har schemalagd tid att ägna åt rovdjursfrågan och på förbundet finns ingen som jobbar heltid med frågan. Sorgligt men sant, det är många som vill ha sin del av medlemsavgiften förkroppsligad...

"Motivation slår klass" är min favvodevis eftersom jag håller mig med halvkassa hundar och själv inte direkt är hjortfot förkroppsligad. Så jag, och SJF, har nog framtiden rätt väl utstakad och helt klart finns det en plan och en drivkraft. Var sak har dock sin tid och innan vinterns vargjakt är det svårt att driva på ytterligare. Prio ett just nu är att skjuta så många vargar som möjligt med så få snedsteg som möjligt. Helt plötsligt är då vargjakt legitimt och vi tar nästa steg mot en acceptabel förvaltning. Men det finns fler frågor som behöver lösas i rovdjursfrågan, lodjuren förtjänar mer uppmärksamhet och jakt...

Utan att avslöja för mycket så tror jag personligen att det var ett för oss mycket stort steg att regionalisera rovdjursförvaltningen. Den med bäst lobbyister på länsnivå går en lysande framtid till mötes och utan tvekan finns ett bättre underlag för jägarvänliga beslut ute i busken än på NV. Vi håller alltså på att kasta om spelplanen totalt och det arbetas nu rätt hårt för att få till en rivstart, tro mig. Rovdjursfrågan kommer inte under överskådlig tid att tillåta något tillbakalutat skumpapimplande och det är nog de flesta av våra anställda och förtroendevalda införstådda med, det kanske inte bara syns just nu. En politiker måste få sola sig lite i glansen också, innan vi jagar dem igen...

Personligen tror jag att det viktigaste i rovdjursfrågan, och många andra för den delen, är långsiktighet. Vi ser i fråga efter fråga hur man måste bädda långt och länge för att nå fram och många regeringar hinner passera under tiden. Den senaste tidens resultat är i många fall planlagda och påbörjade under 1990-talet. Därför blir jag skraj när jag ser hur kortsiktigt vi och många andra arbetar i just rovdjursfrågan. Visst förstår jag det akuta läget i mina gamla hemtrakter just nu och visst lockas man att slå näven i bordet, men det finns skäl att bädda och arbeta på längre sikt med en illfundig strategi. Jag vill påstå att vi nu är på rätt väg i stort sett i alla frågor utom fjälljaktsfrågan men det är många år kvar innan vi har en tillfredsställande lösning... En hel del handlar också om att hålla modet och förtroendet uppe på resans gång, där har vi nog försummat en del.

Vi har också, kanske, en möjlighet att avpolitisera jakten inför detta val. Kanske ett aptitligt alternativ?

Det blev många frågor av ditt inlägg - åtminståne för mig. Det ovan får du gärna börja med att utveckla vidare, hur skulle detta gå till? Alla beslut av sådan dignitet måste väl tas av folkvalda i en demokrati?

Varför det? Det är stadgarna som avgör vad som skall beslutas genom stämmor och kretsar etc etc etc. Det där är ett taktiskt beslut som styrelser är till för. Det blir ohjälpligt långsamt annars...

Varför det? Det är stadgarna som avgör vad som skall beslutas genom stämmor och kretsar etc etc etc. Det där är ett taktiskt beslut som styrelser är till för. Det blir ohjälpligt långsamt annars...

Vilken styrelse, utsedd av vem? Tror inte det mandatet per automatik ingår i det allmänna uppdraget?

MKJ: Njaä, fram till förra europaparlamentsvalet fanns det inte en enda jaktfråga som blev partipolitik eller som behövdes debatteras inför öppen ridå i t ex media. Hela jaktlagstiftningen som är skriven fram till det då junilistan klev in och gjorde jakten politisk är skriven av jägarna själva och ingen annan. Lite förenklat knallade vi helt enkelt upp med en lagtext till regeringen och de klubbade den, oavsett partifärg och konstellation. I och med morkullejakten men främst rovdjursfrågan valde vi, medvetet eller omedvetet, att göra partipolitik av jaktliga frågor vilket med nuvarande regering visat sig funka, om ett år kan vi sitta med skägget i brevlådan och undra hur vi kunde vara så förbannat dumma.

Hade jag suttit på någon form av makt i förbundet för 6 år sedan hade jag nog stridit rätt hårt för att med alla till buds stående medel undvika att göra offentlig politik av jakten. Därför är jag nu rätt lockad att försöka smyga undan jakten igen från den politiska arenan och ta den in i det fördolda i korridorerna. Jag tror inte det är möjligt men vi har massor att vinna på att slippa strida konstant i det öppna. Det finns många billiga poäng att plocka på att strida emot oss och vi kommer att ha fullt sjå samt behöva offra ett värdefullt lamm per år om striderna fortsätter som nu...

Jasså där ser man. Är iofs en sann vän av just öppenhet då jag aldrig personligen har haft några problem att motivera min livsstil, men cocktailpartyn och släktmiddagar är ju inte riktigt samma sak som den offentliga politiken.

Vems fel det var att jakten isf politiserades kan vi väl lämna därhen, men pudelns mitt i detta är väl förmodligen att jakten redan är en omfattande offentlig snackis. Jag menar det finns ju så många pereferiintressenter i det här med jakt, det är olika näringar som påverkas, intresseföreningar, rovdjursmuppar etc. Hur skall dessa komma till tals ifall inga "opartiska" politiker finns att påverka, SJF är ju synnerligen part i målet? Menar du på fullaste allvar att med det allmänna uppdraget isf skulle medfölja en självbestämmanderätt i alla förvaltningsfrågor, inklusive statens eget vilt?

Vet faktiskt inte om jag missar nåt fundamentalt här. Detta ovan låter inte som Sverige 2009.

MKJ: Det handlar inte om öppenhet, snarare om på vilken arena vi ska förvalta viltet, inklusive rovdjuren. Jag brukar inte vara en pessimist men vill vi förvalta viltet på den politiska arenan tror jag vi har allt att förlora i det långa loppet, men nu är det den väg vi valt, medvetet eller inte.

Se på älgförvaltningen, en fråga vi hållit utanför politiken trots att den omsätter väsentligt större värden och berör betydligt fler än rovdjuren. Ingen har fram till idag ifrågasatt att jägare och markägare ute i någon buske eller bygdegård pysslat med dessa djur. Klokt förvaltat tror jag vi kunde ha haft en liknande situation om vi agerat väldigt annorlunda för ganska länge sedan även i rovdjursfrågan. Nu valde vi konfrontationslinjen, offentlig debatt och partipolitik istället. Vi kanske plockar billiga och snabba poäng den vägen men frågan riskerar nu att söndra jägarkåren och jag tror inte att det med automatik var den bästa vägen när vi som pensionärer ser tillbaka.

Det allmänna uppdraget har knappast med detta att göra annat än att vi blev fråntagna ansvaret för rovdjursförvaltningen när vi gick ut och ställde oss på barrikaden i frågan. Ingen lär kunna avgöra idag om det var ett riktigt val men vi glömmer snabbt historien...

Det har heller ingenting med öppenhet att göra. Älgförvaltningen är vidöppen med offentliga planer som kan rekvireras från varenda Länsstyrelse och beslut i samråd som är öppna för alla och Viltvårdsnämnder med en mycket bred representation. Det är dock ingen hemlighet att jägarna helt och hållet "äger" älgförvaltningen med en klok taktik och ett sansat och långsiktigt strategiarbete. Hade vi valt till kommande val att göra partipolitik av älgfrågan hade det gått på ett kick. Men jag är helt säker på att det är tokfel väg att gå.

Men frågan är ju komplexare än så. Det finns ingen som bryr sig om älgarna på "motståndarsidan", var rovvilt och då framför allt varg anbelangar är det en annan femma. Där hade exempelvis aldrig miljöpartiet accepterat en självförvaltning så i just den frågan är ju inte situationen självvald. Jag menar, om inte SJF hade valt hade någon annan gjort det åt er.

Jag tror vidare att det inte är fel att inför nästa val också göra granskningar av exempelvis partiernas jaktmotioner under den senaste - eller ännu hellre hur de ställer sig till innehållet i dem idag - och redovisa detta i skitsnygga piecharts exvis i Svensk Jakt.

MKJ: Det handlar inte om öppenhet, snarare om på vilken arena vi ska förvalta viltet, inklusive rovdjuren. Jag brukar inte vara en pessimist men vill vi förvalta viltet på den politiska arenan tror jag vi har allt att förlora i det långa loppet, men nu är det den väg vi valt, medvetet eller inte.

Se på älgförvaltningen, en fråga vi hållit utanför politiken trots att den omsätter väsentligt större värden och berör betydligt fler än rovdjuren. Ingen har fram till idag ifrågasatt att jägare och markägare ute i någon buske eller bygdegård pysslat med dessa djur. Klokt förvaltat tror jag vi kunde ha haft en liknande situation om vi agerat väldigt annorlunda för ganska länge sedan även i rovdjursfrågan. Nu valde vi konfrontationslinjen, offentlig debatt och partipolitik istället. Vi kanske plockar billiga och snabba poäng den vägen men frågan riskerar nu att söndra jägarkåren och jag tror inte att det med automatik var den bästa vägen när vi som pensionärer ser tillbaka.

Det allmänna uppdraget har knappast med detta att göra annat än att vi blev fråntagna ansvaret för rovdjursförvaltningen när vi gick ut och ställde oss på barrikaden i frågan. Ingen lär kunna avgöra idag om det var ett riktigt val men vi glömmer snabbt historien...

Det har heller ingenting med öppenhet att göra. Älgförvaltningen är vidöppen med offentliga planer som kan rekvireras från varenda Länsstyrelse och beslut i samråd som är öppna för alla och Viltvårdsnämnder med en mycket bred representation. Det är dock ingen hemlighet att jägarna helt och hållet "äger" älgförvaltningen med en klok taktik och ett sansat och långsiktigt strategiarbete. Hade vi valt till kommande val att göra partipolitik av älgfrågan hade det gått på ett kick. Men jag är helt säker på att det är tokfel väg att gå.

Möjligt att det vore bättre att ta detta via PM i stället för att spela ping-pong här. Men då jag har skapat tråden tillåter jag mig själv OT, tror att det kan ha ett allmänt intresse dessutom.

På vems initativ jobbar då egentligen älgutredaren, Norfalk heter hon va? Att det inte är ert framkommer ju med all tydlighet när man läser era kommentarer om utredningen. Om nu jägarna har förvaltningen i sina händer, varför, eller på vems initiativ tillsätts en oberoende utredare om alla tyckte att jägarna skötte älgförvaltningen oklanderligt? En del av er kritik minns jag var kopplat till vem som skulle sitta i bestämmande majoritet, markägare eller jägare. I min värld är det oerhört viktigt att just markägarna är det oavsett om det är älg eller svin, men däri håller inte ni med vilket kanske är logiskt. Älgen har lååång tradition i förbundet, skulle nog vilja se er brinna lika mycket för vildsvinsförvaltningen, men det kanske kommer.

Frågan om jägarna kommer att ges förtroende att förvalta rovdjuren (via SJF då antar jag) kommer att kräva många kanslibesök. Sakta men säkert framgår det ju också varför det är så fult att ha en nollvision öppet samt att det saknas intresse för extern info till allmänheten i vargfrågan. Med flanellens krav på nollvison kommer aldrig detta ansvar att lämna nuvarande makts korridorer igen. Är detta ett korrekt antagande?

Är omtumlad så här på måndagskvällen, "if you can't beat them, join them" känns målande. Har fortfarande inte bestämt mig om detta kan gynna eller missgynna mig och oss som kollektiv ännu.

HerrBerg och MKJ: Jag förstår att en jägarstyrd förvaltning av rovdjuren verkar som en utopi idag. Läser man dokumenten och intervjuar de som var med när det rivstartade under 90-talet så var det dock riktigt nära att det blev så. Nu hade det säkert förändrats till idag i alla fall, men läget hade varit annorlunda. Vi glömmer lätt att jägarna själva var den enskilt mest vargpositiva gruppen under 80- och tidigt 90-tal. Jägarna drev vargfrågan hårt...

Den princip jag vill åt är lite att vi inte alltid med automatik ska välja den enkla, självklara vägen via politiken. Det finns gott om exempel på hur vi lyckats med andra mer diskreta och kanske logiska medel. Inget vilt tjänar på att förvaltas poltiskt, sedan kanske vissa måste göra det på grund av omvärlden.

HerrBergs förslag om en motionsexposé i SJ lär vara aktuell, vi ska dock komma ihåg att politiker är extremt långsinta. Man stöter emellanåt på Göran Persson i matsalen här på Öster Malma och han är fortfarande, enligt honom själv, sur för vårt smutsiga agerande politiskt i förra valet. Något vi kanske får lida för när han nu är styrelseordförande för Sveriges störste markägare. Vidare lär de kollegor som stod vid Perssons sida i förra valet ha bra minne... Så jag är kanske inte lika positiv till ditt förslag Bengt. Vi vet redan vilka partier som inte gillar oss och att vrida om kniven ett extra varv kommer att göra ett eventuellt fall i nästa val blytungt. Ser vi hur politiken på riksplanet utvecklas opinionsmässigt kanske vi skulle köra en charmoffensiv gentemot MP istället? Vi har i grunden mycket lika värderingar och jag håller det definitivt inte för omöjligt att vi kan ta dem i hand i en lång rad frågor framöver. Vi stänger inga dörrar...

När det gäller älgutredningen så beställdes en sådan första gången av SJF 1998 (ytterligare ett exempel på vilken tid det tar...). 2004 gick SJF, LRF och Skogsindustrierna in med en gemensam ansökan om en älgutredning. Så jag skulle vilja hävda att det är främst jägarna som beställt utredningarna. Nu är vi givetvis inte nöjda med allt i en utredning, det har vi nog aldrig varit, men de flesta utredningar vi initierat brukar ge mer gott än ont. Jag tror det blir resultatet även av denna...

Nu tror jag inte på fullaste allvar att det längre är aktuellt med en jägarstyrd förvaltning av rovdjuren, även om vi nog kan ta hand om delar av den. Mina resonemang är snarare filosofiska tankar sädår i eftertankens kranka blekhet. Jag tror dock stenhårt på att lära av historien och jag tror att vi kommer att kunna lära massor av alla snedsteg i rovdjursfrågan om vi bara öppnar ögonen och framför allt tänker långsiktigt.

Vad gäller nollvisionen så är den givetvis en hämsko i vårt arbete, mest för att den placerar oss i stollefacket och diskvalificerar oss från de värdefulla diskussionerna. Vi har andra förbund som drivit frågan hårdare även på riksplanet men de blev då utkastade från allt vad förvaltningen hette och se hur de idag driver ett mål som faktiskt kan vara betydligt vargvänligare än vårt och vips får de vara med på ett hörn igen. För mig personligen tillför vargen inte ett dugg, man kanske därmed kan kalla mig för en nollvisionär. I mitt professionella värv kan jag dock knappast gå emot demokratiskt fattade och väl stödda beslut. Man får spela på den plan där striden pågår...

Att älgen är en så brinnande fråga är helt enkelt ett resultat av den medlemsdemokrati och fokusering som så många efterlyser. Älgen berör alla jägare i landet, nästan, i jämförelse med det så är faktiskt såväl rovdjur som vildsvin en mindre fråga. Jag skulle nog vilja hävda att utan det allmänna uppdraget skulle vi tvingas av medlemmarna att jobba ännu mer med älgen på bekostnad av andra frågor.

Huruvida vi väljer rätt väg eller inte är helt omöjligt att sia om och jag kan bara konstatera att jag valt fel förr och lär göra det igen. Jag håller dock verkligen med om att vi borde jacka upp informationen utåt, mot allmänheten. Vi har arbetat medvetet med detta under ett halvår drygt nu och det är inte lätt, men det går åt rätt håll. Det är dock, har jag märkt, en mycket mycket känslig balansgång där minsta felvalt ord kan få enorma konsekvenser... Vi ska också komma ihåg att genom att exponera oss medialt i riksmedia gör vi oss också intressanta för motståndare som söker lätta byten. Tänk om vi t ex får grisgänget från Djurrättsalliansens ögon på oss. Det finns inte en chans i världen att vi klarar en granskning av den typ de utsatte grisproducenterna för, bland 300 000 jägare och miljontals nedlagda byten finns tillräckligt med material för denna mediaskolade grupp att göra småsopor av jakten. Vi ska komma ihåg att vi har världens mest liberala hundjakt med mer vilt än någonsin och en jaktlag som är helt och hållet, så när som på två stycken, skriven av jägarna själva. Det finns kanske inte så mycket att vinna men kusligt mycket att förlora. Jag är beredd att ta chansen för ytterligare förbättringar men vi spelar ett högt spel då, det ska man komma ihåg...

Har under en tid här följt er dialog och kan bara instämma i vad båda tycker, men visst måste det finns flera organisationer som "kanske" borde/måste visa mera intresse för just rovdjurfrågan ?

Tänker då på jordägarföreningen, Lrf mfl det borde väl iaf kortsiktigt ligga även i deras intressen att bibehålla/stötta de djurägare samt jägare ibland tito som nu vill fortsätta att driva sin verksamhet och att jaga i rovdjursområden.

Kan bara se till vårt lilla län Blekinge i rovdjursfrågan, den/de varg,ar som gästade länet under några veckor nu i höstas väckte upp flera organisationer ur sin dvala inför vad som kan bli vardag framöver.

Och här var det då rakt inte någon jägar,org som stod på barrikaderna och ville få fram ett skyddjakts beslut utan här var det just Lrf samt fårnäringen som tog till "runda" ord.

Men slutligen så är jag liksom troligtvis flera djup oroliga över den såk dolda agenda som verkar finns rörande just rovdjur generellt, tänker då på antal och kostnader för dessa, detta redovisas sällan eller aldrig på ett förståligt sätt från någon sida.

//B

Kul tråd och mycket mer intressant än vad många tror.

Tack Magnus, för de fina orden i början.

Jag tror att man ganska krasst måste se på vad jakten har för betydelse för samhället i stort och jag tror att vi jägare inte vill veta svaret. En sak ska man vara medveten om och det är de forskare som forskar kring rovdjur i många fall är mycket mer intresserade av sin egen forskning, sina anslag och akademiska meriter än vad de är av människors känslor.

Att SvJF vill avpolitisera jakten och föra den jaktliga talan själva är en nyhet, åtminstonde för mig. Som gammal statsbyråkrat är man ju genast nyfiken av vad departementet och ansvarig myndighet tycker om detta, för de är väl vidtalade i frågan? De borde de ju vara i o m att informationen är offentlig här på Jaktsidan. Men vill man spela ett högt spel så är det ju detta i rätt riktning.

Jag är också nyfiken på vad representanterna från andra intresseorganisationer, som t ex Anders Ljung och Molle från RJ och den fd nakenmodellen Christina Lindberg från Rovdjursföreningen också tycker (se "Thriller - en grym film" från 1974). Med tanke på artikeln i AB så kommer Rovdjursföreningen nog inte tycka att detta är en bra idé men under har ju hänt förut . Spontant känns det som om man kan jämföra detta med att Motormännen skulle kräva att få föra Cykelfrämjandets talan. Inte helt lätt att lösa men det kanske går. Men detta har väl SvJF en väl utarbetad kommunikationsplan för, i o m att nyheten är släppt. Det är bra att spela högt spel, vågar man inte kan man inte vinna.

Jag tror inte att man ska underskatta Göran Perssons makt och inflytande om det blir regimskifte. Han är nog riktigt långsint så förändingen bör nog göras innan ett ev maktskifte. För det finns väl en implementeringsplan för denna nya inrikting? En enkel fråga är ju hur gör ni med RJ, tar ni över deras medlemmar eller är SvJF tvugna att köpa deras medlemsregister? Blir RJ en liten underavdelning till SvJF eller läggs dom ner?

I och med att det briljanta förslaget att alla jaktmotioner ska gå via Svensk Jakt bifölls så verkar det som om ni är på god väg och har en idé om RJ's framtid. Bra där, snabbt jobbat, SvJF. Känner inte riktigt igen er, det brukar behövas typ 100 möten innan något händer men nu känns det som det är snabba puckar. Högt spel, det är grejer det.

Jag måste samtidigt påpeka att jag tycker att jag har rätt i min kritik av utskicket av en CD i senaste numret av Svensk Jakt.. Att skicka ut 148 000 (TS kontrollerad upplaga) låsta CD skivor till sina läsare är inte miljöpolitiskt korrekt. Jag tror att ganska många kommer att åka rakt ner i soporna men spelar man högt spel så spelar man. Det är ingen idé att hålla igen. Undrar vad MP tycker om detta men är man inte politiskt styrd så är man inte. Högt spel igen, SvJF har lärt sig detta ganska bra.

Jag håller också med Magnus i den andra frågan. Med så många medlemmar så måste debatten kunna föras och den ska styras och föras framåt av Moderatorna. Kunskapsnivån är ju väldigt hög och vi har ju också en kanal in till de nya, avpolitiserade makthavarna inom jakt i Sverige.

Tjing!

Oj, Örjan, det där var ett av de mer kufiska inlägg jag läst från dig. Jag vet inte riktigt i vilken ända jag ska börja och om det ens går att svara dig då vi uppenbarligen talar helt förbi varandra. Jag gör ett försök så får vi se.

För det första så är det väl fullkomligt självklart att rovdjursforskare är mer intresserade av vad de är satta och avlönade att forska på än andra aspekter / discipliner av en fråga? Vi har en mängd ekologer som forskar på vargens biologi precis som vi har ett gäng samhällsvetare och humanekologer som forskar på människors attityder och syn på rovdjur och rovdjursförvaltning. Jag ser inte riktigt din poäng här tror jag.

Sedan måste jag ha gjort något gravt sendsteg då du uppfattat det som att jag önskar SJF-diktatur här. Jag måste ha påpekat en mängd gånger nu att det inte handlar om någon stängd skumraskmonopolverksamhet jag är ute efter. Vi förvaltar i stort sett allt annat vilt utan inblandning av parti- eller blockpolitik utom rovdjuren idag. Vad är det som är så extremt konstigt med den konstellationen? Jag är helt övertygad om att såväl vargar som jägare och Naturvårdsverk skulle vara rätt glada om endast biologiska fakta fick råda i förvaltningen, precis som i all annan viltförvaltning. Markägare och jägare hanterar allt annat vilt och där det finns andra intressenter som Riksjägare, polis, skogsstyrelse, svampplockare och andra så har de gott om möjligheter att delta i förvaltningen via samråd och viltvårdsnämnder som efter årsskiftet övergår i Viltförvaltningsdelegationer. Exakt var i denna förvaltning ser du en önskan om ett monopol, diktatur eller ensamrätt?

Vad sedan Riksjägarna, Motormännen eller Christina Lindbergh tycker om detta har jag ingen aning om. Men jämförelsen med Bilister och cyklister förstår jag ärligt talat inte. Vi för våra medlemmars talan och jag kan omöjligt se varför vi skulle fråga Christina om lov för det? Vidare kan jag omöjligt förstå varför vi skulle ta över Riksjägarna eller vilja ha deras medlemsregister. Vad i hela friden har det med denna fråga att göra? De är idag gravt överrepresenterade i förvaltningen i förhållande till medlemsantal, jämfört med SJF, men vi har vad jag vet aldrig ens klagat över detta faktum.

Jaktmotioner via Svensk Jakt? Jag är uppriktigt ledsen men nu har du nog tappat mig rejält. Jag har inte en susning var eller hur du kunnat svänga till detta. Menar du att vi inte skulle ha rätt eller möjlighet att redovisa jaktmotioner lagda av Riksdagsledamöter, allmän handling?

Vad sedan gäller planer, strategier och nymodigheter så tror jag du är klok nog att förstå att om vi hade någon av dessa så skulle jag inte redovisa dem här där som du mycket riktigt påpekar en mängd andra intressen läser. Jag har helt enkelt reflekterat över historien och spekulerat i handlingsytrymmet inför framtiden. Vill du tolka det som SJF´s nya linje med halsbrytande egna tolkningar så står det dig fritt, men det blir onekligen en smula svårt att föra denna typ av diskussioner då...

Vad gäller CD-skivorna så har jag redan tidigare noterat din inställning. Uppfattade du inte det?

Björnhunden: I ditt fall nere i Blekinge så finns det faktiskt orsaker till den "tystnad" i just skyddsjaktsfrågan som rådde. När vargar angriper får, nöt eller ren så är det i mina och SJF´s ögon inte vår sak att driva en skyddsjaktsansökan. Vilket vi också som jag uppfattat det är helt överens med såväl LRF som Samerna och Fäbodföreningar om. Handlar det om jakthundar är det en annan sak... Men det blir väldigt konstigt om vi som Jägareförbund ska värna tamdjursägare och samer när de har egna förbund och organisationer.

Ja så det kan gå med en tråd, men inte i soptunnan ännu iaf

Avpoiltisering eller inte, ungefär hur skulle en sådan vilförvaltningsdelegation vara samansatt för rovdjuren, vilka instanser/föreningar/myndigheter skulle kvala in tror du Linkis? Således vem ser till "allas intressen" i en idag så laddad politisk fråga? Vem sätter f.ö samman viltvårdsgrupperna i de mindre politiskt laddade förvaltningsfrågorna idag?

MKJ: Vi är väl rätt långt från soptunnan ännu även om jag inser att det inte är helt enkelt att med det skrivna ordet förmedla sig till i detta sammanhang relativt insatta och synnerligen intelligenta varelser...

Hur de nya Viltförvaltningsdelegationerna skall vara sammansatta beslutas av regeringen torsdag om två veckor. Ett för viltförvaltningen i stort och även rovdjursfrågan betydligt mycket viktigare beslut än proppen som kan omkullkastas om mindre än ett år. Min spådom är att politiseringen kommer att slå igenom även här så att vi får en ökad poltisk representation från dagens rätt sparsamma i Viltvårdsnämnderna till en större i Viltförvaltningsdelegationerna. Vidare kommer givetvis markägarna, samerna, jägarna, lokalt näringsliv samt i förekommande fall t ex fiskarna och tursimen att närvara.

Den stora skillnaden blir att makten flyttas från Länsstyrelserna, som idag beslutar på inrådan från de rådgivande Viltvårdsnämnderna, till Viltförvaltningsdelegationerna som beslutar och Lst samt t ex SJF genomför. Det blir också intressant att se vilken roll de förvaltande organisationerna får. Idag har vi (SJF) tunga uppdrag i att förse Viltvårdsnämnderna med faktaunderlag, jag misstänker att denna roll förstärks ytterligare men ingen vet ännu.

Idag utser Lst ledamöter efter nominering. Jag antar att det blir så även i framtiden. Ett potentiellt problem som jag ser det är att vi med ökad politisering får svårare att hitta politiska representanter. Vi har redan idag svårt att hitta ett par politiker på länsnivå som är intresserade av att delta i arbetet i Viltvårdsnämnderna. I vilket fall som helst så kommer en ökad politisering att ställa ökade krav på faktaunderlagen då den grundläggande kunskapsnivån knappast kommer att öka...

Det är också väldigt intressant, och kanske en smula skrämmande, att denna organisation som är helt central för viltförvaltningen uppenbarligen är mer eller mindre okänd för upplysta människor som du och Orjant.

Det är också väldigt intressant, och kanske en smula skrämmande, att denna organisation som är helt central för viltförvaltningen uppenbarligen är mer eller mindre okänd för upplysta människor som du och Orjant.

Mja, eller inte?

Från början handlade denna tråd om varför vi upplever oss själva som så små och undertryckta, på det har åtminståne min reptil hjärna fått vissa svar utav dina inlägg, konklusionerna gör sig inte bra i text, men det ter sig självklart till varför ni inte direkt bryr er omkring att försöka stärka jägarens image gentemot allmänheten - ni är rädda att vi (läs ni) inte klarar att leva upp till den bilden som ändå allmänheten har av oss idag, just pga av att stora delar av jakten är avpolitiserad och ej åtkommlig för den stora median.

Jag har alltid trott att det varit ert m.fl sett att informera som gjort detta, men det är precis tvärtom. Vi gömmer oss i hörnet som duktiga idioter och låter kanslirävarna sköta resten. Fegt och styvmoderligt eller förbannat klokt, ja jag vet inte egentligen - time will tell!

Efter diverse stickspår i vargarnas land släpper du bomben - SJF jobbar för en avpolitisering av rovdjursförvaltningen, underförstått att SJF skulle ta över fanan då ni är dom drivande på kansliet som du själv skrev. Jag tycker jag är outspoken men ligger sjömil efter Örjan - tycker han lite humoristiskt summerade vad alla som verkligen försöker förstå måste konkludera. Det luktar centralisering av inflytande, oavsett hur du försöker förklara faktiskt.

Att vi inte förstår hur era viltförvaltningkomitér är samansatta ser jag annars nästan som ett sundhetstecken, för det är ju inte så att det sprutar kreativitet ur dom direkt. Det kan ju inte vara genom meriter av vildsvinsförvaltningen vi föräras detta ansvar i så fall. Om det nu är regeringen som utser viltvårdsdelegationerna för allt vilt, är det emellertid svårt att se dom som avpolitiserade i mitt huvud?

Huruvida jag och Örjan är upplysta tvistar ju verkligen dom lärde, vi är ju medlemmar av flanellen och riksjägarna, tillika har åtminståne jag en nykter nollvision fortfarande.

Hursom har detta varit en rolig tråd på en ganska hög intellektuell nivå men ändå i god ton, av att läsa mellan rader kan man få många tolkningar.

Gå nog ut och jagar i finvädret och funderar vidare, lovar att hålla tyst och hänvisa om någon frågar vad jag gör

MKJ: Vi är väl rätt långt från soptunnan ännu även om jag inser att det inte är helt enkelt att med det skrivna ordet förmedla sig till i detta sammanhang relativt insatta och synnerligen intelligenta varelser...

Hur de nya Viltförvaltningsdelegationerna skall vara sammansatta beslutas av regeringen torsdag om två veckor. Ett för viltförvaltningen i stort och även rovdjursfrågan betydligt mycket viktigare beslut än proppen som kan omkullkastas om mindre än ett år. Min spådom är att politiseringen kommer att slå igenom även här så att vi får en ökad poltisk representation från dagens rätt sparsamma i Viltvårdsnämnderna till en större i Viltförvaltningsdelegationerna. Vidare kommer givetvis markägarna, samerna, jägarna, lokalt näringsliv samt i förekommande fall t ex fiskarna och tursimen att närvara.

Den stora skillnaden blir att makten flyttas från Länsstyrelserna, som idag beslutar på inrådan från de rådgivande Viltvårdsnämnderna, till Viltförvaltningsdelegationerna som beslutar och Lst samt t ex SJF genomför. Det blir också intressant att se vilken roll de förvaltande organisationerna får. Idag har vi (SJF) tunga uppdrag i att förse Viltvårdsnämnderna med faktaunderlag, jag misstänker att denna roll förstärks ytterligare men ingen vet ännu.

Idag utser Lst ledamöter efter nominering. Jag antar att det blir så även i framtiden. Ett potentiellt problem som jag ser det är att vi med ökad politisering får svårare att hitta politiska representanter. Vi har redan idag svårt att hitta ett par politiker på länsnivå som är intresserade av att delta i arbetet i Viltvårdsnämnderna. I vilket fall som helst så kommer en ökad politisering att ställa ökade krav på faktaunderlagen då den grundläggande kunskapsnivån knappast kommer att öka...

Det är också väldigt intressant, och kanske en smula skrämmande, att denna organisation som är helt central för viltförvaltningen uppenbarligen är mer eller mindre okänd för upplysta människor som du och Orjant.

Hmm, min uppfattning av viltvårdsnämden i Skåne är att den styrs av grevarna så de kan få skjuta så många o stora hortar som möjligt. På vår lilla mark har vi fler kappitala hjortar än mellan o småhjortar tillsammans men vi får inte skjuta dem utan vi hittar dem självdöda i skogen istället . Att det är greven med den största markarealen i sverige som är granne kan man misstänka liggare bakom LST licens beslut.

Att vi inte bryr oss om att stärka jägarens roll gentemot allmänheten är rent nys. Vi har aldrig satsat så mycket på det som nu. Jag kan räkna upp åtminstone en handfull konkreta satsningar den senaste månaden. Jag tror dock det finns såväl poänger som strategi bakom hur vi stärker den rollen och om vi har världens största acceptans av jakt så är det väl kanske inte så fel att påstå att den linjen varit hyfsat framgångsrik? Exakt vad vill ni förändra i denna framgångssaga?

Återigen gör du misstaget att tala om oåtkomlig och rädsla att synas. Ingenting i dagens viltförvaltning är oåtkomnligt eller fördolt, jag har heller inga som helst problem med att stå för alla våra förvaltningsstrategier för samtliga arter. Jag talar nog åtminstone en gång om dagen med media i dylika frågor.

Nu vet jag inte vad du och Örjan har för strategi och utbildning i lobbyism och politiskt arbete men det jag fick lära mig på grundkurs 1A var att aldrig ta en billig poäng nu som du får sota för senare och att aldrig göra något som du inte kan stå för om 5 år. Vill man kalla det för att trycka i hörnet får man göra det men i mina ögon handlar det om att långsiktigt och klokt välja sina strider. En mandatperiod är på tok för kort för att satsa nämnvärt mycket kort på och ingen fråga löses av en enda regering.

Vilken bomb har jag släppt? Jag ställde en högst personlig fråga om det kanske kunde vara ett alternativ att överväga? Nu är ju både du och Örjan Riksjägare men inte tillräckligt dumma för att tro att jag skulle släppa en officiell bomb här eller ens ha mandat att släppa dylika bomber, så släpp den teorin... Sedan kommer den verkliga bomben, ni hävdar på fullaste allvar att det är underförstått att vi därmed strävar efter någon sorts monopol. En teori som bygger på två (medvetna) feltolkningar och en egen halsbrytande slutsats, ni tycker inte själva att det kanske är en smula långsökt? Vidare förstår jag inte vilket kansli du menar? Vi (SJF) och jägarna är de kunnigaste i viltförvaltning, det finns empiriskt bevisat i flera studier. Är det då konstigt att vi vill att förvaltningen ska baseras på kunskap och inte partipolitik? Ska jag tolka det som att ni och Riksjägarna vill slopa systemet med experter och lokal förankring i viltförvaltningen och överlåta det på riksdagen?

Att du sedan finner Örjans inlägg humorisktiskt är okej, jag förstår det fortfarande inte och de delar jag tror jag förstår var ett i mina ögon taffligt försök att misskreditera och provocera, också det helt OK, det får man tåla. Att alla som försöker förstå måste konkludera enligt Örjan skrämmer mig dock en smula. Jag kan inte ens med hjälp av min vildaste fantasi förstå hur ni ens kan komma till hälften av de slutsatser ni nämner. Det blir med ovan rader i bakhuvudet onekligen såväl humoristiskt som intressant att jag är den som står anklagad för centralisering. Är inte det faktum att jag finner en regional och avpolitiserad förvaltning aptitlig ett alldeles utmärkt exempel på DECENTRALISERING? Medan det faktum att du och Örjan bestämmer vad envar måste konkludera ett utmärkt exepel på motsatsen?

När det gäller Viltvårdsnämnderna, som jag antar att du menar med ...kommtitteér, så är de inte våra, det är era, samhällets. Att de inte sprudlar av kreativitet får stå för dig, de är inte till för idésprutande utan förvaltning. Det faktum att vi har en bättre jakt än någonsin i det här landet, förutom möjligtvis i vargreviren där de inte hittills kunnat råda över situationen, torde i vilket fall som helst innebära att de i våra medlemmars ögon gör ett utmärkt jobb... Att det inte skulle vara sunt i att sätta sig in i hur viltet förvaltas får också stå för dig men i vilket fall som helst borde man som såväl jägare som markägare vara tacksam över att andra tar sig an uppgiften. Regeringen utser vidare inte delegationerna, de skriver förordningen om hur de ska arbeta.

När det gäller läsningen mellan raderna så inser jag nu att man (ni) kan få många tolkningar. Tyvärr verkar de överensstämma synnerligen uselt med vad jag verkligen menar. Nu beror det kanske på att ni är Riksjägare men det kan också vara nollvisionen och flanellen som spökar... För att fortsätta diskussionen skulle det onekligen vara bra för åtminstone min förståelse om ni kom med konkreta förslag. Läser jag ditt första och Örjans inlägg så talar de direkt emot varandra, du vill att vi ska torgföra jaktens betydelse för samhället men Örjan hävdar att vi inte vill veta hur illa det är ställt. Jag förstår därmed inte ens hur ni kan hålla varandra i hand, det är något jag missar här...

Avslutningsvis ser jag inte varför du ska hålla tyst men själv ska jag lägga sista handen vid en infokampanj till 100 000 kvinnliga skogsägare.