Hamnade i en diskussion kring vilka arter som egentligen borde finnas i Sverige men inte gör det.

Personligen är jag stark motståndare till att introducera nya arter. Men att återintroducera arter som funnits eller borde funnits är inte riktigt samma sak. Vilka arter tycker ni borde finnas i Sverige.

Vår diskussion hamnade på.

1: Vildren

2: Stork (Vi var osäkra på om den redan tagit sig tillbaks själv eller ej)

3: Visent

4: Tonfisk

5: Havsvandrande lax/Öring i Norrlandsinland. (Läs ovanför kraftverken)

Sedan var vi väldigt oense kring får/getter. Har vi historiskt sett haft en frilevande get/får stam?

Är i så fall Mufflon det närmaste ett Svenskt "ur får" vi kan komma?

Sedan hade en person i diskussionen en väldigt djärv idé. Skjut bort hela den icke inhemska Kronhjorts stammen och plantera istället ut riktiga Svenska kronhjortar. Kanske inte praktiskt genomförbart men det var i alla fall en idé som kom upp.

Sedan hade vi även en diskussion om vilka djur som borde bort. (Vi började med att besluta att inte diskutera varg)

Vi kom ganska snart fram till att den enda icke önskvärda arten man skulle kunna klara av att utrota är myskoxen.

Den gör kanske ingen större skada men kan ju knappast heller göra anspråk på att vara naturlig i Sverige.

Någon som har synpunkter eller andra förslag?

Du är inne på sådant som vi diskuterade på en endagsseminarium vid Kungliga Skogs- och Lantbruksakademikonferens i våras; den som vill kolla en del av vad som dryftades kan hitta föredragen under tidigare konferenser på KSLA:s hemsida.

Vildrenen är inte skild från tamrenen, medan skogsrenen däremot är en egen ras. Hur man nu definierar sådant... Skogsren skulle verkligen tillföra ngt nytt, men visst kunde vi ha vildren också.

Mufflon finns inte ens naturligt i Europa, och vi har knappast haft några säkra föregångare här. Vi landar snabbt i frågan om vi skall föra in nya arter, som kan ta den plats som utdöda, inhemska arter haft tidigare. Vanskligt... men inte otänkbart ur ett naturvårdsperspektiv.

Den eller de arter av tonfisk som tidigare besökte västkusten är idag utrotningshotade globalt, vilket är anledningen att vi inte ser dem här heller längre. Men inte mig emot... när en enda fisk betala med några miljoner så finns det dock ganska starka krafter som spjärnar emot.

Jag lägger rappt till stortrappen, som exempelvis skulle kunna trivas på Öland. Blir ingen enkel historia att genomföra dock...

Lägger min röst på Dinusarie...

Sorry lite taskig eftermiddagshumor, Däremot Visent alt Mufflon

Storken är för övrigt återintroducerad två ggr; de första flyttade inte söderut, eftersom man flyttade hit fåglar från södra Europa... vilket man nu rättat till.

Vad gäller kronhjort så vore det inte dumt med mer av nominatrasen. För dem som sitter i norr och hoppas på att vitsvanshjorten skall komma över från Finland så vore utaplantering av vår inhemska kronhjort ett betydligt trevligare och vettigare initiativ.

Du är inne på sådant som vi diskuterade på en endagsseminarium vid Kungliga Skogs- och Lantbruksakademikonferens i våras; den som vill kolla en del av vad som dryftades kan hitta föredragen under tidigare konferenser på KSLA:s hemsida.

Vildrenen är inte skild från tamrenen, medan skogsrenen däremot är en egen ras. Hur man nu definierar sådant... Skogsren skulle verkligen tillföra ngt nytt, men visst kunde vi ha vildren också.

Mufflon finns inte ens naturligt i Europa, och vi har knappast haft några säkra föregångare här. Vi landar snabbt i frågan om vi skall föra in nya arter, som kan ta den plats som utdöda, inhemska arter haft tidigare. Vanskligt... men inte otänkbart ur ett naturvårdsperspektiv.

Den eller de arter av tonfisk som tidigare besökte västkusten är idag utrotningshotade globalt, vilket är anledningen att vi inte ser dem här heller längre. Men inte mig emot... när en enda fisk betala med några miljoner så finns det dock ganska starka krafter som spjärnar emot.

Jag lägger rappt till stortrappen, som exempelvis skulle kunna trivas på Öland. Blir ingen enkel historia att genomföra dock...

Vi var nog ganska överens om att det som styrde om vi ville ha en utbredning av Mufflon eller ej var om den hade en historisk föregångare. Vad gäller renen så var det nog snarare bristande eftertanke /kunnskap än någon djupare insikt som gjorde att vi talade om Vildren istället för skogsren. Om den vilda renen i Sverige sen består av skogsren eller förvildad tamren brydde vi oss nog inte så mycket om. Men det är klart. SKall man ha jakt på dem är det väl bra om det finns en chans att se skillnad...

Stortrapp verkar intressant. Vad skulle behövas? Den siktas väl fortfarande emellanåt både på Öland och Gotland?

Några synpunkter på Myskoxen?

Jag lägger rappt till stortrappen, som exempelvis skulle kunna trivas på Öland. Blir ingen enkel historia att genomföra dock...

Har lyckats med att återinplantera Stortrappen i Storbritanien hade första lyckade häckningen förra året.

Sista häckningen i Sverige var i mitten på 1800 talet i Skåne.

Lasse

För dem som sitter i norr och hoppas på att vitsvanshjorten skall komma över från Finland så vore utaplantering av vår inhemska kronhjort ett betydligt trevligare och vettigare initiativ.

Instämmer till 100%! När börjar vi...

Stortrapp verkar intressant. Vad skulle behövas? Den siktas väl fortfarande emellanåt både på Öland och Gotland?

Här är obsar från 1900

Stortrapp / Great Bustard

Otis tarda

Antal fynd/individer (number of records/individuals): 9/10 from 1900

1: 1900 august, 1 ind. Norra Heljaröd, Skälderviken, Skåne (SvJT 38:320)

2: 1907 20.8, 1 ind. Fulltofta, Skåne (FoFl 3:111)

3: 1928 7.9, 2 ind. (one shot, a juv ♂) Ö Husby, Vikbolandet, Östergötland (FoFl 24:143)

4: 1939 7.4, 1 ind. Skanörs ljung, Skåne (FoFl 34:337)

5: 1954 october, 1 ♀ Mellböda, Öland (VF 34:92), shot

6: 1957 october, 1 ind. Skene, Västergötland (VF 19:160)

7: 1965 27.5, 1 ♂ Forsmark, Östhammar, Uppland (VF 29:241)

8: 1965 13-17.6, 1 ind. Semvik, Hudiksvall, Hälsingland (VF 26:364)

9: 1979 9.2, 1 ind. V Laholm, Halland (VF 41:402)

Lasse

Här är obsar från 1900

Stortrapp / Great Bustard

Otis tarda

Antal fynd/individer (number of records/individuals): 9/10 from 1900

1: 1900 august, 1 ind. Norra Heljaröd, Skälderviken, Skåne (SvJT 38:320)

2: 1907 20.8, 1 ind. Fulltofta, Skåne (FoFl 3:111)

3: 1928 7.9, 2 ind. (one shot, a juv ♂) Ö Husby, Vikbolandet, Östergötland (FoFl 24:143)

4: 1939 7.4, 1 ind. Skanörs ljung, Skåne (FoFl 34:337)

5: 1954 october, 1 ♀ Mellböda, Öland (VF 34:92), shot

6: 1957 october, 1 ind. Skene, Västergötland (VF 19:160)

7: 1965 27.5, 1 ♂ Forsmark, Östhammar, Uppland (VF 29:241)

8: 1965 13-17.6, 1 ind. Semvik, Hudiksvall, Hälsingland (VF 26:364)

9: 1979 9.2, 1 ind. V Laholm, Halland (VF 41:402)

Lasse

Ja då kanske det behövs mer än några lämpliga biotopförbättringar...

Visent Visent Visent Visent Visent Visent Visent Visent Visent Visent Visent Visent !!!!

Vi var nog ganska överens om att det som styrde om vi ville ha en utbredning av Mufflon eller ej var om Stortrapp verkar intressant. Vad skulle behövas? Den siktas väl fortfarande emellanåt både på Öland och Gotland?

Ett mer öppet habitat och utsättningar lär vara en förutsättning, och troligen får man nog ägna en del kraft åt predatorkontroll också, åtminstone i början. Sedan kommer problemet med övervintring... många av de små spillror som finns kvar i centrala och södra Europa klara av vintern där, men på våra breddgrader lär det nog krävas att man får de utplanterade individerna att flytta. Vart man flyttar är ofta åtminstone delvis genetiskt bestämt, och det kan bli svårt att hitta individer som kommer att flytta till vettiga övervintringskvarter. Där man dessutom måste se till att ingen skjuter dessa 20 kilosklumpar...

Jag vet inte om jag vill ha några nya/gamla arter re/introducerade,

visst skulle det vara roligt om det fanns en massa mer av alla arter men vi har inte de biologiska förutsättningarna för det,

för övrigt är jag efter förnyade rapporter om grisens framfart helt inne på minimeringslinjen, genom jakt eller förbud mot annat än åtling med cerialia och i begränsad mängd.

Men visst visent skulle jag tycka vore trevligt om det gick att ha lite mer frekvent i Sverige och sedan skulle jag uppskatta en större spridning av kronhjorten runt om i landet.

/Christian

För dem som sitter i norr och hoppas på att vitsvanshjorten skall komma över från Finland så vore utaplantering av vår inhemska kronhjort ett betydligt trevligare och vettigare initiativ.

Instämmer till 100%! När börjar vi...

men är inte kronhjorten "svår" att hantera eller är det dovhjorten jag tänker på? vitsvans hjorten skulle klara sig galant med minimal stöd från oss?

Jag vet inte om jag vill ha några nya/gamla arter re/introducerade,

visst skulle det vara roligt om det fanns en massa mer av alla arter men vi har inte de biologiska förutsättningarna för det,

för övrigt är jag efter förnyade rapporter om grisens framfart helt inne på minimeringslinjen, genom jakt eller förbud mot annat än åtling med cerialia och i begränsad mängd.

Men visst visent skulle jag tycka vore trevligt om det gick att ha lite mer frekvent i Sverige och sedan skulle jag uppskatta en större spridning av kronhjorten runt om i landet.

/Christian

Självklart kan vi inte ha mer av allt, och om vi får in nya arter, på naturlig eller konstgjord väg, så kommer det att begränsa de befintliga arterna. Dock- ur ett biologiskt perspektiv så kan man med fog exempelvis hävda att det är "bättre" med en mer divers megafauna, eftersom sådana system är mer stabila mot förändringar och dessutom skapar en mer varierad miljö som kan hysa fler andra arter. Man skulle med andra ord kunna hävda att det vore klart vettigt att ha mer kronhjort och skogsren, men delvis på bekostnad av älg och rådjur, i delar av Sverige.

Sedan måste man ta hänsyn till skador på grödor och skog, men dessa avgöranden styrs inte i första hand av biologiska utan ekonomiska förutsättningar/avvägningar. Självklart kan vi ha en massa mer vilt om vi accepterar mer skador. Lika självklart kan vi ha gräsätande vilt i en helt annan utsträckning om man minskar tamdjursbetet. Vilket redan skett i majoriteten av Sverige... dvs Norrland.

men är inte kronhjorten "svår" att hantera eller är det dovhjorten jag tänker på? vitsvans hjorten skulle klara sig galant med minimal stöd från oss?

Vitsvanshjorten har förutsättningar för att sprida en parasit som tar död på älg. Om jag minns rätt krävs även en liten snigel eller snäcka av något slag för att fullborda kretsloppet. Vilken tyvärr också finns. Outdoor kan säkert ge mer bakgrund till det här och rätta om jag har fel...

Christian

När vi började diskutera det här över en flaska malt så var utgångspunkten att vårt jordbruks samhälle troligtvis förstört förutsättningarna för flera villt. (Renskötsel är också en form av jordbruk...)

I takt med att jordbruksmark nu "återgår" till det villda borde även förutsättningarna för reintroduction av gamla arter förbättras. Även klimatförändringar borde spela in och kanske återigen öka chanserna för vissa återetableringar.

Självklart kan vi inte ha mer av allt, och om vi får in nya arter, på naturlig eller konstgjord väg, så kommer det att begränsa de befintliga arterna. Dock- ur ett biologiskt perspektiv så kan man med fog exempelvis hävda att det är "bättre" med en mer divers megafauna, eftersom sådana system är mer stabila mot förändringar och dessutom skapar en mer varierad miljö som kan hysa fler andra arter. Man skulle med andra ord kunna hävda att det vore klart vettigt att ha mer kronhjort och skogsren, men delvis på bekostnad av älg och rådjur, i delar av Sverige.

Sedan måste man ta hänsyn till skador på grödor och skog, men dessa avgöranden styrs inte i första hand av biologiska utan ekonomiska förutsättningar/avvägningar. Självklart kan vi ha en massa mer vilt om vi accepterar mer skador. Lika självklart kan vi ha gräsätande vilt i en helt annan utsträckning om man minskar tamdjursbetet. Vilket redan skett i majoriteten av Sverige... dvs Norrland.

Några av dem saker jag gärna skulle se är växelvis avlysta områden av fjällen så att ripan har möjliget att växa sig mångtaligare, därtill vill jag ser mer rapphöns/fältfågel i södra sverige,

mindre gris, mer hjort i hela sverige, visst skogsren vore roligt om man fick jaga dem, inte annars,

nåväl,

britterna har ju bekymmer, ja bekymmer med att de har fått ut och spridning på både CWD och muntjac, två små asiatiska hjortraser som

1 förökar sig året om i england

2 försökar sig i en takt som gör att väl etablerade är de i praktiken omöjliga att skjuta bort.

detta är som med våra grisar, otroligt roligt de första fem åren, därefter blir bara jobbigare.

Vad jag vill säga med detta är att nya arter som inte hör hemma i faunan är ofta mycket svårt att förutsäga spridningen av samt effekterna de kan ha/komma att få på det samlade systemet.

Andra sköna utsläpp är de av kanin i Australien, hjort i nya Zeeland, getter i NZ, osv.

Som jägare finns det inget roligare än att skjuta stort, mycket och ofta efter god jakt, som naturmänniska vil jag inte att Sverige skall ha de baksidor på jakten som förekommer i andra länder.

Henrik- nu ser jag ditt sentida inlägg,

ja med mindre exploaktivt jordbruk och större områden i träda kan vi ta oss möjligheter att skapa bättre förutsättningar för viltet, frågan är då vilket vilt?

Jag har ju fnulat lite på det ovan som synes.

/Christian

Vitsvanshjorten har förutsättningar för att sprida en parasit som tar död på älg. Om jag minns rätt krävs även en liten snigel eller snäcka av något slag för att fullborda kretsloppet. Vilken tyvärr också finns. Outdoor kan säkert ge mer bakgrund till det här och rätta om jag har fel...

Vitsvanshjortne bär i USA på en parasit och man var rädd att den skulle följa med till Finland. Så verkar dock inte ha skett, och så länge man inte för in nya djur från Nordamerika bör alltså den risken vara försumbar.

Kronhjorten är en inhemsk art, vilket dovhjorten inte är. Hur bra kron klarar sig längst i norr återstår väl att se, men det lär inte vara någon tvekan om att en klarar sig bättre än dovhjorten skulle göra. Hjortarna runt Umeå är ju i alla fall inte direkt små... eller svältfödda. Man får ju dock på köpet en skadebild på gran som man tidigare inte haft. Skogsbolagen lär knappast vilja ha mer klövvilt, men hur de skulle se på att (hypotetiskt) få lägre skador på tall men mer på gran vet jag inte. Eftersom barkflängning inträffar i äldre bestånd så är dessutom de kostnaderna svårare att ta...

Personligen vill jag ha mer kron och gärna även visent. Jag är mer tveksam till mufflon, men den fyller en nisch som idag inte utnyttjas fullt ut av andra betare. Hellre visent som är ursprunglig dock... I merparten av Sverige måste vi sedan bestämma oss får hur fördelningen mellan de olika betarna skall se ut, eftersom det är genom jakt vi kommer att ställa in fördelningen mellan populationerna. Där det finns stora rovdjur har vi däremot förstås inte full rådighet.

Min uppfattning är att doven skulle ha extremt svårt att klara sig vintertid dels utan stödfordring och dels längre upp i Sverige än säg norra Uppland,

stödet för detta är den omständighet att doven är sämre på att hålla hullet och återhämta det än vad till exempel rå och kron är,

utöver det så instämmer jag med ovanstående,

visst skulle visent o mufflon vara roligt.

/Christian

Några av dem saker jag gärna skulle se är växelvis avlysta områden av fjällen så att ripan har möjliget att växa sig mångtaligare, därtill vill jag ser mer rapphöns/fältfågel i södra sverige,

mindre gris, mer hjort i hela sverige, visst skogsren vore roligt om man fick jaga dem, inte annars,

nåväl,

britterna har ju bekymmer, ja bekymmer med att de har fått ut och spridning på både CWD och muntjac, två små asiatiska hjortraser som

1 förökar sig året om i england

2 försökar sig i en takt som gör att väl etablerade är de i praktiken omöjliga att skjuta bort.

detta är som med våra grisar, otroligt roligt de första fem åren, därefter blir bara jobbigare.

Vad jag vill säga med detta är att nya arter som inte hör hemma i faunan är ofta mycket svårt att förutsäga spridningen av samt effekterna de kan ha/komma att få på det samlade systemet.

Andra sköna utsläpp är de av kanin i Australien, hjort i nya Zeeland, getter i NZ, osv.

Som jägare finns det inget roligare än att skjuta stort, mycket och ofta efter god jakt, som naturmänniska vil jag inte att Sverige skall ha de baksidor på jakten som förekommer i andra länder.

Henrik- nu ser jag ditt sentida inlägg,

ja med mindre exploaktivt jordbruk och större områden i träda kan vi ta oss möjligheter att skapa bättre förutsättningar för viltet, frågan är då vilket vilt?

Jag har ju fnulat lite på det ovan som synes.

/Christian

Instämmer helt vad gäller introducering av främmande arter!!! Vildsvin och kronhjort är dock inhemska, och man kan hävda att det även gäller visent. Självfallet kommer det dock att få en del konsekvenser. Vi må ha rådighet över populationernas storlek i en del fall, men vi kan inte bestämma vad de skall äta !

Ser att vi åtminstone är tre personer som i huvudsak verkar vara överens.

Åtminstone om att vi alla är lite rädda för introduktion av nya arter.

Personligen lutar jag mer och mer åt att vi borde satsa på att stödja kron och vild förlåt SKOGSren...

Vad gäller Christians förslag kring riporna så är jag lite tveksam. Eller om jag vänder på det så har jag ett annat förslag med flera "uppsidor".

Jägarförbundet skulle i samarbete med lokala jaktarrangörer, lst, berörda kommuner och större skogsbolag (+ givetvis alla små som vill vara med) arrangera en superjakt på rödräv och mård i det fjällnära skogslandskapet.

Förbundet ställer upp med jägare, hundar, spett och spade, och organisation. De lokala jaktarrangörerna med lokalkännedom och billigt boende för jägarna. Kommuner lst med ev tillstånd och jakträtter. (Vilket även övriga markägare får släppa till.)

Jag tror nog att detta skulle vara det effektivaste sättet att öka fågeltillgången. Åtminstone så länge man inte kan påverka vädret i kläckningstider... Uppsidan är att vi kanske skulle slippa att i framtiden diskutera en eventuell åeterplantering av fjällräven.

Om vi kastar oss tillbaks till Kronen så är jag lite nyfiken på hur ni ser på en eventuell utarmning av den Svenska nominatrasen? Kommer de och de importerade att konkurrera/hybridisera och är det i så fall ett problem?

// Henrik

jag vill ha det amrisarna kallar "hogs"

dvs tamgrisar som rymt och lever ute som man jagar som skadadjur för tillfället i vissa stater och områden. perfekt djurhållning och enl dem så in i helvete mycket bättre kött än uppfödda.

Henrik- Jag gillar din idé rakt av men som sagt ovan, fjälljakten är som jag ser det extremt känslig för väder och årsvisa växlingar och ett naturligt sätt att då låta stammar av vilt, särskilt ripa stabiliseras är att växelvis freda områden,

det är trots allt som så att vi talar om några av de få "allmänna" jaktmarker vi har i Sverige, det är inte som att det är frågan om att hindra någon markägares jakt på vilt, jmfr VVO:n.

Men jo, jag är återhållsam med att rekommedera ny/reintroducering av vilt med anledning av att påverkan, kort och långsiktigt är svår att överskåda.

/Christian

Christian.

Jag har inget emot en eventuell fredning av vissa områden. Speciellt inte om fredningen växlar på ett eller annat sätt.

Det skulle säkert dessutom gynna mig personligen då jag uteslutande jagar ripa och skogsfågel på privat eller bolagsmark. Om man då avlyser något område i närheten lär det ju gynna mig en hel del.

Men jag är lite osäker på effekten. Vore intressant att höra Outdoors tankar om detta.

Jag tror att om man skjuter säg 10 rävar på ett visst område så kan man skjuta ganska många ripor utan att minska stammen eller t.o.m. ha en positiv kurva jämfört med om man inte skjutit varken räv eller ripa.

Drömmen vore väl om man kunde kombinera!

Ett litet steg i rätt riktning vore kanske att ge ripjägare som skjuter rödräv en utökad bag limit.

Ripdiskussionen är visserligen lite OT men med tanke på att den kan förhindra ett framtida behov att att återinföra fjällräven tycker jag ändå den platser...

MVH // Henrik

Nu rör vi oss från en minerad mark till en annan ...

Dalripan är en av de arter där vi brukat hävda att jakten inte styr populationens storlek, utan att den större betydelsen av andra faktorer gör att jakten bara blir "brus" i sammanhanget. Främst är det vädret som spelar in, men även predationstrycket vilket hänger samman med gnagartillgången. Samtidigt är resultaten från Sverige och Norge inte helt lika, vilket kan bero på skillnader i jakttryck och hur jakten bedrivs. Höjer vi jakttrycket och fördelar det mer jämnt över fjällen så kommer jakten sannolikt att spela roll. Finns det avlägsna "reproduktionsdalgångar", där det bara jagas sparsamt, så fyller det på ripor även till andra områden. Med ett högre jakttryck kan vi behöva avlysta områden.

Självklart kan vi genom predatorkontroll kompensera i viss utsträckning, ffa när det gäller predationen på bon och ungar som ofta utförs av jaktbara predatorer. När det gäller predation från jaktfalk och kungsörn på vuxna individer kommer förstås saken i ett annat läge.