Nu rör vi oss från en minerad mark till en annan ...

Dalripan är en av de arter där vi brukat hävda att jakten inte styr populationens storlek, utan att den större betydelsen av andra faktorer gör att jakten bara blir "brus" i sammanhanget. Främst är det vädret som spelar in, men även predationstrycket vilket hänger samman med gnagartillgången. Samtidigt är resultaten från Sverige och Norge inte helt lika, vilket kan bero på skillnader i jakttryck och hur jakten bedrivs. Höjer vi jakttrycket och fördelar det mer jämnt över fjällen så kommer jakten sannolikt att spela roll. Finns det avlägsna "reproduktionsdalgångar", där det bara jagas sparsamt, så fyller det på ripor även till andra områden. Med ett högre jakttryck kan vi behöva avlysta områden.

Självklart kan vi genom predatorkontroll kompensera i viss utsträckning, ffa när det gäller predationen på bon och ungar som ofta utförs av jaktbara predatorer. När det gäller predation från jaktfalk och kungsörn på vuxna individer kommer förstås saken i ett annat läge.

Gillar minerad mark. Blir så tråkiga diskussioner om man nått koncensus redan innan man börjat...

Och hur stor är egentligen falkens och örnens predation jämfört med rödräv, mård och kråkfågel?

Jag brukar hävda att man inte har "rättighet" att klaga på låg Lodjurs tilldelning när de tar rådjur om man inte först rensat bort en hel del räv. Eller åtminstone ansträngt sig för att göra det. Är inte åtminstone örnen lite av samma sak här? Falken känner jag inte alls till hur mycket Ripa/Skogsfågel den egentligen tar.

En anekdot om örn.

Jag stod ute på ett hygge med sparade frötallar och väntade på en kompis. Vi skulle koka kaffe och ta paus i jakten.

Plötsligt ser jag en väldigt stor fågel komma rakt mot mig. När den är ca 50m bort brakar det till i en gran som av någon anledning står kvar i frötallställningen ca 50m bakom mig och ut kommer en tjädertupp som i panik störtar in i skogen!

Tyvärr hann den in i skogen. Hade varit väldigt mäktigt att se örnen ta tjädern mitt framför näsan på mig själv...

Den här tråden antar mer och mer formen av en spretig risgran...

Det är mycket besvärligt att jämföra predation under olika stadier i en livshistoria. Man måste veta predationsfrekvensen för bon (=ägg), för ungar som lämnat boet men ännu inte är flygga samt sannolikheten att sådana ungar överlever fram till egen reproduktion för att kvantifiera betydelsen av predation på bon och ungar. För att uttala sig om predationen på vuxna behöpver man veta hur stor andel av riporna som tas och av vilka predatorer. Dessutom är predationen troligen inte slumpmässig, utan unga, oerfarna ocxh sjuka individer lär vara överrepresenterade. De har mindre reproduktionsvärde och är därmed inte lika betydelsefulla för populationstillväxten. Sedan behöver vi veta hur länge en ripa reproducerar sig och källor till övrig dödlighet. När man känner allt detta kan man börja fundera över att jämföra betydelsen av predation på ägg och ungar jämfört med betydelsen av dault predation. Och jakt...

Inget litet jobb, och vi har inte fullgod kännedom om alla ingående variabler skulle jag påstå. Däremot kan förstås de insatta spekulera en del utifrån vad man trots allt kvantifierat.

Man har sett bopredation på 15-80 % hos dalripa i Nordamerika. Den normala siffran för markhäckande fåglar ligger runt 40 %. I en sentida norsk studie överlevde 33 % av de ungar som faktiskt kläckte fram de första två veckorna. Predation stod för 73 % av dödligheten för ungarna, och man lyckades inte reducera den predationen genom jakt på räv, mård och kråkfåglar.

Predationen på ägg och ungar är alltså omfattande. Samtidigt är förstås en vuxen individ av större betydelse för den potentiella populationstillväxten än en nyligen flygg unge.

Fredrik-

du får se den som en billig utbildning för oss intresserande men okunniga.

Måste nog framföra ett stort tack till alla i tråden för goda ideér men framför allt god form.

/Christian

Fredrik-

du får se den som en billig utbildning för oss intresserande men okunniga.

Måste nog framföra ett stort tack till alla i tråden för goda ideér men framför allt god form.

/Christian

Så länge trådskaparen är med på noterna har jag inga synpunkter !

Ett litet steg i rätt riktning vore kanske att ge ripjägare som skjuter rödräv en utökad bag limit.

MVH // Henrik

Håller med till 100% om det. Även om det inte har någon betydelse för ripstammen så kanske det har det för fjällräven. Visst skulle det vara roligare att få se en fjällräv än en vanlig rödräv.

Får väl ställa frågan till Fredrik om samspelet rödräv VS fjällräv?

Rödräv och fjällräv är allt annat än en bra kombination... de större rödrävarna tar och konkurrerar ut fjällrävarna.

Så länge trådskaparen är med på noterna har jag inga synpunkter !

Vi är visserligen en bit ifrån ursprungsfrågan men samtidigt så är väl det här med predatorkontroll och fredning ämnen som måste övervägas om/när man vill återintroducera gamla arter. Jag är i alla fall hur som helst väldigt glad över de här inläggen. Mycket intressanta fakta och funderingar.

Fredrik: Vet du förresten något om ursprunget till Kronhjortarna på Otteröya? (Namsos)

Och hur tror du de skulle klara sig kring vattudalen?

Finns viss risk att de får hjälp över fjället och jag hade hellre sett att man i så fall tar dit "nominatrasen"...

Vi är visserligen en bit ifrån ursprungsfrågan men samtidigt så är väl det här med predatorkontroll och fredning ämnen som måste övervägas om/när man vill återintroducera gamla arter. Jag är i alla fall hur som helst väldigt glad över de här inläggen. Mycket intressanta fakta och funderingar.

Fredrik: Vet du förresten något om ursprunget till Kronhjortarna på Otteröya? (Namsos)

Och hur tror du de skulle klara sig kring vattudalen?

Finns viss risk att de får hjälp över fjället och jag hade hellre sett att man i så fall tar dit "nominatrasen"...

Otteröya har en hybridpopulation mellan inhemska norska hjortar och en tysk-ungersk korsning, som fördes in för c:a 100 år sedan. Än så länge har det inte var så stort utbyte mellan ön och fastlandet, så den norska särarten kvarstår. Dock- de ursprungliga norska och svenska raserna skiljer sig åt! Är själv bördig från Vattudalen på fädernet, och det blir ju en del snö där... men det blir det ju i Alperna också. Otteröyhjortarna är faktiskt aningen större, och skulle kanske ha en liten fördel av detta. Vandrar den norska rasen in själv så är det självfallet bara att gilla läget, men skulle man plantera in så skulle jag kanske föredra nominatrasen. De norska är vana vid mer nordliga miljöer, men har samtidigt utvecklats i ett Atlantklimat... litet klurigt faktiskt! Dessutom skulle man kunna skapa en kontakt mellan den svenska nominatrasen och den norska, vilket inte vore önskvärt.

Även om det är kört att få tillbaka dronten så skulle jag gärna se att lunnefågeln kunde komma tillbaka i någon utsträckning.

Nu har jag inte jakten närmast i åtanke utan att det är en vacker fågel som jag tror inte har häckat i sverige sedan 1970 eller så.

Dock vete sjutton hur begåvat det är med att återinföra vissa arter som har varit borta en längre tid när vår flora och fauna har anpassat sig till det vi har i dag. Visst kan man påtvinga en förändring i naturen men det är nog inte alltid som det är den bästa lösningen.

Bara för att det såg ut på ett sätt under tidigt 1800-tal betyder det inte att det fortfarande skulle vara optimalt i dag.

Men visst sjutton skulle det vara roligt med betydligt fler myskoxar, vildren, visent och andra magnifika djur som kunde strutta runt i skog och fjäll

Otteröya har en hybridpopulation mellan inhemska norska hjortar och en tysk-ungersk korsning, som fördes in för c:a 100 år sedan. Än så länge har det inte var så stort utbyte mellan ön och fastlandet, så den norska särarten kvarstår. Dock- de ursprungliga norska och svenska raserna skiljer sig åt! Är själv bördig från Vattudalen på fädernet, och det blir ju en del snö där... men det blir det ju i Alperna också. Otteröyhjortarna är faktiskt aningen större, och skulle kanske ha en liten fördel av detta. Vandrar den norska rasen in själv så är det självfallet bara att gilla läget, men skulle man plantera in så skulle jag kanske föredra nominatrasen. De norska är vana vid mer nordliga miljöer, men har samtidigt utvecklats i ett Atlantklimat... litet klurigt faktiskt! Dessutom skulle man kunna skapa en kontakt mellan den svenska nominatrasen och den norska, vilket inte vore önskvärt.

Är det Ströms Vattudal ni pratar om i tråden?

________

Dock är detta en högst intressant tråd och den djurart jag vill ha återinsatt är helt enkelt visent..  Hur fränt vore inte det att träffa på en sån i svampplockningen? 

Även om det är kört att få tillbaka dronten så skulle jag gärna se att lunnefågeln kunde komma tillbaka i någon utsträckning.

Nu har jag inte jakten närmast i åtanke utan att det är en vacker fågel som jag tror inte har häckat i sverige sedan 1970 eller så.

Har ett svagt minne av att det har varit häcknings försök på västkusten där den är regelbunden har själv sett vid ett par tillfällen.

Vi har inga bra häcknings biotoper för lunnen i skärgården då den vill helst ha jordhålor och häcka i.

Men den är satnans läcker var på Färöarn mitten på -70 talet och där var dom som mygg svärmar när dom kom in på kvällen efter fisket ute till havs. Var väldigt mäktigt att sitta mitt i kolonin när dom kom in för landning och gick ner i sina jordhålor man kunde nästan klappa lunnarna.

Lasse

Är det Ströms Vattudal ni pratar om i tråden?

________

Dock är detta en högst intressant tråd och den djurart jag vill ha återinsatt är helt enkelt visent..  Hur fränt vore inte det att träffa på en sån i svampplockningen? 

Japp, Någon annan vattudal bryr vi oss inte om...

Brukade åka ut till Aglens fyr (som ligger på Otteröya utanför Namsos) för att dyka ett par dagar/år.

Riktigt fin kronstam! (Och på hösten även späckhuggare... De fick jag tyvärr aldrig se annat än på bild)

Fälthare och mink är väl dom första jag skulle vilja ha bort. Generellt sett vill jag sedan återinföra arter som har funnits i sverige som t ex vicent och plocka bort dom som planterats in. Tyvär så kan ju inte alla återinföras och en del inplanterade bör kanske inte heller plockas bort.

Vilka hjortar är urspungligen från sverige? Enbart vår nominantform av kronhjorten?

Jag har just hellre en fauna som innehåller många arter med "få" individer än få arter med många individer.

Blåkråkan vore trevligt att se igen som häckfågel i vårat land. En väldigt läcker fågel.

Men när det gäller fågel som vi vill ha kvar som häckfåglar eller plantera in så kan en del av arterna är sådana som lever på gränsen av sin utbrednings område och har det svårt med våra vintrar. Tornugglan vore en art som det vore kul att se i våra ladugårdar har själv haft förmånen att se den på en häcknings plats i Skåne för ett antal år sedan men nu finns det bara ett fåtal obsar varje år av denna fantastiska uggla.

Kornsparven har ökat igen Tofslärkan har nästan försvunnit så arter kommer och går.

Vittryggen tex finns i stora populationer i öst vi jobbar hårt för att lyckas få tillbaks den som häckfågel i Sverige. Är det rätt eller fel det vet inte jag.

Sen finns det ju en del fågelarter som vi har planterat in med ett gott resultat tex Fasan och Kanadagås.

Lasse

jag skulle kunna tänka mig vildkalkon som finns i usa , verkar som en trevlig jaktform samt ganska coolt oh se en vildkalkon i skogen:) vet dock inte om kalkoner skulle klara sig vilt i sverige... vatten rådjur är en annan art som skulle vara kul:) med tanke på att de inte har några horn.

som lockjägare skulle det även vara kul med en utbredd och kraftig vargstam, dock inte med tanke på vissa problem...(tänker inte gå in djupare på det.)

Vicent, vicent, vicent......

jag skulle kunna tänka mig vildkalkon som finns i usa , verkar som en trevlig jaktform samt ganska coolt oh se en vildkalkon i skogen:) vet dock inte om kalkoner skulle klara sig vilt i sverige... vatten rådjur är en annan art som skulle vara kul:) med tanke på att de inte har några horn.

som lockjägare skulle det även vara kul med en utbredd och kraftig vargstam, dock inte med tanke på vissa problem...(tänker inte gå in djupare på det.)

CWD? Dem skulle inte jag vilja ha hit, då kan du glömma allt vad jag med drivande/stötande hund heter, inte överallt men på många platser,

det är ett stort antal apportören i England varje år som måste avlivas efter att de fått stryk av en CWD i ett buskage någonstans.

Att de sedan ynglar av sig som galningar och är roliga att skjuta/jaga är en annan sak och ett problem i sig.

Vildkalkon var en kul idé- har den funnits i Svenska fauna? Om inte annat så vore den roligt som tusan, undrar om den kompatibel med övrigt vilt.

/Christian

L-B

Jag är inte helt säker på att alla håller med om att Kanadagåsen är helt lyckad.

Personligen hade jag föredragit om man på den tiden det begav sig hade satsat mer på att rädda grågås, sädgås & fjällgås mfl.

Vi hade nog haft tillräckligt med gäss idag ändå utan denna "outsider".

Jag är alltid lite extra orolig när man talar just om fåglar. Inte för att risken väl egentligen är större att de ställer till så mycket mer problem än t.ex däggdjur. Men enligt min högst personliga syn på det hela så är det allt för många positiva röster så fort nya fåglar uppenbarar sig. Och kanske har jag bara haft otur när det gäller vilka (hobby)ornitologer jag träffat. Men de verkar inte vara särskillt intresserade av att diskutera vad de nya arterna medför för problem för våra befintliga ibland redan hotade fågelarter.

MVH // Henrik

CWD? Dem skulle inte jag vilja ha hit, då kan du glömma allt vad jag med drivande/stötande hund heter, inte överallt men på många platser,

det är ett stort antal apportören i England varje år som måste avlivas efter att de fått stryk av en CWD i ett buskage någonstans.

Att de sedan ynglar av sig som galningar och är roliga att skjuta/jaga är en annan sak och ett problem i sig.

Vildkalkon var en kul idé- har den funnits i Svenska fauna? Om inte annat så vore den roligt som tusan, undrar om den kompatibel med övrigt vilt.

/Christian

CWD? Den enda betydelsen jag vet av den förkortningen är Chronic Waste Disease, dvs en form av "galna kosjukan" som drabbar hjortar... men den vill jag inte heller ha hit!

Jag vill inte heller ha hit några muntjak eller Sikahjortar, vilket är sådant man pysslat med i Storbritannien.

Chinese Water Deer, CWD, Kinesiskt vattenhjort kan det kanske bli,

en långhårig kusin till muntjacen, saknar horn men har dubbelt så långa huggtänder,

hund fick stryk av CWD

Som synes är de ganska potenta små kräk,

http://en.wikipedia.org/wiki/Water_deer

Nåja, detta var en utvikning men också ett exempel på vad jag iofs gillar att jaga när jag får åka till Ön med stort Ö men inte skulle vilja att vi har här hemma,

en förmiddag sköts det 19 muntjacs och CWD:s på 13 skyttar på ett område mindre än 4000 hektar,

totalt för den helgen var det om jag minns rätt 45+ muntjacs o CWD:s.

Jag kanske är en bakåtsträvare men "utsläppen" av dessa hjortar har inte varit bra för en engelska faunan.

/Christian

Men du vad skumma de ser ut...!

Man kan tro att det är resultatet av en tjuvparning mellan ett hjortdjur och sabeltandad tiger. Typ...

/L

Då är jag med. Och helt enig.

Chinese Water Deer, CWD, Kinesiskt vattenhjort kan det kanske bli,

en långhårig kusin till muntjacen, saknar horn men har dubbelt så långa huggtänder,

Jag kanske är en bakåtsträvare men "utsläppen" av dessa hjortar har inte varit bra för en engelska faunan.

/Christian

Vore kul att göra ett montage typ vildsvins betar och se hur många som kan gissa vad det är...

Men hit till Sverige hoppas jag att de inte kommer. Detta är väl ännu ett bevis på att begränsningar av vilka djur man får ha i hägn inte är så dumt...

Satan! Trodde det var tungan först som hängde ur munnen och förstod inte alls vad ni menade med deras tänder... 

Tack, men nej tack.

den där cwd verkar inte så trevlig ändå faktiskt...