................ Men att ammon skulle varit schysst tvivlar jag faktiskt på.

Det tvivlar jag inte en sekund på. Om han sagt att det var så allt som oftast - ja, då är det nått lurt. Men en gång har jag inga problem med att köpa. Jag har sett lite för många märkligheter med gris för att anklaga ammunitionen.....

/T

Jag har också sett en hel del lustigheter, bl.a en massa fmj effekter av tidig oryxproduktion i mindre grisar vilket givet leder till utdragen död. Men här har vi 2 oryx i maskinrummet, efter en hel massa tid i en gris som inte ser monstruös ut....hmmm?

Jag tänkte på detta med 5 skott i grisen.. Är ni till 100% säkra att de två första skotten sitter där ni beskriver? Jag är också väldigt förvånad!

Valet av för kalibern tunga kulor brukar anges som rätt val för penetration och genomskott om skott i vinklar är aktuellt,såväl generellt som i denna tråd.

Denna gången blev så inte fallet då en 156gr Oryx inte gav genomskott i en inte allt för stor gris.

Oryx är i särklass den kulan som regelmässigt rapporteras uppföra sig oberäkneligt,för egen del har jag ett par erfarenheter som gör att jag aldrig kommer befatta mig med den något mer.

Är fullständig övertygad om att det är något i konstruktionen som är fel, alt att den endast fungerar tillfredställande inom ett snävt hastighetsintervall.

Att grisen inte var död efter 50min kan endast bero på att de två första kulorna missat att punktera samtliga artärer men framförallt vener som går likt ett spindelnät genom bägge lungloberna pga bristande expansion och splitteravgång.

Som jag skrev tidigare i tråden så har jag själv upplevt hur en hjort som fått en oryx genom bägge bogarna (femetta) reste sig upp och sprang iväg som en avlöning efter 20min tillsynes död på skottplatsen-låg hastighet och total avsaknad av expansion gjorde blödningen minimal.

Henrik.

Du anger att den 156gr Oryx du laddat åt din kamrat har ett V0 på 780m/s,är den kronograferad i hans vapen eller enligt laddtabell?

/Mike

Eftersom jag inte var närvarande vid styckningen har jag stämt av med mina jaktkompisar och det verkar som att det första skottet suttit bra placerat i bogen, däremot har tydligen kulan vinklat i bogen och utgångshålet är bakom mellangjärdet. Utan tvekan har lungorna skadats ordentligt redan i detta skott (det var rätt gott om lungblod på skottplatsen) även om det givetvis inte är samma sak som ett rakt skott genom bogarna.

Sammantaget innebär det att med 6.5x55 sköts det fyra skott mot grisen, två av dem är helt korrekt placerade i eller precis bakom bogen men två av dem sitter bakom mellangjärdet (varav ett gått genom levern). Alla dessa skotten har gått igenom grisen men ett av dem har vinklat minst 45 grader i bogen. Det femte skottet (egentligen skott nummer tre) som Felix sköt i grovhalsen har gått under halskotpelaren och slitit med sig mat- och luftstrupen innan det efter ca 20 cm hamnat i bogen. Bild på denna kula finns tidigare i tråden, den har i princip tappat allt bly.

Min uppfattning när vi tog ur grisen var att lungorna såg oväntat "fräscha" ut men att bogen var rätt illa åtgången, att bogen var såpass tilltufsad förklaras nog främst med ett 12.7 grams TMR kulan stökat om rätt bra i bogen innan den stannade där. Förvisso var lungorna genomskjutna men det var rätt "prydliga hål" i den och rätt lite mos och slask.

Första skottet sköts mot grisen som stod still och med bredsida på ca 40-50 m avstånd. Skotten därefter har skjutits på grisen i mer eller mindre rörelse.

Felix som är en rutinerad eftersöksjägare med koll på klockan vill nog ha det till att det gick 40 minuter mellan första skottet och att de inledde eftersöket och inte 45-50 min som jag skrev från början, ber om ursäkt för denna felaktighet.

När det gäller ammunitionen så är den inte kronograferad i skyttens bössa men väl i tre andra bössor med hastigheter på 770-785 m/s, bössan i det aktuella fallet är en vanlig 1900 med ordinarie pipa och piplängd. Däremot laddad jag den aktuella batchen i mars 2010 så det finns givetvis en möjlighet att något hänt under resans gång. Annars är laddningen 46 grain MRP framför en fed 210 tändhatt så där finns nog inget hokus pokus.

Beatless,

när det gäller den temporära sårskadekaviteten har jag sett siffror på att kan förväntas ha en diameter som är 5-10 gånger större än den permanenta sårskadan. givetvis är det rimligt att anta att de tryckförändingar som sker till följd av kulans framfart i viltet avtar mer eller mindre proportionellt ju längre från själva kulan du kommer. Med andra ord så är säkert trycket betydligt större 5 cm från kulan än vad det är 15 cm från kulan, samtidigt så är det väl rimligen ingen tvekan om att kulans form (efter eller möjligen under expansionen) och kulans hastighet har stor betydelse för såväl den permanenta som den temporära sårskadans storlek. Jag är nog inte ensam om att ha upplevt rådjur med spräckta mellangjärden trots att både in-och utgångshålen är plaverade en bra bit framför mellangjärdet, för egen del har det då handlat om 300 mag men fenomenet är knappast ovanligt.

Vill slutligen passa på att tacka alla inblandade för en saklig och givande debatt!

Henrik

Kanske skall det inte laboreras för mycket med oryx och det finns kanske en anledning att fabriksladdat har den mängd krut som är optimerat för den kulan!

Ja, vi kommer nog inte längre i frågan!

Kanske skall det inte laboreras för mycket med oryx och det finns kanske en anledning att fabriksladdat har den mängd krut som är optimerat för den kulan!

Ja, vi kommer nog inte längre i frågan!

Förvisso har kulor ett fartintervall där de antas fungera bra, och ammunitionsproducenten vet om det så de laddar så att man på tänkta avstånd håller sig inom det intervallet. Men att man inte kan gå upp/ned i fart givet att man justerar avståndet efter det är ju löjligt. Då är det en hopplöst värdelös kula som i princip bara funkar i en exakt fart som 707,3 m/s.....

Jag vidhåller att grisar är speciella, där kan man inte räkna hem så enkla tumregler att en viss kula "alltid" funkar.

/T

Jag är nog inte ensam om att ha upplevt rådjur med spräckta mellangjärden trots att både in-och utgångshålen är plaverade en bra bit framför mellangjärdet, för egen del har det då handlat om 300 mag men fenomenet är knappast ovanligt.

Henrik

Den kaliber och kula som jag "oftast" upplevt detta med är faktiskt 7x57R med Normas gamla blyspets... vilket efter 3 djur med samma resultat (och något utan, för all del) resulterade att jag snabbt gick ifrån denna kombo (med 170 grs Oryx i samma kombi fick jag istället nog faktiskt vad som är min mest effektiva kombination när det gäller extremt korta flyktsträckor, men utan spräckt mellangärde). Det är alltså inte bara höghastighetskalibrar som lider till dessa problem.

När det gäller ammunitionen så är den inte kronograferad i skyttens bössa men väl i tre andra bössor med hastigheter på 770-785 m/s, bössan i det aktuella fallet är en vanlig 1900 med ordinarie pipa och piplängd. Däremot laddad jag den aktuella batchen i mars 2010 så det finns givetvis en möjlighet att något hänt under resans gång. Annars är laddningen 46 grain MRP framför en fed 210 tändhatt så där finns nog inget hokus pokus.

Henrik

När min LTR hade orginalpipan på så visade det sig att med fabriksladdad ammo som skulle ha ett V0 på 780m/s så gav min 730m/s medans polarens bössa av annat fabrikat med samma kaliber,fabrikspipa och piplängd gav 790m/s.

/Mike

Kom nu osökt att tänka på denna upplevelsen som jag hade i sommras.

Kaliber 6,5x55 med 155grs Lapua Mega (fabriks).

Nu har grisarna börjat gå i spinn rijält i veten även här.

Va ute i förrgår, tanken var att min vapendragarkollega Exabit skulle varit med. Tyvärr fick han förhinder så man fick sitta där själv och uggla, men man kan inte klaga på utsikten.

Hade ett smaldjur att vila ögonen på en liten stund där hon gick i åkerkanten (hon är även med på bilden där hon är på väg över muren och in i skogen).

Efter någon timmes väntande så vibbererar telefonen till, det var mamma som satt på ett annat ställe. Hon hadde fått fram en get med två kid och en stor bock på sitt pass att sitta och titta på.

Tiden går och ytterliggare någon timme senare så får jag ett sms till från henne om att det kommit ut en sugga med två brunisar i släpptåg. De går dock på runt 200m och hon avstår klokt nog skott.

Runt 22 så tryter batteriet i min telefon.

Det börjar att skymma på sakterliga och vid 22:30-tiden börjar det knaka och leva bakom mig och man hör hur grisarna rasslar ut ibland veten och strax därpå börjar det klassiska smaskande höras från alla håll. Efter ytterliggare 15-20m så fullkommligt "kokar" åkern av gris. Vetestrårna rör sig åt alla håll och kanter och jag har säkert mellan 15 och 20grisar i åkern. De ömsom slåss, vädrar och smaskar.

Jag koncentrerar mig i första hand på gräslinjen som löper mellan skogen och veten (syns på bilden ovan). Tänkte att förr eller senare ska någon gris antingen ut där och kolla läget, eller så ska de från fältet och då känns det som en het flyktväg.

Jag bestämde mig i förväg att kommer de där så släpper jag gris ett (förutsatt att den är stor och svart, då har jag säkrat mig genom att släppa en sugga iallafall). Nästa gris som kommer så smäller det. Mycket riktigt så tog det inte lång tid förens där rann över en stor svart klump 120m bort. Slängde upp bössan och nästa gris som kom (en något mindre gris (kring 80kg levande) så fick skottet eka över nejden. Hörde klart och tydligt en klatch från träffen i grisen.

Gick fram för att hämta min gris.

Väl framme på skottplatsen återfann jag en leverbit som mätte 8-10cm i längd och 4-5cm i bredd. Mycket blod in i skogen och jag var övertygad att hitta grisen ett stenkasst in. Började handspåra men valde att bryta efter 500m handspårande (obs att där var gott om blod och lätt att spåra dit och ingen sårlega). Gick ut till bilen för att ringa efter hund. Kom till bilen och började känna i fickorna efter telefonen. Hittar ingen telefon hur jag än letar, har tappat den i skogen under spårningen. Åker hem och får låna mammas telefon när vi sluter upp. Får dock inte tag i någon med hund då alla verkar ligga och sova eller dricka sprit en lördagkväll klockan 01:30. Skickar ett sms till en kille att han ska ringa mig direkt han vaknar, det rör sig om ett eftersök på en gris. Lägger mig och sover ett par timmar och vaknar vid 07:00 av att han ringer.

Slänger mig i bilen och vi åker dit. Sluter upp med en kille med en Wachtel/vitälghund, visserligen en unghund men vi bestämde oss för att ge det ett försök med tanke på leverbiten och rikligheten av blod.

Spårade runt 300m sedan ville inte den hunden vara med mer. Gick åter till bilen och vi ringde in en kille med en rutinerad tysk jaktterrier. Han kom på studs och vi gick på. Tiken spårade bra som fan drygt 6-700m sedan började bloden avta. Vi hackade oss fram ytterliggare ett par hundra meter och hade således följt blodspåret i cirka 1km och i spåret har vi vid det här laget hittat en leverbit och en bit med tarm.

Nu börjar även tysken gå på knäna och flacka runt (varmt som fan igår).

Gick ut till bilen igen. Slängde in tysken i bilen och ringde en man med god erfarenhet av grisjakt och en vass/duktig laika för att förhoppningsvis kunna släppa och låta hunden komma till avslut alternativt ställa grisen. Vi spårar oss fram till där tysken släppte och lyckades hitta blod och hacka oss fram ytterliggare ett par hundra meter innan vi förlorade spåret, då släppte vi laikan. Hon sökte ut bra och tog vändor ner i kärr, in planteringar. Allt utan resultat. Framåt 14:30 beslutade vi oss för att avbryta. Då hade vi gjort allt vi kunnat för att få tag i den.

Med tanke på leverbiten och mängden blod så kan jag inte få ihop att den överlevt över 1,5km och inte ens gott i sårlega.

Riktigt trisst men vad mer kan man göra än att ta hjälp av två erfarna hundar.

Nåväl, det får bli nya tag snart igen för jag tror inte att grisarna har lärt sig något av det här (det har dock jag).

Dessutom hittade ett par av grabbarna min mobil i leran i ena kärret som grisen passerat.

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Enda jag kan tänka mig är hålets storlek. Har hänt att man hamnat långt bak med levern sönderskjuten men dom har legat på sina 70 meter ändå. Ut med blodet så stannar dom.

Är en fix ide jag har, men tunga långsama kulor är vad jag föredrar.

En cal 20 slug har 5500 joule i mynning, efter 50 meter kanske den tappat 30%. Bör välta vilken gris som helst.

Beatless,

när det gäller den temporära sårskadekaviteten har jag sett siffror på att kan förväntas ha en diameter som är 5-10 gånger större än den permanenta sårskadan. givetvis är det rimligt att anta att de tryckförändingar som sker till följd av kulans framfart i viltet avtar mer eller mindre proportionellt ju längre från själva kulan du kommer. Med andra ord så är säkert trycket betydligt större 5 cm från kulan än vad det är 15 cm från kulan, samtidigt så är det väl rimligen ingen tvekan om att kulans form (efter eller möjligen under expansionen) och kulans hastighet har stor betydelse för såväl den permanenta som den temporära sårskadans storlek. Jag är nog inte ensam om att ha upplevt rådjur med spräckta mellangjärden trots att både in-och utgångshålen är plaverade en bra bit framför mellangjärdet, för egen del har det då handlat om 300 mag men fenomenet är knappast ovanligt.

Vill slutligen passa på att tacka alla inblandade för en saklig och givande debatt!

Henrik

Först vill jag bara påpeka att den temporära kaviteten inte definieras som den del av sårkanalen där inga permanenta skador uppstår. Det som sker i den temporära kaviteten är att vävnaden töjs och utsätts för tryckförändringar - huruvida den skadas permanent beror mycket på vävnadens egenskaper. Mycket elastisk vävnad som lungvävnad har en tendens att klara sig bra, medan vävnad som är inelastisk som ben, vävnad med en densitet nära vatten (som lever), vävnad som är fylld med vätska (hjärta, kärl) samt CNS-vävnad löper stor risk att skadas. En del forskare anser att den temporära kaviteten är den viktigare skademekanismen, en större del anser tvärtom att den primära kaviteten är viktigare, mycket beroende på oberäkneligheten i eventuella skador i den temporära kaviteten.

Vad gäller hydrostatisk chock tolkar jag det som man börjar omvärdera det som tidigare sågs som konsensus, och se det mer som en öppen fråga värd att undersökas närmare återigen. Detta beror i sin tur på att den kritik som ledde till att man misstrodde de experiment som utförts som pekade på hydrostatisk chock börjar omvärderas samt nya studier.

Naturligtvis är den temporära kavitetens utseende beroende på kula och hastighet, den är ungefärligt proportionerlig mot kulans rörelseenergi, allt annat lika. Skälet att jag nämnde 155 gr A-Max från .308 var ju att det var där diskussionen började, i och med att Mad Mike fått bäst effekt och ofta svinen på plats med denna kombination. Den finns dessutom testskjuten av Hornady själva och enligt detta material sträcker sig den temporära kaviteten max ca 10 cm från den permanenta kaviteten.

Jonathan,

du får förlåta en enkel och möjligen obildbar gammal knekt men jag för står inte riktigt vad du menar eller försöker säga med inlägget ovan.

För egen del så drar jag efter denna episod i grisskogen slutsatsen att jag har blivit lite mer skeptisk till 6.5x55 laddad med 10.1 grams kulor och då speciellt oryx. Innan var just 156 grains oryx en av de oryxvarianter som jag inte sett så många tveksamheter från, 196 grains varianten i .323 och 231 grains kulan i .366 höll jag mig sedan tidigare borta från men jag kommer för egen del inte att använda oryx i 6.5x55 efter detta. Eftersom jag har rätt goda erfarenheter av 140 grains accubond i 6.5x55 så spelar det ingen större praktisk roll.

Jag har också fått en ökad respekt för ett vilt som så kärt håller fast vid livet som denna gris.

Jag kommer att fortsätta att skaffa mig mer kött på benen när det gäller om det är lite större kaliber eller högre hastighet som ger bäst utdelning, jag får väl sammanfatta min uppfattning med den gode Albert Einsteins bevingade ord "Still confused, but on a higher level". Nåväl, det hela har gett mig ytterligare skäl att nyfiken forsätta att öka på erfarenhetsbanken på Dianas stigar vilket uta tvekan känns positivt!

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

"Jag har också fått en ökad respekt för ett vilt som så kärt håller fast vid livet som denna gris."

Jo jag började jaga gris med den repekten för att hela tiden bli förvånad över hur lätt dom dog. En träff mellan armbåge och mellangärde och dom gick max 70 meter, En träff mellan armbåge och manke och dom vart på stället.

Använder långsama kulor, .323 196gr i 680, .30 200gr i 680. Bara ett något större utgångshål än in, minimalt med förstörning. Längsta skott 70 m knallfall. För jakt på över hundra meter så skulle jag kanske ha en annan laddning. Vet inte om behovet uppstår ens, har inga så långa håll. Speciellt eftersom jag jagar i mörker. Drevjakt, är för otränad på skenande vilt för att ta skott.

Är kanske inte så impande jakt men det var länge sen jag gjorde nått för att vara häftig

Dock så är det skillnad på 323 och 30, en skjuten med 323 ligger alltid på kortare sträcka än efter 30. Enda skillnaden torde vara hålets dia.

<p>

Jonathan,

du får förlåta en enkel och möjligen obildbar gammal knekt men jag för står inte riktigt vad du menar eller försöker säga med inlägget ovan.

Måhända var jag otydlig med vad jag försökte förmedla. Det första stycket var ett svar på att du tidigare i tråden påstod att den temporära kaviteten inte orssakade några permanenta skador. Detta stämmer helt enkelt inte. Vad som står ovan är en kort sammanfattning av vad som står att finna i den medicinska litteraturen.

Det andra stycket var också en sammanfattning av litteraturen, eftersom vi var inne på hydrostatisk chock och du ansåg detta vara ett förlegat och överbevisat fenomen tänkte jag att det kunde vara intressant att se ungefär var forskningläget står nu.

Det tredje stycket skulle förklara varför jag fortarande är skeptisk till varför ryggmärgspåverkan är orsaken bakom knall och fall-effekt. Jag är en mer skeptisk efter att ha läst både om studiderna och studierna själva som gör att man börjar omvärdera begreppet hydrostatisk chock. Mycket av den kritik som framförts mot begreppet av framförallt Fackler verkar inte heller särskilt vederhäftig. Det finns både äldre, väsentligen replikerade studider, samt nya mycket lovande studier som pekar mot att hydrostatisk chock existerar och kan vara en viktig skademekanism.

Beatless, hur definierar du den permanenta sårskadekaviteten respektive den temporära dito?

Det vore också intressant om du kunde tipsa om var jag kan hitta denna nya information och de nya studierna?

//Henrik

Beatless, hur definierar du den permanenta sårskadekaviteten respektive den temporära dito?

Det vore också intressant om du kunde tipsa om var jag kan hitta denna nya information och de nya studierna?

//Henrik

Jag antar att jag definierar dessa som de flesta andra. Den permanenta kaviteten är den väg kulan tagit genom vävnaderna och där vävnaden krossats. Den temporära kaviteten är det hålrum som skapas i vävnaderna genom kulans framfart då vävnaden töjs ut på grund av det höga tryck kulan skapar, för att sedan kollapsa ett ögonblick efter kulans passage.

För nyare studier avsåg jag främst Links between traumatic brain injury and ballistic pressure waves originating in the thoracic cavity and extremities av Courtney och Courtney publicerad i Brain Injury, Juni 2007 samt Instantaneous perturbation of dentate interneuronal networks by a pressurewave transient delivered to the neocortex publicerad av Toth et al i The Journal Of Neuroscience, 1997:17.

För en review-artikel där de berör möjligheten av hydrostatisk chock se Ballistics reviews: mechanisms of bullet wound trauma av Maiden i Forensic Science, Medicine, and Pathology 2009:5.Citerat från den sista artikeln: "Fackler ... disputes the shock wave theory claiming there is no physical evidence to support it. Since that time, however, other authors have suggested that there is increasing evidence to support the theory that shock waves can cause tissue-related damage, and injury to the nervous system."

Det starkaste stödet enligt min uppfattning kommer dock från tidigare gjorda studier av bland andra Sunesson et al och Wang et al, som enligt min förståelse ej vederlagts.

Jag tror att vi skall starta en ny tråd i ämnet terminalballistik och plötslig hädanfärd så får vi se hur många som är intresserade av att delta i den debatten.

Rent allmänt uppfattar jag det nog som att det råder en stor brist på definitioner och riktiga studier inom området. Framför allt när vi pratar om jakt, jaktskott och effekterna på vilt. Det finns en del studier som baseras på diverse skottskadade unga män i USA, andra studier baserats på att man skjutit grisar i skinkan för att på det sättet försöka kunna dra slutsaster kring hur nerverna påverkas av den "shockverkan". Gemensamt för all forskning som jag har sett i ämnet är att den antingen avhandlar skottskador av militära vapen och de projektlier som dessa avlossar eller att det handlar om ammunition som avlossats från enhandsvapen i någon form. Vad jag vill säga är att det som studerats är antingen helmantlade kulor eller pistol/revolverammunition med dess relativ låga anslagshastighet. Några studier med expanderande jaktkulor i hastigheter på t ex 6-900 m/s har jag aldrig sett, undantaget är självklart alla mer eller mindre vetenskapliga simuleringar där man skjutit dessa kulor i diverse testmedium. Testmediet har ofta valts för att det skall kunna ge repeterbara resultat vilket givetvis är en god ambition men oavsett om mediet varit ballistiskt gelatin, blöta tidningar, vattendunkar eller någon mer exotisk "viltsimulator" så har fokuset ofta legat på hur kulorna ser ut efter att ha skjutits i dessa media.

Skytte i ballistisk gelatin men framför allt i tvålblock, brukar dessutom ofta användas i marknadsföringssyfte eftersom resultaten tenderar att bli spektakulära.

Det finns givetvis en poäng i att utföra dessa "tester" eftersom du kan jämföra olika kulor med varandra på ett rätt enkelt sätt, jag har själv skjutit min beskärda del av såväl telefonkataloger som blöta tidningar. Däremot har jag aldrig sett någon riktigt tydlig kopplingen mellan hur telefonkatalogerna ser ut efter att ha blivit beskjutna och vad som sedan hänt när jag använt dessa kulor på vilt. Det ger en rätt grov fingervisning om kulan är blöt eller hård, det kan också ge en fingervisning om olika kulor och kalibrars penetrationsförmåga men numera skulle jag aldrig våga uttala mig om en kula baserat på dylika tester utan vill nog se hur den presterar i minst något dussintal vilt innan jag vågar uttala mig.

Vänligen,

Henrik

Ehhh, skjut, djuret dör.

Ät upp det.

Hur svårt är det att bara låta det va så?

Kan inte va nyttigt att lägga energi på att analysera allt. Då har man avgjort för lite att göra...

Skickat från min HTC One S via Tapatalk 2. Alla stavfel har jag gjort med flit.

För en del av oss så spelar det faktiskt roll hur fort djuret dör,tycker diskussionen är intressant som guide till rätt kulval.

/Mike

Då har man avgjort för lite att göra...

Skickat från min HTC One S via Tapatalk 2. Alla stavfel har jag gjort med flit.

....eller så har vi olika intresse?

Själv tycker jag att diskusionen är tämligen intressant, tyvärr har jag inget att bidra med själv.

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Fundering, en kula genom sidan in i hjärtat ut genom andra sidan, Finns just inget som kan förmedla tryck till omgivningen. Samma med skott genom lungan. Men träff på revbenet kan nog skaka om ryggraden ordentligt.

Skjuta i gel motsvarar väl skott i muskler.

Fundering, en kula genom sidan in i hjärtat ut genom andra sidan, Finns just inget som kan förmedla tryck till omgivningen. Samma med skott genom lungan. Men träff på revbenet kan nog skaka om ryggraden ordentligt.

Skjuta i gel motsvarar väl skott i muskler.

Man behöver definitivt inte träffa ett revben för att skaka om ryggraden. Under perioden när jag var "besatt" av att försöka komma fram till vad som krävs för att få knall-och-fall vid lungskott så hade jag avancerat upp bland diverse magnumpatroner och satt till slut i tornet med en 340 Weatherby Magnum laddad med Hornady RN 250 till 870 m/s. Denna dag kom ett ensamt kid och ställde sig med perfekt bredsida på kanske 40-50 meters håll. Jag våndades länge och väl men eftersom kidet inte verkade särskilt intresserat av att leva vidare så kramade jag till slut avtryckaren. Träffen var en central lungträff och effekten minst sagt övertygande - jag hade lyckats! När jag sen passade kidet så gjorde jag några observationer. Dels var utgångshålet ca. 10 cm i diameter, men vad som var mest spektakulärt var just revbenen. Samtliga revben hade gått av uppe vid ryggraden! Jag kan inte dra någon annan slutsats än att den temporära kaviteten och det stora övertrycket i lungorna vid passage av kulan åstadkom detta.

Så visst kan man uträtta saker med annat än den permanenta sårkanalen.

Ca 6000 J på den lilla

Ladda med stridsvagns granater så får du sprängverkan i en älg också

Att skjuta i gelatin säger inte så mycket mer än om hur kulan är konstruerad! Ser vi till viltet får vi nästan aldrig samma verkan varje gång vi skjuter. Skott i CNS ger knall och fall och ser vi till grisarnas anatomi, där ryggrad och halskotpelare ser ut som en kofot, får vi med ett högt lungskott CNS schock. Samtidigt slås syretillförseln av och grisen dör egentligen bara av den syrebrist som orsakas av kulan. Skott mitt i lungorna påverkar inte CNS om inte kulan ger ifrån sig fragment som når upp till ryggrad/halskotpelare.

Därför blir många förvånade att grisen ibland faller på plats med ett normalt lungskott!

Ser vi till annan skottverkan i djuret, blir det sällan samma resultat varje gång även om kulan träffar på samma ställe. Blodbanor, nerver, hur djuret står i förhållande till skytten, stressat djur kontra motsatt, syrehalt vid skott, etc. är saker vi inte alltid kan veta i förväg!

Detta är klart intressant att veta mer om!