Hur mycket tror du jag bör minska patronlängden? 0,1 mm?

Svårt att säga utan att sett det live men troligen ,3-,4 om det går trögt att kammra. Du mantlade inte ut någon på banan och kollade bommärken? Annars råder jag dig att göra en dummy och testa fram knappt kvadratiska märken hemma innan nästa tur till banan

Vilken underbar tråd och utveckling att följa

Varje uppdatering är som min egen lucköppning i en julkalender, mer! säger jag bara.

Tack Vi får hoppas och anta att din kommande Remmy 243:a gillar SST lika mycket som min

Svårt att säga utan att sett det live men troligen ,3-,4 om det går trögt att kammra. Du mantlade inte ut någon på banan och kollade bommärken? Annars råder jag dig att göra en dummy och testa fram knappt kvadratiska märken hemma innan nästa tur till banan

Nej, mantlade inte ut någon patron. Bra idé med dummyn! Den stjäl jag direkt Rätt amatörmässigt av mig att "upptäcka" det stora motståndet med slutstycket först på banan, men man kanske lär sig någon gång

A-Max 105or är klockrena, så roliga att ladda.

Ska bli intressant att se hur de skjuter mot SST.

//

A-Max 105or är klockrena, så roliga att ladda.

Ska bli intressant att se hur de skjuter mot SST.

Problemet är att de inte lär stabilisera i denna pipa, men det återstår att se.

Så här glad blir man när man använder Remington 700 och Vortex Viper PST (fan va gammal och rynkig man börjar bli...)

Rastat bössan med plåtbingo idag tillsammans med Münsterlove. Vädret var helt fantastiskt med blå himmel, i princip vindstilla, -2 grader och 1005 hPa eller så. Svårt att begära bättre skytteväder - bra ordnat där Sem!

Fick mycket bättre förbelastning av benstöden (Harris...) idag vilket också gjorde att jag fick en offset i träffläget på 0,1 mil högt. Efter kompensation för detta stämde Shooter perfekt i höjd på alla avstånd. Överhuvudtaget måste jag vara mer noggrann med förbelastningen på banan efter träffläget diffar i höjd beroende på axelkontakten och graden av förbelastning. Får se hur många dagar/timmar det tar innan jag glömt bort det här. Igen.

Jag hade en mycket positiv upplevelse med bössan och en betydligt bättre känsla än jag hade med TRG:n av någon anledning. Började på plåten på 287 meter och sen var det mest skytte på 387 och 485 meter. Här är en bild på Sem efter han sprejat plåten på 485 (OBS! fotograferat genom målkikaren och inget annat):

Den lilla 10x10-plåten på 387 meter plågade vi en del idag vilket var kul. När Sem sen sköt loss den efter att den snurrat och lagt sig ovanpå ställningen är det läge att lyfta på hatten. Vi snackar då om ett mål som är typ 12 mm i höjd eller nåt sånt Man ser också min "träffbild" på den större plåten:

Blev inget mer fotograferat tyvärr då det blir så dåligt att plåta genom målkikaren med mobilen. Och att trava fram till plåtarna efter skyttet hade vi inte tid med.

En annan sak jag lade märke till idag var att höjdspridningen var väldigt liten. Inte på plåten ovan men ett mönster som upprepade sig på alla avstånd i övrigt. Något annat som jag lade märke till och som inte är unikt för idag är att när det inte tar mitt i så tar träffen antingen åt höger och/eller lågt. Att få en kula att ta högt vänster är för mig omöjligt. Och jag får inte heller höga träffar. När träffarna tar lågt är jag rätt övertygad om att det är axelkontakten som är för låg vilket jag noterat på banan många gånger förut. Men varför tar en del skott till höger? Kan det vara en spänd axel som spökar kanske?

Hur som helst var det skitkul att vara ute och skjuta idag! Jag avslutade skyttet genom att ge mig på två filmburkar på 485 meter fyllda med blått märkpulver. Sem hade faktiskt gått bet på dessa och gett upp. Jag träffade bägge med ett skott vardera Efter att haft sådan tur kändes det verkligen rätt att packa ihop grejerna Men också ett kvitto tillsammans med övriga erfarenheter under dagen att bössan och laddningen verkligen funkar. Jag tror att riktningsnoggrannheten ökar med så små mål kontra en stor vit plåt, men de där två träffarna är inget jag räknar med att upprepa.

Tack Sem för en fantastiskt trevlig dag!

Hoppar bössan alltid åt samma håll när den inte ligger kvar i målet? Tror du har helt rätt att det är ställning och spänning som orsakar felen

Bössan hoppar nästan alltid åt vänster. Aldrig sett den hoppa åt höger. Får ingen feedback i siktet när kulan tar till höger - lite frustrerande.

Är det när bössan hoppar kulorna sticker iväg? Antar att du inte vidrör stocken med avtrycksfingret det kan göra mer än man tror

vad händer om du tar kroppen lite åt vänster.

Är det när bössan hoppar kulorna sticker iväg? Antar att du inte vidrör stocken med avtrycksfingret det kan göra mer än man tror

Har inte gjort någon sådan iakttagelse. Nej, vidrör inte stocken med pekfingret vad jag vet.

vad händer om du tar kroppen lite åt vänster.

Torrklickar varje gång jag lägger mig ner, och ibland hoppar hårkorset mycket lite åt vänster. Då justerar jag kroppen och torrklickar tills hårkorset inte rör sig i sidled.

Ja, det var en kanondag!

Du är inte LITE modest när det gäller det skytte igår, Rikard! Börja snacka om problemen när du och bössan sköt riktigt, riktigt bra!?

Jag kan säga att Rikard träffade filmburkarna MED FÖRSTA SKOTTET.... BÅDA TVÅ! Det är inte ett stort mål på 500 m...... MÖSSAN AV!

Nä, nu skall man ut i slasket på grisjakt.

/s

Rikard,

efter jag får uppfattningen att du verkligen tagit till dig hela "Natural point of impact konceptet" så är jag inte så säker på att det är där felet ligger. För de allra flesta skyttar så ligger annars sådana här fel just i en skjutställning som inte är optimal i förhållande till målets plavering. Om det nu inte är i skjutställning felet ligger så satsar jag utan tvekan mina pengar på att det ligger i avfyrningen.

Att du inte vidrör stocken med pekfingret under skyttet är givetvis både bra och en förutsättning för goda resultat, jag tror att "felet" ligger i de sympatiska rörelser som uppstår i handen och dess fingrar när du rör på ditt avtryckarfinger. Pistolgreppet på din kolv är som du säkert vet inte 100% igt när det gäller att få till en riktigt avslappnad handposition vilket kommer att göra de sympatiska rörelserna tydligare.

Du var ju med när Herr Berg hade motsvarande problem när vi sköt nere hos Skuris? Rent pedagogiskt så fick nog Bengt en aha upplevelse när han "förbättrade" sitt pistolgrepp med en mercedeskeps och försvarliga mängder eltejp...

Ett annat sätt för fortsatt felsökning är såklart att genomföra avfyrningen med endast pekfingret och att inte vidröra pistolgreppet med någon del av handen eller fingrarna. Man kan om man vill ta stöd med tummen bakom varbygeln för att ökad kontroll. Så var jag tvungen att skjuta min 6x45:a på den tiden jag sköt lite månadsträffar och annat med den.

//Henrik

Tack för denna input! (och tack Sem för ryggdunkningarna )

Jag får erkänna att trots att jag haft en del riktiga aha-upplevelser gällande just avfyrningstekniken på ffa 22-banan (för att inte tala om inom pistolskyttet) så har jag nog aldrig riktigt fokuserat på detta för gevärsskyttet - vilket är en smula märkligt. Har istället analyserat sönder rekylupptagningen vilket knappast kan ha passerat obemärkt. Men nu kanske det är dags att lämna kapitlet rekylupptagning och istället lägga energi på att finslipa avfyrningen. Igår sköt jag inte med något direkt fast grepp eftersom denna stock inte inbjuder till det, precis som du skriver Henrik. Fast grepp kan nog vara rätt medicin i stående, men i liggande blir det en riktigt onaturlig vinkel på handleden och pekfingret kan omöjligt dra avtryckaren rakt bakåt. Jag sköt med någon form av halvdant grepp där det mest är tummen och pekfingret som vidrör bössan. Tack vare den fina förbelastningen igår så satt bössan "fast" mellan axel och benstöd, och då känns det inte som att högerhanden behövs för att styra upp något. Å andra sidan känns det väldigt märkligt att skjuta så i en jaktsituation? Jag upplever det som att kontrollen över bössan försvinner och om förbelastningen plötsligt skulle släppa lite så kan träffen ta lite var som helst. Men det blir ju nödvändigtvis inte bättre av att ha ett rejält grepp med högerhanden.

Ska hur som helst lägga mer energi på detta med avfyrningen framöver och testa lite mer på ffa 300 meter (fast angående just denna del av skyttet kanske liggande med 22:an på 50 meter är guld värt?). Nu har jag ju en laddning som går riktigt bra så då finns det utrymme för att se vad andra faktorer gör för träffläget och eventuella flyers.

Tack så mycket! Känns som att jag tagit ännu ett trevande steg framåt på vägen till skyttemässig perfektion Men som jag sa till Sem igår så lär det aldrig bli nån ordning på just långhållsbiten om jag fortsätter trenden att skjuta på över 300 meter blott en gång per år Fast den rent tekniska skjutförmågan och att göra rätt bakom kolven borde gå utmärkt att finslipa med 22:an?

Va det 95grs SST som gjorde jobbet på så långa håll?

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Va det 95grs SST som gjorde jobbet på så långa håll?

Japp Min "superladdning" som jag bara höftade till och började skjuta med. Har aldrig testat nån stege eller friflykt med denna kula. Tog 45,6 gr MRP och 68,0 mm patronlängd - svårare än så var det inte Kanske ligger en del i att kulor med tangentogival är mindre kinkiga när det gäller friflykten. V-Max:en verkar ju inte vilja vara med i matchen och den har ju sekantogival. Men ska ge den ett försöka till. Samt A-Max 105 från Mike. Och SMK 95:orna. Skulle behöva ytterligare sex månaders arbetslöshet...

Tyvärr har SST:n rätt dålig bc vilket lär bita mig i baken när det börjar blåsa lite. Men igår var det i princip perfekta förhållanden så vindavdriften hölls på ett minimum (HELT vindstilla var det dock inte).

22an är inte alls dum att träna med avfyring och vindläsning ger bra utslag bäst att skjuta lite varierade avstånd typ korthållsfält dessa mål är billiga att köpa på canaxa.

Även rekylupptagning tränas faktiskt med 22an den är som en stämmgaffel trots sin minimala rekyl testa frirekyl och fast grepp så får du se att det skiljer. Det man missar helt är det egentliga vindläsningen på långa avstånd för det är något helt annat än att skjuta 22a på en vindskyddad bana. Fältskytte är kunglig träning när det gäller vind ofta rätt öppen terräng och varierade skjutriktningar, sedan vanligt att man skjuter ut över älvar och sjöar vindläsning som kräver att man tänker hur vinden är längs hela kulbanan skoj och lärorikt

Skjutfärdigheten och vindläsning är ju egentligen två helt olika discipliner. Jag har ett antal fältskjutningar med diopter under bältet samt ett fåtal med kikare. Fältskyttet är ju en annan typ av skytte också med mer stress inblandat och snabbskytte - inte alls som att ligga och fisa på banan mellan kaffekopparna

En annan sak jag tänkte på är att enligt Shooter så har jag 9 cm vindavdrift på 485 meter med min laddning. Vid 0,5 m/s sidovind Så man få nog anta att vinden hade en viss inverkan på träffläget i sida igår även om den var liten. Ty skjutplatsen var ganska skyddad från vind medan kulans bana är desto mer utsatt.

Nu håller jag på med en helt annan sorts skytte men kanske kan mina erfarenheter hjälpa, eller sätta mer griller i huvudet?

Jag skjuter mestadels sportskytte på 50m med .22lr och i liggande har jag kommit fram till följande gällande rekylupptagning m.m.

Rekylen ska vara så liten som möjligt dvs. så stum ställning som möjligt. Rekylen ska vid skott gå rakt upp och sedan rakt ner och ligga kvar på exakt samma ställe som före skottet, jag brukar fråga mig efter skottet om jag kan ta skottet igen. Är svaret ja på den frågan är allting bra annars är det något som påverkar rekylupptagningen. Rekylupptagningen är så otroligt viktig med .22lr, man kan inte tro det men så är det. Som Lars skriver så är det som en stämmgaffel och eftersom lopptiden är längre så blir påverkan större än på en snabbare patron.

För mig är det oftast minimala spänningar i höger axel som ger en rekyl som inte återgår till exakt samma riktpunkt som innan skott. Andra populära saker för att missa tian är ändrat kindtryck men detta ger sällan något utslag i rekylen för min del. Samma sak gäller dålig avfyrning, de är väldigt svåra att se för mig och göms oftast i rekylen.

Det viktigaste tycker jag när jag skjuter är att ha en bra uppföljning på skottet och separera delar som t ex rekylupptagning, avfyrning m.m och verkligen hitta eventuell orsak till varför inte träffpunkt stämmer med hur jag läser skottet.

Detta är ju enormt viktigt när man skjuter utomhus i vind för hur ska man annars kunna tolka hur vinden påverkar kulan om man inte har fullständig koll på sin egen teknik.

Jag har liknande erfarenheter från sportskytte på 50 meter. När man skjuter liggande med remstöd och har sån press så att det riktigt "pingar" i skelettet vid varje skott, och kula efter kula sitter i 10:an Har samma känsla från pistolskyttet - att ju hårdare jag håller pistolen desto tätare kan jag skjuta, men bara till en viss gräns. Över denna gräns "flippar" handleden till vid vissa skott och kulan sitter högt över 10:an.

Det finns med andra ord anledning att tro att hård axelkontakt (till en viss gräns, antagligen) även är vägen att gå i liggande med benstöd. Därför blir det lite illa när man har dålig förbelastning av benstöden. För att inte tala om "fri rekyl" jag provat i liggande, med rätt mediokra resultat trots att jag inte påverkar bössan så mycket i skottet.

Jag har märkt att ju stummare ställningar jag har desto bättre skjuter jag men de eventuella fel man gör får en större inverkan. T ex när man justerat kindstöd och ställning så hela huvudets tyngd vilar på kindstödet och så råkar man ligga och hålla upp huvudet på ett skott så sticker det skotttet längre än om man har lösare kindkontakt från början. Men med lösare kindkontakt så skjuter jag sämre.

Så för min del så jobbar jag på att bli en mästare på att hantera min kropp och lära mig känna av varenda muskelspänning som ska finnas och som inte ska finnas. Sedan är det bara att återskapa detta på varje skott.

Var ett tag sen jag skrev här, men det får väl anses som att projektet ändå fortlöper. Idag anlände GRS Long Range-stocken och visst är det en drop-in som de säger, fast det är såpass tajt att jag kommer dremla bort den knottriga färgen på sidorna av underbeslaget. Dessutom behöver främre lådskruven kortas nån millimeter då den faktiskt tar i ena låsklacken när jag försöker stänga slutstycket (på bilden är skruven inte fullt i skruvad.

 

 

Bilden är ohyggligt dålig med blåstick och annat men det kommer nog fler bilder ute i det fria senare med bättre ljus. Hursomhelst så känns stocken oerhört bra och känslan för högerhanden är nästintill kuslig. Nu känns det som att hela handen samarbetar för avfyrningen där pekfingret dessutom hamnar i rätt vinkel. På den tidigare stocken var det bara kontakt med tummen och pekfingret, samt nån del av nåt annat finger. På GRS-stocken är det ergonomi i kubik i jämförelse

 

Det ska bli riktigt kul att se hur det känns att skjuta med denna och se om skyttet blir ytterligare förbättrat. Har dock vissa frågetecken till monopoden där bak och hade nog hellre sett en rak undersida för beanbagen. Några synpunkter på detta? Vill minnas att Mike var positivt inställd till slika monopods?

Var ett tag sen jag skrev här, men det får väl anses som att projektet ändå fortlöper. Idag anlände GRS Long Range-stocken och visst är det en drop-in som de säger, fast det är såpass tajt att jag kommer dremla bort den knottriga färgen på sidorna av underbeslaget. Dessutom behöver främre lådskruven kortas nån millimeter då den faktiskt tar i ena låsklacken när jag försöker stänga slutstycket (på bilden är skruven inte fullt i skruvad.

Bilden är ohyggligt dålig med blåstick och annat men det kommer nog fler bilder ute i det fria senare med bättre ljus. Hursomhelst så känns stocken oerhört bra och känslan för högerhanden är nästintill kuslig. Nu känns det som att hela handen samarbetar för avfyrningen där pekfingret dessutom hamnar i rätt vinkel. På den tidigare stocken var det bara kontakt med tummen och pekfingret, samt nån del av nåt annat finger. På GRS-stocken är det ergonomi i kubik i jämförelse

Det ska bli riktigt kul att se hur det känns att skjuta med denna och se om skyttet blir ytterligare förbättrat. Har dock vissa frågetecken till monopoden där bak och hade nog hellre sett en rak undersida för beanbagen. Några synpunkter på detta? Vill minnas att Mike var positivt inställd till slika monopods?

Det där såg riktigt trevligt ut grabben

Ska bli riktigt intressant att följa det där

Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Gillar monopod för jakt men inte för skytte,men det är min pod den här ser annorlunda ut och kanske funkar bättre.

På skjutbanan kräver min ständiga justeringar mellan skotten.

/Mike

den bästa baksäck jag haft förutom rena bänksäckar är ett hemgjord rektangulär i grovt läder typ 5x5x10 cm. allt annat bleknar i jämförelse.

GRS-stocken var verkligen tajt! Den knottriga färgen på SPS-underbeslaget var tillräckligt tjockt för att underbeslaget inte skulle få plats utan stora mängder våld. Så det blev att fila bort färgen och få till en custom fit helt enkelt

 

 

 

Man ser inget namn på filen men den är ur Bahcos nya premiumsegment som bara säljs på Clas Ohlson. I'll give Robban himself a run for the money with my awesome filing skills

 

Nu återstår bara att korta främre lådskruven nån halv millimeter mha ovan nämnda lyxfil - sen ska härligheten skruvas ihop medelst Borka momentnyckeln. Jag provade i förrgår men då började det knaka oroväckande i trät när jag testade med 50 ft-lbs, så jag kommer köra på 30 och hoppas att det funkar. Trät fjädrar ju lite grann och klarar inte lika högt moment som exempelvis alupelare. Tror jag.