Problem med vorsteh som drar i kopplet

[zaklem]

Jag är tacksam för alla råd. Jag måste hitta ett halsband som funkar på det sättet du Isjonson summerar det. Jag har beställt det du länkade till.

[zaklem]

Jag har Jeppe Stridhs halsband, 99:- och mycket bra konstruktion samt kvalitet. Det viktiga är en bra stopper och stumt svar, inget jävla stretchitöjjunk...

-- Mats

I-Mats var kan jag köpa/beställa ett sånt halsband?

[lsjonsson]

Jag är tacksam för alla råd. Jag måste hitta ett halsband som funkar på det sättet du Isjonson summerar det. Jag har beställt det du länkade till.

Varsågod! Jag har då försökt att bidra med mina kunskaper i ämnet.

Varje hund är en speciell individ. En del får man vara hårda med och en del mjuka och gå försiktigt fram med.

[JoPe]

Får man koma med ett annat förslag: Gumman och jag har svårt att få våran valp att inte dra i kopplet, det är inte så att han jämt vill dra, men som valp så ser man mycket intressant och många ryck blir det på en promenad. Därimot så var det jättelätt att lära honom "gå bakom". Jag vill gissa på att det är lättare för att det är lättare att vara konsekvent. För hur spänt är ett spänt koppel?

Med gå fint eller gå bakom så blir gränsen tydligare och effekten bra. Visst behöver jycken en hel del påminnelser, men det är mycket lättare för alla inblandade än att inte dra i kopplet.

[zaklem]

Yees! Jag kom på ett sätt att fixera halsbandet högre upp på halsen. Gick ut med honom skillnaden som natt å dag. Det räckte i princip bara att ändra läge på halsbandet. Inga nej, ingen frustration bara en glad husse och hund. Det blev några extremt lätta ryck någon gång. Då menar jag lätt!

En fråga om jag efter ett tag går tillbaks till att ha halsbandet sittandes som vanligt - återfaller han då?

Jag vill inte att mina barn går ut med jycken med halsbandet så högt upp - vet inte om de kan hantera det.

[don corleone]

Grattis,du fattade trixet till sist,enkelt va?

[Galne]

Får man koma med ett annat förslag: Gumman och jag har svårt att få våran valp att inte dra i kopplet, det är inte så att han jämt vill dra, men som valp så ser man mycket intressant och många ryck blir det på en promenad. Därimot så var det jättelätt att lära honom "gå bakom". Jag vill gissa på att det är lättare för att det är lättare att vara konsekvent. För hur spänt är ett spänt koppel?

Med gå fint eller gå bakom så blir gränsen tydligare och effekten bra. Visst behöver jycken en hel del påminnelser, men det är mycket lättare för alla inblandade än att inte dra i kopplet.

Min tik vet att när kopplet är uppsträkt utan och dra och där går hon i bland, jag har som regel att jag ska kunna hålla knuten nedanför mellan tumme och pekfinger lätt klämt utan att tappa det. Då drar hon inte, vill det glida då är det för mycket drag och då vickar man med handleden och hon backar av lite!

[lsjonsson]

Yees! Jag kom på ett sätt att fixera halsbandet högre upp på halsen. Gick ut med honom skillnaden som natt å dag. Det räckte i princip bara att ändra läge på halsbandet. Inga nej, ingen frustration bara en glad husse och hund. Det blev några extremt lätta ryck någon gång. Då menar jag lätt!

En fråga om jag efter ett tag går tillbaks till att ha halsbandet sittandes som vanligt - återfaller han då?

Jag vill inte att mina barn går ut med jycken med halsbandet så högt upp - vet inte om de kan hantera det.

När hunden är väldresserad och fullärd så kan du gå med ett vanligt läderhalsband runt halsen och slakt koppel men det brukar vara en lång resa dit.

[zaklem]

Grattis,du fattade trixet till sist,enkelt va?

Lite komiskt så enkelt det var

[zaklem]

När hunden är väldresserad och fullärd så kan du gå med ett vanligt läderhalsband runt halsen och slakt koppel men det brukar vara en lång resa dit.

Lysande!

[I-Mats]

I-Mats var kan jag köpa/beställa ett sånt halsband?

Jeppe.org? Jag snabbkikade där utan att hitta det i shopen, men han brukar kränga både koppel och halsband på de mässor han besöker. Prova att dra iväg ett mail, eller ring om du törs - det är en snacksalig jäkel...

-- Mats

[I-Mats]

Min tik vet att när kopplet är uppsträkt utan och dra och där går hon i bland...

Jag kör samma: om han går "fritt" (inte fot) så får han utnyttja hela kopplets längd framåt och bakåt, men direkt han känner halsbandet är det nog.

Teoretiskt alltså - han är ju tax. I verkligheten blir det en harkling eller två per kilometer.

-- Mats

[zaklem]

I-Mats tack!

[Sun Flower]

Min tanke är att man egentligen inte lär hunden något när man använder hjälpmedel, oavsett om det är strypsnara högt upp på halsen, stackel eller halti. Det kan absolut vara bra om man bor så till att det är svårt att träna och inte vill slita ut sitt "nej-kommando". Men min upplevelse är att det bara fungerar när man har hjälpmedlet på.

Vill man lära hunden gå i koppel så tror jag att det bästa sättet är att åka nånstans där det inte är så mycket störningar och börja träna där för att sedan lägga på mer och mer störningar efterhand. Jag tänker att det är självbelönande för en hund att dra, då får den känslan av att den bestämmer var vi går och hur fort vi ska gå. Jag lärde min hund med metoden som du nämner att jag stannade precis innan kopplet sträcktes då kom ju inte hunden längre utan vände sig om mot mig längst ut i kopplet varpå jag genast berömde. Jag använde en klicker men man kan ju lika gärna säga bra och prassla med godispåsen. Då kommer ju hunden in för att få godis. Efter det så får hunden sitta i typ tio sekunder innan man går vidare för att undvika att hunden ska dra direkt igen. Nästa gång kopplet är nästan sträckt stannar man igen men den här gången måste hunden vända och ta ett steg för att jag ska berömma/klicka. Så fortsätter man tills hunden självmant går hela vägen tillbaka.

Sedan när detta funkar kan man borja arrangera störningar, sådant man vet att hunden kommer att dra emot. Då får man vara beredd att stanna så att hunden inte kommer ända fram till det den vill till, det är slut med självbelöningar nu. Däremot kan man ju när hunden kommit in till dig belöna med att den får gå fram till personen och hälsa eller äta upp grannens katt eller vad man nu haft som störning som omväxling från godiset. Om man börjar på lite avstånd från störningen för att sedan minska avståndet allt eftersom hunden förstår så går det lättare att lära in.

Det man lärt hunden är att den inte får bestämma hur fort vi ska gå OCH att om den går nära mig så är det trevligt och vi kommer framåt. Efter att ha tränat såhär konsekvent varje promenad i en vecka så har inte hunden dragit en enda gång sedan dess. När vi sedan skaffade en hund till så föll den in direkt och gick fint i kopplet bredvid den äldre. Min fyraåriga son kan gå med hunden i koppel och jag litar fullständigt på hunden, däremot så är jag ju alltid med själv eftersom jag inte litar på min fyraåring....

[zaklem]

Min tanke är att man egentligen inte lär hunden något när man använder hjälpmedel, oavsett om det är strypsnara högt upp på halsen, stackel eller halti. Det kan absolut vara bra om man bor så till att det är svårt att träna och inte vill slita ut sitt "nej-kommando". Men min upplevelse är att det bara fungerar när man har hjälpmedlet på.

Vill man lära hunden gå i koppel så tror jag att det bästa sättet är att åka nånstans där det inte är så mycket störningar och börja träna där för att sedan lägga på mer och mer störningar efterhand. Jag tänker att det är självbelönande för en hund att dra, då får den känslan av att den bestämmer var vi går och hur fort vi ska gå. Jag lärde min hund med metoden som du nämner att jag stannade precis innan kopplet sträcktes då kom ju inte hunden längre utan vände sig om mot mig längst ut i kopplet varpå jag genast berömde. Jag använde en klicker men man kan ju lika gärna säga bra och prassla med godispåsen. Då kommer ju hunden in för att få godis. Efter det så får hunden sitta i typ tio sekunder innan man går vidare för att undvika att hunden ska dra direkt igen. Nästa gång kopplet är nästan sträckt stannar man igen men den här gången måste hunden vända och ta ett steg för att jag ska berömma/klicka. Så fortsätter man tills hunden självmant går hela vägen tillbaka.

Sedan när detta funkar kan man borja arrangera störningar, sådant man vet att hunden kommer att dra emot. Då får man vara beredd att stanna så att hunden inte kommer ända fram till det den vill till, det är slut med självbelöningar nu. Däremot kan man ju när hunden kommit in till dig belöna med att den får gå fram till personen och hälsa eller äta upp grannens katt eller vad man nu haft som störning som omväxling från godiset. Om man börjar på lite avstånd från störningen för att sedan minska avståndet allt eftersom hunden förstår så går det lättare att lära in.

Det man lärt hunden är att den inte får bestämma hur fort vi ska gå OCH att om den går nära mig så är det trevligt och vi kommer framåt. Efter att ha tränat såhär konsekvent varje promenad i en vecka så har inte hunden dragit en enda gång sedan dess. När vi sedan skaffade en hund till så föll den in direkt och gick fint i kopplet bredvid den äldre. Min fyraåriga son kan gå med hunden i koppel och jag litar fullständigt på hunden, däremot så är jag ju alltid med själv eftersom jag inte litar på min fyraåring....

Sunflower, ska prova på det. Tack för tipset.

[zaklem]

Sunflower, jag har börjat köra som du tipsat. Jag stannar och ger honom godis när han springer tillbaks. Funkar bra. Jag ger också godis när han söker kontakt. Jag undrar hur länge och hur mycket godis jag ska ge. Jag måste väl trappa ner?

Ska jag alltid köra så? Oftast när han vill bajsa så går han i ett snabbt tempo och nosar och då sträcks kopplet. Jag vet ju inte i förväg om han gör det för att han vill bajsa eller om han är på dra-koppel-humör.

En sak till är det inte risk att han bara slutar dra när han är med mig?

[Sun Flower]

Sunflower, jag har börjat köra som du tipsat. Jag stannar och ger honom godis när han springer tillbaks. Funkar bra. Jag ger också godis när han söker kontakt. Jag undrar hur länge och hur mycket godis jag ska ge. Jag måste väl trappa ner?

Ska jag alltid köra så? Oftast när han vill bajsa så går han i ett snabbt tempo och nosar och då sträcks kopplet. Jag vet ju inte i förväg om han gör det för att han vill bajsa eller om han är på dra-koppel-humör.

En sak till är det inte risk att han bara slutar dra när han är med mig?

Min tanke är att man ska undvika att hunden gör fel, det bästa när du övar är om du kanske kan rasta honom lös först så du vet att han inte är nödig när ni tränar. Går inte det så tycker jag att du ska göra likadant oavsett varför han drar. Han är ju så pass gammal att han kan hålla sig. Funkar det absolut inte så skulle du kunna prova att rasta av honom med kopplet högt upp på halsen som någon tipsade om för att undvika att han gör fel tills han har bajsat, sedan tränar du som vanligt.

Angående att trappa ner godiset så skedde det nästan automatiskt när hunden började förstå vad jag ville. Då drog hon ju mer och mer sällan för att till slut inte dra alls. Sedan belönade jag för rätt position och krävde att hon skulle hålla positionen längre och längre för varje gång. T.ex i början fick hon belöning för att hon gick fint i typ tio steg, sedan femton, tjugo osv.

Förhoppningen är att hunden ska lära sig att förknippa kopplet med att gå fint oavsett vem som håller i det. Det funkade nästan förvånansvärt bra för oss. När min sambo skulle gå med henne första gången efter att jag tränat detta ett tag så var det som hon tänkte "aha! Koppel, det här kan jag". Men vill du vara säker på att det går bra så kan du låta någon mer vuxen (typ sambo, fru) träna likadant med henne. Vill du göra det lättare för hunden att förstå så kan du ju vara med själv första gången nån annan tränar. Är du med själv kan du ju också låta barnen träna med hunden.

Kul att det verkar funka!

[Almenson]

Jag har missat denna tråd och inte heller har jag orkat läsa igenom så mina tips har du säkert fått förr. Jag vill ändå säga att du måste tänka på att en hund gör saker den tjänar på. Om en hunddrar i koppel och når sitt mål t.ex. kissfläck, det perfekta bajsstället eller granntantens papillion etc så blir det en omedelbar belöning. Hunden kommer då givetvis att dra i koppel i fortsättningen också. Att komma till rätta med detta är givetvis olika svårt och kräver konsekvens från alla som går ut med hunden. Stanna eller vänd när hunden drar. Beröm när hunden tar kontakt.  Först när hunden går som du vill i kopplet når den sitt mål och får den direkta belöningen som den hundluktande snöklimpen innebär. Det kommer att ta tid och risken finns att grannarna funderar om man fått en hjärnblödning när man stannar bokstavligen varannan meter, men resultatet kommer..

Andra metoder har säkert nämnts typ rappa till hunden med koppeländen när den drar. Visst, det fungerar också i många fall men enligt min erfarenhet så går det inte fortare. Dessutom så finns alltid risken att man missar med timingen och daskar till när hunden ser och tänker på något helt annat. Tänk om tex en ung stövare just ser en hare när rappet kommer. Kan bli struligt...

 

Edit. Såg att du skrev detta.

 

"Jag vill bara lägga till att jag har läst en massa litteratur om just positiv förstärkning och provat många metoder bla att stanna upp och ge beröm när han gör rätt. DET FUNKAR INTE! I mitt fall riskerar hunden eller mina barn att skadas. Han drar och går först över gatan innan man själv hinner kolla att ingen bil kommer. Barnen har ingen chans när de ska över gatan. Hundens liv blir inskränkt då han inte kan rastas ordentligt och lika ofta."

 

Om dina barn inte orkar hålla emot hunden när den drar så bör de inte gå med den. Det är också självklart att ovan metod inte fungerar om inte samtliga är konsekventa. Hunden får aldrig dra och tjäna på det. Om hunden kan dra med några av medlemmarna i familjen så kommer den fortsätta med detta beteende. Samma sak gäller tuffare metoder. Risken där är stor att hunden kommer gå fint med den som hanterar dessa metoder medan den fortsätter dra med de andra i familjen. Jag vill tilläga att jag själv använder negativ förstärkning där det krävs men just i dessa fall gör jag det inte. Oavsett vad du väljer så lycka till.

[Vicks]

Jag vill poängtera att alla tips om att placera stryphalsband bakom öronen på hunden är rent och skärt djurplågeri.

Tragiskt att så många lever kvar i gamla mönster, där man anser att hundar är varelser som försöker klättra på rangstegen och behöver "tuktas" för att lyda.

När kunskapen tar slut tar våldet vid.

[I-Mats]

Jag vill poängtera att alla tips om att placera stryphalsband bakom öronen på hunden är rent och skärt djurplågeri.

 

Vad baserar du det på?

 

-- Mats

[Vicks]

Vad baserar du det på?

 

-- Mats

På sunt förnuft.

Ju högre upp på hundens hals, desto ytligare ligger alla nerver som går ut från kraniet. Längre ner på halsen är de skyddade av muskler på ett annat sätt.

Jag har själv hasat upp halsbandet och korrigerat, jag vet hur effektivt det är. Men som tur är har jag kommit på bättre tankar, för det är inget annat än vansinne.

Jag förespråkar absolut inte att all hundträning ska ske med korv och mjukost, korrigeringar utförda på rätt sätt är helt okej, men rena och skära tortyrmetoder som den vi diskuterar här, det avråder jag verkligen från. Och det är väldigt, väldigt farligt och osmart att tipsa om dylikt på ett öppet internetforum.

[I-Mats]

Att hunden är känsligare är ju själva vitsen? Ett litet tappande med pekfingret på det spända kopplet ger resultat, till skillnad från ett hundvältande whiplashryck vid halsroten... 

Jag håller med om att det är oacceptabelt att använda mer våld än vad som behövs och precis därför anser jag att halsbandet ska sitta högt vid inlärning/avvänjning - eftersom det behövs så mycket mindre kraft för att få hundens uppmärksamhet. Jag tycker inte att höga halsband är vansinne, även om det inte är någon fristående mirakelmetod.

 

Men det är utifrån mitt perspektiv, mina (och fördenskull dina) erfarenheter - du har onekligen rätt i din oro om man betänker att alla inte är så jävla smarta. Det finns olika typer av människor med olika grader av slutledningsförmåga, alla hjärnor är ju inte stöpta i samma form och att förbehållslöst rekommendera en potentiellt skadlig eller i alla fall potentiellt smärtsam metod utan tanke på hur det som är självklart för oss kan vara väldigt svårt att förmedla till andra, speciellt i text, är inte bra. Ingen koppelinfästningsmetod, inget specialhalsband eller någon som helst korrigeringsteknik fungerar om man inte använder den/det på rätt sätt med rätt timing och rätt nivå - och givetvis med rätt mental inställning, vilket innefattar hållning och korrekta verbala kommandon/förstärkningar. Den biten är verkligen inte lätt att förklara ens vid ett direkt möte, och det är nyckeln till framgång.

 

Jag kan förstå din oro, utifrån mitt ovan förda resonemang, och jag kommer absolut lämna mer genomtänkta råd i framtiden - tydliga nog för vilken grobianjävel som helst.

 

-- Mats

[pws]

Mycket bra och lärande läsande tycker jag.

 

Mina små bidrag kommer med bakgrund att jag har exakt samma situation med min hund. Bor visserligen i radhus strax söder om Stockholm men begränsad tomt gör att det kan liknas med att bo i lägenhet.

 

Det jag tänker när jag jobbar med hunden är att det är ju många faktorer som skall begrundas då vi dresserar och i detta fall habituerar hunden till nytt beteende.

Vi måste tänka på att vi har inlärnings- respektive kravfas. Detta glöms i många fall bort tycker jag vilket gör att man kör i en kravfas innan faktiskt beteende är befäst. Nästa stora sak jag tänkte på när jag läste genom tråden och jämförde med mina erfarenheter av min vilde är just det Almenson är inne på just belöningen. Det tredje är ju att hunden lär i bilder så vi måste förstå vad för bild har hunden  i en specifik situation. Denna sista sak är vad jag tycker är svårast för här måste sinnesstämming hos hunden, miljö, mm tas i beaktande för att verkligen hitta rätt snabbt.

 

Dock så tänker jag mycket på är att förstå vad är det för belöning som ligger bakom ett visst oönskat beteende hos hunden och sedan jobbar jag med att hitta annan belöning i arbetet med att lära om.

Här så fungerar godis otroligt bra på min nuvarande hund. Så ett taktiskt arbete med godiset gör att jag kunnat ta bort flera olater som tillkommit.

Han är idag 16 månader och mycket av det som tidigare suttit och aldrig varit ett problem prövas idag av honom i hans mognadsprocess.

 

Lobo, du nämnde hundens jaktbeteende var fint men just gå ut och kissa kunde vara horribelt.

Jag släppte mitt yrväder för första gången på älg i december och gisses vilket fint arbete. Bra kontakt, mycket energi, bra näsa, kom på inkallning eller stannade tvärt med fint sitt när jag visslade trots han hade annat i nosen etc. Premiärjakten slutade i en fälld kalv och två fällda grisar samt en otroligt nöjd husse. Han fick också spåra ena grisen lös och den andra i band (då den andra lagt sig utom synhåll från skytten) och hittade båda gångerna död gris som han ju kunde slickade på som belöning.

 

Min analys av den jaktdagen var att

 

1) Jaktsituationen var helt ny vilket gjorde att det fanns inga gamla minnesbilder som innehöll felaktigt beteende. Hade han tidigare blivit släppt där han förbrytit sig skulle det säkert varit enklare att göra samma förbrytelse. Alltså rätt minnesbilder fanns lagrade för att kunna bidra till önskat utfall i beteendet. Att nu lyckades gör ju också att det blir "enklare" att lyckas nästa gång. 

2) Belöning och vad hunden tjänar på är så otroligt viktigt. Visst, rent intellektuellt så har man förstått det men här trillade även polletten ner på husse. Belöningen var ju också av en gigantisk karaktär, vilket gjorde att det verkligen lönade sig att lyssna på husse för fasen va kul det var att få jaga. Han fick vilt att slicka på. Där står godis sig slätt och hade inte på något sätt kunnat överträffa situationen.

3) Viktiga beteenden som sitt och hit är befästa och skulle de inte fungera i andra situationer så är det att arbeta ytterligare metodiskt i kravfasen. Här ser jag resultatet av all lydnadsträning som lagts ner och fortfarande läggs ner vid varje liten stund. Träning är idag roligt för när han har tråkigt då kommer han och vill träna även om det skulle innebära att gripa eller bära en apport. Åter igen så tror jag att det är kopplat till belöningen. Han får ut något av dessa annars tråkiga moment. Lyckas man få en arbetsglad hund så är det viktigt att tänka på är ju att arbetet och belöningen sker på våra villkor och inte hundens. Det är inte hunden som bestämmer vad som skall göras, när, hur och vad resultatet (belöningen) skall vara.

 

Ja, det är lite vad jag tänker på när jag dresserar min hund.

 

Lycka till och kanske kan vi träna tillsammans någon gång.

[Doglass]

Jag har en vorsteh som börjat dra ganska ordentligt i kopplet. I början kunde jag rycka till i kopplet ganska hårt så att han la av. Jag har provat alla möjliga metoder som att stanna till när han drar, berömma när han går jämsides och inte drar, selar som gör det svårare och dra - inget funkar.

Det är väldigt svårt att använda de lite hårdare metoderna där jag bor mitt i stan med en massa kärringar som stirrar och kommenterar vid minsta lilla. Med hårdare metoder pratar jag om de metoder som är brukligt bland jägare och jägarhundsinstruktörer - ett ganska hårt ryck i kopplet. Jag kan ju nämna att vissa fågelhundsinstruktörer använder betydligt hårdare metoder. Det i sig funkar men hunden vet att jag inte kan göra det när det finns människor omkring och där jag bor är det alltid folk ute. Jag orkar inte med tjafset och risken att någon anmäler till polisen och överdriver saker och ting.

Jag vågar inte låta barnen gå ut med hunden då jag är rädd att han sliter sig fri och springer ut på bilvägen. Hunden är stark och han får även mig ur balans. Det har blivit värre med snön ute. Kan det ha något med det att göra?

Jag börjar bli desperat då det är jobbigt att ta ut honom!

Hej Lobo

Jag tycker det är tråkigt att läsa alla svar och tips på ditt inlägg. Jag tycker det är specielt tråkigt för din Vorsteh som försökar göra det jobb du har gett honom (att gå ut på jakt vilket en promenad är i hans ögon och snön gör det lättare för honom att spåra och därför känner du att han drar mer när det har snöat). Jag ber om ursäkt för mitt svenska eftersom jag är dansk men känner att jag måste ge mitt bidrag i denna debat.

 

Att din vorsteh drar i kopplet handlar inte bara om vem som bestämmar och om du ska använda:

 

- strypkoppel

- 'röra' hunden på sidan och överraska den

- kraftiga koppelryck tills hunden reagerar

 

Det är fruktansvärd att tänka sig hur din hund mår om du går och sliter och rycker i den konstant. Det är väl inte en sån här kommunikation vi vill ha med våra hundar? Dem är också relationsvarelser och det vi vill ha är hundar som är trygga med oss och respekterar oss - och det får vi inte om vi sliter och rycker i dem. Om du vill att din hund ska jobba åt dig på jakten då kan jag rekommendera en helt annan tillgång. 

 

Om du har prövat alt annat och inte känner att vanlig hundlydnad funker, då tycker jag att du ska kolla upp Amichien Bonding metoden som bygger på respekt för hunden och att du lär dig att ge din hund rätt information så att den blir trygg med dig - och inte drar i kopplet så du och dina barn inte kan rasta honom. Det handlar inte bara om promenaderne men om er relation och den fixer du inte vid att använda strypkoppel.

 

Du lär dig att förstå din hund utifrån den art den är och eftersom du håller på med jakt då är det väl en bra anledning till att lära att kommunicera med din hund på nytt? Du kan läsa om metoden här:

 

http://janfennellthedoglistener.com/pages/information/what-is-amichien-bonding-22

 

http://hundinspiration.se/amichien-bonding/

 

http://doglass.se/category/hundpromenad/

 

Om du känner dig inspirerad då vill jag gärna hjälpa dig att utveckla ditt hundägarskap och din relation til din vorsteh. Jag hoppas att vi kan få fokus bort från vanlig lydnadskurser, strypkoppel och fokusera på att skapa relationer med dessa underbara djur som vi inte kan dominera men tvärtom vinna respekt från.

 

Lycka till,

 

/Tina

[Sun Flower]

Tina: Nu är inte jag Lobo men jag har ändå några funderingar hoppas det är ok. Du skriver ingenstans i ditt inlägg HUR Lobo ska göra för att komma till rätt med sitt problem. (Hans inlägg är förvisso över ett år gammalt och vad jag förstått så har det rätt upp sig redan, men hur som helst...) du rekommenderar honom att titta på en metod och länkar sedan till din sida där man kan få kontakt med dig och få hjälp mot betalning (antar jag).

Jag har läst en del om amichien bonding bl.a. Jan Fennels bok, "förstå din hund" och tyckte den var rätt flummig för att uttrycka det milt. I den fick man lära sig att alla i familjen skulle äta ett kex innan man gav hunden mat som en ritual för att få hunden att förstå vem som var ledare. Ett par i boken hade problemet att hunden skällde på mannen när han la sig i sängen på kvällen (eller om han vaktade mannens sida av sängen, minnet sviker lite) då kom Jan Fennel på att hunden såg sig och kvinnan i paret som alpha-par i "flocken" vilket betydde att det var bara hunden och kvinnan i familjen som skulle fortplanta sig varpå hunden blev arg på mannen för att han tog hundens plats som alpha-hane... Och så fortsatte det i hela boken.

Hur hade då Jan Fennel kommit fram till allt detta? Jo, hon hade studerat sin egna "flock" av utställningsavlade spaniels och dragit slutsatser från dem och sedan gått vidare till att studera vargar i hägn för att sedan generalisera detta på alla hundar. Sedan hade hon även något slag utbyte med förebilden till filmen "mannen som talar med hästar" där hon snappat upp en del.

Med reservation för att jag inte riktigt minns så är detta min bild av amichien bonding. Så min stora fråga är hur ska detta få Lobos hund att sluta dra i kopplet?