Jag tror att han tycker det är jävligt skönt att slippa syrorna. Underbart att allt funkar bra. Jag hade nästan glömt av tråden , så jag får fixa in lite bilder till helgen

Nu har det blivit som så att Smilla kommer att bo kvar här hemma och det kommer att bli Gnista som flyttar upp till Norrland. Hon kommer att bli granne med syrran Trolla och kampera ihop med en Irlänsk Setter (det du Jonsson). Det har varit svårt att komma till skott att göra sig av med en av de båda då de är så jäkla trevliga båda två, men det lilla förnuftet som finns kvar segrade till slut. Vi kan inte ha hur många hundar som helst. Här kommer det lite bilder på henne från ikväll.

Engelsk setter hade varit fint men den vita/gulvita hade varit fin också.

20 minutes ago lsjonsson sa:

Engelsk setter hade varit fint men den vita/gulvita hade varit fin också.

Undra om det inte var en Engelsk i alla fall, rapport kommer. Till Gällivari är det i alla fall.

6 hours ago faxe sa:

Undra om det inte var en Engelsk i alla fall, rapport kommer. Till Gällivari är det i alla fall.

Igår så flyttade mitt lilla hjärta Gnista flyttat till Gällivare, tyvärr så var jag tvungen att jobba så jag var inte hemma. Hon var nu nästan halvåret så man har hunnit att fästa sig en hel del till henne, så en viss saknad finns. Men det blir nyttigt både för henne och Smilla som stannar här hemma att komma isär. Men jag är övertygad att hon får det super i sitt nya hem, annars så hade hon blivit kvar.

Här är några bilder från deras sista dans, som jag tog innan jag åkte till jobbet igår. 

 

Väcker liv i denna tråd efter en lång vila...

Har kommit igång en del med träningen under sommaren, lydnad, spårning, apportering och framförallt passivitetsträning. Sören är väldigt lättlärd, men hans vilja att behaga o hans jaktlust gör att man måste hjälpa honom att komma ner i varv framförallt. Han är fortfarande väldigt skeptiskt mot nya människor och hundar, så det gäller att få folk att ignorera honom helt vid första mötet vilket inte alltid är så lätt ( att prata bebisspråk med honom är inte det samma som att ignorera honom som vissa verkar tro...). Med familjen och de han känner väl är han världens mysigaste och står ut med mycket stoj som barnen hittar på.

Idag var han med på duvjakt och fick efterapportera lite, det skötte han med bravur (stolt husse) och han trivdes som fisken... Det var hans första kontakt med varmt vilt.

 

Collins hälsar till brorsan och gratulerar till apportdebuten. Han låter också meddela att han återkommer med bilder från sina jaktliga eskapader från hav, äng och fält. Just nu är han och husse fullt upptagna med att bekämpa vildsvin i spannmålen så den virtuella världen får vänta några dagar.

Va kul o höra! Ser fram emot att höra mer. 

2 hours ago Namibia sa:

Collins hälsar till brorsan och gratulerar till apportdebuten. Han låter också meddela att han återkommer med bilder från sina jaktliga eskapader från hav, äng och fält. Just nu är han och husse fullt upptagna med att bekämpa vildsvin i spannmålen så den virtuella världen får vänta några dagar.

Vad kul att du tittat in här. Här inne  på Jaktsidanär det super trevligt, och efter ca 100 inlägg så öppnar det upp en massa mera intressant.

Det skall bli kul att få lite bilder på Collins oxå.

Ruskväder, strömavbrott och paus i jakten på vildsvinen i spannmålen, så tid för lite rapport.

Collins har nu börjat som heltidspraktikant på jakten. Vår gamla wachtel blev sjuk och jagar nu i de sälla. Det innebär att Collins är med vid min sida på alla jaktliga aktiviteter. Bra passivitetsträning. Han uppträder lugnt, tyst och fint trots allehanda djur alldeles intill oss. Skarpsynt som få, upptäckte första gången han var med en hjort 120 m ute i ett havre/bönfält, bara hornen stack upp. 

På bockpremiären smög vi oss tillsammans på 3 bockar inom 30 m håll. Tyvärr inget kulfång... Dagen efter gick det bättre men lite längre håll. Efter skottet spårade han från det bocken kom ut på fältet förbi skottplatsen och till det att den låg död, cirka 150 m sammanlagt. Klockrent, trots att vi bara tränat kortare släpspår innan.

På andpremiären i skärgården startade karriären som vattenapportör. Han apporterade spontant and, gås och kråka när han såg dem flyta ute i vattnet. Han får inte apportera i samband med skott ännu. Skottträningen gick för övrigt mycket enkelt och är helt oberörd i skott.

Lite spännande jakt på vildsvin i havren har det också blivit. Vi befann oss en morgon omgivna av trettiotalet smaskande grisar. Tre rödgrisar blev kvar. Vi kom mycket nära och Collins blev märkbart tänd av upplevelsen. Två av grisarna spårade han upp efter skott, 30 respektive 60 m säker spårning, mycket blod.

Socialt är han ett charmtroll och dagtjuv, älskar alla och älskas av alla. Det går också bra med andra hundar, älskar högintensivt bus när tillfälle ges.

Behändig storlek, som fadern. Hoppas att han inte blir större, bara grovnar lite. Nu i puberteten, lite vimsig därav och vi introducerar inga nya moment utan försöker befästa det han kan. Det mesta jaktliga verkar dessutom medfött. Har tränat en del på sök under bössan, funkar som det ska än så länge. Nu gäller det bara för mig att inte gå för fort fram.

Riktigt kul att se och höra lite från brorsan...verkar var en lite lurvigare variant av Sören, men det kanske beror på att han är blöt på bilderna. Sören har också kommit in i puberteten...går och småskvätter vid rastning och upplevs lite vimsigare och mer stressad än tidigare stundtals.

Sören går mycket på markvittring och har inga problem att lösa utlagda släpspår (utan blod), men är lite för snabb och forcerad med det kanske hör till åldern... Även han fick möjlighet att spåra rådjur efter skott på bockjakten, det tyckte han var riktigt skoj!

Vad har du tänkt att använda Collins till, främst apportering och eftersök eller tror du att han kan funka även som kortdrivare? Tror du skallet kommer att komma, eller vill du helst inte det? Håller med om att formatet känns väldigt lagom just nu, hoppas att de inte växer på sig allt för mycket framöver.

Beklagar att ni fick ta bort Wachteln, det är alltid lika jobbigt att ta beslutet att ta bort sin gamla kamrat...:-( 

Jodå, han är allt lite lurvigare. Det har kommit nu den senaste månaden. Jag ska använda honom vid och till all jakt jag sysslar med och jag jagar allt som står till buds i södra Sverige. Han får träda i aktion allteftersom vad som behövs. Eftersök av allt vilt, apportering i vatten framförallt men även på land, stötande under bössan, kortdrivare, ställande om han har de anlagen (verkar så men ej testat än), o s v.

Min prio när det gäller kortdrivande är inte vildsvin, men han visar lite takter med dem så vi får se. Annars är allt kortdrivande välkommet när den jaktformen är effektivast. Jag vill ha en hund som driver 5 -10 min. Kan nog tänka mig att han kommer att skalla på löpan. Släpper gärna skall vid lek och dylikt. Min gamla wachtel började inte skalla i löpan förrän han var året gammal så vi får se framöver.

Jag kommer inte att släppa honom som kortdrivare den här säsongen som det ser ut nu. Allt det andra ska sitta och lydnaden ska vara befäst i alla delar. Anledningen är att min erfarenhet är att de mer krävande momenten måste sitta först och det är lätt att ödelägga den träningen om jag släpper för tidigt. Mitt behov är en hund som kan mer än kortdriva. Min guru på det området är Sten Christoffersson. Bra beskrivningar om att träna spaniel i hans bok Fågelhundar och fågelhundsdressyr. Jag tillämpar i stora drag hans upplägg, fast lika konsekvent som han är jag tyvärr inte. Eftersom jag inte kan/ska tävla med hunden gör jag lite en egen spaniel/wachtelkombination så att Collins jagar helt efter husses preferenser.

Ser fram emot att höra om Sörens framtida bravader. Kan bli en kul tråd det här.

Låter super! Det är ungefär vad jag har tänkt, apportering, eftersök och förhoppningsvis kortdrivare....skulle det visa sig att han har förmågan att även ställa vilt så är det bara en bonus.

En fråga bara, hur får man ihop kombinationen "stötande under bössan" och kortdrivare? Risken är ju att det blir en kortdrivare med alldeles för snävt sök eller en stötande som alltid kommer utom hagelhåll...? Jag siktar på kortdrivare i första hand och försöker få honom att söka ut självständigt och offrar egenskapen "stötande under bössan" som det känns nu.

Vi får försöka hålla liv i den här tråden, vore ju riktigt kul om man kunde följa varandra lite.

Ska så här från sidan / som åskådare, utan kontakt och relation till någon inblandad bli väldigt trevlig att följa. /P 

Fyller på med lite syster bilder. Första live apporten  

Husse skjutet för dåligt  och äntligen träffade han 

Härligt, grattis till syrran! Då har vi alla fall två bröder och en syrra igång på Dianas stigar.

Joco - det där med kombinationen stötande under bössan och kortdrivare går alldeles utmärkt. Men det kräver att man gör det i rätt ordning, och med hög grad av lydnad samt att man hela tiden har möjlighet skärpa upp stötande under bössan samt apportering efter sessioner med kortdrivande. Det går inte att börja med kortdrivande för då blir hunden mycket lätt präglad på bara det jaktsättet. En annan nackdel tycker jag är att  då man skickar hunden på 100 m-apport på vårens kråkjakter är det högrisk att en intressant löpa efter i värsta fall dräktiga djur blir en övermäktig frestelse om hunden är van vid stora sök på oskadat vilt. Här får man nog prioritera efter hur man bedriver sin jakt, huvudsaken är att man får en hund som jagar som passar en själv. Sedan är ju de ingående raserna lite självständiga naturer som vill lösa saker på sitt sätt - "en jaktspringer föds halvtränad, en jaktcocker dör halvtränad",  "en wachtelhund utnyttjar sin husses misstag hänsynslöst".

Ok. För min del är "under bössan"-jakten väldigt begränsad, men kommer fokusera framförallt på inkallning, stadga o apportering i början så att jag förhoppningsvis kan få tillbaka hunden även på långa apporter. 

Så hade jag också gjort om jag varit i din situation, joco. Ska nog inte bli några större problem med våra hundar oavsett vad de får inrikta sig på. De verkar vara väldigt följsamma.

Det låter som om jag måste börja jobba liiite med Smilla. Det verkar gå bra för er. Namibia har du hört något ifrån Yrrmf på rs.

Ja, du har kort om tid nu fram till 1 oktober. Det förslår inte långt med sex wachtelhundar för din jakt. Yrrmf har jag inte haft någon kontakt med sedan i samband med hämtningen av valp. Du får bjuda in honom och de andra valpköparna som inte redan är här till denna tråd så får du hela storyn samlad här.

Här kommer bild på Trolla som bor i Gällivari.

 

Citas första kontakt med klövar, lite läskigt va det 

16 minutes ago Ken1 sa:

Citas första kontakt med klövar, lite läskigt va det 

Med dom jätte hornen hade jag nog oxå blivit lite skraj. 

Ps. En mycket bra hjort att ta bort.

Nu har jag skärpt till mig och varit uppe med Smilla på skogen för första gången. Det är tydligen lätt att latmasken sätter in här och allt bara lullar på. Det är inte lätt att få på sig koppel och halsband för första gången när man tidigare bara latjat omkring på tomten innan med resten av gänget här hemma. Efter lite lockande  så fick jag med henne över grusvägen och upp i skogen. Men när jag väl släppte loss henne så vart det full fart. Vi lullade på i sakta mak och jag satte mig ner varje 100ade m så hon fick tid att kolla av marken. Som längst var hon iväg ca 60 m och det var inga problem att tappa syn kontakten med husse.  Inkallningen som vi tränat med matskålen funkar även på skogen så när signalen går så springs det så snabbt det bara går tillbaka.

Simma håller hon oxå på att lära sig.