De kommer aldrig bli enkelt att se valpar.

Jag vill ju ha en till redan innan Primus blivit jaktbar o fastän man har små knoddar som kräver sitt.

Men som tur e har man en gnutta förstånd kvar.

Tack o lov att ja bor som ja gör annars fanns de nog risk för tillökning av både de ena o andra

Den som gav tippset om att se till att unghunden tycker de ska va kul med drag innan man kör igång på riktigt måste misstagit sig.

Primus tyckte inte alls att de va nå kul att bli dragen

Men de tyckte lillan.

är de någon som har lite tips på hur ja ska koppelträna valpen ? föredrar själv att ha han lös men ibland måste man ju som ha koppel. skriv gärna hur ni gjorde för som de är nu så drar han ganska friskt

Håller själv på med koppelträning, det märks att det finns en vilja att dra hos våra bretoner.

Enklaste sättet är att göra en ögla av kopplet runt magen på hunden, det blir väldigt obehagligt när trycket kommer över magen och hunden kommer garanterat att sluta dra. Efter en stund löser man upp öglan och har hunden kopplad som vanligt, börjar den att dra igen är det bara att lägga öglan. Min tik som nu är 5 månader lugnar ner sig så fort hon känner att jag lagt öglan utan att hon dragit och känt den.

Ang. dragtestet i tossåsen....=) Jo jag ska till tossåsen, hoppas jag nu om jag inte har superotur och hon börjar löpa. Men planen är att vi ska dit. Kommer dock inte att ta med mig skateskidor dit, då blir det turskidorna. Så det blir med lite andra förutsättningar där då. Jag tror inte att det skiljer så himla mycket mellan de olika hundarna utan jag tror däremot det är vi som gör att det blir olika tider för oss alla.

Min tik har varit hemsk att koppelträna...hon är duktig under linförighetsträning osv, men när man bara har varit ute på kisspromenader så verkar poletten aldrig trilla ned.

Jag har tränat med massa olika metoder, kan nog inte säga att någon var mer effektiv än annan...det som var det avgörandet för oss var att jag bestämde mig för att hon aldrig fick gå annat än fot i koppel....då menar jag ALDRIG, inte ens när vi går 5m bara för en snabbkiss. Så fort hon gick i koppel så var det fot som gällde...inte 10cm framför. Detta har varit extremt tålamodskrävande men hon är lite bättre nu men långt ifrån perfekt. Linförighet i varje steg kanske man kan kalla det. =) Stanna stopp vänd backa osv hela tiden.... tålamod tålamod.

Vilken "Breton-modell" har ni? Det finns ju som två olika delar av rasen som ser lite olika ut, vilken har ni?

En av varje

Dvs om du pratar om de man säger Fransk-/Amerikanättad.

Tycker inte att de e så stor skillnad mer än att Zingo har tunnare ben o längre/smalare nosrygg.

Men så e han kanske inte den mest helamerikanska varianten, men de finns där.

Sen e jag helt fel person att gå in på detta men alla e ju franska från början o sen har amerikanarna bara valt att förädla vissa delar för att få fram den optimala fågelhunden medans "TROR" jag man även velat behålla den exteriöra delen i Frankrike.

Därmed inte sagt att de inte förädlat genom avel.

Men detta e min fria tolkning av den lilla info jag fått!!!

Så rätta mig gärna.

De blir ju som lite jämnare med turskidor eftersom ja bygger alla mina resultat på ju sådana.

Hoppas du har turen med dig Aina för de e riktigt trevligt i Tossåsen.

Har precis samma erfarenheter var gäller koppelträningen som Aina berättar!

Är dock lite jobbigt att alltid behöva ha "fot"-precision under koppelpromenaderna. Så nu efter ett år har man slappnat av igen, så nu är man snart tillbaka med en hund som drar å jävlas...

Jag kommer också bara ha turskidorna med...och förmodligen ett par vita blixten eller dylikt...så det får bli turskidorna i plast då. Men då har vi ju ungefär samma skidor allihopa också, och samma förutsättningar.

De går ju rejält mycket tyngre än normala löparskidorna, men men...

Vilken Breton-modell?

Ja det vette fan...å egentligen spelar det mig ingen roll.

Jag tycker Troy är jäkligt stilig och har ett rejält utseende. Sen om det är franskt eller amerikanskt vette tusan...

Troy är ju nästintill en kopia av sin far:

http://www.jaktsnack.se/index.php?act=Atta...st&id=12083

Troy är ju nästintill en kopia av sin far:

http://www.jaktsnack.se/index.php?act=Atta...st&id=12083

Njaeee!

Nog e Troy snyggare

Jag vet inte men jag tror min är av en amerikanska modellen...Hennes mor såg mer fransk ut och hennes far var mer amerikansk. Hon blev exakt som sin far. Eller ja om det nu är det som är den amerikanska modellen... Hon är i alla fall inte lika bred/kort och har längre nos än den andra modellen.

Så ni packar alltså med er dragsele och hela baletten dit...? Kanske man kan ha nytta av iof i fågelträningen också....finns nog en 100% chans att mattes sitt inte längre är så aktuellt när riporna flyger.

Ett tillägg till koppelträningen.. Jag tränade mycket med hel och halvstryp en period och jag tyckte inte att det fungerade nå bra. (Är inte emot stryp, tycker det är bra i många träningssyften men det fungerade inte bra på våra promenader)

Jag läste om att en del hundar kickar igång på stryp, typ att dom får adrenalin av det...alltså även på snabba "strypryck". (va hemskt det lät) men i alla fall så bytte jag bara för skojs skull till ett vanligt brett halsband och jag upplevde att hon var lugnare med det nästan, ja eller mindre dragig och så i alla fall.

Gällande koppelträning: Har använt helstryp + puff i sidan när dom går fel...

Vilken typ av breton jag har... Cobra är av fransk modell och springer även med cobstil och Ella går mer på amerikanska utseendet även om hon har väldigt grov bröstkorg men linjemässigt är hon en blandning av de två.

Gällande koppelträning: Har använt helstryp + puff i sidan när dom går fel...

Vilken typ av breton jag har... Cobra är av fransk modell och springer även med cobstil och Ella går mer på amerikanska utseendet även om hon har väldigt grov bröstkorg men linjemässigt är hon en blandning av de två.

Hur menar du springer med cobstil?

Cobrastyle kanske?

Hur menar du springer med cobstil?

Frågan har varit uppe förr å de är lika svårt fortfarande att förklara

Kanske inte bästa filmen för att visa cob men bättre än att förklara med ord http://www.youtube.com/watch?v=XweSDMzcI8s

här kommer ja med lite frågor.

hur långt borde man ha kommit me "dressyren" när valpen är tolv veckor?

när börjar ni ställa krav på valpen?

hur har de gått för er att ha valpen ensam korta stunder?

när brukar ni börja lämna den ensam?

här kommer ja med lite frågor.

1.hur långt borde man ha kommit me "dressyren" när valpen är tolv veckor?

2.när börjar ni ställa krav på valpen?

3.hur har de gått för er att ha valpen ensam korta stunder?

4.när brukar ni börja lämna den ensam?

1. Själv när min lilla varg var 12v så "kunde" han sitt och hit.

2. Nja ställa "krav" började jag väl göra pö om pö( vid 12-14 v), men alltid väldigt korta stunder så som sitt, och sen sekunden senare varsågod(hopp och lek), för att sen bara öka tiden mellan sittet och varsågod. Ganska svårt av svara på exakt tidsmässigt när allt utv. eftersom, men jag tror på att om man är lite osäker, som jag själv var så vänta hellre lite längre än att börja ställa "krav" för tidigt.

Lämnar nu över till lite mer erfaret folk som kanske kan komma med ett bättre svar till dig.

3-4. Jag började lämna hunden när han var nypinkad och trött, då gick jag ut en stund, sa alltid "kommer strax", för att sen komma in igen. För att sen öka tiden till längre och längre. Jag tycker att det har gått bra, någon olycka har ju kunnat hända såsom kiss el någon keps el dyl men ändå inte så farligt.

Kanske har du någon nytta av detta eller så inte men det är iaf lite hur jag gjort

Jag minns ej faktiskt.

Minnet e bra men kort.

Jag har fått rapporter från fjället idag. Det hörs att riporna är väldigt skygga, hur brukar det vara i tossåsen vid den tiden vi ska dit? Hoppas man inte åker över halva sverige för att se riporna lätta 500m bort. Det är ju ingen elitklasshund man har, jag vill ju att dom ska trycka som stenar så min hund får en snäll start när hon är så orutinerad och ung ännu.

Jag har fått rapporter från fjället idag. Det hörs att riporna är väldigt skygga, hur brukar det vara i tossåsen vid den tiden vi ska dit? Hoppas man inte åker över halva sverige för att se riporna lätta 500m bort. Det är ju ingen elitklasshund man har, jag vill ju att dom ska trycka som stenar så min hund får en snäll start när hon är så orutinerad och ung ännu.

Har varit runt Saltoluokta och letat ripa förra helgen. Fanns riktigt lovande med spår, hyfsat stora flockar som trampat någon dag innan. Det enda jag hittade var dock ett antal singelripor, en 11 månaders okalibrerad hanne lyckades dock resa alla alldelens själv, men då var dom på 5-10 m håll. Kallt och blåsigt, så det var inte de bästa förhållanden...

Själv ligger man mest i sängen och är sjuk, *suck*, men i går väcktes jag av ett jädra skrik ute i hundgården där min Troy och blandrastiken Bella tillbringade eftermiddagen efter att husse ville ha lite lugn oh ro inne!

"Rusade" upp ur sängen och ser till min förvåning att Troy & Bella sitter ihop ända mot ända. "Ända mot ända kan inget hända" har man ju hört, men men.

Nåja, ut i snövädret och kollar, jo visst fan sitter de ihop. Jädrans....å Troy som är konsult å allt. Tydligen visste han hur man skulle göra i allafall...

Fick undersöka honom sen, men hittar då inte tillstymmelse till pungkulor, så det torde vara riskfritt.

En annan som trodde att han tappat allt intresse av de där efter kastreringen. Han kastrerades ju också innan den psykiska könsmognaden förmodligen var genomgången...

Nåja, men den tur man har nu så torde det väl bli valpar hos den redan 5-vägskorsade tiken...skulle ju va just snyggt de!

I övrigt så ligger man mest å ser på jaktfilmer då man är sjuk, å då mår man ännu sämre då man bara önskar sig kunna vara ute med vovven!!

/Henke

1. Själv när min lilla varg var 12v så "kunde" han sitt och hit.

2. Nja ställa "krav" började jag väl göra pö om pö( vid 12-14 v), men alltid väldigt korta stunder så som sitt, och sen sekunden senare varsågod(hopp och lek), för att sen bara öka tiden mellan sittet och varsågod. Ganska svårt av svara på exakt tidsmässigt när allt utv. eftersom, men jag tror på att om man är lite osäker, som jag själv var så vänta hellre lite längre än att börja ställa "krav" för tidigt.

Lämnar nu över till lite mer erfaret folk som kanske kan komma med ett bättre svar till dig.

3-4. Jag började lämna hunden när han var nypinkad och trött, då gick jag ut en stund, sa alltid "kommer strax", för att sen komma in igen. För att sen öka tiden till längre och längre. Jag tycker att det har gått bra, någon olycka har ju kunnat hända såsom kiss el någon keps el dyl men ändå inte så farligt.

Kanske har du någon nytta av detta eller så inte men det är iaf lite hur jag gjort

okej ja men ja tycker våran lilla valp gnäller en del när vi lämnar han vrf gör dom de ?

sen de här me kommandon han vet ju va sitt å hit betyder och lyder de så länge han inte har något annat i skallen typ matlukt

vad ska man göra när man ber han komma men inte kommer? eller ska man bara undvika den situationen?

De där med tider för krav är svårt... smyger sig på lite olika beroende vilka situationer det gäller.

I början lurar jag valpen att göra rätt och kallar aldrig in den om jag inte vet att den kommer utan jag försöker få uppmärksamhet genom att hoppa runt springa åt ett annat håll eller vad jag för tillfället kan hitta på. När valpen sen är på väg mot mig kallar jag på den å sen mycke beröm för den är ju på väg till mig! Jag vet att vissa är emot godis som belöning men jag hade konstant godis i fickorna i början och det funkade bra som belöning tillsammans med min röst. Sen har jag ju successivt plockat bort godiset, lagt på krav och kör nu mestadels bara med beröm röstmässigt.

En annan sak jag körde konstant med Cobra från dag 1 var att hon skulle ha koll på mig. Jag gick hela tiden och snurrade på åt olika håll för att få henne att uppmärksamma var jag var. Var hon i mitt tycke ute på egna äventyr sprang jag och gömde mig så att hon fick bli lite smått orolig innan hon fick hitta mig. Tycker vi har jobbat upp en rätt bra kontakt på detta vis.

När valpen börjar bli lite större och vet vad inkallning är men ignorerar då är det till att inte upprepa kommandot utan löparskorna på och dyka upp som gubben i lådan bakom valpen och överaska. De är min taktik iaf

Det viktigaste och första jag lär mina hundar är vad ett nej betyder. Med nej + beröm tror jag man kan lära valpen mycket och det är egentligen enbart de två+ mitt kroppsspråk jag kör med i början. Gör den fel blir de ett nej, men helst försöker jag lura valpen göra rätt och när jag vet att den kommer göra rätt läggs kommandoordet på. Men det finns många skolor hur man ska gå tillväga, men detta har funkat för mig och Cobra iaf. Ella var det så länge sedan hon var valp så jag minns knappt vad jag gjorde och inte gjorde...

Detta med att lämna valpen ensam tror jag mycket handlar om att valpen ska ha trygghet där den blir lämnad och ska ha trygghet i att den vet att du kommer alltid tillbaka. Man kanske bara kan börja med att lämna den ensam i ett rum medan den hör att man är i ett annat. Stora ytor kan också göra valpen orolig. Kan vara bättre då att låta den vara på en begränsad yta så slår den sig till ro fortare...

Just detta med att lämna ensam hade jag relativt lätt iom att jag i början alltid lämnade henne med Ella som visade hur man gör när man blir lämnad(sover)....jag har iaf fått för mig att de underlättade för mig i ensamhetsträningen.

Det enda jag hittade var dock ett antal singelripor......

De e ju just dem man vill hitta!!!

När de sitter i flock lyfter de bra mkt snabbare.

Riporna e lika i hela landet. Dvs oberäkneliga.

Väder, vind, måne, födotillgång, rovdjur mm mm styr hur de känner för dagen.

Från bergfasta ena dagen till helt omöjliga nästa.

Jag har varit med om de flesta situationerna i Tossåsen.

Så vi får hoppas på tryckande fågel.

Hur som helst är det miljöträning av rang.

Själv blir ja lite ledsen om de inte finns minst 1ripa som Primus får trycka fast så poletten trillar ner......

Men de räknar ja kallt med!!!!

Men som med all jakt ska fru fortuna vara på sitt bäst humör..

Jag e mest orolig för hur löst före det är.

Här försvinner hundarna under snö då de hoppar ut i de vita.

Sköt 2 kajor idag som skulle apporteras o de va me nöd o näppe de lyckades bärga dem.

Vissa försök att forsera framåt under snön gjordes men dock utan framgångsrika resultat

Så Zingo gorde spår o 2m ifrån tog Primus ett skutt förbi o apporterade in kajan.

Dock lite väl hårt.

Så nu ska de tränas hålla fast i fjäderklädda burkar.

Man får ju hjälp av klonkljudet vid hårda nypor då.

O sen blir de falukorvsapportering.

Igår ble ja riktigt impad av grabben!

6min klocka ja 2,6km på med jyckarna.

Visade sig att det var en blåsning

Han genade 1,5km spåret o trodde inte ja skulle märka ngt, vilket ja självklart gjorde då ja räkna efter, o nästa varv som var det längre 2,6km tog 11min.

Då ska de tilläggas att grabben inte kan åka skidor, än!

Nu har en powerkingburk fått vita ripvingar o innomhusträning pågår för fullt.

Glasburkar, nycklar, plastflaskor i olika utformningar mm som på ngt sätt kan visa mig hundens grepp används flitigt för apportövningar också.

Dock har ja inte kommit underfund med ngt som kan efterlikna varm fågel o samtidigt skvallra för mig om han nyper för hårt.

Så tipps mottages tacksamt.

Blir dyrt att köra falukorv, dvs om de inte funkar klockrent.

Tänkte prova mig ngn typ av mjuk plastflaska som fylls med 37gradigt vatten o täcks med vingar.

Men då hörs de u inte om de tuggas eller bits för hårt.

Dock bra att träna fasthållning med.

Vetesäck men de knastrar ju......

Har ju inte stött på för hårt grepp förut så ni med erfarenhet får gärna haspla ur er hur ni gick tillväga!

Vill ju att greppet skall anpassas efter tyngd o material.

Som jag ser de nu bollar han in mindre objekt (tex. kaja)så att tugg/sväljreflexen kör igång eller så e han sugen bara

Men vi nöter på.

Ska ut med fiskespö o bevingad vitstrumpa imorgon o se hur han reagerar för "Löpande Ripa"

En av Zingos akilleshälar som ung o då uppstod redskapet som funka kanon både triggande o funktionsmässigt .

Men nu ska de sovas.

Gnatt!

Inga förslag

Nåja!

Nu börjar nerverna göra sig påminda.

På ons bär det av till Tossåsen och lille Primus första kontakt med fjällets vidder.

Ska bli riktigt spännande.

Zingo var 11-12 mån på sina första turer o Primus e 10 snart 11mån.

Zingo hade sitt första arbete med stånd på ripa i 1/4sek så förväntningarna e höga på Primus

Tror att Primus e mer mogen att hantera fågel än Zingo var men jaktligt har Primus inte riktigt vaknat så man vet aldrig.

Ska i vilket fall bli riktigt kul att se glöden tändas av virvlande vita vingar (förhoppningsvis) o säkert lika kul för övriga att se husses hår ta en aning ljusare grå nyans

Men som sagt så räknar man ner dagarna nu.

Klåpade mig lite o plockade ner starpistolen i beståndsdelar för rengöring o vipps var där en fjäder o bricka som skulle sitta...????

Ja man får väl se om de smäller.

De va iof bara för trummans matning men ändå.

Annars får man väl ropa PANG!