Känns som jägarkåren behöver lite sådan propaganda till livs. Vi har inte viltstammar i balans överallt i Sverige.

Älgen tvingar skogsägarna till granplantering vilket i frågasätts av jägarkåren, kolla in vad som händer med granen i stället.

Skadorna är åsamkade av kronhjort norr om Uppsala, ca 30 ha är drabbat i detta exempel, sätt en peng på detta.

Mitt i skogen låg en ensilagebal för att fodra viltet, troligen är det mineralbrist dom utlöser beteendet i detta fall, kommer att sätta upp 10 mineral stenar i ett desperat försök att minimera skadorna.

Återigen, kunskapen om hur vi förvaltar ett nytt vilt finns inte! Varför tar det sån jäkla tid? Kronskötselområden hit och dit, alltid på jägarnas premisser.

Betesskador.pdf

Måste nog göra dig besviken med att konstatera att vi aldrig kommer att ha viltstammar i balans över hela Sverige. Helt enkelt eftersom vi kommer att ha lika många definitioner av balans som det finns jägare och markägare och dessutom uppstår skador, som t ex de du visar, trots att vi inte kan förklara det med annat än att vilt över huvud taget förekommer i området.

Problemet i ditt fall här är att vi ganska enkelt kan sätta en peng på såväl skadan som jaktvärdet av hjortarna. Vilken peng tror du blir störst? För den enskilda markägaren i detta fall så blir utan tvekan kostnaden större än jaktintäkterna men för omgivande marker gäller nog det omvända... Återigen inte primärt ett jägarproblem, snarare ett markägarproblem. Det är inte jägarna som bestämmer att vi ska ha hjort eller att vi ska förvalta dem i skötselområden, det är staten. Jämför med rovdjursfrågan.

Kunskapen finns nog där, sedan lång tid tillbaka, det gäller bara att efterfråga den och nyttja den. Vi vet mycket väl idag att barkgnag och hjort inte har något samband mer än att där det finns hjort kan det finnas barkgnag. Där vi har som mest med hjort har vi minst problem med barkgnag, till exempel. Trots intensiv utfodring. Vi ser ett visst samband mellan oljeväxter och barkgnag.

Vi beskylls ofta för att jägarna har för stor makt och att allt sker "på våra premisser". Visst, det kan vara ett resultat av enträget arbete från t ex SJF, men det kan också vara ett resultat av att en majoritet av markägarna faktiskt tycker samma sak.

Jag tror du har fel när du säger att en majoritet av markägarna stöder er uppförökning av vilt på deras bekostnad, jag tror också det kommer att resultera i konsekvenser för ert allmänna uppdrag på sikt. I bondeled finns litet förtroende för era strategier generellt, läs gärna vad MaxW skriver i en granntråd. Tycker f.ö er ordförandes utspel var rätt provocerande innan påsk. Galant att skryta om viltstammar i balans, större än någonsin?

Äger du marken på bilderna? Nej förtsåss inte, tror du att den markägaren är imponerad av att höra att jaktvärdet kronen skänker jägarna runtomkring skulle uppbringa ett större värde än hans 40-åriga granskog? Jag vill gärna medverka när du säljer in detta.

Fy fan vad tråkigt det såg ut med alla dessa barkgnag, kronhjorten är nog det vilt jag fruktar mest som skogsbrukare med stor andel friska/fuktiga granmarker.

Läste någonstans om kronhjort där man hävdade att dessa problem med barkgnag på gallringsskog av gran var betydligt mindre vanligt förekommande i Mellansverige jämfört med i Sydsverige (kan det vara boken Kronhjort) men att man inte kunde förklara varför.

Även jag har hört från skånskt håll att det kan förvärra skadebilden att odla raps nära gallringsskog av gran, någon här på forumet med erfarenheter av detta?

Man undrar ju vilka näringsämnen det skulle vara som de får brist på (skulle saltstenarna behöva kompletteras med ytterligare någon mineral)? Har även tidigare efterlyst forskning på hur stor andel av arealen (eller stammarna) som årligen drabbas av kronhjortsskador i ett område med permanent förekomst - skulle ju underlätta förvaltningsbeslut om det fanns kvantifierat hur stora problemen egentligen är och vad som kan vara en rimlig nivå (inte ens jag tycker en nollvision är rimlig, trots att jag ser det mesta med markägarögon).

Hur fixar man en flexiblare förvaltning av t.ex. älg och kronhjort så att skadedrabbade markägare kan få skyddsjakt/extratilldelning för att komma till rätta med problemet utan att avundsjuka i skötselområdet, eller handläggningstid hos LST, ska bromsa processen tills det är för sent.

Finns det alternativ på vad man kan göra om skadan redan är skedd? Såsom att upprätta en skadefond för hela skötselområdet, typ en del av arrendet som läggs i en fond som man kan kompenera skadedrabbade markägare med om nu majoriteten av representanterna i skötselområdet vill ha en stor kronhjortsstam och sannolikheten är stor att en enskild mindre markägare drabbas av den ekonomiska skadan av detta beslut?

MVH

Alias

KronvSlutrapportSorml07s1.pdf

MKJ: Det är ingen tvekan om att vi under några år nu gått från att vara statens förlängda arm i viltförvaltningen till att bli en mer medlemsbaserad intresseorganisation. Det märks också på vår finansiering där en stadigt ökande andel kommer från medlemsintäkter men kanske främst "övriga intäkter" samtidigt som en minskande andel kommer från staten via AU. Denna utveckling startade inte nu, den startade för 5-7 år sedan då rovdjursfrågan kom upp på agendan. Jag tror det är symptomen som ni nu ser i form av att vi inte gärna axlar helhetsansvar, snarare agerar som en jägarorganisation. Det är statens och medlemmarnas vilja och det lär inte minska konflikterna framledes.

Vi har säkert lågt förtroende i bondeleden. Men vad hade alternativet varit? Jag tror inte våra medlemmar gillat om vi anslutit till böndernas linje... Det har ju inte ens LRF gjort. Vi har dock fortfarande gott om undersökningar som visar att markägarna, med mycket bred majoritet, stödjer dagens nivåer på viltstammarna. Det är trots allt väldigt få av våra drygt 350 000 markägare som drabbas hårt av vilt.

Jag ska inte sälja in någonting. Det är du som ska förklara för dina markgrannar varför ni måste minska hjortstammen i området och få dem med på tåget. Jag behöver inte vara med när du säljer in det... Men du förstår ändå grundproblemet tror jag. Jag har varit på hundratals möten och exkursioner där markägare och skogsbolag visat upp helt oacceptabla skador. Grundproblemet kvarstår dock alltid. Vi kan inte gärna hjälpa dig, staten kan men vill inte eftersom det inte är varken folkets vilja eller samhällsekonomiskt fördelaktigt.

Observera att detta är en tråd jag kommer att hålla vid liv, den skall leda till en objektiv diskussion kring vad som kan anses vara acceptabelt ur viltskadesynvinkel. Gör inte tråden till enbart ett angrepp på jägarkåren, för det är inte meningen med tråden.

Kommer att fortsätta att mata den med bilder i ett försök att få unga jägare att förstå att i framtiden mer än ett nöje, det är också ett samhällsuppdrag på uppdrag av markägarna. Kron, precis som älg är ett reglerat vilt och skall så förbli, frågan vilken som har rätt att ta beslut om regleringens omfattning kommer dock att blötas vidare.

Grundproblemet kvarstår dock alltid. Vi kan inte gärna hjälpa dig, staten kan men vill inte eftersom det inte är varken folkets vilja eller samhällsekonomiskt fördelaktigt.

Blir lite fundersam och brydd när du skriver så Linkis

Jag har fått en bild av dig som en mycket duktig och kunnig tjänsteman på jägareförbundet. När det kommer upp sådana här problem så vill jag ha hjälp av just sådana som dig! Vad jag menar är att vi kommer alltid att ha problem av vilt. Då vill i alla fall jag att jägareförbundet har duktiga medarbetare som kommer ut i bygderna och informerar om viltet och om de problem och möjligheter som viltet innebär och sedan vara behjälplig med att ta fram en skötselplan som passar både markägare och jägare!

Lindberg: Vi står nu i en brytningstid. Går till exempel det nya älgförvaltningsförslaget igenom kommer du nog som markägare få begränsat med hjälp av sådana som mig. Bestämmer staten sig för att vi ska vara en ren intresseorganisation så lär vi enbart verka för jägarnas intressen framöver. Men det är det du som medlem, hoppas jag, och staten som styr.

Men i detta fall så missar du lite av min poäng. MKJ har jätteproblem med hjortarna, jag antar att de omgivande typ 30 000 hektaren som berörs av hjortarna har mycket begränsade problem. Då blir mitt uppdrag att författa och bistå med en skötselplan omöjligt. Utan en grund och ett mål är det omöjligt att göra en skötselplan, oavsett vilket vilt det gäller. Har man däremot en grund ( av typen inventeringsresultat) och ett gemensamt mål är det busenkelt. Problem av den här typen stöter vi dagligen på i alla möjliga sammanhang. Oftast gäller det älg eller vildsvin.

Vi åker alltså ut till en bygdegård för att hjälpa till där man kört fast. Skogsbolaget vill ha mindre älg, de privata markägarna och jägarna vill ha fler. Jordbrukarna vill ha mindre vildsvin, skogsägarna och jägarna fler. De med barkflängda granar vill ha mindre kronhjort, andra markägare och jägarna fler... Listan kan göras hur lång som helst. Vi hamnar då i en medlarroll som vi egentligen varken har mandat eller betalt för. Idag är den så självklar att man blir förvånad när vi inte alltid tar den rollen. Till syvende och sist måste man lokalt komma överens om grunden och målet, då kan jag komma ut med råd och hjälpa till med en plan.

I MKJ´s fall måste man ta reda på hur mycket hjort man har och hur många man vill ha. Jag kan möjligtvis hjälpa till med inventeringen men målet måste man själva sätta och det är den jobbiga biten. Sedan svänger vi till en plan med finfina skadeförbyggande åtgärder och vad som önskas utan problem. Men det vi generellt hela tiden missar är att målet saknas, då kan ingen Tjänsteman i världen hjälpa till...

Jag förstår i princip vad du menar Linkis.

Det som jag vill ha hjälp med är väl i stort det som du skriver. Kom ut och informera hjälp oss jägare och markägare att sätta gemensamma mål med fakta som grund och sedan hjälp med skötselplanen. Att du inte kan bestämma hur vi ska göra tror jag faktiskt är bra lätt att det blir storebrorsfasoner då

Lindberg: Bra om jag lyckas göra mig förstådd emellanåt i sammanhanget...

Vi ser nu hur en lång rad aktörer i samband med älgutredningar, vildsvinsutredningar och diverse skadestudier gärna söker en hackkyckling att anklaga. Det blir då jägarna. I mina ögon är vi kanske de enda som skött oss hjälpligt i detta. Det blir tyvärr en negativ spiral och vi tvingas att ta en mer polariserad roll för att försvara jägarna. Kontentan blir nog tyvärr, som vi ser mycket tydligt i älgförslaget, att någon på papperet får stor makt och jägarna kör sitt egna race med oss som ganska stor och stark murbräcka med kunskap och fakta i ryggen. Det är en mycket oroande utveckling och tyvärr ser jag ingen självklar väg ut ur den så länge man inte söker dialog och erkänner problemen som finns...

Kan du tänka dig oss som ren intresseorganisation i ett framtida system ute i bygdegårdarna? Jag tror ingen önskar sig det, utom möjligtvis de jägare som vill ha maximalt med vilt...

Lindberg: Bra om jag lyckas göra mig förstådd emellanåt i sammanhanget...

Vi ser nu hur en lång rad aktörer i samband med älgutredningar, vildsvinsutredningar och diverse skadestudier gärna söker en hackkyckling att anklaga. Det blir då jägarna. I mina ögon är vi kanske de enda som skött oss hjälpligt i detta. Det blir tyvärr en negativ spiral och vi tvingas att ta en mer polariserad roll för att försvara jägarna. Kontentan blir nog tyvärr, som vi ser mycket tydligt i älgförslaget, att någon på papperet får stor makt och jägarna kör sitt egna race med oss som ganska stor och stark murbräcka med kunskap och fakta i ryggen. Det är en mycket oroande utveckling och tyvärr ser jag ingen självklar väg ut ur den så länge man inte söker dialog och erkänner problemen som finns...

Kan du tänka dig oss som ren intresseorganisation i ett framtida system ute i bygdegårdarna? Jag tror ingen önskar sig det, utom möjligtvis de jägare som vill ha maximalt med vilt...

Är inte vi (underförstått jägareförbundet) en intresse organisation?

Tror faktiskt att vi jägare kan säga med en mun att vi vill ha så mycket vilt det bara går i markerna. Utan att det skapar problem så klart. Det är väl den andra meningen som ställer till problem och kan skapa osämja.

Slänger in lite bilder tagna i vår på grannens åkrar

De första bilderna visar en havre åker med insådd vall som vildsvinen rumsterat om så det enligt jordbrukaren inte är lönt att låta vallen komma utan det måste sås om

De andra bilderna är en vall som inte ser så rolig ut, inte några djupare skador så en bulltning löser nog det just nu.

Bil 91 är lite typisk för småländskt skogsjordbruk små åkrar/inägor som är skitsvåra att freda mot grisar. ligger ofta med skog runt om så tillflykten till säker mark är nära.

Detta är redan andra året som vi har grisar på markerna

/Lasse

Lindberg: Det är mening två som är skillnaden. Vi är idag en extremt ansvarsfull och objektiv intresseorganisation med två uppdragsgivare. Snart kanske vi når dithän att vi har bara en och då lär kravet på hänsyn till andra intressen än de rent jaktliga minska. Någon annan får ta det ansvaret. Idag finns nog tyvärr ingen annan organisation som kan ta det ansvaret och mig veterligen finns heller ingen annan organisation som skulle kunna företräda "markägarna" ute i busken. Resultatet av detta är i mina ögon ganska självklart men inte nödvändigtvis önskvärt i det långa loppet.

Slänger in lite bilder tagna i vår på grannens åkrar

De första bilderna visar en havre åker med insådd vall som vildsvinen rumsterat om så det enligt jordbrukaren inte är lönt att låta vallen komma utan det måste sås om

De andra bilderna är en vall som inte ser så rolig ut, inte några djupare skador så en bulltning löser nog det just nu.

Bil 91 är lite typisk för småländskt skogsjordbruk små åkrar/inägor som är skitsvåra att freda mot grisar. ligger ofta med skog runt om så tillflykten till säker mark är nära.

Detta är redan andra året som vi har grisar på markerna

/Lasse

Har man gris så får man nog tyvärr anpassa jordbruket en del efter det. Innsådd på havre är nog dömt att misslyckas med det havrespill som finns. Jag såg hur det gick med ett rågvetefält som tröskan spillt vete i Bonden kunde inte fatta att grisarna var så sugna på rågveten.

När jag gick runt visade det sig att dom gav fan i rågveten men alla ax av vete som fanns insprängda var nopprade.

Som här omkring där det bitvis finns rätt gott om gris så får man helt enkelt inse att vissa fält som ligger skyddat går det aldrig att så med vildsvinsatraktiva grödor.

Jag vet oxå att bönderna har fått anpassa sina maskiner efter svinen så att man har maskiner som tål att skutta omkring i vildsvinsbök. Det tar ett tag att lära sig att leva med förändringar jag ser mycket folk i dom nyetablerade områden som aggerar som att det skulle gå och utrota svinen men den uthålligheten brukar nedgå efter ett par år.

Det enda som jag sett funkar är ett nära sammarbete med bönder och jägare samt öppna gränser.

Exempelvis; Grannen bör ju få reda på när min mark har haft en större jakt på grisarna för då bör han ju få förvarning om att dom kommer att vara på hans mark dagarna efter. Eller om man skrämt bort ett större gäng grisar från spanmålen som då kanske kommer att flytta till grannens fält kommande nätter.

Det vart några svammeltankar om detta

var och åkte skidor i veckan runt guld byn Tärendö/Pajala....Där har jag aldrig sett mera skador på träden än i hela mitt liv och då har jag ändå åkt några gånger enbart för kolla just skador av diverse klövvilt...

Som alla vet finns problemet vandrings älgar och nyligen gjordes en inventering av vinterstammen av älg och 11 per 1000h fick Svea skog det till i dessa områden,Svea som även ägde denna skog jag åkte i..Hur kan man komma ifrån dessa problem då stammen kanske ökar 100-200% på vintern och föga troligt någon här upp skulle ställa upp och föda 10 talet älgar,menar i bland är skogen pengar men från första början djurens mat har skog själv och inte på så vis missundsam utan bara lite nyfiken hur tanke gången går,

tror iaf som i detta fall man tjänar mer på sälja jakt på dessa 1000h än vad förlorade intäkter pga skadorna..

i jordbruk är jag inte alls insatt och tror det är lite annorlunda problem då man kommer neråt söder,snabbt växande,och mycket mera närnings producerande som kostar att underhålla vilket inte skog i samma utsträckning gör får jag för mig.

Det här kan bli en intressant tråd i framtiden då ämnet spänner över mycket mer än bara viltskadorna!

Att vi jägare gärna vill ha mycket vilt att jaga ser jag som helt naturligt. Själv vill jag det också men jag har många gånger förståelse för jordbrukarnas problem, utför en del skyddsjakt på vildsvin hos jordbrukare i avsikt att skjuta ned samt lära vildsvin att det är farligt att beträda vallen, veteåkern eller vad som nu odlas. 100% fungerar det inte men skadorna minskar helt klart när de störs.

Men då är det precis som Jensa är inne på viktigt med samarbete mellan markägare för grisen går ju någon annanstans och förstör.

Vi ska inte bara skylla jägarkåren för dessa problem utan även markägare också. Här i Sörmland med många mindre jordbruk så upplever jag att många markägare har svårt att samarbeta. Man vaktar på sitt och sin mark och gnäller och skäller om alla dessa skador. Försöker man då samordna lite skyddsjakt mellan dessa marker så vill markägarna kanske inte ens tala med varandra pga av tex ”Nisse i Torp lånade Bosses i Kullas tröska 1978 och körde sönder den utan att ersätta det” Fler rent idiotiska exempel finns. (Ibland då jag talat med markägare så har jag efter samtalen ibland tänkt att sitt du här med dina skador och hoppas det blir fler).

Redan för 2 år sedan och påminnelser efter det nämnde jag för den lokala LRF avdelning att det kanske kunde gå att ordna ett gäng ansvarsfulla ambulerande skyddsjägare inom ”sockna”. Det gänget skulle då stå färdiga att rycka ut och se till att ha eftersöksekipage redo. Har något svar kommit …..? Nej!

Så markägare förena er så hjälps vi åt och skapar gemensamma viltvårdsmål/planer.

/ ekebo

"Brave new world"

Det är inte helt självklart att jägare & markägare alltid har samma syn på viltet.

Det är heller inte självklart att det finns en knytning mellan jägare & glesbygd.

Det är inte heller självklart att alla markägare har samma syn på vilt & på hur en egendom skall drivas.

Är nog själv en ganska god representant för en växande del av svenska jägarkåren.

Dvs en person som kommer från en familj som bott i stad i generationer men ändå är jägare sedan generationer.

Min farfar slutade inte att jaga bara för att han flyttade in till den stora staden, i hans fall Falkenberg senare Karlskrona.

Utan han arrenderade jakt, vilket hans son också gjorde och som hans sonson,sondotterson fortfarande gör.

Förutom att arrendera jakt så är jag också med på ett antal "köpjakter" varje år både som passkytt & som hundförare.

Har en förstående hustru, hygglig inkomst, inga egentliga intressen förutom jakt så jag kan finansiera det hela.

Vad jag inte har är en naturlig koppling/knytning till den trakt som jag jagar i annat än via jakten.

Det finns också idag väldigt många olika saker man kan göra på sin fritid, jakten är bara en av dessa saker.

Det finns därför många idag som bara vill jaga några dagar om året & då köper de jakt för dessa dagar inklusive hundförare.

I min del av Sverige dvs Mälardalen finns gott om markägare som har insett att det finns gott om stadsbor som vill jaga.

De har insett att det finns goda möjligheter att klå dessa på pengar, de har också insett att de kan inte klå dessa

på de stora pengarna om det inte finns ordentligt med vilt på markerna, inget ont i det, det är samma villkor i all företagsamhet, vill du sälja en vara/tjänst så måste du ha en vara/tjänst att sälja.

För att driva en egendom är företagsamhet, det gäller att dra in pengar, det gäller att täcka sina kostnader.

Om jorbruk vet jag inte så mycket men om företagsamhet vet jag ett & annat.

Många har insett insett olika jaktarangemang kan ge en betydligt större årlig kontantinkomst än jordbruket/skogsbruket.

Observeras bör är att de som verkligen kan tjäna pengar i denna nya värld är markägare.

För såna som mig blir det bara dyrare & dyrare att jaga.

I denna värld så måste man inse att viltskador är inte jägarkårens problem utan markägarens.

Det är markägaren som måste balansera inkomsten från viltet gentemot kostnaden.

Han kan be/beordra eventuell jaktarendatorn att öka avskjutningen men inte begära samma pris för jakten nästa år

om viltet är borta, är markägaren missnöjd med jaktarrendatorn så får han väl säga upp kontraktet & ta in någon annan.

Jägarkåren är inte betald anställd personal utan personer som betalar för att jaga !

I denna värld så måste SJF bestämma sig om de skall vara för jägare eller markägare.

Redan idag så är nog majoriteten av SJF jägare utan egna ägda marker.

//Lasse D.

"Brave new world"

Det är inte helt självklart att jägare & markägare alltid har samma syn på viltet.

Det är heller inte självklart att det finns en knytning mellan jägare & glesbygd.

Det är inte heller självklart att alla markägare har samma syn på vilt & på hur en egendom skall drivas.

...

Jägarkåren är inte betald anställd personal utan personer som betalar för att jaga !

I denna värld så måste SJF bestämma sig om de skall vara för jägare eller markägare.

Redan idag så är nog majoriteten av SJF jägare utan egna ägda marker.

//Lasse D.

Självklart är det så och lika självklart är SJF en jägarorganisation som skall företräda jägarnas intressen. I många fall överensstämmer dock våra intressen med de som brukare och markägare har, och i en del fall är vi beroende av varandra men tycker inte lika. Bra samverkansformer mellan SJF och organisationer som representerar markägare och brukare är dock alltid bra för att komma fram till lösningar som gagnar bägge parter. Samma sak gäller med naturvårdsorganisationer, för övrigt.

Självklart är det så och lika självklart är SJF en jägarorganisation som skall företräda jägarnas intressen. I många fall överensstämmer dock våra intressen med de som brukare och markägare har, och i en del fall är vi beroende av varandra men tycker inte lika. Bra samverkansformer mellan SJF och organisationer som representerar markägare och brukare är dock alltid bra för att komma fram till lösningar som gagnar bägge parter. Samma sak gäller med naturvårdsorganisationer, för övrigt.

Givetvis är det så som du säger ovan, men vad jag framför är att i grunden så är viltet & viltvården ett mark ägaransvar.

Sedan kan vi komma överens om hur det skall skötas men det är ett givande & tagande .

Observeras bör är att jag försvarar SJF ståndpunkt att de är en jägarorganisation, tycker att det är riktigt.

Samverkan mellan SJF och andra organisationer blir klarare & lättare om alla vet vem som representerar vem.

I de löneförhandlingar som jag deltagit i så har det alltid varit klart att SAF representerar arbetsgivarna & TCO tjänstemännen.

//Lasse D.

Många kloka ord har skrivits här, jag följer tråden med intresse!

Vissa saker som jag fastnat för är att SJF verkar bli ett mera medlemsinriktat medlemsförbund vilket jag tycker är bra, kanske återvänder jag dit en dag.

Viltskador är markägarens problem som kan regleras med jakt, helt rätt men samtidigt blir det jägarens problem när han får lämna jaktmarken eftersom markägaren är missnöjd. Att få markägaren att inse att det är hans problem kan vara svårt men troligen måste det till.

Att det inte finns nån mirakelmedicin att tillgå för hela landet utan att man måste hitta lokala lösningar och att lösningen oftast är avhängig av koncensusbeslut.

Nu ska jag sluta svamla...

Många kloka ord har skrivits här, jag följer tråden med intresse!

Vissa saker som jag fastnat för är att SJF verkar bli ett mera medlemsinriktat medlemsförbund vilket jag tycker är bra, kanske återvänder jag dit en dag.

Viltskador är markägarens problem som kan regleras med jakt, helt rätt men samtidigt blir det jägarens problem när han får lämna jaktmarken eftersom markägaren är missnöjd. Att få markägaren att inse att det är hans problem kan vara svårt men troligen måste det till.

Att det inte finns nån mirakelmedicin att tillgå för hela landet utan att man måste hitta lokala lösningar och att lösningen oftast är avhängig av koncensusbeslut.

Nu ska jag sluta svamla...

Inte mycket svammel enligt mig..

/Lasse

Inte mycket svammel enligt mig..

/Lasse

Det tycker inta jag heller .

//Lasse D.

var och åkte skidor i veckan runt guld byn Tärendö/Pajala....Där har jag aldrig sett mera skador på träden än i hela mitt liv och då har jag ändå åkt några gånger enbart för kolla just skador av diverse klövvilt...

Som alla vet finns problemet vandrings älgar och nyligen gjordes en inventering av vinterstammen av älg och 11 per 1000h fick Svea skog det till i dessa områden,Svea som även ägde denna skog jag åkte i..Hur kan man komma ifrån dessa problem då stammen kanske ökar 100-200% på vintern och föga troligt någon här upp skulle ställa upp och föda 10 talet älgar,menar i bland är skogen pengar men från första början djurens mat har skog själv och inte på så vis missundsam utan bara lite nyfiken hur tanke gången går,

tror iaf som i detta fall man tjänar mer på sälja jakt på dessa 1000h än vad förlorade intäkter pga skadorna..

i jordbruk är jag inte alls insatt och tror det är lite annorlunda problem då man kommer neråt söder,snabbt växande,och mycket mera närnings producerande som kostar att underhålla vilket inte skog i samma utsträckning gör får jag för mig.

Att sälja jaktarrenden ger mer pengar än averkning. Du kan ta in arrende i minst 70-80 år innan du avverkar om det finns jaktbara älgstammar där. Det kan röra sig om upp till några hundra kr/ha och år. Betesskadorna kan begränsas med smartare gallring/röjning. Finns även sågverksägare som vittnar om att skadorna älgen orsakar inte påverkar kvaliteten på färdiga produkter. Skulle skadorna påverka så är det marginellt att klassa ner virket pga toppbrott/barkdrag. Men det är sällan en nedklassning behövs då kvaliteterna oftast säljs mixade. Det är sällsynt att klasserna säljs i o/s, v:a, utskott och 7:e klass(vrak). Det är mix 1-6 eller att, o/s är för sig och 5-6 mixas. Kraftigare toppbrott hamnar i utskott(6:e klassen), så har du en v:a bräda som måste klassas ner till en utskott men ändå hamnar i mix 5-6 så är försäljnings priset det samma.

Det är bara i områden där älgen samlas och betar ihjäl ungtallen som skogägaren får en förlust. Han tappar 15 år i tillväxt om han måste plantera om. Men han kan också välja att låta det området bli en blandskog som viltet kan vara i. Sly som mat till älgen och energimassa som det blir bättre betalt för allt efter energibehovet i samhället ökar. Det tillsamans med arrenden ger bättre ekonomi än en slutavverkning i ren tallskog.

Har man gris så får man nog tyvärr anpassa jordbruket en del efter det. Innsådd på havre är nog dömt att misslyckas med det havrespill som finns. Jag såg hur det gick med ett rågvetefält som tröskan spillt vete i Bonden kunde inte fatta att grisarna var så sugna på rågveten.

När jag gick runt visade det sig att dom gav fan i rågveten men alla ax av vete som fanns insprängda var nopprade.

Som här omkring där det bitvis finns rätt gott om gris så får man helt enkelt inse att vissa fält som ligger skyddat går det aldrig att så med vildsvinsatraktiva grödor.

Jag vet oxå att bönderna har fått anpassa sina maskiner efter svinen så att man har maskiner som tål att skutta omkring i vildsvinsbök. Det tar ett tag att lära sig att leva med förändringar jag ser mycket folk i dom nyetablerade områden som aggerar som att det skulle gå och utrota svinen men den uthålligheten brukar nedgå efter ett par år.

Det enda som jag sett funkar är ett nära sammarbete med bönder och jägare samt öppna gränser.

Exempelvis; Grannen bör ju få reda på när min mark har haft en större jakt på grisarna för då bör han ju få förvarning om att dom kommer att vara på hans mark dagarna efter. Eller om man skrämt bort ett större gäng grisar från spanmålen som då kanske kommer att flytta till grannens fält kommande nätter.

Det vart några svammeltankar om detta

Finns säkert väldigt många som är villiga att skjuta ner vildsvins stammen, åt hårt åtgångna bönder. Det är bara att erbjuda gratis eller mycket billig jakt och gärna att man får del av ev byte. Kan garantera att det skulle finnas fler som sköt bort grisar i problemområden då. Men som det är nu verkar det som att dom både vill ha bort grisen men samtidigt vill ha väldigt bra betalt för att jaga dom, samt att fälld gris inte tillfaller den som gjort jobbet att få bort den. Nu är det nästan omöjligt att komma åt att få jaga gris.

Är den ett problem och "skadedjur" så bör väl prioriteringen vara att minska stammen så att det inte uppstår ekonomiska skador för markägaren. När stammen är mer balanserad kan det vara mer riktigt att ta bra betalt för ev jakt så att "nytta och nöje" går jämt ut eller med vinst

Det finns även en viktigt detalj att ha i åtanke i råga om viltskador:

Det flesta av oss jägare, men ganska få undantag, har jakten som en hobby, men det är långt fler lantbrukare som ska leva på sina fastigheter. Ska man dra det till sin spets så är ju frågan om våra hobby ska styra eller om det är de som ska leva av jord och skog som kanske ska bestämma över sina egna marker?

Att ordna en ambulerade skyddsjaktspatrull har visat sig på många ställen funka bra. Andra har även visat sig att inte funka alls..

Ett problem i detta är ju befintliga jaktarrenden osv. Du kan inte i en handvändning ta ur delar av jakträtten ur ett jaktarrende. Men om jag förstod saken rätt finns det förslag på avtal där detta kan regleras på bra och funktionella sätt. Och då det gälerl LRF så händer det en hel del...