Walne. Det får stå för dig. Jag tycker det är väldigt mycket mer kompromisssökande och tillmötesgående än att säga att du skall sköta din mark så det gynnar mig och vill du komma hit får du betala skjortan!

"du skall sköta din mark så det gynnar mig"

Fel infallsvinkel. Man ska stäva efter att själv sköta sig på ett sätt så man inte stör andra. D vs. motsatts till ego.

Gjorde alla det, tänk va få problem och konflikter det skulle finnas om jakt då.

Liksom en enkel fråga framför spegeln, "ska jag ha automat här fast jag vet att dom runt omkring kommer att få skador?"

"du skall sköta din mark så det gynnar mig"

Fel infallsvinkel. Man ska stäva efter att själv sköta sig på ett sätt så man inte stör andra. D vs. motsatts till ego.

Gjorde alla det, tänk va få problem och konflikter det skulle finnas om jakt då.

Liksom en enkel fråga framför spegeln, "ska jag ha automat här fast jag vet att dom runt omkring kommer att få skador?"

"ska jag stödutfodra rådjuren, spara mellanbockar samt aktivt skjuta räv här fast jag vet att detta kommer leda till starkare rådjursstam och ökade betesskador."

In absurdum jag vet men fundera över det.

"du skall sköta din mark så det gynnar mig"

Fel infallsvinkel. Man ska stäva efter att själv sköta sig på ett sätt så man inte stör andra. D vs. motsatts till ego.

Gjorde alla det, tänk va få problem och konflikter det skulle finnas om jakt då.

Liksom en enkel fråga framför spegeln, "ska jag ha automat här fast jag vet att dom runt omkring kommer att få skador?"

Låter skitenkelt det där, skriv ner Walnestedts lilla röda så har vi andra nåt att rätta oss efter.

"du skall sköta din mark så det gynnar mig"

Fel infallsvinkel. Man ska stäva efter att själv sköta sig på ett sätt så man inte stör andra. D vs. motsatts till ego.

Gjorde alla det, tänk va få problem och konflikter det skulle finnas om jakt då.

Liksom en enkel fråga framför spegeln, "ska jag ha automat här fast jag vet att dom runt omkring kommer att få skador?"

Det är fullt analogt med "Ska jag odla vete här, fast det kan locka till sig vildsvin som även orsakar skador hos grannen?" Eller "Ska jag ha verkligen föryngra min skog, när det kan bli bra liggplatser för vildsvin i ungskogen. Vilket kan drabba grannen?".

 

Den ende jag sett driva en totalt egofixerad linje här är du, som hävdar att vi ska anpassa vår markanvändning efter dig medan du inte verkar vilja kompromissa överhuvudtaget. Och dessutom ser vår resurs som mördarsniglar...

 

Men det gör mitt jobb mycket lättare att ha riktigt hemska exempel som visar på hur motparten är totalt oresonlig, så jag tackar speciellt för dina inlägg  !

"ska jag stödutfodra rådjuren, spara mellanbockar samt aktivt skjuta räv här fast jag vet att detta kommer leda till starkare rådjursstam och ökade betesskador."

In absurdum jag vet men fundera över det.

Stödutfodring bara för att man ska "viltvårda" är dumt. När behov finns kan man göra det. Inte så ofta här hos mig. Är inte övertygad om att räven ska skjutas om man ser den. Finns nått som heter balans. Ska jag ändra balansen för att jag ska ha lättare för att hitta ett djur att skjuta?

Inte jag, skjuter bara skabbräv, och har just inga skador på granneplantorna. Men Rådjur finns innom stenkast håll. Det längsta jag gått i höst för att skjuta en bock var ca 400-500 meter hemifrån.

Balans kan man få genom att titta hur det ser ut istället för att bara viltvåda för att man ska.

Det är fullt analogt med "Ska jag odla vete här, fast det kan locka till sig vildsvin som även orsakar skador hos grannen?" Eller "Ska jag ha verkligen föryngra min skog, när det kan bli bra liggplatser för vildsvin i ungskogen. Vilket kan drabba grannen?".

Är det så man resonerar så förklarar det mycket.

Den ende jag sett driva en totalt egofixerad linje här är du, som hävdar att vi ska anpassa vår markanvändning efter dig medan du inte verkar vilja kompromissa överhuvudtaget. Och dessutom ser vår resurs som mördarsniglar...

 

Men det gör mitt jobb mycket lättare att ha riktigt hemska exempel som visar på hur motparten är totalt oresonlig, så jag tackar speciellt för dina inlägg  !

Stödutfodring bara för att man ska "viltvårda" är dumt. När behov finns kan man göra det. Inte så ofta här hos mig. Är inte övertygad om att räven ska skjutas om man ser den. Finns nått som heter balans. Ska jag ändra balansen för att jag ska ha lättare för att hitta ett djur att skjuta?

Inte jag, skjuter bara skabbräv, och har just inga skador på granneplantorna. Men Rådjur finns innom stenkast håll. Det längsta jag gått i höst för att skjuta en bock var ca 400-500 meter hemifrån.

Balans kan man få genom att titta hur det ser ut istället för att bara viltvåda för att man ska.

Visst. Gäller markberedning och plantering också. Helt onaturligt och onödigt.

...gallring, röjning, förädlade plantor...and it´s go on and on..

Visst. Gäller markberedning och plantering också. Helt onaturligt och onödigt.

Du får gärna ha vilt så också, bara se till att dom är öronmärkta som del av din utkomst från gården.

Då kan jag hålla med om att det ska utfodras. Byggas vindskydd mm.

Men om en art inte klarar ett normalt år så ska den inte finnas. För grisen kan det betyda en nordlig gräns.

Walne, jag villtvårdar för att jag vill ha klimatsmart gott och nyttigt kött. Jag villtvårdar för att jag är lite av naturrpmantiker som gillar biologisk mångfald. Jag villtvårdar för att jag inte vill att djuren skall plågas av näringsbrist. Det här gör att jag trivs rätt bra när jag ser mig själv i spegeln. Jag är beredd att kompromissa med människor med andra mål och syn på saker och ting. Men det är tråkigt när dessa intar en lätt fundamentalistisk ställning. Vill du kalla mig för egoist för att jag inte helt vill offra mig själv så ok. Gör du det. Men de flesta som läser vår debatt ser nog vem som söker samförstånd och vem som inte gör det...

Walne, jag villtvårdar för att jag vill ha klimatsmart gott och nyttigt kött. Jag villtvårdar för att jag är lite av naturrpmantiker som gillar biologisk mångfald. Jag villtvårdar för att jag inte vill att djuren skall plågas av näringsbrist. Det här gör att jag trivs rätt bra när jag ser mig själv i spegeln. Jag är beredd att kompromissa med människor med andra mål och syn på saker och ting. Men det är tråkigt när dessa intar en lätt fundamentalistisk ställning. Vill du kalla mig för egoist för att jag inte helt vill offra mig själv så ok. Gör du det. Men de flesta som läser vår debatt ser nog vem som söker samförstånd och vem som inte gör det...

Klart du får göra som du vill. Men vågar påstå att det köttet jag bärgar ur skogen är klimatsmartare ingen åtgång av energi mm för att producera stödfodret Närigsbrist kan nog uppstå av för stora stammar också, inte bara klimatet.

Sen ska vi inte glöma hur naturen är funttad, många djur äter sig feta för vintern för att vara tunna på våren. Ingår så att säga i deras existens. Tex. kan foster utveckligen stå stilla under vintern för att ta full fart på våren.

Ha ha, du är rolig. Klimatsmartare än vad? Än Findus lasagne? Självklart. Än det jag tar ut skogen? Kanske. Men gör det mig egoistisk? För stora stammar är inte det samma som villtvård så blanda inte in det. Så det du gör i ditt inlägg är alltså att slå dig själv för bröstet för att du är så duktig, försöker beskylla mig för villtvanvård samt hävdar självklarheter. Detta som svar på ett inlägg där jag försöker få dig att tänka efter kring vem av oss som är egoist och vem som söker samförstånd. Intressant taktik...

Åter till förvaltningsfrågan. (Risk för uppsats.)

 

Jag jagar för närvarande på två marker. Sen 2002 är jag med i ett jaktlag i NÖ skåne, ca 340 ha skogsmark samt på min gård, 38 ha, på Linderödsåsen som köptes 2004. På gården har jag det senaste året kommit med i ett av grannlagen som jag nu jagar rätt mycket med i ett ganska brutet landskap. Osäker på hur stor mark vi jagar på men skulle tro 200 - 300 ha.

Det finns ingen uttalad förvaltningsplan på gris i något av lagen, men det är stor skillnad på hur jakten bedrivs av många skäl.

 

På min gård så såg man inte mycket gris när jag köpte den 2004. Enstaka spår var allt jag såg de första åren. Hösten 2006 kom de första böken på vallarna men jag såg inte till några grisar den säsongen. 2008/09 hade dock problemen med att åkermarken bökades upp blivit ett så stort problem att man bestämde att ha en stor gemensamhetsjakt i januari och då fällde jag min första gris på egen mark. Det jag hörde då var att alla tyckte det var lyckat. Nästa år så ordnades detta igen, nu med fler markägare/jägare inblandade. Ca 1400 ha jagades av en lördag med ett resultat på minst 17 grisar blev skjutna. Men många som var med hade dålig koll på var djuren rörde sig vilket resulterade i att man stod på fel ställen och inte fick skjutläge, dock hade mer än 70 grisar varit synliga under dessa 4,5 timmars jakt. Efter den här jakten kom däremot skitsnacket. Från en av mina äldre grannar som känner "alla" i trakten så fick jag höra hur folk hade gått omkring efteråt och gnällt över att "deras" grisar hade skjutits av fel jaktlag/markägare och många gick omkring och var sura. Så efter denna jakt har det inte blivit några större jakter igen.

2010 hade min arrendator sått majs på en del av min mark och i slutet av augusti började grisarna komma. Som mest, i slutet av oktober, kund jag räkna in ca 90 grisar i tre stora flockar samtidigt i majsfältet. Det gick på två veckor från ett 20-tal grisar upp till denna siffra och den kvällen som jag hade alla grisarna på fältet var det som tur var så månljust att jag kunde skjuta undan en gris och få fart på de andra. Efter denna kväll försökte jag så ofta som möjligt vara ute och skrämma grisarna.

Efter 2010/2011 års ganska hårda vinter så minskade antalet grisar men framför allt så ändrades deras beteende. Från att ha gått i grupper på upp till ett 40-tal djur så såg man nu som mest ca 12-15 djur samtidigt. Detta år var det mindre skador i majsen men grisarna var också mycket mer vaksamma. 

Nu finns det återigen mycket gris men då markerna är små och det jagas på olika sätt över allt så är den outtalade regeln att man skjuter så mycket gris det bara går. 

Jag har själv fått lova min arrendator att vara mer aktiv och ska sätta upp åtminstone två åtlar och försöka skjuta regelbundet där för att han skall vara nöjd.

 

Så hur skall man försöka förvalta grisarna i denna situation?

Som jag ser det så blir det svårt. I min trakt har man först de som bedriver aktivt jordbruk på sina marker, de vill ha så lite gris som möjligt. Sen kommer de som har passivt jordbruk, där räknar jag mig själv, och finns det för mycket gris så blir det svårt att arrendera ut för kostnaderna blir för stora för arrendatorn. Sen de som har köpt en fastighet för att jaga på och som vill ha mycket gris och sist de som har mer eller mindre mark och inte bryr sig ett dugg så länge inte grisen går in i trädgården. Vi har även två större jaktlag som köpt upp ganska mycket mark, som nu planteras igen med skog, för att kunna köra upp från Malmö med omnejd och jaga hjort ett par gånger om året. De lägger gärna ut tonvis med sockerbetor för att hjortarna ska bli stationära och då får ju grisarna både mat och lugn och ro.

 

På den andra marken i NÖ Skåne så har vi ett skifte på 100 ha och ett på 240 ha och endast skogsmark. Mellan dessa skiften finns ett annat skifte på ca 300 ha där man månar och sköter om sina grisar. Jakten här uppe bedrevs när jag kom med i stort sett bara på rådjur och så älg då under älgjakten. 2004 sköt vi första grisen på en jakt där studsaren var med då en älgkalv fortfarande var lovlig. Killen som sköt stod och väntade på rådjur med hagelbock men bytte till studsare då huden skällde på ett ovanligt sätt. En gris kom fram och blev där. Sen dröjde det några år innan vi fick nästa tillfälle men sen gick det fort. Nu är det massor med gris troligtvis för att ett par av de större jaktlagen i närheten mer eller mindre föder upp grisar. Dock så är inte skadorna så stora här uppe då de flesta hagar och vallar redan har elstängsel eller så har man satt upp det de senare åren. Grisarna håller sig i skogarna och verkar vara betydligt mer stationära än nere vid min gård. 

Här är den outtalade regeln att man bara skjuter årsgrisar och galtar och inte mer än marken bär. 

För oss i jaktlaget är detta helt ok och vi har själva problem att skjuta av vår del, då vi är för få skyttar och inte har bra grishundar samt bor för långt bort för att bara kunna köra ut och sätta sig. Mellan tre och sex grisar har skjutits de senaste åren och händer det inget så fortsätter det nog så. 

 

Här är det inga problem att förvalta grisarna. De flesta i trakten har accepterat att gris numera tillhör faunan och samarbete är inga problem. Händer det något så ringer man och då är det inga konstigheter med eftersök eller att hämta in ett påskjutet djur. Man håller koll på vad granlagen skjutit och berättar vad man sett på jakterna så att avskjutningen blir jämn och fin.

 

Så förvaltning av vildsvin kommer inte att bli lätt då förutsättningarna skiljer sig mycket mellan olika platser. Samtidigt så tror jag att vi bara sett början på allt det positiva och negativa som de kommer att ställa till med.

Själv ser jag framtiden mest positiv. Det kommer nog att svänga häftigt under de närmaste åren men sen jämnar det nog ut sig och allt fler kommer att inse att man måste samverka över stora områden för att få ordning på vildsvinsförvaltningen.

 

 

Intressant tråd det här...

mycket bra skrivet! glöm mina eller dina grisar, behöver grannen hjälp med skador så hjälp han då och skjut grisarna som tar daglega på din mark när dom tillbringar natten hos grannen!

Intressant tråd det här... Ja, om vi följer trådämnet!

 

En förvaltning blir alltid svårare på mindre marker med många olika viljor och jaktlag.. Inte lätt att få med dem!

Återkommande så talas det om förvaltning av dom. Har skrivit att jag har inget emot dom. Men vad ingen ännu har angivit är? hur många grisar ska en mark bära?

Bara skjuta årsgrisar, ser det här, sista året hade jag en snittvikt på 100kg på +10 grisar, fanns inga årsgrisar skjutbart håll. Endas strövande galtar. Några honor vart det, den minsta 55 kg ej dräktig, en 80 kg ej dräktig. Totalvikten 2012 hamnade på typ 1300 levande vikt.

Skillnaden? kanske för att jag tog bort utfodrings åtling när jag tog över skyddsjakten. Åtlar endast när dom går ut och bökar. Så suggorna tycker kanske inte att det är lönt att gå på våra marker med gruppen, finns inga winerbröd

Ut i fälten gick dom när det mjölkade men fick inte skott på nån liten då heller.

Slutsats, viss typ av åtling föder grisar ( vore det inte så så fanns inga automater )

Jag har en jaktkamrat som använder sig av 3 argument i sin grisjakt so jag tycker är rätt okej.

1. Han skjuter alltid gris på åteln så länge han ser att där finns grupper på över 15 grisar som besöker den.

2. Han skjuter alltid gris på spannmålsfält vid behov.

3. Han åtalar bara minimalt för att undvika övergödning.

Ett dygn nu, vart tog förvaltnings vännerna vägen?

Ingen som vet hur mycket markerna ska bära?

Hur långt är ett snöre?

Hur långt är ett snöre?

Som vildsvinsförvaltning.

Hur mycket vildsvin bär marken? Tja det är det nog ingen som har bra koll på i dag. Pratade för ett tag sen med en kille nere på universitetet, Lund, som håller på att forska på vildsvin. Hans uppfattning var att en mark som var helt orörd, dvs sådan mark som i stort sett inte finns i bebyggda trakter, inte bär så många grisar. Men så fort vi börjar bruka marken, även skogsbruk, så blir det en exponentiell ökning i bärigheten upp till den gräns där populationen kraschar för att sedan sakta hitta en bärighet. Alltså är det inte lätt att säga hur mycket marken bär nu efter mindre än 10 till 15 års spridning.

I mina exempel ovan så är bärigheten betydligt högre vid min gård än uppe i skogen. Vid gården lär det bli en ökning tills det kraschar medan uppe i skogen så lär vi märka när vi skjuter för mycket och kan då minska avskjutningen för att hamna på en, förhoppningsvis, jämn nivå. Men då krävs samarbete med grannlag/markägare. Sen spelar ju vintrarna in också så lite variationer får man räkna med. Men några siffror tänker inte jag komma med.

Sen har ju inga av grissjukdommarna, typ svinpest, kommit hit än, men när de kommer så lär ju det bli mer än jägare som dödar grisar.

Antalet är kanske ganska oviktigt ur ett förvaltningsperspektiv. Effekterna av vildsvinen är däremot något att ta hänsyn till. Skador på jordbruksmarken, trafikolyckor och uppbökade trädgårdar är nog en mer rättvisande måttstock. Då blir inte enbart avskjutning det avgörande utan även vilka åtgärder man gör för att undvika skador. För de som vill skjuta mycket på jakterna så motiverar det kanske att sätta stängsel runt trädgårdar etc?

Nu börjar det bli vett

Helt klart så bär en åker fler grisar än ett kalhygge. Men att tro att man kan ha kvar grisen i skogen för jämnan genom att sprida majs är så korkat, ändå så vanligt.

Jag kan inte heller sätta en siffra på antal grisar. Men utgår från noll skador på jordbruket. När det är skadefritt så kan grisarna få vara i precis vilken mängd som helst.

Sätta en siffra på antal grisar/hektar låter sig inte göras. Jag kan ha 300 hektar åker = noll grisar, nån annan kan ha 300 hektar skog = massor av gris. Alltså får avskjutningen på jordbruk vara hur stor som helst.

Alla marker bär inte gris av naturen, mitt sätt att se på det är att man inte ska få ha stam på konstgjord väg. Där den kan vara helt på egen hand där får den vara. Men jag ställer inte upp på konstgjorda stammar bara för att det är kul att skjuta gris.

Vildsvinsförvaltning på det sättet som "förvaltning" innebär innom jakten får under inga omständigheter uppstå. Blir fel människor som styr.

Det är ingen männsklig rättighet att ha en egen grisstam

Men det är en mänsklig rättighet att ha ett orört jordbruk