Du har delvis rätt. Det du har fel i är att det finns jakter där det släpps betydligt fler hundar än så och en kulting har ingen chans mot en skarp hund. Det du har rätt i är att vid många jakter släpps inte så många hundar och mot ett vuxet svin har en normalhund inte nån chans. Problemet är att jaktens motståndare inte belyser nån jakt utom den med mest hundar och svin som bits ihjäl.

Jag tror att detta är en fråga att titta på framöver för oss jägare och våra båda förbund.

Fler än de två tre fyra som jag anser försvarbart? Ok det kan jag hålla med om. Fler än vid de brittiska rävjakterna? Knappast. Eller är det jag som är blåögd? De brittiska jakterna brukade väl ha mellan dussinet och tjoget/räv?

Men det vore kanske på sin plats att fler här inne kommenterar hur många hundar det egentligen är försvarbart att släppa?

Händer det ofta att kultingar råkar illa ut? Jag håller alltså med om att så många och/eller skarpa hundar bör man hålla sig ifrån!

MVH // Henrik

Fler än de två tre fyra som jag anser försvarbart? Ok det kan jag hålla med om. Fler än vid de brittiska rävjakterna? Knappast. Eller är det jag som är blåögd? De brittiska jakterna brukade väl ha mellan dussinet och tjoget/räv?

Men det vore kanske på sin plats att fler här inne kommenterar hur många hundar det egentligen är försvarbart att släppa?

Händer det ofta att kultingar råkar illa ut? Jag håller alltså med om att så många och/eller skarpa hundar bör man hålla sig ifrån!

MVH // Henrik

Nu är det ju så att antalet hundar i såten avgörs ju av faktorer som tex. hur stor såten är .

Tanken med att släppa flera hundar i såten är inte koppeljakt utan att ha flera individuella drev igång samtidigt .

Sedan händer det ibland att drev går ihop eller att någon hund tjuvar på en annan men detta är snarare saker som händer än meningen.

Kort sagt att få liv & rörelse i såten .

Angående smågrisar som blir tagna av hund/hundar så har det egentligen inte med att göra hur många hundar som finns i såten utan med vad det är för hund,

Hur aggressiv hunden är, hur stor den är, helt enkelt om den klarar det.

Upplever det inte som vanligt & det har inte blivit vanligare utan snarare tvärtom, första åren med gris så var det inte så ovanligt .

De första åren så var det ofta fel människor som jagade gris & därmed fel hundar som jagade gris.

Det har också varit lite prat här om var de första fasta vildsvins stammarna uppkom det har sagts att det var i Skåne på 70-talet .

Det är faktiskt inte så utan den första fasta vilda stammen uppkom på Mörkö i Sörmland & spreds sig till fastlandet därifrån.

Så var det i många år, då jag flyttade från Skåne 1982 fanns det inte några fasta vilda bestånd av Gris i Skåne men sedan gick det snabbt.

//Lasse D.

Fler än de två tre fyra som jag anser försvarbart? Ok det kan jag hålla med om. Fler än vid de brittiska rävjakterna? Knappast. Eller är det jag som är blåögd? De brittiska jakterna brukade väl ha mellan dussinet och tjoget/räv?

Men det vore kanske på sin plats att fler här inne kommenterar hur många hundar det egentligen är försvarbart att släppa?

Händer det ofta att kultingar råkar illa ut? Jag håller alltså med om att så många och/eller skarpa hundar bör man hålla sig ifrån!

MVH // Henrik

Egentligen undrar jag om antalet hundar som släpps är direkt avgörande utan det är sättet som hundarna arbetar som är viktigt. Poängtera att du skulle släppa 10 hundar som alla jagade för sig själv gentemot tre som jagar ihop, vilket är bäst?

Nåväl, frågan är lite OT och kanske ska den läggas i en egen tråd. Däremot undrar jag om en sån debatt får många inlägg för jag har sett att det är många som är inne och läser i denna tråd men få som komenterar så det verkar vara ett känsligt ämne.

Inte hurvida grisarna är argare nu en förr! Men det tenderar att bli lite hundras/antal hundar i såten disskusion över tråden och då brukar det hetta till

För alla vet ju inte att ..... är den bästa grishunden och antalet hundar i såten ska max vara .....

//jonas

Det har också varit lite prat här om var de första fasta vildsvins stammarna uppkom det har sagts att det var i Skåne på 70-talet .

Det är faktiskt inte så utan den första fasta vilda stammen uppkom på Mörkö i Sörmland & spreds sig till fastlandet därifrån.

Så var det i många år, då jag flyttade från Skåne 1982 fanns det inte några fasta vilda bestånd av Gris i Skåne men sedan gick det snabbt.

//Lasse D.

Nja, enl. uppgift fanns Christinehof:s vildsvinshägn redan på 60-70-talet och det har varit rymningar därifrån sedan starten med eller utan hjälp. Dock var jag inte med på den tiden och har inte hittat nån datum när det startades upp men är det av väsentligt intresse så kan jag ringa Calle P och kolla.

"Under 1800-talet och framåt infördes vildsvinet till hägn i södra Sverige. Några svin rymde 1942 vid Linderödsåsen i Skåne och etablerade där en stam. "

"Den vildsvinsstam som nu uppstått i Sverige härrör på samma sätt från rymningar ur hägn. Djur tycks ha rymt vid Linderödsåsen i Skåne. Några suggor och galtar rymde från Åda gård utanför Trosa i Södermanland under 1970-talet och etablerade en stam i Tullgarn/Mörkö-området."

Ska vi nu hoppas på att ovanstående är rätt (från SJF:s hemsida) så fanns det faktiskt en stam på 40-talet i Skåne men den ska ha skjutits bort. Sen ska det ha skapats två olika kärnområde på 70-talet: nordöstra Skåne och Mörkö men egentligen finns det inget som motsäger att de Skånska vildsvinen har funnits kvar sen 40-talet och fått påspädning under 70-talet. Men fortfarande, är det av väsentlig vikt????

Roligare tycker jag att detta är: "De svenska populationerna tros som mest ha en täthet av ca. 10 djur per 1 000 hektar"!!!!

Eftersom man på sina håll i Skåne skjuter 100 djur/1000ha år efter år skulle jag tro att SJF:s experter får revidera sina siffror lite. De anger i o f s en stam utan åtling men åtlingen kan knappast gjort så stor skillnad.

Alla grisar som fanns på Linderödsåsen under kriget sköts bort! Det rådde vargavinter i hela Sverige under kriget och det var spårsnö under månader även i Södra delarna av landet. Öresund var fruset och folk kunde åka släde över sundet. Vad gäller tillgången på gris så låter det som de blandat ihop viltslagen... tio älgar per 1000 ha är en hyfsad vinterstamm av älg!

//j

Nja, enl. uppgift fanns Christinehof:s vildsvinshägn redan på 60-70-talet och det har varit rymningar därifrån sedan starten med eller utan hjälp. Dock var jag inte med på den tiden och har inte hittat nån datum när det startades upp men är det av väsentligt intresse så kan jag ringa Calle P och kolla.

"Under 1800-talet och framåt infördes vildsvinet till hägn i södra Sverige. Några svin rymde 1942 vid Linderödsåsen i Skåne och etablerade där en stam. "

"Den vildsvinsstam som nu uppstått i Sverige härrör på samma sätt från rymningar ur hägn. Djur tycks ha rymt vid Linderödsåsen i Skåne. Några suggor och galtar rymde från Åda gård utanför Trosa i Södermanland under 1970-talet och etablerade en stam i Tullgarn/Mörkö-området."

Ska vi nu hoppas på att ovanstående är rätt (från SJF:s hemsida) så fanns det faktiskt en stam på 40-talet i Skåne men den ska ha skjutits bort. Sen ska det ha skapats två olika kärnområde på 70-talet: nordöstra Skåne och Mörkö men egentligen finns det inget som motsäger att de Skånska vildsvinen har funnits kvar sen 40-talet och fått påspädning under 70-talet. Men fortfarande, är det av väsentlig vikt????

Roligare tycker jag att detta är: "De svenska populationerna tros som mest ha en täthet av ca. 10 djur per 1 000 hektar"!!!!

Eftersom man på sina håll i Skåne skjuter 100 djur/1000ha år efter år skulle jag tro att SJF:s experter får revidera sina siffror lite. De anger i o f s en stam utan åtling men åtlingen kan knappast gjort så stor skillnad.

Det enda jag kan säga är under jaktliga uppväxt i Skåne under 60 & 70 tal så fanns det inte frilevande stammar av vildsvin i Skåne .

Till saken hör att de områden som jag är injagad på ligger på Linderödsåsen granne med Malteshov dvs centralt i det område som det fanns vildsvin på under en vinter 1942 tror jag det var.

Min far hade jakten på dessa marker från strax efter kriget & fram till sent 70-tal eller möjliget tidigt 80-tal inga stora marker men ändå,

hade det funnits några grisar kvar så skulle detta märkts någon gång under dessa 35-40 år.

Förövrigt så var dessa grisar endast på rymmen under en vinter så de hann inte föröka sig .

//Lasse D.

Nu börjar det låta som när det diskuteras vargens vara/icke vara... om djuren är inplanterade eller inte för "50" år sedan spelar väl inte någon som helst roll i detta sammanhang? De eventuellt "tama" grisar som smet ut ur hägn har knappast fört sitt "tama" beteende vidare så här flera generationer senare?

Jag som saknar en gedigen erfarenhet ang. vildsvin har dock lite tankar om saken trots detta.

Kan tänka mig att det naturliga urvalet av överlevande grisar för ett visst beteende vidare, dvs det som "lönar sig" ur ett evolutionisktiskt perspektiv så att säga... Likaså lär de sig så klart hela tiden hur hundar och jakt går till och eftersom det är läraktiga djur blir de mer "på hugget" om det visar sig att det är något som gör att de klarar sig.

Jag läste någonstans att de egentligen inte är så utpräglade nattdjur som de blivit här i Sverige. Detta pga att jakt och "förföljelse" har gjort det osäkert att vara igång dagtid. Vet ej om det stämmer men visst låter det inte helt otroligt? Någon som vet hur de lever i andra länder och i ostörd miljö?

Antal hundar per jakt/såt/släpp är väl läge för en annan tråd men visst borde ett så pass smart djur som vildsvinet lära sig att det gäller att vara på sin vakt ännu mer då det är många och "heta" hundar vid jakterna. Känns som vi som jägare långsamt skapar ett än mer vaksamt och lättretat djur i och med att många jagar väldigt hårt och "macho". Att släppa mängder med hundar och ha skogen full av passkyttar som vid stora gemensamhetsjakter och godsjakter skapar så klart oro i skogen. Då vildsvinen är känsliga och smartare än tex "dumma" rådjur/älgar känns detta inte som något som jag tycker är särskilt berömvärt precis... Sedan är det kanske det mest effektiva ur jaktsynpunkt. Då många vill ha utdelning varje gång och kanske har betalt stora pengar för jakten är det kanske "tvunget"... Samma sak gäller vid "skyddsjakt" då man vill få ned en hög population som förstör i böndernas åkrar osv, men det är en annan historia.

Det enda jag kan säga är under jaktliga uppväxt i Skåne under 60 & 70 tal så fanns det inte frilevande stammar av vildsvin i Skåne .

Till saken hör att de områden som jag är injagad på ligger på Linderödsåsen granne med Malteshov dvs centralt i det område som det fanns vildsvin på under en vinter 1942 tror jag det var.

Min far hade jakten på dessa marker från strax efter kriget & fram till sent 70-tal eller möjliget tidigt 80-tal inga stora marker men ändå,

hade det funnits några grisar kvar så skulle detta märkts någon gång under dessa 35-40 år.

Förövrigt så var dessa grisar endast på rymmen under en vinter så de hann inte föröka sig .

//Lasse D.

Som jag skrivit några gånger så tycker inte jag att det är väsentligt om det fanns svin först i Skåne eller i Sörmland eftersom det var väldigt många år sen men när vi ändå är inne på ämnet kan jag säga att det funnits svin i skogarna på norra Österlen sen 70-talet enl. de gamle i jaktlaget. Själv var jag inte med på den tiden så jag kan bara återge vad de säger. Om sen rymlingarna var från Maltesholm eller Christinehof:s hägn eller från nåt annat hägn vet inte jag.

Jag antar förrövrigt att det är Maltesholm du menar och inte Malteshov för vad jag vet finns inget Malteshov på Linderödsåsen. OM det nu är Maltesholm du menar så det inte direkt centralt på Linderödsåsen utan i norra utkanten. Låg marken din far hade i Bockeboda så kan jag säga att jakten där är mycket bra idag...

Som jag skrivit några gånger så tycker inte jag att det är väsentligt om det fanns svin först i Skåne eller i Sörmland eftersom det var väldigt många år sen men när vi ändå är inne på ämnet kan jag säga att det funnits svin i skogarna på norra Österlen sen 70-talet enl. de gamle i jaktlaget. Själv var jag inte med på den tiden så jag kan bara återge vad de säger. Om sen rymlingarna var från Maltesholm eller Christinehof:s hägn eller från nåt annat hägn vet inte jag.

Jag antar förrövrigt att det är Maltesholm du menar och inte Malteshov för vad jag vet finns inget Malteshov på Linderödsåsen. OM det nu är Maltesholm du menar så det inte direkt centralt på Linderödsåsen utan i norra utkanten. Låg marken din far hade i Bockeboda så kan jag säga att jakten där är mycket bra idag...

Man glömmer namn Maltesholm skall det vara & mycket riktigt så ligger Maltesholm åt den norra kanten.

Som du säkerligen vet så ligger bonnmarkena uppe på åsen medan Godsmarkena ligger nedan på slätten.

För att komma till det område i skåne som är mig mest bekant får röra dig i triangeln Linderöd, Tollarp, Everöd,

vi hade en stuga i Linnekulla med andra sida norra sidan av åsen.

//Lasse D

För att återvända en smula till urspringsfrågan skulle jag vilja återknyta till Torkel och Ekebos funderingar. Helt klart är det så att en vild gris i hägn byter beteende relativt snabbt. En grupp på 2-4 vildsvin är användbara i 6-12 släpp, sedan ändrar de totalt beteende. Personligen kan jag inte se annat än att detta är anpasning och att vi som Torkel antydde "lär" dem vad som lönar sig...

Tror att labben, wachteln eller för den delen kopoven vid en sådan trängd ståndsituation kanske har sämre bedömningsförmåga än en spets.

Det är ju inte så underligt iofs, dom jobbar ju för att få loss ståndet, en spets jobbar ju för att behålla det. Det första medför ju helt andra risker tyvärr.

Alla grisar som fanns på Linderödsåsen under kriget sköts bort! Det rådde vargavinter i hela Sverige under kriget och det var spårsnö under månader även i Södra delarna av landet. Öresund var fruset och folk kunde åka släde över sundet. Vad gäller tillgången på gris så låter det som de blandat ihop viltslagen... tio älgar per 1000 ha är en hyfsad vinterstamm av älg!

//j

Nu har allt som skrivits om svinen som rymde under 40-talet gjort mig nyfiken så jag har snokat lite och då hittade jag detta: På Borrestads gods i sydöstra Skåne hade man vildsvin i hägn i början av 40-talet.

Dessa fick hjälp att nå friheten och förökade sig snabbt.

Även då var det bönderna som klagade och till slut ansåg sig regeringen tvingad fatta beslut om utrotning av vildsvinen. 22 heltidsanställda jägare plus drevkarlar lyckades under tre månader vintern 1947 skjuta 29 vildsvin. Kostnaden för jakten som jaktvårdsfonden fick betala utgjorde 33 530 kronor.

Som jag förstått finns det inget som säger att man lyckade skjuta alla svinen.

Anledningen till att man slutade jaga verkar vara att kostnaden skenade, 33 530:- var en stor summa. Jag tror att en bil kostade 700-1000:- på den tiden som jämförelse.

Vad som också verkar vara sant är att svinen rymde de 1942 så hade 5 år på sej att förökas. Normalt föder vildsvin 5-15 kultingar 1-3ggr/år. Om vi då räknar med att det var ett vuxet par som rymde så borde de år 2 vara ca 20st. Av dessa ca 20 svin bör 10 vara kultingförande år 3 vilket då bör ge ca 200 svin år 4 och år 5 sköts 29 st....

Jag kommer att snoka vidare...

Däremot tror jag att det bästa är att resultatet redovisas i en egen tråd.

För att återvända en smula till urspringsfrågan skulle jag vilja återknyta till Torkel och Ekebos funderingar. Helt klart är det så att en vild gris i hägn byter beteende relativt snabbt. En grupp på 2-4 vildsvin är användbara i 6-12 släpp, sedan ändrar de totalt beteende. Personligen kan jag inte se annat än att detta är anpasning och att vi som Torkel antydde "lär" dem vad som lönar sig...

Jag kan tänka mig att vissa individer även kan ha ett inlärt mönster med lyckade "anfall" som dom lärt sig naturligt.

När man studerar en grupp svin på en åker så är dom många gånger helt intoleranta mot andra djur såsom rå och rävvar mm. och jagar dom av fältet vid blotta åsynen.

Suggan som har en offensiv försvarstaktik i mötet med andra djur för det betéendet vidara hos sina små.

Tydliga tecken på att ett agressivt betéende är inlärt, är på marker där suggorna har kommit direkt från hängn och blivit utplanterade.

Suggorna förblir fredade under ett antal år medans vildsvinsstammen "byggs" upp. Suggorna saknar den naturliga skyggheten för människor och hundar och lär sig snart nog att anfall är bästa försvar

När man sedan börjar jaga på dom så verkar dom sakna flyktbetéende helt och aggerar helt efter att anfall är bästa försvar.

Jag vet fall där sådana grisar jagat upp folk på motorhuvar vid foderplatserna i samband med påfyllning av automaterna.

Jag har varit med om att sådana grisar jagat hundar 100 tals meter för att målinriktat ta hunden på öppet fält.

På marker med en sådan utsatta svin får man ett långsiktigt problem med agressiva grisar i och med att dom lär av varandra.

Under jakt på en mark med sådana grisar så hade jag ett ståndskall med tre hundar på vad jag trodde var en stor agressiv gris . Två gråwachtlar och en wachtel stod på behörigt avstånd 3-5 meter från en stor nertryckt gran och visade med hela kroppsspråket att det var en väldigt elak gris under granen. Flera yl från hundarna på min resa fram mot ståndet vittnade om att hundarna fått sig ett par snytingar.

Granen växte ensam mellan två berg så det var lätt att ställa sig i ordning för att klippa till den "elaka" grisen vid nästa utfall.

Hundarna skällde på och var som sagt oerhört beredda på att parera ett utfall. Det tog en stund men så kom utfallet från grisen då en av hundarn kom för nära granen. Jag hade förväntat mig något stort och svart, men ut kom en liten randig som tjongade rätt i sidan på en av hundarna och lyckades ungå käftarna av en annan hund och vända runt och ge den hunden oxå en smäll för att sedan blixtsnabbt vända in under granen och ställa sig. Hundarna som normalt hadde klippt en sådan randig direkt kom inte åt den pga ett sådant agressivt betéende. När jag senare gick fram mot granen så kom han rätt i smalbenet på mej och jag var tvungen att sätt en fot och trycka ner han i mossan för att få stop på utfallen .

Detta fall plus flera andra erfarenheter med utplanterings grisar tycker jag visar att suggornas agressiva betéende sprider sig snabbt i leden och är resultatet av ett inlärt beéende.

Viktigt är som jag skrivit tidigare att man plockar bort dessa grisar så fort man kan och att man ger hundförarna fria tyglar att ta bort sådan grisar i såten för dom går ju sällan i pass då dom inte flyr från hundarna.

För att återvända en smula till urspringsfrågan skulle jag vilja återknyta till Torkel och Ekebos funderingar. Helt klart är det så att en vild gris i hägn byter beteende relativt snabbt. En grupp på 2-4 vildsvin är användbara i 6-12 släpp, sedan ändrar de totalt beteende. Personligen kan jag inte se annat än att detta är anpasning och att vi som Torkel antydde "lär" dem vad som lönar sig...

Låter väl rimligt.

En lite fundering till, av den ringa erfarenhet jag har så upplever jag att suggor ( med eller utan kultingar ) är de som oftast är mest aggresiva, kan det vara så enkelt att pga av att vi oftast sparar dessa suggor så lär de sig bättre hur de klarar av att möta hundar. Menar att en sugga som uppnåt en ålder på 4-5 år kan väl kanske ha träffat på hundar under jakt 20-30 ggr och lärt sig.

Eller har jag svävat iväg för långt i mina funderingar?

/ ekebo