Låter helt perfekt joco!!!! Jag brukar vara nöjd med 5 min första året, då jag vill ha korta hundar. Samt att du skall tänka på att han inte är färdigväxt i kroppen än. Nu kommer han ju inte bli så stor, men jag anser att man skall vara lite försiktig innan kroppen och muskulatur skall ha växt färdigt innan man börjar för fullt. Men det låter som om starten i hans jaktliv går skitbra. 

Jo, det känns riktigt bra  Kommer ta det lugnt med honom dock. Han får hänga med några gånger denna säsong o härja i de mindre såtarna till o börja med.

Älgjakt är inget annat än en dags god sömn hälsar Collins.

20 minutes ago Namibia sa:

Älgjakt är inget annat än en dags god sömn hälsar Collins.

En mycket klok hund, då sitta på älgpass betyder det samma för mig.

Lite kort uppdatering för att hålla liv i tråden... Har varit ute själv med Sören och släppt honom några gånger, stor jaktlust och driver det mesta med skall i några minuter, oftast rådjur. I helgen fick han göra två dödsök på älg resp. rådjur vilket han löste bra. Älgen var ett lite knepigare eftersök på ca 300m där älgen vinklat ett par gånger....var osäker om vi verkligen var på rätt spår ett par gånger, men det var vi  Han är dock väldigt taggad när spårselen åker på, så det går lite väl fort. Jag flänger med som en vante bakom och lyckas nätt o jämnt hålla fast i linan...jag får stanna han då och då, men då blänger han på mig som om jag är knäpp i huvudet och inte låter honom spåra på. Hur ska man göra för att få ned farten? Handlar det om mognad, brukar det bli bättre med åldern?

Det är lite ołika från hund till hund hans gammel mormor behövdes det ingen lina på alls. Försök bara hålla emot, men visst kan det bero på ungdomens iver.

9 hours ago joco sa:

Han är dock väldigt taggad när spårselen åker på, så det går lite väl fort. Jag flänger med som en vante bakom och lyckas nätt o jämnt hålla fast i linan...jag får stanna han då och då, men då blänger han på mig som om jag är knäpp i huvudet och inte låter honom spåra på. Hur ska man göra för att få ned farten? Handlar det om mognad, brukar det bli bättre med åldern?

 

Det kan ta en 12-13 år men till slut brukar även ivriga hundar bli så långsamma att det blir behagligt att spåra med dem.

Och att bromsa med spårlinan är förvisso effektivt, men har alltid risken att det kan uppfattas som en korrigering eller styrning och påverka spårningen. Särskilt i situation med mycket annan viltvittring och en ras är avlad att följa färska löpor som ex en wachtel. Är det en förarvek hund ökar givetvis risken att den feltolkar en signal via linan också.

Dessutom kan det aldrig vara bra för den egna uppmärksamheten på spårtecken mm att behöva agera ankare i terrängen. 

Träna in ett kommando för "sakta" är det enda som funkar imo.

 

Har en sån där lina i "plast" som blir väldigt hal när den är blöt, ska nog byta ut den till att börja med... Jag har försökt att vara absolut tyst när han spårar, för att inte riskera att säga nåt som kan feltolkas vid fel tillfälle (t.ex berömma när JAG tror att han är på rätt spår, vilket han i själva verket kanske inte är...). Säger heller inte "sök" eller nåt vid spårstart, då han mycket väl vet vad som gäller när sele och lina åker på ändå. Tanken är dock att jag ska köra lite lindrag på skidor med honom när han är helt färdigväxt, då kan det ju vara bra att träna in "sakta" som jag sen kan använda vid spårning kanske...?

Kommandot för fartminskning kan du nog med fördel introducera i annan situation.  

En liten rapport från Collins kan väl vara på sin plats. Han har nu visat sig vara stötande även på bäver. Vi var ute och gick längs en liten å och Collins jobbade under bössan. Det första han stötte var en bäver, den försvann med ett plask men kom snart upp igen på några meters håll. Collins tittade förebrående på husse som fotade istället för att skjuta. Bara hagelbössan med, annars så...

Han fortsatte med att stöta upp andpar i två omgångar. En drake gav skottläge och apporten i den strida strömmen gick perfekt. Avslutningsvis stötte han ut ett rådjur bara ett par meter från oss. Stannade fint vid vasskanten och fortsatte sedan att jobba under bössan. Lite imponerad av den lille att han redan kan skilja på att jaga under bössan och att kortdriva. Vi har nämligen prövat på att kortdriva rådjur. Intensivt och mycket snabbt sök, skall ett par, tre minuter och sedan åter.

Han har också varit med om att se ett par riktigt bastanta galtar bli skjutna. Han visar ingen direkt respekt. Går fram direkt och slickar blod, men biter inte i dem. Kanske läge att testa honom i hägn till våren trots allt. Kan ju vara bra att se hur det går, fast jag inte direkt behöver en grishund.

 

Kul o höra! Låter som Collins och Sören är rätt lika i det jaktliga (inte helt oväntat kanske..), stor jaktlust och bra förighet....även fast jag inte har fokuserat något på "jakten under bössan" utan bara som kortdrivare, spår och som duglig apportör. Jag misstänker ju att Sören har skällt lite på gris också, men har ju inte fått det helt bekräftat än. Tanken att prova släppa i hägn har slagit mig också för att se hur han beter sig så jag vet om jag behöver vara orolig eller inte när vi går i mer gristäta områden. Ser ju gärna att han jagar gris, men inte än (iallafall inte så nära)... Gällande älg, så verkar han inte tycka det är läskigt utan gick fram och slickade och luggade direkt. 

Efter många lyckade träningar och viss tvekan bestämde jag mig för låta Collins begå kortdrivarpremiär i skarpt läge. Snålblåst, regn, vall, å, vass och betesmark var inramningen.

Såten visade sig inrymma fyra rådjur, två harar, en bäver och en beckasin. Bävern, beckasinen, en av hararna och ett av rådjuren stöttes under bössan på korrekt sätt. Bock, get och kid drevs i två olika omgångar ca 150 -200 m. Skallgivning på löpan men inte på synkontakt, snabb återgång. Kidet hamnade i pass hos lillhusse och Collins första rådjur tumlade runt i gräset.

Vi fortsatte och i högt gräs stötte han upp en hare som drevs med skall i 150- 200 m förbi, men utom räckhåll för passkyttarna. Snabbt åter och stötte upp ytterligare en hare alldeles intill mig. Benellin fick tala. Första haren var ett faktum. Supernöjd husse

Va kul. Grattis! /P

 

Cita har också i helgen haft markviltspremiär. Rabbisarna på Gotland fick hålla undan ordentligt när det bar iväg  hon drev vid tight kontakt och släppte efter 1-3min. Sex rabbis blev det för henne....... Kunde lätt varit det dubbla men skyttet lämnade övrigt att önska..

//K 

Fan vad härligt. Det verkar som om de funkar precis som Izza och Jack planerade. Jag ligger själv efter med Smilla, bättring utlovas.

Tycker Izza och Jack ska planera om några år till. Jag ställer mig i kö 

2 hours ago Ken1 sa:

Tycker Izza och Jack ska planera om några år till. Jag ställer mig i kö 

Tyvärr så är nog inte mamma Izza kvar då. Men dottern Sita ställer redan upp sig, nu när hon löper.

Kan bra hålla med den där parningen verkar ha blivit verkligen lyckad. Om det blir en till parning så hoppas jag innerligt att jag kommer vara i en situation då så jag kan ta en om det går.

46 minutes ago Stainless steel sa:

Kan bra hålla med den där parningen verkar ha blivit verkligen lyckad. Om det blir en till parning så hoppas jag innerligt att jag kommer vara i en situation då så jag kan ta en om det går.

Jag skall ha dig i minnet, men jag hoppas innerligt att det inte blir någon mer tjuvparning. Men med kåtbocken jack så vet man aldrig, då han numer äter sig igenom stålburarna när tikarna är i höglöp.

Riktigt kul att se o höra, både Collins och Sita...stort grattis!!

6 hours ago Ken1 sa:

Tycker Izza och Jack ska planera om några år till. Jag ställer mig i kö 

Tanken har faktiskt slagit mig, hur gör man när man vill ha en till likadan  Kom igen nu faxe, släpp loss jack...bara en liten stund.

En vidunderlig vinterdag, nysnö, strålande sol och minus åtta. Ett unikt tillfälle för att begå Collins första vinterjakt som bara inte fick försittas. Han skötte sig med bravur, stötte två harar. Jaktkamraten och jag fick skjuta varsin. Den jag sköt gick något hundratal meter efter skott. Satte Collins på spåret och drevet gick igång direkt. Några gälla skall avslutade och han kom ivrig tillbaka och förde mig sedan till en stendöd hare. Det gick ju bra trots att vi inte hunnit till avsnittet om spår med apportering i hans träning. Han verkar mån om att husse ska ha bytet och inte han själv.

Hare verkar dessutom i största laget för apportering, blir mera släpande fast viljan finns. Har någon av kullsyskonen prövat på?

Det här blir ju bara bättre o bättre...

Var grymt sugen på att ge mig ut idag också i den fina spårsnön, men jobbet kallade.... Har inte provat apportera hare med Sören, dock stor älgklöv som också blir bra träning för nacken...men inget som inte lite envishet kan fixa.

En liten rapport igen. Hade med Sören på jakt i helgen efter ett par veckors uppehåll. Bestämde att vi skulle släppa honom i en ganska liten såt omgiven av åkrar. Märkte direkt att Sören var rejält (över-)taggad...tror att de båda dödsöken förra gången har ökad jaktlusten ytterligare. Fick det bekräftat när jag släppte honom och han drog iväg på ett 350(!)m långt sök, vilket i princip var bort till andra sidan såten. Kommer dock tillbaka till mig och ger sig iväg igen, men fastnar plötsligt vid en läskig passkytt i torn och ställer sig och skäller på honom ...just då var han inte mycket värd  Får dock loss han från ståndskallet och han ger sig av på sök igen och då blir det upptag, efter 1-2min har han drivit ett bockkid i pass och det smäller, och Sören driver vidare fram till djuret  geten och ytterligare ett kid kommer i pass till passgrannen, men de låter vi knalla vidare...

När jag kommer fram till skytten har han försökt att koppla Sören, men det gick inte så bra....Han är fortfarande rätt misstänksam mot okända människor och verkar också vara rätt bytesmedveten, vilket jag måste jobba bort... Djuret föll på plats men på marken syns dock ett 10-15m långt släpspår, Sören hade tydligen försökt att apportera rådjuret... 

Dagen efter var jag ute själv med honom och provade att släppa en kort stund, nu blev det också relativt långa sök på ca 300m....tidigare har de legat på 50-150m (max). Har tidigare uppmuntrat långa sök genom att stå still mycket i markerna, då jag varit rädd att han skulle bli för trång i söket... 300m är ju rätt lagom, men han är ju bara 9mån och jag vill ju inte att det ska bli mycket längre.

Nu tänker jag nog inte låta det skjutas något mer rådjur för honom denna säsongen, utan isåfall ska det vara älg eller gris...hoppas det blir lite spårsnö snart så jag kan vara lite mer selektiv i träningen. Vet fortfarande inte hur han jobbar med vildsvin, funderar på att prova det i hägn....eller tycker ni att det är för tidigt? Min ursprungsplan var att prova detta i april/maj när jaktsäsongen är slut och han är drygt ett år, borde jag hålla fast vid det?

Stort grattis till er! Det är alltid något speciellt med första viltet.

Beträffande att han söker ut 300 -350 m så tror jag nog att han i de situationerna känner varma slag. Min gamla wachteltik arbetade så, var hon mer än ett par hundra meter ut så blev det garanterat upptag.

23 minutes ago Namibia sa:

Stort grattis till er! Det är alltid något speciellt med första viltet.

Beträffande att han söker ut 300 -350 m så tror jag nog att han i de situationerna känner varma slag. Min gamla wachteltik arbetade så, var hon mer än ett par hundra meter ut så blev det garanterat upptag.

Tack!

Så kan det säkert vara, det kan ju varit samma grupp med rådjur som han gick efter i början men som lurade honom och vände upp vilket han missade i sin iver i hög fart. När han sen kom tillbaka fick han en chans igen...

Dagen efter när jag släppte han var det massor med dagsfärsk vildsvinsbök i området.