MKJ: Jag måste bara passa på att betona att det inte handlar om provokation. Jag uppfattar det som rena felaktigheter från din sida som jag i så artiga ordalag som möjligt försökte rätta till. De fakta jag hänvisat till har jag också så långt som möjligt valt från "din" sida för att slippa bli anklagad för partsinlagor. Jag törs nog påstå att jag har koll på alla nordiska publikationer i denna fråga från de senaste 30 åren. Utan att veta säkert så tror jag att jag känner till de flesta från resten av världen också. Så fakta finns där, det är bara att fråga, att du sedan inte kommer att gilla resultaten är en helt annan sak och definitivt ingen provokation.

Älgfrågan har vi jobbat superintensivt med i minst 30 år, väldigt många i våra led kan väldigt mycket i frågan. Vill man då som markägarrepresentant nå framgång med sina argument och vilja krävs att man står på en minst lika hög kunskapsnivå. Då är det en dålig början med att avsluta med t ex din sista mening eller som du tidigare gjort förkasta älgobsen och framhäva ÄBIN. Båda dessa metoder är vetenskapligt utvärderade och den ena fick massiv kritik och den andra konstaterades helt prickfri...

Jag kan alltså omöjligt se att du eller jag provocerat varandra. Det handlar bara om ett utbyte av information där jag upplevt att du behövt den.

Det är inte din kunskap jag ifrågasätter, det är din raljerande ton. Kan hända att jag har en del fel och jag kan också erkänna det. Men du har mycket luckor i din argumentation också, på såväl hög som låg nivå. Men tänker inte underlåta mig till fler sådana bottenapp som våra diskussioner oftast leder till.

I dom fallen ni har kommentarer från förbundet i denna tråd så kan Fredrik förmedla dom, han är trots allt den ende som presenterat data (fakta) som givit mig nåt i rätt riktning, tillika tror jag inte att han retar sig lika mycket på min uppenbarelse som du gör

Skurebo, kan bara hålla med dig i allt du skriver men jag skulle vilja föra ditt resonemang vidare i vissa saker.

Kan svaret på detta problem med alla olika åsikter vara så enkelt att det inte finns en sanning och inte en lösning som stämmer på alla marker.

Oavsett vem man pratar med så har de lite olika uppfattning utifrån sina egna upplevelser och övertygelser så det är inte lätt att hitta en lösning som passar in överallt.

Det här borde ju eg vara så självklart att det att inte ens skulle behöva sägas.

Problemet som verkar finnas är svårigheten att se den stora bilden samtidigt som man ser sin egen lilla bild.

Ett stort problem här är ju att markägare inom samma område kan he fullständigt olika erfarenheter och mål.

Precis som MKJ skriver så tror jag med att vi saknar ett aktivt deltagande hos många jägare just i viltskadefrågor.

Finns 2 sidor även av detta mynt, man måste även få med markägarna i viltvårdsfrågor.

Om jag ser till min egen erfarenhet så är det inte helt ovanligt att markägare bara ser skadorna och inte vad dom själva kan göra för att minska dom samtidigt som man kan få en välutvecklad viltstam.

Den enkla lösningen är att skjuta så mycket som möjligt.

Ta grisarna som ett exempel, jag hör många jägare som antyder att det är markägarens problem med gris skador i grödan så till vida pass att de är övertygade om att markägaren borde betala dom för att de är där och jagar dom.

Jag kan förstå deras sett att se på det men jag anser att det är uppåt väggarna fel.

VI jägare måste hjälpa markägarna med vildsvinsskadorna på ett sådant sett att de fortfarande kan tjäna sitt levebröd på jorden annars kommer vi snart inte att ha en levande landsbyggd.

Tyvärr så har du rätt ang vissa jägare.

Det finns även markägare som tycker att jägare ska betala (ofta dyrt) för att få äran att hjälpa dom med problemen, har ett färskt exempel från en bekant nere i skåne där markägaren beklagade sig nåt det grövsta och frågade om kompisen inte kunde komma dit och jaga vildsvin en helg.

3000 skulle markägaren ha för det.

Vet även hur det ser ut hemmavid, det kan gnällas ordentligt men att jaga själva det går inte, det är ju obekvämt att vaka på natten men nån annan ska jag fan i mig inte släppa in på min mark.

För min egen del så resonerar jag som du.

Jag älskar att jaga så varför ska nån betala mig för det, samtidigt så varför ska nån betala för att få hjälpa nån att lösa ett problem?

Skurebo, kan bara hålla med dig i allt du skriver men jag skulle vilja föra ditt resonemang vidare i vissa saker.

Det här borde ju eg vara så självklart att det att inte ens skulle behöva sägas.

Problemet som verkar finnas är svårigheten att se den stora bilden samtidigt som man ser sin egen lilla bild.

Ett stort problem här är ju att markägare inom samma område kan he fullständigt olika erfarenheter och mål.

Visst är det så, samsyn över gränserna är skitviktigt, ingen gillar ju att bli överkörd med någon annans åsikter..

Finns 2 sidor även av detta mynt, man måste även få med markägarna i viltvårdsfrågor.

Om jag ser till min egen erfarenhet så är det inte helt ovanligt att markägare bara ser skadorna och inte vad dom själva kan göra för att minska dom samtidigt som man kan få en välutvecklad viltstam.

Den enkla lösningen är att skjuta så mycket som möjligt.

Visst är det lika viktigt som att få med jägarna, det är ju markägarna som lättast kan se till så fodermängden för ex älg ökar, det kan aldrig en jägare göra på annns mark. Visst kan han påverka men inte styra.

Tyvärr så har du rätt ang vissa jägare.

Det finns även markägare som tycker att jägare ska betala (ofta dyrt) för att få äran att hjälpa dom med problemen, har ett färskt exempel från en bekant nere i skåne där markägaren beklagade sig nåt det grövsta och frågade om kompisen inte kunde komma dit och jaga vildsvin en helg.

3000 skulle markägaren ha för det.

Vet även hur det ser ut hemmavid, det kan gnällas ordentligt men att jaga själva det går inte, det är ju obekvämt att vaka på natten men nån annan ska jag fan i mig inte släppa in på min mark.

För min egen del så resonerar jag som du.

Jag älskar att jaga så varför ska nån betala mig för det, samtidigt så varför ska nån betala för att få hjälpa nån att lösa ett problem?

Jag köper helt klart att man kan sälja skyddsjakt i gröda och att man inte kan "kräva" att någon ska hjälpa till MEN vi måste hjälpas åt för att vi ska kunna ha bra och livskraftiga viltstammar och om det innebär att jag måste vara ute ett par nätter o göra det jag gillar så fine by me

Nu är inte alla som jag och då måste man kunna släppa in någon som vill på ett bra sett.

Även här har myntet två sidor...som vanligt.

//

MKJ: Jag försöker verkligen inte raljera även om jag kan förstå att du emellanåt uppfattar det så. Jag blir bara uppriktigt oroad när du går i exakt samma fälla i mina ögon som storskogsbruket gjort i 30 år. Precis som föregående skribenter påpekat så finns det lika många åsikter som det finns jägare och markägare i detta system och att då tvärsäkert slå fast saker och ting leder ofelbart till feta konflikter. Fakta och lokala lösningar är enda vägen. Sedan retar jag mig inte på din uppenbarelse, jag retar mig på att du för fram saker som sanningar när all tillgänglig kuskap säger motsatsen eller något annat. Det borde väl ligga i allas vårt intresse att bästa fakta används, även om jag ska försöka föra fram dem "finare".

Vi ska heller inte glömma att på majoriteten av jaktmarkerna utanför de rena skogsbolagens marker jagar fortfarande ägaren eller någon ur dennes familj.

Den samsyn och samordning som flera efterlyser är jag övertygad om kommer att finnas i viltförvaltningsområdena framöver. Man ska dock även där vara medveten om att det är ett demokratiskt system där majoritetens vilja kommer att vara styrande vilket i praktiken kan innebära att 49% av markägarna blir gravt missnöjda... Är då 51% av markägarna också primärt intresserade av jakt får vi en konflikt som jag har svårt att se en enkel lösning på.

http://www.atl.nu/Article.jsp?article=6255...20kronor#Scen_1

Sörmland, är ju ingen nettoförlust med tanke på jaktliga värden, men allvaret förstår nog alla.

Jag hörde om den där rapporten på radion i morse så jag har faktiskt ögnat den. Tyvärr håller den knapp högstadierapportkvalité. Missförstå mig nu inte, jag tror faktiskt den gravt underskattar kostnaderna. Tyvärr får dylika rapporter ofta ödesdigra konsekvenser då jägarna redan sågar den jäms med fotknölarna, på goda grunder, och vips så var bråket igång och förtroendet som bortsopat...

Förbannat synd att man inte inväntade Viltskadecenters rapport som är betydligt mer seriös, opartisk och vetenskaplig.

Hur som haver, det enda riktigt intressanta jag hittade var att 80% av arrendatorerna har skador medan bara 25% av markägarna har det. Med dialog kommer man långt...

Jag hörde om den där rapporten på radion i morse så jag har faktiskt ögnat den. Tyvärr håller den knapp högstadierapportkvalité. Missförstå mig nu inte, jag tror faktiskt den gravt underskattar kostnaderna. Tyvärr får dylika rapporter ofta ödesdigra konsekvenser då jägarna redan sågar den jäms med fotknölarna, på goda grunder, och vips så var bråket igång och förtroendet som bortsopat...

Förbannat synd att man inte inväntade Viltskadecenters rapport som är betydligt mer seriös, opartisk och vetenskaplig.

Hur som haver, det enda riktigt intressanta jag hittade var att 80% av arrendatorerna har skador medan bara 25% av markägarna har det. Med dialog kommer man långt...

Jo säkert har du delvis rätt, men har skrivit det tidigare - som man frågar få man svar. Ställer en markägareorganisation och en jägarorganisation exakt samma frågor till exakt samma människor får man ofta helt olika svar.

Därför behövs objektiviteten, är helt säker på att viltskadecenter tillhör dom mer objektiva.

För er som inte vet vilka dom är.

http://www.viltskadecenter.se/index.php?op...ge&Itemid=1

Helt enig, sådant här ska skötas av universitet och inte myndigheter som Skogsstyrelse eller Jordbruksverk eller för den delen intresseorganisationer som t ex SJF.

Enkät- och intervjusstudier är svåra saker och därför bör de skötas av opartisk expertis med sakkunskap i ämnet, ingen lätt uppgift men helt nödvändig.

Helt enig, sådant här ska skötas av universitet och inte myndigheter som Skogsstyrelse eller Jordbruksverk eller för den delen intresseorganisationer som t ex SJF.

Enkät- och intervjusstudier är svåra saker och därför bör de skötas av opartisk expertis med sakkunskap i ämnet, ingen lätt uppgift men helt nödvändig.

Varför inte Jordbruksverket? Vad jag vet är inte den myndigheten beroende av uppdragsinkomster från bönderna.

Gammal tråd, men mer och mer aktuell.

 

Propagandaministrarna har säkert synpunkter på SCB också men det får vi väl ta.

 

Svinens direkta kostnad för svensk spannmålsodling landar på 77 miljoner sek under fjolåret. De indirekta går inte att sätta ett pris på (Celltal, produktionstapp och mekaniska haverier m.m) men de är säkerligen i paritet med de direkta.

http://www.atl.nu/lantbruk/vildsvinen-v-rst-i-f-ltet

Jag har läst rapporten och diskuterat upplägget med dem som gjort undersökningen. Inget att invända, och den får därmed solklart godkänt från oss. Resultaten överensstämmer dessutom väl med tidigare resultat. Självklart bra att den är gjord.

 

Visst kan man för all del önska att skadorna hade bedömts av oberoende proffs istället för brukarna själva; det är trots allt inte lätt varken att bedöma skördebortfall eller vilken viltart som orsakat skadorna. Men då krävs det enorma resurser...

I dagens Smålandsposten( igen),  så är det en herre som är helt övertygad om att man löser vildsvinsproblem med varg. I hans lilla värld av blommor så tar vargen problemgrisar i odlingsmarker. Det är väl bara att tacka och bocka om det stämmer i verkligheten. Men, vänta nu! Verkligheten? Vad är det? Är det där alla drömmar blir till verklighet ?    

Länge sedan jag postade i denna tråd, men nu när inte SJF patrullerar längre så kanske det går att diskutera problemen det innebär när vilttätheterna blir för stora och notan skall betalas.

 

Fin film, drönartekniken är fantastisk. Mindre fantastiskt är skadorna som är uppskattad (av synemän) till ungefär en kvarts miljon kilo (250 ton) spannmål bara på dessa gärden. Filmen är tagen norr om Västerås i oktober i år. Skadedjuren är kron till 90% men även en del vildsvin.

 

Länge sedan jag postade i denna tråd, men nu när inte SJF patrullerar längre så kanske det går att diskutera problemen det innebär när vilttätheterna blir för stora och notan skall betalas.

Fin film, drönartekniken är fantastisk. Mindre fantastiskt är skadorna som är uppskattad (av synemän) till ungefär en kvarts miljon kilo (250 ton) spannmål bara på dessa gärden. Filmen är tagen norr om Västerås i oktober i år. Skadedjuren är kron till 90% men även en del vildsvin.

https://www.youtube.com/watch?v=K1bNsIJwYMQ

Tufft för lantbrukaren! Bara nyfiken fråga; hur är ägarförhållandena? Arrendator med el utan jakträtt? Det blir ganska svindlande summor i förlust....

Det var ingen vacker syn!

Tufft för lantbrukaren! Bara nyfiken fråga; hur är ägarförhållandena? Arrendator med el utan jakträtt? Det blir ganska svindlande summor i förlust....

Jag representerar markägaren, jakt och åker har olika nyttjanderättshavare så jag har att tas med.

Jag representerar markägaren, jakt och åker har olika nyttjanderättshavare så jag har att tas med.

Aj! Lät som ett digert arbete.. Återkom gärna med hur det löste sig. Om du vill o kan alltså..

Jag representerar markägaren, jakt och åker har olika nyttjanderättshavare så jag har att tas med.

 

Läge att erbjuda jordbruksarrendatorn jaktarrendet också när det senare upphör?

 

Tänkte att då kan ju denne (om det tillåts i kontraktet) arrendera ut jakten vidare till den/dem vederbörande finner lämplig, och markägaren borde inte stå ansvaret längre.

 

Om man gör som föreslaget ovan och markägaren tackar nej till att arrendera jakten och sedan kommer och klagar på grödaskador, kan markägaren då hävda att denne ej ska ta hela kostnaden för viltskadan då jordbruksarrendatorn fått möjlighet att kunna begränsa sina egna skador?

 

MVH

Alias

Kom just att tänka på att kronviltet ju ger lite andra problem förvaltningsmässigt jämfört med vildsvinen (både gällande ordinarie jakttryck och möjlighet att skydda känslig gröda under vissa perioder).

 

Kan det verkligen finnas en majoritet inom förvaltningsorganen för att hålla så stora stammar, eller säger förvaltningsplanen att man skall ha en lägre nivå men att man inte skjutit tillräckligt med djur för att hålla stammen på lägre nivå/alternativt för att sänka den?

 

MVH

Alias

Länge sedan jag postade i denna tråd, men nu när inte SJF patrullerar längre så kanske det går att diskutera problemen det innebär när vilttätheterna blir för stora och notan skall betalas.

 

Fin film, drönartekniken är fantastisk. Mindre fantastiskt är skadorna som är uppskattad (av synemän) till ungefär en kvarts miljon kilo (250 ton) spannmål bara på dessa gärden. Filmen är tagen norr om Västerås i oktober i år. Skadedjuren är kron till 90% men även en del vildsvin.

 

Vi vilar aldrig MKJ  ... men det där såg ju inte så bra ut, nej. Vi förnekar absolut inte att det förekommer stora skador, men de undersökningar som finns visar att det är ovanligt. Ingen tröst för dem som drabbas, men visar att det krävs lokala lösningar där det förekommer problem. Nationellt är de totala skadorna mycket små (1,5 % på spannmål och 1,8 % på vall enligt JV & SCB:s undersökning från i somras), men det säger inget om att en del brukare inte drabbas helt orimligt. Nationella handlings- och förvaltningsplaner blir därmed mer eller mindre meningslösa; förvaltningen måste byggas lokalt utifrån lokala förutsättningar

Kan inte yttra mig så mycket om det aktuella ärendet alias. Men jag har en bra dialog med den drabbade brukaren och det kommer att lösa sig på ena eller andra sättet. Skogsskador är en långsiktig förräntningsfråga, jordbruksskador är ett slag mot den omedelbara likviditeten varför de är ännu allvarligare ur ett företagande perspektiv. Så här ser verkligheten ut på fler och fler ställen idag, även om detta är det värsta jag sett hittills tror jag då området är så stort. 

 

Att svänga ett Kronskötselområde tar oerhörd tid och energi då lyhördheten för markägarsynpunkter hos de som styr sällan är jättestor. Utgör man kärnområdet i en stam under spridning får man finna sig svartepetter då pereferin i samma kss vill ha upp stammen. Allmän jakt på ett trofévilt som kron skulle sänka kvaliteten på stammen men nåt måste till, fri kalvjakt finns ju utanför kss men inte inom exempelvis. Det måste bli lättare att få skyddsjakt beviljat dessutom.

 

Bra att du är vaken Outdoorsman!

Var skadorna lika stora när det var optimalt att tröska? I mina ögon är fältet långt över moget, men lite lurigt att se på filmen. Eller har höstens regnande något med saken att göra?

Mycket är brunstrelaterat, ett bra år skulle det varit skördat innan brunsten. Sen ökar trycket på mellanbygden vartefter det runtom blir skördat.

Ok. Hjortarna fick till ett fint rutmönster ändå

Kan inte yttra mig så mycket om det aktuella ärendet alias. Men jag har en bra dialog med den drabbade brukaren och det kommer att lösa sig på ena eller andra sättet. Skogsskador är en långsiktig förräntningsfråga, jordbruksskador är ett slag mot den omedelbara likviditeten varför de är ännu allvarligare ur ett företagande perspektiv. Så här ser verkligheten ut på fler och fler ställen idag, även om detta är det värsta jag sett hittills tror jag då området är så stort. 

 

Att svänga ett Kronskötselområde tar oerhörd tid och energi då lyhördheten för markägarsynpunkter hos de som styr sällan är jättestor. Utgör man kärnområdet i en stam under spridning får man finna sig svartepetter då pereferin i samma kss vill ha upp stammen. Allmän jakt på ett trofévilt som kron skulle sänka kvaliteten på stammen men nåt måste till, fri kalvjakt finns ju utanför kss men inte inom exempelvis. Det måste bli lättare att få skyddsjakt beviljat dessutom.

 

Bra att du är vaken Outdoorsman!

 

Förstår att det kan vara känsligt att kommentera specifika ärenden. Min fråga var mer av det generella slaget kring hur man löser det på bästa sätt, även om den nu återkopplade till fallet du presenterade.

 

Jag kan inte förstå att markägarna ska ha så svårt att ta makten över ÄSO:n och KSO:n. Visst har man väl rösträtt efter areal (sen vet jag inte hur rösträtten hanteras vid utarrenderad jakt - om det per automatik följer fastighetsägandet, eller om det ev. följer med till jakträttsarrendatorn vid en jakträttsupplåtelse)?

 

Om det blir problem med viltskador över ett större område så torde det inte vara så svårt att få markägarna att få igenom ett majoritetsbeslut för en sänkning av viltstammarna. Däremot om någon enstaka markägare blir hårt drabbad av viltskador och resten endast har marginella skador så kan det klart vara svårare att bilda opinion inom området.

 

Skulle det förhålla sig så att rösträtten i ett ÄSO/KSO är sammankopplad med jakträtten så borde det väl gå att avtala i jakträttsupplåtelsen att markägaren förbehåller sig rösträtten i ÄSO/KSO.

 

Visst blir skogsskadorna mer ekonomiskt "osynliga" då intäktsförlusterna hamnar längre fram i tiden, medan skadorna i jordbruket syns både på den direkta likviditeten och resultatet. Samtidigt kan man ju vända på det och säga att skadorna i jordbruket är mindre allvarliga då de går att reparera på tämligen kort sikt, medan skogsskadorna kan bestå en hel mansålder framgent om man har otur.

 

MVH

Alias