Hur vissa fått sina tillgångar går att diskutera i oändlighet..... Men det är inte alltid som folk gett upp sina egna naturtillgångar frivilligt iaf.

 

Hursom, om flödet går i en riktning så kommer det att torka underifrån så att helat stammen ramlar ihop och dör. Kronan kan inte leva utan sina rötter och stam. Ju girigare krona dessto fortare torkar det i rötterna.

 

Visst är det så, missbruk förekommer och bör absolut beivras!

 

Säger inte emot din andra mening heller, även om jag är rätt övertygad om att ett träd utan krona inte överlever med mindre än att det utvecklar en ny krona...

Visst är det så, missbruk förekommer och bör absolut beivras!

Säger inte emot din andra mening heller, även om jag är rätt övertygad om att ett träd utan krona inte överlever med mindre än att det utvecklar en ny krona...

Visst är det så. En företagsledare är ingenting utan arbetare att leda. En arbetare är ingenting utan någon att arbeta för. Vi behöver varandra för att fungera som helhet.

Men i slutändan.... Hur du än vill vrida och vända på det. När tillgångarna samlas hos få, då blir det ofred.

Historiskt, de som suttit på merparten tillgångarna har dukat under när massorna blir utan. Detta oavsett hur makten försökt att hålla pöbeln borta. När dom blir nog många så är festen slut och då blir det inte roligt ens för de som har mycket idag.

Hur snart vill du att festen tar slut?

 

Då ser du ganska ytligt på historien........

 

Upplopp och samhällsomvandling blir det om du får hungersnöd eller massarbetslöshet. Titta på katolska kyrkan, den suger åt sig kapital som en svamp än i dag - och har gjort så i snart 1500 år.

 

Att vissa äger mycket är i sig ingen som helst destabiliserande faktor i ett samhälle.

 

 

85 personer sitter idag på tillgångar som är lika stora som för 3,5 MILJARDER människor. Hur kan dessa personer vara så mycket mer värda än strax över 41 miljoner människor var?

Dvs det krävs fler än 41 miljoner människor för att skrapa ihop större tillgångar en 1 enda person......

 

Se det så här: hur många arbetstillfällen har de inte skapat om de skapat de förmögenheterna? Deras förmögenheter är noll sett till värdet av alla de arbetstillfällen de skapat, deras förmögenhet är ju bara vinsten av deras verksamhet - de omsätter minst det 10-dubbla årligen.

 

Tanken att alla har rätt till frukten av allas arbete är en vacker tanke, men det funkar bara i små samhöllen eller klaner med homogen struktur. Nu lever vi inte i små byar eller små klaner - vi lever i en global stad.

 

I en tid då vi rör oss från industrialismen mot informationssmähället så är det helt naturligt att de som går först i en utvecklingen kommer att tjäna kopiöst mycket pengar, det gjorde de första industrialisterna med. När informationssamhället med tiden kommer att stabiliseras och sakta in kommer det att jämna ut sig där med. Det har det nämligen gjort i alla andra faser under människans historia.

 

Om jag skulle få tom 25000:- för att inte göra något, så tar jag hellre mina 30-35´ och arbetar. För jag får ett mycket större utrymme att göra saker jag önskar med den högre lönen. Och jag vill försörja mig själv. Kan jag inte försörja mig själv, då nekar jag inte om jag skulle få så att jag klarar mig. Men jag skulle inte må bra av att jag inte längre är närande och behövd, utan bara tärande och i vägen.

Förnekas jag möjligheten att förtjäna så att jag klarar mig, då skulle jag se till att jag tar det jag behöver från de bord som maten bara ligger och ruttnar på. För som sagt jag har inget att förlora, utan kan bara vinna.

 

Då har du en betydligt högre arbetsmoral än jag kan jag lugnt säga...... Men nu har jag sett lite för mycket var mina skattepengar försvinner in i för meningslös dynga för att tycka att det är förnuftigt. Så länge skattesystemet i Sverige i synnerhet straffar framåtanda och stöttar menlös medelmåttighet så gör jag precis så mycket som jag tycker jag behöver - att tjäna mer genom att arbeta mer går inte så det gör jag inte utan jobbar hellre färre timmar än skattar mer. Det tycker nu inte systemet om för vi har ju arbetsmarknadslagar som stipulerar 40h arbetsvecka, så då kan man inte vara anställd - då får man vara egenföretagare......

 

Sticker ut hakan och påstår att mer än 90% av oss resonerar på samma sätt som jag. Det är endast dom som vill glida och fuska som tar genvägar. Och det är samma sorts människor oavsett om dom bidragsfuskar som arbetslös eller är företagare. Det kommer aldrig att uppfinnas ett system där inte några kommer att göra vad dom kan för att sko sig på andras bekostnad utan att behöva göra ett dugg.

Att du skulle smita undan om du fick "gratis" pengar, säger mer om dig än om oss andra. 

 

Stick du ut hakan, jag kan punktera det påståendet direkt: socialdemokraterna anser att arbete är en rättighet, inte en skyldighet. Alltså har vi en ganska stor grupp i samhället som är bra över 10% som INTE håller med dig.

 

Om arbete är en rättighet och inte en skyldighet har du rättigheten att leva på andras arbete med........

 

 Att betala skatt innebär bla att du betalar till tex sjukförsäkringen, dvs du har ju redan betalat in avgift för att du ska få ersättning/gå skadelös om något obra händer. Jämför med tex en bilförsäkring. Det innebär att du skjuter upp din lön för att du ska få pension.

 

 

Jag har aldrig sagt att jag inte betalar skatt, jag ägnbar mig inte ens åt skatteplanering eftersom jag anser att vi ska betala skatt. Till skolan, till vården, till socialförsäkringssystemen.... Men jag vill inte betala för de som väljer medelmåttighet och som hävdar att det är omoraliskt att vara rik och duktig. Den sammantryckta lönebilden i Sverige är just exakt det - medelmåttighetens premierande. Och därför sjunker det svenska företagandet, den svenska levnadsstandarden - för att vi hellre ser alla omkring oss vara medelmåttor liksom vi själva. Då är det ju ingen som stör ordningen, och vi slipper känna oss misslyckade......

 

Men som sagt: nu skriver snart Indierna och Kineserna regelboken för det ekonomiska spelet. Då får vi välja mellan att acceptera skillnader eller så slutar det med att vi får trycka billiga t-shirts i skitiga fabriker åt rika indiska och kinesiska turister. Det blir förmodligen väldigt jämlikt, men det blir då inte speciellt roligt.......

 

 

................

 

(Och ja! Jag brukar privat, ställa upp och hjälpa medmänniskor om dom behöver hjälp. Det är en anledning till att jag tjänat mina medmänniskor genom att arbeta åt räddningstjänsten under 17 år tills mitt knä gav upp. När jag började så fick vi 1400:- före skatt för att vi fanns tillgängliga dygnet runt för att hjälpa behövande. Så om det vore pengar jag ville samla så fanns det många andra mer lönsamma extraknäck.

Att hjälpa något hundratal människor i kris och ett antal till livet, ger mig större tillfredsställelse än de få kr som jag fick. Även nu några år efter jag slutat så kommer det fram folk som tackar för den hjälp dom fått. Extra glad blir jag när dom kommer fram med tacksamheten lysande i sina ögon och säger att utan dig så hade jag varit död nu!)

 

Det gör jag med - förvisso inte i räddningstjänsten men jag har med ställt upp och jobbat mer eller mindre ideelt till och från under hela mitt vuxna liv. Det är inte en fråga om att inte hjälpa sina medmänniskor, vad det handlar om är att det vi i Sverige ser som extremt önskvärt och som vi genom uppfostran och blind tro förmåtts inbilla oss är perfektionen är internationellt sett är udda, snudd på extremt udda.

 

Sverige liksom Norge har varit extremt homogena länder, vi har därför utvecklat en mycket udda konsensus syn på precis allt. Vi har klarat oss från krig i mycket stor omfattning, vi har däremot deltagit i krig annorstädes men i princip aldrig på hemmaplan. Vi har inte drabbats av speciellt stora migrationsströmmar innan 1960. Vi har med andra ord kunnat utveckla en tanke värld som bygger på den lilla, lilla byn på ett nationellt plan.

 

Well, happy days are over. Vi är inte längre ett slutet land med en sluten ekonomi. Vi är inte längre ett homogent land - 1/3 av Malmös befolkning är inte svenskar. Vi kan därför inte utgå från att vi ska kunna kosta på oss saker som omvärlden inte gör. Vi har en extremt ihoptryckt löneskala i Sverige, vi har en social spärr mot företagande (vi ligger uruselt till i nyföretagande). Konstigt nog har vi låga för att inte säga mycket låga företagsskatter, men vi har extrema trygghetssystem för de inom arbetsmarknaden - men väljer att blunda för de 10-12% som står utanför då att släppa in dem skulle kosta dess självklara rättigheterna vi anser oss vara berättigade till.

 

Vi lämnar industrisamhället och är på väg in i informationssamhället med stormsteg, inte för att vi vill utanför att de stora företagen vi skapat numera är globala och lokala - och de gör vad de kan för att klara sig i en internationell ekonomi, och lämnar sverige då det blri för dyrt och flyttar dit det som kan göras billigt. Problemet är att vi totalt sett har en vikande industriell bas att stå på - det är den som ska försörja resten av landet.

 

Jag har jobbat och jobbar en hel med Indier och kineser, vi har inget val annat än att anpassa oss - vi är 9 miljoner. För de ser inte världen som en liten by, de ser definitivt INTE världen som en liten liten by. Då kan man inte kräva att man ska få leva på andras arbete, då får man jobba själv.

 

/T

Tack PMT!

 

/M

PMT, globalt sett har vi ju inte lämnat industrisamhället utan bara utallokerat det till andra ställen där det kan göras billigare. Mig veterligen producerar vi mer varor än vi någonsin gjort tidigare globalt sett. Däremot är det ju informationsteknologin som möjliggjort det i den skala vi ser idag, i.e. lett till verklig globalisering, men jag kan inte se annat än att det sker parallellt med industri/produktion.

 

Däremot tycks vi i Sverige och västvärlden gå från ett produktionssamhälle till ett tjänstesamhälle där jobben skapas i tjänstesektorn..eller uttryck annorlunda, många nya jobb går ut på att fråga "Vill du ha plusmeny till det?"...jobb som kanske inte bidrar så mycket till den allmäna välfärden,men det är kanske en annan diskussion.

 

Slutligen tror jag inte heller att hetrogenitet är en orsak till minskad välfärd, snarare tvärtom om man ser till både Sveriges och andra länders tidigare ekonomiska utveckling. Problemet är snarare att vi slutat vara produktiva, men det gäller ju oavsett om ett land är homogent eller heterogent fördelat.

 

I övrigt är jag inne på samma spår som du...

 

PMT, globalt sett har vi ju inte lämnat industrisamhället utan bara utallokerat det till andra ställen där det kan göras billigare. Mig veterligen producerar vi mer varor än vi någonsin gjort tidigare globalt sett. Däremot är det ju informationsteknologin som möjliggjort det i den skala vi ser idag, i.e. lett till verklig globalisering, men jag kan inte se annat än att det sker parallellt med industri/produktion.

 

Däremot tycks vi i Sverige och västvärlden gå från ett produktionssamhälle till ett tjänstesamhälle där jobben skapas i tjänstesektorn..eller uttryck annorlunda, många nya jobb går ut på att fråga "Vill du ha plusmeny till det?"...jobb som kanske inte bidrar så mycket till den allmäna välfärden,men det är kanske en annan diskussion.

 

Slutligen tror jag inte heller att hetrogenitet är en orsak till minskad välfärd, snarare tvärtom om man ser till både Sveriges och andra länders tidigare ekonomiska utveckling. Problemet är snarare att vi slutat vara produktiva, men det gäller ju oavsett om ett land är homogent eller heterogent fördelat.

 

I övrigt är jag inne på samma spår som du...

 

Nu faller du i industrialismens tappraste försvarares fälla: tjänstesamhället enligt LO. Och det är ont, bara ondskefullt ont.....

 

Tjänstesamhället är det som inte är industrisamhället. Innan industrisamhället hade vi jordnbrukssamhället. Det är mao dags för ett litet paradigmskifte......

 

Industrisamhället producerade saker, det gör vi fortfarande - fast inte så mycket i Sverige längre. Men liksom jordbrukssamhället sysselsatte en majoritet försvann inte jordbruket som näring sett när industrisamhället kom. Det finns kvar, låt vara groteskt beroende av bidrag pga protektionism inom EU, men det är kvar och producerar numera mer än någonsin - sett till avkastning och sysselsättning (runt 3,5-4% av arbetskraften).

 

Industrisamhället kommer att försvinna, men inte industriproduktionen - den kommer precis som du säger finnas kvar, men inte i Sverige. Våra löner för industriarbetare är på tok för höga för det.

 

Så tjänstesamhället är bara att en storre andel av arbetskraften jobbar med det som vi traditionellt kallat tjänstemän i industrialismens något fyrkantiga indelning i "arbetare och tjänstemän". Det är långt mycket mer än LO's domedagsmantra om MacDonaldsjobb......

 

Dvs konstruktören/programmeraren eller alla andra som tillhandahåller information i ngn form gör är en leverantör av tjänser eller information som man kan producera saker utifrån. Därför föredrar jag uttrycket informationssamhället - för det är egentligen det det handlar om: information och kunskap.

 

Industrin kommer att finnas kvar - mest i kina och indien men till del ävenr i Sverige och sysselsätta 4-5% eller nått sånt med tiden (typ gruvindustri och byggindustri för de kan bara svårligen flyttas), liksom jordbruket finns kvar i Sverige. Men den stora volymen arbetskraft kommer att jobba med information i någon mening, och tjänster. För med den högre lönsamheten i iformationssamhället har vi hastigt och lustigt råd att göra andra saker - som att köpa mer färdiglagad mat (och då kan ngn fråga om +-menyn) och städning (vilket retar LO bortom sans och vett). Men det är inte färdiglagad mat och städning som är informationssamhällets kärna, det är information, information och åter information.

 

Kommunal är det största Lo-förbundet numera, och deras enda tjänstesektor. Tro fan att de har lite ångest när de ser sin industriella bas vittra sönder........

 

Att 2014 sitta och drömma om det vackra fina svenska industrisamhället som var så mycket bättre nu än då när det verkligen fanns är liksom jättedumt nu är det är dödsdömt, då gäller det att titta framåt och inse att det är en ny spelplan som öppnar sig framför oss. Och regelboken för den nya spelplanen håller på att glida oss ur händerna för att vi tappar mark rent ekonomiskt. Historien kommer nog inte att belasta oss för att vi offrade den svenska formen av lite pervers jämlikhet utan för att vi vägrade inse att det var kalkat och kämpade emot till ingen som helst nytta för att 40-talisterna vägrade släppa taget om den jämlika ångesten......

 

/T

 

 

 

Nu faller du i industrialismens tappraste försvarares fälla: tjänstesamhället enligt LO. Och det är ont, bara ondskefullt ont.....

 

Tjänstesamhället är det som inte är industrisamhället. Innan industrisamhället hade vi jordnbrukssamhället. Det är mao dags för ett litet paradigmskifte......

 

Industrisamhället producerade saker, det gör vi fortfarande - fast inte så mycket i Sverige längre. Men liksom jordbrukssamhället sysselsatte en majoritet försvann inte jordbruket som näring sett när industrisamhället kom. Det finns kvar, låt vara groteskt beroende av bidrag pga protektionism inom EU, men det är kvar och producerar numera mer än någonsin - sett till avkastning och sysselsättning (runt 3,5-4% av arbetskraften).

 

Industrisamhället kommer att försvinna, men inte industriproduktionen - den kommer precis som du säger finnas kvar, men inte i Sverige. Våra löner för industriarbetare är på tok för höga för det.

 

Så tjänstesamhället är bara att en storre andel av arbetskraften jobbar med det som vi traditionellt kallat tjänstemän i industrialismens något fyrkantiga indelning i "arbetare och tjänstemän". Det är långt mycket mer än LO's domedagsmantra om MacDonaldsjobb......

 

Dvs konstruktören/programmeraren eller alla andra som tillhandahåller information i ngn form gör är en leverantör av tjänser eller information som man kan producera saker utifrån. Därför föredrar jag uttrycket informationssamhället - för det är egentligen det det handlar om: information och kunskap.

 

Industrin kommer att finnas kvar - mest i kina och indien men till del ävenr i Sverige och sysselsätta 4-5% eller nått sånt med tiden (typ gruvindustri och byggindustri för de kan bara svårligen flyttas), liksom jordbruket finns kvar i Sverige. Men den stora volymen arbetskraft kommer att jobba med information i någon mening, och tjänster. För med den högre lönsamheten i iformationssamhället har vi hastigt och lustigt råd att göra andra saker - som att köpa mer färdiglagad mat (och då kan ngn fråga om +-menyn) och städning (vilket retar LO bortom sans och vett). Men det är inte färdiglagad mat och städning som är informationssamhällets kärna, det är information, information och åter information.

 

Kommunal är det största Lo-förbundet numera, och deras enda tjänstesektor. Tro fan att de har lite ångest när de ser sin industriella bas vittra sönder........

 

Att 2014 sitta och drömma om det vackra fina svenska industrisamhället som var så mycket bättre nu än då när det verkligen fanns är liksom jättedumt nu är det är dödsdömt, då gäller det att titta framåt och inse att det är en ny spelplan som öppnar sig framför oss. Och regelboken för den nya spelplanen håller på att glida oss ur händerna för att vi tappar mark rent ekonomiskt. Historien kommer nog inte att belasta oss för att vi offrade den svenska formen av lite pervers jämlikhet utan för att vi vägrade inse att det var kalkat och kämpade emot till ingen som helst nytta för att 40-talisterna vägrade släppa taget om den jämlika ångesten......

 

/T

 

 

Mina tankebanor går väldigt mycket i samma spår som dina, om än att mina slutsatser är lite annorlunda.

 

Faktum är att LO:s syn på tjänstesamhället även delas av många riktiga hardcore-kapitalister i bl.a. USA. Jag är helt med om att tjänstesektorn är mer än bara McDonalds, men jag har svårt att se hur den stora massan som tidigare fanns inom industrin ska kunna konkurera med kunskap och information. Som du säger så lever vi i ett informationssamhälle vilket innebär att information (och kunskap?) är utspritt och tillgängligt för en majoritet av jordens befolkning. Hur urskiljer vi oss på ett sätt som innebär att vi kan konkurera med spjutspetskunskap (vilket är det jag utgår från att du syftar till)? 

 

Jag har inte sett några siffror på vinstmarginaler för tjänster, men jag har svårt att tro att de generellt ökar. Även tjänster outsource:as ju till länder med billigare arbetskraft med samma kompetens som vi, dvs. det finns gott om konkurens även där vilket normalt håller nere marginalerna.

 

Ang. industrisamhället vs. tjänstesamhället så verkar vi ha samma syn på det... [EDIT] med avseende på ditt exempel med att industrisamhället föregicks av jordbrukssamhället.

 

Håller absolut med om att det är dumt att blicka tillbaka på den gamla goda tiden med något drömskt i blicken, men vi kan inte heller förneka vad historien lär oss om vad som gång på gång resulterat i ekonomisk tillväxt...men jag tror som du att vi håller på att missa tåget och vi måste börja inse att reglerna och förutsättningarna ändras och att vi inte bara tappat ekonomisk mark men även kunskapsmässigt, vilket tycks vara det nya konkurensmedlet. Det, om något, är riktigt illa anser jag! Att då fokusera på en ändrad fördelningspolitik är i mina ögon ett kortsiktigt och kontraproduktivt synsätt som tyvärr kommer bita oss i baken å det grövsta.

 

För övrigt anser jag att inflationsmantrat måste förstöras...

Visst är det så. En företagsledare är ingenting utan arbetare att leda. En arbetare är ingenting utan någon att arbeta för. Vi behöver varandra för att fungera som helhet.

Frågan är dock om dagens automatiseringsteknologi, tillsammans med utvecklingen inom IT, ändrat mycket av de förrutsättningarna...

 

[EDIT] Justerade lite stavfel

Snart är det ingen idé att jobba flitigt längre.

Jag taxerar 7 siffrigt per år o inte fan är jag gladare för det.

 

Och så finns det dom som tjänar 10 siffrigt och nolltaxerar. Eller, hur känns det att betala ränta på lånet och ej få amortera mer även om din ekonomi klarar av det medan bankerna cashar ut 9 miljarder i vinster. Bit i kudden skattebetalare och låntagare. En halv mille svenskar fast hos kronofogden idag, en siffra som ökar år efter år...  

Mina tankebanor går väldigt mycket i samma spår som dina, om än att mina slutsatser är lite annorlunda.

Faktum är att LO:s syn på tjänstesamhället även delas av många riktiga hardcore-kapitalister i bl.a. USA. Jag är helt med om att tjänstesektorn är mer än bara McDonalds, men jag har svårt att se hur den stora massan som tidigare fanns inom industrin ska kunna konkurera med kunskap och information. Som du säger så lever vi i ett informationssamhälle vilket innebär att information (och kunskap?) är utspritt och tillgängligt för en majoritet av jordens befolkning.

Industrialiseringen och därmed industrisamhället skapade både Marx och Keynes, inte innan industrisamhället var dominerande utan när det varit dominerande ett tag....

Vad LO säger tar jag mycket lätt på, de lever i historien och hade inte ens rätt då det begav sig.....

De amerikanska hardcore kapitalisterna kanske kan ha en poäng initialt. Det var lika dant när industrialismen sög upp arbetskraften från jordbruket. Om det var jordbruket effektivisering som skapade industrialismen eller det industrialismen som skapade effektiviseringenav jordbruket för att frigöra arbetskraft kan vi tvista om - jag hävdar nog att det var en ömsesidigt bereoende jordbruket och industrin enmellan.

Hur urskiljer vi oss på ett sätt som innebär att vi kan konkurera med spjutspetskunskap (vilket är det jag utgår från att du syftar till)?

Just där ser det ju mörkast ut..... Med en skola som ägnar mer kraft åt att utjämna skillnader än lära ut saker så är det ju inte direkt så att man inser riskerna.... Lägg till en taskig attityd mot entreprenörer så gör vad vi kan för att vi ska misslyckas.....

Jag har inte sett några siffror på vinstmarginaler för tjänster, men jag har svårt att tro att de generellt ökar. Även tjänster outsource:as ju till länder med billigare arbetskraft med samma kompetens som vi, dvs. det finns gott om konkurens även där vilket normalt håller nere marginalerna.

Beror helt på vilka tjänster du syftar på. Och vad gäller konkurrens så är sverige redan i dag ett låglöneland för utbildad personal. En indisk civilingenjör tjänar liksom inte dramatiskt mindre än en svensk efter si-så-där 10 år eller så. Den största skillnaden är att i sverige tjänar alla ingenjörer ungefär lika mycket - i tex kina tjänar en ny eller en. sopig ingenjör betydligt mindre......

Det är sånt som vi svenska tycker så fenomenalt fantastiskt illa om, det är ju sååååå orättvist och ojämlikt och det innebär att det är skillnad på olika personer och det är ju så fel när vi hela våra liv gör allt vi kan för att passa in så ingen ska råka se att just jag är lite, lite, lite annorlunda vilket ju vore den totala katastrofen!

Ang. industrisamhället vs. tjänstesamhället så verkar vi ha samma syn på det... [EDIT] med avseende på ditt exempel med att industrisamhället föregicks av jordbrukssamhället.

Nu var ju inte den beskrivningenvare sig din eller min, den sattes av Marx. Jag bara förde resonemanget ett steg till. Industrisamhället kommer att försvinna, informationssamhället kommer att ersätta det. Vilket i sin tur kommer att ersättas av något annat om si-så-där 100-125 år...... Intill dess att någon pandemi kastar oss tillbaka till stenåldern. Så kan vi börja om igen. Den dagen den sorgen.....

Håller absolut med om att det är dumt att blicka tillbaka på den gamla goda tiden med något drömskt i blicken, men vi kan inte heller förneka vad historien lär oss om vad som gång på gång resulterat i ekonomisk tillväxt...men jag tror som du att vi håller på att missa tåget och vi måste börja inse att reglerna och förutsättningarna ändras och att vi inte bara tappat ekonomisk mark men även kunskapsmässigt, vilket tycks vara det nya konkurensmedlet. Det, om något, är riktigt illa anser jag! Att då fokusera på en ändrad fördelningspolitik är i mina ögon ett kortsiktigt och kontraproduktivt synsätt som tyvärr kommer bita oss i baken å det grövsta.

Kunde inte sagt det bättre skälv.

För övrigt anser jag att inflationsmantrat måste förstöras...

Infomationssamhället kommer förmodligen att ställa en del traditionella antaganden om hur en ekonomi fungerar, det gjorde industrisamhället när man försökte förstå det med jordbrukssamhällets modeller och erfarenheter.

Vi människor är ett resultat av evolutionen, i den är konkurrens det centrala och eviga tillståndet. Evolutionen hade inte som mål att producera den jämlike svenska industriarbetaren och sedan stanna pang, bom, tjoff. Den fortsätter och nu har konkurrensen gjort den svenske industriarbetaren "less fitted to survive". Kul så länge det varade men nu är det dags att släppa taget, evolutionen stannade ju inte med den flitige och troende lantarbetaren heller så varför ska den stanna nu? Den kommer aldrig att stanna så länge det finns någon liten snutt DNA kvar nånstans. Utveckling och förändringar är mao ofrånkomliga resultat av livet självt.

Sedan kan vi försöka stoppa huvudet i sanden och försöka släta ut alla skillnader och lägga livet tillrätta för allavare sig de vill det eller inte - men det kommer alltid, alltid, alltid att misslyckas över tiden. Kortsiktigt kan vi lura oss själva, men i det långa loppet är det bara löjligt att ens försöka.....

Det vi måste göra är att prioritera de som behöver hjälp med att fixa livet, inte prioritera de som tycker att de borde prioriteras för att de råkade vara lite medelmåttiga i största allmänhet.

T

Infomationssamhället kommer förmodligen att ställa en del traditionella antaganden om hur en ekonomi fungerar, det gjorde industrisamhället när man försökte förstå det med jordbrukssamhällets modeller och erfarenheter.

Vi människor är ett resultat av evolutionen, i den är konkurrens det centrala och eviga tillståndet. Evolutionen hade inte som mål att producera den jämlike svenska industriarbetaren och sedan stanna pang, bom, tjoff. Den fortsätter och nu har konkurrensen gjort den svenske industriarbetaren "less fitted to survive". Kul så länge det varade men nu är det dags att släppa taget, evolutionen stannade ju inte med den flitige och troende lantarbetaren heller så varför ska den stanna nu? Den kommer aldrig att stanna så länge det finns någon liten snutt DNA kvar nånstans. Utveckling och förändringar är mao ofrånkomliga resultat av livet självt.

Sedan kan vi försöka stoppa huvudet i sanden och försöka släta ut alla skillnader och lägga livet tillrätta för allavare sig de vill det eller inte - men det kommer alltid, alltid, alltid att misslyckas över tiden. Kortsiktigt kan vi lura oss själva, men i det långa loppet är det bara löjligt att ens försöka.....

Det vi måste göra är att prioritera de som behöver hjälp med att fixa livet, inte prioritera de som tycker att de borde prioriteras för att de råkade vara lite medelmåttiga i största allmänhet.

T

Vi kan ju alltid hoppas att informationssamhället kan bringa klarhet i det, men jag tror tyvärr att det är mer troligt att vi måste smälla in i bergväggen först innan vi hajar till. Upplever inte att den ökade mängden information resulterar i ökade kunskaper/kompetens om jag säger så...Får hoppas jag har fel...

 

Finns en rätt kul historia om Einstein när han blev tillfrågad av sin assistent vilket prov han skulle ge studenterna nästkommande dag. När Einstein sa vilket prov som skulle delas ut utbrast assistenten: "Men det är ju samma prov vi delade ut förra veckan!"

 

"Jag vet.." svarade Einstein. "...men de rätta svaren kommer vara annorlunda."

 

Det som var sant igår behöver inte vara sant idag så det gäller att vara uppmärksam!

 ........

Det som var sant igår behöver inte vara sant idag så det gäller att vara uppmärksam!

Exakt!

T

Då ser du ganska ytligt på historien........

 

Upplopp och samhällsomvandling blir det om du får hungersnöd eller massarbetslöshet. Titta på katolska kyrkan, den suger åt sig kapital som en svamp än i dag - och har gjort så i snart 1500 år.

 

Att vissa äger mycket är i sig ingen som helst destabiliserande faktor i ett samhälle.

 

/T

Det är sant. Så länge de "fattiga" kan delta i samhället och äta sig mätta är det ingen fara.

Globalt är det rätt få som kan de. I Sverige är vi fortfarande en stor majoritet som kan det. Men samtidigt så blir det fler och fler som hamnar hos fogden. FAS 3 (Modernt slaveri) får fler och fler nya "medlemmar". Utförsäkrade som tvingas arbeta gratis åt en en arbetsgivare, med endast kommunala allmosor som ersättning. Allmosor som inte räcker till både en varm och torr plats att sova på och 3 mål mat/dag.

 

Glöm inte nutidshistorian. WWII Startade pga av att stora delar av den tyska befolkningen inte hade arbete, inte heller tillgångar. Dom var samlade hos affärsmän som var i allmänhetens ögon oförskämt rika. Dessa tillgångar ville befolkningen gärna ta över. Resten är historia.

 

WWI Hade rätt många andra anledningar, men lågkonjuktur och befolkning utan tillgångar var definitivt inte en broms i förloppet om man säger så.

 

Sen får vi gå tillbaks till slutet på 1700 talet för att vi åter igen har en stor samhällsomvälvning som gav ringar i hela världen. Och även då startade det med att folk var utan tillgångar och såg de välmående sitta vid överfulla bord.

 

Under periden 1500-1800 så fanns det återkommande oro, mat och arbetsbrist. Men mycket av det självreglerades med att vi betvingade en ursprungsbefolkning på en annan kontinent och tog för oss av deras tillgångar.

 

Vi själva försökte oss även att mildra våran hunger i Sverige genom att lägga beslag på tillgångarna i stora delar av europa. När de egna sönerna hungrar och är arga. Då är det bättre att ta dom på utländsk mark och låta dom slåss och skövla tillgångar åt riket, än att låta dom göra uppror hemma vid slottet.

 

Visst har vi ett globalt scenario som vi i Sverige inte kan vända på själva. Men det bör inte hindra oss från att göra vad vi kan för att fördela våra egna tillgångar lite mer rättvist och ta hand om varandra så att inte upplopp mm kan få grogrund. Åter igen alla ska inte ha lika, men glappen mellan segmenten, kan inte vara hur stora som helst. Om vi ska bygga stabilitet.

Delvis lite egoistiskt(för en gångs skull) Kan vi här i Sverige ha ett stabilt och fungerande samhälle när det brakar loss ute i världen, kanske, kanske vi åter igen kan sitta på läktaren och titta på. För att komma starka ur händelsen. Faller vi helt och hållet in i det som händer i USA, mellanöstern, sydeuropa osv, då kan jag lugnt säga att vi inte kommer att ha några gynnsamma år inom överskådlig tid.

 

Att som i USA de senaste åren:

"• I USA har den rikaste procenten tagit 95 procent av tillväxten efter finanskrisen och 90 procent har blivit fattigare."

För att inte tala om vad som händer i Grekland, Spanien där det är ännu värre.

Bygger inte en grund som är stabil. När 90% av befolkningen får det sämre än vad dom är vana vid, då kommer det att hända saker som inte är speciellt bra för någon!

De länder där det sker uppror, inbördeskrig och allmän instabilitet idag, är de länder där befolkningen fått lämnat ifrån sig sina tillgångar till en elit i toppen som har ett oförskämt överflöd. De stabilaste länderna i världen är de länder där skillnaden mellan fattig och rik är som minst.

 

Att du PMT redan ger upp och är villig att underkasta dig ett liv i fattigdom, svält och instabilitet, det får stå för dig.(Eller tror du dig vara en av den rikaste 1% av vinnarna som kan stå oberörd? Kanske nöjd bara du vet att det många som har det sämre än dig?)

 

Jag ser mer positivt på saken och jag tror att vi som nation kan komma ur det som händer globalt idag, om vi spelar våra kort rätt. Och det är inte att fortsätta mata de stora globala monstren som livnär sig på frukten av vårt arbete och våra tillgångar.

 

Glöm inte nutidshistorian. WWII Startade pga av att stora delar av den tyska befolkningen inte hade arbete, inte heller tillgångar. Dom var samlade hos affärsmän som var i allmänhetens ögon oförskämt rika. Dessa tillgångar ville befolkningen gärna ta över. Resten är historia.

 

WWI Hade rätt många andra anledningar, men lågkonjuktur och befolkning utan tillgångar var definitivt inte en broms i förloppet om man säger så.

 

 

 

 

 

Visst har vi ett globalt scenario som vi i Sverige inte kan vända på själva. Men det bör inte hindra oss från att göra vad vi kan för att fördela våra egna tillgångar lite mer rättvist och ta hand om varandra så att inte upplopp mm kan få grogrund. Åter igen alla ska inte ha lika, men glappen mellan segmenten, kan inte vara hur stora som helst. Om vi ska bygga stabilitet.

Delvis lite egoistiskt(för en gångs skull) Kan vi här i Sverige ha ett stabilt och fungerande samhälle när det brakar loss ute i världen, kanske, kanske vi åter igen kan sitta på läktaren och titta på. För att komma starka ur händelsen. Faller vi helt och hållet in i det som händer i USA, mellanöstern, sydeuropa osv, då kan jag lugnt säga att vi inte kommer att ha några gynnsamma år inom överskådlig tid.

 

Att som i USA de senaste åren:

"• I USA har den rikaste procenten tagit 95 procent av tillväxten efter finanskrisen och 90 procent har blivit fattigare."

För att inte tala om vad som händer i Grekland, Spanien där det är ännu värre.

Bygger inte en grund som är stabil. När 90% av befolkningen får det sämre än vad dom är vana vid, då kommer det att hända saker som inte är speciellt bra för någon!

De länder där det sker uppror, inbördeskrig och allmän instabilitet idag, är de länder där befolkningen fått lämnat ifrån sig sina tillgångar till en elit i toppen som har ett oförskämt överflöd. De stabilaste länderna i världen är de länder där skillnaden mellan fattig och rik är som minst.

 

.

 

Dock var ju inte orsaken till tyskarnas lidande under mellankrigstiden rika affärsmän/judar utan berodde snarare på den hyperinflation som skapades när man startade tryckpressarna för att trycka ut nya pengar att betala krigsskadeståndet från  WW I med. Jag tror inte att det stora problemet idag är rika affärsman heller, även om det är en väldigt bekväm förklaring. Intressant är ju dessutom att t.ex. USA använder tryckpressarna för att bl.a. betala stödpaketen efter finanskrisen så det ska bli spännande att se hur det kommer utvecklas...

 

Greklands problem, förrutom korruptionen, är ju att de levde över sina tillgångar med frikostiga livstidsanställningar och förmånliga pensioner. Är det något vi kan lära där så är det ju att det är dödsdömt att staten garanterar utgifter utan tillräckliga intäkter. Tyvärr fungerar det dåligt att höja skatter, iaf här i Sverige, då studier visar att det främst drabbar de som det är tänkt att gynna, dvs. låg- och mellaninkomsttagare och istället riskerar att skrämma bort många höginkomsttagare med resultatet att skatteintäkterna de facto blir lägre istället för högre.

 

Många av de länder som uppvisar störst skillnad har mig veterligen ett ganska korrumperat eller totalitärt styre, dvs. raka motsatsen till demokrati och marknadsekonomi. Sen vet jag inte om stabilitet är något att eftersträva i en föränderlig värld!? Vissa vill ju hävda att stablitet inte ens existerar utan bara är en illusion...

 

Sammanfattningsvis så håller jag absolut med om att vi har stora utmaningar framför oss både då det gäller arbetslöshet och resursfördelning, men jag ser ingenting, varken nutida eller historiskt, som visar på att politiskt styrd resursfördelning skulle lösa det i praktiken, snarare tvärtom. Det skulle nog istället bli ett exempel på hur "de vann striden, men förlorade kriget"...

Att du PMT redan ger upp och är villig att underkasta dig ett liv i fattigdom, svält och instabilitet, det får stå för dig.(Eller tror du dig vara en av den rikaste 1% av vinnarna som kan stå oberörd? Kanske nöjd bara du vet att det många som har det sämre än dig?)

Nu har du helt missförstått vad PMT säger... Det är ju just en kraftig försämring av vår levnadsstandard som han vill undvika genom en kursändring av politiken. PMT klarar sig säkert oavsett vilket. Värre är det med andra. Det är det han menar med att "solidatitet" idag ofta kännetecknas av att försvara sina egna/den egna gruppens intressen. Man vill inte bli av med sina privilegier, något av sin trygghet och man vill inte se att någon annan lyckas bättre. Sann solidaritet vore ett system där alla med arbetsförmåga kunde försörja sig genom arbete. Vilka åtgärder som skulle krävas har han redan redogjort för, men sannolikt krävs både uppluckrad anställningstrygghet, ökad lönespridning, lägre skatter, en bättre kultur för företagande, enklare regler för företagande och bättre utbildning inom skola och universitet. Med fler i arbete kan vi får en generellt bättre levnadsstandard och mindre utanförskap. Alternativet är en allt sjunkande levnadsstandard med allt fler utanför arbetsmarknaden, men med fullständigt bevarad trygghet och rättvisa för dem som redan har arbete.

Jag ser mer positivt på saken och jag tror att vi som nation kan komma ur det som händer globalt idag, om vi spelar våra kort rätt. Och det är inte att fortsätta mata de stora globala monstren som livnär sig på frukten av vårt arbete och våra tillgångar.

Jo, det gäller att spela våra kort rätt, men helst nu och inte när det redan kraschat!

Dock var ju inte orsaken till tyskarnas lidande under mellankrigstiden rika affärsmän/judar utan berodde snarare på den hyperinflation som skapades när man startade tryckpressarna för att trycka ut nya pengar att betala krigsskadeståndet från  WW I med. Jag tror inte att det stora problemet idag är rika affärsman heller, även om det är en väldigt bekväm förklaring. Intressant är ju dessutom att t.ex. USA använder tryckpressarna för att bl.a. betala stödpaketen efter finanskrisen så det ska bli spännande att se hur det kommer utvecklas...

 

Greklands problem, förrutom korruptionen, är ju att de levde över sina tillgångar med frikostiga livstidsanställningar och förmånliga pensioner. Är det något vi kan lära där så är det ju att det är dödsdömt att staten garanterar utgifter utan tillräckliga intäkter. Tyvärr fungerar det dåligt att höja skatter, iaf här i Sverige, då studier visar att det främst drabbar de som det är tänkt att gynna, dvs. låg- och mellaninkomsttagare och istället riskerar att skrämma bort många höginkomsttagare med resultatet att skatteintäkterna de facto blir lägre istället för högre.

 

Många av de länder som uppvisar störst skillnad har mig veterligen ett ganska korrumperat eller totalitärt styre, dvs. raka motsatsen till demokrati och marknadsekonomi. Sen vet jag inte om stabilitet är något att eftersträva i en föränderlig värld!? Vissa vill ju hävda att stablitet inte ens existerar utan bara är en illusion...

 

Sammanfattningsvis så håller jag absolut med om att vi har stora utmaningar framför oss både då det gäller arbetslöshet och resursfördelning, men jag ser ingenting, varken nutida eller historiskt, som visar på att politiskt styrd resursfördelning skulle lösa det i praktiken, snarare tvärtom. Det skulle nog istället bli ett exempel på hur "de vann striden, men förlorade kriget"...

Judarna fick klä skott för ekonomin, pga att tyskar gick till Judarna och pantsatte sina ägodelar och affärsrörelser mm. Judarna hade rätt bra ekonomi iom att dom inte får låna pengar. Dock sa religionen inget om att låna ut mot pant. Tyskarna kunde inte betala tillbaks sina lån till Judarna och därmed fick Judarna en tillgångsrik ställning när dom övertog tyskarnas tillgångar. Där sitter tysken och vänder på allt för att kunna få ihop nog att koka gröt till sina barni sitt eget hus/hem som numer ägs av en jude. Medan judarna äter gott och har "tagit" allt från tyskarna. Detta la grunden för att folket var så desperata att dom följde den ledare som lovade att allt skulle bli bättre. Och nazisterna fick brett folkligt stöd att utrota judarna och ta deras tillgångar. Visst var krigsskadestånd och sedelpressar det som drev tyskarna att pantsätta sina ägodelar. Men det var judarna som fick ta smällen, för det var dom som "tagit" alla tillgångar.

 

USA, Spanien, Grekland, Irland och jag vill även dra in Japan som demokratier som är mycket instabila. Stoppar nog in Israel och Palestina där också. 

Vissa av dessa är kanske inte riktigt vad vi vill kalla fullt fungerande demokratier, men tillräckligt demokratiska för att få klassas som sådana. Mer tveksamt är det med Syrien, Ukraina och det klustret.

Visst ligger det en del sanning att många instabila stater är totalitära, men inte riktigt alla. Det finns naturligtvis lite olika orsaker till att befolkningen i dessa stater har små tillgångar, men gemensamt är att en stor del av folket har inte tillräckligt för att kunna leva, knappt ens för att överleva. 

I USA är ju otryggheten så pass stor att folk som har, vill stänga in sig från folk som inte har. Det behövs inte i en stabil och fungerande demokrati.

Japan drar jag in för att det är krutdurk som kommer implodera. Har en av världens största statsskulder. Iof inte till andra länder som de flesta andra stater, men dom är skyldiga den egna befolkningen minst 235% av BNP(Slutet av 2012, hittar inget färskare vid en snabb sökning. Men den har inte minskat.)

Nu har du helt missförstått vad PMT säger... Det är ju just en kraftig försämring av vår levnadsstandard som han vill undvika genom en kursändring av politiken. PMT klarar sig säkert oavsett vilket. Värre är det med andra. Det är det han menar med att "solidatitet" idag ofta kännetecknas av att försvara sina egna/den egna gruppens intressen. Man vill inte bli av med sina privilegier, något av sin trygghet och man vill inte se att någon annan lyckas bättre. Sann solidaritet vore ett system där alla med arbetsförmåga kunde försörja sig genom arbete. Vilka åtgärder som skulle krävas har han redan redogjort för, men sannolikt krävs både uppluckrad anställningstrygghet, ökad lönespridning, lägre skatter, en bättre kultur för företagande, enklare regler för företagande och bättre utbildning inom skola och universitet. Med fler i arbete kan vi får en generellt bättre levnadsstandard och mindre utanförskap. Alternativet är en allt sjunkande levnadsstandard med allt fler utanför arbetsmarknaden, men med fullständigt bevarad trygghet och rättvisa för dem som redan har arbete.

Jo, det gäller att spela våra kort rätt, men helst nu och inte när det redan kraschat!

Det är det som är den springande punkten. Jag tror inget på att försämrade löner och anställningsvilkor förbättrar ett dugg för den stora massan.

Det syns rätt bra efter 2 regeringsperioder med skattesänkningar, lättnader till företag/bidrag till företag. Hårdare tag mot svaga som inte kan försörja sig själva.

Det har hittills endast gjort att fler måste söka försörjningsstöd och hamna i tvångsåtgärder som FAS 3.

Hade det funnits uns av sanning att alla får det bättre om vi ger företagen större vinster och folk sämre lön, så skulle det varit fler idag som skulle kunnat försörja sig själva än vad det är. Nu är det fler som står utanför samhället än när alliansen tog makten.

 

Det räcker som bevis för mig att den modellen inte leder till att befolkningen får det bättre, därför vill jag nu vill se oss försöka på någon annan väg.

För jag förstår inte riktigt tanken med att om vi låter folk arbeta för löner som det inte går att betala en torr och varm sovplats samtidigt som 3 mål mat om dan. Leder till att vi får det bättre och fler kan försörja sig på sin lön. Visst om vi samtidigt har en kraftig deflation utan att lönerna sjunker ytterligare, då kanske kanske det systemet skulle fungera. Men inte i ett system av tillväxt. Där samlas bara tillgångarna i toppen.

Om den nya alternativa vägen också bara leder till försämringar, det får vi se i framtiden. Men att fortsätta på den väg vi nu går, leder till att fler av våran befolkning ramla ut i avgrunden. Bara chansen att en annan väg inte leder till samma avgrund, gör det värd att prova en ny väg.

 

Dock vet vi av den inhemska historien, att de företag som startades på 40, 50, 60 och 70 talen och var hårt beskattade, särskilt på vinstuttag. Dom hade kapital för att växa och bli riktig stora globala företag. När företagen växte så växte även köpkraften, arbetstillfällena och välståndet i landet. När vinstskatterna sjönk, sjönk också andelen nya Svenska bolag som kunde växa och bli globala. Arbetsmarknaden krympte och ända sättet att hålla uppe tillväxten och välfärden var att låna för att konsumera.

Tror inte ens att något företag som startat efter åren med hög vinstbeskattning, har själva orkat växa till att bli ett globalt företag.

(Kommer ni på något som startat på 80, 90 eller senare och har orkat själva att bli stora internationella företag, fyll gärna på. Och jag menar inte företag på inhemska marknaden som blivit uppköpta i en större global koncern.)

 

Dom som är duktiga på att göra klipp, dom tjänar mycket mer i en instabil värld med volatila börser. Dom flesta förlorar, men dom som prickar rätt, gör enorma vinster. Det sämsta med snabba klipp i kvartalsekonomin, är att långsiktigheten försvinner. Jag ser hellre långsamt växande tillgångar över tid. Än snabba stora vinster och förluster på kort sikt.

 

(Alla vill idag bli "rik" redan igår. Det är för få som långsiktigt och målmedvetet strävar efter en hygglig vinst om tex 20 år)

Jag är nu ingen politiker utan ser saker rätt så mycket i svart o vitt!

Ta ett ex. vad krävs för att en arbetare som har en lön på 30-35000 ska ta steget ut och bli företagare och anställa folk?

Hen har ideer och drivkraft men?

Det måste finnas en morot, och den får inte vara för liten, då denne arbetare riskerar hela sin lön.

Jag tror att det finns massor av jobb, och det finns det, men vem ska betala för jobben?

Och jag menar verkligen att det finns jobb för alla, det gäller bara att få betalt för dessa jobb, antingen så startar nån ett företag som gör detta  eller får ju staten se till att dessa jobb blir utförda!

ju fler som kommer i arbete MED lön ju mer pengar till skatt.

Jag tror pmt svarade mig med att varje arbetslös kostar ca 1,5 miljoner, när jag jämförde med vargkostnaderna, om det stämmer vet jag inte men dessa pengar....1,5 miljoner eller 300 000kr borde användas för att dessa ska jobba på något sätt och efter deras förmåga.

någon kan kanske bara jobba 1 timme i veckan, nån annan 10 tim, nästa 30 timmmar, men hur finansierar vi detta?

inte genom att bara betala ut a-kassa eller sjuklöner, med självklart ska alla som inte kan jobba en enda timme kunna överleva och jag tror inte att detta löses med mer skatt utan med att fler får någon form av arbete/inkomst= betala skatt!

 

Men ni kan detta betydligt bättre än mig, men tänkte att mina synpunkter kanske kan få er att skratta!

(ett gott skratt förlänger livet= mer skatt)

Det är det som är den springande punkten. Jag tror inget på att försämrade löner och anställningsvilkor förbättrar ett dugg för den stora massan.

Det syns rätt bra efter 2 regeringsperioder med skattesänkningar, lättnader till företag/bidrag till företag. Hårdare tag mot svaga som inte kan försörja sig själva.

Det har hittills endast gjort att fler måste söka försörjningsstöd och hamna i tvångsåtgärder som FAS 3.

Hade det funnits uns av sanning att alla får det bättre om vi ger företagen större vinster och folk sämre lön, så skulle det varit fler idag som skulle kunnat försörja sig själva än vad det är. Nu är det fler som står utanför samhället än när alliansen tog makten.

Det räcker som bevis för mig att den modellen inte leder till att befolkningen får det bättre, därför vill jag nu vill se oss försöka på någon annan väg.

Fast du glömmer att alliansen tog vid strax innan en av de största finanskriserna i historien. Att Sverige klarat sig så bra genom krisen får nog betraktas som en guldstjärna åt regeringen, även om man har synpunkter på annat. Dessutom får man inte glömma att exportindustrin motarbetats å det grövsta av en riksbank som inte klarar av att sköta sin huvudsakliga uppgift, att hålla inflationen kring 2%, utan istället ägnar sig åt att hålla räntan ljusår över övriga länder och därigenom stärka kronan, av skräck för en bostadsmarknadsbubbla som RB själva i en rapport konstaterat inte finns...

Trots ovanstående, och att man genomfört reformerna försiktigt och gradvis, menar du att man borde haft lägre arbetslöshet än för åtta år sedan? Alliansen ägnar sig dessutom inte på samma sätt som sossarna tidigare gjort åt att maskera siffrorna, genom arbetsmarknadsåtgärder och genom att flytta runt människor mellan olika ersättningssystem.

Jag är själv inget stort fan av Fas 3-systemet. Problemet är att det måste löna sig att arbeta och skillnaden måste vara tydlig, men framför allt försäkringskassans tolkningar har ju i vissa fall varit hårresande och drabbat enskilda på ett oacceptabelt sätt, vilket allianspolitiker också medgivit.

Och det går inte att säga att bara för att storföretag kunde växa fram under 40-70-talen skulle de kunna det idag med samma skattesatser! Spelplanen har som sagt ändrats markant, vilket PMT redogjort för bättre än jag kan göra. Dessutom var det helt andra skatteregler. Dessutom låg konkurrentländernas industri i ruiner efter WW2.

Det är sant. Så länge de "fattiga" kan delta i samhället och äta sig mätta är det ingen fara.

Globalt är det rätt få som kan de. I Sverige är vi fortfarande en stor majoritet som kan det. Men samtidigt så blir det fler och fler som hamnar hos fogden. FAS 3 (Modernt slaveri) får fler och fler nya "medlemmar". Utförsäkrade som tvingas arbeta gratis åt en en arbetsgivare, med endast kommunala allmosor som ersättning. Allmosor som inte räcker till både en varm och torr plats att sova på och 3 mål mat/dag.

.................

 

Globalt sett är faktiskt så att det i dag är färre fattiga med låg levnadsstandard än någonsin förr. Tittar du på fördelningspolitik är det bara % som är intressant - inte absoluta tal för vi är fler nu än någonsin förr med......

 

Att så många fått det bättre beror till mycket stor del på att globaliseringen - de kan nu få jobb och producera för att exportera till europa/usa/japan/sydkorea.

 

Glöm inte nutidshistorian. WWII Startade pga av att stora delar av den tyska befolkningen inte hade arbete, inte heller tillgångar. Dom var samlade hos affärsmän som var i allmänhetens ögon oförskämt rika. Dessa tillgångar ville befolkningen gärna ta över. Resten är historia.

 

Det var nog en av de tunnaste analyserna jag sett på mycket länge om WWII orsaker......

 

Weimarrepubliken föll ja, och föll till del pga hungersupplopp. Men krasst sett svalt tyskland lååååååångt mer 1917-1919 pga de allierades avspärrningar.

 

Att det gick på rumpan på 30-talet berodde på många saker:

 

- kommunistiska revolutionärer som destabiliserade samhället med våld (klassisk kommunistisk taktik, samma som talibanerna kör i Irak/Afganistan i dag)

- svag regeregingsmakt som inte kunde upprätthålla ordningen (dålig konstitution, delvis avsiktligt av segermakterna i WWI)

- global konjunkturnedgång som blev ett fritt fall pga dåligförmåga att hantera ekonomska kriser på den tide (det kallades för den stora depressionen). 

- beväpnade frikårer som i princip var politiska kamptrupper för lokala politiker/klanledare

- en miltär med politisk agenda

- ett gigantiskt krigsskadestånd som fransmännen drev igenom när de inte fick krossa tyskland till aska militärt.

 

En snygg soppa som skapade hyperinflation och därmed hunger och arbetslöshet...... Att sedan det bidde Adolf och inte Josef berodde nog mest på att Adolf just då var mer ett socialdemokratiskt alternativ på sterioder än Josefs arbetarparadis med läger.

Resten däremot har du rätt - det är historia.

 

 

 

Det är sant. Så länge de "fattiga" kan delta i samhället och äta sig mätta är det ingen fara.

Globalt är det rätt få som kan de. I Sverige är vi fortfarande en stor majoritet som kan det. Men samtidigt så blir det fler och fler som hamnar hos fogden. FAS 3 (Modernt slaveri) får fler och fler nya "medlemmar". Utförsäkrade som tvingas arbeta gratis åt en en arbetsgivare, med endast kommunala allmosor som ersättning. Allmosor som inte räcker till både en varm och torr plats att sova på och 3 mål mat/dag.

 

 

WWI Hade rätt många andra anledningar, men lågkonjuktur och befolkning utan tillgångar var definitivt inte en broms i förloppet om man säger så.

 

 

 WWII hade exakt samma orsaker som WWI - det är om man ska vara ärlig inget annat än 1:a resp 2:a halvlek i samma match.....

 

 

 

 

Sen får vi gå tillbaks till slutet på 1700 talet för att vi åter igen har en stor samhällsomvälvning som gav ringar i hela världen. Och även då startade det med att folk var utan tillgångar och såg de välmående sitta vid överfulla bord.

 

 

Ja, men det var inte fördelningen som var orsaken - det var bristen. Om brist uppstår tar de som blir utan med våld för att överleva, det är den mänskliga naturen i sin prydo...... Men som man visset redan under romarrikets dagar: bröd och skådespel.....

 

 

 

Under periden 1500-1800 så fanns det återkommande oro, mat och arbetsbrist. Men mycket av det självreglerades med att vi betvingade en ursprungsbefolkning på en annan kontinent och tog för oss av deras tillgångar.

 

Vi tog inte för oss av deras tillgånga - vi snodde USA från Indianerna. Rakt av utan snack. De som drog upp bopålen och flyttade över atlanten gjorde det av lika mycket frihetstankar som svält. 

 

 

..............

Vi själva försökte oss även att mildra våran hunger i Sverige genom att lägga beslag på tillgångarna i stora delar av europa. När de egna sönerna hungrar och är arga. Då är det bättre att ta dom på utländsk mark och låta dom slåss och skövla tillgångar åt riket, än att låta dom göra uppror hemma vid slottet.

............

 

Nej, svenska kungar har varit realpolitiker. Det var i princip aldrig resurser som triggade krigen - det var maktkonstellationer och pakter. Hade vi slagits för land hade Sverige varit våldsamt mycket större än i dag.......

Det är ju i princip bara skåne som Sverige anekterat rent arealt sett. i övrigt slogs man för gud och konungen - i den ordningem. Inte för föredelningspolitik - det ordfet fanns inte på den tiden.

 

Därtill var de redan anställda genom indelningsverket vilket i praktiken gjorde alla landägare i Sverige till soldatproducenter - även smågårdarna fick dela på sin knekt som en del av skatten.

 

 

..............

Visst har vi ett globalt scenario som vi i Sverige inte kan vända på själva. Men det bör inte hindra oss från att göra vad vi kan för att fördela våra egna tillgångar lite mer rättvist och ta hand om varandra så att inte upplopp mm kan få grogrund. Åter igen alla ska inte ha lika, men glappen mellan segmenten, kan inte vara hur stora som helst. Om vi ska bygga stabilitet.

Delvis lite egoistiskt(för en gångs skull) Kan vi här i Sverige ha ett stabilt och fungerande samhälle när det brakar loss ute i världen, kanske, kanske vi åter igen kan sitta på läktaren och titta på. För att komma starka ur händelsen. Faller vi helt och hållet in i det som händer i USA, mellanöstern, sydeuropa osv, då kan jag lugnt säga att vi inte kommer att ha några gynnsamma år inom överskådlig tid.

 

Kruxet är att vår jämlikhetssträvan i praktiken kommit att betyda lika lön för allt arbete och jämlikheten endast omfattar de på arbetsmarknaden som vi sedan gjort extremt skluten av fackligt orotektionistiska skäl.

Det har skapat en jämlik kärna och en mycket ojämlik perferi. vi har regelrätt slum i dag - mycket för att vi håller ihop löneskalan för mycket.......

 

Nästa konfliktscenario vi lär se kommer inte att bero på öst-väst eller fördelningspolitik inom europa. Det kommer att stå mellan nord och syd. I den konflikten lär vi indast svårligen kunna ducka eftersom den kommer att handla om LAND över vattenytan. Och det har vi alldeles för gott om till vår befolkning. Det har tom FN pekat ut - skulle Bangladesh hamna under vatten är bla Sverige/Norge mer glest befolkade delar utpekade som möjliga platser att flytta delar av Bangladeshs 250 miljoner invånare.....

 

.................

Att som i USA de senaste åren:

"• I USA har den rikaste procenten tagit 95 procent av tillväxten efter finanskrisen och 90 procent har blivit fattigare."

För att inte tala om vad som händer i Grekland, Spanien där det är ännu värre.

Bygger inte en grund som är stabil. När 90% av befolkningen får det sämre än vad dom är vana vid, då kommer det att hända saker som inte är speciellt bra för någon!

De länder där det sker uppror, inbördeskrig och allmän instabilitet idag, är de länder där befolkningen fått lämnat ifrån sig sina tillgångar till en elit i toppen som har ett oförskämt överflöd. De stabilaste länderna i världen är de länder där skillnaden mellan fattig och rik är som minst.

 

Lite märkligt att du nämner USA som är ett av de mest marknadsextrema länder i världen, som sedan det skapades har haft en mcyket skev fördelningspolitik sedan enligt europeiska mått mätt. Det borde ha kollapsat i en revolution för länge sedan..... Men det är knappast så, och det skulle förvåna mig väldigt, väldigt mycket om så skulle ske.

 

USA skapades av människor som av olika orsaker flydde fattigdom (ingen möjlighet att påverka sin situation) och nationellt förtryck (språkligt, kulturellt och inte minst religiöst). Därför är demn amerikanska staten svag och individen stark. Den formen av fördelnoingspolitik som europeisk socialdemoikrati gärna låter springa amok är för amerikanen i gemen helt otänkbar. Eftersom det förutsätter en stark stat på beskostnad av individen - just det deras förfäder flydde från.

 

Av samma orsaker är den amerikanska staten på ruinens brant - desto större åtagande staten vill göra desto mindre skatt betalar amerikanerna. Tittar du på tedrickarna där borta så är deras politik numera att svälta staten till kollaps så den inte hemfaller sig till att försöka ge sig på individens okänkbara suvränitet. Stolligt om du frågar mig, lika stolligt som vad svensk arbetarrörelse gjort sedan 1968-rörelsen brännde behå:ar, knullade varfandras flickvänner i sitt eget kårhus de själva ockuperade..... Det finns ett mellanting även här.

Vad gäller Spanien och Grekland så är det inte så att det är fördelningspolitikens fel att det kollapsat - någon måste alltid betala notan. Det är att dessa länder internt inte kunnat förklara att systemen är underfinansierade och internationellt sett har de tvingats att minska på budgeten. Med konstanta eller ökande utgifter för bekvämlighet i form av trygga jobb, höga pensioner, långa semestrar. anställningstrygghet och urkass produktivitet kan man inte minska intäkterna. Att det sedan i störst omfattning drabbat arbetare och inte de som sitter på kapitalet i de länderna beror ju på att det varit staten som stått garant för dessa förmåner.

 

Att omfördela kapitalet inom länderna är idiotiskt - de kvarstår ju bara problemen. Vem ska man då sno stålarna av nästa gång? Det är bättre att greker och spanjorer fattar att det finns ingen gratis lunch. Nu har de haft det för bra för länge vilket de vägrat betala för och i kombination med en global lågkonjuntur blir fallet sesto högre och landningen desto smärtsammare. Så de unga greker och spanjorer som nu är förbannade borde roa sig mned att jaga 40-talisterna med faklor och påkar och inte gnälla på polisen, det är 40-talisterna där som tagit en springnota och lämnat räkningen till sina barn. Så sparka på morsan, Manuel!

Det finns två sätt att hantera förändringa - att krossas av dem eller anpassa sig till dem. Jag föredrar det senare.

 

T

Jösses PMT, byter du tangentbord ofta? Du skriver väldigt bra inlägg, men fan man måste juh ha tid att läsa igenom hela!!

Men keep it up, tillslut kommer även jag ikapp...

Judarna fick klä skott för ekonomin, pga att tyskar gick till Judarna och pantsatte sina ägodelar och affärsrörelser mm. Judarna hade rätt bra ekonomi iom att dom inte får låna pengar. Dock sa religionen inget om att låna ut mot pant. Tyskarna kunde inte betala tillbaks sina lån till Judarna och därmed fick Judarna en tillgångsrik ställning när dom övertog tyskarnas tillgångar. Där sitter tysken och vänder på allt för att kunna få ihop nog att koka gröt till sina barni sitt eget hus/hem som numer ägs av en jude. Medan judarna äter gott och har "tagit" allt från tyskarna. Detta la grunden för att folket var så desperata att dom följde den ledare som lovade att allt skulle bli bättre. Och nazisterna fick brett folkligt stöd att utrota judarna och ta deras tillgångar. Visst var krigsskadestånd och sedelpressar det som drev tyskarna att pantsätta sina ägodelar. Men det var judarna som fick ta smällen, för det var dom som "tagit" alla tillgångar.

 

Judarna fick klä skott för allt, det har varit lite av en europeisk specialitet sedan vi kristnades. Det har vi framgångsrikt bedrivet även i Sverige.......

 

Däremot satt inte judarna på speciellt mycket kapital eller makt i tyskland 1930, men det kapital de satt på var lättgripbart - ett tacksamt rånoffer med andra ord. Så där på rak arm var det väl bara Simson som var en större tysk inustrikoncern som var så pass "judisk" att den nationaliserades. Lite paradoxalt att det var just Simson som gjorde det mesta finkalibriga inför båda världskrigen åt de tyska trupperna.

 

USA, Spanien, Grekland, Irland och jag vill även dra in Japan som demokratier som är mycket instabila. Stoppar nog in Israel och Palestina där också. 

Vissa av dessa är kanske inte riktigt vad vi vill kalla fullt fungerande demokratier, men tillräckligt demokratiska för att få klassas som sådana. Mer tveksamt är det med Syrien, Ukraina och det klustret.

Visst ligger det en del sanning att många instabila stater är totalitära, men inte riktigt alla. Det finns naturligtvis lite olika orsaker till att befolkningen i dessa stater har små tillgångar, men gemensamt är att en stor del av folket har inte tillräckligt för att kunna leva, knappt ens för att överleva. 

I USA är ju otryggheten så pass stor att folk som har, vill stänga in sig från folk som inte har. Det behövs inte i en stabil och fungerande demokrati.

Japan drar jag in för att det är krutdurk som kommer implodera. Har en av världens största statsskulder. Iof inte till andra länder som de flesta andra stater, men dom är skyldiga den egna befolkningen minst 235% av BNP(Slutet av 2012, hittar inget färskare vid en snabb sökning. Men den har inte minskat.)

 

 

USA, Irland, Japan och Israel är snorstabila demokratiska stater. I synnerhet Japan som har en kulturell stanbilitet som är smått unik. Därtill är deras statsskuld sjävfinansierad, dvs det är japaner som lånar ut till den japanska staten att konsumera - en form av frivillig skatt med andra ord.

 

Sverige kan inte göra så, vi har skattat bort för mycket redan så det finns ganska lite pengar att låna av svenska folket. USA har dollarn som är en världsvaluta, en politisk ovilja mot klåfingriga stater men en ekonomi som kan vända på en femöring. Men det vill stora delar av amerikanerna inte - för de är rädda att det ska bli som i europa: en stooooor stat som "tar hand om individen" och "tvingar" individen vilken vård den ska få. Att det sedan innebär att den amerikanska vårdeapparaten både är dyrare, mer inneffektiv och skapar mindre folkhälsa eftersom den gör mer vad patienten vill och mindre vad patienten behöver är en annan sak. Men det anses vara ett pris man får betala för att staten ska ge fan i individen.

Staten ska i det amerikanska systemet sköta utrikespolitik, försvar och juridik på nivån "försvara individens fri och rättigheter". Den ska inte hållas med annat. Så då blir det att det är ok med en statlig sjukvårdsreform, men bara om den är individuell och inte är skattefinansierad. Det låter en smula märkligt för oss i europa men de ser individens frihet som absolut okränkbar.

 

Spanien är, skulle jag säga, stabilt. Måhända Grekland vacklar något men det beror på grekernas dumhet mer än demokratiska tillkortakommanden. Det är dags att betala notan, börja med att kräva tillbaka allt 40-talsterna snott åt sig de senaste 20 åren. När det är gjort kan ni fundera på att omfördela kapital. Man kan inte ha eu's lägsta skatter, lägsta pensionsåler, relativt höga pensioner och garanterade arbeten. Det går inte. Demokrati innebär faktiskt ett ansvar - som folk får man faktiskt ta konskevenserna av den politik de politiker folket väljer utan att tramsa sig. Antingen får de väl piska sina politiker, eller så får de piska sina egoistiska 40-talister (och det framförallt de 40-talister som verkat som bönder och arbetare) som snott pengarna. Men de ska därutöver hålla näbbet och reda upp sin egen skit och inte gnälla på tyskland eller resten av EU.

 

Palestina är inte en demokrati eller ens i närheten av demokrati. Att Palestina inte kommer någon vart är mycket för att det palestinska folket hamnat i ett historiskt baklås. Det finns för många som inte kan acceptera Israels existens - och den är garanterad. Kan de inte inse att tåget har gått och de står kvar på perrongen så är det i fattigdom och religös/kulturell diktatur de kommer att stanna kvar. Lite som den svenska vänstern, det råder ett tankeförbud mot att den jämlikhet vi uppnått kanske är kontraproduktiv och inte längre funkis. Och den försvaras med allt märkligare och märkligare argument.

 

Alla är inte svenskar, och alla vill garanterat INTE ha det som svenskar. Det är något jag lärt mig när jag jobbat med folk från resten av världen. Då är inte svenska lösningar det som garanterat funkar för alla - i synnerhet inte om det var gårdagens svenska lösningar. De funkar förmodligen inte ens i sverige längre.......

 

/T

Jösses PMT, byter du tangentbord ofta? Du skriver väldigt bra inlägg, men fan man måste juh ha tid att läsa igenom hela!!

Men keep it up, tillslut kommer även jag ikapp...

 

Definiera "ofta".

 

Jag byter när de är utslitna, det brukar bli några om året...... Men jag skriver snabbt och hårt, det sista ska vi väl skylla på att jag så pass gammal farbror som fick lära mig skriva maskin på en mekanisk dito när jag gick på högstadiet.

 

/T

Det är det som är den springande punkten. Jag tror inget på att försämrade löner och anställningsvilkor förbättrar ett dugg för den stora massan.

 

Det är bara du som pratar om att det ska försämras för den stora massan.

 

Vi har i dag en ihop trycktlöneskala, där runt 1/3 är överbetalda i ett internationellt perspektiv, och nära nog 2/3 är underbetalda. Men det betyder nu inte att 1/3 ska sänka sin lön med 50% och 10% öka den med 100%.

 

Det innebär att den 1/3 som är överbetald ska byta verksamhet och den verksamhet som endast med hjälp av konstgjord andning kan existera på 2/3 delars beskostnad helt enkelt lämpligen flyttas till länder som inte har råd med ett effektivt och utbyggt utbildningssystem för alla sina medborgare.

 

Den 1/10 som står utanför i Sverige har det i dag jäkligt uselt - men det beror mer på den 1/3-delens neurotiska ångest inför "löneskalans ändringar".

 

Likt industrialismen sög upp lantabetare kommer informationssmhället att suga upp de som blir över. OM vi tillåter informationssamhället att göra det, men bara då - INTE annars. Notera att detta faktiskt är en pre 1968 facklig syn på näringsutveckling som då gick stick i stäv mot etablisemangets syn på kontinuiet. Men när det började bli en hårdnande konkurrens och svårighet att återskapa industrijobb så blev det viktigare att bevara industriarbetaren än industrin. Och där sitter vi nu......

 

Nu finns det två lösningar: 

 

Den gammelfackliga - lågvärdesproduktion ska slås ut och ersättas med produktion som har högre lönsamhet och som därmed kan betala mer i lön.

 

Skollösningen - man sänker lönerna till ingen vill vara kvar och allt rasar som ett korthus. Nu kan inte skolan rasa som ett korthus så den gör inte det, men det är katastrofalt uselt läge i skolan. I synnerhet om vi är på väg in i ett informationssamhälle utan en fungerande skola......

 

Men eftersom vi har förändringsångest och en märklig tro att man ska slippa förändringar man inte vill ha så lappar och lagar vi allt vi kan och priset sker i form av kollektiv sänkt levnadssatandard. Vi sjunker gentemot andra länder, alla svenska blir fattigare och fattigare. Men eftersom kapital är mer lättflyttat än folk så tvingar systemet svensken att betala för kollektivet genom att kapitalet växer..... Annars har vi inget riskkapital och utan riskkapital kommer noll nya jobb att skapas samtidigt som vi genom höga löner på okvalificerade jobb tvingar bort dessa jobben......

 

Alliansen har i det perspektivet inte åstakommit ett skvatt - för de försöker knappast göra annat än de är valda till, svensken vet vad hen vill ha i valbåset. Men likt grekerna har vi tagit oss lite för många rättigheter och vill inte riktigt betala för det. Processen som ställer folk utan jobb beror inte svenska politiker, den beror på omvärlden. Det är dags att ta tag i orsakerna - inte symptomen, och på det har alliansen misslyckats till absolut största del. En S-ledd regering kommer inte att kunna göra speciellt mycket eftersom de är bakbundna av samma elaka stygga omvärld som snor våra fina vackra perfekta industrijobb.

 

De som kommer att få betala kalaset är svensken, i synnerhet den medemåttige utan eget driv. Å andra sidan har de åkt räkmacka i 100 år så¨det är väl bara på tiden att de får en fot i röven och börjar tänka till lite.

 

Det räcker som bevis för mig att den modellen inte leder till att befolkningen får det bättre, därför vill jag nu vill se oss försöka på någon annan väg.

För jag förstår inte riktigt tanken med att om vi låter folk arbeta för löner som det inte går att betala en torr och varm sovplats samtidigt som 3 mål mat om dan. Leder till att vi får det bättre och fler kan försörja sig på sin lön. Visst om vi samtidigt har en kraftig deflation utan att lönerna sjunker ytterligare, då kanske kanske det systemet skulle fungera. Men inte i ett system av tillväxt. Där samlas bara tillgångarna i toppen.

Om den nya alternativa vägen också bara leder till försämringar, det får vi se i framtiden. Men att fortsätta på den väg vi nu går, leder till att fler av våran befolkning ramla ut i avgrunden. Bara chansen att en annan väg inte leder till samma avgrund, gör det värd att prova en ny väg.

 

Jag är inte säker på att du menar "får det bättre" eller "tvingas se mindre skillnader"......

 

Själva grunden är att man ska satsa på verksamhet som är lönsam. Om industrialismen inte är lönsam flyttas den ut dit den är lönsam. Då är det fel att på konstgjord väg hålla uppe lönerna. Då är det bättre att sänka lönerna, då kommer arbetskraften självmant att flytta sig. Eftersom vi inte vill göra det, eller för den delen skapa möjligheter för att skapa nya jobb eftersom avundsjukan inte tåler att se andra tjäna pengar så har den svenska modellen gått i baklås.

"Det gör inget att jag har det dåligt, bara ingen annan jävel jag ser har det bättre! För det tåler jag inte....."

 

Den nya väg du vill välja bygger på att strypa det lilla, lilla, lilla incitament som finns att skapa jobb för andra. Det blir bara att "ingen jävel har det bättre" utan alla får det sämre - men det bli jämlikt uselt för alla. Och då blir det ju stabilt enligt dig. I alla fall så länge vi tillåter de driftiga att emigrera, och då kommer så sakteliga den östtyska lösningen - vi kan inte låta de effektiva flytta ut av rättvise skäl. Det sista är motivet till Berlinmuren snudd på ordagrannt.....

 

.....

Dock vet vi av den inhemska historien, att de företag som startades på 40, 50, 60 och 70 talen och var hårt beskattade, särskilt på vinstuttag. Dom hade kapital för att växa och bli riktig stora globala företag. När företagen växte så växte även köpkraften, arbetstillfällena och välståndet i landet. När vinstskatterna sjönk, sjönk också andelen nya Svenska bolag som kunde växa och bli globala. Arbetsmarknaden krympte och ända sättet att hålla uppe tillväxten och välfärden var att låna för att konsumera.

Tror inte ens att något företag som startat efter åren med hög vinstbeskattning, har själva orkat växa till att bli ett globalt företag.

(Kommer ni på något som startat på 80, 90 eller senare och har orkat själva att bli stora internationella företag, fyll gärna på. Och jag menar inte företag på inhemska marknaden som blivit uppköpta i en större global koncern.)

 

 

Det är lite galet.... De var inte hårt beskattade på vinstuttag, de var relativt lågt beskattade och allt eftersom man ökade kostnaderna för personal så SÄNKTES företagsskatten succesivt i den sk Saltsjöandan efter att man rott runt lite i eka......

 

De svenska företagens våldsamma tillväxt då berodde mer på att de var en global högkonjunktur och att vi gled på den fasta växelkursen - när det började gå tungt devalverade vi lite och så fick systemet sig en ny vitamininjektion. Som tack för detta slapp företagen uppstickare, man höll nere nyföretagandet, fick rika storföretag som var enkla att förhandla med och man kunde kontroller den fruktansvärt hemska LÖNEGLIDNINGEN - men fattiga ägare (tokskattade aktierna hos akteiägarna - det är inte samma sak som att hårt skatta vinstuttag). Sedan blev företagen så stora att de blev internationella, insåg vart det var billigast att producera och lämnade Sverige.

 

Då minskade man på ägarskatten och fölretagsskatten men själva hjärtat var nu övertygat om att företagande var perverst, ojämlikt och något som bara boregerliga svin sysslade med. Ja ja - utom i byggsektorn, men de är ju inte borgeliga svin - det är sunda kloka och fina företag.

 

Nu 20 år senare slår fällan igen när industrialismen går in i sin tredje fas. Inga nya företag, en blid tro på storföretag (som förmodligen aldrig mer kan uppstå i informationssamhället) och en ovilja att se till att folk faktiskt förändras.

 

Så att det inte växt upp några nya stora företag beror på att det inte finns tillräckligt med företagande för att riskkapitalet ska våga det och för det och för att det inte längre är möjligt att det gör det.

 

 

..........Dom som är duktiga på att göra klipp, dom tjänar mycket mer i en instabil värld med volatila börser. Dom flesta förlorar, men dom som prickar rätt, gör enorma vinster. Det sämsta med snabba klipp i kvartalsekonomin, är att långsiktigheten försvinner. Jag ser hellre långsamt växande tillgångar över tid. Än snabba stora vinster och förluster på kort sikt.

 

(Alla vill idag bli "rik" redan igår. Det är för få som långsiktigt och målmedvetet strävar efter en hygglig vinst om tex 20 år)

 

 

Dom som kommer att vinna är alla. De som kommer att förlora i relativ position är de höglösa medelmåttorna som "kan inte, vill inte men måste". De kommer att upptäcka att andra får det bättre än dom, men de kommer rlativt i dag även att få det bättre. Bara vi slutar att hålla olönsam skit under armarna.

 

Men alla kommer att få det bättre om vi gör rätt, vågar vi inte det utan hellre gör som vi alltid gjort kommer alla att få det sämre ...... Och på sikt kommer vi att hamna i den össtyska lösningen. Det enda som inte går är att stoppa tiden ovch backa bandet......

 

/T

Ursäkta men det här måste vara den mest urspårade tråden både från start och inläggsmässigt. Läser långa inlägg utan spår av jaktligt innehåll.