Känns som jakten står för dörren.

På senaste tiden har jag hårdtränat hunden både kondis, cykel simning lössläpp, o apport samt dressyr.

Skyttet sitter,kom 2a på lokala Trapp-KM med 21,22,20. Kunde varit bättre men

Ripjaktsfilmer går heta o vapnen pysslas om nogrannt.

Nog e man laddad för jakt

jag har då varit riktigt off här på breton tråden, men nu måste ja fråga hur länge de har tagit för era hundar att fatta stånd ¨för vild fågel ? hur många stöttar ungefär ``? mkt eftergångar ?

De e som att fråga när ett barn börja gå.

De e olika helt enkelt.

Zingo tog sitt första stånd vid 3mån på en tjäderhöna med kycklingar.

Primus minns ja inte men förra året stod han klockrent o jagades som över en vuxen hund.

Då var han 1år o 4-5månader.

Träning/erfarenheter e de enda som hjälper om man har en hund som inte vill stå.

Skulle vara kul att veta varför du undrar!?

Jag e precis hemkommen från fjällen o 2 dagars träning med jycken.

Han står t.om. för lämmel den luspudeln (avancerar apporterar o käkar dem med)

Men jag hoppas att 2 dagars träning med ett fåtal riparbeten, 5-6, ska hjälpt lite inför klimfjällsprovet.

Tyvärr fick han med sig en sönderskuren sporre.

Hoppas de ska gå bra ändå.

De e som att fråga när ett barn börja gå.

De e olika helt enkelt.

Zingo tog sitt första stånd vid 3mån på en tjäderhöna med kycklingar.

Primus minns ja inte men förra året stod han klockrent o jagades som över en vuxen hund.

Då var han 1år o 4-5månader.

Träning/erfarenheter e de enda som hjälper om man har en hund som inte vill stå.

Skulle vara kul att veta varför du undrar!?

Jag e precis hemkommen från fjällen o 2 dagars träning med jycken.

Han står t.om. för lämmel den luspudeln (avancerar apporterar o käkar dem med)

Men jag hoppas att 2 dagars träning med ett fåtal riparbeten, 5-6, ska hjälpt lite inför klimfjällsprovet.

Tyvärr fick han med sig en sönderskuren sporre.

Hoppas de ska gå bra ändå.

vart i fjällen har du varit ? anledningen till att jag fråga är att han inte står för fåglarna, han saktar ner just före dom men vill inte riktigt nypa fast dom sista metrarna och de har då resulterat i några eftergångar

:S är de bara nöta på som gäller eller ?

vart i fjällen har du varit ? anledningen till att jag fråga är att han inte står för fåglarna, han saktar ner just före dom men vill inte riktigt nypa fast dom sista metrarna och de har då resulterat i några eftergångar

:S är de bara nöta på som gäller eller ?

Jag var i Mittådalen o träna.

Hur gammal e din jycke nu?

Låter som att ditt problem kan lösas med långlina om han saktar ner innan fågeln.

Då borde du hinna med att fånga upp honom o korrigera.

Han verkar osäker på avståndsbedömningen.

Eftergången har inget med ståndet att göra, i denna situation, låter det som.

Zingo stötte också fågel första turen, o de var hejdlösa eftergångar o riporna bara spruta upp runt honom.

Jag var rätt gråhårig den dagen.

Efter lite övningar i långlinan med fågel framför nosen så stod han klockrent 3edagen för ripor.

Skogsfågel valla han omkring en hel del innan vi fick till det.

Men nöta e de enda riktiga o försöka annalysera problemen ur hundens perspektiv.

okej ett tips ja fick av mattias westerlund var att sätta han på kommando om han gick för nära fåglarna de kan väl nästan liknas me en långlina som du säger förutsatt att kommandot håller. men de förutsätter ju även att man vet på ett ungefär vart fåglarna är. sen de här me eftergångar kan de förstöra ståndanlaget?

hunden är drygt 1,5år är från eirams O-kull.

Jag använde kommandot stanna på Zingo i skogen för att få honom att tagga ner på löpor eller då jag befarade att han skulle stöta.

Funkar ngr av de kommandon så tycker jag absolut du ska ta till de knepen.

Ang huruvida eftergångar förstör eller berikar tvistar de lärde om.

En del tycker de e ok o går över med tiden medans andra tycker tvärtom.

Hemkommen från Klimpfjäll!

Finns väl inte så mkt mer att säga än att det var betyyyyydligt mkt mer lämmel än ripa.

Hade inte ett fjun framför Primus på 2 dagar och oerfaren som han e blev de lite för mkt lämmeljakt.

Men det var han var absolut inte ensam om att jaga/döda/äta appotera o allt annat jyckarna lyckades göra med lämmlarna!!!!!!

I dagarna 2 var det bara dag 1 som bjöd på premieringar.

Maxi 3 ukl

Rispan 2ökl

Sa Kira 2ökl

Dag 2 vart helt premieringsfri o nästintill fågelfri också.

Dimmen gjorde också så att vi inte kunde söka fågeln där vi ville så de gjorde sitt till.

Tyckte att alla hundar jobbade bättre dag 2 men vad hjälper de om de bara e lämmel framför nosen

För Primus del har jag insett att hans 2 dagar som unghund o 2 dagar i år i träningsmark på höstfjäll inte varit nog förberedelse/miljöträning.

Så i år ska de jagas o fällas så polletten faller ner ordentligt.

Man blir ju såååå frustrerad när man vet att hunden kan men inte visar det.

Men som Westerlund sagt -"Det hunden kan i en miljö ska man inte ta för givet att den kan i en annan/annorlunda miljö"

Men Klimpfjäll bjöd på ytterligare 2 dagars miljöträning så det blev min vinst hem.

var och snurrade på en dansk breton sida å fann denna man,http://www.breton-til-jagt.webbyen.dk/,fan du är ju typ internationell eller någe sådant...hur har jakten gått för er övriga ???? är nu inne på jaktdag 5 utan vind ,men en jävla massa regn å dimma...

De e ju Primus Pappas Mattes Hemsida

Man uppdaterar ju henne med allt possitivt.

Har haft 3 jaktpass, en morgon o nu 2 eftermiddagar.

Helt vindstilla o en massa stötar

Ikväll lyckades han dock efter mkt om o men komma i vind, efter många samtal av allvarligare typ, o de bar av uppför en ORDENTLIGT brant backe.

Väl uppe håller man nästan på att avlida O JUST DÅ lyfter en orkull.

Men ja var beredd.

Efter 2 snabba skott (de andra var mest en säkerhetsåtgärd) ser jag en fågel flyga vidare bak trädridån o svordommarna e på väg att bubbla upp men........

Hör ljudet av flaxande vingar som snabbt avtar i ett sista andetag.

Tydligen var det 2 fåglar men bara en av dem kom ut

Skickar glatt hunden på apport men sen gör jag mitt största misstag idag.

Visste att de fanns fler fåglar i området så jag skickar på hund som efter ett tag står igen.

Men bara för en liten stund.

Han försöker sonica apportera orrkkycklingen, som ligger nån dm framför honom, i ett 10tal meter men utan resultat mer än en högst förargad husse

FASIKEN!!!!

Varför slutade jag inte efter ett perfekt arbete med perfekt apport!!!!

Hoppas korrigeringen vid stöt satt denna gång för han fick en otrevlig resa tillbaks de 10metrarna.

Jaja, de e ju en ny dag imorgon.

En dag i skogen med unghunden Rickardssons Milton. Ute på Jaktmarken för att få lite mer skogsvana och lite störning från en Kleiner-munsterländer. När förmiddagen nästan var över ser jag att det dykt upp något i nosen på honom. Han saktar in går lite saktare väntar in mig och sedan går på 2 gånger innan han tar stånd precis vid kanten till ett hygge. Munstern ställer sig strax bakom och i nästa ögonblick uppflog på 2 orrar. Båda hundarna står helt still medans dom flyger iväg. Det är så man blir lite tåröggd av stolthet när han för första gången ställer en fågel ordentligt och stannar bara 6 månader gammal:-)

De e sånt man aldrig glömmer.

Gläds med dig att du fått uppleva det!

Jag har själv haft en superdag om man bortser från rejäla skavsår trots tejpade fötter o pungskav från syntetkallingarna.

Efter en trög morgon med 3 arbeten o 2 bommar släppte det framåt eftermiddagen.

Jag e inte troende av övernaturliga saker direkt men.....

Var hos Zingo, graven, o tog en kopp kaffe o tänkte på våra glada dagar.

Efter det kokade de av orrar överalltvi gick

Måntro om han var med oss????

Hur som haver hade vi runt 20 arbeten under dagen o vissa var bättre än andra.

Dock spikade han fåglarna klockrent, de var arbetet därefter som var av olika karraktär

Han ställde 2 tjädertuppar som löpte ifrån honom o lätta på för långt håll.

Där behöver han mkt mer erfarenhet. Man såg att han inte riktigt fattade va som hände.

Sista arbetet vart en ripa som lyckades vinkla bort från skottet precis........(jag tror ni förstår)

Det är inte ofta man får sådana dagar i skogen över en enda hund.

Jag kommer sova såååå gott inatt (trots massa bommar)

De e sånt man aldrig glömmer.

Gläds med dig att du fått uppleva det!

Jag har själv haft en superdag om man bortser från rejäla skavsår trots tejpade fötter o pungskav från syntetkallingarna.

Efter en trög morgon med 3 arbeten o 2 bommar släppte det framåt eftermiddagen.

Jag e inte troende av övernaturliga saker direkt men.....

Var hos Zingo, graven, o tog en kopp kaffe o tänkte på våra glada dagar.

Efter det kokade de av orrar överalltvi gick

Måntro om han var med oss????

Hur som haver hade vi runt 20 arbeten under dagen o vissa var bättre än andra.

Dock spikade han fåglarna klockrent, de var arbetet därefter som var av olika karraktär

Han ställde 2 tjädertuppar som löpte ifrån honom o lätta på för långt håll.

Där behöver han mkt mer erfarenhet. Man såg att han inte riktigt fattade va som hände.

Sista arbetet vart en ripa som lyckades vinkla bort från skottet precis........(jag tror ni förstår)

Det är inte ofta man får sådana dagar i skogen över en enda hund.

Jag kommer sova såååå gott inatt (trots massa bommar)

Må ju säga att 20 situationer inte går av för hackor... Det blir tydligen en bra höst på de flesta ställen med ganska gott om fågel. Vart jagar du någonstans?

Må ju säga att 20 situationer inte går av för hackor... Det blir tydligen en bra höst på de flesta ställen med ganska gott om fågel. Vart jagar du någonstans?

Nä de inte ofta man får vara med om.

Men vi har rännt runt mer än vad normalt e för en dag.

Tycker inte att de varit så mkt fågel, snarare glesare än vanligt.

Speciellt tjäder har jag nästan inte sett någon i år.

Vi vallade 3 orrkullar ett tag, hade en hel del singelfågel, ett par tjädertuppar, en järpe i träd (massa andra men utan jobb)o avslutade med en ripa.

Sen hade vi ngn stöt i fel vind men de e förlåtet o räknas inte till jobben.

Jagat ngr mil från Härnösand på hemmamarken.

Det är bra gött med sånna dagar då det räntar på fint. Lätt att se förbi snedstegen när det går att få fler chanser på samma dag:-)

Vi har hyfsat med fågel men vi har fått väldigt mycket räv på marken och det tror jag påverkar negativt trots det goda sorkåret. Ganska mycket orre, lite tjäder. Tyvär har det avverkats endel fin gammskog så det blir till att leta ett nytt område på marken att jaga på.

Det verkar variera ganska mycket i skogarna innaför umeå på fågeltillgången. men överlag ser det utt att bli en bra höst iaf.

Nu har man hamnat i läge att det är dags för ny valp.

Ska komplettera min stora gosse med en liten svart/vit tös hade jag tänkt.

Gärna stubbsvansad även hon om jag får bestämma!

Så sälla, ha mig i åtanke om ni får nys om planerad parningar, och hör av er!

Den här gången vill jag ha en hund med lite mer jaktlust och helst en lite mindre hård hund än min nuvarande Troy. Detta torde vara omöjligt...men man kan ju alltid hoppas!!

Var inne på byta ras, men inser att det vore ett stort misslyckande...och inte får man en bättre jakthund om man skaffar annat!

/Henke

Sent ska den blinde se!

Såklart att de små odjuren funkar då man lagt ner tillräckligt med tid för dressyr mm.

Vad har Breton-ägare för apparater på hundarna? Astro, gammal hederlig plinga, eller dom där pipsakerna som sitter på hunden och tjuter?? Har en fundering att skaffa en Astro men jag tycker att hundens storlek i förhållande till halsbandets "Klumpighet" inte riktigt matchar. Vad tycker ni som har en vuxen hund och vad använder ni? eller kör ni Nude...

/Johan

Jag kör uteslutande med beeper.

Hade jag haft råd hade jag testat astron men.....

Mest för att få ett tyst alternativ.

På fjället kör jag utan hjälpmedel så länge de inte är i nedre tätare skogsregionen. Då åker beepern igång.

Testat pingla men ja tycker hunden blir bäng i huvve efter ett tag.

Slutar totalt lyssna samt drar ner på tempot för att höra bättre.

Men de e iof rena spekulationer.

De nya beeprarna kan man ju slå av med fjärr om jag hajjat de rätt.

MEN de gånger miljön tillåter mig se hunden mkt o ofta använder jag som sagt inga hjälpmedel för tyst i skogen är de absolut trevligaste alternativet.

Vad har Breton-ägare för apparater på hundarna? Astro, gammal hederlig plinga, eller dom där pipsakerna som sitter på hunden och tjuter?? Har en fundering att skaffa en Astro men jag tycker att hundens storlek i förhållande till halsbandets "Klumpighet" inte riktigt matchar. Vad tycker ni som har en vuxen hund och vad använder ni? eller kör ni Nude...

/Johan

Jag kör med Astro. På min hane av ordinär storlek, så är inte halsbandet något hinder.

Jag har det gamla svarta halsbandet som heter nåt med 30 (!).

Det nyare som är orange och heter nåt med 40, tror jag är lite smidigare.

Det som är lite farligt med Astron, är att man lätt tappar fokus på hunden och jakten, och istället går och tittar på "hund-TV". Men om man har den djupt i ryggsäcken så har man löst det oxå!

Ha det! Jens

Sent ska den blinde se!

Såklart att de små odjuren funkar då man lagt ner tillräckligt med tid för dressyr mm.

Jaktlust och fågelfinnarförmåga är lixom lite svårt att lära in...

Men, då det är individbaserat så hoppas jag på mer av den varan på nästa hund.

/Henke

Jaktlust och fågelfinnarförmåga är lixom lite svårt att lära in...

Men, då det är individbaserat så hoppas jag på mer av den varan på nästa hund.

/Henke

Jo jag menade också nästa hund.

Det var ingen kritik riktid mot dig Henrik.

Jag menade bara att de krävs lite arbete innan hunden blir riktigt bra.

Men enligt expertisen är det ALLTID förarberoende.

En hund som inte funkar öht hos en förare kan gå o o ta 1or på rad i en annan förares ägo.

De finns de Bretoner som hängt på en skör tråd o nästan tagits av daga men till sist bytt ägare.

Finns flera exempel på de i Norge där mkt erfarna ägare bytt hundar o vips.

Tror de e så enkelt att vissa förare o hundar ALDRIG lär sig varandras språk o då blir de som de blir.

Jag o Zingo hade vissa språkproblem t.ex

Precis som du nämnt förut är detta INTE RAS BETONAT.

Vad har Breton-ägare för apparater på hundarna? Astro, gammal hederlig plinga, eller dom där pipsakerna som sitter på hunden och tjuter?? Har en fundering att skaffa en Astro men jag tycker att hundens storlek i förhållande till halsbandets "Klumpighet" inte riktigt matchar. Vad tycker ni som har en vuxen hund och vad använder ni? eller kör ni Nude...

/Johan

Vi kör Astro med halsbandet dc40 på vår unga tik som är i storlek 'medel', hon är helt oberörd av denna. Mycket intressant information finns att hämta ifrån den och det känns riktigt tryggt att släppa henne i skogen.

Jo jag menade också nästa hund.

Det var ingen kritik riktid mot dig Henrik.

Jag menade bara att de krävs lite arbete innan hunden blir riktigt bra.

Men enligt expertisen är det ALLTID förarberoende.

En hund som inte funkar öht hos en förare kan gå o o ta 1or på rad i en annan förares ägo.

De finns de Bretoner som hängt på en skör tråd o nästan tagits av daga men till sist bytt ägare.

Finns flera exempel på de i Norge där mkt erfarna ägare bytt hundar o vips.

Tror de e så enkelt att vissa förare o hundar ALDRIG lär sig varandras språk o då blir de som de blir.

Jag o Zingo hade vissa språkproblem t.ex

Precis som du nämnt förut är detta INTE RAS BETONAT.

Jaktlust och viltfinnarförmåga är omöjligt förarberoende. Isåfall kan du ju försöka jaga fågel med vilket sällskapshund som helst...torde gå dåligt!

Visst, styrning av sökmönster osv. kanske är förarberoende. Själv styr jag inte söket på hunden nämnvärt utan kanske eventuellt rör mig lite åt ena eller andra hållet för att få ut sökvidden och riktning. Vissla å hålla på gör jag inte.

Dessa två sista dagar har jag äntligen fått igång Troy som jag vill!

Jag gjorde som alla avråder ifrån! Dvs. att prata fast hunden och kommendera vid tillstymmelse till stånd.

Bössan i ryggsäcken och koppel i handen beredd. Så fort jag såg han stanna till och gissade att det var fågel i närheten så fick jag kommendera ge stannakommando. Då hann jag fram till hunden och koppla. Gick sen förbi och fick hunden att avancera alternativt söka fram till mer precist läge.

Efter 4 sådana tillfällen plockades bössan fram. Det blev 1 orrhöna och 2 orrtuppar på efterföljande stånd och med perfeka arbeten från hunden. (Bortsett från lite livlig avance och hejdlös eftergång)

Idag gjorde han lika bra ifrån sig och nu är jag helt tyst och låter han stå länge innan jag går fram på ståndet. Hade ett fint läge på en stor tjädertupp, men Troy hade lite svårt att peka rätt då den satt i träd en bit upp. Jag var lixom beredd på marksittande fågel... Paff & bom!

Hursomhelst, hoppas detta håller i sig och att man inte behöver jaga 5-6 dagar i sträck nästa höst bara för att "starta igång igen".

/Henke

Jaktlust och viltfinnarförmåga är omöjligt förarberoende. Isåfall kan du ju försöka jaga fågel med vilket sällskapshund som helst...torde gå dåligt!

/Henke

Tycker du blandar begreppen lite väl nu.

Troy är en Breton med genetiska förutsättningar, vilket även de andra hundarna i mitt exempel varit, o de var det jag hade som grund för mitt påstående.

O jo du kan påverka jaktlusten som förare o därmed också lusten att finna vilt.

Hur mäter du jaktlust? Viltfinnarförmåga?

Låter ju som Troy har båda!