#73 Det var en rejäl utläggning och i mångt och mycket har du helt rätt.

Vi bandar väldigt mycket här när vi anar sällskap i skogen. Det är nog lättare att komma hunden till hjälp om den är 50 meter ifrån föraren än 1 km

Angående färgsättning så håller jag med dej där också, i viss mån. Men dom väljer bort dom övertecknade, dom vargfärgade, dom som har för många prickar osv. Genom att man gör detta plockar man bort genetiskt användbara hundar som kunde gått i aveln i stället. Jag månar om nobsen som ras och är orolig för det kommer försvinna fler och fler som inte räcker till i aveln enligt avelsråden. Än så länge har jag tex inte sett något klövviltsjagande nobs som blivit sjuk. Flera av fågelnobsarna insjuknar i ep tyvärr. Visst finns det i klövviltsjagande också men de flesta avlas inte på fågel.

Kul att du nämnde Lundehunden. Det är fler av dom andra gamla gubbarna som berättat samma sak. Det har visat sej i några nobsar att dom varit mycket duktiga klättrare så detta med gener och avel är mycket intressant. Vad det kan dyka upp efter flera generationer.

Utställning är absolut inte min favorit sysselsättning. Enda gången det är intressant är väl sommartid när många utställare går i kort kort  

 Jag månar om nobsen som ras och är orolig för det kommer försvinna fler och fler som inte räcker till i aveln enligt avelsråden. Än så länge har jag tex inte sett något klövviltsjagande nobs som blivit sjuk. Flera av fågelnobsarna insjuknar i ep tyvärr. Visst finns det i klövviltsjagande också men de flesta avlas inte på fågel.

 

Bara för att göra en sak väldigt klar när det gäller EP. Alla som tänker skaffa sig en nobs, oavsett om det är till fågeljakt eller annan jakt eller för den delen som soffhund (hemska tanke). Kontakta avelsråden INNAN köp. Alla som tänker para måste också göra det. Situationen för rasen är eller kommer snart att bli mycket kritisk när det gäller EP, och det gäller ABSOLUT inte bara hundar som går till fågeljägare. INGEN får tro att klövjagande nobsar på något sätt är förskonade från detta problem, i verkligheten gäller nog dessvärre det omvända. Det kan inte nog understrykas! Var verkligen på er vakt alltså, och para inte för unga hundar, vänta hellre ett par år extra. (jakthunden, detta inlägg är inte specifikt riktat till dig men citerade dig ändå.) Ni får ursäkta alla versaler, men det här är skitviktigt...

Bara för att göra en sak väldigt klar när det gäller EP. Alla som tänker skaffa sig en nobs, oavsett om det är till fågeljakt eller annan jakt eller för den delen som soffhund (hemska tanke). Kontakta avelsråden INNAN köp. Alla som tänker para måste också göra det. Situationen för rasen är eller kommer snart att bli mycket kritisk när det gäller EP, och det gäller ABSOLUT inte bara hundar som går till fågeljägare. INGEN får tro att klövjagande nobsar på något sätt är förskonade från detta problem, i verkligheten gäller nog dessvärre det omvända. Det kan inte nog understrykas! Var verkligen på er vakt alltså, och para inte för unga hundar, vänta hellre ett par år extra. (jakthunden, detta inlägg är inte specifikt riktat till dig men citerade dig ändå.) Ni får ursäkta alla versaler, men det här är skitviktigt...

Av det du säger nu.....tolkar jag ut att alla jaktliga inriktningar borde sammarbeta för att stärka rasen...genom avelsrådet......och den jaktliga inriktningen kommer i andra hand....bra initiativ isf.

mvh/Urban

#77 Tack. Det var detta jag ville få fram.

Det är oerhört viktigt att ett samarbete kommer till skott och det snabbt. Men när man får en utskällning av frun till ett avelsråd när man ringer för rådfrågning, man behandlas som något katten släpat in, på utställning av den lokala ssf avdelningen. När dom knappt svarar på mail. Vad händer då? Jo, ingen tar kontakt med avelsråden. Därav ställer jag inte ut längre i ssf,s regi.

Nu har jag haft en mycket fin kontakt med ett av avelsrådet på sista tiden så jag och flera hoppas innerligt att ett samarbete öppnas med det snaraste. Ett samarbete har tydligen börjat med Finland om jag förstått saken rätt.

Och varför inte ta upp starterna igen för älgjagande nobsar? Som det nu är plockas nobsar bort från avel så till den grad att det snart inte finns något kvar att avla på.

Att stoppa klövviltsjagande nobsar kommer inte lyckas. Varför inte haka på och glädjas över ytterligare användnings områden för vår otroliga duktiga och framför allt friska ras, även om det finns ep. Patellan är så låg så den är inte ens aktuell att registrera. Att det drabbar i största del klövviltsjagande vill jag hemskt gärna få lite statistik på. För under alla år jag haft med nobsar att göra har jag inte hört talas om fler fall en ett och den hunden kom från en linjesom är ökänd med både ep och katarakt. Du är nog så pass insatt att du vet vilken jag menar. Och den linjen passar jag mej noga för.

Hoppas på ett framtida fint och sunt samarbete med ssk.

Att norrbottenspetsen har blivit så populär nu är mycket pga vargens framfart. Många lägger ner jakten med jämtar och börjar med nobs i stället eftersom den inte jagar så långt från föraren. Till och med fågel och älghundsdomare köper nobs. För älgjakt. Det säger en hel del.

Som ett brev på posten hehe [emoji13]

Tror jag hittat grabbarna jag ska ta kontakt med [emoji106]

Rävjägaren.

I mångt och mycket håller jag med dig, det vore inte alls bra att dela upp rasen och aveln på fågel eller klövviltsjagande hundar. Själv håller jag som du nog vet på med finsk spets, vi avlar kors och kryss mellan fågel och älglinjer det funkar hur bra som helst, hundarna jagar det föraren skjuter. Jag antar att nobsen fungerar lika och vi förlorar en del av genpolen om vi ska vara för strikta. Alla friska hundar med bra jaktanlag behöver komma ut i aveln oavsett vad husse/matte jagar. Däremot tycker jag att det är att kasta pärlor för svinen att jaga gris med våra småspetsar.

Rävjägaren.

I mångt och mycket håller jag med dig, det vore inte alls bra att dela upp rasen och aveln på fågel eller klövviltsjagande hundar. Själv håller jag som du nog vet på med finsk spets, vi avlar kors och kryss mellan fågel och älglinjer det funkar hur bra som helst, hundarna jagar det föraren skjuter. Jag antar att nobsen fungerar lika och vi förlorar en del av genpolen om vi ska vara för strikta. Alla friska hundar med bra jaktanlag behöver komma ut i aveln oavsett vad husse/matte jagar. Däremot tycker jag att det är att kasta pärlor för svinen att jaga gris med våra småspetsar.

Då har vi samma uppfattning förutom att man kan vända på det sistnämnda, man kan hitta en pärla att jaga svinen med [emoji12]

Ha ha ha, ja nog är våra småspetsar pärlor nog, men grisjakt, NÄÄÄÄÄ.

Jag skulle ju väldigt gärna vilja veta vilken/vilka inom avelsrådet du talat med. Ta det gärna på PM.

Ha ha ha, ja nog är våra småspetsar pärlor nog, men grisjakt, NÄÄÄÄÄ.

Om du skulle bortse från rasvården, och titta på grisjakten! Nämn någon hundras som skulle vara mer lämpad att jaga gris med på en skapligt gristät mark?

Jag har sett några hundra hundar under jakt, och visst finns det duktiga individer ur många raser...

Och jag om någon vet att man kan misslyckas med injagning av en finnspets om man inte hittar några grisar att jaga in den på.....

Men om jag skulle välja ras för enbart grisjakt....blev det finnspets 9ggr av 10.....den 10de blev det norrbottning!

Det är bara att inse att dom är otroligt lämpliga som grishundar...!

mvh/Urban

#77 Tack. Det var detta jag ville få fram.

Det är oerhört viktigt att ett samarbete kommer till skott och det snabbt. Men när man får en utskällning av frun till ett avelsråd när man ringer för rådfrågning, man behandlas som något katten släpat in, på utställning av den lokala ssf avdelningen. När dom knappt svarar på mail. Vad händer då? Jo, ingen tar kontakt med avelsråden. Därav ställer jag inte ut längre i ssf,s regi.

Nu har jag haft en mycket fin kontakt med ett av avelsrådet på sista tiden så jag och flera hoppas innerligt att ett samarbete öppnas med det snaraste. Ett samarbete har tydligen börjat med Finland om jag förstått saken rätt.

Och varför inte ta upp starterna igen för älgjagande nobsar? Som det nu är plockas nobsar bort från avel så till den grad att det snart inte finns något kvar att avla på.

Att stoppa klövviltsjagande nobsar kommer inte lyckas. Varför inte haka på och glädjas över ytterligare användnings områden för vår otroliga duktiga och framför allt friska ras, även om det finns ep. Patellan är så låg så den är inte ens aktuell att registrera. Att det drabbar i största del klövviltsjagande vill jag hemskt gärna få lite statistik på. För under alla år jag haft med nobsar att göra har jag inte hört talas om fler fall en ett och den hunden kom från en linjesom är ökänd med både ep och katarakt. Du är nog så pass insatt att du vet vilken jag menar. Och den linjen passar jag mej noga för.

Hoppas på ett framtida fint och sunt samarbete med ssk.

Att norrbottenspetsen har blivit så populär nu är mycket pga vargens framfart. Många lägger ner jakten med jämtar och börjar med nobs i stället eftersom den inte jagar så långt från föraren. Till och med fågel och älghundsdomare köper nobs. För älgjakt. Det säger en hel del.

Prata inte med frun/maken nästa gång så går det nog bättre. Söker du avelsrådet, prata med avelsrådet, annars kan du lika gärna ringa mig, eller min granne eller min gamla morsa.

 

Tja, varför inte älgstartande nobsar? Jag menar att nobsen endast undantagsvis är bra på älg, därför anser jag det meningslöst. Har faktiskt aldrig hört om en nobs som är bra på älg. Därmed inte sagt att det inte KAN fungera dugligt. Däremot är nobsen jäkligt vass på vilt som träar, mård, ekorre och fågel. Det är därför en nobs iår vann skallkungen. Att SM sällan beror på många saker, men tittar man på jaktprovstatistik så är de bra nobsarna lika bra som de bra finska spetsarna och även genomsnittligt så ligger de ungefär lika. Jag vet också att R. Samuelsson skrev om att om man inte har jaktprov och premierar nobs på älg så utarmar man rasen genetiskt. Alla vet att just den mannen drev stenhård inavel, något som direkt minskade antalet tillgängliga gener med 25%. Vad han har att säga i genetikfrågor som är vettigt är YTTERST begränsat. Ja, han fick fram bra tävlingshundar på kort sikt, men det är allt.

 

Problemet när man kör älgprov är att proven delvis styr aveln. Det kommer då leda till att man avlar på längre förföljanden, större sök samt att de skäller just älg. Jag utgår från att en nobs som skäller fågel under pågående älgprov får minuspoäng eller diskas och då kommer man dessutom att försöka avla bort just egenskapen att skälla fågel. För det är så, en hund som söker i rundor om upp till 10min och har förföljanden på ca 200-300m inte blir någon speciellt bra älghund. I Norge har de speciella Laikaprov som ordnas av Laikaklubben, och de är tänka att premiera hundar som jagar olika djur. Men kollar man där så krävs det sök och uttag över en kilometer bort för att få höga poäng, det fungerar väldigt dåligt i fågelskogen där många fåglar flyger därifrån. En hund som skäller fågel 1000m bort skjuter man endast undantagsvis fågel för.

 

Alltså, vi har två fungerande raser på fågeljakt med skällande hund. Nobsen är en mycket liten ras och avel inriktat på individer som har ett beteende som avviker från rasens norm får fort genomslag. Det gör att man snabbt förlorar nobsen som skällande fågelhund. En av de viktigaste egenskaperna hos en skällande fågelhund är beteendet att stanna upp i förföljandet och lyssna efter vart fågeln slår i träd. Den egenskapen är väldigt väldigt värdefull och kan snabbt gå förlorad när man avlar efter ett beteende där hunden ska förfölja älg. Älgen är ett väldigt lättjagat och korkat villebråd. Dels springer de på backen och lämnar spår stora som människofötter med massa vittring, de kan heller inte flyga iväg ett par kilometer och försvinna i tomma luften som en fågel kan. Att ställa älg klarar en valp av, så det är inte därför jag menar att det är fel. Älg kan man i princip jaga med vad som helst och man får skjuta en 20-30älgar (inget ont om din hund i det sammanhanget). Vi kan framöver räkna med en betydligt mindre älgstam, och då får man också räkna med att såtarna man jagar blir större för att ha rimlig statistisk chans att det står en älg där. Då kommer nobsen att bli än mindre lämplig.

 

Vem ska annordna proven? Hundarbete kräver funktionärer och SSF är redan överlastat med arbete och har svårt att rekrytera nya funktionärer. Folk är inte direkt intresserade av långsiktigt arbete och mål som kanske ligger ett par decennier fram i tid. Folk vill ha omedelbar belöning och därför köper man alltså fungerande fågelhundar och gör gris och skithundar av dem. Man skördar av det arbete som skett i årtionden men är inte villig att hjälpa till framåt överhuvudtaget. Det som får en klövviltsjägare att använda en nobs är ren egoism och kortsiktighet. Jag är inte förvånad över att det är så, men jag gillar det inte. Ja, älghundsklubben kan säkert lägga till ytterligare en ras i sina prov, men då blir det alltså i konkurrens med redan existerande älghundsraser och aveln kommer medvetet och kortsynt ledas åt samma håll som för dem. Vill man ha en älghund köper man en älghund, vill man ha en älghund utan sök och utan förföljanden så köper man en usel älghund, inte en specialiserad fågelhund.

När det gäller EP i kullar som gått till klövviltsjägare de senaste åren så får du prata med avelsråden om det eftersom du ändå inte tror på mig. Kan bara tillägga att jag är 100% säker på min sak där.

 

Vill också säga att jag förstår att du är glad i din hund och att du tycker den är bra, det tycker jag du ska fortsätta med oavsett vad jag säger. Att vi har olika syn på vad som är en bra älghund hör till och beror på vad vi har för erfarenheter från förut. Jag har jagat mycket med hundar det skjutits över 30älgar per säsong för. Mina inlägg handlar inte om mig eller dig personligen eller våra hundar. Jag skriver utifrån ett perspektiv att jag fortfarande om 20år kan köpa en nobs som är frisk och en bra fågelhund med den ärftliga egenskapen att lyssna och som saknar drevskallsanlag. Jag hade argumenterat precis likadant om jag hade haft en jämthund och jagade älg om jag diskuterade med någon som menade att jämten var en skitlämplig fågelhund och att man borde få starta fågelprov med den. Ja, jag skrev för långt den här gången också.

Jag trodde i mitt enfald och vad jag läs här på forat att den nya tidens grishund är en ohelig alians mellan waktel och gråspetsar, en styggelse i mina ögon. Där förstör man målmedvetet många års träget arbete att renodla raser till vad dom är avsedda för. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man vill vrida tiden tillbaka så där en 50år, jag minns min barndoms gatukorsningar, ja en del av dom jagade nog men de flesta ägnade det mesta av sin tid med att bita folk i benen.

Burzum du glömde en sak, älghundsklubbenVILL INTE anordna prov på älg för Nobs och Finsk Spets.

Kan ju också göra det klart att jag inte har något uppdrag i SSF, eller representerar dem på något sätt. Jag bor inte ens i Sverige. Det jag skriver, skriver jag utifrån egna tankar - de är dock inte gripna ur tomma luften. Jag har erfarenhet av att försöka jaga in nobs på älg, och jag har erfarenhet av nobs i grishägn. Eftersom jag känner folk som äger testhägn så får jag höra en del om hur det brukar fungera, så det jag skriver är inte fria fantasier i min förvirrade hjärna. Den som eventuellt vill att jag ska utveckla mina egna erfarenheter sänder mig ett pm.

Rävjägaren.

I mångt och mycket håller jag med dig, det vore inte alls bra att dela upp rasen och aveln på fågel eller klövviltsjagande hundar. Själv håller jag som du nog vet på med finsk spets, vi avlar kors och kryss mellan fågel och älglinjer det funkar hur bra som helst, hundarna jagar det föraren skjuter. Jag antar att nobsen fungerar lika och vi förlorar en del av genpolen om vi ska vara för strikta. Alla friska hundar med bra jaktanlag behöver komma ut i aveln oavsett vad husse/matte jagar. Däremot tycker jag att det är att kasta pärlor för svinen att jaga gris med våra småspetsar.

 

Finner det intressant hur du formulerar dig genom tråden utan att lägga värderingar i själva avelsfrågan. En bra grishund är en bra grishund oavsett om den är blandras, renrasig, har knorr, är ful/snygg eller är rosa. Det jag vill mena är att en bra grishund är minst lika svår att få fram som en bra fågelhund, renrasaveln går ofta bet varför blandraser är vanliga. En grisspets skall enligt många ink. mig vara liten och smidig med stor dådkraft, återfinns det i vissa individer av fågelhundarna förstår jag inte varför det inte skall få användas i grisjakten, om man verkligen värnar om rasen? Att det finns en fortsatt stor efterfrågan på gråwachtlar berättar för mig att det är en fungerande kombination vid seriöst avelsarbete, helig eller ej.

 

Tror förvisso att oavsett är en gråhund ett säkrare kort om man vill ha en renrasig och tillika smidig grisspets.

Finner det intressant hur du formulerar dig genom tråden utan att lägga värderingar i själva avelsfrågan. En bra grishund är en bra grishund oavsett om den är blandras, renrasig, har knorr, är ful/snygg eller är rosa. Det jag vill mena är att en bra grishund är minst lika svår att få fram som en bra fågelhund, renrasaveln går ofta bet varför blandraser är vanliga. En grisspets skall enligt många ink. mig vara liten och smidig med stor dådkraft, återfinns det i vissa individer av fågelhundarna förstår jag inte varför det inte skall få användas i grisjakten, om man verkligen värnar om rasen? Att det finns en fortsatt stor efterfrågan på gråwachtlar berättar för mig att det är en fungerande kombination vid seriöst avelsarbete, helig eller ej.

 

Tror förvisso att oavsett är en gråhund ett säkrare kort om man vill ha en renrasig och tillika smidig grisspets.

Just dådkraften är nog det som fäller nobsen som grishund. Hade de besuttit den dådkraft som krävs hade det skällts mycket på björn i fågelskogen och det gör det inte. De flesta fågelspetsarna (båda raserna) slutar jaga helt när björn är i närheten och det kan ta timmar innan det lossar igen, ofta får man byta mark och åka en bra bit med bilen. En lätt byggd gråhund bör vara lämpligare ja.

Just dådkraften är nog det som fäller nobsen som grishund. Hade de besuttit den dådkraft som krävs hade det skällts mycket på björn i fågelskogen och det gör det inte. De flesta fågelspetsarna (båda raserna) slutar jaga helt när björn är i närheten och det kan ta timmar innan det lossar igen, ofta får man byta mark och åka en bra bit med bilen. En lätt byggd gråhund bör vara lämpligare ja.

Håller med att det är få som skäller björn, men att många är rädda och slutar jaga är något jag sällan stött på. Ingen av mina egna har varit björnrädda och bara någon enstaka som jag sett på prov eller kamraters har varit det. Det vanligaste är att dem helt nonchalerar björn och vilket jag tycker är klart trevligast

 

Sedan det roliga att dem jag stött på som faktiskt skällt björn har samtliga varit hundar som man upplevt som veka i det dagliga livet, men då har få av dem jagat björn aktivt utan mera skällt bara för att björnen råkar vara i deras väg.

 

Ska tillägga att jag själv bara ägt finnspetsar och även dem flesta jag dömt och jagat med varit finnar så nobsen har jag ingen vidare koll på

Jag förstår din vilja att värna om rasen....vad jag inte förstår är din argumentation varför man inte skulle jaga gris med dom!?

Jag har tyvärr som jag tidigare skrivit ingen större erfarenhet av nobs, men har iaf lite erfarenhet av finnspets! I mina ögon skiljer dom sig obetydligt i jaktsätt!...rätta mig om jag har fel!

Det jag söker hos den optimala grishunden, är smidighet och dådkraft/rovviltsskärpa! För jakt i södra sverige är dessutom ett väl avägt sök, samt ett måttligt förföljande önskvärt, i kombination med att avbryta viltarbete som ej resulterar...

Det är precis dessa egenskaper som är utmärkande för småspetsarna! Du skriver att du har erfarenhet av nobs i grishägn, vilka erfarenheter har du? Jag har svårt att tänka mig att dom skulle vara negativa....

Jag är tyvärr inte lika påläst som dig, men har i min senilitet minnet av att finnspetsen började avlas med inrktning mot fågeljakt i slutet av 1800 talet, i finsk nationalromantisk anda, för att skapa en national"sport"hund, till skillnad från allmogens allroundhundar.

Under mitten av 1900talet började vi i sverige försöka oss på motsvarande, och nobsen kom till!

Dessa hundar har dock som jag förstått det funnits i många hundra år tidigare......

De senaste 20 åren har ett nygammalt vilt etablerat sig i sverige, vildsvinet,

Det har fram till för några år sedan inte funnits någon rasavel riktad mot vildsvinsjakt inom någon hundras överhuvudtaget, då den viktigaste avelsutvärderingen, jaktproven, inte funnits.

Idag finns det olika former av jaktprov för gris, beroende av hundtyp/ rasklubbstillhörighet.

Eftersom jag framförallt värnar om de nordiska spetsarna, lämnar jag de kontinentala raserna utanför diskussionen. Motståndet inom säk, vad gäller vildsvinsprov, har varit, och är fortfarande stort. Dock har dom till slut anammat, en enligt mig bra provform, utformad efter den svenska jakten.

Varför skulle inte ssf kunna utforma en provmodell, och visa att man följer med i utvecklingen, ist för att köra huvudet i sanden....

Jag är ingen fantast av alla de korsningshundar som finns, och håller inte med mkj, då jag tycker en mycket stor del av den aveln är oseriös!

När det finns renrasiga hundar, som det redan avlas på, som är lämpade för viltet, vore det då inte lämpligt att ta tillvara det.....?!

Ursäkta mitt långrandiga, lätt svamliga inlägg, det är bara det att jag haft nöjet att jaga med en bra finnspets, som jag trots lite partiskhet, rankar bland de 3-4 bästa grishundar jag sett!

mvh/Urban

Varför skulle inte ssf kunna utforma en provmodell, och visa att man följer med i utvecklingen, ist för att köra huvudet i sanden....

mvh/Urban

SSF kör nog inte huvudet i sanden!

Men att kräva att dem även ordnar grisprov är väl mycket begärt, i princip alla föreningar har kämpigt att klara arbetet redan idag så vill man förändra får man jobba själv istället för att lasta ännu mer på dem som redan har häcken full

Du har helt rätt lars, och ber om ursäkt för mitt oskäliga påhopp mot ssf. Det jag menar är egentligen oviljan till dylika prov. Jag är dock inte insatt i klubbverksamheten, men tror ändå att det torde vara fler med mina tankegångar i ssf syd!

Vet inte hur det ser ut i verkligheten, men misstänker att det inte finns speciellt stor andel meriterade hundar söder om dalälven.....möjligen några i kanten norra värmland, södra dalarna där det inte finns speciellt mycket mer än fågel att jaga....

mvh/Urban

SSF syd har jag aldrig hört några önskemål om annat än fågelprov och visst finns där en del meriterade hundar.

 

Tycker det är naivt att tro att SSF som slitit med att främja rasen som fågelhund skulle göra en kovändning bara för att några promille fått för sig att jaga gris med raserna.

 

Men återigen vad man jagar med sin hund påverkar aldrig genetiken, börjar man däremot att avla för andra ändamål är det något helt annat!

Men Lars!!!!!!

Problemet är inte grisjakt i sig själv.  En spetshund ställer under förutsättning att dådkraft finns alla djur i skogen som låter sig ställas, nemas problemas. Enligt min uppfattning så saknar nobsen en del av den dådkraften. Det är egentligen något som många av oss uppskattar då vi dels går i väldigt björntäta marker, dels gör det med finkalibriga vapen. Björnjakt är för de med betydligt större kulor än oss fågeljägare Björnar är jävligt obehagliga tycker jag personligen, och eftersom jag ständigt-varje dag jagar i närheten av björn så uppskattar jag att hundarna inte retar upp björnen genom att springa och jävlas med den. Ett problem i aveln på klövvilt är att folk medvetet försöker förstärka anlaget för drevskall. De har självklart missförstått hur ståndhundsjakt går till men så är det, folk vill tom jaga hjort med dem. Ja, hjorten står ibland för hund, men oftast inte. Därför används i Norge där det finns en väldigt stor och gammal hjortstam just drivande hundar (tax osv). Och det i terräng som är brantare än vad som finns Sverige överhuvudtaget. En ståndhund ska hålla käften så länge inte viltet står stilla eller rör sig mycket långsamt. Om det dök upp en massa tjommar som tyckte att man ska avla fram drevskällande hundar av jämthunden så tror jag det skulle ta hus i helvete, det här är lite samma med nobsen.

 

I grishägn så var det just dådkraft som saknades även om det blev en del skällande, något jag hört om andra som också varit där med nobsar eller nobskorsningar. Det var en sugga med kulting och allt gick väl annars som det skulle, höll sig på vettigt avstånd och hade vett att hoppa undan när suggan attackerade. Det går dock inte att bedöma huruvida en hund är lämplig eller ej vid ett sånt test. Det är i frisök som hunden visar vad den går för. Min erfarenhet är att småspetsarna gärna skäller älg, springer efter hare och rådjur osv om de råkar springa rakt på dem i skogen. Däremot söker de inte aktivt efter dem och struntar i fågel på såna sök.

 

Hundrasers ursprung kan man dividera mycket om, men om vi antar att generationstiden för en hund är 3år så har man alltså avlat för specialiserade egenskaper i mer än 30generationer. Laikorna däremot blev inte konsoliderade förrän in på 70talet och där är det få generationers avel som ligger i de rasrena hundarna. Det är också det som gör att variationen kan vara så stor inom raserna. Ena laikan är en utpräglad älgspecialist, andra jagar helst björn och den tredje jagar helst fågel och den fjärde inte alls.

 

Om man inte menar att nobs och finsk spets är specialiserade fågelhundar så underkänner man 100år av riktad avel (nobsen fick sin första rasstandard för 100år sen ganska precis). Tror nog man måste inse att den aveln faktiskt betytt något och kommer att betyda i framtiden. Det kommer alltid i alla raser finnas individer som visar ett annat beteende än det vanliga. Det har med normalfördelning av egenskaper att göra. Men det går inte att bygga sitt jagande och hundägande på extrema individer. Lika lite som man kan förvänta sig att få en skallkung när man köper nobsvalp så kan man inte heller förvänta sig att få en hund man skjuter 200älgar för. Förväntningen bör ligga så att man kan förhoppningsvis skjuta en fågel en bra dag i skogen. Det tyder genomsnittliga jaktprov på för både finsk spets och nobs. Målsättningen i rasklubben ligger i att bevara och förstärka det rastypiska jaktsättet, alltså att få fram fler skallkungar - inte att få fram den otroligt udda skapelsen som får 200älgar på samvetet. Det är naturligt, och det är bra. De andra raserna är nämligen bättre på både älg och gris.

 

Varför kämpa i motvind när man kan gå in i en fungerande gemenskap ihop med andra klövviltsentusiaster och delta som funktionär på både jaktprov och utställningar. Ihop med jaktliga kollegor kan man då låta sina hundar utvecklas och ta nästa steg på jakthimlen. Köper man en älghund får man med stor sannolikhet just en älghund, köper man en fågelhund så får man en hund som med stor sannolikhet skäller fågel mesta tiden. Har man dessutom en riktig tur och jobbar hårt kan man få till en mårdskällare, finare går det väl inte att ha det. Blir inte heller nån hund som går jaktprov, men alla fågeljägare tackar en. Ja, man kan prägla en hund på ett visst vilt, men hunden har också en inneboende ärftlig drift som det inte går att göra nåt åt utan att straffa hunden och tabubelägga vilt. Det kan vara förnuftigt när det gäller får eller ren, men inte fågel. Jag har som sagt själv gått i motvind, och det är av mina egna erfarenheter jag skriver. Jag har försökt få till en älghund och det visade sig faktiskt vara omöjligt. Istället valde jag att göra som hunden ville, jaga fågel så jag har slutat med älgjakten helt och har bosatt mig på för fågeljakt lämpligare plats och tog klivet in i en gemenskap där alla drar åt samma håll istället för att vara en jävla vrångbock. Det mår rasen bäst av.

Den som tror att nobsen tidigare varit en klövviltsjagande hund men att detta blivit förbisett och förstört av SSF bör ta sig en rejäl funderare på hur klövviltstammarna såg ut i norra sverige från 1950talet och bakåt i tiden. Om du tror att hjort och älgstammen såg ut ungefär som nu så får du begrava näsan i litteraturen och stanna där tills du nyktrar till. Nästa sak man bör fundera på är vilka som jagade älg tidigare. Kan upplysa om att det i stort sett inte var vanliga bondjägare. För övrigt har mycket av älgjakten bedrivits med fångstgrop.

 

Alltså, nobsen har varit den ensamme vildmarksjägarens hund. För den sköts mård, ekorre, skogsfågel och sannolikt även sobel. Päls gav fantastiskt bra betalt och skogsfågeln gick ner på tvären som mat under veckolånga jaktturer. En hund som i det läget springer iväg och jagar älg är ekonomiskt värdelös. Det är svårt för en ensam jägare att ta hand om en älg kanske miltal hemifrån. En hund som däremot ihärdigt ställde småvilt försörjde hela storfamiljer. Det är med bakgrund i det man bör se nobsen, inte ha fria fantasier att den förr var en kanonhund på älg. Det är helt enkelt orimligt om man ser till hur älgstammen såg ut och hur jakt bedrevs. Ja, att nån enstaka författare nämner en individ som suverän och detta grundar sig på vad han upplevde som 5-6år gammal och man väljer att tro på det, ja, då kan man lika gärna fortsätta tro att jorden är platt, grisar kan flyga och att kärnkraft är säkert. Alltså, rasen har en genetiskt grundprogrammering som gör att den faktiskt skäller ekorre och andra träande vilt. För den som inte riktigt har fattat det här med ärftlighetslära så rekommenderar jag Charles Darwins banbrytande bok "Om arternas uppkomst", där det faktiskt står en del om hundar, och andra tamdjur. (kan också lägga till att 1800talets älgjägare faktiskt jagade med en hund de redan då kallade jämthund. Den som är intresserad av just detta tar och läser Elof Frisendahl som väl faktiskt är bland det bästa som är skrivet om jakt på svenska)

Nobsen och även finnspetsen var småvilthund ja visst. En god småvilthund var guld värd och försörjde som Burzum sa stora familjer. Det sköts nog en och annan älg i lönndom för dessa hundar oxå men älgjakten var förbehållen storherrarna och den som åkte fast med tjuvskjuten älg hade fängelsestraff att vänta,därför sköts det nog inte så många älgar för dessa hundar. Nej en hund somm kunde skälla ihop en månadslön i timmerskogen på ekorre, mård och utter samt även ge mat i grytan till hungrig jägare var mycket mer värd än en som skällde ihjäl en eller ett par älgar i sin livstid. Lär er rasernas historia innan ni börjar tro att dessa var storviltshundar från början.