Gott Folk,

Nu var det riktigt länge sedan jag kände mig motiverad att skriva något lite mer seriöst på detta forum.

De senaste åren har jag mest bara jagat med min lilla kipplauf och varit nöjd med det, långhållsskyttet har jag helt lagt på hyllan (bortsett från ett och annat inhopp som skjutledare) utan den tid jag haft har jag helt lagt på jakten och lite övningsskytte.

Jag har inte heller känt något behov av några nya bössor eller projekt utan faktiskt inte luftat någon annan bössa på jakten en min K95:a. Jag hade tidigare lite tankar på både bergstützen och för den delen dubbelstudsardrillingar men det där riktiga suget infann sig aldrig och tankarna rann så sakta ut i sanden ( även om de mycket väl kan tänkas dyka upp igen).

Jaktåret har i princip inneburit att från januari-bockjakten har det varit 22 hornetpipan som används för räv, skyddsjakt på lite gäss och allmänt decimerande av skräpfågelstammen. Under augusti och september har det varit 6.5x55 pipan som fått bekänna färg, framför allt har det då handlat om bockjakt.

I och med att det står oktober på almanacksbladet så var det dags för 8x57 pipan och då har det handlat om blandad jakt, rådjur med hund, älgjakt eller grisar har inte spelat någon roll utan jag har ståndaktigt (och möjligen lite tjurskalligt) hållit fast vid den lilla kipplaufen. Än så länge har det gått bra och viltet har snällt lagt sig utan att kräva mer än ett skott.

Nu i höst har jag emellertid haft ett par ”kantbollar” där det lyckliga resultatet inte bara handlat om att jag förvaltat mina skottchanser väl utan där det också varit ett icke obetydligt mått av tur inblandat. Det börjar kännas som om jag kommit lite grann till vägs ände och framöver kommer att använda K95:an till de stillsamma jaktformer där den kommer allra mest till sin rätt, det är också dessa jaktformer som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Inför årets säsong har dock de jaktliga förutsättningarna förändrats lite grann eftersom vi tagit in vännen Felix med tillhörande wachtel fröken i vårt lilla jaktlag. Den självklara konsekvensen blir att det kommer att bli lite fler jaktskott av ”normal karaktär” det vill säga skott mot vilt i vinklar som kanske inte är 100 % eller mot vilt i rörelse på korta håll. Vid dessa skott är knappast K95:an riktigt optimal även om den visat sig överraskande duglig under de säsonger jag använt den vid samtliga jakttillfällen.

Tankarna har därför börjat vandra iväg mot något lite mer lämpat för det som många numera upplever som ”normal” jakt, det vill säga den på sydliga breddgrader allt mer vanliga blandjakten. Där det som skulle ha varit en rådjursjakt snabbt förvandlas till en grisjakt eller möjligen en hjortjakt när det istället är dessa vilt som kommer i pass. Kalibern behöver vara en kapabel klass 1 kaliber som gärna ger lite extra marginal de gånger som vinkel inte blir den allra gynnsammaste eller när skottet mot vilt i rörelse inte sitter exakt där man vill ha det. Samtidigt vet vi att extra rekyl är oerhört kontraproduktivt eftersom de allra flesta av oss skjuter sämre ju kraftigare rekylen blir. Jag har de senaste säsongerna blivit oerhört positiv till 8x57 och en 180 grains BT i dryga 800 m/s som både visat sig ha god effekt men som också har all kulbana som jag kan tänkas behöva för skotthåll inom 300m 8framför allt i kombination med ett riktmedel av ”TDS typ”.

Det har också varit min erfarenhet att om man vill gå upp i ”effekt” så är det mycket smartare att öka på kulans kaliber än att öka på kulvikt och hastigheter.

Med andra ord så söker jag efter något med lite större kaliber, en rimlig rekyl, anständig kulbana och gärna ett skapligt kulutbud.

Jag har i dessa tankar fastnat vid en 358 win som känns som en oerhört balanserad skapelse. Ofta karakteriseras denna patron som en renodlad ”skogspatron” som själva definitionen av begreppet potatiskastare. Studerar man dock det hela med lite öppnare ögon så framkommer snart en betydligt mer nyanserad bild, denna är självklart hjälpt på traven av att vi idag har ett mycket bättre kulutbud än vad som var fallet för bara några år sedan.

I grafen nedan syns hur det kan se ut om man skjuter in med ett träffläge som är 4 cm högt på 100m.

Den slutsats jag drar är att om man laddar med en 200 grains kula som t ex en TTSX eller den helt nya 200 grains Accubond som i princip har samma b.c som 200 grains TTSX eller för den delen en 180 grains TTSX så kan du utan problem hålla ”mitt i” även på en räv ut till 200m vilket i min bok utan tvekan är ”Good enough”. Den accubond som finns med i grafen är den gamla 225 grains Accubond som förmodligen är lite i längsta laget för att få plats i ett magasin som bara tillåter en COL på 72mm eller något i den häraden, eftersom det numera finns en nya lättare och därmed kortare accubond att tillgå är dock accubond återigen med i leken.

Jag har också skjutit tillräckligt med vilt med både 150 grains kulor i 308 win och 250 grains piller i 9.3x62 för att vara övertygad om att även effekten i vilt kommer att vara ”Good enough”. Jag TROR men vet inte att de grövre kulorna kommer att få en betydligt tydligare skottverkan än vad de förhållandevis klena 308 kulorna haft. Detta återstår dock att bevisa.

I takt med att åren går blir dock patronvalet allt mindre intressant, skillnaderna mellan de olika klass 1 patronerna skall absolut inte överdrivas. Jag kan bara konstatera att 358 win med 200 grains kulor i eller strax under 800 m/s kommer att funka klockrent!

Det som däremot är viktigt är att patronen huserar i en plattform som underlättar skyttet snarare än försvårar det, som medelålders konservativ ”Gobbajävel” tillåter jag mig också att lägga rent utseendemässiga aspekter på valet. För mig innebär det blånerat stål och valnöt, andra faller för camofärgade syntetkolvar vilket är kul för dem men nu är det här mitt projekt. Trästockar har också fördelen av att kunna måttanpassas om detta är önskvärt.

Primärt kommer jag att använda kikarsikte eftersom det i nästan alla situationer är överlägset när det handlar om att träffa viltet men eftersom jag kommer att behöva mer än ett riktmedel på detta ekipage så kommer jag att behöva någon form av avtagbart kikarmontage. Jag tror också att jag den här gången vill komplettera med öppna riktmedel. Dels för att grisjakt från tid till annan har en tendens att övergå i vad som närmast kan karaktäriseras som ”närstrid” om det då är hundar inblandade är det en klar fördel med den överlägsna överblick som öppna riktmedel möjliggör.

När det handlar om mekanismen så är jag såklart ute efter en kort mekanism, annars faller liksom tanken med en 358 win. Jag har sedan länge konstaterat att det inte finns någon perfekt mekanism på marknaden utan det handlar om att hitta en vettig kompromiss.

Enligt mitt sätt att se på saken ställer mekanismer med kontrollerad matning som regel till med fler bekymmer än vad de löser så dessa går bort. Jag söker alltså efter en push feed eller ”knökmatare”, bland dessa finns det en massa möjliga val. Jag ser inget behov av någon custom mekanism i detta fall eftersom det inte ställs några extrema precisionskrav på en bössa i 358 win, åtminstone inte för denna applikation. De två mekanismer som jag dels gillar och som också är någorlunda lätta att hitta begagnade till vettiga pengar är Win 70 push feed och Sakos gamla L579, så det mesta pekar på att det blir någon av dem. Väljer jag en L579 har jag dessutom en god vän som sitter på en Sako Classic kolv som skulle passa om jag väljer att gå den vägen. Annars kommer projektet att medföra en ny kolv vilket inte är något annat problem än att prislappen då sticker iväg.

För att få till en så skjutbar bössa som möjligt gäller det också att pipan inte blir alltför lätt utan jag tror att jag vill ha en 22” pipa den här gången. Profilen skall inte heller vara alltför tunn, speciellt inte med tanke på att hålet i pipan blir rätt rekorderligt. Jag tror att en Douglas profil #4 eller möjligen #5 blir rätt lagom.

Nåväl, det här räcker kanske för att dra igång en ny tråd med lite tankar och idéer. Var dessa sedan landar återstår såklart att se..

//Henrik

Läs om 358w i senaste vapentidningen,där finns lite laddata också.

Misstänker att det är Peter Norbergs gamla laddata från såväl tidigare VT som hans tidigare artiklar i AoJ du pratar om.

Eftersom Hr Norberg är en förespråkare för tunga kulor i varje given kaliber så har han ofta inriktat sig på kulor på 225 grains och däröver i 358 och då blir väl N202 det naturliga valet. För de lite lättare kulorna funkar även N201 rätt bra med den bonusen att det oftast brinner lite renare.

//Henrik

Mycket trevligt projekt Henrik,

Står själv i tagen med att antingen bygga mig någon bössa för drev, eftersök och "hunföreri" eller uppgradera Heymen med en syntetstock och ett underbeslag till 9,3-pipan.

Kommer att följa den här tråden slaviskt för att se hur utvecklingen fortskrider för dig och vilka val du gör.

Riktigt kul att du börjat att skriva lite längre och fylligare inlägg igen

Mvh/Jocke

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Kul att motivationen kommit tillbaka lite iaf.

Dessa trådar är alltid intressanta då de är genomtänkta och får en att sitta själv och fundera.

Ser fram emot fortsättningen på denna tråden.

/Fredrik

Intressant! Och kul med någon som funderar på ett 358-projekt utan att för den sakens skull satsa på en för denna kaliber närmast "obligatorisk" Remington 700

Bra Henrik äntligen har du sett ljuset.

Jag har roat mig med att ladda nästan alla tillgängliga kulor till 358 w och kan väl säga direkt att några av dina farter ligger lite högt om du inte tänkt dig en lite längre pipa.

Det går men rekylen ökar ganska markant tycker jag.

Accubond passar som sagt inte i magget och andra lite längre kulor ligger i farozonen beroende på hur mycket krut man vill få i hylsan.

jag har eftersom jag använt bössan även till säl fastnat för sierra 225 gr pga nästan osannolik precision och kulbanan skäms inte för sig då jag känner mig relativt säker med den även på 300m.

har även kört nosler 158 gr i subsonic som svampar så dom liknar oryxreklamen samt är fina för träning då pipan ej blir het även när man maler på banan.

för lite jakt på närmare håll tror jag woodleigh 250 gr är svår att matcha förutom med north fork men wodleigh hade mycket bättre precision så den vann och det blir inte många gram kasserad på djur även vid motstånd.

Misstänker att det är Peter Norbergs gamla laddata från såväl tidigare VT som hans tidigare artiklar i AoJ du pratar om.

Eftersom Hr Norberg är en förespråkare för tunga kulor i varje given kaliber så har han ofta inriktat sig på kulor på 225 grains och däröver i 358 och då blir väl N202 det naturliga valet. För de lite lättare kulorna funkar även N201 rätt bra med den bonusen att det oftast brinner lite renare.

//Henrik

även 225 gr trivs fint med 201 men till 250 gr är 202 svåröverträffat, har även testat med vv krut men kalibern verkar trivas med normas bättre. det har bara hänt mig i en kaliber till (221 fireball).

Exabit,

den stora "fördelen" med rem 700 och för den delen Mauser -98 är att det finns så oerhört mycket utbytesdelar till dem. En annan väg att gå är att satsa på en mekanism som faktiskt duger som den är utan att behöva byggas om det tycker jag verkar smartare..

Daniel,

mina hastigheter är en kombination av QL och amerikansk data och precis som du säger kan de mycket väl vara lite höga. Jag är inne på en pipa mellan 55 och 60 cm för att få den lite mer skjutbar trots att denna bössa inte kommer att utrustas med dämpare.

När det sedan gäller kulor så ser jag att Nosler har en 200 grains Accubond på sin hemsida som eventuellt kan vara ett alternativ om ogivalen tillåter att den laddas till under 72 mm men det återstår att se. Sierran är ett rätt hett alternativ också men som sagt så känns det inte som att kalibern lider av någon brist på lämpliga kulor utan det mesta funkar nog med de kulvikter och de hastigheter som blir aktuella.

Henrik

en fördel med 200 gr kulor är ju att rekylen blir så låg att man nästan skäms och det gör den till riktigt potent till perfekt träff iaf för en rekylrädd person som mig.

visste inte om accubond 200gr då det var ett bra tag sedan jag tog fram laddningarna till min bössa men den tror jag kan passa fint men kanske på bekostnad av krutmängd.

visste jag inte bättre skulle jag påstå att det bor samma lättladdade precision i kalibern som i 308w och det är ju riktigt bra om man vill välja farten man ska ligga i samt att det inte är problem att hitta ocw.

jag tror du verkligen kommer att bli nöjd med ditt val, många som testat min bössa blir förvånade över prestanda kontra rekyl och jag måste erkänna att jag tycker det är häftigare med bra praktisk precision med en lite grövre kaliber.

fan också... nu måste jag testa accubond 200gr men jag hittar den inte i landet.

Blev också nyfiken!

Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

apersson6 har just en Sako Forester i .358 Win nedsänkt i en Classic-kolv (den kolven jag missade, gaaaah), och maken till trevligt balanserad bössa får man leta efter. Habegäret är stort, såpass att jag letar efter en L579 till ett dylikt projekt...

Har du någon känsla för piplängd och profil på hans bössa?

Henrik

Maddog

Vapex har 358. Nosler Accubond 200gr i sitt sortiment på vapex.se/new men ej i lager för tillfället.

//Niklas

jag har en 54 cm profil 2100(17mm i mynning) och utan dämp är den för viftig för mig, blev tvungen att dra på en dämp för att fixa det och hade före det benstöd för att få bättre balans. med dämpen blir den lite för tung fram för att vara perfekt men det är ändå bättre.

Maddog

Vapex har 358. Nosler Accubond 200gr i sitt sortiment på vapex.se/new men ej i lager för tillfället.

//Niklas

tack.

Har du någon känsla för piplängd och profil på hans bössa?

Henrik

52 cm pipa, 19 mm i mynningen. Han kommer nog in och fyller i här.

52 cm pipa, 19 mm i mynningen. Han kommer nog in och fyller i här.

Skall mäta lite på den när jag kommer hem. Är inte säker på 19 mm, kan vara mer också. Den är medvetet lite grövre profil på pipan för att kompensera för den korta pipan ur balanshänseende. Den skulle kunna vara en mm till också tycker jag för den väger inte mycket som den är idag. Skall lägga den på köksvågen också när jag kommer hem.

Min är byggd på 700låda och med en pipprofil ungefär som douglas #4, möjligen en aning grövre. 54cm lång, och med en High-tec stock så tippar den vågen till ganska exakt tre kilo utan att vara det minsta viftig. Fördelen med remingtonlås kontra Sako är att det finns extra långa magasinboxar att köpa, då kan du ladda upp till 76mm patroner, givet att din throat medger det. Min gör det med accubond men inte mer TSX(har inte testat TTSX)

200grs TTSX tror jag personligen är perfekt för 358W! Gott och väl tillräcklig ballistik, och borde ge bra effekt i viltet men samtidigt bra djupverkan. Tyvärr har jag inte fått tag på några i sverige än.

200grs Accubond har tydligen samma ogive som 225an, så den kommer ta upp en massa plats också.

Minnet är dåligt men kort... Det var inte alls 19 mm i mynningen utan 17,6... Den väger styvt 3,1 kilo utan kikaren med Sakos orginal classic kolv men det känns som typ 2,7kg pga formatet och balansen. Pipan är en Shultz & Larsen så pipprofilen borde gå att lista ut den vägen för jag hittade inte så många profiler på deras hemsida men jag förstog inte beteckningarna riktigt. Den är förvånansvärt välbalanserad möjligen att ett par cm piplängd till hade gjort lite till men jag har aldrig haft en förligare bössa. Den passar mig som en handske nu, särskilt med dom öppna riktmedlen som hamnar på millimetern rätt nästan hur jag än gör och samma sak med Trijicon 1-4x24 gluggen på. Enda smolket är att det sitter öppna riktmedel i plast från en Blaser på den. Men dom funkar bra trots allt. Den skjuter löjligt bra, papplöst mellan hålen, med SMK 225 gr och Hornady 200 gr rundnosar. Lite större träffbilder, kring 35-40 mm har jag med Woodleigh 250 gr rundnosar men den duger till älgen iaf. Även 250 gr Oryx skjuter treklöver. Nort Fork 225 gr däremot sköt skit.

Lägger med en bild på bössan. Den usla mobilkameran gör definitivt inte kolven rättvisa. Jag är skyldig en veterinär i Häjedalens mörka skogar något riktigt fint för att han sålde den stocken för 400:-

Jag har inte börjat fundera riktigt seriöst på piprofiler ännu men fördelen med Douglas profilerna är att de har den kortaste rent cylindriska delen. Det vill säga den delen av pipan som sitter närmast lådan och som hos Douglas är så kort som ca 45 mm, många andra piptillverkare har en cylindrisk del som ligger på 75-100mm och för balansens skull ligger de grammen helt fel. Däremot är det såklart en fördel om man vill plastbädda den första delen av pipan.

Jag söker efter en profil som är mellan 18-20mm i mynningen, om den ligger runt 18mm behöver pipan nog vara närmare 60 cm men om den ligger runt 20m kan pipan helt säkert vara 5 cm kortare.

Om jag nu går med L579 så kanske jag trots allt satsar på ett "semiprojekt" och då blir det en classickolv till det hela. Bössan skulle då hamna rätt nära aperssons bössa ovan och att döma av bilderna och texten så känns det som ett rätt lockande alternativ.

//Henrik

Ingen vits att fokusera allt för mycket på cylinderns längd, den kapar man ändå ner till lämplig längd när man kammrar pipan. Behövs alltid(ok, lite beroende på) kapas bort en del oavsett eftersom de första centimetrarna kan vara lite förstorade från lappningen av loppet.

Henrik den långa cylindriska delen på tex LW kapar man bort efter behov och tycke. Byggt min på en LW och har riktigt kort cylindrisk början. Har 52 cm längd med en slimmad profil just mtp att jag skulle ha dämp på min. Kommer nog kapa den ytterligare till vintern.

På grund av att jag satt lite trångt till så formulerade jag mig inte bara lite slarvigt utan kanske till och med direkt vilseledande.

Självklart går den cylindriska delen att kapa efter tycke och smak och den är inte av avgörande betydelse. Mitt inlägg skall nog mer ses som att jag föredrar en kort cylindrisk del än som ettt försök att misskreditera L&W piporna.

Det som däremot skiljer är såklart "radien" eller taperingen när du går från den cylindriska delen som normalt är ca 30mm till själva pipan om ni förstår vad jag menar. I douglas fallet använder de en rätt snäv kurva när de går från den cylindriska delen till ett mått som bara är några mm större än vad mynningen är (givetvis pratar vi då sporter pipor). Andra piptillverkare tar ned diametern lite mer försiktigt och på matchpipor kan detta ske nästan helt utan radie d v s pipan ser i princip ut som en kona från mynning och till den cylindriska delen.

För det egna projektet lutar jag kanske mot en LW #1450 och att initialt lämna pipan på 60 cm för att sedan vid behov korta den.

//Henrik