Lina, det blir inget jaktprov för min del iår, trots att jag hade hoppats på de, men men nu måste jag få till så jag kan jaga med han innan jag kan göra annat :/

Lugn bara lugn... även dom bästa förbryter sig

Är alltid bra att få ett kvitto på var man står dressyrmässigt så man vet vad man behöver jobba på...

Bara poletten trillar ner hos honom ordentligt så kommer nog många bitar lösa sig och lite mer dressyr på de så ska du nog se att slutresultatet blir bra!

Jag och Cobra var också och tränade på rapphöns i helgen för att finslipa formen Har även motionerat "facit" (Ella ) hon pinnar fortfarande på bra och sköter fåglarna fint, min gamla pärla

Summering av helgen!!!

"LÄMMELDJÄ..AR"

....forts. följer!

Lugn bara lugn... även dom bästa förbryter sig

Ja men det problemet som jag tycker är det värsta, det är att han inte stod mer än 3 hundradelar, utan bara rusade på och använde inte näsan något alls, som sagt han har haft mycket synstånd men inga vittringsstånd, så det är lite jobbigt att ta sig igenom att få till, men fan det ska jag göra, men det jag vet de är att detta problem kommer ta en massa tid iaf(men jag är ju beredd på att lägga ner den tiden så det löser sig till slut )

Summering av helgen!!!

"LÄMMELDJÄ..AR"

....forts. följer!

Aj fasen.... är de många såna i fjällen i år???

Ja men det problemet som jag tycker är det värsta, det är att han inte stod mer än 3 hundradelar, utan bara rusade på och använde inte näsan något alls, som sagt han har haft mycket synstånd men inga vittringsstånd, så det är lite jobbigt att ta sig igenom att få till, men fan det ska jag göra, men det jag vet de är att detta problem kommer ta en massa tid iaf(men jag är ju beredd på att lägga ner den tiden så det löser sig till slut )

hur gammal är hunden? har den ståt förut? vart var ni å släppte på rapphöns ?

Aj fasen.... är de många såna i fjällen i år???

Ja där jag gick fanns de lämmel var 5:e meter ungefär.

Inte så kul med tanke på att de inte fanns så mkt som ett dun i området som ens påminnde jyckenom att de kunde finnas fågel där.

För en unghund på 1år o 3mån som aldrig varit på ett höstfjäll e detta förödande.

Efter en hel lör med lämmeljakt fick vi iaf till ett arbete på en gigantisk kull med ripa.

Så pass många att ja inte hann räkna till mer än 10 men de va säkert 12-14st.

Eftersom de försökte springa ifrån Primus fick han avancera o de gick finfint.

Inte satte han sig direkt men stanna gjorde han utan krussiduller.

Hela hunden såg ut som ett frågetecken.

Man kunde se hur hjärncellerna spratt omkring för att komma underfund med va detta var som fanns bland alla lena lämmlar.

Försökte finna igen kullen men utan res.

Vädret satte stopp för några längre turer då åskan rullade in med blixtrande kvastar.

Hann knappt ner i skog innan de small över huvet på mig o jycken.

Sen öppnade himlen sig o ett regnväder som ja aldrig tidigare upplevt föll över oss.

Fika med härlig vy o magen full med hjortron bjöds.

Sön var ett rent fiasko.

En hel förmiddag med lämmel o inte ett fjun.

Även den mer rutinerade Noppa höll skitsökpga omständigheterna.

Kvällens sista timme bjöd dock tillpå 2 stånd o 2 stötar.

2 singelripor o en orrkull på lägre höjder.

Sen var de snygga Zingoturer Primus bjöd upp till.

Riktigt kul att se hur han sprängde ut i full fart totalfokuserad på fågel.

Genast tog ja tillbaks bortskänkesannonsen på blocket

Nu tror jag att ja måste tänka om lite med injagningen för dessa rackarns lämmlar pajjar ju allt.

I skogen finns de inte lämmel här men på mina marker inga ripor heller.

Tipps på skogsmark med jämn riptillgång mottages tacksamt.

Ledig i veckan så då ska de bära av någonstans, med skarp bössa förstås!!!

han är 20 månader, och så vitt jag vet har han bara haft synstånd på fåglar och vittringsstånd på kanin, så det är en del att jobba med just nu.

Jag har varit hos Hans Sundberg i börjelslandet, han har en hemsida, www.hsdog.com. Jag tycker att han är väldig vettig och bra, kan rekommendera att åka till honom för att testa vad man har i kopplet och vad man bör göra bättre.

Aja imorgon så åker jag upp till jaktmarkerna och blir där iaf ett par dagar, han nu semester i 2,5 vecka till att börja med, ska bli riktigt skönt att komma iväg.

Jimmy: kul att höra att primus har börjat vakna till liv och när det vankas fågel så verkar de ju som att han sköter sig riktigt bra.

Skitjakt på er alla och hoppas era hundar gör kanonjobb nu i skogen/fjäll/fält!

okej ja var där för typ två veckor sen me min valp och han stod heller inte i början men efter ett tags trixande så blev han mer å mer passiv mot fåglarna, i början ville han bara fram å äta upp dom:S ja var ganska orolig över de där men nästa gång vi for ditt så avslutade vi me stånd avance å sittkommando. blev en himla skillnad bara på den andra gången som vi var där. sen blir ju hundarna ganska så sjuka av att vara där, måste ju va hur mkt lukter som helst de där löser sig nog =)

Andreas:

Min Troy tog de första 2 rapphönsen själv i avancen efter ett ytterst kortvarigt stånd...typ max 3 sekunder.

Men när vi senare släppte loss resterande höns i skogen och tränade "in real" så att säga, så föll poletten ner ett par hack. Han stod då för första rapphönan vi träffade på, det blev stånd i några sekunder och sen skott och ingen apport tilläts.

Sen har det fortsatt med kortvariga stånd, men sakta men säkert tycks jag se en förbättring vid varje tillfälle.

Vad jag nu är så förgrymmad på är att de tre dagar jag hittills jakttränat denna säsong så söker Troy jättefint, stramar till i stånd (tämligen nära fågeln) och sen står ett litet tag. När han sen stått några sekunder, beepern kanske pipit ett par 3 signaler så börjar han söka igen nästan som vanligt!

Förmodligen är han inte riktigt säker på avstånd och placering på fågeln.

Men tittar man på hur en rutinerad hund gör, så går de då över till smygläge och ev. spårar. Det finns tyvärr inte på Troy ännu, utan det är stånd och sen övergång till fullfartssök igen. Detta resulterar ju självklart i att det flyger upp fågel tämligen direkt efter beepern ljudit ett tag.

Hoppas han lär sig detta själv snart, för själv kan man väl inte påverka honom i detta antar jag!!

En jättepositiv sak är ju dock att han verkar insett själv att det inte är lönt att springa efter. Jag gjorde precis som de flesta tidigare att börja skrika eller vissa i pipan för att få honom att stanna. Helt meningslöst, hjärnan var låst på att springa efter...

Men nu när han insett att om man istället stannar kvar så finns det fler kycklingar kvar man kan få vittringen på.

Så...det flyger en fågel, Troy studsar till ett par skutt och sen flyger det en till...ett par skutt ytterligare osv. Men han har inte dragit efter just nånting vilket jag finner positivt. Jag bryr mig inte om att ropa eller vissla något efter honom alls numera....det är inte lönt med den tjurskallen!!

En egen liten teori jag har i ovanstående problem, är att det vid kontakt med orr- och tjäderkullar luktar fågel tamejfan överallt och att han därför har svårt att positionera och avståndsbedöma.

Men det är alltså en teori som jag kommer på sådär på fikauppehållet eller efter dagens slut, då man alltså själv glömt lite ilska och irritation över hundens orutin och misstag!!

Ha en fortsatt skitjakt på er alla kamrater.

Har dock aldrig sett så mycket skogsfågel i mitt liv tidigare på de strapatser man gjort hittills. Det betyder förmodligen att det är gott om fågel och att hunden trots allt hittar fågel i sitt orutinerade sök!

Blir spännande att se vad en äldreman som Jimbolo kommer ge för kritik på Troy efter höstens jaktträningstillfälle!

/Henke

Ska bli kul att se Henrik!

Här har de varit vildawestern i skogen.

Allt från krypande i löpor till att spränga in i kullar som likt popcorn flugit runt tassarna.

Han har stött de tryckande orrar/tjädrarna o stått på löpor känns de som.

Kul att järpkullarna tryckt likt ripkullar.

Primus första fällda vilt blev för just en sådan.

Jösses anåda va taggad han var sedan.

Ställde en tjäder som så vanligt lyckades försvinna osynligt in i skogen.

En annan tjäder han ställde hade jag byssen riktad på men då ja inte visste vart hunden var exakt så lät ja bli att skjuta.

Sen har han lyckats apportera, nästan äta upp utlagt apportobjekt (järpe) men även lyckats spåra upp en orre som "DÖD" lyckats förflytta sig 200m från skottplatsen idag

Avancen har varit bra o han har lyckats med ngt ja ännu bara sett honom lyckas med.

Igårkväll då han stod följde jag med honom på löpa men då jag tyckte terrängen visade på att de va tomt manade jag på.

Primus gjorde 180grader om lite lägre under en kulle, stannar blixtsnabbt, orre stöts men då det är på avance väljer jag att skjuta (bom/kärnträff i träd)

Primus står kvar som en staty o jag går tillbaks o ber honom utreda.

Det som händer nu e blurrigt men jag ser hur han får upp en fart jag aldrig skådat, ngt fladdrar till, jag skriker sitt o rätt som det är ligger Primus i en hög med fjäder o bredvid en nästan dö orrtuppskyckling.

Jag går fram o tar hand om den snabbt, funderar lite men då jycken e cool lugn får han bekanta sig med fågeln.

Bestämmer att kvällens jakt e över.

Med detta i baktankarna var de med ett visst mått av oro jag släppte Primus imorse.

Men först trampar jag upp en orre som stuper (se ovan)

Efter det blir de en stött tjäder i medvind.

Oron tilltar.

Det som sedan händer e bara så fett najs som de kan bli.

Går ut i rätt vind.

Hunden gör ett par slag o står sedan som en staty.

Låter han stå lite extra länge o går sen upp o manar på försiktigt.

Upp kommer en orrkull o husse skjuter........bom.....!

Men va gör det?

Känns som att allt klaffat o därmed var denna injagning klar!

Eftersom han gått alldelles för hårt i dagarna bestämde jag att detta lyckade arbete ska få bli hans minnesbild de närmaste dagarna (eller timmar iaf).

Helt fantastiskt att kommit så långt med en hund på nyss 1år o 4mån o bättre ska de bli

Även lillan har fått bekanta sig lite närmre med skogens vilt.

Förra gången vi bättrade på meritlistan så var det någon som hintade om att jag borde ha svallrat här inne först å inte vara så blygsam Så här kommer lite jaktprovsrapporter....

Jag och Cobra har varit på några prov. Förra helgen i åsele blev det ingen premiering, men nu i onsdags startade vi på skogsprov i Svansele som weimaranerklubben ordnade och Cobra fick då 1ökl I och med detta är hon därmed svenskt utställningschampion!

I och med 1ökl så startade vi igår i elitklass på skogsprov även denna dag i Svansele och hon skötte sig finfint min lilla pärla tyvärr lyckades hon inte ta tillvara på en chans på en tjädertupp som smet för henne så det blev inget pris för henne igår, men hon fick väldigt fin kritik av domaren som sa att hon gick för högt pris även i ekl. Kan ju gissa om jag är glad

I och med att provet i Gällivare är inställt så blir det jakt för oss i helgen. Nog för att det är roligt och trevligt att gå jaktprov, men jag ser fram emot att få ta med hundarna ut i skogen och själv gå och bära bössa

Skitjakt på er alla!

GRATTIS!

Va kul att de gick vägen till sist.

Här ska de ut o tränas skarpt i helgen också.

Hoppas att få skjuta men som vanligt e de inte de lättaste då man ska ha 120% koll på unghunden samtidigt.

Så ma kan ju hoppas att de blir flertalet arbeten.

Skitjakt på er!

Ja första träningsrundan ikväll gick helt efter husses planer.

Efter 1h o 19min hittar vi en orrkull som Primus hittar på löpa.

En av de trillar fridsamt i backen.

Får 2 chanser till på kullen men ena trampar jag upp o andra står Primus 2m ifrån o vid uppflog tar han ngr skutt efter o hamnar mitt i skottlinjen.

Men stanna gjorde han efter typ 3m så.........

Vart sent ut så mkt mer han vi inte med ikväll.

Hittade ett 6 taggigt älghorn som barnen ska få undersöka o leka med imorgon

Hur går de med injagningen för er alla "Unghundsägare".

Själv tycker jag de gått kanonbra med tanke på den glesa fågeltillgången.

Har man ett arbete/1,5h ska man va glad här.

Syns på jycken att blir de allt för långt mellan fåglarna så tappar han gnistan.

Igår fm. gick han tom första släppet som varade 30min.

Då var de full fräs.

Sen hade vi lyckan att få jobba på och se en gammal tjädertupp.

Tyvärr var han inte intresserad av ngn injektion av min blyspruta

Primus stod lite väl långt ifrån.

Förmodligen för att sist vi var ut var de mkt svag vind o igår var det riktigt frisk vind.

Nästa tupp går han därmed ngr mm för nära o den lättar innan jag hinner upp till hunden.

Därmed var näsan kalibrerad.

Avslutar detta ställe med ett snyggt stånd o resning på en järpkull på backen.

Husse bommar

Sen hade vi en tredje tupp på ett annat berg där jag gick upp fel i vind o missade att ens se fågel helt enkelt.

Gäller ju att husse bedömmer situationer rätt med.

Sen hade vi ngr jobb på en orrkull i tätaste kontortan o de vart bara skit me de.

Kvällen bjöd inte så mkt då hunden var slutkörd av både spring o värme.

Jag ströjde upp ngr fåglar för hunden ngr tomstånd men annars vart de bara skit o jycken ville inte ens springa till slut.

Kopplade därmed o åkte hem.

Efterklok så skulle man slutat förmiddagens jakt innan hunden var helt slut.

Körde i ett från kl. 07-12,30 o de va inte många minuters vila mellan släppen.

Lite väl hårt för en unghund kanske? Eller?

Men han levererade 120% o vem vill sluta då???

Osså va de ju den där gammle svarte som tände jaktdjävulen i mig

Tänkte skriva några rader om senaste veckans jaktäventyr. Ni som orkar kan ju läsa..

Tog ledigt onsdag till onsdag och tänkte jaga varje dag. Även sambon tog ledigt och ville haka på några dagar.

Ons, tors och fre jagade jag själv med Troy och till en början var det ungefär som tidigare år, mest en massa röj i skogen, men ett snyggt sökmönster trots allt.

Torsdag em. så började Troy mattas av och ville inte söka ut så snyggt lägre. Däremot blev han noggrannare och redde ut löpor osv. betydligt bättre.

Tillslut började han även stå för fågel. Ja inte bara nån här å där som tidigare, utan vid varje fågelkontakt så stannade han till och stod allt längre och längre innan han gjorde egen tjyv-avance.

Fredag em. var inte ens lönt att jaga för han bara lufsade framför mig i skogen.

Jag svor över hur besvärligt det verkar vara att träna en hund inför jakt. Han har kanske fått lite väl lite motion, men ändock cykelturer på 1,6mil flera gånger i veckan.

Väl hemma ser jag att Troys sporrar på frambenen är alldeles skinflådda på insidan. Trampdynorna på tassarna ser fina ut, men den där jäkla sporren är alldeles skinnflådd. Även lite skavsår långt upp på bakhasen hade han.

Inte undra på att han inte ville springa i myrlandskapet. På berghällarna fick han bättre fart...vilket jag nu förstår!

Jaktveckan inleddes med tidiga mornar på -3grader och på högre terräng hade myrmarken frusit så det bar tidvis för hunden. Troligen det som tog mest stryk gissar jag på!!

Nåja, väl hemma igen fick jag själv feber. Men på söndag em. så sa jag till sambon att jag tar Alvedon så far vi. Vi skulle ju sova ute i fäbostugan och jaga från morgon till kväll, med uppehåll för lite svampplockning under varmaste delen av dagen.

På måndag så hade Troy lite mer fart i benen, men mattades fort av. Sporrarna som hade börjat läka visade på skavsår igen...

Vi jagade dock på lite försiktigt ändå och hittade väldiga mängder fågel. Det gick allt bättre och bättre vid varje fågeltagning....FÖR TROY. Jag skjöt och skjöt, men tamejfan att det föll fågel. Visst, jag har tränat dåligt i år, men nån rackare borde väl falla!!

Till sist tog mina gamla hagelpatroner slut som jag trott så mycket på. 6:or i 30gram. Fick öppna ett nytt paket Rottweil Tiger 6:or. Första fågeltillfället efter patronbytet så dimper en tjäderhöna i backen. Jag ger mig fan på att det var nåt fel på de där andra hagelpatronerna!

Nåja, på måndag eftermiddag och tisdag så låter jag Troy stå allt längre och längre vid varje fågelkontakt. När jag sedan går upp så kommer jag också närmare och närmare hunden innan han gör sin avance.

Tillslut så kan jag gå förbi hunden och han slutar med sina tjuv-resningsfasoner! Klockrent.

När jag sedan går om hunden lite på sidan av, så avancerar han fram en bit och står igen och nosen pekar exakt rakt på fågel. Några meter återstår till fågeln och man har ett perfekt skottläge.

Här blir man så glad så nästan tårarna vill rinna utför kinden!!

Nu känns det som att man har en jakthund med sig i skogen! Som jag har längtat...

Nu blir det några dagars återhämtning för hunden och sen ska vi testa igen och se om det fungerar.

Söket borde bli lite större och effektivare om han inte har skavsår på tassar & hasor!

Det kanske bör tilläggas att jag inte skjutit ett enda skott mot fågel där inte hunden gjort helt rätt. Några skott har däremot gått i luften där jag haft för mycket ris eller annat i vägen.

Många skott har dock fått hållas inne pga. att Troy rusar efter fågeln som lättar. Mina stannakommandon fungerar inte ett skit och jag har helt gett upp att ropa eller vissla. Jag tänkte haka på långlinan nu nästa gång jag går ut. Står han så fint som han gjort sista dagarna, så hinner man ju knyta fast långlinan i nån tall eller så...

Hade jag skjutit fågel på varje stöt (och träffat med bra ammo...) så hade vi haft frysen full...

Grymt mycket järpe i år alltså! Kullarna är otroligt stora och antar att det är de yngsta som tom. trycker för hunden en kortare stund. Järppipan har gått varm under fikapauserna!

/Henke

Låter som du haft en hel del framgångar i skogen om än en del motgångar som snuva mm.

O fågel verkar du ju inte haft brist på.

Så ja kan bara säga grattis!

Far själv norrut i helgen för att förhoppningsvis komma i lite fågeltätare marker.

Hemma igen ska de förm. tränas lite på fasan o beroende på resultat kanske deltagas på fältprov i okt.

Vilken trevlig helg jag haft med massor av input för jycken.

Skickade Primus en dag före jag själv åkte o då hade han hjälpt till att leverera 2 ripor.

Då jag kom upp vart han först lite virrig vem av oss som egentligen förde honom men efter ett tag lossnade det.

Jobbade fram 2 finfina orrkullar, 2 supergranna tjädertuppar första dagen men säkert mer som jag inte minns.

Eftersom vi hade 2 hundar o jobba med vart det fågel i nästan varenda släpp.

2a dan regna de från mrgon till kväll.

I första släpp jobbar Noppa fram en grann tjädertupp (kyckling) som jag hade kanonläge på men av ngn konstig anledning bytte jag o föraren sida o vipps var jag på fel sida.

Tuppen föll men inte för min bössa.

Sen var de Primus tur.

Han hade ngt på G som förmodligen var en morkulla men den höll inte för honom.

Såg en annan fågel springa/flyga /springa undan Primus i ett annat släpp.

Vart lite för mkt o han gick ur hand ett tag.

Senare hittade han igen ett par ripor.

Hur situationen uppstod begriper jag inte ännu men han måste stått för en löpa.

Då vi gick mott hunden sparkade vi nämligen upp 2 ripor o hunden var 10m rakt framför oss med vinden i rygg.

Dock peka han själsäkert med nosen mot oss.

Trist nog var de en klockren situation för skott OCH dubbleè OM INTE hunden stod MITT I skottriktning.

Liten stund senare börjar han jobba på nått som likna en´löpa.

Vid sluttet hoppar han 5m bakåt o skriker till i samma stund.

Vi e med honom o ser inget men i exakt samma stund möts jag av en vidrig stank.

Förm var han i hasorna på Björn så vi koppla o gick en bit bort

Efetr det blev hunden inte riktigt sig själv resten av dagen.

Om det var regn, kyla, orken eller björnkontakt e svårt att säga men jag var nöjd med jyckens helg o för hem ett par timmar tidigare

Sork har jag sett i överflöd men de roliga är att jycken inte brytt sig ett smack ens då de krälat mitt framför nosen på honm.

Jäkligt kul med tanke på vår lämmelresa till fjällen

Helgen har bjudit på massor av nya upplevelser o nya biotoper för jycken så de va fint.

Dock hade huse önskat att få skjuta mer än en orre som dessutom åts upp i skogen.

Men MUMS va go o saftig den va.

Noppas husse fick dock med sig hem 2 tjädrar, 2ripor o 2 järpar hem

o en jädrans massa tomhylsor (men de lär han aldrig erkänna)

Så har vi provat på fasaner också.

Man trodde ju att de skulle bli fågelkontakt stup i kvarten men.....

Hundarna sökte ju inte direkt aktivt o de verka inte som de begrep va de pysslade med fullt ut.

Åtm inte Primus som mest pinka revir o undra varför husse envisades med att gå in i de tätaste jävligaste snåren han hitta.

Hundar skällde från hundgårdar runtom o folk fanns de härsan o tvärsan.

O brännässlorna bränner fortf kan ja lova.

Efter 3h börja man fundera på riktigheten i ägarens utsago om utsatt fågel då vi inte sett en fjäder o även husse lessna på att springa runt.

Men vi hade ett säkert kort kvar.

O mkt riktigt...

Tuva lyckades "springa upp" en hel hög med fasaner på sista åkerlappen.

Men efter ett par stötar stod hon som en staty o husse Richard såg lagom stolt ut

Sen var dePrimus tur o även han stötte sin första fågel men andra kontakten stod även han som staty.

Resning, skott, hunden stanna kvar lugn i flog.

Körde en utredning o sedan kastapport skott.

Så långt allt väl men vid apportkommandot var de slut på lugnet.

Sökte allt utom apporten.

Eftersom jag vet att Primus e kanonsäker på apport o såg vilken riktning han sprang i (fågelns flyktrikt.) korrigerade jag o efter mkt om o men hämtade och lämnade han in apporten

Här har vi ngt att träna på, åtm med död/kall fågel.

Då jag skulle lägga ner fågeln i väskan stötte jag en fasan 1m från väskans plats.

JÖSSES vad de trycker.

Senare fattade Primus stånd då han gick bakom.

Skakandes som ett aspelöv lät jag han avancera o mkt riktigt låg det en fågel 0,5-1m från kanten där vi gick

Bössan klicka då ja inte laddat om, men va gör det jycken stannade ju efter ett par skutt ändå.

Kul att de fick se fågel i slutet på dagen men nog hade man önskat lite mer spridda kontakter.

Men med okunniga unghundar, väder som varit xtremt hårt dagarna före, en vind som svängde runt runt och imellanåt inte existerade alls o gassande sol måste man ändå va rätt nöjd.

Tuva o Primus på kafferast.

Vet inte om jag missat nått, men vem är Tuva? Vill gärna veta släktträdet bakom (nyfiken)

Ni verkar iaf haft mycket trevligt med era unghundar nere hos "helikopterfåglarna"

Vi hade också rätt trevligt i helgen. En stor svarting lyckades komma undan, men den andra damp i backen och apporterades av Cobra. Hennes första tjäderapport! Jag var mycket nöjd!

Syrra med Enya!

Enya?? Vem är de? Ojoj.... jag har legat av mig

Jag tycker jag e duktig som kommer ihåg hundarnas namn.

Minns bara att vi pratade om Arne Abel i Norge o nån Brustindens Jycke.

Tror Jens kanske har mer koll??

De finns ju med i Norska årsboken.

Kom gärna med input ni som vet ev. äger.

Annars fårja ta ett snack med min lilla upplysningsman "Pontus" dvs. Te Noppas husse.

Nu börjar det närma sig..

Det mesta är packat och i morgon bär det iväg mot Kongsvoll och Norskt Derby.

Om ni kommer ihåg det,så kan ni väl ägna oss en liten tanke klockan åtta på fredag morgon.

Då står Traste och lilla jag på uppropet bland alla storfräsare och är skitnervös.

Under jaktträningen i Härjedalen stötte Taste ripkullarna så hårt att dom bytte län!! Vi jagade iofs

alldeles vid gränsen ...men ändå

Till slut fick vi i alla fall till några bra arbeten både på ripa och orre, så det ser inte helt nattsvart ut.

Söket är bra och konditionen skaplig,så vi ska göra vad vi kan för att visa vad svenska bretoner går för

Är det nån här inne som ska till Arboga?

Fredagen innan provet kommer lite bretonfolk norrifrån och slår läger här hemma på vedbacken.

Det finns plats för fler....

Ha det så gott. Jens

Jag har funderationer på att anmäla till Arboga provet, men vet inte om jag får ledigt än.

Men de börjar vara dax att anmäla sig nu!

Lycka till på provet!

Finns de ripor i Arboga

Var ut en sväng igår o jagade 1,5h.

5 perfekta arbeten på orre o ripjärpar (dvs marktryckande) , 5 tomhylsor, vatten till knäna, tom viltsäck o gick vilse med en extratur som + i nattamörker på 5km grusväg bländad av fullmåne.

En kväll att berätta om för barnbarna.

Hoppas de går långt bättre för er!!!

Håller tummar o tassar på fre!

Mvh: Jimmy