Väldigt nöjd med hunden, men husse har visst utrymme för förbättring =)

Jag e inne på 3e hunden o lär fortfarande.

Att skrämma upp viltet själv för unghunden förordas föresten av många dressörer.

Så de gjorde du rätt, men........ 

Fin premiär i Tärnafjällen med mynga fina situationer. Mille 2,5 år levererar. Massor av fullgjorda situationer och hade bara husse vart bättre på att skjuta så hade baglimit vart full till lunch:-)

 

KUL!

Här i skogen är det extremt lite fågel o värmen totalt hiskelig.

Aldrig varit med om denna torka de e i backen.

Må ju påverka en del?

Men vi hittade igen 2 små orrkullar idag.

Skott i träd o en orre i säcken.

Men roligast var nog ståndet på hare med resning.

Tror både jag o Primus vart lika förvånade då de inte flög upp ngt utan skuttade iväg =)

Osså kunde jag inte hålla mig utan sköt en kricka på uppflog ur vattnet.   

 

På bild en totalt slutkörd Primus o orrkylling

Här e de köksträning som gäller idag.

 

 

Regn ute vilket gillas. Men vi vill ha MER....

 

Man blir så himla glad av jobba med en valp.

Se hur de naturliga anlagen tar över innan man själv fördärvat individen för mkt.

Idag har jag haft mina 2 första pass med kast apportsök ute i trädgården.

Än är det på leknivå så inga kommandon eller krav finns med utan bara den naturliga driften.

Dummysarna med appterade vingar lockade mest o kom in snabbast men han lämnade inte ngn av de andra kvar ändå.

Nästa steg blir att leta fåglar.

Men än väntar vi lite med det tills han håller fast o lämnar av självmant till 100%

Avlämningen e de si o så med.

Han lämnar men det känns som att han gör de lite motvilligt o vill gärna på valpars sätt sätta igång o bita ruska tugga mm.

Men som sagt "DET SER bara UT SÅ"!

Hur som haver e de underbart att se unghundarnas naturliga nedärvda förmågor blomma ut. 

Gibbs och jag har varit ute några dagar till, utan större framgång då markerna har varit soprena på fågel. En stor fördel med att ha hunden med dessa gånger är att jag i alla fall får se att det har funnits fågel, då han stundtals blir superintresserad av platser där det är troligt att fågel har suttit. Senast vi var ut hade vi "turen" att få stifta bekantskap med två rovfåglar som höll koll på oss hela tiden, då var skogen extra tom... Men så i morse så sprang vi på rätt mark. Han skrämde upp tre orrar, och sprang bara efter en gång. Sen stod han för en orre och stod kvar när orren flög och avslutade med att stå för en järpe, och än en gång stå kvar när fågeln tog till vingar. På vägen tillbaks till bilden hittade vi en orrkull, så nu vet vi vart vi ska försöka igen, och då kanske jag vågar vara lite mer på hugget. 

Hääärligt!

Med tanke på årets tillgång pååå fågel verkar ni haft en toppendag.

Inte olikt mina, tom ena dan o ngra kontakter nästa dag.

Jobba med kullen!

De brukar sitta tryggast o vara ganska stationära.

 

Du gjorde helt rätt. Viktigare att låta hunden lyckas än att promt skjuta.

Ni lär säkert få chansen då ni far till fjälls 

Lite fågelkänning de senaste dagarna. Mestadels tjäder och mille har skött sig bra och vi har fått många fina situationer. Här är första fällda tjädern för oss båda:-)

Min tjäder flyger fortfarande fritt i skogen 

Men de var fina hundarbeten idag.

Dock alldeles för många träd i skogen, både lodrät o vågrät.

Men de e bara på ett igen.

 

Gizmo tar sig o söker med hög intensitet, fin reviering, bra kontakt o lustfyllt nu.

Vad mer finns att önska av en snart 4mån valp? 

Idag var det nära.

Ut i regnet för o rasta jyckarna.

Då går man ju till skogen såklart o tränar lite samtidigt.

2 gånger hade Gizmo fågel i sitt sök, orre.

Men ännu är söket ngt för snävt för att lyckas fullt ut på orrtuppar i värsta lövfällningen.

Sen att första gick innan vi kom fram i medvind o andra lät som den lyfte från träd, gjorde inte saken lättare.

Men nog ökade sökets bred 100%+ efter det 

Riktigt nöjd med min 4a månaders valp 

 

Apporteringen går i rask fart framåt också.

Nedan apport och avlämning av varm nyskjuten kråka.

Snart dags att ta fram korp.

 

      

På väg mot  5e ståndet på rapphöna idag 

Enda skyttet blev med kameran men utgången vart en MKT frisk avance o singelrappis i luften.

 

     

Lite bilder

Har varit lite dålig med bilder på sistone men denna tycker jag beskriver min nya valp rätt bra.

Dvs full fart dygnet runt. 

De vart ett snöpligt slut på jaktssäsongen för Primus i år.

Börja med en "liten" knöl i örat som sedan expanderade efter en jaktdag (blodöra).

Med förestående jaktprov på fält tog jag kontakt med veterinär för att utröna om Primus borde startas.

Tyckte han varit låg o hängig sista jaktsvängen.

Väl hos veterinär blev det öronrengöring, antibiotika o tömning av blod i örat.

Ingen jakt på 3v 

Efter helgen var örat lika fullt i blod igen o ny tömning samt tryckbandage av örat och örondroppar för eventuellt kvarstående öroninflammation.

Tryckbandaget skavde örat och gjorde skadan värre.

Efter konsultering med veterinär åkte det av efter 4dygn snabbare än kvickt..

20min senare var örat halvfyllt i blod igen o efter jobbet var de sprängfyllt.

Konsulterad ny vet efter helgen o ev operation föreslogs.

Idag kollade de örat o ev operation uteslöts  men ist blir det att vila bort skiten samt hålla jyckarna särade.

3v vila till.

Med facit på hand hade jag kunnat skita i veterinärkontakt o låtit allt bero, men vem vill det när de handlar om ens bästa jaktkamrat

 

Insett att då örat e ok igen lär jaktsäsongen vara över för i år.

Förmodligen snö o skare som gör de ojaktbart då.

Men de finns ju en vinter att jaga ripa på med =)

Den ser vi fram emot alla 3.

Jag Primus o Gizmo.

Nu börjar jakt...  dra i mig.

Trist att bara skjuta skräpfågel.

Blir ev en tur ut på marken imorgon o låta lillmonstret Gizmo springa av sig.

Skulle vara kul att hitta en ripa eller 2 åt honom men förhoppningarna e små.

De verkar flugit in på grannmarken.

Så de e väl lika bra att han lär sig hantera stortupparna.

Han ble ju ändå 6mån i torsdags 

Tänk vad man glömmer fort.

 

Var ut i skogen o gick med hundarna precis.

De blåser kraftigt ute och jag valde ett berg för att förhoppningsvis INTE ha ngn fågelkontakt.

Valpen revierar fint i motvind o har rejäl fart o fläkt.

Men så kommer vi på ett krön där jag ser att han accelererar o preciserar sin reviering lite mer.

Anar ugglor i mossen!

Springer upp på krönet för att se honom koma rakt in på 2 orrhönor som han "SPRÄNGER" upp o skuttar glatt efter.

Men han får beröm lite godis o sen sitta stilla på uppflogsplatsen en stund.

Tusen tankar far genom huvudet.

 

Hur var det med de andra hundarna innan de började stå.

Tja Zingo var het till tusen så han fick ja slita mig gråhårig med.

Första riktiga ståndet och fågelarbetet var på ripa vid 1år o 7mån har jag för mig.

Dagarna innan rejsade han fågel friskt (vilket man gärna förtränger)

Primus stog mkt tidigare o var helt lugn i flog men ändå sköts de inte förrän efter 1 och ett halvt år.

 

Vad har ni för erfarenheter av era hundar.

När utvecklade de fasta stånd?

Om man är kvalificerad med vorsteh här i där Bretonerna hänger så, de senaste 4 jag varit inbland i har alla stått ifrån första början. Enda som krånglat är sambons 12åriga tik (weimaraner) som hon fick lära stå efter 2års åldern.

Om man är kvalificerad med vorsteh här i där Bretonerna hänger så, de senaste 4 jag varit inbland i har alla stått ifrån första början. Enda som krånglat är sambons 12åriga tik (weimaraner) som hon fick lära stå efter 2års åldern.

Tja valpen stod ju för duvor, ripor o vingar i tidig ålder men nu när jaktlusten slagit på/över går de i 190knyck o fåglarna flyger åt alla håll.

Jag vet ju att en Vorsteh aldrig kommer upp i den farten så jag förstår att du aldrig haft problemet 

Skämt åsido så kan man ju fundera på hur alla kan misslyckas så kapitalt på prov om alla individer stod från "Första början".

Nä de svaret duger inte för mig 

Har sett kronan falla ner för flera hundar o int e den där från början inte!

Skulle det vara enbart ståndet som räknades på proven så skulle det krylla av champs där ute, stötar, eftergångar och tröga avancer är det son ställer till det mest skulle jag gissa. Drev på vilt oxå för den delen.

Gibbs sprang efter som tusan från början, men när han började förstå att vi inte är ute och leker så blev han lugn, dock rapporterar han hellre än stå länge.

När vi var ute med Raketen sprängde han de första fåglarna han hittade, men när han fått sprungit av sig lite energi stod han, och han rapporterade också när tan tyckte vi var för långsamma.

Fick höra en gång att den hund som inte ränner efter har för lite jaktlust!

Men så får man höra mö dumt osså när man e i hundägarnas värld.

 

Mina hundar har utvecklat sina stånd, vad jag sett, till extremt fasta i slutänden.

Vart sur på min första hund, Zingo, en gång eftersom jag inte tyckte han höll tillräckligt bra kontakt.

Satte mig o fika med kompisen då Zingo fäst stånd alldeles för långt bort.

En 20-30min  senare fick vi gå upp till hunden som fortfarande stod typ 200m eller längre bort.

Beeper gick hela tiden.

Fågel lätta vid ankomst till hund =)

 

Primus står också stenfast men gjorde inte det från första stund.

Om man som sagt inte räknar ripvingar o stadsduvor som han ställde från 8v ålder.

 

Så nog tror jag de finns där.

Frågan var bara när det brukar visa sig naturligt.

Vet de som har hundar 2år o äldre som ännu inte står.

Men huruvida det är hunden eller föraren som ligger bakom det låter jag vara osagt då jag inte själv har en aning!

 

I min värld är ståndanlaget det naturliga och allt därifrån är en ledarskaps och dressyrfråga.

Hur ser ni på det?

Tjo jag tror att ålder inte är det enda som spelar in, hur många fågelsituationer hunden haft har nog är nog viktigt (så länge vi inte pratar om en liten valp). Farbrorn som jag köpte min yngsta av är en hyfsat rutinerad gubbe han sa att om hunden inte står efter x antal situtioner så gör jag något åt det. Jag var där en gång när han hade en hund på träning, första fågelsituationen tog hunden fart och laddade för allt vad pälsen höll för att ta fågeln i legan. Tio minuter senare stod den hunden stadigt, reste bra och respekterade.

Så jag tror att ledarskap och lydnad påverkar ganska kraftigt.

/Johan

Hej!

Jag och min sambo har skaffat oss en liten breton och tycker att det vore kul att få presentera honom här!

Han heter Poppe och är en livlig svart-vit liten krabat med en kort liten svans

Föräldrar:

Far:

SHULEGAN SPEY, S31870/2004 (Leas Running Jay Hawk- Åforsens Tina)

Jaktprovsmeriter: 2×1:a Ukl, 2×1:a Ökl, 4×1 Ekl, 4×1:a VK (Norge) CACIT, CK. Årets breton 2009.

Övrigt: Höfter: HD B, HQ 1,0. Vit/orange med lång svans (LS)

Mor:

RISSLA, S20884/2006 (Rillo-Rappi)

Jaktprovsmeriter: 2×3:e och 3×2:a i Ökl, 1:a Ökl (Elithund 2011) och 3×3:eEkl, 2×2:aEkl samt 2:a Skl (Vinnarklass=VK)

Utställning: 1:a pris Ökl/Jkl

Övrigt: Höfter: HD A, Svart/vit (SV), kort svans (ST)

Han är snart 11 veckor. Vi har kommit igång bra med träningen. Han har lärt sig sitt namn, inkallning, varsågod och lite andra små kommandon. Givetvis sitter det inte ovillkorligt ännu. Poppe har även haft lite otur då han åkte på magsjuka förra veckan och fick åka till veterinären en sväng för lite dropp! Nu är han dock återställd och flyger fram i fullfart!

Vi har även en 3 årig Irländsk Setter som Poppe följer hack i häl!

Tänkte försöka fortsätta skriva lite här om han och vår resa till färdig jakthund.

Det ser vi fram emot!

 

Själv har jag nu gått från skogen till att köra rena dressyrmoment.

Just nu jobbar vi på snabba ligg med visselsignal.