Collins tränar kamouflage inför morgondagens äventyr bland änder och gäss. Stadgetränade på kanin i trädgården också - varför, varför husse undrade han.

 

En fråga, hur gör ni med hundens ständiga vilja att bära runt på allt den får tag i hemma? Så är det såklart med en apporterande hund och jag vet att man inte ska banna den för det, men man måste ju begränsa det på något vis. Nu när jag tröttnar på allt bärande och ibland gnagande på saker och när jag inte kan hålla 100% koll på honom så avgränsar jag honom till hallen och tar bort allt utom sånt som han får bära/gnaga på. Försöker när jag kan alltid byta ut de förbjudna sakerna mot en tillåten leksak, men det blir ju ett jäkla bytande hela tiden och det är ju inte alltid man har en tillåten sak i närheten. Hur gör ni, lär ni hunden vad som är förbjudet att bära på och vad som är tillåtet?

Tålamod, tålamod. Efter ett tag förstår de nog att husses obeskrivliga lycka att få en nyskjuten fågel levererad i handen smäller högst av allt. Visst är det charmigt när de överlyckliga kommer med en svettig socka, viftande och svängande med hela sin lekamen.

Jag har dock icke tidigare haft någon hund som uppvisat sådan extrem bärvilja. Som synes på bilden kan den lille ibland lägga ifrån sig bytet. Även om det gäller att hålla sig väldigt nära.

 

Ja, det kanske ger sig... som sagt, extrem bärvilja. Väldigt sällan som man ser honom utan något i munnen, och bär han inte på något för tillfället så är han alltid på jakt efter något lämpligt...

Fin bild, de verkar vara bra polare  

6 hours ago Namibia sa:

Tålamod, tålamod. Efter ett tag förstår de nog att husses obeskrivliga lycka att få en nyskjuten fågel levererad i handen smäller högst av allt. Visst är det charmigt när de överlyckliga kommer med en svettig socka, viftande och svängande med hela sin lekamen.

Jag har dock icke tidigare haft någon hund som uppvisat sådan extrem bärvilja. Som synes på bilden kan den lille ibland lägga ifrån sig bytet. Även om det gäller att hålla sig väldigt nära.

 

Du får döpa om honom till Caddy.

Nähädu, en riktig jägare spelar INTE golf.

Det är Wachtel i denna blandning. Fan vad kul det är det har regnat och det är massor av pölar i alla gropar på tomten.

Skitig hund är lycklig hund

23 minutes ago thjona sa:

Skitig hund är lycklig hund

Japp.

Fick det här ifrån Trollas matte på mailen.

Hej Peter! Fint på fjället nu, idag har Trolla spårat ripa. Och det är nog bara en tidsfråga till hon stöter tjäder, vi har haft kontakt med några stycken nu, Så kul med henne, hon är riktigt duktig i skogen! Vi har också skottränat henne på avstånd, hon verkar oberörd. I morgon ska vi träffa Gnista igen. Trolla är lite större än Gnista, längre ben och kraftigare huvud, Trolla är faktiskt skitsnygg! 

I brist på valpkurser går vi nu på Spaniel & retriverklubbens träningar (bland tävlingshundar..) men vi är med på det som går och ser å lär sedan är det ju bra social träning. Trolla trivs i a f  /kram Helena & Kjell

 

Ps. Hälsningar från en av dina Wachtelvalpar (blond)  "Chili" från Sthlm som var här uppe för jakt men hamnade på kliniken och blev Opa:d pga lite för många strumpor i magen.. Det gick bra. ☺

Idag så var vi på lite skogs träning igen, nu med det nya T-5 mini halsbandet som passar super bra.

Faxe, har du koll på vad du får för räckvidd på ditt T5 mini? Jämfört med t ex DC40? Tycker min gamla DC40 blir lite väl klumpigt på en sådan liten hund, funderar på att ev byta. Trött på omodern funktion på 220:n också. 

11 minutes ago Namibia sa:

Faxe, har du koll på vad du får för räckvidd på ditt T5 mini? Jämfört med t ex DC40? Tycker min gamla DC40 blir lite väl klumpigt på en sådan liten hund, funderar på att ev byta. Trött på omodern funktion på 220:n också. 

Jag tar och hänger ut den på staketet och tar en sväng med bilen så får vi se. Återkommer snart.

Tillbaka från snabbtestet. Jag har kontakt ca 2- 2,5 km, fick in det sporadiskt på 3 km oxå. Ena DC- 50 halsbandet hade jag inga problem med på 3 km det andra laggade lite.  Men det var en jävla tur att jag kollade min 320 då jag verkar ha något antenn strul. Blir till att skicka in den innan jakten.

Trolla och Gnista.

Tack Faxe, du är en pärla. 2,5 km lär vara fullt tillräckligt för mina behov.

Änderna har börjat samlas i ån. Tidig morgon, ruskväder. Avancerat, men lyckat skytte. Tre fina, feta drakar. Collins efterapporterade felfritt på äng och i havrefält. 

Livet är i sanning givmilt.

 

Kör en del skogsträning med Sören, vilket går bra...söker ut ca 50-100m och ibland på lite längre turer när han följer nått intressant spår. Än så länge har jag gjort detta på relativt viltfattiga marker utan några riktiga tätningar där vildsvin kan lura. Tanken är dock att släppa honom på vår ordinarie jaktmark snart, men där finns det hyfsat med vildsvin. Är det en dålig idé så här tidigt? Vill ju att han ska bli van med vildsvinsdoften men inte riskera att råka ut för någon närkontakt. Tänker dock att risken för detta kommer vara väldigt liten då han antagligen kommer vara ganska osäker i början och inte medvetet söka kontakt med eventuella grisar. Finns ju en hel del rådjur också som borde vara mer intressant till en början? Om jag släpper på marken, vilken vindriktning är bäst? Borde väl vara bäst att gå ner i vind? Då kommer ju eventuellt vilt ha koll på oss redan på långt avstånd och hålla sig undan och Sören får gå på markvittring. Risken då är väl att Sören inte känner luftvittringen från tryckande grisar i någon tätning och råkar komma alldeles för nära? Om vi går upp i vind så blir problemet det omvända, Sören känner vittring men grisarna kan bli överrumplade... Eller ska jag gå med han i band där det finns risk för griskontakt? Inte släppa än överhuvudtaget? Gå i mer öppen, gallrad skog?  

Collins hyser liksom sin husse en viss faiblesse för anddrakar. Denna gång blev det premiär för apportering i strömt vatten. Fungerade bra, med en kaja som bonusapportering därtill. 

Det är nu ofrivilligt konstaterat att han driver hare med skall. En duva hamnade i ett område med tät vass och björnbärssnår. Han gav sig med sedvanlig frenesi in i snåren men började efter ett tag skalla. Ut kom en hare och jag lyckades, kors i taket, blåsa av honom från drevet efter cirka 30 meter. Efter ett tag återupptog vi söket efter duvan. Fungerade tack och lov. Efter en kort stund kom han ut ur vassen med en stendöd duva. Det gick ju bra med lite tur, men får backa lite på den jaktliga användningen och köra mycket passivitet och stadga.  

 

Efter långt om länge kunde havrefältet tröskas. I skymningstimmen fattade Collins och jag post. En rävfärgad katt slog sina lovar i kanten 100 meter bort. I det absolut sista ljuset gjorde en räv sin entré. Räv mötte katt. Fem meter från varandra blev de stående, stirrande på varandra. Räv mötte då 168 gr Barnes TTSX, tecknade för bakombogträff, rusade och försvann ur sikte. 

Collins fick uppdraget att göra dödsöket. Klockren spårning 30 meter. Han uppvisade viss respekt för räven när han kom fram, liksom första gången han kom i kontakt med grävling.

 

1 hour ago Namibia sa:

Efter långt om länge kunde havrefältet tröskas. I skymningstimmen fattade Collins och jag post. En rävfärgad katt slog sina lovar i kanten 100 meter bort. I det absolut sista ljuset gjorde en räv sin entré. Räv mötte katt. Fem meter från varandra blev de stående, stirrande på varandra. Räv mötte då 168 gr Barnes TTSX, tecknade för bakombogträff, rusade och försvann ur sikte. 

Collins fick uppdraget att göra dödsöket. Klockren spårning 30 meter. Han uppvisade viss respekt för räven när han kom fram, liksom första gången han kom i kontakt med grävling.

 

Härligt Stort grattis till både husse och Collins. Alla hundar är inte så sugna på att spåra räv så det var lite extra kul att det var en räv.

2 hours ago Namibia sa:

Efter långt om länge kunde havrefältet tröskas. I skymningstimmen fattade Collins och jag post. En rävfärgad katt slog sina lovar i kanten 100 meter bort. I det absolut sista ljuset gjorde en räv sin entré. Räv mötte katt. Fem meter från varandra blev de stående, stirrande på varandra. Räv mötte då 168 gr Barnes TTSX, tecknade för bakombogträff, rusade och försvann ur sikte. 

Collins fick uppdraget att göra dödsöket. Klockren spårning 30 meter. Han uppvisade viss respekt för räven när han kom fram, liksom första gången han kom i kontakt med grävling.

Grattis till er bägge!

Hittade lite bilder i från somras med Gnista och Smilla vid matbordet. De väntar på att husse skall bli klar vid grillen. Obs. Det är alkoholfri dricka.

Hade med mig Sören på älgjakten igår och tänkte att han skulle få gå med mig i skogen lite grann. Morgonen började med att sitta på pass ett par timmar med hunden i bilen. Efter det beslutade vi att jag skulle gå med Sören för att se om vi kunde stöta ut något. Innan jag skulle bege mig med bilen till den position där vi skulle starta, släppte jag ut Sören så han skulle få kissa av sig lite men ganska omgående åkte svansen upp och viftade intensivt och han drog iväg....efter ca 100-150m drog han igång med ett ljust och ljudligt drevskall. Det var såklart härligt att höra, men vi var ju på fel ställe och jag misstänkte att det kunde vara gris då det var i en ganska tät plantering. Försökte kalla in honom, men det var inte så lätt (blir hem o träna mer...), men han kom tillbaka helnöjd efter ca 5min.

Packade in han i bilen och for sedan till utsedd plats. Vi började gå i lite sakta genom en höjd omgiven av åkrar, han sökte ut ungefär 50-100m o kom hela tiden tillbaka o sökte kontakt med mig mig mellan gångerna. Efter ca 15min börjar han söka intensivt och man ser att han är exalterad, han drar iväg och efter ca 50m kommer det drevskall som håller i några minuter innan en hare sprätter ut på åkern och lämnar såten mellan 2 passkyttar. Efter det går vi in i en lite större såt och det blir återigen upptag och drev i ca 5min, denna gång en råget med 3 kid. Det hinner bli ytterligare ett upptag inne i en tätning liknande det första vid kisspausen, ser inget djur men misstänker gris då det stod still och inte gick loss. 

Sören gick med mig ca 2 timmar och fick sen vila resten av dagen. Jag är såklart helnöjd och en stolt husse, då jag fått bekräftat att både jaktlusten verkligen finns där och att han driver med skall. Blir dock lite eftertänksam, borde jag bromsa nu? Han är ju bara 8 månader (snart..). Eller ska jag jaga lite försiktigt med honom denna säsong i lämpliga mindre såtar, för att jag på "riktigt" nästa år? Alla i jaktlaget är väldigt förstående och det finns ingen press därifrån alls.   

Det skulle bli en älgkalv till slut också, men tyvärr var den redan död när Sören hittade den....den hade gått ner sig i ett krondike och drunknat  stackars krake. 

 

Härligt att läsa. Precis sådär vill jag ha en kortdrivare. Förutom inkallningen då, men den kommer ju så småningom efter hårt arbete.

Riktigt kul att de små visar sådana takter redan, kan ju bli hur bra som helst.