Det står i svenska institutioners makt att förklara att vargen nu har gynnsam bevarandestatus! I första hand rovdjursutredningens slutbetänkande, i andra hand i förvaltningsplanen kan inleda den processen, men det kommer fler möjligheter. Det skulle ge Sverige större handlingsfrihet att agera så att vargpolitiken blir i enlighet med svenska politiska intentioner. Jag gissar dessa är: 1) licensjakt; 2) begränsad eller ingen tillväxt; 3) regional förvaltning; 4) vidare utbredningsområde; 5) genetisk förstärkning, (i första hand minskad inavel). Dessutom ett tillkommande mål 6) svensk handlingsfrihet inom ramen för EU-fördraget. De viktigaste skälen att ge vargen gynnsam bevarandestatus är att det möjliggör sänkning av inaveln, ökning av den effektiva invandringen från Finland, beståndsbegränsande jakt och effektivisering av valpflyttprogrammet. Sverige skulle slippa underställa Bryssel varje skyddsjaktsärende. Gynnsam bevarandestatus kan fastställas enligt instruktioner i fördrag med EU, men det är Sverige som tolkar när villkoren är uppfyllda. Jag redovisar hur det är möjligt från naturvetenskapliga/genetiska/ bevarandebiologiska utgångspunkter på min blogg http://vargdag.wordpress.com/.

Vad som behövs därutöver är den politiska viljan!

Vad är alternativet? Rovdjursutredningen vill att först sänks inaveln och därefter skall det vara minst 450 vargar.Olof Liberg lade fram möjligheterna i Karlstad i slutet av februari 2012 som ett val mellan två vägar – 400 vargar med låg inavel eller 2000 med hög. Han lade i viss mån skulden på jakträttsinnehavarna, som inte kommer att acceptera djurparksvalpar. Men jag håller inte med, det är omöjligt att få ned inaveln enligt rovdjursutredningens önskemål innan det blivit 2000 vargar även om djurparkvalpflytten kan genomföras som planerat. Tillväxten måste stoppas före inavelsmålet nåtts, och vettigast vore att nu minska vargantalet med selektiv jakt tills inavelsmålet nåtts.

Låter rimligt, men att övertyga beslutsfattare om att gå den vägen....

Det står i svenska institutioners makt att förklara att vargen nu har gynnsam bevarandestatus!

Gynnsam bevarandestatus kan fastställas enligt instruktioner i fördrag med EU, men det är Sverige som tolkar när villkoren är uppfyllda.

Vad är alternativet? Rovdjursutredningen vill att först sänks inaveln och därefter skall det vara minst 450 vargar.

Varg och andra hotade arter som är lika eller mer utrotningshotade skall ges samma skydd enligt Konventionen om Biologisk Mångfald (CBM).

Det är inte enligt CBM, Art- och habitatdirektiv, de svenska Miljökvalitetsmålen m fl att prioritera skydd av varg framför andra mera hotade arter.

Gynnsam bevarandestatus är minst lika viktig för andra arter och hela biotoper.

Naturskyddsförereningen säger: Så mycket som två tredjedelar av Sveriges rödlistade växter är knutna till odlingslandskapet liksom hälften av alla insekter. Närmare tre fjärdedelar av alla grod- och kräldjur är rödlistade! En tredjedel av alla rödlistade fågelarter hör hemma i och häckar i någon av odlingslandskapets många miljöer. Hälften av alla rödlistade däggdjur lever i det av bonden präglade landskapet, däribland många arter av fladdermöss. Dessutom hör en stor del av de rödlistade lavarna, stora svamparna och mossorna hemma i det brukade landskapet.

Vargen hotar mångfalden. Sveriges ledande vargforskare, Olof Liberg och Jens Karlsson, framför numera att vargen inte har någon (positiv) påverkan på den biologiska mångfalden. Dessutom uppger de att fäbodbruk inte kan upprätthållas i områden med vargrevir. De kallar det en politisk fråga.

De artrikaste biotoper vi har i Sverige är ängs- och betesbiotoperna, där fäbodbetena är extra rara med många utrotningshotade arter i både flora och fauna. Dessa biotoper hör till våra mest viktiga skyddsobjekt men glömdes bort när rovdjursromantiken blommade upp. Vargen är inte ens hotad, den har bara tilldelats en ”lokalt definierad rödlista” medan de andra arterna har ignorerats helt.

Fäbodbruket anger rovdjurspolitiken som det största hotet mot dess verksamhet och naturbetesprojekt i LRFs regi i Dalarna har lagts ner på grund av rovdjurssituationen.

Det är dags att sluta predika särintressen som genetik och mångfald för den svenska vargpopulationen isolerat från helhetssyn och hållbar utvckling. Beakta syftet och innehållet i ovanstående konventioner. De är överordnade svenska rovdjursbeslut och förordningar!

Beakta helheten i biologiska mångfalden! Det är dags för särintressena att visa stipulerad hänsyn!

Jag kan inte annat än förvånas över det ringa intresset att pusha och utveckla möjligheterna att ge vargen gynnsam bevarandestatus omedelbart. Det skulle lösa så mycket. 

Det är möjligt att alla arter skall behandlas av samma regelverk men det innebär inte samma resultat.

Exempelvis känner man mycket om varg vilket gör att andra kriterier kan tillämpas än där kunskapen är lägre.

Man kan lägga större vikt vid grundbulten i bevarandet, den demografiska överlevnaden.

Det har kommit ny kunskap som visar att den höga inaveln inte är det hot man trodde för ett decennium sedan.

Se mer om fördelarna på http://vargdag.wordpress.com/2013/02/08/aterfor-kontrollen-av-vargpolitiken-till-statsmakterna/  

Chansen att detta skall realiseras minskar naturligtvis om jägarna inte verkar för utredningar i den riktningen.