Jo niak jag jagar in mina hundar på skogsfågel och får några tillfällen på ripa varje år men de är inte så gott om dom på mina marker. så vi är nog ganska olika i våran fågeljakt

Morkullan är en bra fågel å träna in stående på för dom finns de gott om runt byn och nära  låter dom hunden komma ;D

och inget illa om  setter (jag har haft en själv).Olika fåglar kräver olika behandling

Då är det bara en tidsfråga innan gammeltuppen ligger på backen... 8)

JA de kan du fethaja :-)

Min filosofi går ut på "trägen vinner"

Men de börjar bli på gränsen innan de sitter i träd mest.

Då först börjar vi ge upp men ändå ej. Han ställer ju dem i träd me  ;D ;D ;D

Tycker på sätt o vis att de e bra att man inte har ngr spärrar va som funkar o ej.

Tror hunden lär sej mer för vissa situationer kanske man annars inte hade bjudit hunden på att lära sig.

Tror du de kan ligga ngt i det "Niak"?

O ja 90% av jakten utför vi i skog på skogsfågel me skymd sikt på 10-20m.

Börsen tillåter inte mkt mer med dagens priser.

Har inte så mycket spärrar när det gäller jakt .Hundarna skall få erfarenheter i alla väder och under åtminstone tre årstider (jaja tre och en halv).Naturligtvis ska man inte sluta jaga bara för att fåglarna blir svåra att handskas med.Hunden lär hela tiden och ju mer man jagar med den desto bättre blir den naturligtvis.Vi har i år väldigt skralt med både ripa och skogfågel och de som finns verkar skyggare än vanligt.Hade ett kanonjobb på ripa igår och ett hysat på tjäder ,fick skjuta en höna som flög åt fel håll då jag var på väg fram till ståndet.Nöter du på med Zingo så får du en gammeltupp förr eller senare, det är jag helt övertygad om.

De e ja me säker på för de e ju såååååå nära hela tiden.

Dock är jaktdagarna alldelles för få i år av flera anledningar.

Men ett par dar i veckan brukar vi lyckas få till åtm.

Få se om vi hinner nypa tuppen innan de börjar byta mark för tyvärr verkar inte tjädern trivas på min mark vintertid.

Då e de mest orre.

Men de e ju bara o nöta på dem me.

Som ja nämnt i ett tidigare inlägg så skjöt jag min sista orrtupp den 3jan förra jaktsäsongen.

Men nu ska 2 helger framåt ägnas åt ripjakt men en o annan tjäder finns på vägen upp

Så va första ripturen avklarad.

Tror banne mig att de va sista tältturen för i år. 

Blasksnö o blött överallt.  > :( >

Lör börja me snö snö o snö o nån minusgrad för att övergå till regn o storm.

Trots skitvädret skötte hunden fåglarna kanonbra.

Enda kruxet var att de mest var orre o tjäder på vägen upp till fjället.

Sköt 2orrar o en ripa på vägen upp. Knallvita e dom nu.

Väl uppe på fjället 1mil senare fick vi dock vända neråt ganska snabbt pga av tid o väder.

Han dock med 3 ripsituationer som alla gick åt fanders av olika anl.

Sön försov vi oss trots 14h i tält.

Gjorde att vi inte hann gå upp till fjället tor utan höll oss nere i skogen.

Skare som frasa milsvitt o vindstilla.

Orrarna var mkt svåra att komma in på o tjäder såg vi inte röken av.

Ripor hitta vi dock ngr o de var mkt trygg.

Men ripa i skog e svårskjuten har jag fått erfara.

Själv gick ja fel sida av hunden varenda gång o enda gången jag fick till ett skott var de en björk ivägen  :-[

Men hunden jobba bra o bjöd på en del situationer me både ripa o orre.

Mkt nöjd med helgens jakt men väder o boendeform hoppas ja blir bättre nästa helg.

Då blir de åtm stuga o inga vandringar i surdrog 10km för att jaga.

Kommit fram till att många av de bästa lägen står de alltid en vän ivägen.

Fler som upplevt detta?

För vännen behöver de ju inte vara ett guldläge.

Här e ett par bilder från min "NU DÖDA" kamera. Den lämna in helt i helgen   :'( :'( :'(

Känns riktigt tragiskt för den har gett mig många fina minnen för livet.

Tur att de finns bättre att köpa 

Jag har varit lite "tyst" med bilder och kommentarer gällande min jakt i höst. Tänkte att nu ska jag skvallra lite hur det gått för oss. Om jag säger så här så har hundarna skött sig bättre än skytten  : Men en rolig höst har vi haft.

Som ni ser på bilderna så har jag jagat med två hundar. Ella och Panter. Panter är bra jaktligt meriterad utanför sverige och har visat sig vara en otroligt trevlig hund att jaga med även här uppe i skogarna i norr. Det syns att han inte har samma rutin som Ella när det gäller Orre och Tjäder, men han har lärt sig rätt snabbt tycker jag. Allmänt otroligt trevlig hund att ha och göra med! Dock har vi haft lite kommunikationsproblem ibland iom att han bara pratar holländska  Men det har ändå fungerat riktigt bra!

Nu har även snön lagt på våra jaktmarket som ni ser!

Ella som jag till i år pensionerade från jaktprov (lägligt nu när proven blev inställda!) har gått som vanligt på jakt. Visst kan även hon ha sina "frispelsdagar", men jag kan deffinitivt inte klaga.  Återigen har hon flera gånger bevisat för oss vilken otrolig näsa hon har!

Till nästa höst ska dock matte träna lite mer lerduveskytte 

Fina bilder Ella och Jimbolo! Även snygga hundar!

Till nästa höst ska dock matte träna lite mer lerduveskytte 

Vet inte om de e lösningen.

Jag har lagt ngr tusen skott på banan i år men de har liasom låst sig lite mentalt efter jag missade en sååååå fin tjädertupp i år.

På skeet o trapp -banan funka allt finfint o ja hamna bra till på KM t.om. (4:a både skeet o trapp)

I helgen löste jag en del mentala problem med att öppna upp med skeetchoke.

Precis som ja trodde skjuter jag mkt snabbt o på nära håll i skogen o därför måste de va öppet.

3 första föll som sten i skog men då de ble lite öppnare o längre håll 20m- ble de nån bom.

Men inga regler utan udantag.

Bössan min skall till nästa år ha en RAK KOLVKAM.

Blir så less att de inte passar me olika kläder.

HÄÄÄRLIGA BILDER "ELLA". Mer av den varan vill vi se.

Blir säkerligen mer bilder på hundarna framöver 

Det är tacksamma objekt att fota 

JÖSSES!

Ja har ju totalt glömt att berätta/fråga en av de knepigaste saker jag upplevt.

Förra helgen då vi jaga till skog/fjälls så började Zingo stå, lösa, stå, lösa mm mm.

De brukar vara tecken på springande fågel så vi satte efter.

Detta var mitt upp i bästa jakten o vi hade nyss sett tjäder flyga ifrån oss.

Men de va rejäl uppför då de var på väg upp till fjället.

Jag lessnar efter ett tag o ropar in jycken för ngt känns fel.

Jycken kommer in med ett MKT förnöjt utseende o en spontanapporterad lämmel.

På nån tiondels sekund väljer jag bort att fotografera o gapskratta, vilket ja egentligen ville, o sliter ut lämmeln, som jag kastar vid sidan om i avsky, o ger han en åthutning!

Kompisen hittade ytterligare en död, hundens verk enl spåren, en bit bort.

Han gjorde dock inte om saken mig veterligt igen.

Hur bär ni er åt i en liknande situation.

De kryllade av lämmel o vi såg MASSOR så jag handlade enbart reflexmässigt.

Funkade tydligen klockrent!

Men han såg bara för söt ut då han ville ge husse en söt lämmel.

Ett fotografiskt minne ja aldrig kommer glömma o minns de än med ett strypt skratt!

Jag har tur att min hund bryr sig inte om lämmel förän hon gått tom i flera timmar. Då kan hon ta ett lite "nu ska jag döda dig"  ::)skutt mot nån lämmel hon springer över. Jag brukar då ryta till "Fy" eller "Nej" och eventuellt tvärrusa mot henne. Dock så är lämmlar oftast inte ett problem för oss. Peppar peppar..........

Men om vi tar din situation så har du ju "problemet" att hunden spontanapporterade. Ok han "dödade" lämmeln först :, men när du skällde ut honom så spontanapporterade han ju. Vilket han om du skäller på honom kan förknippa med att det är fel att spontanapportera. Vilket i sin tur kan leda till att han slutar med de för husse blir ju arg då!  Samtidigt så kanske han bara förknippar det med spontanapport på just lämmel. Men det blir liksom att fya i fel läge......... om du däremot tar honom på bar gärning i "dödandet" är en annan sak!

Förstår hur du tänker!  :-

MEN hunden slutade ju ta lemmlar efter åthutningen.

O apportera vingat o dött gjorde han efter de me utan problem.

Kanske har han lärt sig sin husse? ??? å vet hur han menar!

Får välan se va som händer vid nästa möte med lemmel.

Skulle tro att detta var de första eftersom JAG har aldrig sett en förut.

Nu har ja sett 100tals efter 2 dar.

Jag säger inte att det behöver vara så att hunden blir "förstörd". En "hårdare" hund tål fler fel från föraren utan att ta åt sig nämnvärt medan man med en vek hund kan skaffa sig mycket jobb om man gör en felkorrigering.

Jag tror inte att det påverkade just Zingo så mycket, men om du upprepar dig och gör på samma sätt kan det nog få konsekvenser.....

Jag ser ju bara på min egen lilla "teflonpanna"  : De fel jag gjort i dressyren skulle ha fått betydligt större konsekvenser om hon inte var den lilla "teflonpanna" hon är. 

Personligen har jag väldigt svår att dressera riktigt veka hundar. Det är lättare om dom inte är så vek och tar åt sig jättemycke åt minsta lilla man säger.  : Med en sådan hund behöver man bara ha en liten dålig dag och ryta lite för hårt vid fel tillfälle så har man skaffat sig mycket onödigt jobb för att komma tillbaka på rätt spår igen.......

Ahaaa. Du menar alltså att jag gjorde FEL, enl din skola?

Tycker din åsikt e lite väl kantig men jag inser tänket.

Jag pers tror inte att det var ett felhandlande eftersom hunden tog åt sig på rätt sätt?

Eller?

Varför slutade han annars med just det beteende jag ville ha bort?

Om vi utgår från att han bara tog åt sig för själva spontan apporten borde han ju fortsatt leka/döda alla dessa lemmlar men struntat i o ta in dem.

Eller?

Är min åsikt är kantig  ??? Utveckla gärna......

Enligt vad jag lärt mig om hur hunden tänker så tycker jag inte att det var rätt sätt, nej......hunden spontanapporterar och du bannar den för nått han egentligen gjorde för länge sedan (jagade lemmeln!) i de läget du korrigerar apporterar han bara. Byte som byte, han ville ju visa husse 

I och för sig får han ju bannor för att han har en lemmel i munnen vilket kan medföra att han inser att oj jag får inte ha denna i munnen=ingen idé att jaga heller........

Sedan kommer vi ju in på detta med olika individer......... Jag har aldrig träffat Zingo så jag vet inte hur han är och hur du är/har varit när du dresserat honom. Ditt sätt fungerade ju tydligen bra på Zingo. En annan hund kan du förstöra om du gör på samma sätt. Det är A och O att känna hunden och individanpassa.........

Om jag känner mig själv rätt så hade jag nog i bara farten gormat lite på vovven i de läget jag också  : men jag tror deffenitivt inte att det är det ultimata att göra för det kan bli fel effekt!

Är min åsikt är kantig  ??? Utveckla gärna......

Med nöje!

Om alla inlärningar skulle funka på ETT enda sätt förstår ja inte varför de finns så många olika skolor.

Att säga att saker o ting funkar på ETT enda sätt tycker ja e kantigt!

Precis som du säger tror jag att de e viss individanpassning som gäller.

För mig finns inga raka linjer!!!!!

Jag skulle i teorin hålla med dig till 120% men i praktiken funkade det ju!

Ibland funkar allt inte enligt bruksanvisningarna o då kan man ju fundera på varför?

Självklart gjorde hunden en paralell med ngt i mitt handlande men kontentan blev iaf att han sluta. Vilket var tur för mig!

Skulle inte vilja ha ett sork o lemmeljagande marsvin. Skulle ju se groteskt ut

Jag hann tänka i 0,01sek o gjorde bara en tydlig markering me ogillande. Inge gap o skrik, nyp el.dyl.

Enbart fya muntligt dovt, slita/bända bort djuret utan ngr kommandon, kasta på sidan o sen ryggvändning o hög hållning.

Tänkte gapskratta o ta fram kameran men ngt sa mig att de inte skulle främja avvänjningen me lemmel.

Funka som sagt för mig även om de inte borde gjort de enligt skolboken.

Skulle vara kul att höra hur andra hanterat sådana situationer för JAG VET att de finns fler här......

Jimbolo: Du korrigerade ju egentligen inte det faktum att han jagade lämmel utan för att han kom och bar på den. Sen att han förmodligen slutade efter det är väl antagligen för att han han förknippade djurslaget med obehag från husse. Men han kan ju lika gärna ha förknippat just spontanapporteringen med obehaget. Sånt vet man ju aldrig i förväg....man behöver tänka över både en och två gånger ibland vad det är för beteende man korrigerar respektive belönar i vissa situationer. Det är inte alltid det lättaste.

Vet du förresten helt säkert att det fungerade efter din korrigering? Kanske är det bara så att han lärde sig att inte spontanapportera lämmel till husse men att jaga och döda dom när husse inte ser och sen lämna dom på plats är helt ok....

Jag skulle nog inte ha korrigerat en spontanapportering oavsett vad det är hunden apporterar. I ditt fall hade jag bara tagit emot lämmeln och korrigerat honom när/om man lyckas komma på honom i jakt-ögonblicket. Det känns lite för riskabelt att ge hunden bannor för att den gör vad den ska. Dött vilt ska in till husse, oavsett sort. Sen så håller jag med Ella om just detta med en lite vek respektive en hårdare hund. En vek hund hade jag ALDRIG korrigerat i det ögonblicket men en "teflonpanna" gör det ju inte lika mycket med om det nu skulle gå fel.

Men det är många vägar som bär till Rom....

Ok.

För att göra en lång historia kort.

Ja förstår felet o vad jag gjorde bara resultatet blev de önskade!

Vilket de blev!!!

JAG SÅG Zingo springa förbi MÅNGA lemmlar efter tillrättavisandet utan jakt på dem.

Men man vet ju aldrig.

Lite hemligheter ska de välan få ha me

Jag ville mest veta hur ni andra handlat i samma situation men tydligen e de roligare att tillrättavisa än att delgiva  >  :'( :'( ;D

En del i denna historia är att Zingo fått börja apportera vingad fågel i år vilket lett till många o oväntade situationer som vi numera bemästrat.

Jag tror detta moment var ett av dem precis som när han försökte spontanapportera levande/oskjutna orrtuppar o.dyl.

Menar ni då att jag förstört spontanapporteringen där me genom åthutning?

Jag vet inte hur/vart era apportmoment börjar slutar men nog tycker jag att de ska gå skott eller kommando innan apportmomentet börjar på aktiv jakt.

Hur spontan ska hunden vara o varför?

Zingo har hämtat in levande/oskjuten fågel till mig i år.

Var bara o tacka men nog vill jag skjuta lite me!!!!

Åthutningar vet jag inte....men du frågade efter åsikter och det har du fått! 

Vem vet egentligen vad som är rätt eller fel i det läget? Det är ju omöjligt att tolka situationen ur hundens synvinkel. "Blev jag bannad för att jag bär på "nånting" eller blev jag bannad för att jag bar på en lämmel?" Zingo verkar ju ha tolkat din korrigering precis som du ville, alltså handlade du precis rätt!

....men du frågade efter åsikter och det har du fått! 

Jag e gla för alla åsikter men för de behöver man inte hålla med!  ;D

På ngt sätt tror jag inte Zingo tog till sig för apporten utan hela momentet ,jakt byte apport. Men ja kan ha fel även om de inte är troligt  : : : : :

Men ja undrar fortfarande vart era apportmoment börjar/slutar?

Jag måste ju sätta en gräns vart spontanapportering o jakt på egen hand går!

"Artemis"Du skrev att allt dött ska in. Men om de inte e dött ska de också in ibland.

För en jycke på 2,5år kan de vara lite svårt att avgöra vad som e vad.

Då hunden, min alltså, försöker ta levande vilt utan komando får han rejält me skit för de.

Har hört att detta kan skada avancen o.dyl, visst har jag sett en del förändringar efter en sådan åthutning.

Då går avancen ner från 300km/h - 110km/h o de e ja bara gla för 

Bromsträckan blir ju ngt kortare då o 2 avancer senare e farten uppe igen!

Vart sätter ni era gränser vid spontanapport o egensinnig jakt?

Lemmeln var ju levande då han tog den!

Ja om de finns nå glattare än Teflon heter de Zingo!!!

(o de ska ja va gla för)  :

Så har de hänt!

Efter att bitit mig i tungan ett par gånger lyckades vi ta oss uppför backarna på jaktmarken utan snökedjor.

Nr 2 var att jag glömt både spade o skidor hemma.

Vart skulle detta sluta.

Väl ute ur bilen märker jag till min fasa att de e lite skare.

Hade ju tänkt köra hunden för fullt.

Bara 2-3dm snö ju.

Testar köra lite runt bilen o allt verkar frid o fröjd.

Misstänker dock att fåglarna ska sitta uppe i träd.

Ser dock inga!

Efter en halvtimmas vandring går beepern igång.

Jag närmar mig Zingo snett i sida, rättare sagt ja följer vägen för ja ork inte klampa in i skogen innan ja e i höjd me hunden.

Då jag står i jämnhöjd me jycken kastar en tjädertupp sig ut i fritt skjutfält.

Ngt drygt håll men jag bestämmer att de e fullt skjutbart.

PANG PANG o inte ett dun eller skottecken på fågeln.

VAFAAAEEEEN.

Kom på att skeetchoken fortf satt i o kvarts under dvs 4pinnars choken.

6 klockrena arbeten på orrtuppar som tryckte bra men de gavs inga skottlägen på dem.

Hörde minst lika många flyga innan hunden kom fram också.

På väg till bilen kastar en orre sig ut från träd o vinkar adjö!

Nu e de slut me hundjakt för i år dvs om inte vädret slår om.

Dock får jycken följa med som apportör

Hunden har gjort sitt jättebra men jag har OOTRoligt dåligt självförtoende när de gäller bössa o skytte nu.

2 klockrena tuppar missade denna säsong. För mkt för mig.

Iof e det ngt me just detta ställe för de e nog 6tuppen ja ser bli missad på samma ställe. Kanske finns nå oknytt där som jäklas.

Skönt att ha ngt att skylla på iaf!

Ska försöka ta med mig jycken på vinterjakt i feb då snön gått ihop sig lite.

Nån som har erfarenheter av det?

Jag ville mest veta hur ni andra handlat i samma situation men tydligen e de roligare att tillrättavisa än att delgiva   >  :'( :'( ;D

Detta är en orättvis kommentar. Du ställde en fråga och kan inte räkna med att bara få medhåll. Jag svarar utifrån mitt tycke och tänk. Rätt eller fel är upp till var och en att avgöra, men jag ger dig min syn på det hela för att du bad om att få kommentarer på hur vi andra skulle gjort. Jag har skrivit både hur jag mest troligt hade reagerat och vad jag tycker är det lämpligaste beteendet de läget.

Svar på din apportfråga: När det gäller apport ska hunden vara lugn i flog och skott och inte apportera utan kommando när jag fäller fågel. Om hon spontanapporterar nått och kommer in med de till mig när hon är ute på sök tyder ju bara på att hon ser mig och hon som ett team. Om hon springer ikapp och dödar ett djur för att sedan komma med apporten  > men hon kom ju med apporten till mig iaf. Sedan får jag försöka ta henne på bar gärning med själva dödandet och korrigera de! Jag skickar min hund på apport efter skadskjuten fågel. Det är ju framför allt i sådana lägen jag behöver en apporterande hund! En fågel är betydligt snabbare än mig i skogen och kan lätt finta bort mig, men hundnäsan fintar dom inte bort

Hej alla på Bretontråden och jaktsnack

Jimmy och Zingo var ju så snäll och ställde upp framför kameran för några veckor sedan för ett reportage till Jof. Artikeln kommer att handla dels om jaktdagarna men oxå lite om detta forum. Skulle vara kul att få med några fler röster än Jimmys ( även om den är bra  ) i reportaget, så om ni andra oxå kunde svara på de korta och enkla frågorna nedan och sedan skicka detta till mig så vore det jättekul.  Svejs Christer Lindberg

Hur ofta kollar du forumet på Jaktsnack.se?

Vad fyller ett forum som detta för funktion för dig?

Finns det något annat forum som du kollar?:

Alias:

Till er som redan svarat via mail: Tack så mycket!!

Svar till: lindberg.luspi@telia.com

Detta är en orättvis kommentar.

Tycker inte jag varit orättvis på ngt sätt då jag skrivit i flera trådar att jag:

"HÅLLER MED", "FÖRSTÅR", "VET", mm mm.

Vadan de orättvisa?

Inte ett enda delgivande har de ju blivit av andras erfarenheter!

Har väl heller aldrig bett om medhåll, bara "olika" infallsvinklar!

Tycker att de blivit en negativ klang över denna tråd då jag aldrig menat ngt illa !!!!

Därmed tycker ja att de va utrett?

Precis som du nämner har jag tidigare inte straffat en apport utan bara då han försökt ta/döda bytet.

Tror vi handlar OCH tänker lika överlag MEN i detta fall hände ngt annorlunda.

Ville som sagt bara få lite olika infallsvinklar.

Vadan de orättvisa?

Kommentaren att vi tycker det är roligare att tillrättavisa än att delgiva............

Nåja, som sagt är detta ett diskussionforum och då går meningarna isär annars skulle det aldrig bli några roliga diskussioner heller om alla tyckte lika!