Synd att ni inte berikar Kirunafjällen med lite fler Breton-fötter.

Nej, det där med tre veckor är synd, men man förstår ju att det är bra att veta antalet i förväg pga domare, ev extraparti  mm.

Tyvärr ligger Kiruna lite långt bort för alla som inte bor just här. Men ACK så vackert vi har det!  ;D ;D

Lycka till på prov o ev prov!

De e tre veckor kvar så  vem vet, kanske man hinner ångra sig.

Har inte varit i Kiruna sen jag var 2år.

Skulleva kul men de knorrar på jobbet om jag e ledig. Har tagit på mig lite spec. i Matte för barnen på skolan o de behöver all hjälp de kan få.

Synd om man e borta för mkt.

Men nog e man sugen. Kanske kan lyckas klämma in en vecka till på  Semesterschemat (Bara o hitta vikarie)

Det brukar vara riktigt bra med fågel på Kirunaproven.....har i alla fall varit det de två senaste åren. Alla hundar har fått chans på fågel!

"ELLA"  (o alla andra med)

Har du nå bra tipps hur man jagar in i skogen?

Zingo e klockren på ripa men i skogen tomstår han ofta o när han väl kommer i fågel e det precis som om han inte känner av dem (Trots bra vindförhållanden).

E de så olika jaktmoment för hunden.

Han hittar ju fågel men står ofta på fel ställe o går sen "PÅ" fågeln eller hittar den inte alls.

Däremot ställer han stött o nyslagen orre  :- Hände ett par ggr igår. En fällde vi

Nu har vi ju inte varit ut mer än 2 kvällar o en heldag i skog (igår) av olika anledningar såsom  älgjakt o muskelinflamation i fötterna (hur de nu gått till).

Så lite mer erfarenhet så kanske han blir klockren på de me?

Men har du nå tipps så tar jag gärna emot!

Vad menar du med att det är precis som om han inte känner dem? Hur beteer han sig? Springer han rakt in i dem eller förbi dem?

Vet inte om jag har något specifikt annat än att du får ge honom tid att vänja sig vid dessa stora fåglar och hur han ska tas med dem. Dom springer ju ofta undan vilket gör att det kan bli långa löpor efter hunden som stått för ursprungslegan. Att han sedan står tomt någon gång nu behöver inte betyda så mycket iom att han är så ung. Han har inte erfarenhet på dessa listiga tjädrar och orrar ännu. Dom smiter så lätt och kan ju sitta i träd också  > Dom måste helt enkelt tas på ett annat sätt än ripor så det gäller att hunden får jaga en del i skog och får erfarenhet av dem! Så detta att han står på fel ställe är nog att han står för ursprungslegan där fågeln mest troligt legat bara för några minuter sedan. Men dessa fåglar hör er och springer undan vilket gör att det luktar starkast just där den legat och hunden står därför där. När han får lite mer erfarenhet så kommer han säkert att börja släppa ståndet när ni närmar er eller så kommer han snabbt att känna att fågeln är faktiskt inte just här och så följer han löpan. Men det gäller att han lär sig detta med att följa en löpa ordentligt också annars så tappar han bort dem.

Du säger att han står på fel ställe och kan sedan gå rakt på dem. När han står på fel ställe säger du säkert avans (eller vad du nu använder för ord!) vilket gör att han avanserar fram och får upp fågeln på vingarna. Hunden har då inte gjort fel. Han har gjort det du bad honom om! Det är bara de att han har inte erfarenheten att veta att han kanske bör ta det lugnt och sakta så husse hinner med eller kanske fatta stånd längre fram igen så att husse hinner fram! Allt detta kommer med erfarenheten. Han lär sig hur han ska göra för att "få fast tjädrarna" och samtidigt få med sig dig fram till dem.

Kan ju bara titta på Ella som igår var i både tjäder och ripor. Hon är mer försiktig med tjädrarna och liksom smyger sig på dem tills hon är så pass nära att hon trycker dem. Det är som om hon vet att dom kan smita och vill att man ska vara rätt nära ifall dom göra det. Dock så anser ju vissa att hunden ska gå direkt på fågel, men just med tjädrar och speciellt då gammel fågel så är det ju väldigt lätt att dom då går på för hårt och stöter dem utan att man är i närheten och får skottillfälle. Smaken är som baken!  ;D

Om jag var du skulle jag gå i skog där det är större chans att det finns kullar och inte i sådan skog där du vet att gammelfågel härjar, för dessa har erfarenhet och är svårare att tas med! Kullarna är lättare!

Jag ante nästan att det var så.

Jag förmodar, på sättet jag sett honom jobba, att han inte lärt sig det där med löpa riktigt än utan står på ursprungslegan.

Han börja strunta i dem mot slutet på lördagen o det resulterade i stötta kullar (orre) med eftergång

Han e lite väl het på fågel så jag låter honom inte avancera än (allt efter Matthias inrådan) utan går upp till honom o då flyger de för det mesta upp o då kommenderar jag sitt vilket funkar fint om jag är på 0-25m avstånd.

Går fågeln innan leder det lätt till eftergång (dock inte alltid).

Om de inte går upp får han fortsätta söka o de kan ligga allt från 20- 150m bort eller inte vara där alls. När jag säger att han tomstår så menar jag också att det varit tomt inom de närmsta 20 metrarna.

Eller som det hände på slutet av dagen i lördags.

Han ställde fick söka vidare o inget hände, jag stod kvar o 2min senare flyger en orre iväg 2m framför fötterna på mig.

Gissa om jag hoppa tiil

Förmodligen var det samma orre han ställde 10min senare o som jag ofrivilligt skickade honom på avans. Han satte sig i flog, skott, fälld fågel o en ytterst ofrivillig apport (men ändock en apport ) avslutades dagen med

Kan välan inte bli så mkt bättre slut på jaktdagen!

Jag tror det behövs mkt träning i skog men det e kanske inte så lätt för en unghund (17 o 1/2 mån)

Sen att han e så säker på redan stött orre kanske kan bero på att de landar o trycker på samma ställe vilket inte medför att de sprungit omkring en massa utan ligger där de luktar som mest ?

Bara en hypotes jag har!

Väntar alltid en 10-15 min innan jag släpper på redan stött fågel.

I vilket fall som har han lätt att gå efter fågel som reser innan jag hunnit fram (oavsett ras) men då vi tränar e han klockren på lugn i flog o framförallt då jag e nära (0-25m). På träningen med Matthias gjorde han inte ens ett försök att gå efter.

Även de sa att det skulle jag inte ha ngr problem med!

Har du nå tipps på hur man tränar detta?

Det e därför jag ej ställer honom i Klimpfjäll.

Skjuter aldrig på ej helt genomförda arbeten så de har han inte lärt in!!

Som du förstår e jag en mkt analyerande människa o vill gärna förstå i detalj allt som hunden gör och varför

Inte alltid lätt att svara på!

Men jag ber bara om egna erfarenheter o inga proffesionella tipps!!

Vi har alltid jagat in våra hundar i skog så dom har rätt snabbt fått väldigt mycke erfarenhet av svårare fågel. Givetvis har vi försökt gå där vi vet att man kan stöta på ripa, men ofta stöter man ju även på andra fåglar. Poängen är i alla fall att allt är beroende av hur mycket man tränar i de olika miljöerna!

Zingo är fortfarande en unghund och detta att det flög upp en orre 2m framför dig är ett exempel på detta. Han fattar stånd vilket är helt rätt. Men han fattade stånd pga att det luktade mycket i området. Han visste inte exakt varifrån det luktade. Nu gissar jag ju bara men jag kan tänka mig att när han sedan skulle fortsätta söka bar det av i väldigt hög hastighet för att hitta fågeln?  : Han har inte lärt sig nogrannheten utan går på ren glädje framåt utan att ha någon större eftertanke.........han kommer att lära sig de också bara han får vara i mycke fågel och får erfarenhet från många olika situationer......dom ser i bilder vet du  ;D

Sedan kommer han också att förstå att man kan inte konstant ligga i turboläge utan att man vinner på att ta det lite lugnare.(unghundssyndrom ;D)

Jag har faktiskt lärt Ella två kommandon som jag har väldig nytta av vid jakt. Det ena är "vänta" och det andra är "sakta". Går hon på löpa och jag håller på bli efter så kan jag säga åt henne att "vänta". Då saktar hon in och fortsätter gå när jag är några meter ifrån henne. Helt perfekt speciellt när vi är på väg rakt uppför ett berg och jag håller på flåsa lungorna ur mig!!! :

Sakta säger jag när vi varit i fågel/skjutit och hon ska börja söka igen för då vet jag att då laddar hon turbon och flyger fram de första metrarna :. Sakta får henne att i alla fall gå ner ett snäpp i tempo vilket gör att det hela blir lite mer kontrollerat. Men jag ska vara ärlig, det är inte alltid som "sakta" fungerar, men många gånger.

Hur du ska göra för att han inte ska förbryta sig och gå efter fågel som går upp innan du hinner fram. Jag har inget bra svar på de annat än att fortsätta nöta lugn vid flog och utöka avståndet successivt. I just dessa tillfällen är inte heller Ella 100%. Oftast stannar hon men visst händer det någon gång att hon går efter, men då ser jag ut så här när jag genskjuter henne i skogen >  Och den minen har hon lärt sig förstå väldigt väl  ;D Det är bara att fortsätta att nöta och få honom att känna trycket från dig trots att du är långt borta.

Den minen förstår Zingo också o örona hänger vid knäna o vanen försvinner upp mellan bena.

Efter ett par eftergångar blir han bättre.

Nej han satte inte av i turbofart då orren låg 2m framför mig. Han hittade den helt enkelt inte trots att han sökte av området. Fick välan den helt enkelt inte rätt i vind.

Så ble de på en tjäder samma dag lite tidigare.

De syns på honom att han "REDAN" sänker fart då de luktar fågel. Men om han inte hittar ngt ökar farten 

Men jag e rätt nöjd med honom som han är i den ålder han är.

De säger ju att de flesta fel hunden gör beror på den som för hunden. SÅ E DE NOG.

Man får inte förglömma att det faktiskt e min Både första hund samt stående fågelhund.

Men vi nöter på De e ju faktiskt ganska lärorikt med en hund som inte gör allt rätt  från början

Men de finns rik för att bli skallig  då man sliter hår i förtvivlan  : :-

Pga inflamationen i foten o jag blivit ordinerad vila så skiter sig nog Klimpfjäll för mig.

Men man kan väl hoppa på kryckor på fjället me eller helt enkelt glömma att man har ont ett par dar

Får  väl se om vi int lyckas träffas där o prata mer. Vi missa ju varandra i Tjärnberg!

Hade gott.

Tjädrar och Orrar springer ju omkring en massa och kan i och med detta lura bort oerfarna hundar 

Som du säger så får man ett ämne till hund och sedan är det upp till dig som förare hur bra hunden blir. Man kan ju bara gå tillbaka till Mattias kurs så ser man ju på hur många ställen allt kunde blivit lättare om man gjort rätt från början. Nu har man på vissa saker fått gå den långa hårda vägen! Men man lär så länge man lever!

Idag kom första ståndet för Safir, 10 mån!

Efter ett par stötar på ripa i skogen efter lunch så ställde han en tjäderhöna. Dock lyste oerfarenheten igenom då han stegvis avancerade (på egen hand) lite för nära så den tog till vingarna. Allt skedde 50-60 meter ifrån mig, men jag hann få upp pipan i munnen och satte honom i uppfloget.

Var ute i 1,5 timme efter lunch, det var 17 grader, vindstilla och sol så det fick räcka så. Såg 3 ripor, en tjäderhöna och en gammal tupp. Den sista var det undertecknad som skrämde när jag kallade in hunden för att koppla 200 m från bilen....

Nu känns det bra.. ;D

Grattis!

Minns själv hur första ståndet gjorde husse  SÅÅÅÅ glad.  ;D ;D ;D

Keep up the good work.

Hur går de me "lugn i flog"?

Tackar!

Jodå, än så länge så dyker ändan ner i backen på pipsignalen även vid uppflog. Ska nöta vidare på det på "hemmaplan" under hösten så att det fortsätter att sitta även när jaktlusten växer. Man ser att han är inne i en period där jaktlusten växer ENORMT snabbt, så det gäller att hänga med i dressyren...

Glöm inte att det är ovärderligt att kunna dressyrträna i den faktiska jaktmiljön.

Hemma är alltid hemma.

De e jag o Zingo ett levande bevis på.

Allt som funkar klockrent hemma har vi fått börja om med i nya miljöer (jaktmiljöerna)

Givetvis går det Xtremt mkt snabbare att lära in där men ändock.

Sen när de e så ung e de ju också viktigt att dressera i störningfri miljö till en början. Men inte för länge heller för då växer de inget.

Min störta miss är att jag hela tiden dresserat med jakt i sinnet. Fick jag börja om skulle jag byta ut jakt mot KONTAKT.

Men där är vi idag.

Jakten fixar han men att jag ka va med i bilden är ju en annan sak

Men vi har kommit lååångt med det redan. Fick  många och ovärderliga tipps på Fjällkursen med Mattias.

Så nu ska man bara läka ihop sen ska de ut o jakttränas.

Grattis Rosen! Det är en speciell känsla första gången 

Min störta miss är att jag hela tiden dresserat med jakt i sinnet. Fick jag börja om skulle jag byta ut jakt mot KONTAKT.

Tackar Ella. Det är som i reklamen, "plötsligt händer det".

Håller med dig om jakt o kontakt, jimbolo! Jag har koncentrerat mig på att hunden ska utföra mina kommandon utan betänkligheter och direkt de kommer. Har lagt upp träningen så alla praktiska kommandon ska fungera så bra som möjligt i jaktsituationer. Nu får även jag betala priset för det genom att söket redan är större än vad jag tycker är lagom för en vuxen hund, och han är bara 10 månader! Måste som du jobba på kontakt för att få vara med lite mer... Hellre en hund som söker kortare och jagar med mig än en som söker långt och kanske hittar ett par fåglar mer per dag. Det sista jag göra är att springa runt i skogen hela dagarna och leta en hund som står för fågel "någonstans"!

Om jag inte ökar på kontaktträningen så kommer sökvidden öka ännu mer med tiden och det känns inte bra.

Jag förmodar att du redan tränar kontakt innan fodergiva, utgång mm å att han alltid får be om lov men:

ETT TIPPS!

Som jag fick i Arjeplog är att ta ner hunden så Xtremt mkt att det funkar runt bena innan man tar ut söket.

Om man dessutom kan få fågelkontakt inom önskat sökområde lär  sig hunden att det e runt husse/matte de finns  fågel.

Mattias förklarade att han sätter ut fågel på 150m åt varje håll osså får  hunden fågelkontakt på dessa avstånd. Aldrig nå längre ut.

Har man tillgång till fågel e de ju lätt att öva så men för en annan e de nog till att lära dem sno runt bena o såfort de kommer utanför önskat område blåser man in dem med vänd eller inkallningssignal.

Detta gäller förstås bara individer som Zingo som lätt kan dra en repa på 1000m om de skulle va så.

Just nu kör jag Zingo 50m i skog o knappt 100m på fjäll. De e rätt långt men inom detta område VET jag att jag kan styra honom. KOntakten har markant ökat mellan oss o dessutom har vi OFTA haft fågel på desa avstånd med.

Jag släpper gärna på ställen där det finns naturliga kanter. Myrar, skogsdungar, höjder med branter, ris mm.

Sen e de ju bra att kunna ha hunden lös så mkt  som möjligt så den lär sig att vara nära. Den möjligheten har jag inte haft med Zingo då vi bor i stan o dessutom stack han 100m rakt ut då han va 10v så man har inte vågat släppa inne på gården ens.

Men vi får skylla oss själva som gett oss in i Branschen. Men oj så kul de e när de funkar  ;D

Har hört många som klagar på fågeltillgång. Vad har du för erfarenheter i år?

Med en Breton brukar man ju alltid hitta fågel

Tack för tipset! Jag har låtit honom söka rätt fritt fram till nu så han lär sig att lägga upp ett eget sök och inte hela tiden stannar och tittar på mina signaler. Men igår när jag jagade i ganska tät granskog så var det aldeles för dålig kontakt! Men samtidigt var sikten 20 meter, och jag ville inte kalla in honom ifall han varit borta ett tag, han kan ju stå för fågel. Men jag var ändå tvungen att kalla in honom med jämna mellanrum.

Jag ska testa styra honom snävare med visselpipan. Det jag är rädd för med den metoden är att han blir för beroende av mina signaler och inte söker med den medfödda revieringen.

Jag har alltid haft honom lös och han håller då bra kontakt och är alltid inom 50-60 meter om vi är ute o rastar i någon skogsdunge. Men de rackarna kan skilja på piss-promenaden och fågelletande...

Angående fågeltillgången:

Det kunde ha varit sämre. Lokalt är det nästan tomt på ripa, medans på vissa ställen så finns det ok med fågel. Som det verkar så är det ganska bra med skogsfågel (dvs tjäder, orren verkar inte gilla att vara så här långt upp).

Hur är det nere hos er?

Glömde ju ta med det!

Jag visslar ingenting då hunden vänder självmant eller gör rätt saker, bara då han presar gränserna.

Då han vänder själv får han bara massa beröm men  inte förrän han är 5m ifrån.

Jag vill kunna styra min hund helt tyst då jag är i skog o därför berömmer jag i massor då han gör rätt utan signaler.

Med signaler kräver jag att det handlas rätt. Men han e ju lite äldre

De finns ju risker med att styra en unghund för mkt. Du måte va SÄKER på att han e STOR o kontaktlös innan du sätter in denna medicinen.

De e åtm va jag tycker.

Gå gärna  in på Mattias sida o rådfråga ett proffs på en gång.

Jag har inga erfarenheter mer än av Zingo och MASSOR av teori.

Hemsidan hans är: www.hundskolanvision.se  där finns alla kontaktuppg.

För mig är det viktigt att hunden har ett bra eget sök. Jag ska inte behöva lägga mig i så mycket.....däremot ska jag kunna lägga mig i om jag vill de 

Detta med att hålla kontakt är som med allt annat en balasfråga och bedömningsfråga hur du skall gå tillväga med. Ingen kan din hund bättre än du själv. Sedan kan du få en massa olika tips och får därefter själv solla ut vad som är bäst för just din hund!

Men en sak man kan tänka på om man har en stortgående hund som man hela tiden måste vissla på är:

Den hunden har 100% koll på dig trots att den är flera hundra meter bort i skogen. Du har ingen aning om var hunden är, men i och med att du hela tiden visslar på den behöver den inte bry sig om att komma förbi dig. Den har ju ändå full koll på var du är någonstans! Så detta med att vissla på hunden ofta är inte alltid så bra, men man ska givetvis med signaler kunna hålla hunden inom det avstånd man vill ha den och kan av de få ut ett bättre sök. Som sagt......visst nämnde jag att det är en balansfråga ;D

Man får köra efter sitt sunda förnuft, men viktigast är att du på förhand har klart för dig hur du ska bete dig i olika situationer och hur hunden kan tänkas bete sig då, man ska ha en reservplan och en "vad jag aldrig får göra lista". Då har man eliminerat många fel som kan tänkas göras!

Detta med att hålla kontakt är som med allt annat en balasfråga och bedömningsfråga hur du skall gå tillväga med. Ingen kan din hund bättre än du själv. Sedan kan du få en massa olika tips och får därefter själv solla ut vad som är bäst för just din hund!

Precis!!!

Men ibland gör de ju inget att be ett proffs om hjälp! ELLER??

De va iaf därför  jag var i Tjärnberg  ;D ;D ;D

I egenskap av att vara nybörjare kan man även behöva hjälp med att solla  ibland!

Att hunden ska ha ett bra eget sök tar jag för givet. Men i detta fall trodde  jag vi pratade om hundar som har lite VÄL mkt "bra" sök.

En storgående hund betyder ju inte att de söker dåligt! Tvärtom skulle jag vilja  säga, de e bara de att huse inte orkar med de söken  :- De e ju kontakten som brister  o de ska vi inte blanda med sökmönster.

Sökmönstret stör jag nästan aldrig utan bara längden utifrån mig. Inom det området får han sköta jobbet själv.

Sen har jag testat min hund (lagt mig platt på backen) o jag "lovar" att HAN har inte alltid koll på var jag är om jaktlusten tagit över.

Däremot efter det att han inte hittat mig har han full koll!

Men de svåraste i ALL dressyr e just balansen o de e välan de man kan behöva hjälp med.

De säger ju att de hundar som "NÄSTAN" går ur hand är  de bästa! Jag å andra sidan víll veta att min hund ALDRIG går ur hand!

Han måste inte vara bäst, för  de e ju Husse som e de  ;D ;D ;D ;D ;D

Självklart kan och ska man be proffs om hjälp! Men ofta är det många hundägare (så som jag med flera  :) som tycker till och då får man solla lite och ta till sig det man tror kan fungera bäst med just din egen hund.

Att en stortgående hund söker bättre än en mindre stortgående håller jag absolut inte med om. Lagom är bäst! Och utan kontakt så har du ingen nytta av att hunden hittar fågel!

Om man tänker efter så har alla hundar som inte håller kontakten ett dåligt sök! En hund som går kanonfint på fjäll och låt oss säga ligger på ett sök 300m år höger och 300m åt vänster. Bra jakthund på fjäll. Sätt den hunden i skog med samma sök och den är värdelös för du ser den aldrig och har ett enormt område att söka av om hunden förblir borta! Du kunde lika gärna gå ut själv och jaga utan hund!

Om du går och visslar på din hund så har den full kontroll på dig och behöver inte komma förbi för att veta var du är. Går du däremot tyst och lägger dig ner på backen eller klättrar upp i ett träd så tappar den stortgående hunden lätt bort dig! Och som du säger så håller den då koll på dig bättre efter den proceduren. Körde den med Ella när hon var mindre för då kunde jaktidioten ta över ibland och det funkade faktiskt hyffsat, men man ska inte vänta tills hunden blir för stor och har för mycket självförtroende. Det fungerar bäst när dom är lite mindre och ängsliga  ;D

Bra med alla tips och infallsvinklar! Det är inte så lätt när det är första hunden...

Hunden har ett bra sökmönster och passerar mig då och då  . Detta hade i mina ögon varit ett jättebra sök med "på gränsen" till stor vidd. Det som oroar mig är att han bara är 10 månader! Har inte hört talas om en hund som blir mindre i söket med tiden, snarare tvärtom. Men det kanske är för tidigt att oroa mig, jag ger det lite tid och ska försöka själv gå nära fåglarna (om jag vet var de är ungefär) så han ser att det lönar sig att hålla sig nära mig.

Som tillägg så kan jag berätta att för ett par månader sedan så trodde jag inte att han någonsin skulle söka ut! Han stack aldrig längre än 30-40 meter ifrån mig i skogen. Sedan vaknade JAKTLUSTEN och självförtroendet... Men det kanske hör til att oroa sig över allt som händer med den första jycken. ;D ;D

Safir har aldrig haft ett bra själförtoende. Jag har "dresserat ner" honom ganska hårt de första 7-8 månaderna och han har alltid varit försiktig och osjälvständig till naturen. Men nu verkar han ta igen det´.

Måste nog dra ut en snabb sväng imorgon......... :

Då  ska du nog ge  honom lite utrymme tycker jag det låter som, så att han inte blir sönderkuvad.

De går inte att reparera med en vek hund (oftast)

Mognad gör en hel del o han e ju så ung!

NEJ! De e absolut inte LÄTT med den första hunden!!! Instämmer 100%

Men hundar e som barn så jag tror inte de blir mkt lättare med nr 2, 3 mfl heller.

Alla måte ju ses individuellt o formas därefter.

Lycka till Rosen!

I tjärnberg pratade mattias med oss om detta. Den vekaste fogligast hunden på hemmaplan blir till en helt annan vovve när jaktlusten tar över  ;D

Fördelen med att själv dressera hunden är att du får forma den precis som du vill ha den. Det är inte alltid lätt, men det är detta som är tjusningen! När man väl lyckas!!!

Om det blir bättre med hund 2 och 3 osv.....nja jag skulle nog vilja säga att det blir lite lättare för man har erfarenheten av de misstag som man gjorde med den gamla hunden. Dock så är det en ny individ med nya egenskaper som man kan hantera fel och få jobba med. Men då har du ju fått ytterligare erfarenhet till hund 3 ;D Så visst skulle jag vilja påstå att det blir lite lättare. Och man vet mer vad som komma skall och slipper oroa sig för småsaker som kommer att komma automatiskt.

Går man kurser lär man sig ännu mer. För då får man se vilka problem de andra har också! Som sagt så lär man så länge man lever!!! ;D

O tur är det väl att man lär så länge man lever!!!!!!! ;D Vad trist det hade blivit annars.

Jag upplever inte hunden som kuvad, men han har inte fått mycket utrymme för sin egna vilja och ta egna beslut. Det var så jag ville ha det nu i början, vi har haft flera fågelhundar under min uppväxt och jag har sett vad som kan hända om en unghund får ta lite för många egna beslut... Hans vilja och beslutsrätt kommer med tiden.

I tjärnberg pratade mattias med oss om detta. Den vekaste fogligast hunden på hemmaplan blir till en helt annan vovve när jaktlusten tar över  ;D

Börjar märka det......... ;D ;D