Jag ser inte jaktskotten som träning men vare sig vi vill eller inte så blir dom till träning.

Inte bara katter,vet inte hur många kaniner jag sett dej skjuta i skallen och det är inga som lämnar skottplatsen där heller.

Du vet hur det är,övning ger färdighet och när man skjutit ett par,tre femhundra kaniner i skallen så är det lika naturligt som att solen går upp varje morgon och ner varje kväll.

Dock tycker jag acceptansen och framförallt insikten om vilka möjligheter som finns och vad som behövs/krävs för att se utanför den egna sandlådan har ökat markant,tänk dig den här diskussionen för fem år sen...jag hade fått byta namn och köpa en enkel till Nya Zeeland

Likaså med hagel,ingen som rynkar på näsan idag åt skott på 40-50m,nya choker,riktigt snabba nyutvecklade hagelpatroner och nya förladdningar gör att det går inte att jämföra dagens plugg med dom som fanns för 15år sen.

Utvecklingen står inte stilla den går frammåt även om det kan ta ett tag för alla att komma ikapp.

/Mike

Men Mike, Jag som har kvar mina 15 år gamla papp gyttorp då...

Nej jag skämtar.

Hippshot,

Jag skjuter personligen alldeles för lite för att kunna räkna in jaktskotten.

Men jag ser absolut inget fel i att du gör det.(Om man nu kan räkna in dina katt och kanin decimering till jakt...) Men då har du kommit upp i en ganska bra "grundnivå".

Jaktskotten är utvecklande. Att inte se jaktskotten som träning vore som att säga att du inte blir bättre bilförare av att köra bil och att det bara är i skolbänken och på banan alt med "codriver" du blir bättre bilförare. Och om du inte varit aktiv på länge så kan det vara lämpligt att inte köra/skjuta på samma sätt som du gjorde för några år sedan.

Rutin och erfarenhet dödar får man konstatera,

sen är det som så att man är sin egna största motståndare i detta att man bygger förväntningar och idéer om hur saker skall vara och gå till som man sedan blir besviken över inte delas av andra eller som inte motsvarar verkligheten.

Om man vet att det är svårt med skallskott och att det är fel, då är det så, detta handlar om att klargöra att den mentala gränsen kanske skall eller bör ifrågasättas, jag påstår lite kallt att har man accepterat det som möjligt skott så är det tekniskt sätt inte särskilt svårt, i varje fall inte inom de avstånd som svensk jakt på vilt vanligtvis utövas, dvs långt under 100 meter och ofta runt 50 meter.

Sen är det helt klart som så, vilket vi inte får glömma, i varje fall dem av oss som jagar som gäst ibland, det är att ta seden dit man kommer och laga efter läge.

/Christian

Men Mike, Jag som har kvar mina 15 år gamla papp gyttorp då...

Nej jag skämtar.

Hehe då e vi två,har nästan bara oldschoolplugg till hagel.

Funkar bra åt mig då jag inte är driven hagelskytt och inte tänker bli det heller.

Dock är det bra att vara medveten om vilka möjligheter som finns om behovet skulle uppstå.

/Mike

alla som toppjagar seriöst (och speciellt orrar) vet att det går att träffa små träffområden med väldigt bra träffprocent och även på lite längre håll.

så rent tekniskt så är ett huvud på ett större djur ett mycket lättare mål som oftast även är aktuellt på kortare avstånd.

toppjakt är dock mer accepterat så där är det inte många som höjer på ögonbrynen.

För att träffade levande mål, men ytterst lite träffyta, krävs mer än bara skyttekunskap. Du måste även kunna förutse och känna de parametrar du inte kan styra över. En snabb huvudvridning kan göra små marginaler mindre. Det är nog en sak som tar längre tid att lära sig... Det lär man.sig bara genom tid i skogen.Och jag tror många överskattar sin.egen förmåga. I det fallet ger skott i bogen större utrymme för missbedömningar.

För att träffade levande mål, men ytterst lite träffyta, krävs mer än bara skyttekunskap. Du måste även kunna förutse och känna de parametrar du inte kan styra över. En snabb huvudvridning kan göra små marginaler mindre. Det är nog en sak som tar längre tid att lära sig... Det lär man.sig bara genom tid i skogen.Och jag tror många överskattar sin.egen förmåga. I det fallet ger skott i bogen större utrymme för missbedömningar.

Självklart! Nu pillar jag inte i skallen regelbundet på något sätt.. MEN när det läget uppstår så är tex vind en faktor som man tar hänsyn till. Och med hänsyn menar jag att man avstår helt för jag är inte kunnig nog att räkna av för den och då finns inte förutsättningarna för ett så pass krävande skott.

Mvh!

Är det bara jag som i någon mån ser även jaktskotten som träning? För varje lossat skott så försöker man dra slutsatser och klura på varför effekten vart ditten eller datten..

Hade någon menlös diskussion för några år sen när det gällde hagelskyttet, pk-maffian hävdade att det var oseriöst att skjuta vilt med lerduveskott och att man fick akta sig för att säga att för varje lossat skott så vart man mer och mer varm i kläderna och tillslut kunde man även ge sig på lite svårare lägen och lyckas bra. Men si så fick man inte resonera, träna gör man på lerduvor och då med lerduveskott, jaga gjorde man med jaktskott och man skulle akta sig för att meddela att man drog slutsatser av lossade skott!

När jag höll på som värst med katter så kände jag efter dessa övningar att jag var 150 % störtsäker på mina skallskott.. efter något hundratal skjutna kissar samtliga i mössan i princip så hade man en vana och en trygghet i hanteringen. Känslan och tryggheten tog man sedan med sig när rävar och annat oknytt skulle avdagatas med Vixen.

Och då ska jag väl outa mej själv som en totalt förkastlig människa rent etiskt men mina "träningsskott" med Vixen är...jävligt få.. Trots detta har inget gått ifrån mej med den bössan. En katt har jag misslyckats med på säg.. 150-200? Och jag fick tag på kissen iaf.

Alla skott man skjuter ger mer erfarenhet och kan därmed ses som träning.

Det är precis som någon skrev om bilkörning. Eller för den delen det man gör på sitt jobb. Varje rör jag svetsar på jobbet ger ju mig träning på svetsning.

Har jag ett längre uppehåll på svetsningen så känner jag mig inte lika trygg när jag börjar igen som när jag slutade.

Så min slutsats är att alla skott man skjuter ger träning

Och varje gång hunden släps så är det träning

skillnade på träning och jakt är när man tränar har man full fokus på tekniken och på jakt ska tekniken sitta där så man kan ha focus på djuret.

men visst ger det träning ändå med jaktskott fast mer mentalt än teknisk för mig.

Alla skott man skjuter ger mer erfarenhet och kan därmed ses som träning.

Det är precis som någon skrev om bilkörning. Eller för den delen det man gör på sitt jobb. Varje rör jag svetsar på jobbet ger ju mig träning på svetsning.

Har jag ett längre uppehåll på svetsningen så känner jag mig inte lika trygg när jag börjar igen som när jag slutade.

Så min slutsats är att alla skott man skjuter ger träning

Och varje gång hunden släps så är det träning

Träning är det väl bara om man anstränger sig att prestera bra!

(ingen skugga över din svetsning den vet jag inget om )

Men om man inte ger allt för perfektion så blir man sällan bättre vare sig det gäller jobb ,skytte ,älskog osv

Träning är det väl bara om man anstränger sig att prestera bra!

(ingen skugga över din svetsning den vet jag inget om )

Men om man inte ger allt för perfektion så blir man sällan bättre vare sig det gäller jobb ,skytte ,älskog osv

Efter 5 år som licenssvetsare med TIG så sitter det rätt bra Men det hör inte hit Det var mest som en liknelse

Och det är ju som jag skriver lika dant med jakt/skytte som med svetsning eller vilket jobb som helst att ett uppehåll gör att man inte känner sig riktigt lika säker som innan även om det mesta sitter i ryggmärgen.

Efter 5 år som licenssvetsare med TIG så sitter det rätt bra Men det hör inte hit Det var mest som en liknelse

Och det är ju som jag skriver lika dant med jakt/skytte som med svetsning eller vilket jobb som helst att ett uppehåll gör att man inte känner sig riktigt lika säker som innan även om det mesta sitter i ryggmärgen.

Så sant!

Mina skott sitter där de träffar, typ.

Inpräntat i skallen säger i bog. Kan jag välja så väljer jag bakom bog men det har hänt att jag skjutit fullfartsgrisar ut till 35 meter i skallen utan att ha tänkt så mycket på "att nu ska jag skjuta den i huvet".

Jag trycker av när målbilden säger att jag ska trycka av, är riktpunkten då i skallen eller bakom bog bryr jag mig mindre om.

alla som toppjagar seriöst (och speciellt orrar) vet att det går att träffa små träffområden med väldigt bra träffprocent och även på lite längre håll.

så rent tekniskt så är ett huvud på ett större djur ett mycket lättare mål som oftast även är aktuellt på kortare avstånd.

toppjakt är dock mer accepterat så där är det inte många som höjer på ögonbrynen.

För att träffade levande mål, men ytterst lite träffyta, krävs mer än bara skyttekunskap. Du måste även kunna förutse och känna de parametrar du inte kan styra över. En snabb huvudvridning kan göra små marginaler mindre. Det är nog en sak som tar längre tid att lära sig... Det lär man.sig bara genom tid i skogen.Och jag tror många överskattar sin.egen förmåga. I det fallet ger skott i bogen större utrymme för missbedömningar.

Precis som maddog säger är ett huvudskott rent målmässigt inte speciellt krävande en orre kan man tala om ca 50mm för att det ska vara en bra träff och finns skyttar som utan problem skjuter dessa skott på 2-300 meter utan att tulla på etiken. Men fördelen med toppfågel är att målet sitter stilla och man kan i lugn och ro ta skottet i "rätt" vind utan att behöva läsa om viltet ska röra sig.

Min jaktliga erfarenhet är väldigt liten på klövvilt men tror att problemet är att huvudet kan flyttas rätt snabbt annars rent skytte tekniskt är ett rådjurshuvud inget extremt litet mål för oss fanatiska fågeljägare. Slutklämmen är väl helt logisk att man skjuter efter sin egen förmåga och vet man inte vad man klarar är det till banan och prova det INNAN och vad som är etiskt för en skytt kan vara helt oacceptabelt för en annan så någon statisk måttstock vilka skott som är etiska kan ingen hitta!

I denna debatt utgår nästan samtliga från sig själva och sina förutsättningar vilket gör att spänningarna blir stora och åsikterna spridda.

För att utgå från mig själv så ser jag inte nån direkt svårighet med att skjuta huvudskott om läget är rätt d v s bra stöd för bössan, ett lungt vilt o s v. En av anledningarna till mitt självförtroende för min egen förmåga att träffa ett litet mål som ett huvud är att jag skjuter 2-300 råkungar med kula varje år och har gjort så i snart 20 år. Jag skjuter då fristående på ett mål som är stort som en valnöt som sitter o gungar på en gren 20-30 m upp i trädet. Som mål är det nåt som är betydligt svårare att träffa än ett rådjurshuvud på 50m under ovanstående förutsättningar. Utan att förhäva mig själv kan jag säga att träffprocenten på råkungarna är hög.

Därför kanske man ska ta i beaktan att vi har olika förutsättningar och erfarenheter som gör att det som är rätt för mig inte är rätt för nästa o vice versa.

Frågeställningen i tråden var..

"Om du oavsett jaktform kan välja var du ska sätta skottet ,vart blir det"

Sen skulle vissa börja smeta på sina egna värderingar på andras svar och där spårade tråden ur. Raderat en ruskig massa inlägg och i den hanteringen försvann dessvärre en hel del vettigt som citerade inlägg som rök.

/ Rikard

Jag skjuter i stickhålet men skulle jag behöva skjuta huvud hals o jag känner att läget är ok för mina förutsättningar o sätta ett klockrent skott så gör jag det huvudsaken är att djuret dör fortast möjligt.

Mvh.

En aspekt som inte framkommer i dessa oändliga diskussioner om skytteträning är köttkvalitet. Motiveringen till halsskott är naturligtvis primärt ett snabbt avdagatagande, sen framförs även argumentet att inte behöva kassera blodsprängt kött. Allt väl så långt.

Men det finns inte en chans att man kan bloda av ett halsskjutet vilt lika snabbt och effektivt efter en halsskjutning som det gör "av sig självt" efter ett rent lungskott. Då pumpar fortfarande hjärtat och tömmer i princip hela blodvolymen i brösthålan på de sekunderna det tar för viltet att springa 50 meter innan det lägger sig för sin sista vila.

Kött från väl avblodat vilt håller högre kvalitet, så är det. Hur mycket och om man känner någon skillnad i praktiken är jag inte kunnig nog att uttala mig om.

mina 5 öre

problemet är att huvudet kan flyttas rätt snabbt annars rent skytte tekniskt är ett rådjurshuvud inget extremt litet mål

En bra sammanfattning av problematiken med huvudskott.

Nu varierar detta riskelement med viltet, det är ffa rådjuret som jinxtrar mest med skallen av klövviltet.

Men det finns inte en chans att man kan bloda av ett halsskjutet vilt lika snabbt och effektivt efter en halsskjutning som det gör "av sig självt" efter ett rent lungskott. Då pumpar fortfarande hjärtat och tömmer i princip hela blodvolymen i brösthålan på de sekunderna det tar för viltet att springa 50 meter innan det lägger sig för sin sista vila.

Kött från väl avblodat vilt håller högre kvalitet, så är det. Hur mycket och om man känner någon skillnad i praktiken är jag inte kunnig nog att uttala mig om.

mina 5 öre

Intressant Mackan!

Du får gärna utveckla dina tankar om varför hals och för den delen huvudskjutet vilt blodar av sämre än lungskjutet.

Jag märker ingen skillnad i köket nämligen,inte heller ser jag någon skillnad i skogen.

Dåligt avblodat kött får en mycket kortare hållbarhet kontra väl avblodat när det är färskt, tex en trafikdödad älg som tas ur 30min efter den dog smakar sällan bra och har mycket kort hållbarhet som färskt kött.

Fryser man in det så "kokar" köttet snarare än steks pga allt blod i vävnaden vid tillagning.

Grejen är att min viltuppköpare inte ser någon skillnad i färsk hållbarhet mellan hals/huvudskjutet kontra lungskjutet,och han säljer färskt kött i sin butik.

/Mike

Tanken är väl att den effektivaste avblodningen sker av djurets egen blodcirkulation. Den anatomiskt bevandrade vet att blodomloppet går i två "slingor", den stora går från vänster kammare ut till kroppens muskler och hjärnan, innan blodet återvänder till höger förmak via venerna, den lilla från höger kammare till lungorna. Vid ett lungskott pumpar hjärtat ut blodet från kroppens muskler ut till brösthålan. När tillräckligt mycket blod pumpats ur kroppen in i bröstkorgen, där ingentig går tillbaka till hjärtat längre, kollapsar djuret av en så kallad hypovolemisk chock. Det innebär samtidigt att blodförsörjningen till hjärnan slutar och medvetandet släcks ganska omgående.

Om man skjuter ett halsskott kan djuret naturligtvis blöda mycket, men du får inte det snabba och lika effektiva förloppet pga blodsystemets uppbyggnad.

Ska man uppnå en lika effektiv avblodning måste man hänga djuret och låta moder jords tyngdlag göra jobbet. Det gör man väl på slakterier antar jag, ganska omgående.

Men, precis som jag skriver, vet jag inte om man märker någon skillnad i praktiken, detta är bara teorin bakom mitt resonemang. Din viltuppköpare borde veta vad han pratar om, dessutom har du väl en hel del egen erfarenhet.

En tanke bara när dom slaktar pangar dom ju huvudet men det blodar ju av ok ?

Mvh.

Nej, då sticker man ALLTID efteråt.

En tanke bara när dom slaktar pangar dom ju huvudet men det blodar ju av ok ?

Mvh.

Nej, då sticker man ALLTID efteråt.

Ja min dyslexi försvårar det i bland tyckte att jag skrev sticker i halsen efteråt.

Mvh.

Flex är nog inne på rätt spår här.

När man avlivar med bult så orsakar den en krosskada som inte ger blodet någon möjlighet att rinna ur utan det krävs att man kompleterar det med att sticka.

Sannolikt kommer iden om att djur inte blodar av från huvudskott härifrån.

Likaså kan jämförelse göras med 22lr vid avlivning med huvudskott,inga artärer eller vener kapas och blodavriningen blir obefintlig.

Alla hals eller huvudskjutna djur jag hanterat skjutna med vanliga klass1 eller 2 kalibrar har inte gett någon ytterligare avblodning genom att sticka dom.

/Mike