Ja grusgropen den kommer jag också ihåg min låg i Skåne ........

//Lasse

Visst är det ljuva minnen. Jag kan till och med känna lukten

MKJ: Du har flera poänger i ditt inlägg, kanske främst vad gäller kretsorganisationen. Vi har samma problem i stort sett i alla "folkrörelser" och även i andra delar av vår verksamhet som t ex trafikeftersöksorganisationen. Engagemang idag är svårt, av just de anledningar du nämner (tid och pengar). Inte många medelålders föräldrar har över huvud taget tid att engagera sig i sitt fritidsintresse mer än några dagars jakt då och då. Faktum kvarstår dock, varken våra medlemmar eller jaktkortslösarna blir äldre, snarare tvärtom, även om vi inte räknar familjemedlemmar.

Vi ser också en mycket stadig och ökande trend vad gäller Jägarexamen men jag tror personligen att du har rätt i att vi kan ha en svår övergångsperiod mellan examen och att bli en etablerad jägare. Även här talar dock statistiken emot oss. Vi har, tror jag, en ny jaktkultur i vardande som kanske inte riktigt stämmer med oss gamla "allmogejägares" världsbild. Ser vi på de marker Jägareförbundet tillhandahåller runtom i landet för nya jägare så förvånas man enormt av hur långväga man kommer ifrån. Vi har också en mycket blomstrande jaktturism i norra halvan av landet där vi nu ser en snabb begränsning av antalet dagkort i många VVO på grund av hårt jakttryck från "stockholmare". Det är faktiskt idag inte ett dugg svårt att få jaga för en okej peng, men du måste åka en bit och du kan inte gå ut en sväng efter jobbet... Ser vi till de undersökningar vi har så finns en tydlig uppdelning från tidigare då "alla" jagade ungefär lika mycket. En stor del jagar betydligt mer än tidigare medan en mindre del jagar en vecka per år. Sammantaget jagar dock medeljägaren drygt en vecka mer / år nu jämfört med för 10 år sedan.

Vad jag absolut inte håller med dig om är det socialt tvivelaktiga i jakt och ifrågasättandet av "nöjesjakten". Läser man kvällstidningarna får man lätt den bilden men de undersökningar vi har visar totalt motsatt utveckling. Jakten har aldrig varit så accepterad som just idag, efter den senaste vargjakten. Jag kan, till viss del, hålla med om att det är förvånande men fakta från flera av varandra oberoende och stora undersökningar talar sitt tydliga språk.

Vad gäller hundjakten så är det främst spetsarna och ställande hundar som möts med hängande hakor nere i Bryssel. Vidare är man starkt skeptisk till långdrivande hundar, särskilt i minusgrader och snö. Över huvud taget är hundar som förföljer vilt långa sträckor kontroversiellt. Särskilt som vi i Sverige har världens mest liberala hundjaktslagstiftning...

Vi har flera olika lobbyister i Bryssel i olika konstellationer med nordiska och europeiska organisationer men den som främst företräder SJF enbart är Anders Grahn.

MKJ: Du har flera poänger i ditt inlägg, kanske främst vad gäller kretsorganisationen. Vi har samma problem i stort sett i alla "folkrörelser" och även i andra delar av vår verksamhet som t ex trafikeftersöksorganisationen. Engagemang idag är svårt, av just de anledningar du nämner (tid och pengar). Inte många medelålders föräldrar har över huvud taget tid att engagera sig i sitt fritidsintresse mer än några dagars jakt då och då. Faktum kvarstår dock, varken våra medlemmar eller jaktkortslösarna blir äldre, snarare tvärtom, även om vi inte räknar familjemedlemmar.

Vi ser också en mycket stadig och ökande trend vad gäller Jägarexamen men jag tror personligen att du har rätt i att vi kan ha en svår övergångsperiod mellan examen och att bli en etablerad jägare. Även här talar dock statistiken emot oss. Vi har, tror jag, en ny jaktkultur i vardande som kanske inte riktigt stämmer med oss gamla "allmogejägares" världsbild. Ser vi på de marker Jägareförbundet tillhandahåller runtom i landet för nya jägare så förvånas man enormt av hur långväga man kommer ifrån. Vi har också en mycket blomstrande jaktturism i norra halvan av landet där vi nu ser en snabb begränsning av antalet dagkort i många VVO på grund av hårt jakttryck från "stockholmare". Det är faktiskt idag inte ett dugg svårt att få jaga för en okej peng, men du måste åka en bit och du kan inte gå ut en sväng efter jobbet... Ser vi till de undersökningar vi har så finns en tydlig uppdelning från tidigare då "alla" jagade ungefär lika mycket. En stor del jagar betydligt mer än tidigare medan en mindre del jagar en vecka per år. Sammantaget jagar dock medeljägaren drygt en vecka mer / år nu jämfört med för 10 år sedan.

Vad jag absolut inte håller med dig om är det socialt tvivelaktiga i jakt och ifrågasättandet av "nöjesjakten". Läser man kvällstidningarna får man lätt den bilden men de undersökningar vi har visar totalt motsatt utveckling. Jakten har aldrig varit så accepterad som just idag, efter den senaste vargjakten. Jag kan, till viss del, hålla med om att det är förvånande men fakta från flera av varandra oberoende och stora undersökningar talar sitt tydliga språk.

Vad gäller hundjakten så är det främst spetsarna och ställande hundar som möts med hängande hakor nere i Bryssel. Vidare är man starkt skeptisk till långdrivande hundar, särskilt i minusgrader och snö. Över huvud taget är hundar som förföljer vilt långa sträckor kontroversiellt. Särskilt som vi i Sverige har världens mest liberala hundjaktslagstiftning...

Vi har flera olika lobbyister i Bryssel i olika konstellationer med nordiska och europeiska organisationer men den som främst företräder SJF enbart är Anders Grahn.

Håller på att jobbar lite med ett projekt att hjälpa ungdomar att komma till jaktmöjligheter. Som du vet har vi rätt mycket mark runt stora städer, vildsvinen kommer att frigöra mark i vår förvaltning ganska snart helt enkelt pga att nuvarande jakträttsinnehavare inte kommer kunna hantera det. Det finns många sett att hantera det, men många handlar om att sätta in resurser där/när det behövs. Vi kommer troligen att införa klausuler i nyttjanderätterna redan till nästa jaktår där vi tror det behövs.

Man är nog lite insnöad på sin egen jaktvardag, att ha möjlighet att gå ut och jaga med kort varsel när man har en timme över. Som du säger är kanske strödagar till överkomligt pris tillräckligt för att hålla ett intresse vid liv.

80% jaktpositiva är en fin siffra, men den massmediala vegankraften kommer att påverka tyvärr. Det är därför extremt viktigt att vi inte faller i frestelse att jobba för sådana nya saker som blir jobbiga att försvara mot hyenamedian. Anfall är bästa försvar sägs men från en MS på 80% finns bara en väg, och det är neråt.

Det är också lätt att vi sätter oss på pottan genom att visa hur duktiga vi är utåt. Tänker på eftersöksprojektet som exempel där du snart måste vara certifierad för att gå ett trafikeftersök. Det är bra så långt men jag antar att du har gjort en riskanalys av ett sådant förslag? Snart måste du kanske ha en certifierad eftersökshund i jaktlaget för att få jaga, då en skadeskjutning kan ske hos gemene man, också nåt som infekterar den totala debatten. Då kan vi börja prata om att det får konsekvenser för jaktens utövande. Jag tror detta kommer bli ett naturligt nästa steg, tror inte heller det kommer bli ett problem för mig personligen, men för ganska många andra.

Just nu är det SJF som har lite exklusiv rätt att certifiera dessa ekipage om jag förstår rätt, kommer även kennelklubben och JRF få den möjligheten i framtiden?

Spetsjakt tillhör väl den jakt som är lindrigast för viltet i minusgrader, djuret väljer ju själv om det vill gå undan och bränna energi. En spets som är normalt funtad i huvudet kan ju då på sin höjd skapa hörselskador på viltet. Arbetet med korrekt arbetande hundar är naturligtvis extremt viktig, och där har alla ett ansvar.

Som kuriosa kan jag berätta att första gången jag kom att jaga med slovensky Kopov var i dess hemland. Vi jagade svin i timmar i många minusgrader, jag har en lilltå som jämt och ständigt påminner mig om den jaktdagen. Slovakien är medlemmar i EU och borde således ha samma problem?

Vildsvinen kan bli en mycket bra katalysator, på flera sätt, för en omdaning av strukturerna i den mellan- och sydsvenska jakten. Vi ser samma tendenser som följd av rovdjursjakten mer norrut. Jaktlandskapet förändras idag snabbt och jag har en känsla av att vi kanske inte riktigt märker det.

Jag har varit lika säker som du på att medias "veganattityd" ska drabba oss förr eller senare. Men 86% är idag positiva till jakt och bara 9% negativa. Det är hysteriskt bra och uppmätt efter senaste vargjakten. Jag vacklar därför lite angående just detta just nu. Vi ser tydligt hur t ex den senaste vargdebatten påverkat vår trovärdighet och attityder. Bland politiker och statliga verk har vi ökat, helt klart. Bland forskarna ligger vi nog försiktigt på plus och även bland "allmänheten", tydligen. Vi ska dock komma ihåg att media inte glömmer denna debatt i första laget och där ligger vi på minus, kraftigt, just nu. Jag har dock talat med massor av mediamoguler och statsvetare senaste månaden och det är tydligen inte helt ovanligt, numera, att "grisdrev" mot bönderna och "vargdrev" mot jägarna får snarast motsatt effekt. Vad jag förstår slog man i år mer eller mindre rekord i sålda julskinkor... Vi lever i föränderliga tider men jag tror som du att vi lär få kämpa hårdare för att bibehålla acceptansen i framtiden, inte minst mot bakgrund av attityderna nere i EU...

Vad gäller eftersöken tror jag du missförstått en del. Du måste inte vara certifierad i framtiden, du ska bara vara "ansedd" som den mest lämpade i ditt område, samt ha genomgått några kortare teoretiska utbildningar. Den som godkänner är en jägare. Vi har heller inget monopol på detta, allt sker i NVR´s regi, där JRF är med. Kennelklubben vill inte ha något med detta att göra vilket i mina ögon är bra. Nu blir det av praktiska skäl så att våra representanter nästan alltid utser ekipagen, eftersom vi finns överallt, men ingen koll "whatsoever" sker av var du är medlem för att ingå i organisationen. Givetvis ser jag farorna med en dylik utveckling men alternativet till en mer kvalitetsgranskad verksamhet hade varit? Inga ersättningar i alla fall. Betalar man vill man veta vad man får. Vi har faktiskt slagits med näbbar och klor för att undvika såväl årliga skjutprov som årliga spårprov och teoriprov för dessa ekipage...

Självklart finns rationella skäl att på alla vis hävda vår nordiska jakthundstradition men det gäller att vara överallt samtidigt och bevaka. För en antijaktlobby, som är mycket stark i EU, blir vår svenska hundjakt mycket lätt att angripa med känsloargument. Då gäller det att vara snabbt där med faktaklubban och visa goda exempel, inte alltid helt enkelt idag...

...

Självklart finns rationella skäl att på alla vis hävda vår nordiska jakthundstradition men det gäller att vara överallt samtidigt och bevaka. För en antijaktlobby, som är mycket stark i EU, blir vår svenska hundjakt mycket lätt att angripa med känsloargument. Då gäller det att vara snabbt där med faktaklubban och visa goda exempel, inte alltid helt enkelt idag...

Vill nämna en parallell. Jag var nyligen i USA i affärer och då blir det av någon anledning väldigt ofta diskussioner även om jakt.

Där var framförallt en person, en jägare, som ställde sig lite tveksam till den svenska användningen av hundar. Framförallt hade han sett på film hur agressiva våra hundar kunde vara när vi släppte ett helt koppel av hundar på björn. Och dessutom hade skottet avlossats på ett sätt som han tyckte var olämpligt. Dels var hundarna nära dels stod björnen ute i vattnet.

Efter ett tag lyckades vi komma fram till att det han sett var ett klipp ur Rasmus björnjaktsfilm. (Alla som sett den vet nog vilket jag menar) Nu var han en jägare och när jag förklarade bakgrunden (eftersök, unghundar redan lösa osv) tog det inte så lång tid innan han svängde. Men jag har full förståelse för att "våra" lobbyister nere i Bryssel har fullt upp med att förklara liknande information som mycket enkelt kan vridas så att det visar något negativt.

MVH // Henrik

Henke: "Tyvärr" innebär den nya tekniken att tiden till förklaringar mångfaldigats på senare år. Vi ägnar säkert några årsarbeten åt att försöka förklara mobilfilmer, hemmagjorda jaktfilmer och annat. Det behöver, som i det fall du refererar till, definitivt inte vara något fel eller olagligt i själva händelsen som förevigats men i den stund den ligger ute på nätet står det vem som helst fritt att skapa sammanhanget till bilderna eller ljudet...

Fick häromdagen jaktprovsverksamheten nedkörd i halsen från Bryssel. Hur kunde vi uppmuntra timslånga arbeten på harar, rådjur och älgar i snö och kyla? Särskilt som rätt många av t ex älgproven också avslutas med hunden fortfarande jagandes. Hade vi ingen kontroll på hundarna? I de lägena sätts byråkratengelskan på prov...

_{Man kanske kunde be Bengt Bixbo berätta hur det går till?}

Skämt åsido, man skulle behöva ha ett temanummer i Svensk Jakt om hur mediadrev fungerar och hur motståndare GÄRNA tar en enskild jägares youtubefilm för att visa på hur illa, illa, illa jakten är.

Hejsan .

Vi har nog lite problem med vår självbild en av de som ställer till mest problem är att vi är en liten hatad grupp som gömmer oss i en avskilt hörn i någon glesbygd, att vi inte är socialt accepterade.

Ingeting kan vara längre från sanningen vi är någonstans kring 7-10 % av svenska valmanskåren, det är inte någon liten grupp som ignoreras.

Om man låter bli att dölja att man jagar för sina grannar & arbetskamrater så kommer man att upptäcka att folk är inte alls fientliga utan snarast tvärtom.

Den vanligaste frågan som jag brukar få i det läget är "Kan jag få köpa älgkött av dig ?" på vilket jag brukar svara "Kanske inte älg men något skall vi kunna ordna".

Jag har aldrig någonsin dolt att jag jagar, har aldrig tvekat att säga till på jobbet :

"Nej jag kan inte komma på avdelningsmötet på fredag för då ska jaga eller att säga nej då går det inte för det första älgjaktsveckan !".

Då jag har fått en ny hundvalp så har jag sagt till på jobbet att jag & frugan vi har semester efter varandra i ett par månader för att få nya valpen rumsren & introducerad till familjeflocken.

Varje gång som jag fått en ny hundvalp så har han också presenterats för mina arbetskamrater på samma sätt som Mamma/Pappa lediga arbetskamrater kommer & presenterar sina telningar.

Har också ett antal gånger sagt till chefen för min avdelning kanske tjugo pers:

"Köper du vin så bjuder jag på vilt som tack för att ni täckt för mig under jaktsäsongen" .

Det brukar bli den avdelnings fest under året som det kommer mest folk på.

Man vinner massor på ovanstående, visst kan det finnas någon som tycker illa vara men vadå man kan inte vara älskad av alla .

Majoriteten lär sig att jag är inte något monster bara för att jag jagar, hundarna som riskerar att dödas eller skadas varg är inte några bestar som går i hundgård.

Utan de är som alla andra hundar dvs. de älskar att bli kliade på magen.

Vi kan inte bli avfärdade av SNF med utryck som "Jägarna är bara en liten lobbygrupp, vi vet för vi har svenska folket bakom oss" eller vad det nu ha sa angående riksdagsmän & jägarexamen.

För det är bara då vi gömmer oss som det går att avfärda oss som en liten lobbygrupp.

//Lasse D.

Hejsan .

Vi har nog lite problem med vår självbild en av de som ställer till mest problem är att vi är en liten hatad grupp som gömmer oss i en avskilt hörn i någon glesbygd, att vi inte är socialt accepterade.

Ingeting kan vara längre från sanningen vi är någonstans kring 7-10 % av svenska valmanskåren, det är inte någon liten grupp som ignoreras.

Om man låter bli att dölja att man jagar för sina grannar & arbetskamrater så kommer man att upptäcka att folk är inte alls fientliga utan snarast tvärtom.

Den vanligaste frågan som jag brukar få i det läget är "Kan jag få köpa älgkött av dig ?" på vilket jag brukar svara "Kanske inte älg men något skall vi kunna ordna".

Jag har aldrig någonsin dolt att jag jagar, har aldrig tvekat att säga till på jobbet :

"Nej jag kan inte komma på avdelningsmötet på fredag för då ska jaga eller att säga nej då går det inte för det första älgjaktsveckan !".

Då jag har fått en ny hundvalp så har jag sagt till på jobbet att jag & frugan vi har semester efter varandra i ett par månader för att få nya valpen rumsren & introducerad till familjeflocken.

Varje gång som jag fått en ny hundvalp så har han också presenterats för mina arbetskamrater på samma sätt som Mamma/Pappa lediga arbetskamrater kommer & presenterar sina telningar.

Har också ett antal gånger sagt till chefen för min avdelning kanske tjugo pers:

"Köper du vin så bjuder jag på vilt som tack för att ni täckt för mig under jaktsäsongen" .

Det brukar bli den avdelnings fest under året som det kommer mest folk på.

Man vinner massor på ovanstående, visst kan det finnas någon som tycker illa vara men vadå man kan inte vara älskad av alla .

Majoriteten lär sig att jag är inte något monster bara för att jag jagar, hundarna som riskerar att dödas eller skadas varg är inte några bestar som går i hundgård.

Utan de är som alla andra hundar dvs. de älskar att bli kliade på magen.

Vi kan inte bli avfärdade av SNF med utryck som "Jägarna är bara en liten lobbygrupp, vi vet för vi har svenska folket bakom oss" eller vad det nu ha sa angående riksdagsmän & jägarexamen.

För det är bara då vi gömmer oss som det går att avfärda oss som en liten lobbygrupp.

//Lasse D.

Håller helt med man måste våga stå upp för att man jagar och att det är inte fult att man tycker det är kul att skjuta djur!! inget konstigare än att man tycker det är kul att få en fisk på kroken.

Sedan kan man behöva förklara detta för en del som levt för långt från naturen ett tag.

Sedan ta med ungarna och deras kompisar när ni släpar ut djuren och slaktar så det blir naturligt för dom och så att dom har någe att berätta på dagis/ skolan min son är med och hjälper till att hålla när det flås osv. Han är 10 år nu

Jajjemen! Tag med ungarna, och andras ungar!

http://www.jaktsnack.se/index.php?showtopic=19029&hl=

MVH!

/HerrBerg

Jajjemen! Tag med ungarna, och andras ungar!

http://www.jaktsnack.se/index.php?showtopic=19029&hl=

MVH!

/HerrBerg

Hatten av för HB!

Jag hoppas inte ni tolkade mitt inlägg som ett fördolt försök till "intern censur". Självklart ska vi stå upp för vår hobby och jag kan omöjligt se ett enda rationellt skäl till att inte göra det.

Man ska dock vara högst medveten om "motståndarsidan" och välja sina budbärare och budskap noga. Som den inledande frågan antyder är det idag vi själva som hela tiden servar vår omvärld med argument mot jakt. Sedan må det vara i form av vandringsmyter, skadeskjutningar, stolpskott i tv eller mobilfilmer. Utan tvekan är idag jaktmotståndet väldigt väldigt marginaliserat, men vi lever farligt...

Jag hoppas inte ni tolkade mitt inlägg som ett fördolt försök till "intern censur". Självklart ska vi stå upp för vår hobby och jag kan omöjligt se ett enda rationellt skäl till att inte göra det.

Man ska dock vara högst medveten om "motståndarsidan" och välja sina budbärare och budskap noga. Som den inledande frågan antyder är det idag vi själva som hela tiden servar vår omvärld med argument mot jakt. Sedan må det vara i form av vandringsmyter, skadeskjutningar, stolpskott i tv eller mobilfilmer. Utan tvekan är idag jaktmotståndet väldigt väldigt marginaliserat, men vi lever farligt...

Hur var det ordspråket löd? Det enda ondskan behöver för att erövra världen...

Angående att dölja att man är jägare.

Den lilla bilden till vänster är inte världens bästa. Det är ingen kvast tomten håller i handen. Det är en "bössa".

Och han står i ett "jakttorn" som vätter snett ut mot gatan och grannen.

Den enda som haft negativa synpunkter var min sambo. Och det var när jag ville lägga ut ett "skjutet" bambi (kramdjur) i snön framför tomten.

Angående att dölja att man är jägare.

Den lilla bilden till vänster är inte världens bästa. Det är ingen kvast tomten håller i handen. Det är en "bössa".

Och han står i ett "jakttorn" som vätter snett ut mot gatan och grannen.

Den enda som haft negativa synpunkter var min sambo. Och det var när jag ville lägga ut ett "skjutet" bambi (kramdjur) i snön framför tomten.

Bra tänkt av sambon!!

Sedan ta med ungarna och deras kompisar när ni släpar ut djuren och slaktar så det blir naturligt för dom och så att dom har någe att berätta på dagis/ skolan min son är med och hjälper till att hålla när det flås osv. Han är 10 år nu

Det var ju så de började för mej visserligen har de aldrig blivit folk av mej men de flesta har faktiskt goda förutsättningar för att de ska bli folk av

Så tror en av våra största fiende är alla som inte släpper in unga i lagen och låter de vara med!!