Det börjar jäsa lite här och var i jägarleden när taket på 210 vargar har slopats och vi skall ha 15 nya revir i södra Sverige.

Jag vet att ni jobbar på för fullt, men är det tillräckligt?

Den som lever får se...

Det finns dock två saker man kan fundera på i sammanhanget. För det första tyder inget på att vi tappar medlemmar pga just rovdjursfrågan. Faktiskt tappar vi primärt medlemmar genom att de dör. Problemet är att vi inte rekryterar nya medlemmar i samma takt som tidigare. Då kan man också fundera på om man ska bli surare, radikalare och argare. Attraherar det nya och unga medlemmar?

För det andra så har vargfrågan nu flyttat på heltid till Bryssel. Det ger en helt annorlunda och ganska svårhanterad spelplan...

Den som lever får se...

Det finns dock två saker man kan fundera på i sammanhanget. För det första tyder inget på att vi tappar medlemmar pga just rovdjursfrågan. Faktiskt tappar vi primärt medlemmar genom att de dör. Problemet är att vi inte rekryterar nya medlemmar i samma takt som tidigare. Då kan man också fundera på om man ska bli surare, radikalare och argare. Attraherar det nya och unga medlemmar?

För det andra så har vargfrågan nu flyttat på heltid till Bryssel. Det ger en helt annorlunda och ganska svårhanterad spelplan...

SJF har en del jägare bakom sig. Vet SJF hur jägarna runtom i landet vill att vargen hanteras?

Även om det är en svår spelplan i Bryssel så är SJF mer eller mindre, medlemmarnas bästa möjlighet att påverka vargförvaltningen.

Jag skulle gärna se att SJF agerar i vargfrågan för att minimera "skadorna" vargen ställer till för oss jägare. Men gärna på ett trovärdigt sätt, där vi får möjlighet att hålla en så låg vargstam som det är möjligt.

En annan önskan är att vi jägare ska hållas skadelösa, beträffande vargen och vargens inverkan på jakten!

En hund som blir tagen skall ersättas efter det arbeta som är nerlagt på hunden. Sen är det svårt att sätta ett pris på känslan/glädjen av att själv ha skapat en duktig hund. Men det skall också ersättas.

Helst skulle jag se att staten bedrev uppfödning och träning av jakthundar. Hundar som fungerar i skogen och socialt som kan lämnas som ersättning för vargtagna hundar. Tillsammans med en ersättning för förlorad "glädje av att skapat en duktig hund", ersätter den dödade hunden. Sen har hundägaren tid att skaffa nytt ämne och få den att fungera. Det tar ju trots allt några år innan man har en bra och fungerande jakthund igen.

Att få till en bra jakthund som sedan blir vargmat kan liknas med att bygga ett lösvirkeshus med egna händer. När huset är färdigt för inflyttning kommer några från staten och eldar ner. Men man får ersättning för att bygga ett nytt, som när det är färdigt eldas upp..... Man hinner aldrig flytta in och njuta av glädjen av ett bra arbete även om man får ersättning i kronor.

Områden där jakt inte längre kan bedrivas med löshund pga varg, skall det allmänna ordna med likvärdig vargfri mark till drabbade jägare. Naturligtvis till samma kostnad som jägaren har för den vargdrabbade marken. Blir det längre resväg mm till den nya marken, är det rimligt att mellanskillnaden bekostas av vargförvaltningen.

Jag lade ner mitt medlemsskap i år då jag inte kunde se vad det gav mig förutom en urusel och äckligt politiskt korrekt tidning.

Kias husse och Exabit: Vi vet nog rätt väl vad medlemmarna tycker. Det finns helt enkelt inte två medlemmar som tycker exakt likadant. Jag får varje dag, och då inkluderar jag även helgerna, synpunkter på att vi ska bli tuffare i vargfrågan och precis lika ofta den rakt motsatta åsikten. Samma sak gäller älgfrågan, trafikeftersöksfrågan, Jägarexamen, fjälljakten mm mm. Ser man ingen nytta med sitt medlemsskap ska man givetvis inte vara medlem. Men, man ska nog heller aldrig förvänta sig att ett av sveriges absolut största medlemsorganisationer kommer att företräda exakt alla dina åsikter i alla frågor.

Det är lätt att säga att man skall lämna förbundet om man inte tycker att vi lyckats tillräckligt bra. Man verkar tro att vi är som ett politiskt parti med plats i riksdagen som man kan rösta på eller inte - och då röstar man på något annat parti bara som man tror ska lyckas bättre. Skillnaden mellan oss och ett politsikt parti är att vi inte har några mandat i riksdagen. Vi är en intresseorganisation som gör vårt bästa för att påverka saker i den riktning som är positiv. Vi har inte beslutanderätt. Ibland går det inte att lyckas alls, ibland till viss del och ibland går det fullt ut. Ställ er istället frågan hur det hade sett ut utan oss? Om det inte finns en stor organisation med många medlemmar som politikerna inte kan ignorera eftersom dessa personer samtidigt röstar politiskt, så är det lättare att köra över alla jägare fullständigt i varje fråga. Vill ni ha en sådan framtid med jaktmotståndare som får gehör i varje fråga, ja då tycker jag ni ska gå ur Svenska Jägareförbundet.

Ola och Daniel - att ni gör ett hästjobb för oss jägare råder det nog ingen tvivel om men att Svenska Jägareförbundet väljer att representera/prioritera en liten geografisk del av vårt avlånga rike (södra Sverige om någon missade det ) sticker i ögonen på många.

Förutom älgjakten i Strömsund med omnejd så hör man aldrig ett skvatt om norra sverige samt inga satsningar syns...

Det som fick folk att bli riktigt arga var er svaga kritik till lo och varg.

Visst skulle den striden förloras hur som helst men vad blev konsekvenserna?

Nyligen hemkommen från älgjakten bevittnade jag hur jag nu stod som ensam medlem i förbundet och alla de andra har hoppat av - helt baserat på den svaga kritiken om vargens framfart.

Nu har det gått så långt att ingen skjuter skabbräv längre i förhoppning om att den skall smitta varg... (och det finns inte ens varg där!)

Jag vet att enskilda individer i SvJF har öppet kritiserat beslutena i vargfrågan men vart är förbundet? Vart är kampanjerna? Vart är stödet till de Svenska jägarna?

För mig har Svenska Jägareförbundet blivit en stängd intresseklubb som inte alls är intresserade av mina åsikter och förhoppningar, med undantag för er herrar, och vad skall jag då med det förbundet till?

Som boende i Skåne och jaktmarksinnehavare i Strömsund är jag inte orolig för min jakt men det är stora arealer mellan dessa två som inte har samma förutsättningar...

Vad är viktigast, folkjakten eller plånboksjakten?

Visst har ni rätt att ni inte är ett politiskt parti som man röstar på men vi har ju "valt" att ha er som språkrör och när vi känner att vi inte lyssnas på letar vi andra vägar eller tar våra egna beslut. Ungefär som resten av samhället fungerar...

Just nu är jättestora delar av vårt landskap hotat (fysiskt eller upplevt) av både varg och lo och det krävs någon som tar befälet i debatten och inte bara hänger med...

Jag ser bara ett fåtal individer men inte ett förbund här!

Är ledningen så rädda om sina jobb att de inte törs ta strid så yrkar jag på att förbundet läggs ner för då har det tappat sitt syfte.

Dessa funderingar och åsikter stöter jag på varje dag och jag hoppas ni som förbund kan dra i handbromsen och lyssna på era medlemmars åsikter. Jag är nämligen tveksam till att det bara är en liten skara jägare som har åsikter om våra rovdjur... Det är kopplingen till folkjakt vs. plånboksjakt jag menar här!

Skiter sig detta kan vi kyssa vår viltvårdsmodell adjö och sen är det allmogejakt a 'la eget huvud som kommer att följa med en dyster framtid som resultat.

I egenskap som tvivlande medlem.

Bra skrivit Wizard!

Jag har efter 20år som medlem också lämnat SJF, jag upplever att det som att SJF inte tagit rovdjurs-frågan på tillräckligt stort allvar.

Vi som bor i rovdjurs områden har ju fått vår hundjakt mer eller mindre förstörd.

Det känns helt enkelt inte som förbundet och vi vanliga jägare på landsbygden inte har samma syn på jakten, tyvärr.

Bra wizard! Lämnade förbundet för ca 5 år sedan pga förbundets svaga kritik mot rovdjuren.

Här omkring så är det ett mycket stort missnöje med förbundet men många betalar in medlemsavgiften ändå

av gammal vana. Så fort förbundet börjar höras mer i denna fråga kommer jag bli medlem igen.

Kias husse och Exabit: Vi vet nog rätt väl vad medlemmarna tycker. Det finns helt enkelt inte två medlemmar som tycker exakt likadant. Jag får varje dag, och då inkluderar jag även helgerna, synpunkter på att vi ska bli tuffare i vargfrågan och precis lika ofta den rakt motsatta åsikten. Samma sak gäller älgfrågan, trafikeftersöksfrågan, Jägarexamen, fjälljakten mm mm. Ser man ingen nytta med sitt medlemsskap ska man givetvis inte vara medlem. Men, man ska nog heller aldrig förvänta sig att ett av sveriges absolut största medlemsorganisationer kommer att företräda exakt alla dina åsikter i alla frågor.

Håller med i vad Wizard skriver! Tycker ni gör ett bra jobb i det mesta!

För mig ute i skogen så känns nog kritiken mot varg vara större än lovorden till vargen, bland SJF medlemmar.

Varför inte göra en enkätundersökning bland medlemmarna om vilka frågor som är viktigast och vad medlemmarna önskar att ni för talan i olika frågor. Kanske genom att göra ett utskick tillsammans med tidningen!?

Tycker tex 250 000 medlemmar att SJF borde ta tydligare ställning mot vargen och 50 000 för. Då kanske ni känner mandat att vara mer kritiska till nuvarande vargpolitik. Är förhållanden tvärtom så får ni ta tydligare ställning för vargen. Då blir det lättare för oss medlemmar att söka sig till den organisation som företräder just mina värderingar bäst.

Sen kan jag nog hålla med om att man inte kan propagera för en nollvision. Men nog kan förbundet ta tydligare ställning i rovdjurspolitiken utan att för den skull kräva utrotning av vissa arter.

Jag känner att jag behöver väga upp den här tråden lite, trots att det inte är min "sak".

Efter att ha suttit i en del styrelser av ideell karaktär har man lärt sig att "en god gärning gör man sällan ostraffat".

Vi glömmer lätt att ju mer insatt man blir i saker och ting desto mer komplicerat blir det ofta. Det är säkert en uppsjö med hinder i det dagliga arbetet för SJF som vi ,som inte tar en aktiv roll i vårt medlemskap, inte har en susning om. Dessutom vet vi ju att de lägger ner stor möda på att bevara det vi redan har (i många fall inte självklart) och det får ju av naturliga skäl inte så stor uppmärksamhet.

När man sedan lämnar en medlemsorganisation för att "dom" inte gör som "jag" vill, har man ju missat att det är vi medlemmar som ÄR organisationen. Vill man förändra, måste man ju ta en aktivare roll i förbundet. Antingen själv eller se till att rösta in folk med samma käpphästar som en själv. Den förtroendevalda delen av förbundet är ju att betrakta som förbundets "riksdag"

Jag skulle också gärna se krafttag mot rådande rovdjurspolitik men som i alla typer av rävspel kan det ibland vara värt att backa för att kunna ta två steg nästa gång. Det jag vill säga med det är, att Daniel och Gunnar m.fl. har betydligt större insikt i motståndarnas argument och kan utarbeta strategier därefter som för oss oinsatta kan verka tama.

Tyvärr får man ju inte alltid som vill bara för att man har rätt eller skriker högst. Så länge det finns olika tolkningar av lagar, forskning, bestämmelser m.m. så finns det alltid någon som anser sig ha lika mycket rätt som vi.

Jag kommer att förbli passiv medlem i trygg förvissning om att våra förtroendevalda och anställda tjänstemän gör vad de kan för att behålla OCH ta tillbaka våran svenska jakt.

Mvh /Fortfarande medlem och kommer så förbli!

Vill man förändra, måste man ju ta en aktivare roll i förbundet.

Har försökt men jag hänger inte primärt på godsjakterna utan bedriver folkjakt i skog och natur vilket inte var på samma våglängd som dessa lirare och var således ointressant.

Jag hade lite planer på att injicera lite hagelkunskaper lokalt i förbundet men tappade helt intresset av att hjälpa till.

När jag sedan tidigare i år hade en dispyt med en en lirare i förbundet så blev jag mörkrädd över prioriteringarna och kompetensen hos den personen och insåg att det inte var en organisation jag ville tillhöra. Nu handlade detta om mitt lokala förbund och inte riksorganisationen.

Har försökt men jag hänger inte primärt på godsjakterna utan bedriver folkjakt i skog och natur vilket inte var på samma våglängd som dessa lirare och var således ointressant.

Jag hade lite planer på att injicera lite hagelkunskaper lokalt i förbundet men tappade helt intresset av att hjälpa till.

När jag sedan tidigare i år hade en dispyt med en en lirare i förbundet så blev jag mörkrädd över prioriteringarna och kompetensen hos den personen och insåg att det inte var en organisation jag ville tillhöra. Nu handlade detta om mitt lokala förbund och inte riksorganisationen.

Jag har den största respekt för det Du skriver . Just för att, om man som Du försökt påverka, men nått vägs ände, är det ju helt rätt att lämna en organisation som inte står för det Du står för.

Det är ju nackdelen också med ett så stort förbund, lokalt kan ju uppstå klubbar för inbördes beundran.

Jag skrev i första hand till de som går ur förbundet, för att det ena eller det andra beslutet går dom emot, utan att själva vara aktiv i frågan.

Jag jagar själv i ett vvo med mina kamrater men oftast själv över egen hund i nordvästra Hälsingland. Gissa var jag står i rovdjursfrågan?!

Jag är medlem i en krets och jagar i en annan, så jag har ingen som helst kontakt med mina ombud. Mitt syfte med min medlemsavgift är att det ska finnas en stark riksorganisation som tillvaratar mina intressen på det rikspolitiska planet. I mitt fall är inte den andra riksorganisationen ett alternativ, då deras represententer ideligen förminskar oss jägare i media till blodtörstiga enfrågemänniskor.

Mvh!/

Eftersom denna tråden verkar vara lite öppen så vågar jag mig med på ett litet inlägg.

1: Har fullt förtroende för "vårt" förbund. De gör inte alla saker på samma vis som jag önskat men så är det och bara att inse att så kommer det att förbli. Detta gäller således även Vargfrågan, väldigt lätt för ex mig o tycka att man skulle gått hårdare ut från början.

Lite efterklokt så där.

2: Lokalföreningarna är åtminstone här väldigt lokala med "gubbar" som tror sig veta allt och inte ens hänger med på vad som händer på SJF hemsida, jag har varit på många möten där jag har frågat om vissa saker som står där och de har då ingen aning. Se viltvårdstävlingen som ett exempel.

3: Fortsätt det goda arbetet så tror jag att det mesta löser sig till det bättre, men var lyhörda på medlemmarna.

//

Nu var det bara jag och SJF som skulle diskutera... Alla ni andra har begått ett regelbrott, eftersom ni inte har här att göra i denna tråden!

Förstår att det hettar till och det gör det lite här och var på landsbygden. Flera av de som tidigare har accepterat en del varg har anslutit sig till nollvisionen. Varför det? Jo, helt enkelt för att vi är totalt överkörda i vargfrågan av en handlingsförlamad regering som lyder under EU.

Jag är ändå lite tveksam till vad som händer om flertalet lämnar SJF... Det är en stark organisation som företräder jägarna i mångt och mycket. Hur vi än vrider på det blir vi inte lika starka utan dem.

Men i frågan gäller att de har en ryggrad, mer än de någonsin har haft tidigare! Klart att vi alla är rädda om våra jobb, men tänker alla i de banorna, får vi aldrig igenom saker som vi anser vara självklara.

Ett "inbördeskrig" med SJF är det sämsta som kan hända i detta läget och ger bara mer bränsle till de som är på "andra sidan"!!

Vi kan bara hoppas på att SJF tar till sig vår kritik och stramar upp sin hållning i vargfrågan!

Kan bara hålla med Wizard i stora drag..

Lite lustigt att jag, som kanske den ende här på sidan, tidigare påpekat att SJF är på väg åt helt fel håll även rätt upp i snytan på Daniel och även avgående generalsekreteraren för flera år sedan. Och så kommer man in och läser detta

Sitter jag då nu tillbakalutad och skrockar samtidigt som jag rullar min irish? Nä, inte alls. Jag har också varit medlem i SJF under nästan 20 år men inte de senaste 3-4 åren. Jag skulle gärna bli medlem igen då en enad jägarkår är viktigt i dessa tider, att skylla licensjakten på förbundet är rent ut sagt obegåvat, men den grejen som folk kan relatera till och SJF tar smällen och nu rullar snöbollen. Mitt uträde hade inget med vargrågan att göra, det var en protest mot organisationens uppbyggnad och kanske också mot förbundsordföranden som inte känns som den som leder mitt lag om jag kan välja vilket jag kan.

Man kan konstatera mycket, felsöka både högt och lågt men en trend är tydlig. Dvs ju mer SJF syns och hörs i debatten ju fler medlemmar förlorar man. Man argumenterar här, på facebook, i TV och i egna bloggar - modernt, men helt odugligt då kärnfrågorna är alldeles för komplexa att redogöra för över en blogg eller ens i en beskuren tvminut. Upplever det tyvärr ofta som känsloladdat och högtravande akademiskt till folk, som i många fall nästan känns som en klapp på huvudet och då är jag ändå akademiker själv.

Moment 22 är att SJF är beroende av sina medlemmar för inkomster och också numerärt inflytande, men medlemmarnas (läs de förtroendevalda) är också organisationenens största hämsko. Klyftan mellan flanellen och doktorerna centralt är för stora så man pratar inte samma språk längre, Gunnar är nog undantaget som bekräftar regeln förvisso men han är ju också praktiker i jämförelse. Detta menas inte att att tjänstemännen är inkompetenta, tvärtom, det vet nog alla. Men förstår man inte varför man förlorar medlemmar måste man ju ge sig ut och fråga, eller?

Man måste förstå och acceptera att man är sjuk innan man är mottaglig för en diagnos. När diagnosen är ställd påbörjas läkningen och rehaben. Problemet är att SJF inte insett att man är sjuka, man anser att alla andra som misstycker är dom som är det. Denna förnekelse bör nog upphöra först och främst.

Tråden är nu utflyttad från SvJF's area så vi kan diskutera vidare denna frågan.

Hoppas att våra kära representanter hakar på och förhoppningsvis bemöter våra frågor och funderingar.

Har full förståelse för om ni inte kan bejaka alla våra åsikter men ni kan väl lyfta dem uppåt i alla fall?

Jobbar SvJF på att göra en medlemsundersökning om vad den enskilde medlemmen tycker om förbundet?

Hej..

Har läst samtliga av de inlägg som gjorts i denna tråden och kan förstå samtliga.

Wizard inlägg är huvudet på spiken och helt i min smak..

Dels för att även jag finns i södra delen av landet dvs blekinge,, men jagar i Stömsund.

Mkj,s analys är igentligen det stora problemet för Sjf just nu!

D v s det är på tok för mycket doktors hattar och för lite allmoge inom centrala kansliet.

Avståndet mellan kretsar/länsföreningar etc är gigantiskt tyvärr..

//B

Har försökt men jag hänger inte primärt på godsjakterna utan bedriver folkjakt i skog och natur vilket inte var på samma våglängd som dessa lirare och var således ointressant.

Jag hade lite planer på att injicera lite hagelkunskaper lokalt i förbundet men tappade helt intresset av att hjälpa till.

När jag sedan tidigare i år hade en dispyt med en en lirare i förbundet så blev jag mörkrädd över prioriteringarna och kompetensen hos den personen och insåg att det inte var en organisation jag ville tillhöra. Nu handlade detta om mitt lokala förbund och inte riksorganisationen.

Jag misstänker att en del av problemet ligger på det lokala planet i SJF organisation.

Det finns en del, som sitter i de lokala styrelserna, som är såna som gillar att sitta i olika styrelser för sakens skull.

De upplever att de har fått ett erkännande som de länge saknat och trivs med det och även om många klagar på att ingen vill ta över deras uppdrag så blir det ofta strid om nån skulle få för sej att vilja ta över.

Personerna sitter alltså inte i styrelsen för att de brinner för en fråga med jaktlig anknytning eller för att de verkar för att utveckla jakten utan för att bekräfta sin egen person.

Denna kategori av människor är oftast ja sägare som tar informationen "uppifrån" centrala kanslit och gör till sin egen sanning.

Det blir ett moment 22 av det hela där de som sitter centralt tror att de har full uppbackning för sina åsikter därför att de får såna signalerna från de lokala styrelserna.

Medlemmarna på gräsrots nivå kommer inte igenom "filtret" som de lokala styrelserna utgör så deras signaler når inte upp centralt. Resultatet blir till slut en organisation i gungnig.

Dessa organisatoriska problem är inget ovanligt och förekommer i många olika sammanhang och organisationer. Nu gäller ovanstående givetvis inte alla inblandade och det finns många lokala förbund som fungerar utmärkt.

Jag misstänker att en del av problemet ligger på det lokala planet i SJF organisation.

Det finns en del som sitter i de lokala styrelserna är ofta såna som gillar att sitta i olika styrelser för sakens skull.

De upplever att de har fått ett erkännande som de länge saknat och trivs med det och även om många klagar på att ingen vill ta över deras uppdrag så blir det ofta strid om nån skulle få för sej att vilja ta över.

Personerna sitter alltså inte i styrelsen för att de brinner för en fråga med jaktlig anknytning eller för att de verkar för att utveckla jakten utan för att bekräfta sin egen person.

Denna kategori av människor är oftast ja sägare som tar informationen "uppifrån" centrala kanslit och gör till sin egen sanning.

Det blir ett moment 22 av det hela där de som sitter centralt tror att de har full uppbackning för sina åsikter därför att de får såna signalerna från de lokala styrelserna.

Medlemmarna på gräsrots nivå kommer inte igenom "filtret" som de lokala styrelserna utgör så deras signaler når inte upp centralt. Resultatet blir till slut en organisation i gungnig.

Dessa organisatoriska problem är inget ovanligt och förekommer i många olika sammanhang och organisationer. Nu gäller ovanstående givetvis inte alla inblandade och det finns många lokala förbund som fungerar utmärkt.

Jag är fortfarande trogen SJF, dock tror jag att du har en mycket viktig poäng i detta, för som gammal föreningsräv så känner jag igen detta alltför väl..

Jag misstänker att en del av problemet ligger på det lokala planet i SJF organisation.

Det finns en del som sitter i de lokala styrelserna är ofta såna som gillar att sitta i olika styrelser för sakens skull.

De upplever att de har fått ett erkännande som de länge saknat och trivs med det och även om många klagar på att ingen vill ta över deras uppdrag så blir det ofta strid om nån skulle få för sej att vilja ta över.

Personerna sitter alltså inte i styrelsen för att de brinner för en fråga med jaktlig anknytning eller för att de verkar för att utveckla jakten utan för att bekräfta sin egen person.

Denna kategori av människor är oftast ja sägare som tar informationen "uppifrån" centrala kanslit och gör till sin egen sanning.

Det blir ett moment 22 av det hela där de som sitter centralt tror att de har full uppbackning för sina åsikter därför att de får såna signalerna från de lokala styrelserna.

Medlemmarna på gräsrots nivå kommer inte igenom "filtret" som de lokala styrelserna utgör så deras signaler når inte upp centralt. Resultatet blir till slut en organisation i gungnig.

Dessa organisatoriska problem är inget ovanligt och förekommer i många olika sammanhang och organisationer. Nu gäller ovanstående givetvis inte alla inblandade och det finns många lokala förbund som fungerar utmärkt.

Här är nog ett av de stora problemet!

Jag ser samma sak här, och till och med på läns nivå så händer ingenting! Två exempel på detta här: Vildsvinsfrågan och förvaltning av vildsvin drivs numera av LRF. SJF åker med och har inte mycket att bidra med. De har sina bergfasta positioner och ser LRF o SJF som motparter och inte som samarbetspartner. Vargen i Kronoberg! Här har också LRF tagit täten i frågan, i så väl media som i handling.

Men som medlem så ska man inte bara klaga, om man inte göra något åt det hela. Jag har inte möjlighet att själv engagera mig, men jag kan däremot framföra mina åsikter. Att man sedan inte lyssnar är bara synd.

Här är ett aktuellt och intressant blogginlägg.

Jägareförbundets blogg

Är detta rätt väg att gå då?

http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=9554&avd1=0

/Håkan H

Om detta kan man orda en hel del... och det är inte helt oviktigt att man har klart för sig vad man vill uppnå. Såsom varande en av doktorshattarna i sammanhanget tänkte jag bara komma med en reflektion (innan jag kastar mig tillbaka till två andra brännande frågor än rovdjuren; det finns fler...): Inom SJF gör vi något som exempelvis inte WWF och SNF försöker sig på: att både verka lokalt och nationellt med hjälp av tjänstemän. Detta drar självfallet mer resurser än om man väljer att bara verka nationellt (eller lokalt). Jag diskuterar regelbundet kopplingen mellan viltförvaltning, markanvändning och naturvård med företrädare för myndigheter och intresseorganisationer. Jag möter dock olika människor från SNF eller WWF beroende om det handlar om skogsbruk, jordbruk, öppna landskap, våtmarker eller skog osv. Hos oss faller däremot mycket av detta på ett enda skrivbord. Motsvarande gäller även för andra områden. Andra intresseorganisationer satsar inte sällan helt på den nationella nivån, där man i egenskap av expert (och ofta(st?) doktor) kan vara med i de arbets- och referensgrupper som bistår myndigheterna med att ta fram förslag på nya regler och lagstiftning. Det är där man verkligen har chansen att påverka, inte genom att skriva sura remissvar på förslag som redan formulerats. Vill man att vi skall hålla jämna steg med våra motståndare (vilket beroende på fråga kan vara allt från SNF till skogsbolag) när det gäller inflytande på nationell nivå måste vi vara med där. Helst i större omfattning än nu; "motståndarna" har fler som kan arbeta med frågor som även berör oss än vi har.

Alternativet är i mina ögon att vi går över mot att snarare vara en enbart lokalt förankrad organisation, där vi helhjärtat satsar på att ge medlemmen vad han eller hon efterfrågar där och då. Självfallet talar jag här delvis i egen sak. Jag tror dock inte att jag är helt orepresentativ som medlem när jag ärligt kan säga att jag innan jag började på förbundet aldrig deltagit på aktiviteter eller möten som krets- eller länsföreningar anordnat. Jag förväntade mig helt enkelt genom mitt medlemskap att förbundet jobbar hårt på nationell nivå för att jag ska få utöva mitt jaktintresse. Inget annat intresserade mig i särskilt stor grad, så länge förbundet fångade upp eller gissade min önskan tillräckligt ofta.

Vår förtroendemannakår och organisation är en enorm styrka på många sätt, men i mina ögon räcker det inte med "flanell" för att vi ska nå våra mål. Idag krävs det högutbildade experter om man vill vara med och påverka hur de politiska besluten omsätts i praktisk förvaltning. Tjänstemännen har mycket makt i det svenska systemet...

Med detta vill jag dock på inget vis påstå att det inte finns problem.