Om vi gör en hypotetisk jämförelse om detta så säger vi att; 

Även om man blivit född i en bil och varit förbannat duktig på att köra, men inte innehar körkort(älgpass) eller att man inte kört på ett tag(övningsskjutit), för att sedan köra bil i stressig stadstrafik(jaga). Kanske krockar (skadeskjuter) eller kör på någon (tar en bärplockare istället för en älg) just pågrund av att man inte kört bil på ett tag eller ens har "körkort".

Är det inte dags att gallra ut dessa "jägare" som bara jagar pågrund av den sociala biten? Man kan fortfarande låta dessa vara med i slaktboden eller runt lägerelden för att sedan betala dessa med kött. Men vapen i deras händer är onödigt.

De jag menar i mitt lag har som sagt inte ens skott i bössan, så någon "krock" eller "påkörning" blir det inte.

Bara för att man blir gammal och allt går lite långsammare, behöver inte det betyda att man är sämre än en ung, pigg jägare.

Och jag vill absolut ha med gubbarna vid lägerelden, där gör de sig alldeles utmärkt som historieberättare. Hur de gör sig som jägare är inte alls viktigt tycker jag.

Jag känner några äldre som har kvar körkortet, men de kör inte bil ändå. Självinsikt helt enkelt.

Jag tror och hoppas mera på självinsikt inom jägarkåren oavsett ålder. Där kan iofs "tvångsträning" fylla en funktion. Att man inser begränsningarna helt enkelt.

Själv sköt jag extremt lite ifjol, strax under 10 000 skott. Det minsta jag skjutit på ett år sen 1986. I år har jag räknat med minst det dubbla, om jag hinner.

Fördelen med att skjuta såpass är att jag inser vilka skott jag kan ta och när man ska låta bli.

Fast då fins det såna som blir tvärtom, när de skjuter mycket blir man odödlig och tar skott från alla vinklar och vrår på skenande älgar osv. Hur ska vi kunna komma åt dem?

En svår frågeställning onekligen, men att lagstifta tror jag inte på.

Visst är det?! Riktigt sjukt att strama åt jakttillgången för morgondagens jägare. Men det är just de gamla jägarna som egentligen skulle stanna hemma gör. (Då det är dessa som skapar de höga priserna på jaktmark)

Vi tar emot alla jägare som har någon sorts relation till hembyn (jaktmarken) med glädje.

Det är kris med jägare i de flesta jaktlag runt om, så vi känner inte riktigt till det ni beskriver. Men det verkar tragiskt.

Priserna på jaktmark är låga häruppe, det är fällavgifterna som är (s)ockrade.

Vi skulle inte få en enda ny jägare om vi stängde ute de gamla. Det skulle bara bli färre jägare, och det går i mina ögon åt fel håll.

Ansvaret för tillräcklig träning skall ligga på individen.

För det första tror jag inte återkommande prov uppnår någonting annat än att 1) reducera antalet jägare och 2) ytterligare omyndigförklara oss som folk som inte kan tillmätas någon form av ansvar.

För det andra tror jag att de som börjar med jakt nu har en annan inställning till träning och skytte jämfört med det "gamla gardet".

För det tredje är de skjutprov vi redan har löjeväckande (jag tänker på den skenande älgen som inte gör annat än uppmuntra oansvarigt skytte på löpande vilt med kula).

Alltför många har blivit uppfostrade att tro att fler regler är lösningen på alla problem. Vi behöver definitivt inte fler regleringar eller mer förmynderi i detta land, vi behöver mindre.

frågor:

hur vill du att viltmålsbanan och examensskyttet skulle se ut istället?

själv tycker jag att det fungerar med regler att rätta sig efter i jakten som helhet, då har man svart på vitt vad som gäller.

jag undrar vad du syftar på när du menar att vi behöver mindre regleringar än vi har?

Jag undrar bara, är inte ute efter att ställa saker på kant.

/Kalle

frågor:

hur vill du att viltmålsbanan och examensskyttet skulle se ut istället?

själv tycker jag att det fungerar med regler att rätta sig efter i jakten som helhet, då har man svart på vitt vad som gäller.

jag undrar vad du syftar på när du menar att vi behöver mindre regleringar än vi har?

Jag undrar bara, är inte ute efter att ställa saker på kant.

/Kalle

Vid examensproven är det OK med löpande älg så man nån gång får testa att skjuta kula på löpande mål. Däremot vänder jag mig mot att man skulle införa något i stil med detta som återkommande prov. Personligen skulle jag aldrig skjuta på ett mål i den hastigheten och jag tycker inte andra borde uppmuntras att göra det heller.

Vad gäller träningsskytte är det min uppfattning att folk istället för älgbana borde träna på att sätta 5 skott inom 50 mm på 100 meter, och på rätt plats på tavlan givetvis. Jag har sett en del som knappt träffat tavlan från bänk när jag varit på banan; men slänger man iväg några skott på älgen i full fart och träffar så kan man givetvis även skjuta rådjur på 100 meter, eller räv på samma avstånd..

Visst kan man träna en massa på löpande älg OM MAN VILL, och då också bli så duktig att man lossar den typen av jaktskott, men att avkräva alla detta anser jag är helt felaktigt eftersom det för många vore otänkbart.

Detta visar också på problemen med generella prov, var och en jagar på sitt sätt och under sina egna förhållanden och med sina egna förutsättningar, och det bör också vara upp till var och en att bedöma sin träning tillräcklig för den jakt man avser att bedriva.

När jag talar om färre regleringar menar jag samhället i stort, jag anser att individen så långt det går skall lämnas fri att agera efter eget huvud och ansvar. Vi är inga barnungar som behöver påpekat hur vi ska göra stup i kvarten.

När man har tagit jägarexamen har man lärt sig hur viktigt det är med träning och ansvarsfulla jaktskott, och man har avlagt både teoretiska och praktiska prov kring detta. Därefter anser jag att var och en måste lämnas ansvar att själv agera på bästa sätt i skog och mark, och på bana för den delen.

Jämför med körkortet, du genomgår prov som 18-åring, sedan kan du framföra 2 ton fordon i hög hastighet bland medtrafikanter. Du förväntas agera på ett ansvarsfullt sätt, och är du äldre eller på annat sätt har nedsatt förmåga så anpassar du din bilkörning och ditt uppträdande efter det.

Svårare än så är det inte. Varför skulle det inte fungera vid jakt?

Intressant, ganska höga röster mot ett återkommande skjutprov, men ändå uppger drygt 70% i det tysta att det vore bra. Sluten votering kan ge helt andra resultat än vad man kan tro i rummet många gånger, det är inte första gången jag blir varse detta.

Kan också utläsa att många av dom mer konservativa är folk som är ganska drivna och erkänt duktiga skyttar, ofta deltagande i tävlingar här och på andra ställen. Rimligtvis den skaran som skjuter mest och skulle ha enklast för årligen återkommande prover. Kanske logiskt då man inte riktigt förstår att det för vissa kan vara svårt att masa sig till skjutbanan. Minns en annan fråga där kulören på hylsorna skulle styra haglens storlek, hade det varit votering där tror jag utfallet blivit liknande faktiskt. Men tonen var att hade man inte bättre koll var man en fara för allmänheten.

Nåväl, mycket klokt har skrivits, att tråden har över 1000 läsare på ett dygn visar väl iaf att den fyller någon funktion?

Någon ovan uppgav att vi vill inte ha fler regler i jakten. Nej inte jag heller men jag är väldigt mån om den friheten jag har idag för den är världsklass trots begränsningar på 6 vapen. Som paralell kan jag nämna att Sveriges 2000 professionella grisproducenter idag fick ytterligare ett dråpslag som efterspel av djurrättsalliansens härjningar. I korthet betyder det att ma måste certifiera sig till en relativt hög kostnad och det ger också årliga kontroller. För många innebär det ombyggnationer och stora pengar, vissa kommer att få sluta helt enkelt. Är det bra eller dåligt tycker ni, konsumenten tycker nämligen det är självklart?

Tror ni sedan att det röda skynket jakten innebär för samma personer som skapade ovan kommer att klara sig?

En SJF tjänsteman här skrev en gång att den svenska jakten klarar inte en liknade revision (som den svinbönderna gick igenom) som den ser ut idag. Jag håller med honom fullständigt efter viss eftertanke, det är bara att använda tuben så fattar man att så är fallet.

Att införa återkommande skjutprov i någon omfattning är nytta med nöje på alla plan, precis som jägarexamen, precis som björnpasset, precis som bronsmärket etc. Stämpeln "aktiv & ansvarstagande jägare" behöver vi, och det fortare än vad vi tror.

Världen är föränderlig, nya krav får vi alla på oss dagligen. Att tro att vi som samhällsminoritet kommer att kunna köra vidare som förr i evighet är inte realistiskt. Kika ut i Europa så förstår ni, återkommande skjutprov är bara ett förslag hur vi skall rusta oss för den första attacken. Jag har betydligt fler förslag fast på helt andra områden.

Man får hålla isär frågan om huruvida våra krav på oss själva de facto är rimliga och vad förmynderiälskande politiker och stadsopinionen TYCKER.

Våra krav är helt rimliga, det har de varit hur länge som helst, och jägarkåren som helhet blir bara duktigare och duktigare på skytte och en etisk jakt.

Vad som sedan händer i opinionen bland populistiska politiker och insnöade stadsbor är en annan sak, och personligen frågar jag mig hur länge det är rimligt att man anpassar sig efter dessa grupper.

Nog för att demokrati är majoritetens diktatur, men det är inte rimligt att man pålägger "minoriteter" mer och mer regler och begränsningar i all evighet, i synnerhet som jakten aldrig har skötts bättre och jägare aldrig varit mer pålästa eller skyttekunniga.

Man får hålla isär frågan om huruvida våra krav på oss själva de facto är rimliga och vad förmynderiälskande politiker och stadsopinionen TYCKER.

Våra krav är helt rimliga, det har de varit hur länge som helst, och jägarkåren som helhet blir bara duktigare och duktigare på skytte och en etisk jakt.

Vad som sedan händer i opinionen bland populistiska politiker och insnöade stadsbor är en annan sak, och personligen frågar jag mig hur länge det är rimligt att man anpassar sig efter dessa grupper.

Nog för att demokrati är majoritetens diktatur, men det är inte rimligt att man pålägger "minoriteter" mer och mer regler och begränsningar i all evighet, i synnerhet som jakten aldrig har skötts bättre och jägare aldrig varit mer pålästa eller skyttekunniga.

Att få folk att träna mer kan aldrig vara fel, på nåt plan. Mr Mauser är nog den ende som kommit upp med ett konkret förslag om vi inte skall använda "statligt tvång" (med reservation att jag kan ha missat något)

Att få folk att träna mer kan aldrig vara fel, på nåt plan. Mr Mauser är nog den ende som kommit upp med ett konkret förslag om vi inte skall använda "statligt tvång" (med reservation att jag kan ha missat något)

Nej givetvis inte, det vore kanon om man hittade på något roligt sätt att få folk att ta sig till banan mer, eller träna på annat sätt för den delen. Tvång är dock för mig inte ett godtagbart alternativ (trots att jag gillar skytte, men det handlar inte om vad man själv tycker är roligt eller inte, det handlar om principer).

SJF kan ju utlysa en tävling om det mest välskjutande jaktlaget eller dylikt, och göra det till en åtråvärd vandringspokal. Eller den duktigaste skytten bland Sveriges jägare (givetvis får endast de som inte annars tävlar i skytte vara med, de skytteaktiva har ju sina egna tävlingar).

Världen är föränderlig, nya krav får vi alla på oss dagligen. Att tro att vi som samhällsminoritet kommer att kunna köra vidare som förr i evighet är inte realistiskt. Kika ut i Europa så förstår ni, återkommande skjutprov är bara ett förslag hur vi skall rusta oss för den första attacken. Jag har betydligt fler förslag fast på helt andra områden.

I så fall är svaret enkelt, om det är en omvärldstrend som handlar om att jävlas med jägare kommer den att göra det oavsett vilka eftergifter vi gör. Vi skall således hålla emot våra eftergifter så mycket som möjligt och inte ge bort något förrän det verkligen behövs. Tror du på fullt allvar att jaktens fiender kommer att bli nöjda av något vi gör? Här är det läge att ta lite klassisk förhandlingsteknik, låt din motpart jobba ordentligt också för det du ändå tänkte ge dem.

Det pratas om både omdöme och situationsuppfattning i denna tråden,som jag ser det är det två olika egenskaper.

Omdömet använder man sig av innan en tänkt situation uppträder,situationsuppfattning är hur man agerar under den.

Inga skjutprov i världen tränar en jägare för detta,om man inte har dessa egenskaper så är det endast erfarenhet som kan göra dom bättre.

Ingenting positivt kan någonsin komma av att vi själva höjer våra röster för fler krav/prov/kontroller.

Liksom Lars har även jag en förflutet som aktiv tävlingsskytt med flera år i landslaget och flertalet utlandsuppdrag bakom mig.

Träningsdosen då låg på minst 10000 skott per år(hagel),idag kanske jag skjuter 200 lerduvor per säsong.

Hade jag färre skadeskjutningar på den tiden? nej betydligt fler.

Jagar ytterst lite med hagelbössa nu för tiden men det jag skjuter på ligger också.

Som jägare bör man träna för att få god vapenvana och känsla för träffbild/målföljning, dessa kan dock aldrig ersätta de två första egenskaperna ovan om dessa skulle vara av dålig karaktär.

/Micke

Jag tror ingen här på forumet skulle ha några större problem med krav på olika skytte moment, för jag antar att vi tycker det är roligt med skytte och vapen i största allmänhet.

Problemet i kråksången är att få dom som inte tränings skjuter att tycka att det är lika roligt som vi tycker, och det tvivlar jag på att man gör med mer och högre krav.

Något bra svar på hur man skulle göra har jag inte, I vårat jaktlag har vi en egen kulstig med 22or,dom som inte har eget gevär får låna av dom som har, lätta mål på varierande avstånd. Tror ni alla kommer?

det tåls att fundera på detta för var och en som inte tycker jaktkamraterna håller måttet.

till vissa i mitt lag har jag i diskreta lägen gett bort 50 plugg/person av egen övningsammo till andra lagsmedlemmar då de sagt att de skall följa med övriga till banan och skjuta lite inför och under älgjakt. till dem har jag även sagt att om jag får tillbaks hylsorna får de dem laddade igen. jag har fått igen en del hylsor, jag har även fått lite gladare miner.

När laget 2009 (mitt första medlemsår) skulle skjuta på älgfiguren för att se om "siktet pekade åt rätt håll" när dens stod stilla, då så var jag inte med. nu känner övriga mig bättre kanske och största insatsen skulle kunna göras genom att hjälpa till, lägga grunder för bättre träffsäkerhet eller liknande.

Jag har hört om tråkiga situationer tidigare år med 5 skott i en tjur som inte återfanns förrän dagar efter, fortfarande i livet.

samtidigt som jag håller med Mr Mauser (ändrat mig lite), så vill jag få bort slappheten och respektlösheten inför vad det handlar om. någon form av påtryckning. i trafiken kollar farbror blå om vi sköter oss. finns det ngn mild variant för jägaren?

Vissa som jag sett skjuta på banan har fanimej först då fattat att de inte träffar älgen utan den vita pappen.

förslaget skulle vara en ammunitionsfond i laktlaget dit alla lägger en liten slant som används för att öva inför jakten. detta kommer aldrig att bli av. men om man gjorde detta kanske laget kunde få ett tillskott från annat håll att skjuta upp. detta kunde sedan redovisas via nätet som en aktivitet eller nåt. man skulle kunna bli subventionerad att hyra bana med instruktör.

Jag tycker egentligen att läget för många inte är okej. Banskytte hjälper folk att inse att de skjuter dåligt.

det tåls att fundera på detta för var och en som inte tycker jaktkamraterna håller måttet.

till vissa i mitt lag har jag i diskreta lägen gett bort 50 plugg/person av egen övningsammo till andra lagsmedlemmar då de sagt att de skall följa med övriga till banan och skjuta lite inför och under älgjakt. till dem har jag även sagt att om jag får tillbaks hylsorna får de dem laddade igen. jag har fått igen en del hylsor, jag har även fått lite gladare miner.

När laget 2009 (mitt första medlemsår) skulle skjuta på älgfiguren för att se om "siktet pekade åt rätt håll" när dens stod stilla, då så var jag inte med. nu känner övriga mig bättre kanske och största insatsen skulle kunna göras genom att hjälpa till, lägga grunder för bättre träffsäkerhet eller liknande.

Jag har hört om tråkiga situationer tidigare år med 5 skott i en tjur som inte återfanns förrän dagar efter, fortfarande i livet.

samtidigt som jag håller med Mr Mauser (ändrat mig lite), så vill jag få bort slappheten och respektlösheten inför vad det handlar om. någon form av påtryckning. i trafiken kollar farbror blå om vi sköter oss. finns det ngn mild variant för jägaren?

Vissa som jag sett skjuta på banan har fanimej först då fattat att de inte träffar älgen utan den vita pappen.

förslaget skulle vara en ammunitionsfond i laktlaget dit alla lägger en liten slant som används för att öva inför jakten. detta kommer aldrig att bli av. men om man gjorde detta kanske laget kunde få ett tillskott från annat håll att skjuta upp. detta kunde sedan redovisas via nätet som en aktivitet eller nåt. man skulle kunna bli subventionerad att hyra bana med instruktör.

Jag tycker egentligen att läget för många inte är okej. Banskytte hjälper folk att inse att de skjuter dåligt.

Smart det där med ammunitionsfond

Det tål att tänka på och utveckla

Smart det där med ammunitionsfond

Det tål att tänka på och utveckla

Tillräckligt måga och bra initiativ åt detta hållet och behovet av ett eventuellt prov minimeras.

Det är nu flera år sedan jag jagade älg i ett jaktlag där man inte redan har krav på årligt skytte. Ingen har än så länge tvingats avstå jakten för att de inte klarat provet. Den enda som slutat jaga och fortfarande lever hade en hjärnblödning och han hade den goda smaken att inte ens försöka. Tror dock han hade klarat provet om han försökt...

Utan tvekan har vi haft det så att 20% av skyttarna stått för 80% av skadskjutningarna. Eller kanske 5/95%...

Och de första åren var det onekligen så att de som stått för skadeskjutningarna var också de som hade panik för att klara provet sista två veckorna innan jakten.

Så för oss har provet absolut varit positivt. Men och det är ett stort men.

Provet har varit ett eget initiativ. Det innebär ett minimum av byrokrati.

Tror själv att "frivilliga" prov typ detta har lika mycket positivt och endast få av de negativa sidorna ett officiellt tvång från myndighet skulle föra med sig.

// Henrik

Är det inte så att det viktiga i det här samanhanget är att minimera bommar och skadeskjutningar!

Allt annat är ju ointressant!

Vart jag vill komma är att jag tror det är viktigare att vi skjuter och lär oss våra begränsningar än att vi skjuter guld. Jag blev ju lite idiot förklarad i en annan tråd där jag tyckte att skyttet på våra skjut banor är för statiskt men det intressanta är, tycker jag, att hitta sina begränsninga och möjligheter. Det är väl ändå bättre att släppa ett läge som inte är tillräcklit bra än att skadeskjuta!

Mycket intressant tråd. Särskilt som vi på SJF nu har en hel del planer och även motioner till årsstämman i just denna fråga.

Jag ska inte lusa ned tråden med våra bryderier men vill bara rekommendera en norsk sida med lite "faktaunderlag":

www.bedrejakt.no

Särskilt slutrapporten visar en hel del intressanta resultat. Övningsskytte ger utan tvekan snabba resultat. I den studien kategoriserade man jägarna i två grupper, de som sköt mer, respektive mindre, än 100 övningsskott per år. 100 övningsskott per år minskar skadeskjutningar / bommar med 30-50%.

Notabelt är också att vi får identiska siffror vad gäller skadeskjutningar vid jakt på älg och rådjur mellan Sverige och Norge, och då har Norge ett obligatoriskt skytte och vi har det inte... Det samma gäller faktiskt Finland som har en "lightvariant" av obligatoriet.

Jag vill också att ni passkyttar observerar att hundförare bara skadeskjuter hälften så mycket som passkyttar... ;-)

Jag vill också att ni passkyttar observerar att hundförare bara skadeskjuter hälften så mycket som passkyttar... ;-)

Skulle tro att det finns två grund andledningar till att de av oss som går med hund skadskjuter mindre.

Det ena skälet är att vi skjuter på kortare håll - Det finns inte så många öppna lägen inne i såtarna.

Det andra skälet är att vi jagar mer - Fler skott chanser = lättare att släppa de dåliga.

//Lasse D

I och för sig helt riktigt men det var väl onödigt att avslöja...

Intressant tråd som kan diskuteras till dö dagar!!

Jag tror att jägarna själva ska förekomma ett ev. krav på skjutprov då vi inte står direkt högt hos viissa i samhället.

Däremot tycker jag inte att dagens älgbane skytte är mycket att hänga i julgranen. Det går för fort!! Hur många skjuter på en älg i den hastigheten iskogen?? Risken är att vi lär folk att hålla för långt fram.

I Hjortkvarn i södra Närke finns en tävling sista helgen innan Älgjakten där man skjuter på halva hastigheten och med ett par granar framför älgbanan, ett betydligt mer verkligt skytte. Däremot tycker jag naturligtvis att vanliga älgbaneskyttet naturligtvis är bättre än inget, om inte annat så för att lära känna sitt vapen. Kanske ska vi ha ett prov där vi skjuter på stillastående med skjutkäpp eller annat stöd, från torn kanske??? Eller ett enkelt teoriprov, tror att en del skulle ha nytta av lite grundläggande ballistik-kunskap........

Som tidigare sagts i tråden är det största problemet att inse sina egna och vapnets begränsningar.

Jag är alltså för nån form av prov, men har inte riktigt klurat ut hur det skulle vara utformat än..........

På min mark har vi ett par lerduvekastare,6 stn jaktsig och en skjutbänk, men när man frågarvissa om dom ska med ut och skjuta några serier får man till svar att "nej för fan!! jag är så jävla dålig..........", hur fan tänker man då???? Samma personer följer gladeligen med ut och jagar duvor.........Där har vi en stor del av problemet, hur ska man få folk att fatta att man inte kan vila sig i form, skytte är en färskvara!!!!!

Samtidigt finns det ju framför allt äldre jägare som nästintill aldrig skadskjuter,och aldrig tränar, men dom vet sin begränsning!! Det är en svår balansgång...........

Intressant tråd som kan diskuteras till dö dagar!!

Samtidigt finns det ju framför allt äldre jägare som nästintill aldrig skadskjuter,och aldrig tränar, men dom vet sin begränsning!! Det är en svår balansgång...........

Är väl en av dessa äldre jägare även så om att jag aldrig tränar inte stämmer.

Någon typ av övningsskytte obligatorium vore nog egentligen inte så dumt men vad jag är rädd för är att det skulle bli lerduve skytte.

Om jag tittar på jägarexamen & det skytte som berdrivs där så är det som då jag började jaga .

Dvs. hagelskytte, det pratas om småviltsjakt, fågeljakt, stövarjakt.

Hela andan i jägarexamen är den att man börjar med att jaga med hagel för att sedan kvalificera sig till kuljakt.

Det är inte den jaktliga verklighet som vi möter idag, min egen familjs unga som nyligen har börjat jaga har aldrig använt en hagelbössa i skogen.

Det första fällda viltet är inte en hare för Pappas eller Morfars stövare (Ingen av oss har längre stövare) utan en augusti bock.

Sista gången som jag själv använde en hagelbössa i skogen var 1982 (Pinnbock) sedan dess har den stått i vapenskåpet.

Det var det sista hagelskottet jag avlossade utan optiska hjälpmedel.

Sedan dess har det aldrig avlossats ett skott i skogen utan att rödpunkten eller kikaren suttit på drillingen varken hagel eller kula.

Skulle tro att stora delar av allt klövvilt som fälls i Sverige under jaktåret fälls med en eller annan typ av kombivapen .

Denna typ av skytte finns det inte en enda möjlighet att träna på en skjutbana.

Det finns inte en enda rådjursbana som tillåter dig att skjuta med drillingens hagelpipa eller med grövre kula än .22 .

Visst finns möjligheten att skjuta "Rabbit" eller vad det heter men inte är det likt normalt hagelskytte på markvilt i skog.

Glöm att låta kikaren sitta kvar på drillingen.

Det finns inte någon som helst möjlighet att få skjuta på älgbanan på olika avstånd & olika vinklar .

På de flesta älgbanor i min närhet så får du inte använda jakt ammo utan endast helmantel så om du inte laddar ammo själv så glöm dubbelstudsaren.

Det finns idag massor av begränsningar idag som gör det svårt eller omöjligt att träna med en kombi eller brytvapen på bana.

Det finns inte ens en möjlighet att ställa upp en rådjursfigur på 25, 50, 100, 150 m.

I dagens Sverige så är vi också massor av jägare som har långt till jaktmarken femton tjugo mil enkel är det normala så det är inte så lätt att åka ditt för att skjuta några smällar.

Massor av oss arrenderar också jakten & markägaren är inte alltid så pigg på att tillåta skytte träning på marken.

Har varit med i jaktlag som krävt X-antal skott på jägartrappen & X-antal skott på älgbanan, har alltid uppfyllt alla krav .

Men inget av detta skytte har fullgjorts med de vapen som använts i skogen så vad är det då värt.

//Lasse D.

LEHD: samtidigt sker väl ändå de flesta skadeskjutningar med just hagel, och att det skulle finnas något hagelfokus på jägarexamen håller jag inte med om. För att skjuta godkänt med kula krävs att man klarar FYRA moment skytte, eller tre beroende på hur det är upplagt, men det är stående med stöd, sittande med stöd, samt löpande älg (och stillastående älg i det). På hagel är det enbart raka frånduvor, ja och haren som i mina ögon är rätt stor och enkel, och hur ofta möter vi det hagelskottet i skogen eller på sjön, det raka frånskottet?

Jag kan ha skjutit rakt frånskott 5 gånger totalt sedan jag började jaga, och det är 16 år sedan jag sköt mitt första vilt. Jag har skjutit några få vilt med kula, resten har varit sjöfågel med hagel, och lite skogsfågel. Inte är det ofta det blir rena frånskott, 5 kanske är mycket.

Så jag upplever nog att det bör vara mer fokus på hagelskyttet, mer träning inlagt utöver provet skulle jag nöja mig med.

Tror du på fullt allvar att jaktens fiender kommer att bli nöjda av något vi gör? Här är det läge att ta lite klassisk förhandlingsteknik, låt din motpart jobba ordentligt också för det du ändå tänkte ge dem.

Nej, vi förhandlar inte med fundamentalister. Men det är inte dom primärt vi skall oroa oss för, dom är gnistan som kan få den stora brasan att brinna precis som i grisfrågan och dom är som regel öppna för goda argument. Att vara förberedd har alltid varit mitt måtto.

Är väl en av dessa äldre jägare även så om att jag aldrig tränar inte stämmer.

Någon typ av övningsskytte obligatorium vore nog egentligen inte så dumt men vad jag är rädd för är att det skulle bli lerduve skytte.

Om jag tittar på jägarexamen & det skytte som berdrivs där så är det som då jag började jaga .

Dvs. hagelskytte, det pratas om småviltsjakt, fågeljakt, stövarjakt.

Hela andan i jägarexamen är den att man börjar med att jaga med hagel för att sedan kvalificera sig till kuljakt.

Det är inte den jaktliga verklighet som vi möter idag, min egen familjs unga som nyligen har börjat jaga har aldrig använt en hagelbössa i skogen.

Det första fällda viltet är inte en hare för Pappas eller Morfars stövare (Ingen av oss har längre stövare) utan en augusti bock.

Sista gången som jag själv använde en hagelbössa i skogen var 1982 (Pinnbock) sedan dess har den stått i vapenskåpet.

Det var det sista hagelskottet jag avlossade utan optiska hjälpmedel.

Sedan dess har det aldrig avlossats ett skott i skogen utan att rödpunkten eller kikaren suttit på drillingen varken hagel eller kula.

Skulle tro att stora delar av allt klövvilt som fälls i Sverige under jaktåret fälls med en eller annan typ av kombivapen .

Denna typ av skytte finns det inte en enda möjlighet att träna på en skjutbana.

Det finns inte en enda rådjursbana som tillåter dig att skjuta med drillingens hagelpipa eller med grövre kula än .22 .

Visst finns möjligheten att skjuta "Rabbit" eller vad det heter men inte är det likt normalt hagelskytte på markvilt i skog.

Glöm att låta kikaren sitta kvar på drillingen.

Det finns inte någon som helst möjlighet att få skjuta på älgbanan på olika avstånd & olika vinklar .

På de flesta älgbanor i min närhet så får du inte använda jakt ammo utan endast helmantel så om du inte laddar ammo själv så glöm dubbelstudsaren.

Det finns idag massor av begränsningar idag som gör det svårt eller omöjligt att träna med en kombi eller brytvapen på bana.

Det finns inte ens en möjlighet att ställa upp en rådjursfigur på 25, 50, 100, 150 m.

I dagens Sverige så är vi också massor av jägare som har långt till jaktmarken femton tjugo mil enkel är det normala så det är inte så lätt att åka ditt för att skjuta några smällar.

Massor av oss arrenderar också jakten & markägaren är inte alltid så pigg på att tillåta skytte träning på marken.

Har varit med i jaktlag som krävt X-antal skott på jägartrappen & X-antal skott på älgbanan, har alltid uppfyllt alla krav .

Men inget av detta skytte har fullgjorts med de vapen som använts i skogen så vad är det då värt.

//Lasse D.

Tycker du bryter ner problematiken på ett bra sett, lämpat skytte på individbasis finns inte att tillgå på våra skjutbanor idag.

Kombivapnen är väldigt vanligt förekommande i skogen men sällan på skjutbanan, vi har också problemet med värmestegring som gör det till kassa mängdträningsvapen. Trots att det är det som inte sällan är minst anpassat för skytten av alla vapen han/hon äger.

Är väl en av dessa äldre jägare även så om att jag aldrig tränar inte stämmer.

Någon typ av övningsskytte obligatorium vore nog egentligen inte så dumt men vad jag är rädd för är att det skulle bli lerduve skytte.

Om jag tittar på jägarexamen & det skytte som berdrivs där så är det som då jag började jaga .

Dvs. hagelskytte, det pratas om småviltsjakt, fågeljakt, stövarjakt.

Hela andan i jägarexamen är den att man börjar med att jaga med hagel för att sedan kvalificera sig till kuljakt.

Det är inte den jaktliga verklighet som vi möter idag, min egen familjs unga som nyligen har börjat jaga har aldrig använt en hagelbössa i skogen.

Det första fällda viltet är inte en hare för Pappas eller Morfars stövare (Ingen av oss har längre stövare) utan en augusti bock.

Sista gången som jag själv använde en hagelbössa i skogen var 1982 (Pinnbock) sedan dess har den stått i vapenskåpet.

Det var det sista hagelskottet jag avlossade utan optiska hjälpmedel.

Sedan dess har det aldrig avlossats ett skott i skogen utan att rödpunkten eller kikaren suttit på drillingen varken hagel eller kula.

Skulle tro att stora delar av allt klövvilt som fälls i Sverige under jaktåret fälls med en eller annan typ av kombivapen .

Denna typ av skytte finns det inte en enda möjlighet att träna på en skjutbana.

Det finns inte en enda rådjursbana som tillåter dig att skjuta med drillingens hagelpipa eller med grövre kula än .22 .

Visst finns möjligheten att skjuta "Rabbit" eller vad det heter men inte är det likt normalt hagelskytte på markvilt i skog.

Glöm att låta kikaren sitta kvar på drillingen.

Det finns inte någon som helst möjlighet att få skjuta på älgbanan på olika avstånd & olika vinklar .

På de flesta älgbanor i min närhet så får du inte använda jakt ammo utan endast helmantel så om du inte laddar ammo själv så glöm dubbelstudsaren.

Det finns idag massor av begränsningar idag som gör det svårt eller omöjligt att träna med en kombi eller brytvapen på bana.

Det finns inte ens en möjlighet att ställa upp en rådjursfigur på 25, 50, 100, 150 m.

I dagens Sverige så är vi också massor av jägare som har långt till jaktmarken femton tjugo mil enkel är det normala så det är inte så lätt att åka ditt för att skjuta några smällar.

Massor av oss arrenderar också jakten & markägaren är inte alltid så pigg på att tillåta skytte träning på marken.

Har varit med i jaktlag som krävt X-antal skott på jägartrappen & X-antal skott på älgbanan, har alltid uppfyllt alla krav .

Men inget av detta skytte har fullgjorts med de vapen som använts i skogen så vad är det då värt.

//Lasse D.

Har ni inga jaktstigar hos er?? Är ju utmärkt träning att skjuta med drillingen på.

Häromkring där jag bor (södra Närke) kan man boka åtminståne 3 olika älgbanor för enskilda jaktlag, då kan man ju skjuta hur man vill.

Har ni inga jaktstigar hos er?? Är ju utmärkt träning att skjuta med drillingen på.

Häromkring där jag bor (södra Närke) kan man boka åtminståne 3 olika älgbanor för enskilda jaktlag, då kan man ju skjuta hur man vill.

kan bara hålla med, att hyra skjutbanan för eget bruk är skit kul och man kan bygga om hur mycket som helst med granruskor och korta håll, tex.

Vi har skjutbanan hemma två ggr i vårt jaktlag, problemet är att det inte dyker upp så mycket folk och de som har hand om banan alltid är de samma.

Med andra ord, enl iten skara sköter banan åt en mindre skara som bara kommer dit o skjuter ett par läöp för att sedan åka hem. Jag bruar vara en av dom som kör banan och mig gör det inte så mycket för jag skjuter rätt friskt när de lata åkt hem

/Lasse

Hej,

det här är frågeställningar som vi diskuterat förut men de är alltid intressanta och förtjänar utan tvivel att dras en vända till.

Jag är i princip positiv till obligatoriska skjutprov, inte för att jag tror att ett par besök på skjutbanan gör oss till omdömesgilla jägare/skyttar. Främsta anledningen är att jag efter 20 år som skjutledare på diverse skjutbanor är allvarligt oroad över den vapenhantering och uppenbara ovana vid sina egna jaktvapen som många jägare/skyttar visar upp. Min erfarenhet är att det under ett pass som skjutledare på den lokala älgbanan snarare är regel än undantag att åtminstone någon skytt inte klarar av att att skjuta alla sina skott på älgen, det kan handla om magasin som krånglar, skyttar som glömmer bort att osäkra eller diverse andra tveksamheter. Även om ett årligt obligatoriskt skjutprov av rent ideologiska skäl känns fel så tror jag ändå att fördelarna med avseende på säker vapenhantering och en allmän vapenvana kraftigt överväger nackdelarna med ett obligatorium.

Att bli en omdömesfull skytt/jägare kräver givetvis betydligt mycket mer än att åka till skjutbanan för att skjuta sina guldserier oavsett om vi pratar kul- eller hagel skytte.

Det är otroligt viktigt att vi verkligen anpassar vår skytteträning efter den jakt vi bedriver, samtidigt är det få av oss som har möjlighet att lägga såpass mycket tid och energi på träningen att vi blir riktigt bra och allsidiga skyttar. För egen del så lägger jag den övervägande majoriteten av min skytte träning på kulskytte mot stillstående mål, konsekvensen av det blir för mig att jag då i mesta möjliga mån försöker jaga på ett sådant sätt att jag får nytta av den träningen även när jag jagar. Konsekvensen blir att jag föredrar smyg/vak eller lockjakt. Andra skyttar prioriterar annorlunda och måste då följdaktligen anpassa sin träning.

Numera skjuter jag därför bara i undantagsfall mot vilt i rörelse och hagelbössan står hemma i vapenskåpet och samlar damm. Anledningen till dessa val är jag helt enkelt inte är tillräckligt duktig för att kunna garantera ett etiskt fullgott skytte med hagelbössan eller mot vilt i rörelse. Under ett tiotal år tävlade jag någorlunda framgångsrikt i bland annat viltmålskytte med träningsdoser på 5-10000 skott mot löpande mål årligen, problemet var att jag då dessvärre försökte applicera dessa kunskaper även under jakt vilket resulterade i att jag ibland tog skott som jag borde avstått ifrån. För det mesta gick det bra ändå men vid några tillfällen resulterade mitt övermod i skadeskjutningar med tillhörande eftersök. Visst är det så att vi med hjälp av intensiv träning kan skaffa oss en större förmåga men om vi skanar det nödvändiga omdömet och använder den utökade förmågan till att ta chansartade skott under jakt är vi ruskigt illa ute.

Den stora fördelen med övningsskyttet utöver det uppenbara att vi blir duktigare skyttar är att det under våra skjutbanebesök finns goda möjligheter att ta reda på var gränserna för vår egen förmåga går. Tar vi sedan med oss denna kunskap ut i skogen och dessutom lägger till en vettig säkerhetsmarginal har vi ett bra fundamant att stå på.

För att vi sedan skall kunna ta oss hela vägen till att bli omdömesgilla jägare/skyttar så krävs det precis som flera andra varit inne på både en bra situationsuppfattning och inte minst en god viltvana.

Min egen kontenta är sålunda att det handlar om att lära känna sin egen förmåga och att sedan agera utifrån den. Det som är ett skottläge för mig kanske inte är det för andra och vice versa.

Vänligen,

Henrik