Nu hade jag inte haft prot emot om Wells hade hållit sig ifrån scenen. Men bara jag inte är i samma lokal så bryr jag mig inte... Men bortsett från det så har du rätt. Vi är så snabba att dömma andra utifrån våra egna förutsättningar. Det sagt så har jag varit med på fler jobbiga eftersök där skytten kunde ha skjutit ett skott ytterligare än vad jag sett djur som är sönderskjutna i den utsträckning några här beskriver.

kanske skytten ofta är för otränad för att hinna sätta ett till.

Det blir inte sönderskjutet för att man skjuter ett skott till. Brukar ni aldrig vara med och slakta? Jag har nog varit med att plocka ned hundratalet älgar och den värsta "sönderskjutningen" (fem skott, blandat i kroppen, 6,5x55) renderade i kanske tjugo kilo bort från en vuxen ko. Det ser oftast betydligt värre ut än vad det är.

Angående "förmåga" så har jag svårt att se att det är tillämpligt här.

Folks förmåga är så extremt olika så det är svårt med förståelse mellan olika metoder. Det konstiga är att en väldigt hög förmåga inom olika jaktsituationer är så svåra att acceptera.

Jag vet vet ingen som skulle ge Robert wells rådet att inte gå upp på scen för att man själv inte klarar att spela det han klarar.

Därav att jag inte svarat på enkäten - kan man så ser jag inget fel i vare sig det ena eller det andra, men kan man inte och gör det för att man av olika anledningar som att "vill ha viltet på platsen" eller ska spara ett gram köttfärs så blir det fel.

Men som sagts, kallas man till ett eftersök pä en gris med avskjuten käke får man lov att bli förbannad, riktigt förbannad. Liksom om ngn lämnar över en massakrerad fasan full med 3:or vilket är ett satans svineri.

/T - som en gång skjutit 3 skott i en råbock helt i onödan men sedas dess sällan skjuter mer än ett

Det blir inte sönderskjutet för att man skjuter ett skott till. Brukar ni aldrig vara med och slakta? Jag har nog varit med att plocka ned hundratalet älgar och den värsta "sönderskjutningen" (fem skott, blandat i kroppen, 6,5x55) renderade i kanske tjugo kilo bort från en vuxen ko. Det ser oftast betydligt värre ut än vad det är.

Angående "förmåga" så har jag svårt att se att det är tillämpligt här.

Det var angående älg-

där kan man skjuta ett flertal skott innan skadorna sticker iväg,

på rådjur/hjort/vildsvin och med din egen uttalade försiktighet när det gäller bly kontaminering så är det många viltkroppas som kasseras hos viltuppköparen och där det blir otroligt lite kvar att stycka upp när man fått skicka stora delar på avfallshögen.

När man som jag har fördelen av att jaga inte bara i norra Sverige utan i princip i hela övriga landet så är det en stor skillnad på vilka skott som tas, både stora lokala skillnader mellan lagen men även med en klar signal/tendens att ju mer vilt man har att fälla, desto mer accepterat är det med tveksam eller rent ut sagt kass skottplacering.

Nu handlar denna tråd om etiken mot viltet, att hedra det genom att ta om hand viltköttet på bästa sätt och där verkligheten som den är idag är den att så inte sker, oaktat att alla här inne finskjuter viltet.

/Christian

Så är det naturligtvis, min poäng är att skadeskjutning där viltet löper undan är värre, och att den första etiska regeln för var jägare ändå är att avliva bytet på ett så effektivt sätt som möjligt. Lika självklart är att inte förstöra bytet i onödan.

Tycker personligen att kryssalternativen är vinklade mot att man ska ska ge ett visst svar.

På engenskjutna vilt så kasseras inte speciellt mycket, deffinitivt aldrig kasserat ett halvt vilt..

Det hänger ju väldigt mycket på kulvalet.

Men jag har sett mycket söndertrasat med kulor in på alla möjliga håll..

Extremfall där man skjutit rakt i arslet enkom för man vill ha trofen, vilket va det enda man kunde ta reda på....

Har inget emot att folk tar huvudskott om de nu är fixar det 100ggr av 100.

Men ur eftersökarens vinkel så blir jag rejält sne på näs/käkträffar, som sker, för det mesta helt i onödan..

Djuret i sig skiter i hur det dör om det blir mat till oss, hundmat eller kasseras.

Däremot är jag rätt övertygad att de vill ha en snabb död.

Det skulle i alla fall jag föredra.

Fler skott efter redan dödande skott är visserligen onödigt men motsatsen är värre...

Har varit med flertalet ggr när skytten ansett sig ha avlossat en klockren träff och avstått från fler skott.

Där det visat sig med facit att kulan kan tagit precis var som eller bredvid...

Men återigen.. bevisligen finns det många som behärskar sitt skytte till fulländning och kan hanskas med sin "rigg" och vet vad den presterar.

Men.... tar vi ett snitt genom hela jägarkåren.. tja då är det bästa rådet att sikta där det är mest vingelmån helt enkelt.

NS- varför skulle det vara skillnad på olika skadeskjutningar? Lider inte viltet samma kval oavsett var skadan är? Har inte den som har avlossat skottet varit lika klandervärd oavsett omständigheterna för skadeskjutningen, jämlikt hur du argumenterar för att skallskott är ok om de är 100 procentiga?

Etiken förstår jag men inte logiken som ger svaret att vid alla skadeskjutningar är skytten att skylla och det är alltid med samma klander.

/Christian

NS- varför skulle det vara skillnad på olika skadeskjutningar? Lider inte viltet samma kval oavsett var skadan är? Har inte den som har avlossat skottet varit lika klandervärd oavsett omständigheterna för skadeskjutningen, jämlikt hur du argumenterar för att skallskott är ok om de är 100 procentiga?

Etiken förstår jag men inte logiken som ger svaret att vid alla skadeskjutningar är skytten att skylla och det är alltid med samma klander.

/Christian

Tänker på uppklarandeprocenten... ett bukskott fixar jag lätt, en nästräff är fan så mycket svårare.

Djuret lider oxå olika om vi ser till hur länge det tar att dö.

svälta och törsta ihjäl på några veckor ser jag som mer plågsamt än att dö av bukinflamation efter nått dygn.

Iofs är nog smärtan värre vid ett bukskott än att törsta/svälta ihjäl men uppvägs kanske av tiden det tar...

Sen så anser jag och kommer alltid anse att huvudskott mot friskt vilt är riskabelt.

Vingelmånen minimal osv.

Har lärt mig via forumen att det finns folk som fixar huvud/halsskott varje gång men ingen kan påstå att det är detta vi alla ska börja med...

Hade diskutionen kommit upp första åren jag va aktiv på nätet så vore kritiken från mitt håll våldsam

Men man lär sig efterhand

Det blir inte sönderskjutet för att man skjuter ett skott till. Brukar ni aldrig vara med och slakta?

Inte om man som du sätter tre skott inom 5cm,de två uppföljande passerar genom redan söndertrasad vävnad och blodkärl och tillför inget ytterligare trauma eller påskyndar döden.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Problemet är att ju mindre djur vi skjuter på desto värre blir skadorna procentuellt vilket några varit inne på här.

För en viltuppköpare är det så att det tar bara lite längre tid flå en älg som ett rådjur,detta medför en skillnad i tid kontra köttnetto.

För att det skall vara ekonomiskt lönsamt att jobba med rådjuret så kräver det att det är bra skjutet annars blir det fort en minuspost,det är inte lönsamt att jobba med ett rådjur som har bägge stekarna och halva sadeln sönderskjutna.

Till tvivlarna runt denna skottplacering så önskar jag att ni kunde praktisera hos en större viltuppköpare en höst.

Jag får svårare och svårare att acceptera tänket att man skall skjuta där och där för att ha maximal vingelmån,viltet är en resurs och en tillgång som förtjänas att behandlas som alla andra resurser och tillgångar dvs maximal avkastning och inte en måltavla för rekreation.

Om gängse uppfattning är att man är god enough skytt för att man klarar bronsmärket på älgbanan och att det är tillräcklig vingelmån så innebär det i praktiken att hela djuret är måltavla.

Som många listat ut så föredrar jag hals/huvudskott 9av 10 djur skjuter jag där alt bakom bogen.

Med rätt vapen och rätt kula i bra fart så är ett huvudskott direkt dödande varje gång,nu avser jag själva huvudformen inte käkparti eller näsa.

För de flesta djur innebär det en vital träffyta motsvarande ett kaffefat vilket det största flertalet jägare och vapen klarar på 100m.

Det förutsätter att man skjuter i bra ljus,på ett djur i rätt status,har koll på sin kulbana och visirlinje.

Inge konstigare än att flyktskytten tränar lerduveskytte eller att man nöter på älg eller grisbanan.

Det är inget magiskt med att ta huvudskott eller att det bara är ett fåtal förunnat att klara av det.

Någon kanske kommer kalla mig köttjägare eller köttsnål och fine jag ser det som en kvalitetsstämpel

/Mike

Jag hamnar oftast på trånga pass med korta avstånd där skottchansen blir på löpande vilt och mitt mål är att alltid skjuta mitt i bogen. Visst kan jag sikta på huvudet men det kan innebära ett extra lidande för viltet.

Varför inte sikta där träffbilden är störst? Det är ju ingen "jag skjuter bättre än vad du gör - sport" utan det handlar om att avliva ett levande djur, på ett sätt som innebär minst lidande för djuret.

Har man sett ett utmärglat vilt 10 - 15 dagar efter det har fått en käksmäll och inte det har varken kunnat äta eller dricka under tiden slutar man skjuta huvudskott.

Köttförstöring i och med bogskott? De fåtal kilon som man får skära bort, är värda mer än de kilon så man riskerar förlora med en käksmäll!

Vad gäller halsskott, tar jag hellre bort något kilo bogkött istället för att offra entrecôten.

Har man sett ett utmärglat vilt 10 - 15 dagar efter det har fått en käksmäll och inte det har varken kunnat äta eller dricka under tiden slutar man skjuta huvudskott.

Käksmällar är nog ovanligare för den för huvudskott lika vältränade jägaren som den för kroppskott lika vältränade löpande viltjägaren.

Flertalet av de käksmällar jag varit inblandad i att försöka reda ut kommer dock från jakt som inneburit skott mot löpande vilt och då främst vildsvin.

/Mike

Det där är väl helt irrelevant Örjant? Jag gissar att.. 50% (?) av dina jaktskott är under drevjakt medans Mikes jaktskott till..99% (?) är vakjakt. Går inte att jämföra.

Det går inte, Mike, att förfäkta skallskott i generella termer. Det är allt för få som besitter färdigheten för att fixa det och det logiska givet det är att man skjuter efter förmåga.

I detta ligger även vanan att ta de här svårare skotten, har man den teoretiska färdigheten så måste det praktiska till. Man skaffar sig helt enkelt en vana och värdet av detta väger tungt.

Och jag förstår precis vad NS är ute efter avseende möjligheter till att reda upp ett dåligt skott.

Mvh!

Om jakten reduceras till en näring som skall avkastningsmaximeras blir resonemanget rimligare.

För mig och många andra är nog andra beståndsdelar i jakten viktigare och högre prioriterade inslag.

Inte för att racka ned på det ena eller andra, bara för att konstatera att utgångspunkterna är så pass olika att det blir svårt att förstå hur andra resonerar och varför om inte förutsättningarna är kända.

Det är inte svårare att skjuta ett djur i huvudet vid rätt tillfälle än vad det är att skjuta ett löpande i bogen djur vid rätt tillfälle oavsett jakmetod.

Dock viker jag inte en tum på att huvudskytten generellt har lägre skadeskjutningsprocent än den löpande.

Prins Alberts videoklipp som hyllas överallt, skotten sitter enbart i hals huvud och inte springer det omkring käkskjutna vildsvin i hela europa för det.

Inte för att det är normen på något vis,jag skulle aldrig få för mig att klara av vad han gör.

Dock visar det på vad jag menar att med rätt kula i rätt fart så räcker det med att träffa hals eller huvud någonstans så är det ett lika dött djur som ett genom bogarna,fördelen med blöta kulor i kraniet är att om inte den primära sårkanalen dödar så gör garanterat alla sekundära splittren det,ett hårt motstånd ger mängder av blysplitter och bensplitter.

/Mike

Jag skulle kunna lägga in ett antal bilder på huvudskjutet klövvilt där traumat talar för sig självt,ingen kan ifrågasätta att det spelar någon roll var i huvudet kulan tar.

Dessa bilder är dock extremt grafiska så jag avstår helst om inte en absolut majoritet av forumet så önskar.

/Mike

Jag skulle kunna lägga in ett antal bilder på huvudskjutet klövvilt där traumat talar för sig självt,ingen kan ifrågasätta att det spelar någon roll var i huvudet kulan tar.

Dessa bilder är dock extremt grafiska så jag avstår helst om inte en absolut majoritet av forumet så önskar.

/Mike

med tanke på att ickejägare också tittar in här ibland så tror jag inte sådana bilder bör vara här även om majoriteten vill det.

Det där är väl helt irrelevant Örjant? Jag gissar att.. 50% (?) av dina jaktskott är under drevjakt medans Mikes jaktskott till..99% (?) är vakjakt. Går inte att jämföra.

Mvh!

Jag svarade på de frågor som ställs i ämnet, dvs vilken skottplacering som jag kan stå för. Det står inte någonstans vilken typ av jaktsituation som skottet ska avfyras i...

Sedan skjuter jag även bogskott på de vilt jag fäller under pürsch- eller vakjakt, för att jag tycker att det är ett säkrare skott. Eftersom jag inte har någon egen hund och får förlita mig på andras hjälp, skjuter jag hellre mitt i paketet för då är jag så säker som jag kan bli att jag träffade på rätt ställe, även om viltet går en bit.

För mig är en mindre köttförstörning irrelevant jämfört med ett eventuellt lidande som det kan bli med en dålig träff i huvudet på viltet.

Det är väl där skon klämmer en del.

Jag skulle alldrig använda en blöt kula.

Nu är jag inne på eftersöksbiten..

Jag har många gånger inga möjligheter att välja skottplacering.

Jag måste oftast ta den chans jag får oavsett läge.

Om det så är rakt i arslet på ett flyende vilt så ska kulan nå långt in i djuret.

Ska jag under samma dag även jaga som vanligt är jag inte byxad att fippla ihop två kulor som tar lika oavsett om hållet är en meter eller 100m.

Blöt eller bondad, jag vil inte ha det att välj apå oxå..

Dessutom ska jag då även tänka på vad jag stoppat i magasinet.

För mig så väljer jag det som fungerar för mig och det jag sysslar med.

Men som Mike i detta fallet som jobbar med avskjutning och skjuter mer än vad vi vanliga gör på ett år än vad vi/jag gör under en livstid.

Det går lixom inte att få ihop diskutionen så att alla blir överens och att det fungerar under alla förutsättningar...

Vi har typ båda lika fel eller rätt beroende på utgångspunkt lixom..

med tanke på att ickejägare också tittar in här ibland så tror jag inte sådana bilder bör vara här även om majoriteten vill det.

Du har helt rätt.

/Mike

NS har som vanligt rätt i sak,eftersöksbiten skiljer sig dock på det avseendet att själva jakten är avslutad och här handlar det om att ta det skottilfället som erbjuds och då är i regel andra träffytor och kulval aktuellt.

/Mike

NS har som vanligt rätt i sak,eftersöksbiten skiljer sig dock på det avseendet att själva jakten är avslutad och här handlar det om att ta det skottilfället som erbjuds och då är i regel andra träffytor och kulval aktuellt.

/Mike

Kankse det.. men grejen för mig är att en vanlig jaktdag ofta mycket snabbt kan gå över i eftersök. Jakten behöver heller inte va slut mer än för mig då.

Sånt beror ju på hur man lagt upp dagen.

De flesta avbryter och alla går över i eftesök, men det händer oxå att det avdelas ett gäng som tar hand om eftersöket och övriga jagar vidare.

Inget är lixom raka vägen på nått vis...

va det gäller den där filmen så är den jävligt imponerande men jag gillar det inte.. så lätt att det skapar wannabees som minsan ska göra likadant osv..

Blir inge bra alls.

Jag svarade på de frågor som ställs i ämnet, dvs vilken skottplacering som jag kan stå för. Det står inte någonstans vilken typ av jaktsituation som skottet ska avfyras i...

Sant.. Mea Culpa!

Mvh!

kanske skytten ofta är för otränad för att hinna sätta ett till.

Kan nog vara så i vissa fall. Men jag vet inte om det skulle göra det bättre eller sämre...

Jo förresten, värst är nog när folk har tränat för lite men ändå tror att de är mästare. DVS när de kunde tagit ett skott till men höll inne för att de trodde de träffat.

Kom att tänka på en sak.

Jag minns att antingen outdoor eller linkis för länge sedan talade om att man kunde få en drastisk sänkning av skadeskjutningsfrekvensen om man kunde få majoriteten av jägarna att träningsskjuta 200 skott/år. (Vilket alltså inte är fallet)

Jag skulle tro att det innebär att den genomsnittslige jägaren i Sverige tränar lite för lite för att kunna välja skottplacering helt fritt. Framförallt med tanke på att träningen sker på älgbana eller inskjutningsbänk i Augusti/Sept i vindskyddad lokal med tak och med lämpliga kläder.

Jaktskottet sker i regn och rusk med skakande tänder 180 i puls, helt andra kläder och dessutom håller han på att pissa på sig. Därför klarar han/hon inte av att träffa ett kaffefat på 100m.

Vilket kanske löser sig ändå genom att han/hon istället försöker träffa en ladugårdsvägg på 35m. Etik och moral? Nja. Jag vill nog inte vara den som propagerar för att det skall skjutas fler huvudskott. Åtminstone inte av den genomsnittslige skytten. Samtidigt kan det väl knappast vara fel att lägga andra rekomendationer till de som tränat ordentligt samt klarar av att hålla fingrarna varma och huvudet kallt. Problemet är väl att det där med självkännedom inte är det enklaste...

Kan nog vara så i vissa fall. Men jag vet inte om det skulle göra det bättre eller sämre...

Jo förresten, värst är nog när folk har tränat för lite men ändå tror att de är mästare. DVS när de kunde tagit ett skott till men höll inne för att de trodde de träffat.

jag tror kombon för kraftig kaliber kontra för lite träning kan förstöra första skottet och kraftigt fördröja andraskottet.

Jaktledaren på en björnjakt sa en sak som jag tänkt på.

All björnjakt borde bedrivas med 6,5x55 så folk tänker efter innan dom skjuter. Skottet måste sitta annars blir björnen arg på dig.