http://sv.wikipedia.org/wiki/Expropriation

I mina ögon lånar vi inte marken vi äger, expropirationslagen ovan ger staten möjlighet att pröva ett övertagande av privat mark mot marknadsmässig ersättning. Jag jobbar en hel del med dessa intrångsfrågor i mitt arbete som egendomsförvaltare. Skulle säga att med rätt folk omkring sig är det ganska lätt att försvara sin mark mot detta hot, förutsatt att caset inte har legitm tyngd som en ny trafiksäkrare väg eller dylikt, väglagen och minerallagen är kopplade till expropieringslagen. Expropieringslagen är ett trubbigt instrument när det gäller att exploatera mark för exempelvis nyetablering av bostäder, då är ofta 3 dubbla marknadsvärdet ett bättre alternativ då allt har ett pris.

Låt mig citera 2a kapitlet i regeringsformen (grundlagen) 18§: Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropiriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. När blev rovdjuren ett sådant intresse i samhället? Och var är ersättningen för inskränkningen?

Märk väl, mot marknadsmässig ersättning. Idag stjäl staten mina rådjur. Jag håller fast vid termen "mina" och det hänger ihop med att slutar jag fodra så dör dom i vinter. Dom har varit beroende av min utfodring i 2 månader och behöver nog 4 till. Slutar jag fodra svälter dom och enligt paragrafen om rätten till avlivning för att undvika onödigt lidande kan jag skjuta allihop, speciellt inom jakttidtabell. Således kan jag aldrig bli åtalad för att jag skjuter varje rådjur jag kan, förutsatt att jag slutar fodra vilket jag inte har nån skyldighet till.

Precis som någon sa ovan, detta är en tänkeväckare, inget förfarande som man kan få storskaligt gehör för. Iom det är jag och vi korkade.

Tack för era uppmuntrande ord, tror som herr berg skrev att mörka dagar får man sådana tankar.

Naturvårdsföreningen breder återigen ut sig i dagens Uppsala nya tidning och hyllar lodjuren. Området man vill freda är det stadsnära Nåsten området som är naturvårdsreservat. NVV har en del av nyttjanderätten, men ägarna till marken och innehavare av jakten känner jag rätt väl då det är min arbetsgivare.

Hursom vore det nu dags att någon annan tog striden på insändarplats. Jag skrev ett inlägg om jägarnas samhällsnytta för nån månad sedan, fick i princip noll mothugg och dom som tiger samtycker. Dock går det inte att skriva under med svenska jägarförbundet eller dylikt. Det måste vara den lille som reser sig, hoppas nån tar sig an dom.

MKJ: Mycket intressanta funderingar som det tåls att tänka både en och två gånger på.

Jag tycker du skriver bra och är som vanligt mkt insatt i ämnet. Plusplus i kanten för det.

Med det menar jag inte att jag håller med dig fullt ut i allt men jag förstår vad du menar - tror jag - och jag känner med dig i din frustration.

Det finns dock lite tankar i mitt lilla "huvve" då jag ofta ser saker lite från olika håll...

En sak jag tänker på är detta med laglig rätt till sin mark och det som finns på den = djuren. Jag förstår §18 som du skrev men som alltid då det är lagar&förordningar så finns det väl något som motsäger det första...

"Här försvann min fortsättning då jag laddade upp svaret"...SKIT! Jag glömde att kopiera inlägget innan jag laddade upp det...är detta ngt man måste börja med nu i den nya upplagan av jaktsidan? Det är lite som "blogtown" mfl...

Att vi skulle skjuta bort viltet för att rovdjuren inte skulle få mat är för mig en helt sjuk situation.

Det är inte bara staten sverige som styr här! Vårt land är nog ett av de få länder inom EU som mer och mer styrs utifrån. Flathet och avsaknad av ryggrad kännetecknar en stor del av vår politikerkår, som hellre lyssnar på en trångsynt massa som aldrig sätter sin fot i skogen...

Jakten skall beslutas regionalt/lokalt och inte som nu, toppstyras på regeringsnivå och med stor inflytan från EU, långt ifrån själva verkligheten.

Inte förrän vi får ner besluten till den nivån där de drabbade finns, kan vi göra något åt saken.

Blir det ingen förändring är jag rädd för att jägarna själva tar de besluten... i ännu större omfattning än vad som sker idag!

I det första inlägget återkommer TS hela tiden till MINA rådjur. I min värld äger man djuret först när det är nerlagt på den mark man äger eller arrenderar.

Det är just "mina"-synen som gör att jägare ofta uppfattas ohemult korkade av dom som inte jagar. För övrigt ett bra skrivet inlägg.

Bra skrivet och jag håller med i många problemformuleringar. Svaren blir däremot svårare.

"Markägare" är ju inte alltid detsamma som "jägare", tex. Och det finns ett stort antal markägare i Sverige som hellre har fler rovdjur och mindre älg och rådjur i sina skogar, vilket nog väldigt få jägare skulle säga. Som det är idag så "exproprieras" markägarens rätt att själv bestämma mängden älg på sina marker (även mängden lo, björn och varg - rätt skall vara rätt).

Att rucka på dessa principer blir ju skit åt bägge håll liksom. Så hur gör man då för att lösa problemen? Jag vet inte.

I det första inlägget återkommer TS hela tiden till MINA rådjur. I min värld äger man djuret först när det är nerlagt på den mark man äger eller arrenderar.

Det är just "mina"-synen som gör att jägare ofta uppfattas ohemult korkade av dom som inte jagar. För övrigt ett bra skrivet inlägg.

Jag tror man måste reflektera över sin självbild ibland, helt klart. Man skall hålla isär markägar och jägarrollen i frågan. Gemensamt är dom initialt förlorare iom att dom måste subeventionera de statliga rovdjuren, men förr eller senare bär markägaren lasten själv då utan vilt, ingen betalande jägare eller avkastning via kött & rekreation.

Fanns inte så goda förutsättningar för rådjuren via bitop, viltvård och utfodring på mina marker skulle jag inte ha några idag, det fyller på utifrån och "sämre" marker blir dränerade helt, 3 kilometer åt fel håll är det helt tomt på 10tusentals hektar. Koncentrerar sig bytesdjuren så koncentreras också predatorerna, där är jag väl idag och därav inlägget.

"Mina" är kanske inte adekvat att använda överallt, speciellt som arrenderande jägare. Men om man skall använda rekreation som värde blir man ännu mer ifrågasatt. Det måste framgå att det kostar den privata sfären på nåt sett.

Även jag instämmer i att du utryckt dig väl, och dina funderingar är högst relevanta.

Nu har inte jag riktigt de problemen här efter Hälsingekusten, som ni har med främst lo där nere, och som väst&norrhälsingarna har med vargen, visst har vi lo här, och nå strövarg, men det är ingen större fara på taket..ännu..

Dock har jag gått i ungefär samma funderingar som du om att man blir rövkn..lad som markägare, där man är ålagd en massa saker som bara kostar pengar, men ger intet i plånboken, fast jag förstår även värdet av naturvård naturligtvis, men det får ju finnas gränser för hur mycket uttag man blir ålagd att göra.

Men det problemet som egentligen retar mig mest, stavas "bärplockare från öst"..

Nu är egentligen inte det jämförbart med rovdjursproblem så, men det är dock ett markägarproblem, som dessurtom växer här hos oss, och det kostar mig ganska mycket pengar att åtgärda, iom att jag är tvungen att städa upp skiten efter dem varje år, lägga pengar på skyltning och bommar som de ofta förstör, och allt detta kostar i tid & pengar.

Myndigheterna ger ingen hjälp, de kan inget göra mer än be dem flytta på sig, och det gör de i alla fall, problemet är ju berget av bråte de lämnar efter sig.

Kommunen här i stan har gett upp, och tar kostanden på flera hundra tusen per år att städa upp lägren efter packet åkt hem, och jag vet hur mycket skit det är iom att det är mina killar som får utföra jobbet.

Allt detta har fått mig att börja omvärdera min syn på allemansrätten.

Långt utlägg om en helt annat problem, men det jag ville komma till som sagt, är just det att man känner sig väldigt maktlös

som markägare många ggr, och den dagen rovdjuren kliver in på min mark på riktigt, så är nog risken överhängande att mina tankegångar kommer att överensstämma med de du har nu.

Funderade lite....

Det var det bästa jag läst på länge. Våra motståndare vill ju inget annat än att naturen ska sköta sig själv. Slutar vi jägare att bidra med pengar och tid så faller hela motståndarsidans argumentation platt och faktum kvarstår. Vargen ska fortsatt ha mat och vi är inte högst i näringskedjan utan krutet. Kan vi dessutom bidra till att få starka vargpopulationer i tätbebyggda områden så kan vi hjälpa till att ändra situationen ganska snabbt. Låt förståsigpåarna själva uppleva hur det är att inte kunna gå ut fritt. Tillslut så kommer molnen att skingras men vi jägare och skogsmän är i absolut underläge. Tydligen så måste vi tillbaka till medeltidssituation då bönderna fick sitta i fängelse om dom inte ställde upp på vargskall innan någon lyssnar.

Lånas långsiktigt av staten..." Förklara dig! Har bestämt för mig att åtminstone allt ovanför marken/jorden tillhör fastighetsägaren... Hittas det några fyndigheter under, kommer staten och tar det.. om de vill!

Angående frilevande vilt så äger vi det inte (MKJ snurrade in på något annat, har jag för mig..)även om det uppehåller sig på "vår" mark. Äger är ett fel ord att använda i sammanhanget, utan det bör hellre heta disponera!

Äganderätt kommer bara när ett vilt är dött och om staten inte gör anspråk på det.

JA du har så rätt så.... allt ovanför marken tillhör markägaren. Men gör de anspråk på marken av militära eller andra viktiga anledningar så har de ju alltid rätt att köpa ut en utan att man kan göra något åt det. Så vill de verkligen ha din mark så tar de den. Var mest det jag menade, inget allvarligt. // J

Det var det bästa jag läst på länge. Våra motståndare vill ju inget annat än att naturen ska sköta sig själv.

Vilka är "våra motståndare"?

Slutar vi jägare att bidra med pengar och tid så faller hela motståndarsidans argumentation platt och faktum kvarstår.

Vilket är detta faktum?

Vargen ska fortsatt ha mat och vi är inte högst i näringskedjan utan krutet.

Jodå, visst är vi det.

Kan vi dessutom bidra till att få starka vargpopulationer i tätbebyggda områden så kan vi hjälpa till att ändra situationen ganska snabbt.

Det blir aldrig starka vargpopulationer i tättbebyggda områden - av naturliga skäl: Trafik, brist på föda mm.

Låt förståsigpåarna själva uppleva hur det är att inte kunna gå ut fritt.

Vem kan inte gå ut fritt pga varg? Det är väl inte det som är problemet med varg.

Tillslut så kommer molnen att skingras men vi jägare och skogsmän är i absolut underläge.

Och så kommer det att förbli så länge som vi jägare inte uppför oss som vuxna människor. Oavsett om vi blir orättvist behandlade eller inte. Vi sitter ju i skiten redan.

Tydligen så måste vi tillbaka till medeltidssituation då bönderna fick sitta i fängelse om dom inte ställde upp på vargskall innan någon lyssnar.

Fängelse var det nog inte tal om, snarare böter. Men det där med "ingen lyssnar" är ju åt andra hållet också - de som tror att rovdjuren kommer att få tryckas undan eller till och med utrotas borde fukta ett finger, sträcka upp det i luften och förstå att omvärlden har helt andra planer för rovdjurens existens. Och man får absolut ha vilka åsikter man vill, men att styvnackat tjura i en by tillsammans med några till förändrar inte överstatliga överenskommelser eller en nationell rovdjurspolitik på något sätt. Snarare bidrar det till att ytterligare marginalisera gruppen "jägare" från inflytande över hela jaktbiten, och det behöver vi ju inte mer av anser jag i alla fall.

Men som sagt, problemet är nog åtminstone delvis att oavsett vilken princip man begagnar till begreppet "äganderätt" så finns det förlorare.

JA du har så rätt så.... allt ovanför marken tillhör markägaren. Men gör de anspråk på marken av militära eller andra viktiga anledningar så har de ju alltid rätt att köpa ut en utan att man kan göra något åt det. Så vill de verkligen ha din mark så tar de den. Var mest det jag menade, inget allvarligt. // J

Då har jag ett exempel från 70-talet när militären expropierade ett flertal gårdar bara för att få sitt övningsfält. Denna gården jag äger var en s.k utbytesmark/gård som inte ligger långt från fältet.

Kör man runt på övningsfältet ser man bara grunderna av vad som återstår av stora fina gårdar. Tänker man ett steg tillbaka ytterligare ligger det mycket svett, tårar och idogt arbete som går tillbaka i många generationer. Över en natt raserades folks drömmar och bättre än vad de hade tidigare, fick de aldrig..

Det har blivit bättre genom åren, men det är inte slut med översittarfasonerna. Länsstyrelserna får ett visst antal miljoner varje som skall gå till naturreservat och det är snudd på expropiering när de tvingar markägare att sälja fina bok - och ekskogar. Ofta handlar det om ersättningsmark som betalning...

Nybyggnationer av vägar är också som ni skriver anledningar till att ta för sig..

Ursäkta OT..

Det blir aldrig starka vargpopulationer i tättbebyggda områden - av naturliga skäl: Trafik, brist på föda mm.

Var nu ärlig millgard och förklara vad du menar med; mm.

Om inte så kan jag göra det; illegal jakt!

Inte alls - illegal jakt är svårt att komma undan med i tättbebyggda områden, dessutom behövs det inte...

Inte alls - illegal jakt är svårt att komma undan med i tättbebyggda områden, dessutom behövs det inte...

Kommer rovdjuren ner till södra sverige där det finns flest jägare...

En intressant tråd och intressanta frågeställningar.

En hint till er alla; Håll er till ämnet och de frågeställnignar TS beskriver och välj hellre att starta en ny tråd än att glida iväg på andra saker. Vissa saker kanske inte tillför tråden eller ens debatten något, utan lämpar sig bättre i PM form?

Mvh Moderator MaxW

Fruktansvärt bra skrivet Magnus och jag håller fullständigt med dig.

Synd bara att du inte skrev det för 3 år sen

Många läser MKJ´s dagbok och inte allt för länge sen så gick han runt på mina marker som ligger utanför Märsta i norra sthlm, under den dagen hittade han inte ett enda rådjursspår, trots perfekta spårförhållanden, lodjursspår fanns såklart men det förstod ni säkert.

Detta var tidigare rådjurstäta marker som alltid levererade många drev och mycket djur i varje såt.

Som sagt, jag är sjukt less på rovdjurens övertag med staten i ryggen.

Tur att det finns fågeljakt.

MKJ har i mina ögan alltid varit en man som är värd att respektera för sin kloka inlägg. Mkt tankvärt här MKJ

mycket fundersamt, och jag håller med till stor del

om det finns så mycket rovdjur att jakten inte är rimlig , så varför hålla på med att hjälpa dom djur som ändå blir uppätna?

man kan likväl mata småfåglarna mera istället, så det blir någon slags liv i skogen

Tack för att du tog upp frågan så den syns

Nog är vi lite korkade eller ryggradslösa, knyta näven i byxfickan och surra så ingen hör är väl inte min melodi precis, vi är så fostrade i generationer att vårda viltet, även jag, men ibland behövs det några knäckta ägg för en schysst omelett!

Klart tänkvärt, vi jagar räv men de blir aldrig utrotade, förstår faktiskt inte LST daltande och hymmlande med antalet lodjur, de vill inte veta och en avskjutning av rådjur som får konsekvenser för att splittra lodjursstammarna borde väl nästan ses som ett steg i rätt riktning, Uppland har europas största lodjursstam.

Julen står för dörren och snön ligger tjock över landet, de flesta har en tradition att jaga på annandagen, även vi! tanken är hare o räv, nyår är det rådjur på agendan och jag kommer ta upp frågan innan jakten.

God Jul o skitjakt på er!

Du har fått så mycket beröm för din förmåga att skriva så jag anser inte att mer är direkt nödvändigt men bra skrivet är det.

Jag har låtit det du skriver i inledningen sjunka in under ett par dagar för att inte falla in i facket att reagera kort fattat och instinktivt vilket är så lätt men opassande på ett väl genomtänkt inlägg.

För att möta det du skriver utan att först ta ställning så är det denna form av kommunikation som kan nå igenom om någon, den som kommer från hjärtat. Jag jobbar själv mot eller med myndigheter varje dag vilket givit en och annan insikt.

SJF kommer inte kunna göra ett dugg med den inställning som redovisats tidigare att man vill förhandla, vara med och påverka, hålla sig väl. Så vill generaldirektörer ha arbetsläget i dagens Sverige, då kan man överväga och i lägen då motparten är ouppmärksam - manipulera. Det är vad jag valt att kalla vår moderna kommunikationsstil och som ger ett avslappnat och behagligt arbetsklimat.

Jag är inte sådan i min relation till vissa myndigheter, dom som har beslutanderätt. Till en början var jag på väg att åka ut helt enkelt, dom ville inte ha mig där. Det hade inte jag heller velat, då sanningen lades fram i ord gång på gång. Jag sitter dock fortfarande med och är idag anställd av en av dem. Det jag märkt är att de som beslutar ofta inte kan något i ämnet som de beslutar om, de har inte bakgrund till att ta beslut, där är den ömma punkten att slå på.

Att i detta fallet klaga på si och så många djur hit och dit kostnader mm, faller också in under samhällstermer som är hanterbara så låt oss inte göra detta. Ta istället vara på det som föranlett inlägget, att du är less på situationen. Häri ligger ett hot mot faunan i sig och det är ett argument som inte går att skaka av sig med pengar, det bygger på viltvårdsintresse. Det som måste komma ut mer och dessutom konsekvent är att flertalet människor inte vill ha det så här, det sänker livskvaliteten.

Att sedan göra något istället för att alla bara pratar om saken är som Christian hade skrivit - oomkullrunkbart. Om det inte är lönt att spara för du matar till lodjuren som ett fåtal jagar så hade jag själv inte gått och hoppats utan tagit ut värdet istället för att hålla katterna med mat på din bekostnad i arbete och pengar. jag hade aldrig gjort det, fan heller!

En annan väg att gå är att se till att vår skog blir vår djurhållningsplats och vår jakt är slakttillfällena. Då får rovdjuren, OM de hålls på en rimlig nivå, mindre påverkan på beståndet, som nu idag är riktigt kritiskt om jag får gissa. Gjorde vi så här så kommer ekonomin in i spelet och då får vargen/lodjuret mindre värde.

Jag, om jag får spekulera, ser inte att framtiden blir ljusare. om vi suger och sväljer som vanligt blir vi som grupp en mer eller mindre fjantig skara som gnäller som skidåkare då snön smälter bort.

Hur skulle det se ut om vi vägrade grisjakt i 3 år? Helvete vilket liv det hade blivit

Men det gör vi inte som individ för vi har blivit småkapitalister och egoister hela bunten, därmed är vi lättare att hantera. kan vi gemensamt via vår organisation som syns dåligt i samhället börja sätta oss på tvären för att det inte passar oss så börjar vi märkas.

Ponera att vi kommer i tidningarna som "de jävla jägarna som inte håller efter grisen" så kan vi svara på det, med de argument som vi tills dess enats om.

nu är det julafton, MKJ, du förtjänar en god jul även då du hittat ett par slagna kid i skogen, så hoppas jag att denna fråga inte blir ett dösnack här på forumet utan genererar något.

"+1" i denna fråga är ett hån till trådskaparen som faktiskt mår dåligt av situationen, så var medmänskliga.

Karl

Ett mycket bra inlägg med genomtänkta funderingar och slutsatser Kalle.

SJF har nog förstått vilken väg man måste gå i frågan, därom tvivlar jag inte. Man har för halvdöva öron propagerat om rovdjurens kostnader under flera år, och dom är skyhöga. Som diskuterats tidigare är deras händer lätt bakbundna i alla frågor med staten som motpart, en situation som dom delar med andra organisationer såsom exempelvis LRF och numera även JRF även fast man är lite mer militanta lokalt på gott och ont.

Det var därför jag påpekade att detta måste hanteras som en äganderättsfråga, där är det markägarna och även lantbruksnäringen som kan få gehör. Är det rätt av staten att inskränka äganderätten genom att låta sina rovdjur trafikera privat mark utan ersättning, det är en olägenhet som borde gå att värdesätta via kloka huvuden.

Samerna är fenomenala martyrlobbyister, man bedriver privat näring på statens och privat mark utan arrende samtidigt som man stänger statens mark för deras egna rovdjur, vi talar om halva Sverige. I all ärlighet är det ju där dom skulle vara. Men i stället för att pissa på samerna som vissa roar sig med borde vi lära oss av dom, hur kan man få en sådan särställning trots ett så svagt äganderättscase?

Vad skiljer en sames näring och situation mot en person som föder upp får i Sveg?

Det är stor skillnad att vara less och knäckt. Jag har en väl genomtänkt idé hur jag skall försöka förändra situationen för såväl mig och andra, nu handlar det bara om att få gehör och sälja in idén hos rätt personer. Jag kommer att använda dom kontakterna jag har politiskt, som att köpa en jaktresa, skippa mellanhänder och det går såväl fortare som billigare. Risken man tar är att det kan gå åt helvete, det är jag beredd att ta, desperata tider kräver desperata åtgärder. Jag vägrar i alla fall att sitta still och hoppas att andra gör jobbet.

Åter ett bra inlägg från MKJ.

En liten rättelse; Samerna är en urbefolkning och en etnisk minoritet som kämpat länge för sina "rättigheter". Med detta har de fått större gehör av den övriga allmänheten och så även längst upp i det politiska väsendet. Så var det inte till en början och då behandlades de som amerikas indianer en gång gjorde. Det har alltså tagit en lång tid innan samerna står där de är idag - starkare, kanske inte som den minoritet de är, utan mer av hävd och rätt till de landområden de sedan länge förfogat över.

Därför ser jag en skillnad mellan dem och en fåraherde från Sveg...

Våra stora rovdjur vandrade en gång i större antal över våra marker, från söder till norr.

Sakta men säkert trängde vi undan dem genom jakt och den starka befolkningsutvecklingen som har skett från i slutet av 1800-talet. Det återstod till slut bara en mindre spillra i de norra delarna av sverige!

Nu börjar våra rovdjursstammar öka igen och helt plötsligt finns det ingen plats för dem längre genom vårt nya sätt att leva. Vi har alltså bara på 100 år förändrat ett mönster som pågått i flera tusen år..

Med den bakgrunden bör vi beakta att vi aldrig skall skrika på total utrotning, utan hellre lobba för en begränsning som är accepterad i den landsändan rovdjuren finns. Med hårda argument med dålig förankring, kommer vi ingenstans då ingen heller lyssnar. Betänk att de flesta är för vargar och även om att merparten av dem bor i storstadsområden har de en stor makt...

Åter ett bra inlägg från MKJ.

En liten rättelse; Samerna är en urbefolkning och en etnisk minoritet som kämpat länge för sina "rättigheter". Med detta har de fått större gehör av den övriga allmänheten och så även längst upp i det politiska väsendet. Så var det inte till en början och då behandlades de som amerikas indianer en gång gjorde. Det har alltså tagit en lång tid innan samerna står där de är idag - starkare, kanske inte som den minoritet de är, utan mer av hävd och rätt till de landområden de sedan länge förfogat över.

Därför ser jag en skillnad mellan dem och en fåraherde från Sveg...

Våra stora rovdjur vandrade en gång i större antal över våra marker, från söder till norr.

Sakta men säkert trängde vi undan dem genom jakt och den starka befolkningsutvecklingen som har skett från i slutet av 1800-talet. Det återstod till slut bara en mindre spillra i de norra delarna av sverige!

Nu börjar våra rovdjursstammar öka igen och helt plötsligt finns det ingen plats för dem längre genom vårt nya sätt att leva. Vi har alltså bara på 100 år förändrat ett mönster som pågått i flera tusen år..

Med den bakgrunden bör vi beakta att vi aldrig skall skrika på total utrotning, utan hellre lobba för en begränsning som är accepterad i den landsändan rovdjuren finns. Med hårda argument med dålig förankring, kommer vi ingenstans då ingen heller lyssnar. Betänk att de flesta är för vargar och även om att merparten av dem bor i storstadsområden har de en stor makt...

Tanken är att prova samernas "rättighet" mot min och fårahederns äganderätt. Juridiskt lever en av gammal hävd och samhällets empati medans vi har stöd i grundlagen.

MKJ,

likt många andra finner jag ditt inlägg tänkvärt och som (inflyttad) Nordupplänning delar jag delvis din frustration. Dock ser jag en del problem med din föreslagna lösning/linje. Vilket du säkert räknat med... !

Man äger som flera påpekar inte viltet som behagar befinna sig på ens markinnehav förrän det är fällt. Jaktlagen kräver dessutom att man vårdar viltet, och inom viltvården ingår att man inte överbeskattar stammarna.

Viltvården

<A name=4><A name=P4S1>4 § Viltet skall vårdas i syfte att- bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och

- främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

<A name=P4S2>I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren. Lag (1997:343).

Såväl jakträttshavare som markägare (när jakträtten är utarrenderad) är alltså skyldiga att bedriva viltvård, och här ingår att främja en med hänsyn till allmänna intressen lämplig utveckling av vilstatammarna. Vilket omfattar såväl rådjur som lodjur, i detta fallet...

Nu är 4§ inte straffsanktionerad, men den kommer fortfarande att vara ett tungt argument mot jägarkåren om man får en bred uppslutning för ditt förslag. Inte minst PR-mässigt... Min personliga gissning är att en vitt spridd aktion där man överbeskattar rådjurspopulationen kommer att göra att man drastiskt inskränker jakttiden på rådjur och eventuellt inför tilldelning av rådjur på samma sätt som för älg och kron. I och med den födounderlagsbaserade rovdjursförvaltning man börjat jobba efter, så räknar man verkligen på hur mycket rådjur som lodjuren får ta och vad vi jägare får ta för att nå målen. Fördelen med detta är att man äntligen börjar reflektera över om måltalen för lodjur är rimliga; nackdelen vid en vikande "födostam" är att samhället sätter kvantitativa gränser på vad vi jägare får ta. Jag har mycket svårt att tro att man stillatigande kommer att acceptera att vi skjuter bort maten för lodjuren. Däremot kommer man, ironiskt nog, knappast vara benägen att tillåta den jakt på lodjur som skulle balansera lostammen mot den tillgängliga födoresursen...

Minst lika intressant som de juridiska delarna är att det även finns en del ekologiska problem... man kan gott tänka sig att man fastnar i vad som brukar kallas "the predator pit". Det finns flera exempel på hur stabila system med rika bytesdjursstammar och många predatorer övergått från att vara stabila, till att krascha till en ny stabil men betydligt lägre nivå. "The pit". När man väl hamnat där så ser olika predatorer till att man inte tar sig ur gropen igen. Man kan tänka sig en massa olika scenarios, med stabila jämvikter på en hög nivå, svängningar fram och tillbaka (vilket är vad som verkar ske i Norrland; se Linkis inlägg ovan) eller stabila jämvikter på en låg nivå.

Personligen arbetar jag hellre för att försöka få till en jämvikt på en hög nivå, än att ge upp det och låta stammen krascha. Eller skjuta bort den själv, vilket ger samma ekologiska effekter. Vad effekten av en krasch/nedskjutning blir på framtidens rå- och lodjursstam kan ingen veta. Jag tror mig dock kunna gissa att det inte blir några plus i kanten för jägarkåren från det övriga samhället.

I mina ögon är vårt jaktutövande helt beroende av att vi visar att vi (följer jaktlagen och) aktivt värnar om våra inhemska viltstammar. Allt annat tror jag är en synnerligen farlig väg...