Jag har inte hört talas om en lågavlönad 9-17 jobbare som anställt andra och fått in dem i arbete!

Jodå det händer, jag brukar plocka in underkonsulter i uppdrag ibland!

Förövrigt så finns det ett styrskick som visat sig fungera i längden, demokratisk kapitalism. Klart det måste löna sig att arbeta och skapa mervärde! Men man måste också få gå andra vägar, själv har jag utnyttjat en del av min ökadande inkomst till ledig tid med mina barn.

Finns ett parti som länge drivit att Sverige måste stå upp för demokrati och då är NATO-medlemskap självklart, nämligen FP. Sen har partiet en bra avvägning mellan socialliberalism och kapitalism.

I Sovjet hade alla fri sjukvård, fri utbildning och alla hade jobb! Ingen förutom politiker kunde bli rik. Ett underbart land!

I en marknadsekonomi brukar människor som lyckats skrapa ihop en del pengar i allmänhet spendera dem. T ex genom att investera i aktier, vilket hjälper företag att få in pengar så att de kan expandera och anställa. Eller genom att konsumera. Det är ett effektivare sätt att få fart på hjulen, dvs skapa arbetstillfällen, än om staten ska anställa genom att skapa myndigheter som ingen behöver (klassisk svensk arbetsmarknadspolitik). Först när vi får alla de som står utanför arbetsmarknaden i arbete kommer vi att få in extra skattepengar till välfärden, så att vi kan ha bra sociala skyddsnät. Med minskad lönespridning, höjda minimilöner/bidragsnivåer och höjda skatter kommer vi att få en sämre fungerande ekonomi, en allt mindre kaka att dela på och en större andel av befolkningen i utanförskap. På dagens arbetsmarknad är det bara "de bästa" som passar in. Resten får stå utanför och försörjas med bidrag, vilket ger utanförskap, sociala problem, sämre självförtroende, depression, passivisering osv. Det är ett mycket litet antal i Sverige som har noll arbetsförmåga när man undersöker saken närmare, ändå har man massförtidspensionerat folk, även unga, för att de inte riktigt passade in, vilket i mina ögon är en horribel människosyn. Bättre om alla som har arbetsförmåga kan bidra till samhället och skapa välfärd, genom att arbeta och betala skatt. För att skapa fler jobb skulle det egentligen krävas ökad lönespridning och lägre minimilöner, så att inte bara Samhall vågar anställa de som är en aning långsamma eller på andra sätt inte 100% högpresterande.

Kommunism funkade inte. Svensk socialism har fungerat rätt hyggligt eftersom alla andra länder låg i ruiner efter andra världskriget och Sverige hade ett guldläge att spendera miljarder på välfärd. Men nu har övriga länder kommit ifatt och håller på att gå om. Ska vi ha råd med rimliga sociala skyddsnät får vi nog lägga om kursen och släppa lite av den svenska avundsjukan!

I Sovjet hade alla fri sjukvård, fri utbildning och alla hade jobb! Ingen förutom politiker kunde bli rik. Ett underbart land!

I en marknadsekonomi brukar människor som lyckats skrapa ihop en del pengar i allmänhet spendera dem. T ex genom att investera i aktier, vilket hjälper företag att få in pengar så att de kan expandera och anställa. Eller genom att konsumera. Det är ett effektivare sätt att få fart på hjulen, dvs skapa arbetstillfällen, än om staten ska anställa genom att skapa myndigheter som ingen behöver (klassisk svensk arbetsmarknadspolitik). Först när vi får alla de som står utanför arbetsmarknaden i arbete kommer vi att få in extra skattepengar till välfärden, så att vi kan ha bra sociala skyddsnät. Med minskad lönespridning, höjda minimilöner/bidragsnivåer och höjda skatter kommer vi att få en sämre fungerande ekonomi, en allt mindre kaka att dela på och en större andel av befolkningen i utanförskap. På dagens arbetsmarknad är det bara "de bästa" som passar in. Resten får stå utanför och försörjas med bidrag, vilket ger utanförskap, sociala problem, sämre självförtroende, depression, passivisering osv. Det är ett mycket litet antal i Sverige som har noll arbetsförmåga när man undersöker saken närmare, ändå har man massförtidspensionerat folk, även unga, för att de inte riktigt passade in, vilket i mina ögon är en horribel människosyn. Bättre om alla som har arbetsförmåga kan bidra till samhället och skapa välfärd, genom att arbeta och betala skatt. För att skapa fler jobb skulle det egentligen krävas ökad lönespridning och lägre minimilöner, så att inte bara Samhall vågar anställa de som är en aning långsamma eller på andra sätt inte 100% högpresterande.

Kommunism funkade inte. Svensk socialism har fungerat rätt hyggligt eftersom alla andra länder låg i ruiner efter andra världskriget och Sverige hade ett guldläge att spendera miljarder på välfärd. Men nu har övriga länder kommit ifatt och håller på att gå om. Ska vi ha råd med rimliga sociala skyddsnät får vi nog lägga om kursen och släppa lite av den svenska avundsjukan!

Du vill ha det som i USA.... Jag förutsätter att du inte skulle vilja tillhöra det lägsta lönesteget. Alla civilisationer som byggt upp stora rikedomar bland ett fåtal, har gått under med ett brak!

I kapitalismens förlovade land, där finns västvärldens högsta andel analfabeter. Du har åtskilliga miljoner människor som i bästa fall bor i gamla ruckel och nedgångna husvagnar, i andra fall bor dom i skrotbilar eller papplådor på gatan. Visst en hel del har hamnat utanför pga sjukdom eller att fabriken klappat igen, men många har arbetsförmåga, och ja många har också 2,3,4 riktiga låglöne arbeten. Men trots att dom jobbar nära nog dygnet runt, så räcker inte inkomsten till mer än att kanske äta. Än mindre möjlighet har dom att spara pengar till sjukvård, utbildning till sina barn, till pension osv

 

Det är inte speciellt konstigt att folk där försöker slå sig in på den brottsliga banan och deala knark, prostituera sig, gå med i gäng, råna, stjäla och döda folk. Det är heller inte konstigt att de som lever ett rätt gott liv, måste skydda sig och sina tillgångar genom tex gated communitis. Alltså rena fortifikationer för att stänga ute de som har det sämre.

När det inte finns medel och tillgångar i de lägsta samhällsskiktet, då händer det alltid saker som skapar otrygghet. Dom har inget att förlora, för dom äger endast sin egen hunger.... Dom har allt att vinna på att försöka ta av de rikedomar som finns i de högre samhällsskikten. 

 

Om direktör fabrikör ska kunna tjäna pengar, då måste han ha köpare till sina produkter. Köpare till sina produkter har han om han kan sälja en vara som folk vill ha, till ett pris dom har råd med. Om en stor del av folket bara får tex 1000 kr att leva för. Då vill det till att direktör fabrikör kan tillverka så billiga varor att folk kan köpa. Med slimmad organisation och sänkta löner. Med sänkta löner så får folk mindre att handla för. Då måste direktör fabrikör åter igen slimma sin organisation och sänka lönerna för att kunna göra sina varor billigare.

Så länge som massorna får mer att konsumera för, då kommer konsumtion av varor och tjänster vara lönsamt. Om massorna inte har något att köpa för, då blir det även svårt att sälja varor och tjänster. För hur det än är så kan inte några få miljardärer köpa så mycket grejer så att all världens övriga befolkning ska få jobb och inkomst. För det krävs det att det är många som kan köpa varor och tjänster.

 

Visst skulle det vara en utopi om alla de som kan jobba en timme, vila 2 timmar och sedan jobba en timme igen. Kunde hitta goda arbetsgivare som gärna skulle anställa dessa personer. Men vi har idag ett problem med att det inte finns arbeten ens till alla som är helt friska och inte hellre vill något annat än att arbeta. Varför ska vi då tvinga våra utförsäkrade sjuklingar att jobba gratis åt någon. Har man en sjukling i familjen idag så innebär det att den som är frisk, måste arbeta extra bara för att den "sjuke" ska få medel till att ta sig till och från, sitt gratis arbetet som dom blivit hänvisade. I min värld är det inte rätt, när det finns folk som har så mycket att dom inte kan spendera det dom tjänat, ens om du kunde leva i 1000 år.

 

Ge en miljonär 10 000kr till i månaden. Och det händer inget med konsumtionen. Han lägger slanten på hög. Eller möjligtvis köper en flaska odrickbart vin som är 150 år gammal för att ha i vinkällaren....

Ge 10 000 till en barnfamilj, då rullar pengarna iväg direkt och börjar skapa efterfrågan på varor och tjänster som i sin tur genererar i nya arbetstillfällen.

 

Jag är inte på något sätt avundsjuk på den som lyckas med sitt företag eller klättrat på karriärs stegen så att dom har en levnadsstandard som jag bara kan sitta och drömma om. Då gråter jag inte heller om dom skulle bli tvungna att avstå en extra 1500 kronors vinflaska i månaden för att lyfta förutsättningarna hos våra sämst betalda.

 

Alla är inte lika, alla kan inte få samma förutsättningar. Därför så instämmer jag i att det måste finnas olika löneskikt i samhället. Det måste löna sig att studera på högskola, det måste få löna sig att chansa och lyckas. Det måste löna sig att vara duktig i sitt yrke. Det måste få löna sig att vara engagerad och utvecklar sitt arbete/arbetsplats.

Men inte in absurdum. Städare, sopgubbar, gatsopare, hamburgerflippare måste också kunna leva på sin lön. Den lönen måste vara så pass stor att dessa personer kan deltaga i samhället. Dvs följa den allmänna tekniska utvecklingen. Sjuka, arbetslösa och pensionärer måste också få tillräckligt för att kunna ha ett liv, inte bara sitta på en stol och överleva. Särskilt när dom redan betalat för den försäkringen under största delen av sina liv.

 

Fuskare är fuskare, sen spelar det ingen roll om du skrivit in dig som arbetslös/sjuk men arbetar svart på sidan av. Inte heller vanligt svartarbete ska accepteras, för där fuskas det undan mer pengar från statskassan än vad några som spelat handikappade och fått assistenter, har kostat oss skattebetalare.

För att inte säga alla företagare som fuskar med moms, andra avdrag, arbetsgivaravgifter och bidrag.

Dom som fuskat skall straffas hårt och skoningslöst. Men straffa inte ut dom som har gjort rätt!

(Alliansen har ju städat bland sjuk och arbetslöshets fuskarna, det kanske är dags för en annan regering och städa bland svartjobb och fusk bland företagare, nästa gång?)

 

Jag ser världen som väldigt skev när 10% av jordens befolkning har 90% av tillgångarna i besittning. 

 

Edit: http://www.dn.se/ekonomi/85-rikare-an-halva-jordens-befolkning-tillsammans/

 En klart läsvärd artikel om fördelning av jordens tillgångar. Notera gärna:

• I USA har den rikaste procenten tagit 95 procent av tillväxten efter finanskrisen och 90 procent har blivit fattigare.

Det där med att man inte blir gladare för att man samlat ihop 250 000 i månaden än som tidigare ex 100 000 kan ju bero på att ansvaret och bördan ökat på samma gång man kanske inte fått tid att använda dem och inte heller fått tid till sin familj.

Om man fick betala 70% av de pengarna i skatt så inte hade jag bemödat mig att försöka i varje fall!! något som arbetsmarknaden fått lida för hela vägen ned till rörkrökaren och vidare,

som faktiskt kan tjäna riktigt bra pengar om han istället startar eget.

Det i sin tur kan till och med leda till att han anställer några fler tillslut.

Om inte så kan han ofta öka sin inkomst genom att jobba övertid ,helger och kanske skita i semestern och dra till Norge och jobba istället!!

Troligen så gör han inte det och stannar vid att jobba 7-16 och ha en härlig semester med sin familj utan att för den delen bli uppringd i tid och otid..

 

Det skiljer ganska stort i olika människors iver att skrapa ihop sin egen förmögenhet , jag tycker att i det fria landet Sverige ska man få lov att försöka utan att bli motarbetad så fort lönen överskrider en viss summa.

Något som redan nu sker,, ju mer du får ut i lön /månad ju mer får du lämna ifrån dig.

Om man för en gångs skull behöver ta ut extra komptimmar i pengar för att bufferten inte räckt till så blir man ju gruvligt besviken om man inte räknat bort hälften.

Någon nämnde den Svenska avundsjukan, den är ingen myt har man pengar vill alltid någon ta hand om dem för dig, håll i dem annars blir du av med dem

Du vill ha det som i USA....

Err... Nej! Vad fick du det ifrån..?

Inte en utan två gånger nämnde jag bra sociala skyddsnät.

Varför inte ta Schweiz eller Tyskland som exempel? Starka ekonomier som håller på att gå om oss i välfärdshänseende. Vad jag menar är att om vi kräver en hög lön för okvalificerat arbete och begränsar möjligheten att tjäna pengar på att producera mervärde, så kommer företagen att flytta utomlands och ingen kommer att vilja köpa svenska varor/tjänster. Vi skulle inte att ha en chans att konkurrera på en global marknad. Arbetslösheten skulle stiga, färre och färre skulle försörja fler och fler. Till slut skulle vi inte ha råd med några sociala skyddsnät/försäkringar överhuvudtaget.

Om vi vill bevara den svenska välfärden (vilket både alliansen och sossarna vill), måste vi får fler i arbete och färre i utanförskap. Så även om det kan låta paradoxalt är en rörligare arbetsmarknad och större lönespridning en förutsättning för att ha råd med välfärden även i framtiden.

Jag förutsätter att du inte skulle vilja tillhöra det lägsta lönesteget.

Nej, det är lite det som är grejen. Jag skulle ha ett incitament att utbilda mig, arbeta mig uppåt, byta jobb, starta eget mm mm.

Men jag skulle mycket hellre tillhöra det lägsta lönesteget än att vara arbetslös år ut och år in. Det mår ingen bra av. Men det är verkligheten för stora grupper, t ex ungdomar och invandrare.

Det där med att man inte blir gladare för att man samlat ihop 250 000 i månaden än som tidigare ex 100 000 kan ju bero på att ansvaret och bördan ökat på samma gång man kanske inte fått tid att använda dem och inte heller fått tid till sin familj.

 

Bäst för alla hade väl varit att ta in en person till som fått tjänat 100 000 i månaden. Då kan ju bördan delas på 2 och båda kanske skulle kunna få rimligt tid med sina respektive familjer också.

 

Men den Svenska missundsamheten slår då till, och jag sliter hellre ut mig och försakar min familj, än att behöva dela med mig......

Bäst för alla hade väl varit att ta in en person till som fått tjänat 100 000 i månaden. Då kan ju bördan delas på 2 och båda kanske skulle kunna få rimligt tid med sina respektive familjer också.

 

Men den Svenska missundsamheten slår då till, och jag sliter hellre ut mig och försakar min familj, än att behöva dela med mig......

Det är ju en teoretisk ide naturligtvis , den som tjänade riktigt bra kanske gjorde sig förtjänt av det genom att vara överjävlig på platsen, varför ta in någon då som bara gör hälften så bra ifrån sig?

Err... Nej! Vad fick du det ifrån..?

Inte en utan två gånger nämnde jag bra sociala skyddsnät.

Varför inte ta Schweiz eller Tyskland som exempel? Starka ekonomier som håller på att gå om oss i välfärdshänseende. Vad jag menar är att om vi kräver en hög lön för okvalificerat arbete och begränsar möjligheten att tjäna pengar på att producera mervärde, så kommer företagen att flytta utomlands och ingen kommer att vilja köpa svenska varor/tjänster. Vi skulle inte att ha en chans att konkurrera på en global marknad. Arbetslösheten skulle stiga, färre och färre skulle försörja fler och fler. Till slut skulle vi inte ha råd med några sociala skyddsnät/försäkringar överhuvudtaget.

Om vi vill bevara den svenska välfärden (vilket både alliansen och sossarna vill), måste vi får fler i arbete och färre i utanförskap. Så även om det kan låta paradoxalt är en rörligare arbetsmarknad och större lönespridning en förutsättning för att ha råd med välfärden även i framtiden.

Nej, det är lite det som är grejen. Jag skulle ha ett incitament att utbilda mig, arbeta mig uppåt, byta jobb, starta eget mm mm.

Men jag skulle mycket hellre tillhöra det lägsta lönesteget än att vara arbetslös år ut och år in. Det mår ingen bra av. Men det är verkligheten för stora grupper, t ex ungdomar och invandrare.

Lönerna i U-länderna börjar också att stiga idag. I många provinser i Kina så har medelsvensson högre levandsstandard än vad vi har. Kineserna börjar nu lägga ut låglönejobb i Afrika istället. Vi i väst kommer att ha det lite jobbigt ett tag innan lönerna i låglöneländerna börjar komma upp i våra nivåer.

Nja på ett sätt kan jag hålla med, låglönearbeten för studerande och tillfälliga jobb åt riktigt unga som iaf ger några kronor i inkomst kan vara ok. Men ett arbete som du kan fastna i(om du tex inte är så klyftig) och ska försörja dig på under resten av ditt liv. Det skapar bara utanförskap. Det är definitivt inte en miljö att fostra kommande generationer i. Ett arbete ska man kunna försörja sig på. Och med så god ekonomi så att man är delaktig i samhället. 

 

Att lönespridning måste finnas, håller jag helt med om. Det måste finnas något att sträva efter. Men frågan är om det verkligen behöver vara så stor skillnad mellan botten och toppen?

 

Åter igen, samlas tillgångarna i toppen, då blir tillvaron otrygg även för de som sitter på all rikedom. Vi kan inte förneka vad historien berättar. Och vi kommer inte att komma på något bra som håller tillbaks massorna, när dom vill ta del av alla rikedomar. Den kraften är för stor......

Det är ju en teoretisk ide naturligtvis , den som tjänade riktigt bra kanske gjorde sig förtjänt av det genom att vara överjävlig på platsen, varför ta in någon då som bara gör hälften så bra ifrån sig?

Ja eller att den dom tar in är dubbelt så duktig som den första. 

Men ta in 3 unga nya då, som bara får 35 000 i lön, så dom får ta rygg på den överjävlige och kan får lära sig av en mästare....?!?

(För om dom är bara hälften så bra så kommer jobbet ända att bli dubbelt så bra utfört med den samlade kompetensen.)

skit vad du räknar dåligt, kias husse!

3 st jobbar hälften så bra blir 3x50%,,, detta blir 150 % inte dubbelt så bra(200%)

Jag tycker som du i de fall där sjuka inte får det dom ska, men frågan är vem som ska betala detta?

arbetslösa som inte vill arbeta, arbetare som vill ha sina 5 veckors semester och alla helger lediga eller chefer med hög lön som jobbar både helger och inte har 5 veckors semester?

Sen finns det chefer som inget gör och är lediga alla helger och har sina 5veckors semestrar, och det finns dom som inte kan jobba mer än 160 tim per månad!

Enligt mig så ska alla som kan jobba 160 tim / månad göra detta, och betala skatt, men jag tycker inte att den som tjänar 35000kr i månaden och jobbar extra ska bli bestraffad med högre skatt för att han jobbar extra!

mina små slantar!

Snart är det ingen idé att jobba flitigt längre.

Jag taxerar 7 siffrigt per år o inte fan är jag gladare för det.

skit vad du räknar dåligt, kias husse!

3 st jobbar hälften så bra blir 3x50%,,, detta blir 150 % inte dubbelt så bra(200%)

Du är inte snabb i huvudräkning du heller  100%+100% blir dubbelt. 

Jag räknar med att det stjäls lite tid från mentorns prestation så han presterar lite mindre än förut. Säg ca 50% sen de 150% till från dom nya, vips så blir det dubbelt så bra  

Men pmt. Att förmögenhetsskatten rök gjorde ju nada nytta, ingen kom hem från Monaco i alla fall och jättarna nolltaxerar.

Ja, de taxerar vad de kan fås att taxera i ett internationellt perspektiv. Alla regeringar sedan 1970 har mer eller mindre öppet skapat alla de möjligheter som behövs för att vi ska slippa blöda mer kapital än nödvändigt. Du har ju lex Persson som gör att tex HM finns kvar i Sverige, många andra bolag flyttade. Nu har vi en sportslig chans att fler stannar, om nu inte skatterna höjs. Att det inte sker återflytta i större omfattning beror ju på att det är relativt nyligen svenskt skattetryck börjat sjunka något lite.... Hade jag suttit på kapital utomlands hade jag inte flyttat hem det i brådrasket, så länge sossarna lever kvar på 50-talet och drömmer om det vackra 70-talet hade jag med tvekat.....

Men det sjuka i världen idag är hur stor finanssektorn blivit. Stater lånar idag pengar av privata företag för att ha råd att finansiera välfärd, infrastruktur och försvar. När folks liv och pensioner står på spel i "förväntans bubblan" (börsen) och finansvärlden slipper ta konsekvenserna av dess handlande och spekulationer är det galet. När det går bra så går det bra för då drar det med allt uppåt, även de som har det sämt. Men när det krashar så märks det inte ens i toppen men blir förödande i botten. 5% av befolkningen är rikare än någonsin men samtidigt kan vi inte laga vägarna, inte se till att tågen går i tid (bla eftersom banunderhållet har avskaffats), vi kan inte betala drägliga lärar och sjuksysterlöner, försvarsmakten... tja vilken försvarsmakt???. Avregleringarna ledde till sämre service och dyrare priser enligt en rapport (apotek och bilbesiktningen) känns i nuläget som landsting, kommun och skola måste vända på kronorna för att 5% skall få bygga ännu högre berg av pengar.

Det har man alltid gjort..... Vem skulle man annars låna av?

Att man lånar periodvis och betalar tillbaka periodvis är ju inte speciellt konstigt - det gör vi ju alla, få lägger alla pengarna på bordet när man köper sitt första hus...... Just nu har vi haft en av de mest omskakande lågkonjunkturerna i modern tid, det vill till att staten gasar lite finanspolitiskt, höjer man skatten då stryper man den privata konsumtionen. Och då gasar man för gäves......Det är inte så att skatter och offentlig konsumtion löser allt, de pengar man drar in i skatt minskar den privata konsumtionen men ökar den offentliga konsumtionen. Det finns en fix mängd pengar, den kan bara fördelas och konsumeras av olika aktörer. Läggs den på hög dör den.....

De pengar du inte handlar upp utan sparar sätter du in på banken som lånar ut dem till staten eller företag vilket skapar arbetstillfällen. Det hänger ihop liksom. Krasst sett är det ingen skillnad om du konsumerar upp dina pengar eller staten gör det, det genererar lite olika jobb bara. Det är den första delen.

Riskkapital/börs eller ränta är egentligen bara "priset på pengar" vilket är det som skapar den andra delen.

De två sista bitarna är entreprenörskap och arbetskraft.

1000 arbetare presterar inget av värde om inte en entreprenör ger dem något att tillverka som kan säljas på en marknad (bestående av alla arbetare) som efterfrågar den och som lånar ut pengar till entreprenören att starta driva sitt företag. Alternativet till det heter planekonomi och den visar sig bara fungera bra i diktaturer och slutna ekonomier men kroniskt sjunkande levnadsstandard som följd.

Det som skett var att många valde att skjuta upp konsumtion, det gjorde att det strömmade in pengar i bankväsendet som hade svårt att hitta entreprenörer med sunda marknadsutsikter vilket gjorde att fick satsa på osunda, vilket gjorde att mer verksamheter gick ner vilket skrämde folk än mer vilket ökade sparandet än mer vilket minskade konsumtionen än vilket gjorde att tidigare lån till företag blev riskabla för att de saknade lönsamhet och då kom ett fritt fall i systemet.

Keynes myntade teorin att staten ska vara en balanserande faktor, han blev husgud hos fack och vänstern. Kruxet var att han tolkades som att staten ska konsumera mest av alla - alltid. Och att höja skatter i uppgång, för att gasa i nedgång blev politiskt omöjligt för väljarna ville fan inte ha höjda skatter, men väl statliga subventioner även i högkonjunktur. Därför gick det på rumpan när oljekriserna slog till på 70-talet. Systemet var instabilt och lite dyrare olja slog undan benen.......... För ingen kan se in i framtiden, ska Keynes funka måste man veta hur djup nästa lågkonjunktur blir och hur lång nästa högkonjunktur blir. Siare är just siare för att det inte går....

Att sänka skater leder ju bara till att vinstmarginalerna räknas om. Det ger en kortsiktig effekt men sen blir det status quo och du måste sänka skatten igen för att jobb ska skapas... Måtte Europa och detta land få förståndet tillbaka och stoppa detta experiment med att låta marknaden sköta allt, önskningar från en socialliberal.

Nej, skatter och lön skapar en kostnad som företagen måste kalkylera, sänker du kostnadstrycket (lön eller skatt) blir det mer saker som man kan överväga att göra i Sverige fler får jobb. Jämlikhet driver ut jobb och minskar nyföretagandet om det går till överdrift, det är det vi ser sker just nu. Skatten/staten blir i snurrande ovan vara om omfördelade av väldigt lite konsumtion - vi hade konsumerat sjukvård även om vi inte betalat den via skatten. Vi hade fått betala för vägarna vi åker på om vi inte betalat det på skatten. I stort sett spelar det mao ingen roll vem som i systemet som konsumerar - om det inte vore för att offentlig konsumtion är ineffektiv. Du får mao mer för en privat satsad krona än en skattekrona. Därför blir offentlig konsumtion en ekonomisk broms..... Titta på Kina - där vet man att det som skapar stabilitet är arbete, levnadsstandard och mat. Arbetslösa och hungerkravaller har störtat många maktstrukturer under historien, så vad gör man? Jo, låt entreprenören tjäna så mycket pengar hen kan så länge sysselsättningen är hög och bromsa inte med skatter eller trygghetssystem. Resultat: två siffrig tillväxt årligen..... Då får alla det rejält mycket bättre varje år. Som en kines jag jobbade med sa - självklart kommer Kina att bli en demokrati i framtiden, vi ska bara komma före er innan det sker.

Den lite unikt svenska lösningen med extrem jämlikhet och ett extremt homogent land var lite av en framgångssaga, men i en lite lätt ovanlig period: två världskrig i vår huvudsakliga marknad och en mot våra handelspartner mycket sen industrialisering. Då funkade det, men gamla tider gamla lösningar. Nya tider tarvar nya lösningar.

Nu är Sverige inte längre speciellt homogent, kolla bara på Malmö..... Och vi lever i en global ekonomi. Tidigare var Europa/USA det ekonomiska centret, och vi var ledande dvs vi satte reglerna. Nu håller kineser och indier på att rita om kartan, och vi är en andra klassens nation, sjunkande och på väg ner mot tredje..... En kinesisk civilingenjör tjänar i stort som en svensk, men betalar 1/3 i skatt. Däremot kostar outbildad arbetskraft i Sverige runt 20ggr vad den kostar i Kina/Indien. Det gör att vi får problem med brain drain, lågt entreprenörskap och utflyttning av enklare jobb. Arbetslöshet och minskande företagande blir följden just nu, ekonomisk tillbakagång på lite sikt.

Tittar man på svensk politik så har den de senaste 20 åren legat väldigt konstant, svenska väljare vet rätt väl vad de vill ha - och det får de med inom de gränser som ekonomin ger oss. Svenska väljare röstar efter den linjen på de partier som man bedömer bäst följer linjen. I praktiken blir det då intill omöjligt att se skillnad på vem som styr, även om politikerna gärna gör allt den kan för att påpeka de fantastiska förändringarna de åstadkommit - men seriöst bidde det mest en tumme. Skillnaderna är enorma i retoriken, i praktiken är det ibland knappt mätbart....... Utvecklingen i stort styrs mer av den globala konjunkturen än vad en sketen svensk politiker vågar erkänna, för hen är en sketen fluglort i det systemet.

Den enda skillnad som vi kan säga skett är att Sverige i dag är urbant i sin majoritet, men det är i princip allt. Däremot står vi sannolikt inför en ganska omvälvande framtid där Kina/Indien sätter spelreglerna. Vi kan framgent inte ha dramatiskt avvikande lönenivåer eller skattenivåer gentemot de ledande ekonomierna. Att i den miljön fortsätta med en hoptryckt lönebildning, högt skattetryck och en massa förmåner vi helst inte vill betala för är att spela ett jävligt högt spel. Det vet man om i alla politiska partier - vissa väljer då att blunda, andra att hävda att vi ska kollektivt acceptera våldsamt sänkt levnadsstandard och ett nytt utopia med koncentrationsläger för de otrogna och de flesta partierna väljer att successivt anpassa skatter, löner och förmåner i den takt folket kan svälja. Problemet är väl närmast att det går för sakta...... Under tiden devalverar vi vår levnadsstandard gentemot omvärlden, det är priset för att vi är fenomenalt tröga.

Detta valet som kommer nu är rätt ointressant, men det val som kommer när vi står i nästa stora lågkonjunktur blir där vi väljer väg - kollektiv fattigdom (men oj vad jämlikt det kommer att bli) eller en mer internationell nivå på löner och skatter.

Vargen? Vem fan bryr sig? 300 000 jägare och några hundra tusen glesbygdsbor ......

T

Enligt mig så ska alla som kan jobba 160 tim / månad göra detta, och betala skatt, men jag tycker inte att den som tjänar 35000kr i månaden och jobbar extra ska bli bestraffad med högre skatt för att han jobbar extra!

mina små slantar!

Jag har ca 30-35 000/månad. Jag skulle gärna betala en 1000-1500 tom 2000 mer i skatt om det gick till att dom som har det sämst får mer och att vi har en bra skola, vård och omsorg.

Frun som uppbär sjukersättning på 50% efter en stroke strax innan hon fyllde 30. Hon får för sina "sjuka" 50% ganska exakt 3000:- efter skatt. Och hon får betala högre skatte% på sina pengar än vad du får göra på dina 35 000:- Hade hon fåt betala lika lite som dig i skatt så hade det blivit några 100 till att röra sig med.

(Och hon kan verkligen inte jobba mer än 50%, för blir det mer så blir hon vimsig och osammanhängade förutom allmänt trött med ansikte som börjar hänga)

3000 är inte mycket. Det motsvarar 6000:- vid full ersättning. Visa mig en person som faktiskt kan leva på den summan i vårt land.

Visst det är inte ditt fel att hon blev sjuk, men hon kan inte heller lastas för det iom att hon inte levt på något sätt utsvävande.

Hennes självkänsla skulle vara betydligt bättre om hon visste att hon kan försörja sig själv(med en rimlig sjukersättning) och inte vara beroende av tex mig.

Nu är hon arbetslös på 50% också. Eller nja hon har de senaste 4-5 åren haft timvik som gett henne de 20tim/vecka hon kan och får jobba. Någon anställning kommer hon aldrig att få, vem vill anställa någon som inte kan jobba full tid? Men med timvik så har hon ingen rätt till semester. Så hon måste i princip jobba 4 tim/dag(utom helger) hela åren. Hon som redan är utsatt får ingen tillåtelse från systemet att resa bort eller komma ifrån och koppla av någon vecka.

Jag håller med till 100%, det jag frågade om är vilka som ska betala?

du säger att du med lön på 30 000 skulle kunna betala 2000 extra, gäller det gemene man/kvinna ?

och jag håller nog med att  kanske 1000kr till kan jag betala i skatt OM det går till rätt personer, men inte till nån som låtsas vara sjuk eller till nån som inte vill arbeta!

Du vet att jag jobbar inom säkerhetsbranchen och har filmat personer minst en gång i månaden som går helt ok inne i butikerna men har rullator så fort dom syns på stan.

I en del fall så har dom tillomed bett om hjälp för att kunna gå in genom försäkringskassans dörr trots att dom 10 min innan skuttade omkring i varuhus där jag jobbat.

Där har du kanske min tveksamma attityd till att beskatta mer, eller en delförklaring!

Bort med fuskarna( låtsassjuka och arbetssjuka,momsfifflare mm) sen kan vi beskatta!

Tankeställaren:

10 vänner går dagligen ut för att äta middag. Notan blir 1000 kronor. Notan delas på samma sätt som skatter betalas:

- De första fyra - de fattigaste - betalar ingenting; - den 5:e betalar 10 kr

- den 6:e betalar 30 kr

-den7:e 70kr

-den8:e 120kr

-den9:e 180kr

- Den 10:e personen, den rikaste, betalar 590 kr.

De tio vännerna åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. “Ni är så bra kunder. Jag ger er 200 kr i rabatt på era middagar.” Middag för 10 personer kostar nu 800 kr.

Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas i Sverige. De första fyra personerna påverkades inte. De fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e perso- nen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala:

- resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis - den 6:e fick betala 20 kr

- den 7:e betalade 50 kr

-den8:e 90kr

-den9: 120kr

- den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla fick lägre pris än tidigare och nu kunde de fem första äta gratis. Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. “Jag tjänade bara en tia av rabatten!”, började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e personen, “...men han tjänade 70 kronor!!!” – “Precis, jag sparade också bara en tia”, sa den 5:e personen. “Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!”

“Det är sant!”, skrek den 7:e personen. “Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika ska alltid få det bättre!”–“Vänta ett tag”,skrek de fyra första,“Vi fick ingenting ! Det här systemet utnyttjar oss fattiga!”

De nio personerna skällde på den 10:e och kallade honom för en kallhjärtad egoist, ett kapitalist- svin, en blodsugare som sparkar på de som ligger. Nästa kväll kom den 10:e personen inte till middagen. Så skönt tyckte de andra nio, satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något. De kunde inte betala den. Det fattades 520 kronor...

Jag håller med till 100%, det jag frågade om är vilka som ska betala?

du säger att du med lön på 30 000 skulle kunna betala 2000 extra, gäller det gemene man/kvinna ?

och jag håller nog med att kanske 1000kr till kan jag betala i skatt OM det går till rätt personer, men inte till nån som låtsas vara sjuk eller till nån som inte vill arbeta!

Du vet att jag jobbar inom säkerhetsbranchen och har filmat personer minst en gång i månaden som går helt ok inne i butikerna men har rullator så fort dom syns på stan.

I en del fall så har dom tillomed bett om hjälp för att kunna gå in genom försäkringskassans dörr trots att dom 10 min innan skuttade omkring i varuhus där jag jobbat.

Där har du kanske min tveksamma attityd till att beskatta mer, eller en delförklaring!

Bort med fuskarna( låtsassjuka och arbetssjuka,momsfifflare mm) sen kan vi beskatta!

Jo jag kommer ihåg dina upplevelser!

Jag gillar inte heller fusk. Men som jag nämnt tidigare. Anställ kontrollanter igen. Det behöver inte kosta statskassan mer än vad vi måste betala för att hålla folk i arbetslöshet.

Sen är det minst lika stort fusk bland företagare. Så det är minst lika viktigt att öven sanera där. För fuskarna där gör det direkt svårare för de företagare som följer reglerna, att ens överleva. Det fusket snedvrider konkurransvilkoren.

Jo jag kommer ihåg dina upplevelser!

Jag gillar inte heller fusk. Men som jag nämnt tidigare. Anställ kontrollanter igen. Det behöver inte kosta statskassan mer än vad vi måste betala för att hålla folk i arbetslöshet.

Sen är det minst lika stort fusk bland företagare. Så det är minst lika viktigt att öven sanera där. För fuskarna där gör det direkt svårare för de företagare som följer reglerna, att ens överleva. Det fusket snedvrider konkurransvilkoren.

 

Ja, och fusket har sin grund i skattetrycket på företagssidan. Har du problem med din lönsamhet finns det ingen flexibilitet i systemet som det ser ut i dag, ett högt skattetryck är liksom ett mantra som många drar för att det drabbar andra mer än de själva  (tror de).

 

Men skatt driver bort verksamhet och som du skriver, den som tar genvägen konkurerar illegalt.

 

 

När det kommer till vi dödligas över utnyttjande av systemen så har det andra orsaker och andra mekanismer.

 

Att vi har ett överutnyttjande av välfördssystemen är en tradition, man har gömt undan arbetslöshet sedan oljekrisens dagar på 70-talet i sjukförsäkringssystemet. Då blir det så att golvet dras av lönen när man ser på lönen. Vi har väl alla någon i familjen/släkten/vänkresten som glidit ut till höger för att snygga till arbetslöshetssiffrorna med lite lätt diffus diagnos..... Det blir med andra ord en standard, en rättighet och fullt normalt. Svenskarna är ett världens friskaste och mest välmående folken, men med en av de högsta sjuksrivningskostnaderna i världen. Det hänger liasom inte riktigt ihop.

 

Anta att vi har 12 000 kr/mån som ett golv - om du har "ont i ryggen" i sjukförsäkringen rakt av för alla alltid.

 

Jobbet ger dig 24 000 kr/mån, du jobbar 160h/månad vilket ger dig 150 kr/h, men det du egentligen får ut av att arbeta är 75 kr/h eftersom 75kr kan du få utan att behöva jobba....... Och då känns det kanske inte så motiverat om man ovanpå detta lägger en skatteskala som straffar dig desto mer du tjänar. För de 75kr/h du ska jobba måste du betala 30% i skatt - det blir 50 kr kvar för att ha tråkigt på jobbet. Arbetsgivaren å andra sidan måste betala 200kr timmen för dig när du har tråkigt på jobbet. Och ta risken att behöva betala när du inte jobbar därtill........ I realiteten blir det närmre 300kr/h arbetsgivaren måste kalkylera med som kostnad.

 

 

Hade ngn gett mig 15 000kr/mån före skatt utan att kräva något för de pengarna hade jag aldrig i helvete jobbat en enda sekund till.

 

Det är ena sidan av myntet, det andra ligger i vårdapparaten och dess strukturer. Läkare ska bota folk, det är det de är till för. Det är det de ska göra. Det är det de är anställda för. Det är det de är utbildade till. Det finns tom en läkaretik som säger att de ALLTID ska försöka bota andra människor. Och det är bra.

 

Men kruxet uppstår i relationen läkare-patient, det bli väldigt ofta en ganska nära relation mellan läkare och patient. Läkaren vet ofta vad hen behöver göra och vad patienten vill att hen ska göra - inte lika solklart vad det behovet är strikt objektivit sett. Så läkare sjukskriver och sjukskriver för ofta, för mycket för länge för att det är vad de vill göra i akt och mening om att hjälpa patienten ofta med kroppsliga metoder och motiv men ganska ofta är det i "livet" som det är knöligt i och inte kroppen. Det är tråkigt att jobba, men det är knappast en orsak till sjukskrivning.

 

Kontrollen som systemet då lägger blir läkare som inte är anställda för att bota utan för att kontrollera kommer till helt andra slutsatser i princip utan att ens sett patienten på bild, än mindre träffat dem - de läser journalerna...... Att livet är knöligt är en del av livet, det är inte en orsak till sjukskrivning.

 

Den tredje sidan på myntet är att systemen är överlappande - akassa, sjukförsäkring, försörjningsstöd eftersom man av politisk klåfingrighet lappat och lagat i systemet för att å enda sidan kunna säga att man har höga ersättninsgnivåer till de kravmaskiner som finns (läs facken) men i verkligheten inte betalar till de som är utanför systemet. 

 

Vi har en växande grupp som är utanför systemet, men de är inte intressanta för facken och därför så misshandlas de å det grövsta. Utan man väljer att göra allt man kan för att ytterligare sluta systemet med än mer privilegier för de som är innanför systemet och göra det än mer hopplöst att ta sig in.

 

Mynt med tre sidor fungera alltid dåligt.........

Det kan inte en kontrollant i världen göra något åt.

 

Uppluckrad arbetsrätt kommer facken aldrig i helvete att gå med på......

Ytterligare pålagor på arbetsgivarna kommer aldrig att fungera då en felanställning i ett litet eller mellanstort företag redan i dag är en katastrof.....

 

Kvar blir slagpåsen "de utförsäkrade" som ingen vill ta i eftersom det hotar allt det man själv har. Vi har regelrätt slum i dag i Sverige för att vi utestänger bortåt 10% av arbetskraften från arbetsmarknaden, det är vad "tryggheten" för oss andra faktiskt kostar.......

 

När kineserna och Indierna sitter på den ekonomiska makten så blir det nya spelregler. Då är det liksom inte de utförsäkrade utanför systemet som kommer att gynnas direkt, utan det kommer förr att bli än sämre för att hålla den svenska reglerade arbetsmarknaden så skyddad man bara kan göra det så länge det bara går. När den kollapasar så kollapsar den "svenska modellen". Alla vet om det, men väljer att blunda och köra på så länge det går - har man tur hinner man ju gå i pension innan det rasar. Och då har det ju inte drabbat mig......

 

Solidaritet är många gånger väldigt egoistisk, på ren svenska betyder ordet solidaritet i dag att andra ska göra för mig vad jag själv inte kan tänka mig att göra för andra.........

 

Själv tycker jag att det hade varit väldigt mycket bättre om vi i systemet som omfattas av all denna gyllene trygghet avstod lite av all denna trygghet och släppte in de vi stänger ute. Det är inte mer skatt som behövs, det är mindre navleskådande trygghet för oss innanför till de som är utanför. Det hade varit äkta solidaritet.

 

Då hade vi haft råd med en dräglig standard även för de som inte kan arbeta.

 

/T

Gillar inte fuskare. Dom som är sjuka ska tas omhand, dom som fuskar, ska helst deporteras till valfritt mottagande land som har bruk för dom. Oavsett om dom heter Svensson eller nått annat. Vi kan ta hand om deras barn, men personen... ska deporteras.

Jag betalar gärna skatten som rehabiliterar en missbrukare, såvida mina pengar går till något som bevisligen fungerar, inget flum.

Jag betalar gärna skatten som gör att någon i fängelset kan läsa upp grundskolan. Men standarden i fängelset ska sänkas så att det inte kostar så mkt tex flera fångar i en sal, (inte eget rum, och egen tv)

Skolan får gärna mina skattepengar, men någon vuxen borde juh ta politikerna i öronen, och få dom att förstå att man MÅSTE lära ut folkvett. (jag är inte lämplig på den punkten, eftersom jag nog troligen skulle lära ut politikerförakt...)

Har inget emot att staten tjänar pengar, bara dom gynnar folket, DVS sälj inte ut LKAB,vattenfall ossv, det finns ingen "bättre"  ägare för sånna företag än staten. Järnvägen är jag mer osäker på, men om det finns ett statgligt beslut på att dra ner på CO, bör juh logist sätt det bästa vara gratis kollektivtrafik.

Vården är jag dåligt insatt i, men jag är för att det ska finnas privata alternativ. Men då ska den inte stödas av staten, utan av kunderna. Du kan då köpa dig förbi kön, men betala vad det faktiskt kostar..

Åldringsvården, ska fan fixas till, mer tid till dom som sköter dom gamla, och mer personal dit.. (vi har dom äldre att tacka för mkt, varför inte göra det då?) Privat, javisst.. bara dom gör ett bra jobb.

 

Ehh.. vilket parti ska jag rösta på?

Personligen tror jag det största misstaget är att tro att de problem som diskuteras kommer lösas av något av de partier vi har idag. De står för nära varandra för att kunna ha en betydande inverkan. Dessutom är detta med ökade inkomstskillnader och ökad arbetslöshet inte ett svenskt fenomen utan snarare ett internationellt (I-lands!?)problem så rimligtvis är vi påverkade av krafter utanför vår egen kontrollsfär.

 

Jag är inne på liknande spår som pmt med det galna i det Keynesianska synsättet som råder idag och denna überreligiösa tro på inflation och konsumtion som ekonomiska stöttestenar. Det finns ju otal exempel, både historiska och nutida, på att det som leder till ökad välfärd och ekonomisk tillväxt är deflation och produktion, dvs. motsatsen till det vi ser eftersträvas idag. Dock är det ju mer bekvämt att konsumera med lånade pengar och låta skulden ätas upp av inflationen, men min gissning är att inom tid minskar nog antalet villiga lånegivare och då kommer nog dagens situation att blekna i jämförelse.

 

Så nej, jag tror inte att lösningen går att finna i vilken valsedel som stoppas i kuvertet i höst utan skulle nog satsa mina pengar på att lösningen ligger i ett fundamentalt paradigmskifte och ett nytt förhållningssätt till vad som är orsak och vad som är verkan, både i den personliga, privata och offentliga sektorn. Den som lever får se...

 

Var vargar passar in vet jag dock inte...

Ja, och fusket har sin grund i skattetrycket på företagssidan. Har du problem med din lönsamhet finns det ingen flexibilitet i systemet som det ser ut i dag, ett högt skattetryck är liksom ett mantra som många drar för att det drabbar andra mer än de själva  (tror de).

 

Men skatt driver bort verksamhet och som du skriver, den som tar genvägen konkurerar illegalt.

 

 

När det kommer till vi dödligas över utnyttjande av systemen så har det andra orsaker och andra mekanismer.

 

Att vi har ett överutnyttjande av välfördssystemen är en tradition, man har gömt undan arbetslöshet sedan oljekrisens dagar på 70-talet i sjukförsäkringssystemet. Då blir det så att golvet dras av lönen när man ser på lönen. Vi har väl alla någon i familjen/släkten/vänkresten som glidit ut till höger för att snygga till arbetslöshetssiffrorna med lite lätt diffus diagnos..... Det blir med andra ord en standard, en rättighet och fullt normalt. Svenskarna är ett världens friskaste och mest välmående folken, men med en av de högsta sjuksrivningskostnaderna i världen. Det hänger liasom inte riktigt ihop.

 

Anta att vi har 12 000 kr/mån som ett golv - om du har "ont i ryggen" i sjukförsäkringen rakt av för alla alltid.

 

Jobbet ger dig 24 000 kr/mån, du jobbar 160h/månad vilket ger dig 150 kr/h, men det du egentligen får ut av att arbeta är 75 kr/h eftersom 75kr kan du få utan att behöva jobba....... Och då känns det kanske inte så motiverat om man ovanpå detta lägger en skatteskala som straffar dig desto mer du tjänar. För de 75kr/h du ska jobba måste du betala 30% i skatt - det blir 50 kr kvar för att ha tråkigt på jobbet. Arbetsgivaren å andra sidan måste betala 200kr timmen för dig när du har tråkigt på jobbet. Och ta risken att behöva betala när du inte jobbar därtill........ I realiteten blir det närmre 300kr/h arbetsgivaren måste kalkylera med som kostnad.

 

 

Hade ngn gett mig 15 000kr/mån före skatt utan att kräva något för de pengarna hade jag aldrig i helvete jobbat en enda sekund till.

 

Det är ena sidan av myntet, det andra ligger i vårdapparaten och dess strukturer. Läkare ska bota folk, det är det de är till för. Det är det de ska göra. Det är det de är anställda för. Det är det de är utbildade till. Det finns tom en läkaretik som säger att de ALLTID ska försöka bota andra människor. Och det är bra.

 

Men kruxet uppstår i relationen läkare-patient, det bli väldigt ofta en ganska nära relation mellan läkare och patient. Läkaren vet ofta vad hen behöver göra och vad patienten vill att hen ska göra - inte lika solklart vad det behovet är strikt objektivit sett. Så läkare sjukskriver och sjukskriver för ofta, för mycket för länge för att det är vad de vill göra i akt och mening om att hjälpa patienten ofta med kroppsliga metoder och motiv men ganska ofta är det i "livet" som det är knöligt i och inte kroppen. Det är tråkigt att jobba, men det är knappast en orsak till sjukskrivning.

 

Kontrollen som systemet då lägger blir läkare som inte är anställda för att bota utan för att kontrollera kommer till helt andra slutsatser i princip utan att ens sett patienten på bild, än mindre träffat dem - de läser journalerna...... Att livet är knöligt är en del av livet, det är inte en orsak till sjukskrivning.

 

Den tredje sidan på myntet är att systemen är överlappande - akassa, sjukförsäkring, försörjningsstöd eftersom man av politisk klåfingrighet lappat och lagat i systemet för att å enda sidan kunna säga att man har höga ersättninsgnivåer till de kravmaskiner som finns (läs facken) men i verkligheten inte betalar till de som är utanför systemet. 

 

Vi har en växande grupp som är utanför systemet, men de är inte intressanta för facken och därför så misshandlas de å det grövsta. Utan man väljer att göra allt man kan för att ytterligare sluta systemet med än mer privilegier för de som är innanför systemet och göra det än mer hopplöst att ta sig in.

 

Mynt med tre sidor fungera alltid dåligt.........

Det kan inte en kontrollant i världen göra något åt.

 

Uppluckrad arbetsrätt kommer facken aldrig i helvete att gå med på......

Ytterligare pålagor på arbetsgivarna kommer aldrig att fungera då en felanställning i ett litet eller mellanstort företag redan i dag är en katastrof.....

 

Kvar blir slagpåsen "de utförsäkrade" som ingen vill ta i eftersom det hotar allt det man själv har. Vi har regelrätt slum i dag i Sverige för att vi utestänger bortåt 10% av arbetskraften från arbetsmarknaden, det är vad "tryggheten" för oss andra faktiskt kostar.......

 

När kineserna och Indierna sitter på den ekonomiska makten så blir det nya spelregler. Då är det liksom inte de utförsäkrade utanför systemet som kommer att gynnas direkt, utan det kommer förr att bli än sämre för att hålla den svenska reglerade arbetsmarknaden så skyddad man bara kan göra det så länge det bara går. När den kollapasar så kollapsar den "svenska modellen". Alla vet om det, men väljer att blunda och köra på så länge det går - har man tur hinner man ju gå i pension innan det rasar. Och då har det ju inte drabbat mig......

 

Solidaritet är många gånger väldigt egoistisk, på ren svenska betyder ordet solidaritet i dag att andra ska göra för mig vad jag själv inte kan tänka mig att göra för andra.........

 

Själv tycker jag att det hade varit väldigt mycket bättre om vi i systemet som omfattas av all denna gyllene trygghet avstod lite av all denna trygghet och släppte in de vi stänger ute. Det är inte mer skatt som behövs, det är mindre navleskådande trygghet för oss innanför till de som är utanför. Det hade varit äkta solidaritet.

 

Då hade vi haft råd med en dräglig standard även för de som inte kan arbeta.

 

/T

Men i slutändan.... Hur du än vill vrida och vända på det. När tillgångarna samlas hos få, då blir det ofred.

Historiskt, de som suttit på merparten tillgångarna har dukat under när massorna blir utan. Detta oavsett hur makten försökt att hålla pöbeln borta. När dom blir nog många så är festen slut och då blir det inte roligt ens för de som har mycket idag.

Hur snart vill du att festen tar slut?

 

 

85 personer sitter idag på tillgångar som är lika stora som för 3,5 MILJARDER människor. Hur kan dessa personer vara så mycket mer värda än strax över 41 miljoner människor var?

Dvs det krävs fler än 41 miljoner människor för att skrapa ihop större tillgångar en 1 enda person......

 

Om jag skulle få tom 25000:- för att inte göra något, så tar jag hellre mina 30-35´ och arbetar. För jag får ett mycket större utrymme att göra saker jag önskar med den högre lönen. Och jag vill försörja mig själv. Kan jag inte försörja mig själv, då nekar jag inte om jag skulle få så att jag klarar mig. Men jag skulle inte må bra av att jag inte längre är närande och behövd, utan bara tärande och i vägen.

Förnekas jag möjligheten att förtjäna så att jag klarar mig, då skulle jag se till att jag tar det jag behöver från de bord som maten bara ligger och ruttnar på. För som sagt jag har inget att förlora, utan kan bara vinna.

 

Sticker ut hakan och påstår att mer än 90% av oss resonerar på samma sätt som jag. Det är endast dom som vill glida och fuska som tar genvägar. Och det är samma sorts människor oavsett om dom bidragsfuskar som arbetslös eller är företagare. Det kommer aldrig att uppfinnas ett system där inte några kommer att göra vad dom kan för att sko sig på andras bekostnad utan att behöva göra ett dugg.

Att du skulle smita undan om du fick "gratis" pengar, säger mer om dig än om oss andra. 

 

Att betala skatt innebär bla att du betalar till tex sjukförsäkringen, dvs du har ju redan betalat in avgift för att du ska få ersättning/gå skadelös om något obra händer. Jämför med tex en bilförsäkring. Det innebär att du skjuter upp din lön för att du ska få pension.

 

(Och ja! Jag brukar privat, ställa upp och hjälpa medmänniskor om dom behöver hjälp. Det är en anledning till att jag tjänat mina medmänniskor genom att arbeta åt räddningstjänsten under 17 år tills mitt knä gav upp. När jag började så fick vi 1400:- före skatt för att vi fanns tillgängliga dygnet runt för att hjälpa behövande. Så om det vore pengar jag ville samla så fanns det många andra mer lönsamma extraknäck.

Att hjälpa något hundratal människor i kris och ett antal till livet, ger mig större tillfredsställelse än de få kr som jag fick. Även nu några år efter jag slutat så kommer det fram folk som tackar för den hjälp dom fått. Extra glad blir jag när dom kommer fram med tacksamheten lysande i sina ögon och säger att utan dig så hade jag varit död nu!)

Personligen tror jag det största misstaget är att tro att de problem som diskuteras kommer lösas av något av de partier vi har idag. De står för nära varandra för att kunna ha en betydande inverkan. Dessutom är detta med ökade inkomstskillnader och ökad arbetslöshet inte ett svenskt fenomen utan snarare ett internationellt (I-lands!?)problem så rimligtvis är vi påverkade av krafter utanför vår egen kontrollsfär.

 

Jag är inne på liknande spår som pmt med det galna i det Keynesianska synsättet som råder idag och denna überreligiösa tro på inflation och konsumtion som ekonomiska stöttestenar. Det finns ju otal exempel, både historiska och nutida, på att det som leder till ökad välfärd och ekonomisk tillväxt är deflation och produktion, dvs. motsatsen till det vi ser eftersträvas idag. Dock är det ju mer bekvämt att konsumera med lånade pengar och låta skulden ätas upp av inflationen, men min gissning är att inom tid minskar nog antalet villiga lånegivare och då kommer nog dagens situation att blekna i jämförelse.

 

Så nej, jag tror inte att lösningen går att finna i vilken valsedel som stoppas i kuvertet i höst utan skulle nog satsa mina pengar på att lösningen ligger i ett fundamentalt paradigmskifte och ett nytt förhållningssätt till vad som är orsak och vad som är verkan, både i den personliga, privata och offentliga sektorn. Den som lever får se...

 

Var vargar passar in vet jag dock inte...

Du har många poäng!

Vi(eller snarare globalt) har ett antal springande punkter.

 

Vi har begränsade resurser att tillgå.

 

Befolkningen ökar, så det blir fler som ska dela på resurserna samtidigt som resurserna samlas i större och större högar hos ett fåtal.

 

Klyftorna ökar. De som har, får nästan helt själva all tillväxt på jorden. De extremt fattigas skara ökar dagligen.(Dvs de som har värden på mindre än 1.24 UD/dag att leva för.)

 

Alla vill bli "rika" snabbt, ingen har tålamod att sakta bygga upp sina tillgångar. Den fina villan, de nya bilarna, sommar semester i solen och en skidsemester i fjällen/år, sportstugan, samt alla häftiga tekniska prylar, ska helst komma 5 år efter högskolan/sen du startat firman osv. För att det ska hända så måste man "suga" ut några som är mindre lyckligt lottade. Det kan vara barnarbetare som jobbar skitbilligt i Kina/Indien, det kan vara indianerna i amazonas som får se hela sin livsmiljö skövlad för att det ska byggas kraftverk och betes/åkermark till multinationella företag mm, mm.

 

Hur ekvationen ska lösas har jag inte svaret på. Men jag vet att flödena till toppen måste vändas ned åt. Helst "frivilligt" där man inser att tillgångarna måste fördelas lite mer "rättvist" än nu, annars tex med skatter, förordningar och lagar. Vänder inte strömmen av tillgångar från toppen och ner till de behövande i botten. Då kommer tillgångarna att tas med våld istället.

 

Edit: Till att börja med så kan vi alla fall försöka att sprida rikedomen som finns i landet, där kan nog en valsedel ha en viss betydelse. Även om vi inte kan blunda för omvärlden styr över rätt mycket.

 

Vad vargen har med det hela att göra.... Den är ett irritationsmoment för en liten skara människor(bla oss jägare) som får sina möjligheter begränsade att fritt välja hur dom vill leva sina liv.

Det finns frågor som har mycket större betydelse för mig som kan avgöras via en röstsedel. Men jag ser vargen som ett problem för mig och jag vill ha en fungerande rovdjursförvaltning. Men först vill jag att jag och mina anhöriga ska kunna leva på de inkomster vi har. Först vill jag kunna gå på ett arbete som inte gör mig sjuk. Först vill jag att mina barn ska få en bra utbildning. Först vill jag att mina åldrande och sjukliga föräldrar ska få några värdiga år efter ett slitsamt liv som entreprenörer och företagare. Först vill jag se en fungerande infrastruktur så att det även i fortsättningen går att leva och arbeta utanför centrala delar av storstäderna. Först vill jag kunna äta näringsriktig och giftfri mat. Först vill jag se att de unga flickorna som blivit våldtagna ska få upprättelse. Först vill jag också se att de som otillbörligt skor sig på andra får sitt straff. Och jag vill gärna se att min granne blir behandlad med respekt och kan äta sig mätt. 

Sen är det nog ett gränsfall om jag även vill se bågjakten lovlig innan vi får börja skjuta bort vargen.....

85 personer sitter idag på tillgångar som är lika stora som för 3,5 MILJARDER människor. Hur kan dessa personer vara så mycket mer värda än strax över 41 miljoner människor var?

Dvs det krävs fler än 41 miljoner människor för att skrapa ihop större tillgångar en 1 enda person......

 

 

Pengar/inkomst är inte en måttstock på människors värde, det är bara en måttstock över vilket ekonomiskt värde man tillför marknaden och/eller hur väl man kan förhandla sig till ersättning för det man tillför.

 

Så ett svar på din fråga är att dessa personer helt enkelt tillför betydligt mer ekonomiskt värde till marknaden än de 3,5 miljarder personer du jämför med. Alt. att de är ena jäklar på att förhandla...

 

Ett annat tänkbart sätt att se det är att majoriteten av oss konsumerar och en liten minoritet producerar/säljer. I vilken riktning flödar pengarna...

Pengar/inkomst är inte en måttstock på människors värde, det är bara en måttstock över vilket ekonomiskt värde man tillför marknaden och/eller hur väl man kan förhandla sig till ersättning för det man tillför.

 

Så ett svar på din fråga är att dessa personer helt enkelt tillför betydligt mer ekonomiskt värde till marknaden än de 3,5 miljarder personer du jämför med. Alt. att de är ena jäklar på att förhandla...

 

Ett annat tänkbart sätt att se det är att majoriteten av oss konsumerar och en liten minoritet producerar/säljer. I vilken riktning flödar pengarna...

Hur vissa fått sina tillgångar går att diskutera i oändlighet..... Men det är inte alltid som folk gett upp sina egna naturtillgångar frivilligt iaf.

 

Hursom, om flödet går i en riktning så kommer det att torka underifrån så att helat stammen ramlar ihop och dör. Kronan kan inte leva utan sina rötter och stam. Ju girigare krona dessto fortare torkar det i rötterna.

Du har många poäng!

Vi(eller snarare globalt) har ett antal springande punkter.

 

Vi har begränsade resurser att tillgå.

 

Befolkningen ökar, så det blir fler som ska dela på resurserna samtidigt som resurserna samlas i större och större högar hos ett fåtal.

 

Klyftorna ökar. De som har, får nästan helt själva all tillväxt på jorden. De extremt fattigas skara ökar dagligen.(Dvs de som har värden på mindre än 1.24 UD/dag att leva för.)

 

Alla vill bli "rika" snabbt, ingen har tålamod att sakta bygga upp sina tillgångar. Den fina villan, de nya bilarna, sommar semester i solen och en skidsemester i fjällen/år, sportstugan, samt alla häftiga tekniska prylar, ska helst komma 5 år efter högskolan/sen du startat firman osv. För att det ska hända så måste man "suga" ut några som är mindre lyckligt lottade. Det kan vara barnarbetare som jobbar skitbilligt i Kina/Indien, det kan vara indianerna i amazonas som får se hela sin livsmiljö skövlad för att det ska byggas kraftverk och betes/åkermark till multinationella företag mm, mm.

 

Hur ekvationen ska lösas har jag inte svaret på. Men jag vet att flödena till toppen måste vändas ned åt. Helst "frivilligt" där man inser att tillgångarna måste fördelas lite mer "rättvist" än nu, annars tex med skatter, förordningar och lagar. Vänder inte strömmen av tillgångar från toppen och ner till de behövande i botten. Då kommer tillgångarna att tas med våld istället.

 

Edit: Till att börja med så kan vi alla fall försöka att sprida rikedomen som finns i landet, där kan nog en valsedel ha en viss betydelse. Även om vi inte kan blunda för omvärlden styr över rätt mycket.

 

Vad vargen har med det hela att göra.... Den är ett irritationsmoment för en liten skara människor(bla oss jägare) som får sina möjligheter begränsade att fritt välja hur dom vill leva sina liv.

Det finns frågor som har mycket större betydelse för mig som kan avgöras via en röstsedel. Men jag ser vargen som ett problem för mig och jag vill ha en fungerande rovdjursförvaltning. Men först vill jag att jag och mina anhöriga ska kunna leva på de inkomster vi har. Först vill jag kunna gå på ett arbete som inte gör mig sjuk. Först vill jag att mina barn ska få en bra utbildning. Först vill jag att mina åldrande och sjukliga föräldrar ska få några värdiga år efter ett slitsamt liv som entreprenörer och företagare. Först vill jag se en fungerande infrastruktur så att det även i fortsättningen går att leva och arbeta utanför centrala delar av storstäderna. Först vill jag kunna äta näringsriktig och giftfri mat. Först vill jag se att de unga flickorna som blivit våldtagna ska få upprättelse. Först vill jag också se att de som otillbörligt skor sig på andra får sitt straff. Och jag vill gärna se att min granne blir behandlad med respekt och kan äta sig mätt. 

Sen är det nog ett gränsfall om jag även vill se bågjakten lovlig innan vi får börja skjuta bort vargen.....

 

Sängdags nu så jag fattar mig lite kort...

 

Jag anser inte att man per definition måste suga ut andra för att lyckas och bli framgångsrik, men du har absolut ett gäng bra poänger i det du skriver och visst är det vanligare än vad som vore önskvärt!

 

Håller även med om att tillgångsfödelningen är lite absurd i dagsläget, men det finns ett talesätt som lyder att "marknaden får det marknaden vill ha". Jag tror att den fördelning vi ser i dagsläget i stort (iaf. i västvärlden) är helt frivillig (om än kanske omedveten) då de flesta nog hellre vill konsumera än investera, spara och producera.

 

Vill man vända flödet är min bästa gissning att lösningen ligger i att den stora massan ändrar inriktning från att vara primärt konsumenter till att bli primärt producenter/investerare. Från politiskt håll skulle jag gärna rösta på det parti som ville slopa inflationsmålen och istället ville införa deflationsmål då deflation innebär att värdet på pengar blir högre vilket gör att man får mer för varje spenderad krona när man konsumerar och pengarna på banken faktiskt ökar i värde (i.e. köpkraft) oavsett nivån på sparräntor...Men det är nog inte så populärt med tanke på hur belånade vi är idag så vi kommer nog få dras med inflation ett tag till...