Där slog du huvudet på spiken!

Dags att ringa vet. nr:2

Nä men se där

Nå blir de två hundar i flockern snart?

Hoppas vet. samtal nr 2 har positiva nyheter!

Nä men se där

Nå blir de två hundar i flockern snart?

Hoppas vet. samtal nr 2 har positiva nyheter!

Big Al e ju som namnet låter BIG.

Min kommande Breton ska ha rätta måtten, duga på utst dvs minsta valör 1jkl, ta 1:or på alla sorters jaktprov o blidka husse i alla avseenden

Dvs en uppdaterad Zingo i versin PRO

Big al är en kanonhund i alla jaktsammanhang men räcker inte till då de gäller mina krav.

Skulle jag bara ha till jakt skulle ja inte tveka en sekund.

Vet inte om Veterinärens positiva svar var positivt i längden!

Dvs att de hittar inge fel trots att de är fel ngn stans.

Fick idag veta att Zingos blodsocker låg på 0,56 2sept o de var efter 6dygns vila o uppgödning.

De brukar hamna på normalvärdet efter en snabb måltid o ligger då på 3-4.

Ni som kan lite om diabetes förstår nog siffrorna.

Så att hunden inte varit medvetslös eller rent av kolat vippen e för mig ett mysterium o ÄNNU större mysterium är VARFÖR han hamna på så låga nivåer.

Fick extra mkt mat, överbliven pasta odyl så de borde inte vara det.

Förmodar att fortsättning följer men jag har fått OK att göra 2-3st 20min släpp i helgen.

Dextrosol o extramat följer med.

Men sen har vi de höga levervärdet också

Den som lever får se!

Jo jag har hört att han lever upp till sitt namn. Blir säkert bra för någon som bara vill ha en trevlig jaktkompis!

Kan ingenting om diabetes så siffrorna säger mig inte så mycket.

Hur känns han i övrigt. Nåja, vi får höra rapporter efter helgen hoppas jag gällande hur släppen gått både jaktligt och fysiskt!

Lite som med astma.

Slår till vid ansträngning om man inte har hjälpmedel.

Läste nyss att en hund som får diabetes har jagat klart o de flesta ägare till en jakt eller vallhund som får diabetes väljer att låta de jaga vidare i de sälla......!

Fick en tår i ögat o hoppas innerligt att de inte e fallet!!

Men proverna visade på normalt insulinvärde och normal sockerhalt på sista provet

Undrar om han inte FEJKAR, har misstänkt de ett tag

Skämtåsido så har vi inte den Julafton jag önskat mig direkt.

Som att få höra att TOMTEN E DÖD på Julafton mer

Men problemet vid diabetes är väl att de inte har nån insulinproduktion som kan stabilisera/hålla ner sockret till normala nivåer. Problemet är väl snarare att lyckas hålla nere sockret än tvärt om?

Eller...förvisso...hunden bränner ju rätt fort energi vid jakt....så då dippar väl värdet direkt.

Jag är ingen expert på detta trots att frun är diabetiker. Diabetes torde väl gå att kontrollera på en hund likväl som på en människa? Sen vad det kostar är ju en annan femma...

Insulin är ju gratis för människor, men är nog inte så billigt att producera fram i dessa mängder!!

Kan inte säga annat än att jag håller tummarna att det är nåt annat som går över och som gjorde att blodsockret och levervärdena var ur balans.

Har du ingen i närheten med diabetes som du kan få låna mätare och nålar av. Då är det ju bara kolla före och efter måltiderna och se om insulinproduktionen fungerar.

Det känns lite bökigt och kolla det där hos vet. med tidsbokning och allt vad det innebär...och hunden kanske då ligger normalt i värde!

/Henke med Big Troy

"Henrik"

Nä diabetes var de inte sa Öyvind men ngt gör att blodsockret ballat ur.

Lite gla ble man men fortfarande JÄ...igt fundersam.

Ska köpa en egen blodsockermätare åt hunden men Apoteket hade inga hemma.

Osså skulle de tydligen vara en från "Johnsson & Johnsson Ab, LifeScan Ultra" för de mäter mest exakt då det gäller hundar.

Men personalen såg bara ut som frågetecken på Apoteket o mena på att jag nog fick gå någon annan stans.

Ringt centraliformationen nu o de va inga oklarheter där int så på tis har Zingo en egen mätare.

Men efter flera veterinärers åsikter så e de fritt fram att jaga om jag bara har fickorna fulla med druvsocker.

Känns ändå lite kymigt för ngt e ju galet!

Får se om de funkar nu eller om han dimper ihop igen.

Återkommer.

Zingo har idag gjort ungefär en timmes aktiv jakt mellan 07 o 13.

Börja inte så bra utan gjorde nå lovar o drog sen ut på värsta repan.

KOPPLING!

FUNDERING!

DRESSERING!

Fast därimellan var Noppa ute på ett sök förstås.

Nu gjorde Zingo ett FIIINT sök med god kontakt så därför ble de lite gofika .

Sen ble de lite si o så med fina slag o god kontakt o sen stånd, med fågel vi hört t.om., men inget där, sen ble de en halvstöt i samma område.

Inte långt därifrån ble de på nytt stånd med uppföljning av löpa o en hund som paff satt i slutänden.

Skickade på utredning men inget o sen gick vi på.

Här börjar en intressant händelse för dagen.

Jag misstänker ibland att Zingo nyttjar beepern för att få mig att komma till honom.

Denna gång gick vi vänster o beepern gick igång till höger o just där vi stod alldelles för långt bort.

Så jag tog beslutet att rent av vänta in honom ist.

MEn det är en riktigt envis jycke jag har så beslut blev att ta en kopp kaffe/fika medans vi vänta.

Under hela tiden hör vi beepern gå, stannar av med ngr få sekunders mellanrum ibland.

Men de börjar bli lite väl lång tid som går och eftersom Zingos hälsotillstånd är som det är beslutar jag att köra en åtsägning som följs upp med en inkallning vilket resulterar i INGENTING!

Nu har ja många namn på jycken som inte bör skrivas här men dagen är ju lite av rehab så lugnet behålls ändå.

Vi plockar ihop o går till jycken o de har säkert förfkutit 20-30min (eller mer).

Då vi kommertill hunden sitter han ca 100m ifrån där jag skickade ut honom.

Dvs inom avstånd från där vi sist sågs men utom avstånd från där jag befann mig då beepern gick igång.

Han tittar på oss, ner i skogen, på oss, ner i skogen.

Vi går fram o fast Noppa kommer upp bredvid sitter han kvar! Hon är i höglöpet nämligen

Så jag ber honom utreda o gissa vad?

SJÄLVKLART TRYCKER DET EN FÅGEL 10-20m ifrån där vi hittar hunden.

SNACKA OM STÅNDFAST!

Ibland blir de inte som man tänkt sig men jag var glad att det var en fågel som frammana detta beteende!

Körde ngt släpp till senare men tyckte hunden slaäppt för mkt kontakt så jag körde ett par blåsvändningar, lät honom gå ut och avslutade vid nästa självständiga kontakt för ett positivt avslut.

Summa sumarum är jag nöjd med 70% av Zingos jaktdag!

Efter omständigheter tycker jag inte att man kan kräva mkt mer eftersom jag inte vet Hälsotillståndet.

Anledning till jakt idag o imorgon em är just att se vad som händer med jycken och om historien upprepas eller om de hela bara varit tillfälliga händelser pga av andra infektioner o skit i kroppen.

Jycken höll bra med tanke på att han legat mer eller mindre still sen 28Aug.

Hittade fågel, skötte de hyffsat o ett ståndarbete på nästan 20-40min e ju faktiskt rätt imponerande trots att ja tycke att en rapportering vore på sin plats.

Sen ska tilläggas att förutom en tjädertupp som vi själva stötte hittade vi inga fåglar mer än dem Zingo fann.

Dvs Noppa kom ej i fågel.

O de va MKT synd för de var just henne de skulle skjutas över idag.

Men en bild av sällskapet skjöt jag iaf.

För den som undrar e jycken pigg o gla!

Men de har han varit de andra gångerna me iof.

Men huvvet har funkat hyffsat med kroppen idag o extra energi getts för säkerhets skull.

Så vi får se på tis va sockervärdena säger.

I fredags sköts första ripan efter Cobra!!!

Resning saknades dock, men hon har sökt så fint senaste tiden att jag bestämt mig för att så fort hon står då smäller de om de flyger. Hon sökte riktigt fint denna dag också och de lätta några fåglar ur träd, inte lätt för en liten Cobra även om hon markerade att de var fågel. Sedan så ställer hon sig helt plötsligt mot en gran i kanten av en myr. Jag berömmer henne för jag vet att det ska finnas ripor i området (Ella hade tidigare haft ett fint arbete på kullen) och efter kanske 7sekunder smiter en ripa ut från granen. Var säkert mitt snack som fick den på vingar, men pang å så damp den i backen. När den lättade ville Cobra efter men satte sig på signal och pang är ju också sitt för henne så hon satt lugnt kvar även om hon såg att ripan föll. Snacka om att jag var glad! Dock ska jag ju villigt erkänna att jag hade tur som var i närheten och hann berömma annars vet man aldrig om hon hunnit komma på att hon skulle ta ännu nått steg framåt vilket skulle ha resulterat i stöt. Har blivit så några gånger att hon markerat att det luktat gott men tagit de där stegen extra.

Senare på dagen så hade jag min gamling på "rymmen" och var lite förgrymmad så Cobra fick söka. Vi var rätt nära bilen så jag gick upp på grusvägen för att lyssna efter rymlingen och slippa gå i riset. Tänkte att Cobra får vara där nere själv och kolla av. När jag står med ryggen mot riset hör jag hur det börjar kackla.....kollar dit.....ser ingen hund.......två ripor lättar ...ser fortfarande ingen Cobra....... blåser för säkerhets skull i pipan ifall att hon har varit i närheten av fåglarna eller sett dem så ska hon då få sittsignal. Står ett tag och kollar men ser fortfarande ingen Cobra. Cobra får nämligen inte resa sig från sitt utan att jag kommer till henne först. Kallar aldrig in henne från sitt. Jag går och letar i riset men ser fortfarande ingen Cobra. Tillslut inser jag att jag måste kalla in henne för jag hade ingen susning om var hon var. Efter inkallningssignal så börjar det prassla mitt i riset och ut kommer en helnöjd liten Cobra. Vad som hände där inne i riset har jag egentligen ingen aning om för jag var lite ouppmärksam men antingen så stod hon för riporna och dom smet varav hon satte sig eller så stötte hon och satte sig pga att dom flög. Sedan är det mycket möjligt att hon kan ha blivit less på att sitta och lagt sig ner och tuggat på nått grässtrå varför jag inte såg skymten av henne i riset. Iaf så var jag väldigt nöjd över lillkickan.

Den gamla däremot måste ha ätit några ego tabletter inför denna höst. Hon jagar inte riktigt som hon brukar, är betydligt mer självständig än vanligt. Jag skyller på att livmoderoperationen ändrat henne lite och kanske de faktum att hon fått konkurrans i skogen och inte får jaga 100% av tiden, men det är säkert bara nå skit hon lagt sig till med på äldre dar Hon är dock grym på finna fågel men hennes metoder att finna dem är vi inte alltid överens om...... å finns fåglarna inte i närheten går vi dit dom är oavsett avstånd eller terräng..... I lördags hörde jag hur hon började dra iväg och visslade (hon ignorerade) jag visslade igen och hör då hur hon säkert 200m bort ställer sig och vet att damen står där tills vi kommer fram eller fåglarna smiter. Vi konstaterar att hon har gått ca 200m från oss i medvind och hittat fågel. Hon driver med oss var de vi konstaterade.....nädå hon stog stenhårt så det var bara till att bege sig nerför knabben. När vi kommer fram så lättar en orrhöna framför henne. Hunden står fortfarande i medvind utifrån var hönan låg!!! Fattar inte hur hon kan känna dem??? Måste ju vara nå virvlar eller nått som virvlar upp lukten Iaf så är det inte första gången det händer.

Envis som en åsna är hon min gamla jaktidiot, så jag måste säkert läsa den stående fågelhundens grundreglar någon fler gång för henne under hösten

Grattis "Ella"!

Jag minns än idag hur lycklig jag o jycken var vid första ripfällningen!

Annat e de idag!

Idag var de nämligen nära att Zingo aldrig mer kommit hem från skogen.

Begriper mig icke på f..skapet.

Börjar fint o drar sen iväg på sticksök spikrakt ut i nå 100m.

Fick nog av detta o vände tvärt på klacken o gick till bilen.

Detta hände efter ca 20-30min släpp o en fågeltagning.

20min senare varkens ser eller hör jag ngn hund o far tillbaks med bil dit där ja lämna hunden.

Mkt riktigt så går beepern för fulla muggar.

Ryar hunden o som på ett trollslag så kommer han in.

Ser på hela jycken att han VET att ngt e galet.

Men men, en gång e ingen gång.

Drar vidare till nytt ställe där Zingo helt misserabelt söker som en idiot utan minsta tillstymmelse till kontakt.

Får in o försöker beröma kontakten o bara ngr meter fram blir de stånd, tomt o löser ut själv, utreder o far iväg som en pil igen o nytt stånd.

Denna gång var de en fågel men den lyfte innan avance, tyvärr, o hördes bara mkt svagt.

Sen ser vi inte hunden mer under nästa släpp så de blir paus, linförighet, vila.

Släpper o ser inte röken av jycken så nu kopplas de igen.

Börjar bli orolig att ngt e fel o att jycken inte mår bra.

Så fortsätter hela em. o som avslutning tar jag ner honom på jorden med mkt nära sök på visselkommandon.

Efter ett bra tag så slutar jag tvärt vissla o går spikrakt mot bilen.

Va händer, jo jycken drar iväg som en pil o tappar bort husse IGEN!

O hur hittar man husse då? Ställer sig o väntar/lyssnar.

25min orkar ja vänta denna gång!

Sen blir de för mörkt o jag tutar nå gånger med bilen utan minsta respons från hunden.

I ren ilska ber jag honom högt o tydligt fara dit........ o se där kom hunden!

Vet ju inte om hunden e riktigt pigg så de e ju lite svårt att säga va de e som händer i huvvet hans.

Men husse är varkens nöjd eller begrip särskilt mkt.

Han funkade, nästan, klockrent före jaktstart o förväntningar vara extremt höga.

Största anledningen till att ja öht fortsatte var för att se hur ett par em jakter tar på honom denna gång.

Uppenbart påverkar de honom på ngt vis eller så har han bara blivit totalt hjärndöd som genom ett blixtnedslag!

Kanske sprungit in i nån högspänningsledning?

Ja int vet ja men omplacering är ett ord som ja hakat upp mig på för stunden.

Skämt åsido så känns hela historien mkt märklig, sorglig o framförallt jävligt irriterande.

Hoppas snart få ett svar på hela tragiken.

.....

Så fortsätter hela em. o som avslutning tar jag ner honom på jorden med mkt nära sök på visselkommandon.

Efter ett bra tag så slutar jag tvärt vissla o går spikrakt mot bilen.

Va händer, jo jycken drar iväg som en pil o tappar bort husse IGEN!

O hur hittar man husse då? Ställer sig o väntar/lyssnar.

25min orkar ja vänta denna gång!

Sen blir de för mörkt o jag tutar nå gånger med bilen utan minsta respons från hunden.

I ren ilska ber jag honom högt o tydligt fara dit........ o se där kom hunden!

Fan det börjar låta som Troy snart...en som jagar helt själv.

Funderar på om man kan fixa nån hagelbössa åt hunden så han kan fixa den biten själv också? Apporten funkar ibland inte heller, men ser man till att släppa hunden ofta så kanske man slipper den nu dyra hundmaten! Han kan ju äta sig mätt på fågel menar jag...

Nä *suck* man har inte annat än sig själv att skylla antagligen. Bristande träning över sommaren och en hund i "tonåren" och med ett jävla jaktintresse!

Idag ser man allt lite annorlunda då man fått lite distans till jakten!

ZINGO HADE IGÅR TOTALT ORATIONELLT BETEENDE!

Jagade bara första 20min med kontakt o resten av em var totalt slöseri samt vansinne att ens ha jycken ute.

Nu ska de bli skärpning o ska de jagas ska de göras riktigt oavsett om jycken e sjuk eller ej.

Annars blir de till o leta svamp o oktober får gå åt till o locka järpe o jaga bäver mellan dressyrpassen.

Fattar nada av allt som händer o känner mig totalt "lost".

Ska man dressera mera eller lägga mer tid hos vet. som inge kan göra ngt åt de fynd de gör eller hittar?

Känns som om man skulle lägga allt som har med hund på hyllan ett tag.

Föresten, kollade in tricolor valparna igår o man ble lite sugen.

Mer än vad som e angenämnt för hälsan (min)! :o

Ja detta med att ha en stående fågelhund är inte alltid en dans på rosor. Det är många bitar som skall klaffa och om vi är griniga när hunden missköter sig vad borde då inte hunden vara de gånger vi bommar efter fina arbeten gjorda av hundan

Skämt å sido, man blir så förgrymmad när hunden missköter sig men samtidigt får man tänka på att det är djur vi har och gör med! Ja jag vet jag tänker inte heller riktigt så när jag står där förgrymmad mitt i skogen men det är fakta. Även dom bästa JCH missköter sig ibland.

Ella har jag alltid sagt att de hon brister på ibland är sånt som jag som bättre dressör skulle ha kunnat åtgärda. Så sant så sant.

Cobra måste jag erkänna är jag grymt nöjd med hittills vad gäller både kontakt och dresserbarhet. Hon är väldigt lyhörd och kontaktsökande. Men jag har jobbat mycket med henne från dag 1. Detta med att hon ska hålla koll på mig är nått jag har lagt ner mycke energi på och än så länge verkar jag ha lyckats, men hon är ju dock så liten och inte färdig hund ännu så hur slutresultatet blir kan man ännu inte veta.

Ja detta med att ha en stående fågelhund är inte alltid en dans på rosor. Det är många bitar som skall klaffa och om vi är griniga när hunden missköter sig vad borde då inte hunden vara de gånger vi bommar efter fina arbeten gjorda av hundan

Skämt å sido, man blir så förgrymmad när hunden missköter sig men samtidigt får man tänka på att det är djur vi har och gör med! Ja jag vet jag tänker inte heller riktigt så när jag står där förgrymmad mitt i skogen men det är fakta. Även dom bästa JCH missköter sig ibland.

Ella har jag alltid sagt att de hon brister på ibland är sånt som jag som bättre dressör skulle ha kunnat åtgärda. Så sant så sant.

Cobra måste jag erkänna är jag grymt nöjd med hittills vad gäller både kontakt och dresserbarhet. Hon är väldigt lyhörd och kontaktsökande. Men jag har jobbat mycket med henne från dag 1. Detta med att hon ska hålla koll på mig är nått jag har lagt ner mycke energi på och än så länge verkar jag ha lyckats, men hon är ju dock så liten och inte färdig hund ännu så hur slutresultatet blir kan man ännu inte veta.

Kontaktsökande var Troy tidigare också. Vart jag än gick så följde han med. Ibland gjorde han en liten sväng, men tittade alltid upp och kollade var jag var. Beröm då han sökte kontakt och sen kom han tillbaka självmant.

Det var DÅ...dvs. fram till 7mån ålder. Nu vid dryga 9månader så är han som förbytt! Det är inte bara en gång jag gett upp och gått hem.

Det verkar inte spela nån roll om man är på helt okänt terräng heller!

Nåja, ska ta hjälp av proffs.. Snart är det uppehåll i älgjakten å då får man lite mer svängrum.

Jo men försök o förklara för mig hur tusan en hund från en dag till nästa kan slå om totalt!!

Fram till 24:e Aug var Zingo hur duktig som helst o höll hyffsad- riktigt god kontakt.

25:e Aug - Spårade han ur totalt.

Jag börja fundera om sockerfallet givet nå bestående meeeen. Dvs på hjärnan!

Det började kanske panga och falla fågel 25aug men det gjorde det inte 24aug.....

nån som vet något om dessa?

http://www.blocket.se/vi/18118328.htm?ca=2_s&last=1

http://kennet.skk.se/hunddata/Hund_data.as...amp;Knapp=AGARE

Syrran e kompisens Te Noppa.

Mkt mysig o tillgiven hund med mkt jakt.

Frågan e väl mer vem fadern är?

Nån som känner till honom?

Zingo har legat utslagen hela dagen!

Verkar inte redigt kry än!

Ska ut o leka kuragömma med honom strax

Det började kanske panga och falla fågel 25aug men det gjorde det inte 24aug.....

Tvärtom!

De small för fågel fram till 24:e men efter de ble de inge mer.

Jo föresten 26:e small de massa o 27:e föll 2 orrar på mkt kontrollerade arbeten.

Så de har inget med det o göra trots att man skulle kunna tro de.

Hade jag inte trott att Zingo var sjuk hade jag faktiskt inte behållt honom en endaste minut till efter de jag sett/upplevt i höst.

Inget ja känner igen o aldrig förr har han varit borta från min sida mer än -5min.

Då de har hänt har husse varit mkt olycklig!

Nä ja känner helt enkelt inte igen honom!

Örat han slagit sönder är just det som han kunnat få ett korrigeringsnyp i ibland.

Om nu detta gör ont hela tiden kanske de har ngt med hans beteende att göra?

Men de e rena spekulationer.

Kommer fortsätta trilskas o ska jag måst vissla han hela hösten för att poletten ska trilla ner så får de bli så.

Eller så jagar jag bara på fjället för de skulle också funka.

nån som vet något om dessa?

http://www.blocket.se/vi/18118328.htm?ca=2_s&last=1

Tiken har jag träffat på utställning. Du kan ju se lite mer om henne på hemsidan till Raunakkens kennel.

De enda jag vet om hanen är att han har ok höfter både hd och hq och i våras/somras ännu inte var ställd på nått jaktprov eller utställning. Ring till dem så berättar dom säkert lite mer om hundarna. Dom har med all säkerhet all info du kan få om båda hundarna!

Det verkar vara en hel del kullar på gång!

Finns planerade parningar som man hört om nu med!

Nu börjar beslutsångest uppkomma.

Som tur är måste jag lösa lite praktiska saker innan valp kan komma in i vårat hus.

Gör det ngt lättare att ta DET deffenetiva beslutet så småningom.

Det verkar vara en hel del kullar på gång!

Finns planerade parningar som man hört om nu med!

Nu börjar beslutsångest uppkomma.

Som tur är måste jag lösa lite praktiska saker innan valp kan komma in i vårat hus.

Gör det ngt lättare att ta DET deffenetiva beslutet så småningom.

.....du får gärna skicka pm till mig så att även jag får koll på vad det florerar för planer på parningar Är väldigt bra att veta speciellt iom att det är folk som frågar en då och då!

Jamen ja kanske vill behålla alla valpar här i Västernorrland

Jamen ja kanske vill behålla alla valpar här i Västernorrland

Drömma går ju

Japp!!!

Nu har jag börjat läsa Zingo:s socker o blir rätt mörkrädd.

Ligger hela tiden på lägsta "OK" nivå trots utfodring mellan provtagningarna.

Ändå sa sista blodprovet, som vet. tog, att både socker OCH insulinproduktion var normalt.

Skumt!

Får se vad som händer på ngr dagar.

Hört ordet "insuliniom" flyga förbi mina öron ngr gånger, dvs överprod. av insulin.

Me andra ord motsatsen till diabetes.

Går ju inte släppa en hund på jakt om blodsockret redan ligger på minimum, o som idag även ngt under.

Inte konstigt att han blir kockobeng!

Min Vet. e tillbaks på tors men nån får ju banne mig ta o berätta va som ska göras nu.

Byta ut foder mot bitsocker kanske skulle göra susen

Husse blir ju fet av att sitta såhär still!