Funderade lite,

Spaltmeter skrivs om rovdjuren, problemet är tredimensionellt. Dom stjäl matviltet, dom inskränker hundjakten och som grädde på moset sätter det vanliga människor i dålig dager, dvs jägarna som på olika sett måste gå i försvarsställning för en livsstil, vilket dom inte duger till. För mig finns egentligen bara ett upplevt problem då jag inte lever av jakt, gav dom fan i hundarna vore det ändå ok. Men så tänker man lite längre.

Kan bara ta mitt eget landskap som exempel - Uppland. Kanske har vi vår historiskt taskiga älgstam att tacka för att vargetableringen dröjt och den goda tillgången på rådjur som anledning till att vi idag har världens kanske tätaste lodjurspopulation. Tillgången på mat styr tätheten på rovdjursstammen - einstein spekulerar.

Det som jag har svårast för med rovdjuren är att det belastar mig och mina tillgångar som markägare, rovdjuren devalverar min marks förräntande förmåga. Jag har en upplevd bild efter drygt 20 års rådjursförvaltande hur en vinterstam av rådjur skall vara samansatt för att den inte skall belasta skogen och övriga växande värden men samtidigt genera lagom mängd jaktvilt nästa år, inget konstigt, subjektivt men inte konstigt. Detta tänk delar jag med många, för att inte säga 99% av jägarna. Förvaltningsmedlet heter jakt och avkastningen heter bl.a dillkött.

Idag är jag dum nog att säga att stammen är knappt jaktbar, varför då? Jo för att jag upplever rådjuren som för få, för få för vem? Ja ni vet lodjuren måste ha mat och tar sitt...osv.

Lodjuren tillhör staten, rådjuren tillhör mig, betalar staten mina rådjur via skattsedeln...negativ räntefördelningsklausul, retroaktivt engångsbelopp årligen?...nääh så var det inte visst, inte heller har dom bett om lov tror jag..bäst jag kollar med frugan men det borde hon nämnt.

Jag är iom det ett självutnämnt offer, eventuellt är jag också korkad. Lodjuren är förvisso ett rovdjur light, en nöjesjägare precis som mig men utan infrysningsmöjligheter. Ett lodjur tar uppåt 50 rådjur x 15 kg dvs 750 kg kött om året. Jag äter förvisso potatis också men lovar att jag föder hela min familj inklusive hundar på den foderstaten...en glupsk liten gynnare sannerligen. Det är idag rådjursavkastningen på ca 3000 hektar mark i Uppland.

Avskjutningsstatistiken talar samma språk - vi sparar rådjur för att föda lodjuren...samma djur som vi föraktar numerären av. För visst var det så att tillgången på bytesdjur styr potentiell täthet av rovdjur...jo så var det.

Nu är det ju så för att låna SJFs slogan att "vi jägare vårdar det vilda". Ja det gör vi, så till den milda grad att vi köper in mat till lodjurens mat för att vi tycker att rådjur tillhör faunan. Just nu tycker jag att det börjar bli dyrt skådevilt, kanske skulle man göra sig av med dom, stoppa dom i frysen? Jättelätt nu när dom står uppradade runt ensilaget och huttrar, i skogen ligger kisse och är man pryd när man skiter så är det det sista man gör. Får 6 bulor i min 308a, det är en smal sak att skjuta bort rådjurstammen denna vinter, och då är jag inte grymmare än nåt lodjur som använder samma foderplats för sina lekar.

Rialavargarna är finsmakare, avkomman har fått drillning i rådjursjakt och nästa år tar dom förmodligen kölapp här för att få del av mina sparade och dyrt uppfödda rådjur samtidigt som dom pissar på träd och nafsar efter mina hundar. Näh det blir nog till att fortsättra fodra och knyta näven i fickan, släppa hund efter gris exempelvis är ju då passé dessutom.

Ja jag är ju synbart korkad. Rådjuren runt balarna är mina då jag äger marken dom står på, dom är värda 1000 kronor styck exklusive rekreationsvärdet av att jaga dom. Bästa sättet att hålla ulven härifrån och skicka lodjuren söderut är att skjuta bort maten, vem skall hindra mig, 30 rådjur tar mig till Thailand och lodjuren till Sörmland. Kommer LST då månne expropiera mina rådjur eller inskränka äganderätten, för utan rådjur inga statliga lodjur...hela lodjursuppfödningen i Uppland är avhängt att vi markägare/jägare är korkade.

Vi är självalda offer, men jag undrar hur rovdjurspöbeln skulle hantera sådan argument som ovan. Vi har inte valt 30 familjegrupper av lo själva, anledningen till att det går är för att vi backar och skänker bort vårt jaktvilt till staten. Mig veterligen står det inte likt under kriget då bönderna skulle hålla staten med ved att vi idag skall hålla statens rovvilt med rådjur.

Gör dig själv en tjänst, ladda bössan och rädda det som räddas kan!

PS jag är inte full, bara less. Nån skrev att staten inte kan förstatliga jakten, vad kallar ni det som pågår? Vår möjlighet till jakt är i högsta grad avhängd statliga beslut redan idag. Statens vilt har redan tagit över på många ställen, det är dags att vi visar handlingskraft på nya sett även om ovan text är skrivet i ett ironiskt tonläge. Men att skjuta bort rovdjursmaten är ett av få möjligheter vi har att påverka då den ägs privat. Svältande och deperata rovdjur är ju inget som kommer media till livs så länge vi tänker i gamla banor. Slutar vi bara jaga är vi förlorare i alla ändar.

Hmm, mycket tänkvärt!!!

Sent from my iPhone using Tapatalk

Tänk värt, absolut och du skriver bra.

Men som markägare håller jag inte med dig i allt. Jag äger lite skog och ännu mindre åker plus impediment. Jag ser inte min mark som en åker som skall generera kött eller skottillfällen. Viltet äger jag inte, jag lånar lite av det. Skogen äger jag till största del, men får leva med att jag delar den med andra predatorer, bytesdjur och bärplockare.

Tomas

Bra skrivet

Ironiskt eller ej, det är en ruskigt bra litterär klass på inlägget ovan och det ställer saker på sin spets. Jag har jagat i en mark med ny lodjursetablering - i norra Uppland - och känner igen en del av dina resonemang som kom till mig ibland i stunder av svartsyn. Men diskussionen är betydligt mer komplex än köttvärdet; den har med- och motargument i både sju och åtta led.

Något jag drillar en del av "mina" konsulter med (i jobbet alltså) är skillnaden mellan "att ha rätt" och "att få som man vill". Det första leder inte nödvändigtvis till det senare, men med ökad erfarenhet och minskad naivitet brukar folk börja inrikta sig mer mot det senare. Vad jag menar är att du diskuterar olika sätt att hantera ett läge, INKLUSIVE att gilla läget eller att agera aktivt på för vissa mer kontroversiella sätt. Det är en jävla skillnad mot att "vägra vargjakt" och tro att det kommer att få någon i bygder med gatubelysning att bry sig.

Känner inte att jag kommer att lägga den tid och eftertanke på ett svar i denna tråd som ditt inledningsinlägg förtjänar, det är mycket julstök nu, men jag lyfter på hatten så länge. Du får fundera på om jag är med eller mot dig i dina slutsatser så länge.

Bra skrivet Tompa. Precis så tänker jag med.

Skogen/viltet har vi bara till låns tillsammans med andra arter. Vi äger inte djuren bara för att de klampar över ens mark.

Jag kan liksom inte förstå vilken rätt vi har att helt utrota vissa arter bara för att de

inte passar in i ens ekonomi eller begränsar ens tillgångar till viss del.

Alla arter ska väl få finna?

Givetvis ska det vara rimliga gränser så avskjutning bör ske

då det behövs, men utrota kan jag inte förstå?

Bravo!

Det är så befriande att läsa en jägarbroders intelligenta OCH nyanserade tankar. Oavsett om man håller med Dig i allt, eller inte, är Din text ett så bländande bra exempel på den sorts debattinlägg jag saknar i den annars så fåniga och ofta infantila debatten som råder.

Därför hoppas jag att Du skickar den till någon tidning eller annat media, där den får läsas av flera.

Mvh!/

Sannerligen bra skrivet MKJ och du skall ha en stor eloge att du tog upp det till ytan. Du är inte ensam om dina tankar när vi nu ser hur staten snart gör det omöjligt för folk att utöva sina naturintressen. Man kan undra hur mycket staten förlorar på detta, genom att många slutar med sina fritidsaktiviteter. Det är flera miljarder i skatteintäkter som går förlorade! Kanske inte på en gång... men på en längre sikt!

Vi är både offer och korkade, eftersom de flesta av oss bara knyter näven i fickan...

Intressant och mycket tänkvärt.

MKJ:

Alldeles lysande skrivet.

Ja det här är minsann riktigt "hjärngodis". Jag tycker det är väldigt intressant det du skrivit och håller med dig på många punkter, men en sak kommer vi aldrig ifrån vad gäller statens syn på det hela: Allt vilt är statens vilt och ingen man äger sin mark till fullo, utan lånar den långsiktigt av staten.

Strålande inlägg, önskar av hela mitt hjärta att du hade fått vara full istället less

Lånas långsiktigt av staten..." Förklara dig! Har bestämt för mig att åtminstone allt ovanför marken/jorden tillhör fastighetsägaren... Hittas det några fyndigheter under, kommer staten och tar det.. om de vill!

Angående frilevande vilt så äger vi det inte (MKJ snurrade in på något annat, har jag för mig..)även om det uppehåller sig på "vår" mark. Äger är ett fel ord att använda i sammanhanget, utan det bör hellre heta disponera!

Äganderätt kommer bara när ett vilt är dött och om staten inte gör anspråk på det.

Bra skrivet MKJ.

mycket tänk värt de du skrev ner

Tänkvärt och bra skrivet!!!!

Skicka in som debattartikel till olika dagstidningar! (Men kanske ändra "ägandet" av djur till disponera som någon nämt tidigare)

Mycket väl formulerat, men samtidigt ! är det säkert att du inte är lite bladig?

Sprit är ett bra bedövningsmedel när man känner sig less annars, för troligt är ju att de enda som har ett genuint intresse för vad som springer i skogen fortsättningsvis kommer att knyta näven i fickan, medan låtsasfolket som inte riktigt växt upp ännu fortsättningsvis kommer vilja höras mest.

Sitter och läser ditt inlägg med en 12 årig Stratisla Single Malt.

Going down With style

Bra skrivet MKJ

Just ett snyggt dilemma vi har hamnat i och frågan är ju vad vi har gjort för att förtjäna det.

Varför ska vi ha rovdjur är ju en vanlig fråga som jag kan ha svårt att förlika mig med i stunder av nedstämdhet.

Jag (jag o jag men på mina marker) är vi hittils förskonade av Lo och Varg vad jag vet så jag får försöka tänka mig in i eran situation.

Att skjuta ner Rådjursstammen är ju ett alternativ fast ett otänkbart sådant för mig, men när man vet vad som händer med de djuren man sparat och fodrat under vintern så är tanken närmare än innan.

//

Mycket bra MKJ!

Tänkvärt är ju att även du som medborgare är staten/sverige!

Så med andra ord blir du delvis motpart till dig själv.

Förselår som någon annan: Små justeringar i ägande och få iväg skrivelsen till några större dagstidningar.

Lycka till

/ekebo

Lånas långsiktigt av staten..." Förklara dig! Har bestämt för mig att åtminstone allt ovanför marken/jorden tillhör fastighetsägaren... Hittas det några fyndigheter under, kommer staten och tar det.. om de vill!

Angående vårat ägande av mark fick en tanke ställare när staten drog om en stor väg genom mitt föräldra hem för 10 år sedan. Fanns inte mycket att säga till om där. Och med en usel ersättning för den mark som lades under vägen+alla värden som försvann med inskränkt jakt, sämre åtkomst för skogen med mera.

Tänkvärt skrivit MKJ.

Jag bugar mig för årets BÄSTA inlägg på forumet.

Dett borde publicerats på flera ställen.

mvh

Edsvalla

Jag tror att vi är korkade, helt enkelt.

Det finns väl få grupper i samhället som gör så mycket gratis samtidigt som vi får ganska mycket spott och spä för vår hobby. Hur många gånger får man höra en kritisk röst att man är en mördare samtidigt som samma kritiker vill köpa viltkött, om det finns över? Som ett mer praktiskt exempel kan man ta hela eftersöksgrejen; hur mycket kostar den jägarkåren samtidigt som vi får skylla oss själva om hunden t ex blir överkörd eller tagen av en varg? Jag får höra ganska ofta att vi jägare nte bryr oss om våra hundar utan att vi ser dom som "förbrukningsmaterial". Tyvärr lever den gamla bolden kvar, där hunden mest sitter i en hundgård och endast blir utsläppt när det är jakt. Duger den inte, så skjuts den.

Vad lägger vi i foderkostnad denna vinter då vi inte vill hitta en massa ihjäl svultna djur? Motargumentet som jag får när jag berättar att jag just nu inte jagar utan lägger pengarna på foder istället är att jag gör detta enbart för att jag ska ha något att skjuta nästa år, inte "vad bra att du hjälper djuren att svälta ihjäl".

Nu har det ju tillkommit en helt ny dimension på senare år där de motsatta sidorna aldrig kommer att komma överens, vargen. Problemet är ju att detta är en känsloladdad diskussion där båda sidor aldrig kommer att lyssna på faktabaserade argument från "motståndarsidan".

Jag tror ibland att jägarkåren har totalt misslyckas med sin lobby. Om detta beror på att det är alldeles för många grönklädda gubbar har tagit för mycket plats eller vad det beror på vet jag ej men rent medialt har/är jägarkåren en total katastrof. Det finns för många självutnämnda förespråkare från jägarhåll som borde försvinna ut i skogen och skämmas för att de har förstört så mycket för oss andra. Jag tror att det är mot dessa personer som vi ska rikta vår ilska.

Tankeväckande!

Låt oss dra saken till sin spets och tänka oss tanken där sveriges samtliga jägare gör allt för att skjuta bort rovdjurens mat. Hur skulle samhället i övrigt reagera i ett sånt läge?

Som MKJ skriver så förutsätter staten och rovdjurskramarna att det finns mat till rovdjuren i skogarna och att det är jägarna som ska "stiga åt sidan" när tillgången tryter. Om jägarna nu inte gör så utan tar sin del så det blir brist på mat för rovdjuren i hela landet, vad är ett troligt scenario?

Först lär väl rovdjuren flytta på sig till maten vilket blir i bebygda trakter där tamdjuren finns. Konflikter med övriga samhället ökar med rop på åtgärder. I detta läget kan det vara osmart att ha basunerat ut att "vi jägare ska minnsan skjuta ut all mat för rovdjuren" för då kan ju fabror staten få för sig att minska på jakttiderna och licenseran för att säkerställa mattillgången för rovdjuren. Därav bör en utskjutningsaktion göras i det tysta (skjut - ät - tig) för när ropen skallar på åtgärder kan man då med oskyldig min säga "vad var det vi sagt, rovdjuren är för många och äter sig själv ur huset, vi måste skjuta av några".

Är ingen markägare, men delar helt dina synpunkter och lider med dig MKJ...

Ett mycket bra inlägg...

Det viktiga som MKJ sätter fingret på är att jakten skall ses som en näring, inte en hobby.

Många gnäller på höga arrenden och att jakten har blivit så dyr, men ur rovdjursperspektivet så tror jag att det är bra. Får jakten ett större ekonomiskt värde så blir makthavare mer villiga att lyssna än om "man inte kan släppa hunden längre".

Tyvärr så kanske vi har romantiserat bilden av jakten lite för mycket. Allmänheten tror att vi mest sitter ute och grillar korv, för "det viktigaste är ju inte att skjuta nåt, det är naturupplevelsen".

Intressanta tankar! Tyvärr är det ganska lite SJF kan göra åt en sådan här sak, den där problematiken är kopplad till mmarkägandet och där passar vi oss noga. Jag försökte själva belysa just detta i en artikel i Svensk Jakt föra året, tror aldrig jag fått så mycket skäll för något jag skrivit tidigare och det var enbart markägarrepresentanter som hörde av sig...

Problemet du kommer att stöta på först med den argumentationen är att ingen äger det vilda, du äger bara en jakträtt. Det finns intressanta konstruktioner andra länder som skulle kunna förändra detta, kanske är det ditåt vi markägare ska snegla?

Ser man sedan rent praktiskt på det så har loexemplet i praktiken redan genomförts längs norlandskusten. Det skedde kanske mer av okunnighet men resultatet blev rätt "bra". Lodjuren etablerade sig på bred front under den glada rådjursexplosionen i samband med rävskabben. När sedan lodjuren ökade, räven återkom och jägarna fortfarande trodde att rådjuren var outtömliga så kraschade rådjursstammen med besked. Handjuren av lo utvandrade och honor med ungar blev kvar och dog av svält eller skabb. Faktum är att man idag, mer än 10 år senare, fortfarande inte har särskilt gott om lo och rådjuren ökar stadigt, även om vintrarna nu kanske påverkar åt andra hållet. Så i lofallet är dina teorier helt klart åtminstone teoretiskt möjliga. I praktiken lär det bli svårare eftersom det som i fallet med vargbojkott aldrig går att ena tillräckligt många jägare som gör samma sak samtidigt...

Vargen lär bli svårare. Den är inte knuten så hårt till en enda födoresurs, är enormt mobil och har stora revir. När vi tror att älgen är utrotad, dvs ned mot 1 älg / 1000 ha i vinterstam, har vargen fortfarande gott om mat och vi kan inte se några svårigheter för dem att föda sig. De skaffar sig bara större revir.

Men som sagt, mycket intressanta och kreativa tankar!