Tack, Sunflower för ditt svar. Det stämmer jag har fått ordning på hunden. Jag har i princip inget emot någon allmänt vedertagen metod. Det som har influerat min dressyrfilosofi är två saker. Dels hur hundar kommunicerar med varandra, dels att en lycklig hund till stor del beror på hur fri den är. 

 

Vad beträffar den första punkten så talar hundar om för varandra vad de inte får göra och de gör det med ett morr eller ett snabbt bett. Ibland är deras metoder mycket mer brutala än vad människors bör vara och så bör det förbli.

 

Vad beträffar den andra punkten så vill jag ha en hund som funkar i jakt vilket den blir lycklig av, som får mycket motion och som helst kan röra sig utan koppel vilket den blir lycklig av och som slipper känna av min frustration vilket den blir lycklig av. 

 

Jag har funnit att fysiska eller verbala korrigeringar är bra verktyg för att uppnå detta. Jag vill inte hela tiden behöva upprepa att hårdheten på metod beror på hund och situation, men så är det ju självklart. Utifrån vad de som gett mig råd skrivit på forumet (i denna och andra trådar) är jag övertygad att de gör allt i sin makt för att att deras hundar ska vara lyckliga och aktiva jakthundar. 

 

Man ska också ha i åtanke att "mjuka" metoder som ofta kräver mer tid, kunskap och tålamod kan leda till ett onödigt utdraget lidande för både husse och hund. Dessutom kan de vara livsfarliga för både hunden och husse. Jag vill vara så säker som jag bara kan att hunden förstår vad ett nej betyder. En gång fick jycken för sig att det var lekdags; slet sig från kopplet och sprang ut på en trafikerad gata. Den lyssnade inte på mina kommandon. Då fick jag panik och sprang hals över huvud ut på gatan utan att ha någon koll på trafiken. Det gick bra den gången. Nu handlar tråden om drag i koppel men det hänger i givetvis ihop med detta resonemang.

 

Alla metoder som jag använder har jag lärt mig från erkända fågelhundstränare. De metoder som föreslagits här är helt i linje med dem. Jag kan bara säga att jag är lyckligare och min hund är lyckligare. Slutligen vill jag bara säga att dina kommentarer om hur min hund mår är helt uppåt väggarna. Jag hårddrar lite men om min hund drar i kopplet och jag ger den godis mår den säkert för stunden bra. Om den drar och jag korrigerar mår den för just den sekunden säkert dåligt. Däremot är jag säker på att den andra metoden ger en hund som 99.9999% av tiden är glad och harmonisk och vars förståelse av mitt ledarskap och vad ett nej betyder kan rädda dennes liv i ett skarpt läge.

 

Ber om ursäkt för denna långa filosofiska utläggning men jag blir less på när någon insinuerar att jag gör så att min hund mår dåligt.

Tack, Sunflower för ditt svar. Det stämmer jag har fått ordning på hunden. Jag har i princip inget emot någon allmänt vedertagen metod. Det som har influerat min dressyrfilosofi är två saker. Dels hur hundar kommunicerar med varandra, dels att en lycklig hund till stor del beror på hur fri den är.

Vad beträffar den första punkten så talar hundar om för varandra vad de inte får göra och de gör det med ett morr eller ett snabbt bett. Ibland är deras metoder mycket mer brutala än vad människors bör vara och så bör det förbli.

Vad beträffar den andra punkten så vill jag ha en hund som funkar i jakt vilket den blir lycklig av, som får mycket motion och som helst kan röra sig utan koppel vilket den blir lycklig av och som slipper känna av min frustration vilket den blir lycklig av.

Jag har funnit att fysiska eller verbala korrigeringar är bra verktyg för att uppnå detta. Jag vill inte hela tiden behöva upprepa att hårdheten på metod beror på hund och situation, men så är det ju självklart. Utifrån vad de som gett mig råd skrivit på forumet (i denna och andra trådar) är jag övertygad att de gör allt i sin makt för att att deras hundar ska vara lyckliga och aktiva jakthundar.

Man ska också ha i åtanke att "mjuka" metoder som ofta kräver mer tid, kunskap och tålamod kan leda till ett onödigt utdraget lidande för både husse och hund. Dessutom kan de vara livsfarliga för både hunden och husse. Jag vill vara så säker som jag bara kan att hunden förstår vad ett nej betyder. En gång fick jycken för sig att det var lekdags; slet sig från kopplet och sprang ut på en trafikerad gata. Den lyssnade inte på mina kommandon. Då fick jag panik och sprang hals över huvud ut på gatan utan att ha någon koll på trafiken. Det gick bra den gången. Nu handlar tråden om drag i koppel men det hänger i givetvis ihop med detta resonemang.

Alla metoder som jag använder har jag lärt mig från erkända fågelhundstränare. De metoder som föreslagits här är helt i linje med dem. Jag kan bara säga att jag är lyckligare och min hund är lyckligare. Slutligen vill jag bara säga att dina kommentarer om hur min hund mår är helt uppåt väggarna. Jag hårddrar lite men om min hund drar i kopplet och jag ger den godis mår den säkert för stunden bra. Om den drar och jag korrigerar mår den för just den sekunden säkert dåligt. Däremot är jag säker på att den andra metoden ger en hund som 99.9999% av tiden är glad och harmonisk och vars förståelse av mitt ledarskap och vad ett nej betyder kan rädda dennes liv i ett skarpt läge.

Ber om ursäkt för denna långa filosofiska utläggning men jag blir less på när någon insinuerar att jag gör så att min hund mår dåligt.

Mycket bra Lobo!

Jag tycker det är tråkigt att läsa alla svar och tips på ditt inlägg. Jag tycker det är specielt tråkigt för din Vorsteh som försökar göra det jobb du har gett honom (att gå ut på jakt vilket en promenad är i hans ögon och snön gör det lättare för honom att spåra och därför känner du att han drar mer när det har snöat).

 

/Tina

Läste ditt inlägg lite mer noggrant nu och kom på två saker angående det ovanstående.

För det första tror jag inte att en vorsteh med erfarenhet av jakt (som Lobos) tar fel på en promenad i koppel och jakt. Visst, om man jämför sig med en vargflock så kanske det kan påminna lite om en förflyttning av flocken. Men nu är ju inte Lobo någon varg, det vet jag för jag har träffat honom och hans hund är inte heller någon varg. Den är ett resultat av tusentals år av utveckling genom riktad avel för att den inte ska vara en varg utan en vorsteh.

För det andra, varför skulle det vara lättare att spåra i snön? Hunden använder ju mycket hellre luktsinnet än synen när den spårar. En anledningen till att en hund skulle spåra bättre i snö är att hundens förare också noterar spåren och märker tydligare att hunden följer ett spår. Eller så är hunden inte så duktig på att spåra, men föraren ser spåren i snön och styr hunden omedvetet eller medvetet att följa dem .

Sen är en hund som följer spåren i snön inte någon bra spårhund - för det är sällan där vittringen finns, pga vinden... 

 

I övrigt väljer jag att inte kommentera Tinas inlägg - som föreslår metoder både lika mina egna samt för mig helt otänkbara - då såväl mina och andras erfarenheter som sunt förnuft säger att de sistnämnda inte är en farbar väg och att inlägget andas oerhörda fördomar gentemot de som använder traditionella, genom miljontals generationer befästa och århundraden bevisade, träningsmetoder,

 

-- Mats

Så kallade alternativa metoder har en del att bevisa i form av prestationer där det kan mätas, inte bara i debattartiklar och krönikor.

Bara för att förtydliga - mitt inlägg riktar sig till Tina. Jag nämner nämligen Sunflower i inlägget men inte Tina som inlägget riktar sig till. Det fattar ni redan men jag använder hängsle och livrem ändå

Hej och tack för er 'svar' på mitt inlägg. Lobo jag ber om ursäkt om jag inte var tydelig och menar inte att du gör din hund illa men jag reagerar på alla tips och råd du har fått på denna tråd och t.ex. hur man ska placera halsbandet så att hunden får minst möjlig kraft. Sund fornuft är jo tydligen olika allt efter vem man är och hur man uppskattar och levar i relationer med andra varelser, såvel hundar som människor. 

 

Jag tycker det är fantastisk om du har hittat ett sätt där ni båda är lyckliga och som du skriver en hund är lyckligare när den är fri. Det gäller väl om att skapa sin egen tillgång och mitt inlägg var till inspiration.

 

Jag vet att inlägget är ett år gammalt men jag tycker det är bra att skapa debatt om hur vi håller hund och framförallt lär ut hur man skapar balans med sin hund och blir en lycklig hundägare så att man kan ägna sig åt roliga saker som t.ex jakten.

 

Sunflower: vad roligt att du har läst på om Amichien Bonding och nej den kanske inte passar alla hundägare men alla ska få lov att få chansen att bli inspirerad. Sen är det jo mycket mer i metoden än vad du beskriver och jag kan inte förklara kort hur man får en hund att sluta dra i kopplet - det är ingen quick fix men ett sätt att leva med hund med respekt för dens art. Det kräver att man är mer nyfiken och undersökar och läser på eller fråger om Amichien Bonding

 

Att leva med hund och utvecklas med Amichien Bonding är min hobby som du säkert har jakten som din hobby (eller jobb?) och därför försökar jag inte att dra till mig betalande kunder. Jag vill helt enkelt att andra ska uppleva samma lugn med deres hund som jag gör, och ser till att jag har varje dag, och därför har jag min hemsida. Jag finns där om nån har frågor och är också certifierad Dog Listener men eftersom det är min hobby och passion är jag mer fokuserad på att hjälpa andra med att förstå hundar än att tjäna pengar.

 

Att spåra i snö handlar om hur vargar (hundar) överlevar och skaffar mat ute i naturen och eftersom bytet blir långsammare i djup snö, då är det också lättare att jaga - det är instinkt som fortfarande sittar kvar i våra hundar menar jag.

 

Fast hunden är domisticeret då är det ändå bara 3 % skillnad i vargen och vår hunds dna. Så nej en vorsteh är ingen varg men språket och signalerna finns kvar och här kan Amichien Bonding lära oss att förstå hur vi ska kommunicera så att hunden vet vad vi vill och vi är tydliga i vår kommunikation.

 

Om man kan mäta olika metoder och tillgångar det beror väl på vilket livssyn man ägnar sig åt. Jag tror inte på att vi kan mäta allt utifrån prestation men däremot utifrån hur vi känner och mår i vår vardag med hunden. Vi uppfostrar säkert alla vår hundar och barn olika men det är inte fel att bli inspirerad ibland

Om man kan mäta olika metoder och tillgångar det beror väl på vilket livssyn man ägnar sig åt. Jag tror inte på att vi kan mäta allt utifrån prestation men däremot utifrån hur vi känner och mår i vår vardag med hunden. Vi uppfostrar säkert alla vår hundar och barn olika men det är inte fel att bli inspirerad ibland

Ja då var vi inne på det diffusa igen dårå, nåt som tillsynes igenomsyrar allt när vi kommer till de mer nydanande träning/uppfostringsmetoderna. Nåt    som skulle sprida budskapet rejält mkt fortare vore just att visa upp prestationer där det går att mäte dem, i min jaktvärld så skulle jag t.ex vilja se Anders Hallgren föra fram en vorsteh till jaktchampion   

Hur man får vita å feta retrivers att gå i koppel imponerar inte på mig.

Skillnaden mellan hund och varg är alltså fem gånger så stor som mellan oss människor och orangutanger.

 

 

 

-- Mats

Hej Lobo

Jag tycker det är tråkigt att läsa alla svar och tips på ditt inlägg. Jag tycker det är specielt tråkigt för din Vorsteh som försökar göra det jobb du har gett honom (att gå ut på jakt vilket en promenad är i hans ögon och snön gör det lättare för honom att spåra och därför känner du att han drar mer när det har snöat). Jag ber om ursäkt för mitt svenska eftersom jag är dansk men känner att jag måste ge mitt bidrag i denna debat.

Att din vorsteh drar i kopplet handlar inte bara om vem som bestämmar och om du ska använda:

- strypkoppel

- 'röra' hunden på sidan och överraska den

- kraftiga koppelryck tills hunden reagerar

Det är fruktansvärd att tänka sig hur din hund mår om du går och sliter och rycker i den konstant. Det är väl inte en sån här kommunikation vi vill ha med våra hundar? Dem är också relationsvarelser och det vi vill ha är hundar som är trygga med oss och respekterar oss - och det får vi inte om vi sliter och rycker i dem. Om du vill att din hund ska jobba åt dig på jakten då kan jag rekommendera en helt annan tillgång.

Om du har prövat alt annat och inte känner att vanlig hundlydnad funker, då tycker jag att du ska kolla upp Amichien Bonding metoden som bygger på respekt för hunden och att du lär dig att ge din hund rätt information så att den blir trygg med dig - och inte drar i kopplet så du och dina barn inte kan rasta honom. Det handlar inte bara om promenaderne men om er relation och den fixer du inte vid att använda strypkoppel.

Du lär dig att förstå din hund utifrån den art den är och eftersom du håller på med jakt då är det väl en bra anledning till att lära att kommunicera med din hund på nytt? Du kan läsa om metoden här:

http://janfennellthedoglistener.com/pages/information/what-is-amichien-bonding-22

http://hundinspiration.se/amichien-bonding/

http://doglass.se/category/hundpromenad/

Om du känner dig inspirerad då vill jag gärna hjälpa dig att utveckla ditt hundägarskap och din relation til din vorsteh. Jag hoppas att vi kan få fokus bort från vanlig lydnadskurser, strypkoppel och fokusera på att skapa relationer med dessa underbara djur som vi inte kan dominera men tvärtom vinna respekt från.

Lycka till,

/Tina

När jag rider på min regnbågsfärgade enhörning försöker jag också tänka på att hen egentligen inget annat vill än att vara till lags. Även om det går lite fort i molngaloppen ibland. Det samma gäller ju när vorstehn vill nypa grannkatten bara lite. Den vill ju det och ingen förstår.

Det som retar mig mest med köttbullsmaffian är hur de alltid utgår från att "vi andra" misshandlar våra hundar.

 

Det. Gör. Vi. Inte.

 

Tydligt nog?

 

Min "misshandlade" hund ligger nu i soffan, med huvudet på husses mage och blir kliad på magen. Han får också mängder med beröm och uppmuntran när han gör rätt, eftersom det är lika självklart för mig som ett "nej" när han gör fel. Han ÄR en familjemedlem, eftersom det är enda sättet att vinna en hunds kärlek och respekt - det som gör att han väljer att lyda mig fastän han lika gärna skulle kunna springa iväg.

 

Min misshandlade och felbehandlade hund går lös och kommer till mig på inkallning, medan tre-fyra "superlydiga brukshundar" fostrade enligt Hallgrens eller den senaste "naturanpassade" modemetoden springer i full karriär mot oss med sina panikslagna och vilt godispåseviftande mattar i bakgrunden.

Märkligt förresten hur mina stenåldersmetoder funkar på de vovvarna? Jag bara bröstar upp och utstöter ett "Öh!" så tvärnitar de... Jag som inte ens har några leversnittar?

 

Amichien bonding är flum. Metoden tar delar - därtill vantolkade - ur vargflockens beteende och presenterar dessa brottstycken som Den Enda Sanningen. Den enda delen där jag kan ge Ms. Fenell någorlunda rätt är de bitar där hon berör vikten av att vara initiativtagare, för det funkar på de flesta hundar - resten är överförenklat, vantolkat och missförstått flum.

Anhängarna är fanatiska - inte utifrån de objektivt visade resultaten men utifrån sin sökarpersonlighet; sitt djupt rotade behov av att TRO på något hur löjligt det än ter sig för oss utomstående betraktare som inte kan se ett pillischetas av vad de religiöst mässar, eller ser löjligt enkla saker i löjligt enkla miljöer.

 

-- Mats

Att antydan om misshandel är störande är bara förnamnet, något annat är att bakom flummet finns oftast någon som tjänar en hacka. Är det inte den certifierade hundlyssnaren så är det den som hittat på certifikatet, köpt en färgskrivare och börjat kränga flumkurser. Svart förstås. Själv fick jag betala 99€ för mitt unicorn-whisperer-cert, men den certifieraren var i sin tur certifierad av WUWCC- World Unicorn Whisperer Vertification Council. Och så får man molngaloppsförsäkring.

Tack, Sunflower för ditt svar. Det stämmer jag har fått ordning på hunden. Jag har i princip inget emot någon allmänt vedertagen metod. Det som har influerat min dressyrfilosofi är två saker. Dels hur hundar kommunicerar med varandra, dels att en lycklig hund till stor del beror på hur fri den är. 

 

Vad beträffar den första punkten så talar hundar om för varandra vad de inte får göra och de gör det med ett morr eller ett snabbt bett. Ibland är deras metoder mycket mer brutala än vad människors bör vara och så bör det förbli.

 

Vad beträffar den andra punkten så vill jag ha en hund som funkar i jakt vilket den blir lycklig av, som får mycket motion och som helst kan röra sig utan koppel vilket den blir lycklig av och som slipper känna av min frustration vilket den blir lycklig av. 

 

Jag har funnit att fysiska eller verbala korrigeringar är bra verktyg för att uppnå detta. Jag vill inte hela tiden behöva upprepa att hårdheten på metod beror på hund och situation, men så är det ju självklart. Utifrån vad de som gett mig råd skrivit på forumet (i denna och andra trådar) är jag övertygad att de gör allt i sin makt för att att deras hundar ska vara lyckliga och aktiva jakthundar. 

 

Man ska också ha i åtanke att "mjuka" metoder som ofta kräver mer tid, kunskap och tålamod kan leda till ett onödigt utdraget lidande för både husse och hund. Dessutom kan de vara livsfarliga för både hunden och husse. Jag vill vara så säker som jag bara kan att hunden förstår vad ett nej betyder. En gång fick jycken för sig att det var lekdags; slet sig från kopplet och sprang ut på en trafikerad gata. Den lyssnade inte på mina kommandon. Då fick jag panik och sprang hals över huvud ut på gatan utan att ha någon koll på trafiken. Det gick bra den gången. Nu handlar tråden om drag i koppel men det hänger i givetvis ihop med detta resonemang.

 

Alla metoder som jag använder har jag lärt mig från erkända fågelhundstränare. De metoder som föreslagits här är helt i linje med dem. Jag kan bara säga att jag är lyckligare och min hund är lyckligare. Slutligen vill jag bara säga att dina kommentarer om hur min hund mår är helt uppåt väggarna. Jag hårddrar lite men om min hund drar i kopplet och jag ger den godis mår den säkert för stunden bra. Om den drar och jag korrigerar mår den för just den sekunden säkert dåligt. Däremot är jag säker på att den andra metoden ger en hund som 99.9999% av tiden är glad och harmonisk och vars förståelse av mitt ledarskap och vad ett nej betyder kan rädda dennes liv i ett skarpt läge.

 

Ber om ursäkt för denna långa filosofiska utläggning men jag blir less på när någon insinuerar att jag gör så att min hund mår dåligt.

Skönt att det går på rätt håll. Det är inte lätt att uppfostra hundar. Men, metoder där respekt istället för rädsla för matte/husse är ju självklart alltid bäst. Det finns inget tråkigare än att se en hund som skiter knäck i spiralform på kommando, pga rädsla för den som håller i andra änden av kopplet. Det ska vara skoj både för hund och för hundägare när det klaffar. Det gynnar i långa loppet. Vägen dit kan både vara lång och brokig. Det är lite efter ras och framförallt efter individ. En god hundägare visar både förståelse och tålamod när det kommer till att uppfostra dessa ibland fyrbenta barn. En hundägare vill att hunden ska lyssna på vad vederbörande säger, har inte hunden förstått, så har inte budskapet gått fram. Unghundar är som tonåringar och det ska trotsas lite på pin kiv( trevligt, tycker jag, det är början till egen tänk och tycke), de är ju precis som oss människor, egna individer. Att tillverka en vas går inte utan att det finns en som formar den innan.

Jag vet att inlägget är ett år gammalt men jag tycker det är bra att skapa debatt om hur vi håller hund och framförallt lär ut hur man skapar balans med sin hund och blir en lycklig hundägare så att man kan ägna sig åt roliga saker som t.ex jakten.

Då kunde du ju ha startat en ny tråd så hade ingen specifik behövt känna sig anklagad. Nu blev det bara OT, men nån med möjligheter kanske kan dela tråden?

 

Sunflower: vad roligt att du har läst på om Amichien Bonding och nej den kanske inte passar alla hundägare men alla ska få lov att få chansen att bli inspirerad. Sen är det jo mycket mer i metoden än vad du beskriver och jag kan inte förklara kort hur man får en hund att sluta dra i kopplet - det är ingen quick fix men ett sätt att leva med hund med respekt för dens art. Det kräver att man är mer nyfiken och undersökar och läser på eller fråger om Amichien Bonding

Jag upplevde "metoden"som en icke-metod när jag läste boken. Ingenstans fick man råd om hur man skulle göra med sin hund utan bara hur man ska förhålla sig. Missförstå mig rätt nu, det är jätteviktigt med rätt förhållningssätt men har hunden redan dragit efter en katt så kan du ignorera den resten av dan utan att det hjälper. Dessutom blev man överöst med kvasivetenskapliga tolkningar av vargars beteende.

 

Att leva med hund och utvecklas med Amichien Bonding är min hobby som du säkert har jakten som din hobby (eller jobb?) och därför försökar jag inte att dra till mig betalande kunder. Jag vill helt enkelt att andra ska uppleva samma lugn med deres hund som jag gör, och ser till att jag har varje dag, och därför har jag min hemsida. Jag finns där om nån har frågor och är också certifierad Dog Listener men eftersom det är min hobby och passion är jag mer fokuserad på att hjälpa andra med att förstå hundar än att tjäna pengar.

Ok, då ber jag om ursäkt för att jag anklagade dig för att göra reklam. Vidhåller att du borde ha startat en ny tråd dock.

 

Fast hunden är domisticeret då är det ändå bara 3 % skillnad i vargen och vår hunds dna. Så nej en vorsteh är ingen varg... 

Lobo är ju inte heller nån varg, varför ska de då kommunicera som vargar? Hundarna har ju utvecklats i massor med år för att förstå och följa mänskliga tecken för att vi är för dåliga på "hundkommunikation", varför ska man då börja kommunicera som en varg?

Om man kan mäta olika metoder och tillgångar det beror väl på vilket livssyn man ägnar sig åt. Jag tror inte på att vi kan mäta allt utifrån prestation men däremot utifrån hur vi känner och mår i vår vardag med hunden. Vi uppfostrar säkert alla vår hundar och barn olika men det är inte fel att bli inspirerad ibland

Självklart kan det vara bra med inspiration men om man ska vinna över nån så är det kanske lite dumt att börja med att kritisera?

Att antydan om misshandel är störande är bara förnamnet, något annat är att bakom flummet finns oftast någon som tjänar en hacka. Är det inte den certifierade hundlyssnaren så är det den som hittat på certifikatet, köpt en färgskrivare och börjat kränga flumkurser. Svart förstås. Själv fick jag betala 99€ för mitt unicorn-whisperer-cert, men den certifieraren var i sin tur certifierad av WUWCC- World Unicorn Whisperer Vertification Council. Och så får man molngaloppsförsäkring.

Har lite bekymmer med min enhörning, PM:ar dig. 

Lecha, du sade:

 

"Det finns inget tråkigare än att se en hund som skiter knäck i spiralform på kommando, pga rädsla för den som håller i andra änden av kopplet."

 

Alla metoder kan missbrukas. Det är självklart. Dock finns en tendens att hela tiden ta för givet att den "traditionella" metoden har en inneboende tendens att utmynna i djurplågeri. Antagandet finns där hela tiden i bakgrunden. Det leder till ett olyckligt skuldbeläggande. Jag vill en gång för alla bestämt hävda att alla metoder kan leda till överdrifter. Att korrigera en hund oavsett styrka är en form av djurplågeri om det inte sker av en korrekt anledning. Jag hade ett specifikt problem och fick tips för att komma tillrätta med det. Det är jag tacksam för. 

 

Jag har inte bett om tips om hur jag ska göra för att få en rädd hund eller hur jag på bästa sätt kan plåga hunden. Utifrån vad de som tipsat mig i andra inlägg berättar om sig själva och om sina hundar kan jag väldigt snabbt sluta mig till att ingen här eftersträvar att ha en hund som skiter knäck på kommando. Därför ställer jag mig undrande inför sådana kommentarer som den ovan. Det är faktiskt som att jag säger till någon bekant som berättar att han bråkat med frun "vet du Lars, det finns inget tråkigare än någon som slår sin fru". Han lär bli ganska irriterad och undra om jag insinuerar att han slår sin fru.

 

Det finns faktiskt heller inget tråkigare än hundar som pga av att husse/matte använt köttbullemetoden springer ut på gatan och blir överkörd för att husse/matte inte kan få stopp på jycken, eller en sönderstressad hund som inte fått fasta ramar osv ad infinitum.

 

 

Fick PM av en forummedlem med problem med sin hörning. Som koppel hade han använt en s.k. Unibrow, se nedan, och i detta drog enhörningen. Problemet var att när Strävhår bara ville att Fluffy Tutu skulle pinka på grannens brevlåda så drog Fluffy ut i full molngalopp och detta höll på att skada förtroendet dem emellan. Vi kom överens om att han ska ta in grannens brevlåda i vardagsrummet och varje gång Fluffy pinkar på den så ska han få en giva molntuss-silage. Om några månader så flyttas brevlådan ut på gräsmattan och sedan är segern nära.

Vidare förelåg andra relationsproblem, Strävhår måste våga vara Uni-one och leda sin hörning på det milda sätt som en Uni-one ska leda. För att lösa detta har vi bokat en clinic hos mig med boende i sovsal i tre dagar för 5695 kr. Kostnader för privatlektioner och molnsilage tillkommer.

Att antydan om misshandel är störande är bara förnamnet, något annat är att bakom flummet finns oftast någon som tjänar en hacka. Är det inte den certifierade hundlyssnaren så är det den som hittat på certifikatet, köpt en färgskrivare och börjat kränga flumkurser.

Det här håller jag med om allt som oftast är det ett marknadsföringsknep att påstå att andra misshandlar sin hundar. Samtidigt så måste man ju få kunder på något sätt om man inte har några resultat att visa upp... Oftast handlar det ju dock om okunskap, man vet inte riktigt hur de andra tränar men man har hört nånstans att de minsann slår sina hundar. Så då går man på det.

Jag vill passa på att varna alla för jh för hen är ingen riktig certifierad unicorn whisperer! WUWCC använder regnbågspiskor och el-unibrow på enhörningarna. Dessutom kan hen inte ens se skillnad på Strävhårs Pegasus och en enhörning som alla kan se på bilden...

Lecha, du sade:

 

"Det finns inget tråkigare än att se en hund som skiter knäck i spiralform på kommando, pga rädsla för den som håller i andra änden av kopplet."

 

Alla metoder kan missbrukas. Det är självklart. Dock finns en tendens att hela tiden ta för givet att den "traditionella" metoden har en inneboende tendens att utmynna i djurplågeri. Antagandet finns där hela tiden i bakgrunden. Det leder till ett olyckligt skuldbeläggande. Jag vill en gång för alla bestämt hävda att alla metoder kan leda till överdrifter. Att korrigera en hund oavsett styrka är en form av djurplågeri om det inte sker av en korrekt anledning. Jag hade ett specifikt problem och fick tips för att komma tillrätta med det. Det är jag tacksam för. 

 

Jag har inte bett om tips om hur jag ska göra för att få en rädd hund eller hur jag på bästa sätt kan plåga hunden. Utifrån vad de som tipsat mig i andra inlägg berättar om sig själva och om sina hundar kan jag väldigt snabbt sluta mig till att ingen här eftersträvar att ha en hund som skiter knäck på kommando. Därför ställer jag mig undrande inför sådana kommentarer som den ovan. Det är faktiskt som att jag säger till någon bekant som berättar att han bråkat med frun "vet du Lars, det finns inget tråkigare än någon som slår sin fru". Han lär bli ganska irriterad och undra om jag insinuerar att han slår sin fru.

 

Det finns faktiskt heller inget tråkigare än hundar som pga av att husse/matte använt köttbullemetoden springer ut på gatan och blir överkörd för att husse/matte inte kan få stopp på jycken, eller en sönderstressad hund som inte fått fasta ramar osv ad infinitum.

 

 

Du verka läsa text som självaste fan läser bibeln!  Anklagade jag dig för dåliga metoder?? Steg jag på en öm tå? Man anpassar för h-e metoden efter hur hunden i fråga är funtad. Det skiljer som sagt från individ till individ. Att avsluta dagens lextion med en godbit är inget hinder,vi människor avslutar veckans arbetspass med en bättre middag. Det är som sagt olika från hund till hund, vad som klaffar bäst. Som hundägare läser man av sin egen hund och anpassar därefter. Jag har tyvärr stött på människor som anser att hunden är en skiftnyckel, efter användning så ställer man i den igen. Hundar är som oss människor, vissa är mer känsliga än andra och den biten måste var och en känna av.  

 

   Hur kom misshandel av människa in i detta sammanang? Det får du fan ta med en förläggare. Kanske en ny bestseller???