Jag har svårt att tro att en icke jagande eller en jaktmotståndare sku bry sig om vilket vapen man har. Där är nog dom som har problem med det jägare.

Och överlag tycker jag man hör mest gnäll av jägare om andra jägare. Oftast för att dom har fel hund, bössa eller jagar för mycket. Så min åsikt är att största fienden finns bland oss själva. Och grunden är att man int vet eller vill förstå hur andra jagar och varför.

Nu svara jag fast jag int bor i Sverige...

+1

hörde på banan i sommarn detta, jägarens värsta fiende är en annan jägare. avundsjuka,bakåtsträvande mm är väldigt stark och håller fullständigt med.

Huvudet på spiken, hotet kommer inte utifrån, det kommer inifrån.

Vår förmåga, eller oförmåga, att rekrytera och skola in en ny generation jägare är det största enskilda hotet som finns, efter det urbaniseringen av jägarkåren. Jägare kommer alltid att behövas, men vad gör vi när 40-talisterna droppar av och ingen rekrytering finns? Vi kan inte hantera vildsvinen idag, det till trots har inte unga som vill råd eller möjlighet att jaga????

Inget snack om att det är ett ämne som berör, jag gav några exempel som togs emot både med samtycke och med motstånd, det gillar jag. Många skriver endel om att diten eller daten inte är en fara eller hot mot jakten, vare sig det är utrustning eller något annat.

Sammanfattningsvis tycker jag många verkar överens om att förankringen om vad man stoppar i sin mun verkar vara ett problem, hamburgaren är lite längre en del av en muskel från ett en gång levade djur, samt okunskap är ett annat hot mot jägarkåren, griniga jägare ett annat, avundsjuka jaktgrannar/jaktkamrater. Men som jag känner har dessa hot funnits i hundra år allihop utan att påverka vår situation särskilt mycket.

Inget snack om att den svenske jägaren är otroligt välutbildad, viltvården har aldrig spirat som den gör i Sverige idag, och heller inget snack om att den Svenska jägarkåren är den som vet mest om hur vilt stammarna ser ut genom avskjutningsstatestik mm.

Den svenske jägaren räddar nog livet på mer djur än han dräper genom viltvård och viltvattenbyggen, predatorjakt och stödutfodring. Fan vi är grymt bra, vi åker ut en jag kanske två ggr på en natt för att spåra upp och avliva ett vilt djur som kanske rent av en jaktmotståndare kört på, vi kan va stolta.

Sen finns det sura gubbar och gummor i kåren, otrevliga ungdomar, och arroganta medelålders, vist är det så, ingen bra reklam alls. Tvärt om krävs det hundra bra artiga och upplysande jägare för att kompensera för en skitstövel.

Jag tror oxå att ju mer vi informerar och sprider vårt budskap och vår kunskap, ju mer uppdrag vi får(tex. betalda trafikeftersök) ju mer upplyst allmänheten blir ju mer stöd får vi. Men som alltid finns ju ett Men, förr sket Aftobladet fullständigt i hur fulla gubbarna va på älgjakten det hörde till, men nu är vi nyktra, pålästa och nogranna, gör vi fel nu då får vi lida.

Kraven kommer att höjas på oss jägare från så väl allmänhet som media, vill vi påstå att viltkött är bäst, rent etiskt ja då ska fanimej jakten vara klanderfri, då går det inte att det hänger 4 hundar i ett vildsvin som skräckslagen försöker komma undan på alla sätt. Då går det inte avv vildsvinsåtlarna är fyllda med massariner, chips och annat.

Vi har hot mot oss det lovar jag er, ett exempel är EU dom ser inte med blida ögon på jakt med hund så som vi bedriver den, och se bara hur det gick med midsommarjakten på morkullan!

Tror att det kanske har gått lite fort sen tiden då man inte fick skjuta haren på första timmen till dagens klövitsjakter där man skjuter mera rakt av i artlistan, gubbarna måste få chansen att va med om en småsåtsjakt med en bra stötande spaniel, innan dom accepterar något annat en drevern.

Som jag ser det finns det en del saker att fundera på

Markägarna:

Om jägare och markägare (i de fall det inte är samma person) kan hitta ett sätt att balansera vilttillgång och foderproduktion så skulle man slippa "tvåfrontskriget" utan bara fokusera på motståndet mot själva jakten.

Skulle det gå att ta fram arrenden som baserades helt på skadorna på skog och mark som viltet orsakar, eller blir det för krångligt att kontrollera?

Viltparader:

Vet gemene man om att det är till för att hedra viltet och inte för att få fotobevis som gör att man kan "bräcka" jaktgrannen?

Tror att synen på viltparaden är annorlunda om man vet om bakgrunden till det (den tyska/kontinentala jakttraditionen).

EU:

Det blir bara soppa av allt som ska bestämmas på central nivå när förutsättningarna för de areela näringarna skiljer sig så oerhört inom unionens gränser och även traditionerna vad det gäller nyttjandet av naturresurserna.

Mörkersikten:

Något som jag anser som självklart att använda om det kan minska risken för dåliga skott eller felskjutningar.

Att inte använda det känns lika konstigt som att man inte skulle skjuta på en sittande fågel med motiveringen att den ska ha en sportslig chans att komma undan (mer troligt att den blir skadeskjuten).

MVH

Alias

Intressant tråd...

Jag tror som många föregående talare att vi själva ibland är de som flitigast odlar myterna om hur vi är och agerar. Ta bara detta med förgubbningen av jägarkåren. Vi har aldrig haft så många unga och kvinnor i våra led som idag. Det där är en vandringsmyt även om det aldrig är fel med ännu fler ungdomar och kvinnor.

Idag finns i min värld 2 stora hot och de kopplar alla mer eller mindre till EU som kanske är det 3:e hotet. Vad jag tänker på är främst hundanvändning och skadeskjutningar. Vår "nordiska" hundanvändning är extremt annorlunda och kufisk i resten av världen, det märks när vi kommer ned till Bryssel... Ser vi sedan till de jaktmetoder där vi idag har riktigt bra underlag, varg- och björnjakt, så briljerar vi inte direkt för närvarande...

OK, om det är på det viset lägger jag ner mitt motstånd mot krav på årliga skjutprov (jag behåller mitt motstånd mot skjutprov med hagel eftersom vapnet används på så många olika sätt, höga fasaner och långsamt lullande grävlingar.... svårt att designa ett prov som fungerar och man behöver ju inte testa inskjutningen...).

Men visst, gör ett prov med 50 meter stående på en stillastående rådjursfigur, 4 av 4 i träffområdet och skjutkäpp får användas. Det borde väl ta bort de värsta parkinsonpatienterna för det är väl de vi vill komma åt? Testet skall vidare utföras med för önskad klasstillhörighet godkänd ammunition.

Ett sådant prov motsvarar utmärkt en älgkalv på 100 meter och det är väl där som avståndet mellan självuppfattning och faktisk förmåga är som störst för de svenska jägarna..

MVH!

/HerrBerg

HerrBerg: Det här är lite mer komplicerat än så är jag rädd... Jag har personligen "vetenskapligt" utvärderat just björnjakten och sitter för närvarande med vargjakten. Genomgående MYCKET höga skadeskjutnings- och bomfrekvenser.

Man kan ganska enkelt hitta tre orsakskonglomerat till en bom eller skadeskjutning på varg eller björn:

- Attitydproblem. Man träffar rätt sällan en löpande björn över väg på 360 meter och det är också rätt sällan som en varg kan träffas på andra sidan en dalgång...

- Oförklarliga bommar och skadeskjutningar. En majoritet av björnarna bommas på under 50 meter, stillastående och med ren bredsida. Björnfrossa? Detta är den största gruppen när det gäller björn och kanske också varg. Många bommar och skadeskjutningar på vargar på hagelhåll med stillastående mål i ren bredsida.

- Stöd och olämplig utrustning. Majoriteten skjuter på fri hand trots att stöd funnits tillgängligt och i en del fall har man använt uppenbart olämplig utrustning. Finns också exempel på tekniska problem, främst vid vargjakten i stark kyla.

Ett obligatoriskt övningsskytte avhjälper kanske några av orsakerna, men inte alla...

HerrBerg: Det här är lite mer komplicerat än så är jag rädd... Jag har personligen "vetenskapligt" utvärderat just björnjakten och sitter för närvarande med vargjakten. Genomgående MYCKET höga skadeskjutnings- och bomfrekvenser.

Man kan ganska enkelt hitta tre orsakskonglomerat till en bom eller skadeskjutning på varg eller björn:

- Attitydproblem. Man träffar rätt sällan en löpande björn över väg på 360 meter och det är också rätt sällan som en varg kan träffas på andra sidan en dalgång...

- Oförklarliga bommar och skadeskjutningar. En majoritet av björnarna bommas på under 50 meter, stillastående och med ren bredsida. Björnfrossa? Detta är den största gruppen när det gäller björn och kanske också varg. Många bommar och skadeskjutningar på vargar på hagelhåll med stillastående mål i ren bredsida.

- Stöd och olämplig utrustning. Majoriteten skjuter på fri hand trots att stöd funnits tillgängligt och i en del fall har man använt uppenbart olämplig utrustning. Finns också exempel på tekniska problem, främst vid vargjakten i stark kyla.

Ett obligatoriskt övningsskytte avhjälper kanske några av orsakerna, men inte alla...

Hej

Vad menar du med olämplig utrustning?

Jag har en liten kommentar när det gäller just björnjakten. Första gången jag sköt björnpasset var i sambend med en björnjaktsutbildning. En hyffsat bra utbildning som även innehöll en del skytte. Men jag gjorde en lite knepig iaktagelse.

Om jag minns rätt var där en person som sköt med 45-70. Jag hade min nyinköpta dubbelstudsare i 9.3x74R. (Som tyvärr inte samsköt med träningsammon men då jag visste om skillnaden gikc det klara provet ändå...)

Sedan var det väl en eller två 9.3x62. Resten var 6.5:or och 308:or plus givetvis några 30-06:or.

Några av deltagarna berättade t.o.m. på kursen att de skulle ha grövre pang med sig på björnjakten.

Min egen 6.5:a kanske är lite olämplig för björnjakt då den inte passar så bra för snabba skott på korta håll. (Jämfört med dubbelstudsaren) Eventuellt kan jag t.o.m. förstå de som är tveksamma till kalibern som sådan. (Även om jag absolut inte håller med) Men dubbeln är absolut inte lämpligare förrän jag tränat en del med den. Jag skulle vilja säga att den utrustning man inte är rikigt inkörd på är den mest olämpliga.

MVH // Henrik

Det dåliga skyttet beror nog faktiskt inte på att det tränas för lite utan en attityd som gör det möjligt att åka ut på jakt utan att ha tränat .

Sedan finns det tydligen fortfarande kvar personen som chansar med skott & där hjälper heller inte skytteträning.

Annars så får jag nog säga att det har blivit bättre mycket bättre,

inte minst pga det finns så mycket att göra på fritiden nuförtiden.

Att jaga är idag ett aktivt val man väljer att jaga.

Då jag började jaga så var det egentligen inte pga något brinnande intresse,

intresset har gjort att jag har fortsatt men inte att jag började.

Jag började jaga för att Pappa jagade, att jaga var en del av att bli vuxen, att bli man, det var något man gjorde.

Det skälet till att börja jaga befrämjar nog egentligen inte en bra attityd till jakt.

Skulle kanske kunna tro att i vissa delar av Sverige så är fortfarande så .

Men det kan mycket väl bara vara jag som är full med fördummar.

Kan egentligen förstå det dåliga skyttet på varg även så om det egentligen inte är förlåtligt,

det var första gången och lite av "pay back time".

Däremot så förstår jag inte om skyttet på björn är slarvigt för eftersök på skadad björn är ju livsfarligt.

Ur min synvinkel upplever jag att just det slarviga skyttet är det största hotet mot jakten.

Det andra hotet är konstiga attityder - jargong, många människor utanför jakten förstår den inte.

//Lasse D.

Hej

Vad menar du med olämplig utrustning?

Jag har en liten kommentar när det gäller just björnjakten. Första gången jag sköt björnpasset var i sambend med en björnjaktsutbildning. En hyffsat bra utbildning som även innehöll en del skytte. Men jag gjorde en lite knepig iaktagelse.

Om jag minns rätt var där en person som sköt med 45-70. Jag hade min nyinköpta dubbelstudsare i 9.3x74R. (Som tyvärr inte samsköt med träningsammon men då jag visste om skillnaden gikc det klara provet ändå...)

Sedan var det väl en eller två 9.3x62. Resten var 6.5:or och 308:or plus givetvis några 30-06:or.

Några av deltagarna berättade t.o.m. på kursen att de skulle ha grövre pang med sig på björnjakten.

Min egen 6.5:a kanske är lite olämplig för björnjakt då den inte passar så bra för snabba skott på korta håll. (Jämfört med dubbelstudsaren) Eventuellt kan jag t.o.m. förstå de som är tveksamma till kalibern som sådan. (Även om jag absolut inte håller med) Men dubbeln är absolut inte lämpligare förrän jag tränat en del med den. Jag skulle vilja säga att den utrustning man inte är rikigt inkörd på är den mest olämpliga.

MVH // Henrik

Det där att träna med en annan studsare än den vi andvänder på jakten är nog inte helt ovanligt .

Inte minst pga de nya älgbanorna med elektronisk markering där du endast får andvända helmantel ammo .

Det gör att det är ingen av oss som tränar med jaktammo den är inte tillåten på älgbanan.

Har man dessutom som Henrik & även jag en dubbelstudsare så finns det inte någon fungerande helmantel ammo.

//Lasse D

Henke och Lasse: Jag har testat att köra kaliber för att se om grova kalibrar är över- eller underrepresenterade. Inga tendenser framträder. Därmed inte sagt att ovana vid vapnet, oavsett kaliber, är en generell brist. Vi vet från flera stora studier att det går en mycket distinkt gräns runt 100 övningsskott om året när det gäller skadeskjutningsfrekvens...

Vad gäller björnjakten så ska vi också ha i åtanke att majoriteten av björnarna som skjuts fortfarande skjuts under älgjakt. Dvs man går ut med älgbösan i tron att man ska jaga älg men råkar skjuta en björn.

Vad jag menar med tekniska problem är främst mycket högförstorande kikare i trånga pass. Man hisnar när man ser vilka förstoringar som används... Vidare finns en hel del som uppgivit att de skjutit med dubbla skoteroveraller eller i en sovsäck, hoppas de tränat med den utstyrseln... Sedan finns också en förvånande hög andel tekniska problem. Klickar, "sena" smällar mm. Men främst är det stöd som brister. I stort sett alla har haft möjligheten men bara 10-20 % tar stöd. Här finns nog ganska mycket att göra med en versyn av vårt övningsskytte...

Sist men inte minst, jag har också dubbelstudsare, men visst finns det väl helmantelammo till de flesta kalibrar?

Dvs man går ut med älgbösan i tron att man ska jaga älg men råkar skjuta en björn.

Henke och Lasse: Jag har testat att köra kaliber för att se om grova kalibrar är över- eller underrepresenterade. Inga tendenser framträder. Därmed inte sagt att ovana vid vapnet, oavsett kaliber, är en generell brist. Vi vet från flera stora studier att det går en mycket distinkt gräns runt 100 övningsskott om året när det gäller skadeskjutningsfrekvens...

Vad gäller björnjakten så ska vi också ha i åtanke att majoriteten av björnarna som skjuts fortfarande skjuts under älgjakt. Dvs man går ut med älgbösan i tron att man ska jaga älg men råkar skjuta en björn.

Vad jag menar med tekniska problem är främst mycket högförstorande kikare i trånga pass. Man hisnar när man ser vilka förstoringar som används... Vidare finns en hel del som uppgivit att de skjutit med dubbla skoteroveraller eller i en sovsäck, hoppas de tränat med den utstyrseln... Sedan finns också en förvånande hög andel tekniska problem. Klickar, "sena" smällar mm. Men främst är det stöd som brister. I stort sett alla har haft möjligheten men bara 10-20 % tar stöd. Här finns nog ganska mycket att göra med en versyn av vårt övningsskytte...

Sist men inte minst, jag har också dubbelstudsare, men visst finns det väl helmantelammo till de flesta kalibrar?

Givetvis finns det helmantel till 9,3x74R men åtminstone min gamla Merkel från 1966 skjuter lysande med TMR som den är reglerad för men jag har faktiskt inte hittad någon helmantel som den skjuter lika bra.

Åtminstone inte i Stockholm.

Det hindrar ju inte att träffarna på andra skottet ligger i träffområdet på älgen så det går givetvis träningsskjuta men ändå.

//Lasse

Henke och Lasse: Jag har testat att köra kaliber för att se om grova kalibrar är över- eller underrepresenterade. Inga tendenser framträder. Därmed inte sagt att ovana vid vapnet, oavsett kaliber, är en generell brist. Vi vet från flera stora studier att det går en mycket distinkt gräns runt 100 övningsskott om året när det gäller skadeskjutningsfrekvens...

Vad gäller björnjakten så ska vi också ha i åtanke att majoriteten av björnarna som skjuts fortfarande skjuts under älgjakt. Dvs man går ut med älgbösan i tron att man ska jaga älg men råkar skjuta en björn.

Vad jag menar med tekniska problem är främst mycket högförstorande kikare i trånga pass. Man hisnar när man ser vilka förstoringar som används... Vidare finns en hel del som uppgivit att de skjutit med dubbla skoteroveraller eller i en sovsäck, hoppas de tränat med den utstyrseln... Sedan finns också en förvånande hög andel tekniska problem. Klickar, "sena" smällar mm. Men främst är det stöd som brister. I stort sett alla har haft möjligheten men bara 10-20 % tar stöd. Här finns nog ganska mycket att göra med en versyn av vårt övningsskytte...

Sist men inte minst, jag har också dubbelstudsare, men visst finns det väl helmantelammo till de flesta kalibrar?

Visst finns det. Och laddar man själv så finns det ännu fler möjligheter.

Men än så länge har jag inte fått fram något recept som gör att piporna samskjuter både med varandra och med jaktammon.

Att skruva gluggen är inte hela världen. Men när jag väl fått piporna samskjutna med jaktammon vill jag inte bråka med den för att åka till banan. Nu är både björnpasset och älgbanan tillräckligt enkla för att jag skall klara kraven ändå. Men det känns inte lika roligt när man måste sikta snett för att träffa rakt...

Vad jag menar med tekniska problem är främst mycket högförstorande kikare i trånga pass. Man hisnar när man ser vilka förstoringar som används...

JAPP! Amen. Men detta med att köra på för höga förstoringar måste man väl också kunna korrelera med erfarenhet som jägare?

Detta är väl den naturliga gången:

1. Nybörjare tycker att det är kul att skjuta med hög förstoring.

2. Något mer senior jägare säger att "med en sådan förstoring ser man bara älgragg i kikaren"

3. Nybörjare kontrollerar och konstaterar att det gör man inte alls, man ser nästan hela älgen på 12x på 50 meter.

4. Nybörjaren skjuter in i ett buskage på löpande älg eftersom han aldrig såg att buskaget dök upp, eller träffar två älgar eftersom han inte såg att kalven kom ikapp vilket resulterar i ett skott i rumpan på kon, eller ett skott lite fööör nära älghunden eftersom man förlorade överblicken över situationen pga för hög förstoring.

Utan att avslöja för mycket så tror jag att SJF har vissa planer på att utveckla övningsskyttet för att bättre möta detaljer som stöd, avstånd, hinder mm. Dagens älgskytte har inte mycket med varken björn- eller vargjakt att göra. För den delen inte mycket med vildsvinsjakt eller "modern drevjakt" heller... Givetvis kan man införa artspecifika övningsskytten som t ex ett nytt vargpass. Jag ser dock en uppenbar risk för vildsvinspass, harpass, gräsandspass och rävpass i framtiden.

Utan att avslöja för mycket så tror jag att SJF har vissa planer på att utveckla övningsskyttet för att bättre möta detaljer som stöd, avstånd, hinder mm. Dagens älgskytte har inte mycket med varken björn- eller vargjakt att göra. För den delen inte mycket med vildsvinsjakt eller "modern drevjakt" heller... Givetvis kan man införa artspecifika övningsskytten som t ex ett nytt vargpass. Jag ser dock en uppenbar risk för vildsvinspass, harpass, gräsandspass och rävpass i framtiden.

Vad är det för risk? Det vore väl bara bra om förbundet gav rekomendationer om att så här kan man variera sin träning för att bättre bemästra harjakt, andjakt eller vad det nu är.

Jag ser det inte som ett gissel förrän det börjar bli krav på att man skall skjuta dem år efter år.

Dylika krav tycker jag skall vara förbehållet Älg , Björn och ev Varg.

Dock väldigt intressant att se hur man tänker sig utveckla övnings skyttet. Finns säkert mycket att göra. Idag är det tyvärr inte alltid man kan/får experimentera på en sjkutbana. Jag har t.o.m. blivit nekad att sitta ner på en älgbana. Detta trots att det här med att sitta istället för att stå inte är helt ovanligt i skogen...

MVH // Henrik

Hur man än vrider & vänder på det här med övnings skytte så är det väl ett par saker som måste finnas för att det skall bli något .

För det första så måste det finnas ett intresse av att skjuta för att det skall bli något.

Genom åren så är det en sak som inte upphör att förvåna mig nämligen att inte så få jägare är klart ointreserade då det gäller vapen & skytte.

Har faktiskt några medlemmar i mitt eget jaktlag som inte vet vad det är för kaliber på deras egen studsare.

Har en tjej som varje år inför jaksäsongen går till sin vapenhandlare med sin gamla patron ask & säger "kan jag få en likadan till ?" .

Det paradoxala är att denna tjejen som de flesta kvinnor jag träffat på under jakt skjuter bra & omdömmesgillt men ändå.

Det andra är : Skjutbanor öppna skjutbanor, åtminstone här i Stockholm så är de flesta skjutbanorna stängda stor del av året, när de är öppna så är det endast någon dag i veckan.

Allt skytte är också alltid hårt reglerat, du får aldrig prova att skjuta på varierande avstånd , 50m, 100m, 150m stående med stöd utan stöd osv.

Allt tavelskytte sker på 100m sittande i bänk, allt skytte på rörligt 80m stående utan stöd därmed basta !

Du får aldrig ta med dig en egen lerduvekastare, en låda duvor & några lådor patroner, nej !

Det skall alltid vara jägartrapp, det skall alltid vara under bevakning av funktionärer & andra som väntar på sin tur.

Kommer ihåg på ett årsmöte i min egen klubb där styrelsen framförde förslaget "Fler jaktskytte tävlingar" som en lösning på att jägare inte tränade .

De verkade inte överhuvudtaget förstå att fler möjligheter till individuell träning inte fler tävlingar var vägen.

//Lasse

Idag är det tyvärr inte alltid man kan/får experimentera på en sjkutbana.

MVH // Henrik

Där nämnde du en intressant sak !

På våran jaktskyttebana får man ENDAST skjuta från 80 meters kuren, ej utanför denna på kortare håll.

Den enda gång det är tillåtet är på björnprovet, och då är det bara de ggr, annars inte.

Det innebär att jag kan inte träna skytte på kortare håll, eller i olika ställningar eller med olika stöd på vår bana, utan bara nöta 80 m skytte från kurskrället..

Men som den ivrige skytt man är så har man ju fixat sig tillgång till andra banor också, men det innebär flera mil i bil och földaktligen mer planering inför en skjutdag.

Men det kan ju inte alla lösa så smidigt kanske..

Hur man än vrider & vänder på det här med övnings skytte så är det väl ett par saker som måste finnas för att det skall bli något .

För det första så måste det finnas ett intresse av att skjuta för att det skall bli något.

Genom åren så är det en sak som inte upphör att förvåna mig nämligen att inte så få jägare är klart ointreserade då det gäller vapen & skytte.

Har faktiskt några medlemmar i mitt eget jaktlag som inte vet vad det är för kaliber på deras egen studsare.

Har en tjej som varje år inför jaksäsongen går till sin vapenhandlare med sin gamla patron ask & säger "kan jag få en likadan till ?" .

Det paradoxala är att denna tjejen som de flesta kvinnor jag träffat på under jakt skjuter bra & omdömmesgillt men ändå.

Det andra är : Skjutbanor öppna skjutbanor, åtminstone här i Stockholm så är de flesta skjutbanorna stängda stor del av året, när de är öppna så är det endast någon dag i veckan.

Allt skytte är också alltid hårt reglerat, du får aldrig prova att skjuta på varierande avstånd , 50m, 100m, 150m stående med stöd utan stöd osv.

Allt tavelskytte sker på 100m sittande i bänk, allt skytte på rörligt 80m stående utan stöd därmed basta !

Du får aldrig ta med dig en egen lerduvekastare, en låda duvor & några lådor patroner, nej !

Det skall alltid vara jägartrapp, det skall alltid vara under bevakning av funktionärer & andra som väntar på sin tur.

Kommer ihåg på ett årsmöte i min egen klubb där styrelsen framförde förslaget "Fler jaktskytte tävlingar" som en lösning på att jägare inte tränade .

De verkade inte överhuvudtaget förstå att fler möjligheter till individuell träning inte fler tävlingar var vägen.

//Lasse

Så sant som det är sagt!

När jag var yngre så fanns det en grusgrop som hemvärnet och frivilliga skytterörelsen hade som skjutbana och övningsområde. Gud vad kul vi hade där säg den typ av skytte vi inte provade där.

Bara ett exempel:

Farsgubben stod med en lerduvekastare och kastade duvor i kanten på gropen och jag krossade dom när dom hade landat med älgstudsaren. Det gällde att hänga med för gubben kastade ju hela tiden. Snacka om att vi hade kul och snacka om att vi blev duktiga på att träffa "tillräckligt" bra.

Helt klart krävs ombesiktning av de allra flesta älgbanor om man ska variera avstånd och vinklar. Flera av dem behöver säkert också nya "blinderingar".

Vi har ju dock också "grisbanorna" (som i många fall beöver omklassning för klass 1) och man kan göra mycket kul med en skärm som ser ut som träd av kanalplast...

Helt klart krävs ombesiktning av de allra flesta älgbanor om man ska variera avstånd och vinklar. Flera av dem behöver säkert också nya "blinderingar".

Vi har ju dock också "grisbanorna" (som i många fall beöver omklassning för klass 1) och man kan göra mycket kul med en skärm som ser ut som träd av kanalplast...

Hur mycket får man "leka" med jaktlaget på sin egen mark.

Så sant som det är sagt!

När jag var yngre så fanns det en grusgrop som hemvärnet och frivilliga skytterörelsen hade som skjutbana och övningsområde. Gud vad kul vi hade där säg den typ av skytte vi inte provade där.

Bara ett exempel:

Farsgubben stod med en lerduvekastare och kastade duvor i kanten på gropen och jag krossade dom när dom hade landat med älgstudsaren. Det gällde att hänga med för gubben kastade ju hela tiden. Snacka om att vi hade kul och snacka om att vi blev duktiga på att träffa "tillräckligt" bra.

Ja grusgropen den kommer jag också ihåg min låg i Skåne ........

//Lasse

Intressant tråd...

Jag tror som många föregående talare att vi själva ibland är de som flitigast odlar myterna om hur vi är och agerar. Ta bara detta med förgubbningen av jägarkåren. Vi har aldrig haft så många unga och kvinnor i våra led som idag. Det där är en vandringsmyt även om det aldrig är fel med ännu fler ungdomar och kvinnor.

Idag finns i min värld 2 stora hot och de kopplar alla mer eller mindre till EU som kanske är det 3:e hotet. Vad jag tänker på är främst hundanvändning och skadeskjutningar. Vår "nordiska" hundanvändning är extremt annorlunda och kufisk i resten av världen, det märks när vi kommer ned till Bryssel... Ser vi sedan till de jaktmetoder där vi idag har riktigt bra underlag, varg- och björnjakt, så briljerar vi inte direkt för närvarande...

Ni har nog många ungdomar i leden, er familjedrive lär väl ha dragit ner medelåldern bland medlemmarna även om kanske inte alla 04or är bössmyndiga nästa år.

Men även du besöker väl ett eller annat kretsmöte, gissar att du känner dig rätt ung fortfarande? Det är inte hippt för en 20 åring att sitta med farsans eller farfars flanellkompisar. Således blir det dom som bestämmer, hoppas bara att någon tar vid. Pengarna har styrt lite för mycket på siståne, jakträtter kopplas ofta till folk med pengar i städer...som regel lite äldre sådana dessutom.

Övergångsperioden från att ha ett gryende ungdomsintresse till att man står på egna ben med egen jakträtt är jäkligt svår idag. Det är inte lätt att betala ett dyrt arrende 15 mil bort (om du skulle hitta ett) när du har räntor på hus, bil och allt möjligt samtidigt som tiden skall räcka till jobb och familj utöver jakten. Ta till det det socialt tvivelaktiga att ens jaga ur vissas urbaniserade synvinkel.

Jag har inget facit, men jag tror att vi kommer att se ett stort glapp i jägarkåren inom 10 år, helt enkelt pga intgreringen av dom unga går för trögt och nöjesjakten generellt ifrågasätts mer och mer.

Bryssel, vem är er lobbyist på plats där? Varför är vår hundanvändning kufisk i jämförelse med den centraleuropeiska? Dom flesta nya jakthundsraser vi ser i Sverige har just ett annat EU-land/amerika/ryssland som ursprung, metodiken kan ju således inte vara helt unik?

Något jag funderat lite på är just hur mycket "värdet" i kronor och ören styr så väl lagen som många jägares synsätt på viltet i Sverige. Ta bara jakttiderna:

JAKTFÖRORDNINGEN

9 § För jakt med skjutvapen efter älg, björn, varg, järv, lo, hjort, rådjur och mufflonfår gäller följande begränsningar.

1. Älg får jagas bara under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till solens nedgång.

2. Björn får jagas bara under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång.

3. Varg, järv, lo, hjort, rådjur och mufflonfår får jagas bara fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt eller smygjakt.

Kommentar : Övriga jaktbara arter får jagas under hela dygnet.

Varför? jo för älg och björn har stort värde och det måste ges tid att leta efter skadskjutet i hyggligt ljus, rådjur inte så noga, övrigt vilt utan särskilt köttvärde skjut i mörker leta i mörker, inte så noga.

Är det så man ska tolka anledningen till att regelerna finns? Vore ju rimligare att sätta jaktstoppet efter storlek, litet djur kräver bra ljus och tvärt om.

Anledningen till varför jag skriver som jag gjort är ju för att just djurets värde ibland avgör hur och när ett skott går, och hur viktigt eftersöket verkar vara. Det är också en mentalitet som jag tror vi måste jobba med. Jag menar jämför man energiåtgången på eftersök efter älg och densamma på eftersök efter räv ser man nog rätt stor skillnad.