Sök i gemenskapen

Viltvårdsrelaterad verksamhet

Jag är nyfiken över hur det ser ut med förvaltningen av vildsvin på olika håll i landet. Jag inser att det är en mycket känslig fråga då vildsvinen på sina håll ställer till problem som kan leda till katastrofala konsekvenser för jordbruk etc men jag är ändå nyfiken på hur ni gör. Min uppfatttning är att de flesta(klokare) jägare resonerar kring sin avskjutning av övrigt vilt som en koefficient av hur mycket min mark producerar - utifrån det kan jag beräkna mitt uttag. För att klargöra hur jag tänker använder jag rådjur som ett exempel. Om man har 100 ha mark att jaga på och den marken håller tre getter och en revirhävdande bock anser jag, räknat på att var get får ett kid, att man kan skjuta två kid per år och en bock varannat eller eventuellt var tredje år. Jag tror att de flesta jägare är så pass ansvarsfulla att de resonerar som jag när det gäller de flesta av våra vilt. Till ämnet då. Min uppfattning är att jakten på vildsvin har ökat väldigt mycket och att överskjutningen i vissa områden nästan är skrattretande. Handen på hjärtat, hur många av oss sätter oss ner i jaktlagen inför säsongen och går igenom hur många vildsvin vår mark bär och hur många vi kan skjuta kommande säsong? Om vi använder samma exempel som ovan med 100 ha mark och att den håller en sugga som i snitt får fyra kultingar per kull och att hon får två kullar per år. Jag har läst(obs saknar källa trots att jag brukar vara väldigt petig med detta) att för att hålla bibehållen stam bör man skjuta av 40% av vildsvinen per år givet att det är rätt grisar som skjuts. Det innebär i detta fallet att man kan skjuta 4 vildsvin per år. Enligt studier i Agusas hägn (jöns-lennart agerar källa här) rör sig en sugga över ca 70ha när hon har smågrisar. Huruvida detta kan återappliceras i det vilda kan jag inte garantera. Min gissning(baserat på mina egna studier av vildsvin som rör sig mellan åtlar) är att man kan lägga till en del hektar på en sugga i det vilda. Detta kan innebära att samma sugga mest troligen besöker flera åtlar var natt och eventuellt flera marker. Hur många av markägarna räknar in grisarna som "sina"? Jag har fått för mig att väldigt många inte resonerar likadant kring förvaltningen av vildsvinen som de gör med tex rådjur eller dov utan man tar chansen när den ges för "de är ändå omöjliga att skjuta bort" Så till min fråga - hur beräknar ni avskjutningen av vildsvin i era jaktlag? Nedan text är bara mina egna funderingar kring ämnet och egentligen irrelevant för frågeställningen men kan vara intressant och läsa om man undrar var mina funderingar kommer från samt min inställning i ämnet. Jag är en inbiten vildsvinsjägare och kan ärligt erkänna att jag troligen inte jagat hälften så mycket som jag gör om vi inte haft gris i våra skogar. Åteljakt är inget jag ägnar mig åt i någon större utsträckning utan det är primärt drevjakt som gäller. Jag har tillgång till, med sydsvenska mått mätt, relativt stora arealer mark och jag har under de senaste åren gjort rätt omfattande studier kring vildsvinens beteenden. Jag insåg(självklart) redan tidigt att det är ytterst lätt att åtla till sig gris. Jag har spårat grupper som rör sig flera kilometer under en natt och går från åtel till åtel i sitt fodersök. När morgonen närmar sig letar gruppen upp en lämplig tätting att ta daglega i och där blir dem. Kommande natt ger de sig ut igen, ibland i samma spår tillbaka och ibland vidare i skogarna till andra åtlar. Jag har använt mig av åtelkameror de senaste åren och är sedan länge uppe i tvåsiffrigt antal förbrukade såna. Detta har gjort att jag kunnat följa grupper och deras besök på mina foderplatser. För att räkna en grupp som stationär i min mark ska de besöka åteln var natt och oftast ta daglega på marken. Det är den gruppen jag utgår ifrån när jag beräknar mitt uttag. Hade jag utgått från att alla grisar på mina åtlar hör till mitt beräkningsunderlag hade jag garanterat övertrasserat mitt möjliga uttag mångdubbelt. Jag anser att man, precis som vid jakt av övrigt vilt, bör ha en avskjutningsplan även för vildsvin baserad på vad marken reproducerar. Ägnar man sig primärt åt drevjakt anser jag inte det vara lika viktigt förutom att man bestämmer sig vilka individer man är ute efter då drevjakt på gris är en relativt ineffektiv jaktform. Drevjagar man ett område för ofta väljer vildsvinen ett annat område att lägga sig i och man står snart utan svin på marken. Önskar man skjuta mycket vildsvin och ofta är det åteljakt som gäller och enligt mig är det vid åteljakt som det är synnerligen viktigt att tänka på förvaltningen. En åtel, framförallt på vintern, drar till sig gris från stora arealer och samma grupp besöker ofta, precis som jag tidigare varit inne på, flera åtlar samma natt. Vid åteljakt försvinner egentligen de svåraste momenten som finns vid hundjakt - att grisarna ska vara i marken, att de ska passera förbi en passare och sist men troligen viktigast; störningsmomentet. Skjuter man en gris på en åtel kan man ofta få läge på flera till samma kväll/natt men även kommande kvällar/nätter. Jag har grannar på mina marker som sitter på småplättar(under 20ha) med en åtel och skjuter gris flera gånger i månaden för att sälja köttet och dryga ut plånboken. Detta är att ta det till det extrema och jag tror(hoppas) att denna typen av jägare är underrepresenterade.