Dom har så fullt upp at de int hinner med o vara här , precis som de ska vara

Träningen av Troy går trögt. Men, det är så mycket nu då huset ska brädslås, hundgård byggas osv. så tiden räcker inte riktigt till. Jag tränar inte om jag själv inte är på humör heller, det har visat sig bara förvärra träningen!!

Jag gick ju på lydnadsapport-träning nu för några veckor sedan. Det gick bara bra i början, inga problem med att få han att själv gapa och gripa apporten.

Nu är jag i stadiet att hämta dummyn ett par meter ifrån mig. Ibland funkar det bara fint, men ibland plockar han inte upp den, och jag DÅ ryter till och sätter in apporten i munnen igen. Men då vägrar han sen att gripa dummyn och det är bara ge upp! Men en stund senare är dummyn kul igen.

Första gången han började dumma sig sådär så tänke jag "nu har jag sabbat min fina spontanapportör!!" Men byter jag till fågelvingar så är det en jäkla fart igen!

Inne tränar jag med en tidning som är hoprullad, och den är alltid rolig.

Sitt och ligg funkar väl ganska bra. Men är det för mycket störning i form av roliga människor eller hundar har han fortfarande svårt att hålla rumpan i backen.

Har inte sett tendens till att han vill stå för fågel fortfarande. Nu ska det väl tilläggas att jag inte varit ute i skogen nånting utan bara testat på duvor på åkern och de som finns i grannens voljär. Men till hösten ska det väl testas på skogsfågel och ripa!

Men ska det bli nån bra jakthund så gäller det att få till stannakommandot!

På några meters avstånd ifrån mig så stannar han rätt direkt. Men ju längre avstånd ifrån mig så tar det längre tid att stanna, och på 100 meter så skiter han i mitt kommando!

Det blir att sätta på långlinan tror jag.

Han fyllde ju 7 månader i går och det syns på honom att han börjar vara i könsmognadsfas. Han busar allt hårdare med andra hundar och man får hålla rejäl koll på honom då han busar med hund som inte kanske säger ifrån.

Nåja, det är bara träna vidare!

Men jag håller med mr Andersson, det skulle va kul å höra från de nyblivna Bretonägarna!

Nu är jag i stadiet att hämta dummyn ett par meter ifrån mig. Ibland funkar det bara fint, men ibland plockar han inte upp den, och jag DÅ ryter till och sätter in apporten i munnen igen. Men då vägrar han sen att gripa dummyn och det är bara ge upp! Men en stund senare är dummyn kul igen.

Första gången han började dumma sig sådär så tänke jag "nu har jag sabbat min fina spontanapportör!!" Men byter jag till fågelvingar så är det en jäkla fart igen!

Inne tränar jag med en tidning som är hoprullad, och den är alltid rolig.

Sitt och ligg funkar väl ganska bra. Men är det för mycket störning i form av roliga människor eller hundar har han fortfarande svårt att hålla rumpan i backen.

Har inte sett tendens till att han vill stå för fågel fortfarande. Nu ska det väl tilläggas att jag inte varit ute i skogen nånting utan bara testat på duvor på åkern och de som finns i grannens voljär. Men till hösten ska det väl testas på skogsfågel och ripa!

Men ska det bli nån bra jakthund så gäller det att få till stannakommandot!

På några meters avstånd ifrån mig så stannar han rätt direkt. Men ju längre avstånd ifrån mig så tar det längre tid att stanna, och på 100 meter så skiter han i mitt kommando!

Det blir att sätta på långlinan tror jag.

De är som att läsa min egen dagbok när jag läser både resultat o dressyrens gång

De där med 100m var en magisk gräns för Zingo då vi höll på med sittkomandot.

99m funka men 101m var banne mig omöjligt.

Men de är som de säger att ju fastare dresyren sitter nära desto bättre sitter den längre ut.

De är som att läsa min egen dagbok när jag läser både resultat o dressyrens gång

De där med 100m var en magisk gräns för Zingo då vi höll på med sittkomandot.

99m funka men 101m var banne mig omöjligt.

Men de är som de säger att ju fastare dresyren sitter nära desto bättre sitter den längre ut.

Jo det är väl så...

Men nu då åkrarna är slagna så hinner en Breton rätt långt på några sekunder...hehe!

De gör ju de o gråhåren kommer få sig en ordentlig skjuts, förmodligen, innan du löst problemet.

Träna vid yttergränserna där du vet att du har 100% stopp o flytta sedan bara ut gränsen ngn meter per gång.

KANSKE funkar de?

När de gäller apporten SKALL man ha 110% förberedelse.

Inte för mkt/inte för lite övningar o aldrig göra mer än man planerat.

Såå svårt men .........

Är de inte så att när det blir lydnadsapport så är det till en början inge roligt längre. Det säger sig väl självt hur roligt är det när man MÅSTE göra nått Skämt å sido så tror jag A&O är att inte gå för snabbt fram och avsluta alltid med en lyckad övning. Man ska inte sluta med ett misslyckande. Sedan är det ingen ide att bli förbannad på hunden. Kan vara svårt när man blir frustrerad, men så fort man blir arg är det ju ännu tråkigare för hunden och den vet kanske inte alltid vad den gjort för fel heller, vilket tjorvar till det hela ännu mer! Sedan ska man tänka på att så fort man byter objekt är det nya bilder som behövs för hunden. Iaf innan man har en färdig apportör så att säga. Även om hunden hämtar apportbocken fint så är det inte självklart att den hämtar den om man tejpar fast vingar på den eller byter ut till en annan sorts apportbock.........

Är de inte så att när det blir lydnadsapport så är det till en början inge roligt längre. Det säger sig väl självt hur roligt är det när man MÅSTE göra nått Skämt å sido så tror jag A&O är att inte gå för snabbt fram och avsluta alltid med en lyckad övning. Man ska inte sluta med ett misslyckande. Sedan är det ingen ide att bli förbannad på hunden. Kan vara svårt när man blir frustrerad, men så fort man blir arg är det ju ännu tråkigare för hunden och den vet kanske inte alltid vad den gjort för fel heller, vilket tjorvar till det hela ännu mer! Sedan ska man tänka på att så fort man byter objekt är det nya bilder som behövs för hunden. Iaf innan man har en färdig apportör så att säga. Även om hunden hämtar apportbocken fint så är det inte självklart att den hämtar den om man tejpar fast vingar på den eller byter ut till en annan sorts apportbock.........

Nä det där med bilder syns ju jäkligt tydligt vid apport-träningen! Hämta fågelvingar tejpade på vedträn å sånt det är så jäkla roligt, medan en grön tygdummy är skittrist. En ihoprullad tidning däremot går bra igen...

Då han vägrar den där gröna dummyn går det få den intressant igen om jag säger "Sitt" och sen kastar iväg den och en springer och hämtar den själv ett par gånger. Då han efter två gånger inte vill sitta kvar på kommandot utan hellre hänga på och hinna före mig så kör jag en apport-hämtning på ett par meters avstånd vilket brukar fungera och avbryter sedan.

Men tjurig blir han i allafall, än om man visar sitt misstycke och han vet att han "måste" gripa dummyn så viker han bara bort huvudet och småblundar.

Ser väldigt sorgsen ut så man sedan petar in den snabbt och snällt i munnen igen.

Nåja, mera träning bara!!

Igårkväll var i allafall första gången jag körde kommandot "sök-apport", UTAN tillägget JAA (som jag använt vid spontanapporteringen) på ett längre avstånd och i höggräset (ett självständigt apportsök med andra ord). Det lyckades bara fint och han var jäkligt glad då han kom in med den tidigare tråkiga gröna dymmyn.

Upplever ni förresten att era breton:er har bra "minne"?

Vid markeringsträning tex. så går Troy ofta rakt på det kastade föremålet och rätt hyfsat i längd också. Ser man på vissa andra så blir det självständigt sök rätt omgående.

Beror detta på att Breton:en ursprungligen härstammar från spaniel? Eller har jag bara lyckats få tag i ett bra ämne? Eller är det rent utav bara tur å flax??

Sen kan han säkert inte hålla ordning på lika många objekt som vad en duktig retreiver kan förstås...

Men jag menar, jag har ju inte tränat speciellt mycket med Troy, och ett par tre dummys i olika riktningar är inga problem.

(Nu är jag iofs. noga med att han de gånger ska ha nåt bakom eller i närheten att relatera till. Kasta 3 dummysar ut på ett öppet fält går nog dåligt...)

Igårkväll var i allafall första gången jag körde kommandot "sök-apport", UTAN tillägget JAA (som jag använt vid spontanapporteringen) på ett längre avstånd och i höggräset (ett självständigt apportsök med andra ord). Det lyckades bara fint och han var jäkligt glad då han kom in med den tidigare tråkiga gröna dymmyn.

En sak som jag sett med Ella är att om jag säger "sök apport" så beger hon sig ut på vanligtsök igen.

Innan jag insåg att hon bara hör första delen av kommandot "SÖK" vilket hon glatt ger sig ut på. Var ganska frustrerande innan jag kom på detta. Så "apport" betyder för henne hitta fågel spikad genom synintryck eller via apportsök spelar ingen roll. Hon ska hitta fågeln och komma in med den till mig. Började också fundera varför säger jag egentligen "sök apport"? Det säger sig ju självt att ska nått apporteras och man inte ser det så måste man söka......

Missförstå mig inte nu, jag säger inte att det är fel att säga "sök apport", men med Ella kan man inte använda de för det missuppfattas av henne 9 gånger av 10.

Upplever ni förresten att era breton:er har bra "minne"?

Vid markeringsträning tex. så går Troy ofta rakt på det kastade föremålet och rätt hyfsat i längd också. Ser man på vissa andra så blir det självständigt sök rätt omgående.

Beror detta på att Breton:en ursprungligen härstammar från spaniel? Eller har jag bara lyckats få tag i ett bra ämne? Eller är det rent utav bara tur å flax??

Sen kan han säkert inte hålla ordning på lika många objekt som vad en duktig retreiver kan förstås...

Men jag menar, jag har ju inte tränat speciellt mycket med Troy, och ett par tre dummys i olika riktningar är inga problem.

(Nu är jag iofs. noga med att han de gånger ska ha nåt bakom eller i närheten att relatera till. Kasta 3 dummysar ut på ett öppet fält går nog dåligt...)

Har inte tänkt så mycket på detta. Men nog tror jag dom har hyffsat minne + att dom har en grym näsa som leder dom rätt. Ta bara lilla Cobra som kom med ben från en sedan länge död fågel som hon hittat i skogen vid huset. Mamma tänker sig inte riktigt för utan kastar iväg benbiten bakom ryggen så att Cobra inte ska se var de landar, och går sedan in. Nästa gång dom går ut springer Cobra direkt till de område där mamma kastade iväg benbiten och givetvis hittar hon den igen och kommer helnöjd med den i munnen. Mamma hänger upp benbiten i ett träd så att hon inte ska komma åt den. Nästa gång är det pappa som går ut med Cobra och givetvis kommer hon för tredje gången samma dag med samma gamla benbit som blåst ner ur trädet. Kan ju tala om att benbiten slutade sina dagar i soporna

En sak som jag sett med Ella är att om jag säger "sök apport" så beger hon sig ut på vanligtsök igen.

Innan jag insåg att hon bara hör första delen av kommandot "SÖK" vilket hon glatt ger sig ut på. Var ganska frustrerande innan jag kom på detta. Så "apport" betyder för henne hitta fågel spikad genom synintryck eller via apportsök spelar ingen roll. Hon ska hitta fågeln och komma in med den till mig. Började också fundera varför säger jag egentligen "sök apport"? Det säger sig ju självt att ska nått apporteras och man inte ser det så måste man söka......

Missförstå mig inte nu, jag säger inte att det är fel att säga "sök apport", men med Ella kan man inte använda de för det missuppfattas av henne 9 gånger av 10.

Har inte tänkt så mycket på detta. Men nog tror jag dom har hyffsat minne + att dom har en grym näsa som leder dom rätt. Ta bara lilla Cobra som kom med ben från en sedan länge död fågel som hon hittat i skogen vid huset. Mamma tänker sig inte riktigt för utan kastar iväg benbiten bakom ryggen så att Cobra inte ska se var de landar, och går sedan in. Nästa gång dom går ut springer Cobra direkt till de område där mamma kastade iväg benbiten och givetvis hittar hon den igen och kommer helnöjd med den i munnen. Mamma hänger upp benbiten i ett träd så att hon inte ska komma åt den. Nästa gång är det pappa som går ut med Cobra och givetvis kommer hon för tredje gången samma dag med samma gamla benbit som blåst ner ur trädet. Kan ju tala om att benbiten slutade sina dagar i soporna

Ja egentligen så är väl ordet SÖK rätt onödigt. Ska man dirigera hunden använder då åtminstonde jag "UT". Tänkte väl att "sök apport" betyder just att han får gå på näsa och enbart "apport" ska betyda att han gärna får använda minnet/ögat. Men som sagt, spelar det nån roll...nä egentligen inte. Vill jag att han ska ta ett apport-objekt av ett flertal som ligger så kommer jag ju inte alls att använda ordet apport, utan bara "UT....UT..." och sen "SÖK....SÖK" då han är i närheten. När han sen hittat objektet som jag dirigerat honom till så ska han ju redan förstå att det ska bäras tillbaka.

Misstolka inte ovanstående som att detta är nåt som Troy kan redan...men det ska väl bli är det tänkt!! Att träna tillsammans med retreiver-klubben hjälper en oerhört vad gällande markering- och dirigerings-träning!

En otrolig näsa kan jag nog hålla med om att Troy har också! Det bärs in gamla ben från slaktavfall som björn dragit iväg från nån slakttipp. Verkar ligga lite här å där hemikring!

Råttor & möss, fjärilar å humlor är väldans intressanta för övrigt. Bara hoppas att han inser att skogsfågel är fan så mycket roligare snart... (fast hur lätt är det då man inte får träna på det...han vet ju inte ens att de finns än...hehe)

Jimbolo: Ser fram emot nån/några träningsdagar tillsammans med en rutinerad Zingo till hösten!! Då kanske Troy får se hur fan man ska göra...hehe!

Tycker det är lite dåligt med rapporter om hur det går för hundarna Kan ni ha tagit sommarlov kanske

Iaf så kan jag rapportera att idag bär det av till vet. för Cobran. Vi ska ta första rabiessprutan. Gillar inte att vara hos vet. men när det bara gäller vaccinering får man ju le och vara glad! Dom är dock väldigt duktiga, förutom en ny snubbe som verkar ha väldigt dålig social kompetens. Han är säkert duktig på de "veterinärmedisinska", men just detta att ta hundar och människor har han inte alls pejl på vilket gör att man får ett dåligt intryck av honom och vill hellre ha någon av de andra veterinärerna.

Nåja, vaccineras ska hon iaf idag och jag tror att man får hundpass också iom detta

"Henrik"

Tror inte Zingo kan hjälpa Troy så mkt men med gemensamma krafter kan vi ta ngr dagar till skogs eller fjäll.

Förvänta dig inte för mkt av honom än bara!

Nr1 är ju att se o förstå fåglar o vad han ska göra.

Zingos premiärsläpp grina jag nästan då han sprang rakt genom ripflockarna o busrusa hejvilt efter.

Vem trodde då att de skulle kunna bli ngt av honom.

2-3 dagar senare står han klockrent o de 5 första riporna fälls för honom.

Han var då 1år 5mån o 11 dagar o aldrig "Släppt" på fågel tidigare.

Snacka om komplett lycka.

I skogen tog de ngr veckor till innan poletten föll ner o där "lär" han än för varje släpp man gör.

Rabies?

Ingår den i vanliga vaccinationsutbudet eller måste man själv säga till om det?

Själv har ja ingen koll utan lämnar de till veterinärerna som hungrigt äter upp alla mina pengar

Kan bara säga att de e HÖG tid för jaktsäsong.

Tror de håller på o slå över härhemma.

Var i skogen o det flög upp en trastunge, knappt flygfärdig, 3m från Zingo.

Jäkla vilken reaktion (=eftergångstendens ). Tur man hade koppel att korrigera med!

Den landa 5m längre bort o Zingo ställer sig i årets stramaste snyggaste stånd.

Kunde inte låta bli utan gjorde en MKT försiktig avance, för att inte skrämma trasten ännu mer, med sitt o lugn i flog.

Nog satt Zingo o still satt han med men inte faen va han lugn.

Adrenalinet spruta ur örona på han.

O nej, har inte kört nåt på stadsduvorna ännu MEN de behövs!!!!

Blir mest lite koppelträning o vattenarbete nu ett par v innan vi sätter igång ordentligt efter utst.

Är de inte denna helg som stora WorldDogShow går av stapeln?

Ska bli kul att höra o se resultat därifrån.

Marie Nylander skall ju dömma en av utställningarna åtm.

Nä nu ska de iväg o badas o vattenapporteras.

Simma lugnt!

Nä jag sätter inga krav på Troy denna säsongen. Med tanke på hur lite jag tränat nu på sista tiden så får man ju skylla sig själv också om det blir bus av alltihop.

Det jag kan tänka mig att Zingo kan hjälpa till med är att hitta fågel...

Ställer mig också frågande till Rabies-spruta?

Vattenarbete ja...om det bara kunde bli några grader varmare i sjön nedanför så husse tordes hoppa i plurret... Troy är tvärtom mot vad jag hade förväntat mig halvrädd för vattnet. Nja, inte rädd kanske, men han går inte ut djupare än det stryker magen. Sen vänder han och tokspringer längs vassen i 200km/h. Hela hunden blir ju blöt på det viset....och det bekommer han inte. Men att vada ut på djupet går inte tydligen.

Han föll iofs. ner i bäcken i vintras och simmade runt bland isflaken...det var nog ingen trevlig första vattenkontakt!!

Nåja, om husse badar så kommer han säkert.

Ett annat litet dilemma som jag har med Troy är att han ogillar bilåkning. Än fast jag tränade så väl i början och körde lugnt och försiktigt!

Han vägrar att hoppa in i bilen självmant. Kommenderar man in honom så backar han eller lägger sig ner och vägrar!!

Väl inne i buret är han lugn och avslappnad tills man kör iväg. Då står han upp och trycker sig mot burgallret och tidvis skakar...*stackars liten*!

Han stod tex. hela vägen från Övik till 5-kampen i Lycksele...så det var nog därför att han var något lugnare än normalt när vi väl var framme...

Hur ska man få till detta??? Vill ju ha en vovve som efter kommando hoppar in glatt i bagaget, inte en som man måste jaga runt tomten innan man ska åka iväg!!

Ska tillägga att jag inte gjort speciellt mycket för att få nån ordning på detta problem ännu! Lekte upp honom tidigare med en tuggknut och sen kastade in och sa "Hopp in". Då hoppade han in och det funkade typ 2 gånger...sen förstår han att man inte ska leka med husse bakom bilen...det leder till nåt obehagligt!!

Rabiesvaccinering.

I sverige behövs inte detta och inte heller i norge. Dock ska man till finland eller danmark måste hunden vara rabies vaccinerad + givetvis om man ska till övriga länder i Europa. Är även nått mer hunden måste vara vaccinerad mot innan man far till finland (L.....nånting). Men detta tas tydligen i samband med Rabiesvaccinationen (tror jag ) Återstår att se! Få väl fråga när jag är till vet idag!

Om ni skall vaccinera er hund för rabies får ni själv bestämma.....ska ni ta med den utomlands till nått land där detta vaccin behövs så bör ni givetvis vaccinera mot detta. Man vaccinerar först och sedan ska blodprov tas efter, jag tror det var 120 dagar, för att man ska få bekräftat att hunden har tillräckligt med antikroppar mot rabies. Då får man en stämpel i passet. Sedan måste man regelbundet vaccinera hunden för rabies ungefär som med övriga sprutor. Finns tydligen 1 och 3års vaccin. 3års vaccinet gäller dock tydligen inte i alla länder utan i vissa länder måste hunden vara vaccinerad varje år. Detta bör man ha koll på, men jag har för mig att jag läst någonstans att de är på g att den tid som vaccinet är giltigt i passet gäller i alla länder...... men detta bör man kolla upp om det blir aktuellt. För Cobra kommer det att räcka med 3årsvaccinering (enligt Cobras uppfödare). Så det är inte bara att komma på 2veckor innan resa att man måste vaccinera. Det bör planeras och göras i tid.

Tanken är väl att kanske gå någon utställning i Danmark och Finland och kanske tom något prov i finland om man får möjlighet till de....vore ju kul. Sedan om Cobra visar sig vara lämplig till avel så kanske man hittar någon hane utomlands som man vill para henne med!

Ella exempelvis har jag bara varit till norge med och hon ska inte utomlands nå mer heller så hon är inte rabiesvaccinerad!

Troy och bilåkning

Försök lista ut vad det är i bilåkningen som han tycker är obehagligt eller jobbig. Blir han illamående kanske? Är kanske nått ljud i skuffen som ni inte tänker på? Har ni prövat att ta in någon mer hund som han känner i bilen (som givetvis gillar att åka bil)?

Vi hade en Vorsteh som blev rädd för att sitta i skuffen efter att vi råkat köra med luckan inte helt stängd. Då stoppade vi in en hund hon kände och körde en sväng och efter de var det roligt att åka bil igen!

Troy och bilåkning

Försök lista ut vad det är i bilåkningen som han tycker är obehagligt eller jobbig. Blir han illamående kanske? Är kanske nått ljud i skuffen som ni inte tänker på? Har ni prövat att ta in någon mer hund som han känner i bilen (som givetvis gillar att åka bil)?

Vi hade en Vorsteh som blev rädd för att sitta i skuffen efter att vi råkat köra med luckan inte helt stängd. Då stoppade vi in en hund hon kände och körde en sväng och efter de var det roligt att åka bil igen!

Inte så dum idé kanske?

Jag har också försökt lista ut varför han ogillar bagaget.

- Illamående tror jag inte, för han har aldrig kräkts även efter han nyätit osv. (..och han verkar ha lätt för att kräkas annars...)

- Buren är av gallertyp så han kan få ut tassarna mellan spjälorna. Nu är detta åtgärdat, men han kanske fått ut en tass och stukat sig vid nån inbromsning. Inget jag märkt och han petar fortfarande ut tassarna över skyddet jag monterat...så det tror jag egentligen inte heller är orsaken.

- Barnvagnen står ofta på högkant bredvid och kan slå emot gallret, det kanske är problemet. Får försöka åka runt lite med enbart buret utan vagn bredvid.

Nåväl, sätter jag in grannens bordercollie-tik som är så jätterolig att leka med så tror jag säkert att resandet blir roligt igen! Ska fråga grannen om jag får låna henne under några testrundor. Tack för tipset!

Jag tror han är åksjuk, dom behöver inte spy för det. Jag skulle prova att täcka över buren så det blir mörkt och ett litet "krypin" för honom där. Det brukar hjälpa mot åksjuka.

SJÄLVKLART hittar Zingo fågel åt oss Henrik!

De e ju de han e bäst på

Vet fina marker inte allt för långt bort där de kryllar av ripor (OCH lämmlar )

Trist med problem i bilåkning men som de andra säger så få de lustfullt.

Jag skulle nog inte belöna före bilåkandet utan direkt efter!

Inte belönar ni väl hundarna annars innan utfört uppdrag?

Zingo ligger cool tills vi kör in på en grusväg.

Då märker man att han blir orolig/förväntansfull o att han räknar kallt me att så fort luckan far upp e de tjogvis me tjädrar utanför

O för de mest är de ju så

Får Troy en bild av att "så fort jag åkt bil blir de nå superkul" kan de nog bli lite annat liv i luckan.

Bara att testa sig fram!

Zakke blev åksjuk när han transporterades i en plastbur med tätt tak.

Problemen blev större å större,han gnydde o tillslut ylade han. Bara stanna och rasta hunden. Stannade jag inte så spydde han. Tillslut blev man väl desperat och tog bort övre halvan på buren. Sen gick det bra.

Det blev förstås bilbyte (Combi). Och en riktig bilbur. Då Problemen uppstod var han 3-4 månader. Sedan han fått sin bur har han aldrig velat vara hemma.

Längsta trippen nhittils 150 mil på två dagar. Ronneby-Boden.

Kan Troy se ut? Jag tror att han måste kunna det.Själva blir vi lätt åksjuka på tex båtar, o då vill man upp o se ut.

Kan han det så blir det svårare. Men en reskompis som är lugn i bilen tror jag på!

Lennart.

Zakke blev åksjuk när han transporterades i en plastbur med tätt tak.

Problemen blev större å större,han gnydde o tillslut ylade han. Bara stanna och rasta hunden. Stannade jag inte så spydde han. Tillslut blev man väl desperat och tog bort övre halvan på buren. Sen gick det bra.

Det blev förstås bilbyte (Combi). Och en riktig bilbur. Då Problemen uppstod var han 3-4 månader. Sedan han fått sin bur har han aldrig velat vara hemma.

Längsta trippen nhittils 150 mil på två dagar. Ronneby-Boden.

Kan Troy se ut? Jag tror att han måste kunna det.Själva blir vi lätt åksjuka på tex båtar, o då vill man upp o se ut.

Kan han det så blir det svårare. Men en reskompis som är lugn i bilen tror jag på!

Lennart.

Kul att ni talar emot varandra artemis och FIN...

Buren han har nu är väldigt öppen och ljus åt alla håll. Han ser ut, fast kanske inte vägen då förstås....utan halva träden och uppåt skyn...

Men jag kanske ska testa att täcka över buret bara för att se vad som händer. Det är ju lite svårt då man oftast kör själv och kunna se om lillen sitter å skakar i sitt bur. Ännu svårare blir det ju om man täcker över det...

Men han är orolig även om han åker i framsätet mellan benen på passageraren.

Man blir lite full i skratt

Jaktidioter som inte tål lite bilåkning

Skämt åsido så förstår jag att det är ett problem.

Vad jag fått "HÖRA", som inte har nånting med jordbruksverket eller annan teoretisk instans att göra , skall hunden inte ha särskilt mkt mer plats än att den kan ligga bekvämt under färd.

Då pratar vi inte om att sitta still o ha en hel rastgård i skuffen

Allt me att se ut o dyl. e bara mäniskans egna emotionella fördärv som vi kastar på våra hundar om o om igen.

Men de var bara en hörsägen, som jag tror på iof.

Men va vet ja, min hund e så tyst o lugn i bilen så att folk tror ja ljuger då ja säger att de ligger en hund därbak!

Man blir lite full i skratt

Jaktidioter som inte tål lite bilåkning

Skämt åsido så förstår jag att det är ett problem.

Vad jag fått "HÖRA", som inte har nånting med jordbruksverket eller annan teoretisk instans att göra , skall hunden inte ha särskilt mkt mer plats än att den kan ligga bekvämt under färd.

Då pratar vi inte om att sitta still o ha en hel rastgård i skuffen

Allt me att se ut o dyl. e bara mäniskans egna emotionella fördärv som vi kastar på våra hundar om o om igen.

Men de var bara en hörsägen, som jag tror på iof.

Men va vet ja, min hund e så tyst o lugn i bilen så att folk tror ja ljuger då ja säger att de ligger en hund därbak!

Min Troy har nog inte fattat att han är en jaktidiot än...men är nog rätt säker på att han blir. Eller ja...idiot är han redan...sen hur jakten går är väl en annan sak

Buren jag gjorde är inte speciellt stor, men han kan vända sig i allafall.

Troy är totalt tyst också när man åker bil, flera som åkt med mig och inte fattat att jag hade hund förrän vi kommer fram och han får hoppa ut. Men det är klart att han är tyst...han står ju bara å vibrerar och trycker sig mot gallret!

Kan en hund äta medan den åker bil så är den trygg, inte annars...och hur många gör det?

Ja detta med utrymme för hunden i bilen kan man diskutera hur mycket som helst och är nog mycke tycke och smak. Mina hundar kan alltid se vägen (om dom vill). Ja lilla Cobra nådde inte upp i början men nu är hon så stor så hon ser över kanten. Vi har aldrig haft någon hund som blivit åksjuk eller inte gillat att åka bil (förutom Vorstehrn jag berättade om tidigare men det problemet kom tvärt och löstes snabbt!). Hundarna kan ligga på sida och stäcka ut och dom kan sitta om dom vill de. Men det är mitt tycke och smak att hunden ska ha sådant utrymme.

Ella ligger och sover mestadels hela tiden i bil. Någon gång då och då sätter hon sig upp och kollar ut och lägger sig sedan igen. Cobra sover mestadels hon också för att utimellan tugga lite på en leksak eller tuggben. Tysta är dom båda två. Jag förstår om det är jobbigt att hunden inte gillar att åka i bil. Detta att du säger att han skakar på samma sätt när han åker fram visar ju på att det inte är buren som är felet. Kan vara nått annat ljud i bilen eller åksjuka. Pröva ett tag med åksjuketabletter?? Nu spånar jag hejvilt! Varje gång han ska in i bilen ska han ha en verkande åksjuketablett i sig. Vet inte hur bra dessa tabletter är, men om man utgår ifrån att dom fungerar (kan ju höra sig för gällande detta) kan man ju på så sätt få klarlagt om beteendet framkallas av åksjuka för det borde ju då försvinna om han inte går på gamla erfarenheter och skakar bara för att "det var ju läbbigt förr".

Ella går på gamla erfarenheter hos veterinären varpå det numer är läbbigt bara att befinna sig i byggnaden Sicken liten fjant.....nåja...

.....nu kläckte jag en ny idé......om du prövar med en helt ny bil + en positiv och glad hundkompis bredvid eller verkande åksjuketabletter. För det kan ju vara så att han förknippar just eran bil med att det är läbbigt?!

Som sagt jag spånar för fullt........

PS. NU GÅR LINA PÅ SEMESTER!!!! JIPPI!!!!!

Ja detta med utrymme för hunden i bilen kan man diskutera hur mycket som helst och är nog mycke tycke och smak. Mina hundar kan alltid se vägen (om dom vill). Ja lilla Cobra nådde inte upp i början men nu är hon så stor så hon ser över kanten. Vi har aldrig haft någon hund som blivit åksjuk eller inte gillat att åka bil (förutom Vorstehrn jag berättade om tidigare men det problemet kom tvärt och löstes snabbt!). Hundarna kan ligga på sida och stäcka ut och dom kan sitta om dom vill de. Men det är mitt tycke och smak att hunden ska ha sådant utrymme.

Ella ligger och sover mestadels hela tiden i bil. Någon gång då och då sätter hon sig upp och kollar ut och lägger sig sedan igen. Cobra sover mestadels hon också för att utimellan tugga lite på en leksak eller tuggben. Tysta är dom båda två. Jag förstår om det är jobbigt att hunden inte gillar att åka i bil. Detta att du säger att han skakar på samma sätt när han åker fram visar ju på att det inte är buren som är felet. Kan vara nått annat ljud i bilen eller åksjuka. Pröva ett tag med åksjuketabletter?? Nu spånar jag hejvilt! Varje gång han ska in i bilen ska han ha en verkande åksjuketablett i sig. Vet inte hur bra dessa tabletter är, men om man utgår ifrån att dom fungerar (kan ju höra sig för gällande detta) kan man ju på så sätt få klarlagt om beteendet framkallas av åksjuka för det borde ju då försvinna om han inte går på gamla erfarenheter och skakar bara för att "det var ju läbbigt förr".

Ella går på gamla erfarenheter hos veterinären varpå det numer är läbbigt bara att befinna sig i byggnaden Sicken liten fjant.....nåja...

.....nu kläckte jag en ny idé......om du prövar med en helt ny bil + en positiv och glad hundkompis bredvid eller verkande åksjuketabletter. För det kan ju vara så att han förknippar just eran bil med att det är läbbigt?!

Som sagt jag spånar för fullt........

PS. NU GÅR LINA PÅ SEMESTER!!!! JIPPI!!!!!

Hoppas inte du går på semester från Jaktsnack bara...alltid roligt med lite inlägg då man själv sitter och väntar av tid här på jobbet...

Det där med en annan bil osv. är intressant. Vi var på en weekend med familjen och då hade jag hundvakt över helgen. Kompisen som skötte om min illbatting till hund hade inga som helst problem med att han inte ville in i bagaget. Det var samma bur, för det lyfte vi över till hans bil, bara personen och bilen som skiljde. Hoppas inte det beror på att han kör Subaru...för jag trivs med min 4WD Passat...

Åksjuketabletter tyckte varken vet. eller zoo-butiken att man skulle ta såtillvida inte hunden kräks. Det fanns dock avslappnande medicin att ge, men va fan...sånt kan man inte hålla på med varendaste gång!!

Komma fram på hundträning eller jakt å hunden är alldeles loj av medikamenter...hehe...skulle va just snyggt det!!

Nä då får han väl stå å skaka en stund då. Han är ju som tur är lätt att lyfta in i bagaget. Annat är det med kompisarnas stelbenta Bullmastiff på 70kg!

Jag har en bättre ideè.

KÖP EN CABRIOLET.

Garanterat tilräckligt högt i tak

Jag har en bättre ideè.

KÖP EN CABRIOLET.

Garanterat tilräckligt högt i tak

Ja men nu regnar det här i Övik...å då blir ju husse blöt om han kör cab. ....Men om man spänner fast hundburet på takräcket då?

Trevlig helg på er allesammans!

Ja men nu regnar det här i Övik...å då blir ju husse blöt om han kör cab. ....Men om man spänner fast hundburet på takräcket då?

Trevlig helg på er allesammans!

Man gör väl allt för sin hund

Tréfvlig helg!