Visst är den spräcklig, men dom har blivit mycke vitare på bara nån vecka känns det som!

Jo men visst var helgen bra Jimmy! Och det "knappa" antalet fåglar i säcken har Zingo inget med att göra!

Kul när man får en bild på husse och hund oxå. Är ju oftast själv man tar bilderna så det blir inte så många sådana foton!

OOOoooo va snygga foton  : ;D O hunden va rätt grann den me  ;D ;D ;D

Nu ser ja varför jag tyckte "Ella:s" ripa var mer spräcklig.

Den har ju börjat färga ut i huvet.

Ser inte ut på apportbilden som våra hade de.

Nu ser ja varför jag tyckte "Ella:s" ripa var mer spräcklig.

Den har ju börjat färga ut i huvet.

Ser inte ut på apportbilden som våra hade de.

Jag tänkte på exakt samma sak när jag såg bilden 

Väldigt fin bild på husse och hund! 

I lör var de jakt från middastid o framåt.

Jycken ställer första fågeln, som jag fortf ej vet va de va, perfekt o e lugn i flog.

Fågeln e mindre än orre men större än Järpe o ligger på backen. Mkt snabb.

Ngt senare står han för en tjädertupp i träd men löser tyvärr ut ståndet.

Stötte tuppen själv därför vet ja.

Sen börja de bli vimsigt.

Hunden står långt ifrån (10-15m) o pekar fel på en tjäder som jag stöter upp bak ett träd då ja går fram

Långt ifrån (50-80m) ifrån en orrflock som lättar andra sidan en lite myr osv.

Byter mark o de blir ngn stöt på orrhöna, för långt ifrån stånd, står me ryggen åt två granna tjädertuppar som JAG ser lätta i helt perfekt öppen terräng som man bara inte kan missa i. Håller skott o biter i tungan. Va ändå för långt håll  :

Dagen fortsätter såhär o inget blir skjutet!

Orrflockarna var FÖR skygga!

Visst hade han en del fina arbeten också men utan skottchans.

VARFÖR?

Har fler upplevt detta fenomen?

De gick från - till + o från snö - regn o vindstilla till friska vinbyar som kasta härs o tvärs.

Ingen lätt uppgift för hunden me andra ord.

Vet inte om jag upplevt exakt de du beskriver, men fåglarna är väldigt svåra att tas med just nu.....

Ja, fåglarna är lite dagsformsberoende just nu!

Förra helgen: Snö på backen, jättetrygga ripor som tryckte både för hund och jägare. +2 och sol.

Helgen som var: Snö på backen, superskygga ripor som stack på ca 75 meter. +2 och sol.

Ja, det är inte lätt med fågeljakt i slutet på oktober!!

Har ni sett vilken snygg hund som är på bretonklubbens startsida  :

Har ni sett vilken snygg hund som är på bretonklubbens startsida  :

Ahhh...då såg jag rätt då!! Trevligt!

Och förresten, Grattis till befordringen Ella och Jimbolo...

....eller ska man beklaga? Moderator innebär väl bara en massa förpliktelser?

/Henke

Låter mycke trevligare med grattulationer  ;D

Jo att fåglarna e svår de vet ja men de kan ju vara så att de springer en hel del och att de e det som varit problemet?

Sen att avståndet ökar vid ståndet- fågeln var nog då vinden tilltog i styrka.

Vi har jagat mkt i vindstilla förhållanden på sistone.

Zingo har ju ändock bara en injagningssäsong/erfarenhet bakom sig o i år har han inte just hunnit jaga ngt pga skada ju.

Sen behöver hans beteende inte betyda att han gjort ngt galet.

Kanske var fågeln så varsk att de inte gick o gör annorlunda.

Men husse måste tyvärr analyserar sönder de mesta istället för att bara låta de va som de e  :-

Ripa va ruskigt enkelt att jaga i jämförelse.

Men till helgen åker de dit orr- o tjädertupparna. 

Infoga citat

Jo att fåglarna e svår de vet ja men de kan ju vara så att de springer en hel del och att de e det som varit problemet?

Sen att avståndet ökar vid ståndet- fågeln var nog då vinden tilltog i styrka.

Vi har jagat mkt i vindstilla förhållanden på sistone.

Zingo har ju ändock bara en injagningssäsong/erfarenhet bakom sig o i år har han inte just hunnit jaga ngt pga skada ju.

Sen behöver hans beteende inte betyda att han gjort ngt galet.

Kanske var fågeln så varsk att de inte gick o gör annorlunda.

Men husse måste tyvärr analyserar sönder de mesta istället för att bara låta de va som de e 

Ripa va ruskigt enkelt att jaga i jämförelse.

Men till helgen åker de dit  orr- o tjädertupparna. 

Här har vi lördag hela veckan! ;D ;D ;D

Här har vi lördag hela veckan! ;D ;D ;D

En del har de bra 

Jycken ställer första fågeln, som jag fortf ej vet va de va.....

Nu vet ja va de va för ja sköt en sån idag för hunden. Morkulla.

Första året de ligger sådana på marken, just där.

Jäsiken va de trycker hårt!

O snabba i flykten e de me!

Första fällda för både mig o hunden. KUL.

Hade arbete på 2 tjädertuppar som jag såg flyga sin kos idag.

Tyvärr måste jag nog inse att de e lite för svår för jycken i år.

Ställer sig för långt ifrån. Trycker inte fast dem tillräckligt.

Såg första lätta på andra sidan en liten myr ca 20m från hunden. De e jäkligt granna.

Andra jobbar han me löpa o ja hängde på bra.

Syns på hunden att ngt är i göringen men han släpper de tillslut, kan varit mitt fel  :-

Själv går ja 5m fram till en höjd o ser en tjädertupp lätta 10m framför/nedanför mig.

Hade inte mage o skjuta när hunden jobbat så bra men snubblat på målsnöret.

Men oj va ja fick bita mig i tungan  :

Hade sedan ett 10tal perfekta arbeten på orre men inge skott.

Hade nå arbeten på tjäder på en god väns marker igår me men samma sak.

Stod för långt ifrån o tjädern löpte undan hela tiden för att tillslut lätta utanför skotthåll.

Får hoppas att poletten trillar ner så småningom.

Det är lugnt, jimbolo. Du får dina chanser på tjädern i september nästa år! Nu är de väldigt trixiga att ha o göra med, och svårare och svårare blir de ju längre hösten går! 

Satsa på ripa nu, mitt tips!

På sätt o vis e de ju lite kul också när de e svårt o hunden blir ju inte sämre av att få mer erfarenhet.

De e bara de att man kan ju inte va gla jämt, eller  :-[

När tuppen väl ligger så kommer glädjen bli tiofaldigt upp.

Först 31jan ger vi upp.

Man kan ju ändå tycka att stolpskottet, dvs Zingo, borde lära sig efter ngr kontakter att ligga på lite hårdare.

Har ännu inte sett honom stöta en tjädertupp.

Först då blir ja lycklig.

Men som jag nämnt tidigare har Zingo inte jagat så mkt i år pga skada samt e han fortf bara ca 2,5år så ja kanske begär de omöjliga av honom?

Men de e ju SÅÅÅÅÅ nära hela tiden.

Kanske e de stolpskottet till husse som gör ngt som raserar hela tiden, vem vet.

Igår va de nog så. Fostra hunden 100m från första tjädern o jag tror jag mana honom att byta terräng vid andra.

Ibland handlar man utan omtanke.

Har skjutit Tjäderdubble höna, orrtuppar o hönor (även här dubble), ripa, järpe o igår en morkulla för hunden.

Skulle sitta såååå fint me en tjädertupp att avrunda jaktsäsongen me.

(Har ju faktiskt bommat på en sådan för hunden i år iof,  men den räknas ej)

Du vill skjuta en tjädertupp efter en skolboksfågeltagning i slutet av Oktober åt en stående fågelhund ? Lyckas du med det har du en i det närmaste unik hund eller en skadad fågel.Jag sticker ut hakan och påstår att de flesta (inte alla) tjäderjagande ståhundsägare skjuter sina tuppar på senhösten lite mer "vilda wester style".Alltså en form av busjakt där man skjuter på stötar,överflygare,efter inte helt perfekta arbeten osv.Ett tips kan vara att gå in i ståndet från fel håll och med en massa tur själv pressa upp fågeln mellan dig och hunden.Fast det är ju inte klockrent naturligtvis.Eller närma dig ståndet från sidan och res på håll och se vad som händer.Sämsta skottlägena får oftast han som går upp bakom hunden.Lycka till...

Du har setter du va Jag hade två fina stånd på tjäder och ett på morkulla förra veckan för min 7månaders vorsteh tik. Tjäderhönan flög upp 20 meter framför hunden på avancen och senare på dagen  krånglade tuppen ut sej ur en gran på närmare håll även de efter avancen ochjag brevid hunden. Morkullan satt bara någon meter framför hunden.

Vi har lövfällning här nu men dessa fåglar satt i barrskogen.Om inte jag skulle kunna jaga med min hund i okt.nov dec skulle jag inte ha nå många fåglar :- De är ju då dom kommer till våran mark

Du har setter du va Jag hade två fina stånd på tjäder och ett på morkulla förra veckan för min 7månaders vorsteh tik. Tjäderhönan flög upp 20 meter framför hunden på avancen och senare på dagen  krånglade tuppen ut sej ur en gran på närmare håll även de efter avancen ochjag brevid hunden. Morkullan satt bara någon meter framför hunden.

Vi har lövfällning här nu men dessa fåglar satt i barrskogen.Om inte jag skulle kunna jaga med min hund i okt.nov dec skulle jag inte ha nå många fåglar :- De är ju då dom kommer till våran mark

Då tillhör du inte "de flesta" och är att gratulera. Jo jag har två Settrar och kan med handen på hjärtat erkänna att dom är fjällhundar av födsel och ohejdad vana.Uppvuxna,injagade och jagade nästan uteslutande på fjäll efter ripa.Visst jagar vi endel också i skog men tupparna lycka vi inte med. :-Däremot har jag en kompis som har rasande duktiga skogshundar,fast de är Settrar...Lövfällning ? Det hade vi för fem veckor sedan...

De stämmer att ja vill ha ett bra arbete men ett stramt stånd på tryckande fågel 5m framför nosen behöver de ej vara.

De har vi ju riporna till o morkullar trycker ännu hårdare har ja märkt.

Men om hunden står på lagom håll o sen tillsammans me mej reser eller trycker fast för en ny avance skulle vara de perfekta.

Huvudsaken är att det sker i samarbete. Nog tror jag att de ska funka.

Men OK jag ställer Extremt höga krav på min hund, de e sant.

Men de e ju för att jag vet att han kan.

Sen tror jag de e mkt dagsformen på fågeln som också styr.

Sisst tryckte ju tuppen faktiskt 15m ifrån oss o på en gemensam avance skule vi lätt knäppt den.

De e ju inte slumpen att vi varje jakttur har haft minst 2 arbeten på tjädertuppar.

Du vill skjuta en tjädertupp efter en skolboksfågeltagning i slutet av Oktober åt en stående fågelhund ? Lyckas du med det har du en i det närmaste unik hund eller en skadad fågel.Jag sticker ut hakan och påstår att de flesta (inte alla) tjäderjagande ståhundsägare skjuter sina tuppar på senhösten lite mer "vilda wester style".Alltså en form av busjakt där man skjuter på stötar,överflygare,efter inte helt perfekta arbeten osv.Ett tips kan vara att gå in i ståndet från fel håll och med en massa tur själv pressa upp fågeln mellan dig och hunden.Fast det är ju inte klockrent naturligtvis.Eller närma dig ståndet från sidan och res på håll och se vad som händer.Sämsta skottlägena får oftast han som går upp bakom hunden.Lycka till...

Mycket kloka ord. Det var en beskrivning av verkligheten som den oftast ser ut! 

Ett bra alternativ är att om man är två skyttar så går han som hanterar hunden upp bakom denne och den andra går lite längre åt sidan och framför hunden. Då blir det oftast flest skottillfällen tycker jag. I alla fall i skog och på tjäder.

De stämmer att ja vill ha ett bra arbete men ett stramt stånd på tryckande fågel 5m framför nosen behöver de ej vara.

De har vi ju riporna till o morkullar trycker ännu hårdare har ja märkt.

Då har du inte bekantat dig med skogsriporna där jag jagar, de är vid denna tid rejält skygga och löper undan ganska snabbt!  Ska sanningen fram så har jag inte heller bekantat mig med så många sådana nu i oktober, det har mest blivit att hälsa på dem på avstånd... : ;D Men lite snö på backen och en vindstilla dag, då brukar de vara lite snällare!

Jag lär få erfara riporna i helgen då jag lessnat på att inte få rena skottlägen.

2 helger framöver går i ripans tecken. NICE

(dvs om vädret tillåter)

De stämmer att ja vill ha ett bra arbete men ett stramt stånd på tryckande fågel 5m framför nosen behöver de ej vara.

De har vi ju riporna till o morkullar trycker ännu hårdare har ja märkt.

Men om hunden står på lagom håll o sen tillsammans me mej reser eller trycker fast för en ny avance skulle vara de perfekta.

Huvudsaken är att det sker i samarbete. Nog tror jag att de ska funka.

Men OK jag ställer Extremt höga krav på min hund, de e sant.

Men de e ju för att jag vet att han kan.

Sen tror jag de e mkt dagsformen på fågeln som också styr.

Sisst tryckte ju tuppen faktiskt 15m ifrån oss o på en gemensam avance skule vi lätt knäppt den.

De e ju inte slumpen att vi varje jakttur har haft minst 2 arbeten på tjädertuppar.

Då är det bara en tidsfråga innan gammeltuppen ligger på backen... 8)