jag tror kombon för kraftig kaliber kontra för lite träning kan förstöra första skottet och kraftigt fördröja andraskottet.

Jaktledaren på en björnjakt sa en sak som jag tänkt på.

All björnjakt borde bedrivas med 6,5x55 så folk tänker efter innan dom skjuter. Skottet måste sitta annars blir björnen arg på dig.

inte bara det. Det finns inget en grov kaliber tillför skyttet som är positivt. hade alltfler gått över till klenare kalibrar hade skadeskjutningarna minskat.

Jag tänker på just vapenvalet i de båda situationerna, mer precision eller drevjakt. jag har inte samma vapen vid de två olika tillfällena - jag skjuter inte heller på samma ställen vid de olika jaktformerna.

Vi har varit inne på snacket om att skjuta eller inte och risken för skada vid mindre mål osv samt kanske längre avstånd.

Har man en bössa som konsekvent med samma skytt skjuter tätt ~15mm träffbilder så är det inte i vapnet det sitter längre. Det är hos skytten. kan skytten hantera läget så kan man. Jag tycker själv det är befriande att det dimper på stället och man hämtar där det stod. Därmed inte sagt att man skjuter skall på vilka håll eller situationer som helst. man väljer med samma principer i alla lägen.

Jag antar att det är därför jag själv skjuter så jäkla sällan på drev numera.

man kan vända på "miss-snacket" och tänka sig att huvudskottet, om det nu skulle missa (gud förbjude) så blir efterverkningarna kanske mindre för det blir helbom. missar man vitala organ i kroppen är chansen större att man träffade trots allt. ytprocenten skalle/vitalt organ i kropp är till fördel för skalle rimligen.

Jag tycker att det fattas en parameter vid debatten om huvudskott o det är hur djuret står. Jag skjuter huvudskott vid vissa tillfälle och föredrar då rakt framifrån eller bakifrån. Risken att skadeskjuta anser jag då vara liten eftersom även en snuddträff ger samma eftekt som om du klipper till djuret i skallen med ett järnrör. Ingen risk med skador på käke/nos eftersom kulan då måste passera skallen för att träffa käken/nos.

Sköt förrövrigt en katt i morse i just skallen, avstånd 125m. Katten satt lungt o jag satt i torn med bra stöd, inga problem o katten var död innan den nådde marken. (Varberger i kal 6,5 is da shit)

Annars är det oftast skott bakom bogen något över mittlinjen som gäller för min del. Blir inte mycket köttförstöring, lite revbens spjäll kanske men det handlar inte om många gram. Oftast faller djuret på plats o går det vidare så är det korta stäckor.

Vid hagelskytte använder jag klenast möjligt hage, 6:or för det mesta.

Jag tycker att det fattas en parameter vid debatten om huvudskott o det är hur djuret står. Jag skjuter huvudskott vid vissa tillfälle och föredrar då rakt framifrån eller bakifrån.

Mycket bra påpekande! helt klart är skott mot huvudet rakt bakifrån eller framifrån att föredra då det är omöjligt att inte tillfoga vital dödlig träff.

Dessa skott genererar dock ett fullständigt opresentabelt vilt vilket inte alltid skott från sidan gör.

/Mike

Funderade en hel del över huvudskott efter att ha tagit del av denna tråden - RWs tanke bekräftade kanske inte min fundering men går absolut i linje med hur jag tänker. Då jag skjuter i hägn så vill jag helst ta skottet rakt framifrån och undviker i största möjliga mån sido/ bakifrån skott. Tänker att djuret om det blir stört av mig vill se vad som orsakar störning och således dröjer kvar med blicken och ger mig de fönster jag behöver för avslut. Hade jag haft fler avslut hade jag möjligen haft mer belägg för min tanke, men de jag märkt på frilevande vilt är att de oftast dröjer kvar med blicken mot de störande momentet en stund innan de eventuellt väljer att ta till flykten. Ofta ser man öronen pejla omgivningen med blicken till viss del mot orsaken till störning.

Har även sett "järnrörseffekten" vid hägnavskjutning, tror jag beskrivit en sådan incident i min jaktdagbok, och den ger en bra möjlighet att få till ett snabbt avslut då djuret går i backen.

Finns alla förutsättningar på plats och avslutet har den effekt man avsett ser jag inget problem i skott mot huvudet på vilt - dock måste man som skytt vara medveten om sina begränsningar och känna sin utrustning väl. Personligen känner jag inte att jag har kapaciteten ännu att fälla frilevande vilt på de sättet, och jag kan bara se en i min närmaste bekantstapskrets som har de förutsättningarna och som har tränat för detta. Hade övriga plötsligt börjat hade jag påtalat det olämpliga i deras val av avslut och förespråkat säkrare metoder. Tror dock inte jag kommer att behöva göra detta!

Det handlar fortfarande om att på säkraste möjliga sätt fälla djuret på ett så skonsamt och effektivt sätt som möjligt utifrån de förutsättningar och förmågor man som jägare har till sitt förfogande!

/M

Läste lite snabbt igenom frågorna och kryssade i tredje alternativet på fråga ett, då jag enbart tolkade det som vad jag kan stå för. Jag skulle nämligen stå för mitt agerande om det någon gång skulle bli så, inte för att jag gillar det, men för att det kan gå snett, hur man än vrider och vänder på det så kan även den bästa skjuta ett mindre välplacerat skott. Det är ett faktum. Då jag insåg att det var en fråga om etik ändrade jag mig givetvis. Det jag vill poängtera är att det är lätt att dömma, men vissa saker är faktiskt svåra att undvika.

Lyckligtvis har jag ännu inte försatt mig själv i en sådan situation.

Mvh!