Ja, du kanske kan ta de där vid korvgrillningen me grabbarna......

Nej, definitivt inte innan de "får" ge sig ut, men min poäng är att skytteprov inte hanterar detta. Har jaktlaget en stark tävlingskultur, och retas man med folk som släpper djur, och pressar man varandra för att fylla frysen så ökar fulskjutningarna. Har man sedan några gubbar som är så skjutkåta som jag var innan jag började fundera på mitt eget beteende blir det inte bättre. Och så lägg till den inte ovanliga situationen att jaktledaren själv är mest mån om älgkött och har en tuff ton...

Framför allt tror jag att jaktledare bör fundera över sådant som värderingar om hur "riktiga karlar skjuter" och vilket socialt tryck kring att bidra till att fylla frysen, och vilka tendenser till tävlan och jämförelser det finns i jaktlaget. Och varför inte att tänka sig att det ingår i en jaktledares roll att kunna se känslomässiga reaktioner och kunna prata om det. Jag anser dessutom att jaktledarutbildningen bör ge dem verktyg för att jobba med det.

Om det sedan är något som också bör finnas tydligare i jägarexamen är jag mer tveksam över - det är för de flesta som går jägarexamenskursen en hypotetisk situation och då vet man inte hur man kommer att reagera.

Hälsningar,

Martin

Intressant läsning Martin, och jag tycker mig känna igen många delar av det du skriver, från det lag som jag och hustrun jagar älg med, och du klädde bra i ord de funderingar man haft om hur det fungerar, ( eller inte fungerar kanske..) i vårat fall.

Småviltet jagas alena för min del, så där finns liksom inte detta problem.

/ Janne

Ja, du kanske kan ta de där vid korvgrillningen me grabbarna......

Du har en negativ ton i dina svar till mig, men jag funderar på varför. Skall jag tolka dina svar så att du tycker att jag svamlar, eller menar du att det jag kritserar är så fast och inarbetat att det bara är att acceptera? Eller är det något som inte jaktledaren har något ansvar för?

Om vi har identiferat ett problem, skall vi då blunda för det bara för att det finns en inarbetad kultur eller för att "riktiga karlar pratar inte om känslor"? Menar vi allvar med att komma tillrätta med skadskjutningar och olämpliga skott måste vi väl identifiera de verkliga orsakerna och angripa så många av dem som möjligt? Inte bara ta de åtgärder som är enkla och bekväma.

Hälsningar,

Martin

Intressant läsning Martin, och jag tycker mig känna igen många delar av det du skriver, från det lag som jag och hustrun jagar älg med, och du klädde bra i ord de funderingar man haft om hur det fungerar, ( eller inte fungerar kanske..) i vårat fall.

Småviltet jagas alena för min del, så där finns liksom inte detta problem.

/ Janne

Tack, trevligt med ett kvitto på att att mina tankar går fram... Jag ju har sett det själv givetvis, och klivit av ett jaktlag på grund av en händelse som hade sin orsak i "köttfokuserad jakt".

Hälsningar,

Martin

Martin- jag har ingen erfarenhet av att vara med i lag där tänket om "riktiga karlar osv" existerar,

alla, ja faktiskt alla lag jag har varit med o jagat, inte där jag bara deltagit som hundförare/drevkarl mm utan jagat har

1 sett ner på dåliga skott

2 retats med skyttar som tar marginella skott/ev bommar

3 proiriterat bra skytte för att det ger bra kött i slaktboden/ vem vill ha vomskjutet vilt

Vad jag däremot ser är behovet av att prata om dessa saker,

dvs vad förväntningar på oss själva (oaktat var de kommer från, internt/externt tryck) medför för vår förmåga som skyttar och vad det även har för påverkan på vårt omdöme.

Nu har jag inte jag den jaktlusten som du talar om, känner inte igen det fullt ut, dvs någon form av reflexmässighet, mat=skjut och ev träff/bom men det är intressant att du talar om den.

Slutligen är det som så att den dag vi slutar med att fundera över vad vi håller på med, den dag vi inte längre utvärderar och arbetar aktivt med självinsikten,

då har vi förtagit oss själva möjligheten att bli bättre och effektivare i vårt skytte och en del av jakten som sådan.

Så med det sagt är det självklart som så att dina inlägg uppskattas om än att de kanske hade varit än mer givande när tråden skapades och det var ett aktivare ämne.

/Christian

Så med det sagt är det självklart som så att dina inlägg uppskattas om än att de kanske hade varit än mer givande när tråden skapades och det var ett aktivare ämne.

/Christian

Alla ämnen är väl aktuella så länge det finns tankar kring dessa, oavsett när tråden skapades.

Jag kan ( tyvärr) känna igen mig i det du skriver martin.

Någonstans innuti kroppen är det som om en liten demon sitter o viskar .... skjut skjut skjut

Men på något vis käns det sknt att ha demonen så länge man kan styra den.

Vet inte om demonen har ett annat namn som då är jaktlust.

Det är ju så att det är driften av att jaga o skjuta djur som är jakt, allt annat runtomkring är kuriosa.

Lite luddigt skrivet jag vet. Hoppas ni förstår.

Summa. Det gäller att ha bra koll både på demonen OCH skyttet för att dagen ska sluta bra.

/Lasse

Mar:

Ja det är en korrekt slutsats att jag inte är för de växande krav på jakt och jägare som är aktuella i vissa kretsar.

Det verkar vara en sport i sig?

Att veganer och annat folk vill sätta upp så många hinder som möjligt förstår jag mkt. väl men när jagarna själva viker ner sig fullständigt (jag delar inte din uppfattning om stora starka karlar) så börjar jag tröttna.

Samtidigt som vargar, lodjur o björnar tillträder så försvinner skjutbanor i storstäderna och liknande regioner där det är särskilt viktigt att ha så låga inträdeshinder som möjligt för ungdomar liksom andra nybörjare. Vad görs åt detta?

I Stockholm är det en bana på väg bort och i Linköping försvann det för ett tag sedan en mkt. stor anläggning. det är 4 mil till anläggningen i Kvarn från Linköping, en av Sveriges större städer.

Det talas om obligatoriska skjutprov och jag skulle inte bli det minsta förvånad när det kommer ett förslag om obligatoriska krav på både det ena och det andra. Detta kommer att minska antalet jägare och därmed rekryteringsbasen för nya jägare eftersom det oftast är dom som känner nån etc. som kommer igång på riktigt.

Jag tröttnar också på vissa här som skriver hur skjutkåta dom är, demoner???

Då kanske ni inte borde jaga alls.

Lägg inte era egna problem som en kollektiv dimma över oss andra.

Du får prata med vem du vill om vad du vill men att hela tiden införa nya regler och krav det anser jag är fel väg att gå.

Jag delar heller inte din uppfattning om att det ska skjutas i alla lägen. Så är det inte på de platser jag jagar.

Vad är det för folk du jagar med?

Lycka till med säljakten och watch your background........

Mar:

Ja det är en korrekt slutsats att jag inte är för de växande krav på jakt och jägare som är aktuella i vissa kretsar.

Det verkar vara en sport i sig?

Att veganer och annat folk vill sätta upp så många hinder som möjligt förstår jag mkt. väl men när jagarna själva viker ner sig fullständigt (jag delar inte din uppfattning om stora starka karlar) så börjar jag tröttna.

Samtidigt som vargar, lodjur o björnar tillträder så försvinner skjutbanor i storstäderna och liknande regioner där det är särskilt viktigt att ha så låga inträdeshinder som möjligt för ungdomar liksom andra nybörjare. Vad görs åt detta?

I Stockholm är det en bana på väg bort och i Linköping försvann det för ett tag sedan en mkt. stor anläggning. det är 4 mil till anläggningen i Kvarn från Linköping, en av Sveriges större städer.

Det talas om obligatoriska skjutprov och jag skulle inte bli det minsta förvånad när det kommer ett förslag om obligatoriska krav på både det ena och det andra. Detta kommer att minska antalet jägare och därmed rekryteringsbasen för nya jägare eftersom det oftast är dom som känner nån etc. som kommer igång på riktigt.

Jag tröttnar också på vissa här som skriver hur skjutkåta dom är, demoner???

Då kanske ni inte borde jaga alls.

Lägg inte era egna problem som en kollektiv dimma över oss andra.

Du får prata med vem du vill om vad du vill men att hela tiden införa nya regler och krav det anser jag är fel väg att gå.

Jag delar heller inte din uppfattning om att det ska skjutas i alla lägen. Så är det inte på de platser jag jagar.

Vad är det för folk du jagar med?

Lycka till med säljakten och watch your background........

Du får ju kalla den vad du vill, jag valde demon i detta fallet.

Men kalla den jaktlust då om det känns bättre.

Är du inte intreserad av att nedlägga vilt när du är ute i skogen så kanske du passar bättre som fågelskådare eller liknande.

Alla är vi olika det ena är inte bättre en det andra.

Om man funderar på varför det läggs ner skjutbanor runt om i sverige så borde svaret vara att det inte är folk som skjuter på som i tillräckligt stor utsträckning, annars skulle de leva kvar.

Jag är både för och emot ökade krav, men en god sak det för med sig.

Fler kommer till skjutbanan och tränar och skjuter sig godkända vilket i sin tur resulterar i att vi får fler och bättre skjutbanor.

Nu vet jag inte om jag skrev att det ska skjutas i alla lägen men det kanske var någon annan du syftade på.

Inte ska det skjutas i alla lägen men har jag ett bra läge så skjuter jag.

/Lasse

Det kan väl inte komma ut något dåligt med att höja kraven på skyttet? eller?

Om fler engagerade sig på banorna så skulle det bli mycket possitivt ut andra änden -säkrare skott -mer umgänge socialt - och mer drag och medel på våra banor. Och fler skulle börja jaga om dom fick börja med att följa med till banan för att testa att skjuta.

Om man nu är så lat att man inte orkar skjuta sina godkända serier så är man antingen omdömmeslös eller ointresserad av jakt. För även om jag avlossar ett och annat skott ( några fler än genomsnittsjägaren) under jakt så behöver man öva anser jag

Skjutdemonen som martin ock skurebo nämner är en av orsaken till skadeskjutningarna och som martin nämner kan det många gånger bero på omgivningens trissande stämmning och att man uppfattar det olika... är väl ganska naturligt ....- i vissas ögon uppfattas som possitiv och i andras ögon uppfattas som stressande.- måste lossa skott.. dom pratade om att det är den sista kalven för året och det är sista veckan ...osv.

Hur många gånger har man inte smugit ut och sett ett djur på en gång man klivit upp i tornet... och då inte kännt behov att skjuta den individen ingen trofé eller kött behov som triggar.. för lätt helt enkelt..- Men så plöttsligt så upptäcker djuret något och är på väg att fly och man ser att det är nu eller aldrig och skottet går omedelbart ..jaktinstinkt eller demoner

Nä mer övning så motas demonerna ur skogen

Jag tror att det ganska snart kommer att komma mer krav på oss jägare/skyttar. Och anser då att det är bättre att vi jägare

(läs JRF,Jägarförbundet) förekommer och utformar proven på ett bra sätt. Dessutom är det bra reklam för oss mot allmänheten att vi tar våran "hobby" på allvar.

Det kanske inte ens behöver vara prov med prestationskrav utan krav på ett visst antal träningsskott??

Om det skrämmer iväg folk från att bli/ vara kvar som jägare så må väl detta vara hänt, jag kan inte för mitt liv se hur träning kan vara något negativt. Att skjuta är ju kul!!

Skurebo: Jo, jag såg att du kallade det för demon. Jaktlust är avsevärt bättre.

Det är trots allt ganska så många gäster på både detta forum och rob. Jag tror många har svårt att förstå vad det är för demon du talar om. Och kanske får fel bild så att säga.....

Visst är antalet som skjuter på en bana relevant i sammanhanget men ofta handlar det ju om att andra intressenter med ekonomiska intressen och makt slår högre hos kommunen. Tyvärr är det inte alltid rätt personer som tar strid mot kommunen trots att det inom jägarna finns väldigt många människor som står på starka positioner i samhället. Dessa borde förhandla, inte Nisse Svensson från någon byhåla som har noll i inflytande.

Det finns massor av skjutbanor och det finns så lite sponsring att det är oförskämmt. Om företag går in och visar sitt stöd så blir det andra bullar.

Problemet med obligatoriska skjutprov som jag ser det är att effekten är marginell. Hur många skott skall då vara obligatoriska? Skjuter du godkänt på älgen under sommaren, vad är nyttan i december? Ytterest marginell. Alla som sysslar med skytte vet att man tappar fort när man inte kontinuerligt skjuter.

Jensa:

Ju fler krav och regler man inför för att få syssla med en verksamhet desto mindre blir viljan att engagera sig. Det är väl uppenbart. Alla är inte lika fanatiska som folk här och på robsoft. Folk som häckar här dag ut o dag in är så långt bort från medianen att de brukar benämnas yttre uteliggare inom statistiken. Folk här är inte representativa.

Jag tycker också att det är bra med folk som övar och jag tycker det är roligt att skjuta. MEN som många vet så är det en helt annan sak i skogen. Skjuter du massor av skott på bana kan övertron och respekten för varje skott avta. Det är inget snack om saken.

Sen tror jag att det handlar väldigt mkt. om en viss typ av personer.

Dom som kör för fort i trafiken exempelvis, tror ni att det är dom som som kör väldigt lite bil???

Knappast!

Det är ofta samma personer som kör för fort gång på gång. Om dom kör lite extra med bilen så innebär det inte att dom kommer köra saktare i framtiden.....

den där korrelationen som ni påstår finns mellan några obligatoriska skott och minskad skadeskjutning den är så liten att den ser ni inte ens med den där värsta zeisskikaren många här e så impade över...

Ehh jag uppfattar Martins jävligt vettiga inlägg som en uppmaning till var och en att själva ransaka vad som sker i kroppen då viltet är påväg i pass, vet inte om jag slarvläste och missade något stycke där han förordade 10 timmar kognitiv terapi innan jaktkortet kvitteras ut?

När jag var yngre så hade jag samma jävla bök med impulskontrollen som Martin beskriver vilket resulterade i både det ena och det andra. Tror att det helt enkelt är en mognadsfråga för en del jägare, inte alla, och där tror jag att det sociala grupptrycket kan vara ruskigt positivt om det är ett sunt jaktlag. Jag har väl lämnat detta därhän nu även om man helt klart får "återfall" tidvis.. Minns så väl ett upptag i slutet av säsongen av en spaniel i Forsmark, innan smaldjuret gick ut på hygget var det osäkrat och klart och skjutas skulle det! När rådjuret väl kom så började det skjutas på löp och efter två pärlor framför så satt tredje och smaldjuret rullade. Ingen fjäder i hatten alls, lite för mycket bollkalle jobb den säsongen och för lite egen jakt.

Nåväl!

Martin.. rövskottet i Hultersta..???

Mvh!

Nu har jag läst hela tråden, och funderat en del över vad jag egentligen tycker och vilka erfarenheter jag har, och kan inte låta bli att skriva ett inlägg även om tråden hunnit svalna lite.

HerrBerg skriver om situationsförståelse, vilket (för mig som fackman inom beteendevetenskap) innebär att tidigare erfarenheter styr vad man uppfattar som relevant i en situation (eller alls uppfattar) och vilka handlingsalternativ man ser. Två personer med olika erfarenheter uppfattar därmed olika saker och använder olika delar av tillgänglig information för sitt beslut, och ser olika beslutsalternativ.

Vad vi inte får glömma i den ekvationen är hur affekt spelar in. Här kan jag bara gå till mig själv. Jag har ibland upplevt en mycket starkt "jaktinstinkt" och när jag ett ett skjutbart djur närma sig har min reaktion kunnat bli ett överväldigande "den skall jag ha". Jag har till exempelvis suttit i en vass och väntat på gäss och när en flock närmat sig rakt på mina bulvaner haft en sådan anspänning att jag fått så ont i ryggen att jag inte kunnat resa mig och skjuta... Här är det alltså affekten som blir dominerande i situationsförståelsen, och det har lett till ett antal ganska olämpliga skott och också resulterat i fulskjutningar, men också fatala bommar (och ett och annat dött djur där marginalerna egentligen inte var på min sida). Ett antal personer här har för övrigt sett den sortens skott från mig...

Jag skjuter mer på bana än genomsnittsjägaren, och har gjort det sedan jag tog jägarexamen, men jag tror inte jag har en övertro på min skjutförmåga. Det är bara att när "jaktinstinkten" slår klorna i mig är det inte självförtroende eller brist på självförtroende som skytt spelar in, det är driften att jaga. När jag själv insåg detta försvann lite av jaktglädjen för mig, det kom in ett olustmoment i jakten därför att jag insåg att jag inte levde upp till det ansvar jag förväntar mig av mig själv och inte minst vad jag förväntar av andra. Jag blev helt enkelt orolig för att jag ställde till det. I gengäld har den självinsikten med tiden gett mig ett lite mer balanserat förhållande till jakt; har jag blivit lite mer försiktig med att lyfta mitt vapen mot ett vilt. Det är också där jag vill landa i denna diskussion. Skyttekunskaper är bra men vem är jag som jägare? Vad får mig att funka och vad får mig att balla ur? För mig var det ren "jaktinstinkt", för andra kanske övertro på sin skytteförmåga och kanske i kombination med att man är mer skytt än jägare och inte tänker "djur" när de ser ett byte i siktet. För ytterligare andra är det socialt tryck, och för ytterligare andra köttet. De båda senare varianterna har jag själv sett på nära håll i ett jaktlag jag inte längre är med i, och generellt tror jag att detta är de vanligaste "stressmomenten" i ett genomsnittligt svenskt jaktlag. Naturligtvis kan man också tänka sig kombinationer av dessa (fast för mig var det enbart "jaktinstinkten").

Alltså: Situationsförståelse är avgörande, men affekten har en fundamental påverkan på situationsförståelsen, på främst två sätt. Den begränsar hur mycket information som vi har förmåga att hantera (i vad vi tar in och vilka alternativ vi ser) och den ökar risktagandet markant.

Slutsatsen? Jobba med att minska det som skapar affekt, vad det nu är för den individuelle jägaren. Just detta med socialt tryck och kött som stressfaktorer, är det något som finns i jaktledarutbildningen idag? För där tror jag det vore klockrent...

Hälsningar,

Martin

Mycket kloka tankar i mina öron! Självfallet försöker man väl analysera varför något gått fel i efterhand och lära sig av det? Varpå man förhoppningsvis därefter kan styra undan blindskären på förhand... Orsakerna kommer precis som Martin skriver att variera kraftigt, men alla som sysslat med skytte vet att nyckeln till framgång i stor utsträckning sitter i huvudet. Självfallet gäller det vid jakt precis som vid tävling. Genom att öva på rätt saker blir man självklart en bättre skytt än den som bara maler en viss stereotyp övning.

Taxmannen;

Okunskap, orutin och dålig träning skapar fler eftersök än någe annat.... det ser jag som.. "jaktfanatiker" med över 200 jaktdagar om året och som jobbar med 3-5 olika jaklag varje vecka hela säsongen.

Att det skulle vara marginell skillnad om man tränade eller inte... ja fråga våra tävlingsskyttar vad dom tycker om det.

Att det skulle bli mindre engagemang med mer krav kan jag aldrig tänka mig utan tvärt om såg jag jaktlag som började träna som fan när man införde medaljkrav på älgen i laget och ännumera när björnpasset infördes. Och dessutom ökade intresset hos dom olika individerna när man så att säga tagit oskulden på skjutbanan och tagit sig dit för första gången och det bildades en oldboyskväll där gubbarna sköt lerduvor och allt möjligt. Nej en spark i arslet är vad folk behöver. Så för mig är krav = engagemang

Och att jaktdemonen spökar är helt klart ..Jag kan höra på morgongenomgången hurvida det kommer att bli eftersök eller inte beroende på hur jaktledaren lägger upp genomgången alternativt hur den informelle ledaren i gänget lägger fram saker och ting. Folk får djävligt lätt press på sig och då framför allt folk med orutin. Sedan finns det alltid en liten klick som saknar omdömme men inte ens dom kan bli sämre av att träna.

Jensa: Jag håller med dig om det du skriver om okunskap, orutin och dålig träning.

MEN!

Som jag sa tidigare så talar vi nu inte bara om de som är fanatiska. vi talar om hur hela jägarkåren, dvs. medeljägaren med 26 dagar per år, liksom de som ligger under skulle reagera på ett obligatoriskt skjutprov.

Tror du att de som har lite intresse av jakt idag skulle reagera positivt på ökat krångel??

Det tror inte jag. Det är en helt orimlig tanke.

Ska vi slopa halva jägarkåren rakt av så att det bara är en liten klick som jagar?

Att det skulle vara marginell skillnad om man tränade eller inte... ja fråga våra tävlingsskyttar vad dom tycker om det.

exemplet var till för att illustrera att 20 skott på sommaren inte har någon som helst inverkan på skotten samma person kommer avlossa under vintern. Därför blir obligatoriska skott bara en massa trams.

Om man ska ha obligatoriska krav som ska ge någon effekt och inte bara förstöra då måste man ta i ordentligt......

Vill vi ha ett litet antal jägare, 50.000 som e jätteduktiga eller vill vi ha 300.000 med olika nivåer av kunskap och intresse?

exemplet var till för att illustrera att 20 skott på sommaren inte har någon som helst inverkan på skotten samma person kommer avlossa under vintern. Därför blir obligatoriska skott bara en massa trams.

Varför är du så emot detta, ingen träning är dålig träning, tvång eller ej.

Och om det är så att personen i fråga känner att han blir "tvingad" att skjuta 20 skott om året så undra hur många han hade skjutit annars ca 0 troligen och då är nog dom 20 skottenen rejäl ökning %uellt o rätt värdefulla ändå.

/Per

Taxmannen:

Ja du har rätt jaktlust är ett bättre ord.

Men det finns en liten demon som lurar i var o en av oss, eller?

Utan att exakt specificera hur många skott så ger varje avlossat skott en viss mängd träning och erfarenhet annars skulle det ju inte hjälpa att skjuta 10000.

Sen att en viss klick av jägarkåren skulle gorma om det infördes obligatoriska skjutprov helt klart men är det så farligt då.

Vill man jaga så krävs det enkelt. Vi skjuter på tok för lite, det är min erfarehenhet.

Vad skjuter genomsnittsjägaren per år?

26 jaktdagar och har man tur så skjuter man var 5 dag vilket blir 5 skott om året.

Skjuter snittjägaren på skjutbanan?

Jo, men inte mycket..

Jag kan bara se till mitt eget jaktlag, det består av div personer i blandad ålder, från 20-80.

Vi hyr varje år skjutbanan 2 ggr och har hand om den 2 ggr till om året.

Tror du ens att alla dyker upp, nej

Man skjuter ett eller max 3 skott hemma i skogen innan älgjakten för att se så vapnet smäller inte mera.

Jag personligen tycker det är synd om skam.

/Lasse

Skurebo: Det är klart att man vill skjuta, annars skulle man inte va där.

Min poäng är att för att nybörjan och de som inte har det i ryggmärgen ska höja sig så behöver de skjuta frekvent. då spelar det heller ingen roll vad man gör en gång om året. spec inte när jaktåret är just ett jaktår.....

Garou:

Jag är emot det för att ett obligatoriskt skytte inte går att lägga på en så hög nivå att det får önskvärd effekt utan en enorm nersida.

Väljer man en mellanväg, vilket man kommer att göra, så kommer effekten av detta att vara så försvinnande liten att det bara blir fjantigt.

Vad man istället bör göra är att öppna upp skjutbanorna och välkomna folk. Om du besöker din lokala bana vet du ju hur stor andel av medlemmarna som brukar vara där. Se till att dom är där och har med sig nya människor varje gång. Så bygger man framtiden.

Jag ser att du bor i Rinnngaruuuuum, jag var själv nere o sköt skiten ur er stackars östgötar på jaktsigen i Bocksätter, jävlar va stryk ni fick, trots att det var min första stig för året.......

Om folk tycker att det är roligt så kommer dom, det gör dom inte om dom är tvingade....

Ja östgötar är ena stackare på skytte tur att man e dalmas då

tror inte att det ena för med sig det andra som du tror, in med lite skytte krav= mer folk på banan = mer nya som följer med, en positiv spiral helt enkelt, och dom som känner sig "tvingade" märker nog att det e kul o kommer nog mer o skjuter. Men det gäller nog att få fram en gemytlig o trevlig stämning så alla känner sig välkommna vilket det kan vara dåligt med ibland.

Har funderat lite under dagen och kommit fram till att kanske en bra medelväg kunde vara som följer.......

Kula: 100 skott, även skjuta med stöd på tavla och visa att man kan samla skotten, och på älgen, gärna med en granruska i vägen och halva hastigheten.

Hagel: 1 st jaktstig och en lite lättare form av sporting, kanske 100 skott åxå.

Allt utan krav på prestation och resultat.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att dom som inte tränar och är emot krav inte heller har i skogen att göra. Om dom försvinner från jägarkåren skulle inte röra mig i ryggen. Jag vet att där skon klämmer hos flertalet av motståndarna är att "dom duktiga jägarna" inte vågar komma och visa att dom inte är så styva skyttar...........ALLA BOMMAR!!!!!!!!, det är inget att skämmas för!!!

Bättre att komma till banan och lära sig sin begränsning.

Bra skrivet Upptag71

Bara för man e en bra skytt så betyder det inte per automatik bra jägare men förhoppningsvis kan man få det bästa av båda världar.

Egentligen handlar det mkt om att hitta begränsningar, sina egna o vapnets.

100 skott kula!!

då ryker 85% av jägarkåren direkt.

100 skott kula!!

då ryker 85% av jägarkåren direkt.

Mer mark till oss andra.................

mja, dom markerna kommer vargen ta hand om då det minskade antalet jägare (pga. obligatoriska skjutprov) i landet har gjort att Jägareförbundet irrat bort sig fullständigt och förlorat allt eventuellt inflytande över jakten i Sverige...

we're all fucked........................ buttfucked.

Mer mark till oss andra.................

Det lär bli miljontals hektar med mark över till alla om Sveahygge får som de vill med de nya jaktarrendena.

Att det skulle vara marginell skillnad om man tränade eller inte... ja fråga våra tävlingsskyttar vad dom tycker om det.

Jag kan nog med visst fog kalla mig tävlingsskytt, skjuter minst 10 000 skott per år, ofta mer, men jag håller otroligt nog med Taxmannen! Taxmannen vet vad han pratar om faktiskt.

100 skott hit eller dit känns inte som om det skulle ha någon avgörande betydelse. Visst är det en fördel att skjuta mycket, men det är långt ifrån avgörande.

Att använda rätt teknik däremot gör STOR skillnad. Eller, det utgör HELA skillnaden.

Se till att jägarexamenseleverna och framför allt instruktörenrna får bra utbildning på hur man ska göra för att göra rätt istället. Som det ser ut idag ligger för stor del av det ute på skjutbanorna, där mycket mycket få jägare vet hur man ska göra för att göra det så enkelt och rätt som möjligt. Gör man samma fel på skott nr 1 till och med skott 100 så lär man sig inte så mycket som man tror.

Gör man rätt så tar det bra. Oavsett träningsmängd. Oavsett talang. Oavsett vapen.

DÄR är den stora bristen idag, oerhört få vet hur man ska egentligen ska göra. Jag har sett massor med skräckexempel på banorna genom åren. Av sk "kunnigt" folk som tror de vet hur man ska böja knäna, luta sig framåt, stödja sig mot bänken framför vid löpande mål osv...

En enkel instruktions-dvd med jägarexamensboken vore lämpligt.

För teknikkunskaperna är minst sagt bedrövliga över lag.