Tackar!

Jo han e rätt söt...men det bor en liten jävul inom honom...eller inte så liten heller.

Jag tycker mig vara ganska bestämd och visa vem som bestämmer hemma...men även då man "tar i med hårdhandskarna" så får man honom knappt i underläge. Känner på mig att det kommer att vara en svårdresserad kille!

Hade nog varit lättare att läsa honom om han hade svans tror jag...vet inte, men jag antar att den sloknar lite före ögonen visar något?

Nåja, det är bara kämpa på! Han börjar så smått att fatta att kattmaten är olaglig och att man inte får röra Klara...men när han blir uppspelt så är det borta igen!

Tur att frun el. jag är hemma ensam med honom på dagarna i allafall så att man kan lägga all tid på lille Troy som han nu får heta.

/Henke

Troy är ett fint namn!

Tror inte att det har någon större betydelse om dom har svans eller ej. På Ella är det mestadels hennes kroppsspråk jag läser av. Givetvis syns det på svansen också, men om jag jämför hur det var att läsa av svanslösa Panter så var det absolut inga problem att se när han var glad, underlägsen, osäker........osv.

De låter som en riktig liten Zingo du fått tag i.  ;D ;D ;D ;D

Liknar honom lite som valp me.

Du kommer säkert bli gråhårig innan han lugnar ner sig  ;D

Men de e värt de i längden!

Tänk på att använda mkt kroppsspräk o lite röst, snabba markeringar/korrigeringar o inte långdragna föredrag.

OSSÅ MKT BERÖM DÅ HAN GÖR RÄTT, mkt viktigare än tillrättavisningar, o gärna före sådana också.

Men du vet säkert en hel del.

Bara lite tipps ändå!

Hårdhandskarna var kanske lite fel ord, därför inom "", men många gånger får man inte nån reaktion.

Jag kör mkt kroppspråk och försöker vara lite lugn i språket. Jag förstår att man kan behöva det längre fram!

Jo visst...han e bara 8v och försöker vara överseende. Men samtidigt får han ju inte börja med att lära sig dumheter som jag sedan ska försöka få bort. Jag tror det är svårare att ta det sen än att ta det redan från början!

Som jag skrev..Klara och katternas mat osv.

All hjälp från er tas i alla fall tacksamt emot ska ni veta!! Jag är ju trots allt nybörjare på detta.

Enda erfarenheten är jämt och gråhundarna från där jag själv växte upp...och de var ju mest i hundgården och gjorde lite som de ville tyvärr...

/Henke

Ah.. Så skönt att läsa det.

Iom det jag pysslar med, så brukar "ta i med hårdhandskarna" innebära rätt tuffa tag dessvärre 

Hoppas allt går bra med knyttet och att både dotter och katter klarar sig bra 

Ah.. Så skönt att läsa det.

Iom det jag pysslar med, så brukar "ta i med hårdhandskarna" innebära rätt tuffa tag dessvärre 

Hoppas allt går bra med knyttet och att både dotter och katter klarar sig bra 

Hehe, jo liiiiite börjar ju Troy fatta, men när han är uppspelt så gäller det ju att man är på sin vakt! Måste bara behärska sig själv och låta bli att bli allt för arg i rösten...det är inte lätt!

Fråga:

Jag har förresten en liten fundering kring hur jag bär mig åt för att få han att lära sig åka bil i bur på bästa sätt?

Jag har ett bur hemma inne i köket som är enbart hans. Där inne ligger nåt grisöra ibland för att få det att vara positivt att vara i bur...stänger då även dörren när han ligger å knaprar på örat eller leker med leksak. Öppnar så fort han visar tecken på att vilja ut igen.

Det kommer sannerligen bli att jag måste ha både Klara och Troy med mig i bilen snart..för at kanske lämna Klara hos mormor el. dyl. Är lite orolig och oventande hur fan jag ska göra på bästa sätt. Har än inget bilbur själv, utan har lånat ett litet transportbur bara.

Ska man skynda sig skaffa "rätt" bur med en gång så han lär sig det...och hur gör jag för att det ska va kul?

/Henke

Jag har en bur typ "ATLAS" plastbur som passar perfekt in i Toytan o kläms fast under draperiets båge.

Vi började med att ha den i baksätet så att han kunde se oss. Pep lite i början men gick fort över.

På en vecka så åkte han bak o funkat kanon sen dess.

Börja gärna då du vet att han e trött så att han vänjer sig med att sova i bilen!

Zingo har åkt till Skåne o Gotland, legat i bilen på färjan, utan problem.

Åker även Hellikopter o båt utan att säga ngt. Dvs om de inte e medvind i båten så avgaserna komer inpå oss. Då fnyser o nyser han för fullt.

Ska testa Skoter om 14dar :-)

Gillar han inte de får han springa framför eller bakom.

Men vad du än gör så börja omedelbart med bilåkandet!

Här ska ni nu få höra lite historier kring mig och Ella och burar.........

Personligen gillar jag inte de små plastburarna som är i skuffen så att hunden inte kan se ut. Kan vara löjlighet från min sida, men jag gillar dem inte för jag tycker hunden bli allt för instängd i dem speciellt om vi ska köra långt vill jag ju iaf att hunden ska kunna sätta sig om den vill de och även titta ut genom fönstret. Dock är detta att hunden ska kunna sitta i buren viktigt för mig när det gäller bur i allmänhet.

Har inte haft bur till våra hundar förrän jag skaffade till Ella för ca:2år sedan. Dom har alltid åkt lösa i skuffen varit lösa när man lämnat dem hemma osv. Som det är nu har jag bur i bilen och även hemma, men den hemma stängs aldrig igen utan används bara som sovplats/bädda.

Iaf skulle jag lära min då 5åriga hund att vara i bur. När hon var liten valp bet hon tag i duken som hängde ner över bordskanten och drog i denna så att en vas föll ner på henne och sedan i golvet och gick i bitar  : Sedan dess är hon alltid försiktig när hon ska krypa in under nått hemma. Detta var hon även när hon skulle in i buren (Tygbur). Jag la in godis mm i buren, men hon nådde ju dessa bara genom att sträcka sig in lite men ändå stå med bakdelen utanför  smart hund.......

I alla fall så prövade jag med att på alla de olika sätt försöka lura in henne. Funkade inte. Tillslut öppnade jag dragkedjan i taket och lyfte in henne. : Hunden for ut genom den riktiga öppningen snabbare än blixten . Lyfte in henne i buren igen och sa åt henne att ligga. Japp, hon låg där och såg ut som det var det jävligaste jag någonsin krävt av henne :........ ja jag vet att jag var väldigt smidig och "pedagogisk" i mitt handlande  :

....iaf, när jag gav henne frikommando for hon givetvis ut ur buren som ett skjuten ur en kanon.........och la sig i sovrummet på sin bädda. Då kläckte jag idén. Jag bytte ut sovrums bäddan mot buren. Hon undvek den fram till dess att vi skulle sova. Då insåg hon att hon hade inget val, detta var hennes nya bädda och sedan dess har hon älskat sin tygbur. Denna bur används bara när vi far bort någonstans. Hemma har hon nu en stor stålbur. Hennes min när Panter fick sova i den  och hon på en bädda utanför  Buren är dock så stor att dom båda rymdes att sova i, men på nätterna fick han ha den för sig själv.

En annan bur/bädda historia var när Ella var nyopererad. Ellas bädda bestod av en stor fluffig kudde, medan panter hade ett täcke inne i buren. Hon hade ju tratt på nätterna och jag skulle vara smart och göra så fick en lite större bädda där tratten inte hakade i på samma sätt, så jag bytte. Hon fick täcket och sedan tröck jag in kudden i buren  :

Helt plötsligt blir det ett himla smällande i burgallret. Då har hon med tratten på gått in i buren snurrat till sig och lagt sig på "sin" kudde och vägrade komma ut därifrån : Blicken jag fick av henne därifrån hon låg var inte av uppskattande karraktär  >

Nåja dom är roliga dom små liven. I alla fall tycker jag precis som Jimbolo att börja redan nu att vänja hunden vid att åka bil och vara i bur. Lyft in honom i buren när han är väldigt trött, så ska du se att det kommer att gå rätt fort att han accepterar att vara instängd i buren! Han kommer även att använda det som en skyddande plats när rollerna blir ombytta. Troy har lärt sig att Klara rör man inte, men Klara har inte lärt sig att Troy är man snäll med 

Troy har lärt sig att Klara rör man inte, men Klara har inte lärt sig att Troy är man snäll med 

De där jobbar jag me Zingo just nu!

Han e snäll me Rebecka men Rebecka har hårda nypor, de vet Zingo!

Så vi kör ngr pass om dan med att klappa vovven fint  ;D ;D

De där me burar tänker ja inte ta ngn diskusion om.

Jag "VET" att de e mäskliga känslor som kräver större ytor o inte djuren.

Det finns forskning på detta område.

Kanske ska börja gräva fönsterluckor o högre i tak åt fjällrävarna, vargar, björnar m.fl.   ;D ;D ;D

Skämt åsido så stannar jag däremot ofta o tar en promenad så hunden får sträcka ut sig ordentligt på långfärder!

De där me burar tänker ja inte ta ngn diskusion om.

Jag "VET" att de e mäskliga känslor som kräver större ytor o inte djuren.

Det finns forskning på detta område.

Kanske ska börja gräva fönsterluckor o högre i tak åt fjällrävarna, vargar, björnar m.fl.   ;D ;D ;D

Skämt åsido så stannar jag däremot ofta o tar en promenad så hunden får sträcka ut sig ordentligt på långfärder!

De flesta burtillverkare skriver när det gäller val av bur att den ska vara högre än vad hunden är i mankhöjd!

Precis som jag skrev så var det min personliga åsikt att hunden ska kunna sitta i buren och trots sitthöjd på buren får även min hund stäcka ut på promenader under våra långfärder med bil

Tackar för tipsen!

Ska genast börja så smått redan imorrn!

Bur i bilen blir ett större bur, kanske större än vad som krävs, men jag är också av den åsikten att de borde kunna sitta och titta ut om de så vill!

Funderar faktiskt på jägareförbundets i västerbottens större bur. 1700kr för medlem och helt i alu, verkar schysst. Skrammar säkert som fan... ? http://www.jagareforbundet.se/lan/vasterbo...duk/hundbur.asp

Jag har iofs. hund/lastgaller i bilen, men man vill gärna ha barnvagnen någotsånär ren från hår och skit från tassar! Ska bara mäta så att båda får plats på bredden.

Att lära Klara att vara snäll med Troy är nog en betydligt svårare grej!!

Med katterna är hon rätt lugn, men ibland får hon nåt tokryck och viftar med båda armarna upp å ner...å då får de sig en smäll. Men de backar ju iofs. bara undan...det tror jag inte Troy skulle göra..han börjar nog busa så fort han får chansen!

Roligt att du tar upp det Jimmy också...med skotern. Det är en dröm jag har också...

Tycker det ser så häftigt ut då lappen åker förbi hemma på sin gamla Lynx och har hunden antingen framför eller bakom sig sittandes som en kung...och ramlar heller inte av!

Men kan tänka mig att 2-taktsröken inte är så kul för en hundnäsa... Det är ju för mycket för frun tom.!! Själv tycker jag det luktar gott ;D

Ser iaf inte ut som en bur som skulle skrammla mycket.

Ella älskar att åka skoter. Man hinner nästan inte lasta ur den ur släpet så sitter hon på! Lika mycket gillar hon när hon får på sig rödtäcket och jag startar skotern för det innebär att hon ska få springa och söka ripa  :

Gällande barn och hund så har jag ett minne från Vorstehn jag växte upp med och det är att jag inte kunde leka med henne. Hon var dresserad att mig tog man det lugnt med och ville jag ha det hon hade så var det mitt.....typ.......

Pappa kunde ha dragkamp med henne och jag tyckte ju det såg jätteroligt ut. Men när hon hade leksaken och jag kom och skulle hålla i den jag också och leka på samma sätt som pappa hade gjort, så släppte hon den direkt .....

Samma när vi hade varit borta och kom hem så hoppade hon av glädje på/runt mamma och pappa, mig nosade hon bara glatt på  :

Jag minns att jag vart lika arg varje gång. Fattade ju inte riktigt att hon egentligen var väldigt duktig  :

Som jag nämnde tänker ja inte ta en burdiskusion eftersom de e en smaksak OCH säkerhetsfråga.

För mig handlar de mest om platsbrist och erfarenhet.

MEN de finns fortf vetenskapliga belägg för att de inte "Behöver" sittplats.

Besiktiade bilen en gång med Zingo liggandes bak o sa därför till besikningsmannen att köra lugnt på testrundan de tar.

Han körde runt gav mig protokollet o kolla lite skumt på mig varvid han sa:

-"E de säkert att du har hund där bak?"

Osså gick han tom ut o kolla. Jo visst låg jycken där  ;D

Han påstod att de måste vara den snällaste hund som han träffat för aldrig hade han besiktiat en bil utan att höra hunden pipa åtm då han satt sig i bilen.

Känner killen lite vagt iof o de e en redig bonnapåg  ;D

Jag får tom dubbelkolla ibland om ja glömt ta med jycken  o ibland får ja gå ut o hämta in honom då ja funderar på vart han tagit vägen.

Så tycker jag de ska vara o så vill jag ha de!

Men då vi kört ett tag på grusvägar kan han göra sig påminnd. Då e de ofta jakt i görningen har han kommit på  ;D ;D ;D

Besiktiade bilen en gång med Zingo liggandes bak o sa därför till besikningsmannen att köra lugnt på testrundan de tar.

Han körde runt gav mig protokollet o kolla lite skumt på mig varvid han sa:

-"E de säkert att du har hund där bak?"

Osså gick han tom ut o kolla. Jo visst låg jycken där  ;D

Han påstod att de måste vara den snällaste hund som han träffat för aldrig hade han besiktiat en bil utan att höra hunden pipa åtm då han satt sig i bilen.

Känner killen lite vagt iof o de e en redig bonnapåg  ;D

Jag får tom dubbelkolla ibland om ja glömt ta med jycken  o ibland får ja gå ut o hämta in honom då ja funderar på vart han tagit vägen.

Så tycker jag de ska vara o så vill jag ha de!

Men då vi kört ett tag på grusvägar kan han göra sig påminnd. Då e de ofta jakt i görningen har han kommit på  ;D ;D ;D

Är inte alla Breton så  ??? Ella sover också mestadels i bilen, men tittar upp någon gång när hon vänder på sig och ibland när vi stannar. Enda gången det kan komma ett pip är när vi jaktklädda kör ett tag på grusväg 

Är inte alla Breton så  ???

;D ;D Jag sa ngt liknande fast: -"Är inte alla hundar så"  : ;D ;D

Jag har haft problem med Zakke o bur.

Han fick åka i en plastbur med helt tak. Han blev mer o mer åksjuk,en dag ylade han väldigt högt o bestämt. Jag förstod budskapet och tog bort taket, så han kunde se ut! Då var det inga problem längre, för hunden i alla fall. För mig slutade det med bilbyte.

Hundägare ska ha kombi!

Jag köpte en ny måttanpassad ( figursydd) bur i Piteå för ca 1800 kr. Han hade färdiga mått på dom flesta kombibilar.

Jag är väldigt nöjd med buren o priset.Och Zakke har aldrig mått illa mer. Vi åker utan problem 30-40 mil.

Så verkar han må illa, låt hunden se ut! Det verkar inte spela någon roll om det är frammåt eller bakåt.

Åksjuka hundar! Töcke trams. En redi hårding.........  ;D *ASG*

Nädå de finns fjollor bland djuren me 

Imorrn är jag ledig och hemma med Troy heldag igen, då blir det att börja burträningen. Hörselkåpor på...

Har fortfarande lite problem med att få han att fatta att det är jag & frun som bestämmer. En riktig envis liten jävul...

Det är kattmaten som är svårast att få han att låta bli. Han har väl hunnit få smak för det goda förstås! Katterna får ju Royal Canin...hehe!

En av kattgubbarna visade dock imorse vart skåpet skulle stå. Troy fick ett par rejäla tassar över nosen och huvudet. Verkar ha gått bra...och Troy tappade intresset för katten en aning. Nu är det bara den andra katten kvar..hehe.

......

Jag köpte en ny måttanpassad ( figursydd) bur i Piteå för ca 1800 kr. Han hade färdiga mått på dom flesta kombibilar.

Jag är väldigt nöjd med buren o priset.Och Zakke har aldrig mått illa mer. Vi åker utan problem 30-40 mil.

Så verkar han må illa, låt hunden se ut! Det verkar inte spela någon roll om det är frammåt eller bakåt.

Det är säkert samma bur som grannen har då...den är gjord i Piteå av en mindre pratsam man...

Men ser riktigt bra ut och mer än halva priset mot en Jeppe-bur.

Självklart har jag ju kombi...och även 4WD. Va sjutton...är Vi inte jägare?

Nä skämt å sido...kombi är ett måste när man har både barnvagn och hund känns det som.

Tycker inte det gör nåt att hunden kan se ut om man har plats. Uppåt är det ju sällan problemet ligger. Men samtidigt är jag beredd att hålla med Jimmy vad det gäller säkerheten. Mindre risk att hunden tumlar runt inne i en alldeles för stor bur vid tvärnit el. dyl.

Det kan ju orsaka lite obehag för hunden också har jag egna erfarenheter av (en jämte som åkt bil i 6 år utan problem innan...nästan vägrade åka bil efter att han slog sig vid kraftig inbromsning)

Nåja...ska bli kul att prova hur det går med bilåkningen i allafall. Åka i mattes knä i 55mil var inga som helst problem för Troy i allafall.

Har fortfarande lite problem med att få han att fatta att det är jag & frun som bestämmer. En riktig envis liten jävul...

Hur länge var det nu ni hade haft valpen  :

Det är kattmaten som är svårast att få han att låta bli. Han har väl hunnit få smak för det goda förstås! Katterna får ju Royal Canin...hehe!

Du får ha i baktanke att han tillsammans med de andra valparna i kullen "slagits" om maten, dvs finns det mat gäller det att skynda sig att äta upp den innan någon annan tar den!

Hur länge var det nu ni hade haft valpen  :

;D ;D ;D ;D ;D ;D ;D ;D ;D

Förstår ändå Henrik för ibland kan dagar kännas som år med de små stolpskotten.

Tror Henrik börjar förstå varför jag kallar Zingo för mitt lilla stolpskott

Men allt jobb man lägger ner får man 100ggr tillbaks.

Har fått känslan att de e 10ggr mer jobb med att uppfostra en hanhund.

För de e bara de ägarna jag hört berätta liknande historier. MEN jag kan ha fel!

Man blir ju nästan lite fundersam om det verkligen är en Breton man vill ha när man läser här i forumet..

Nu måste ni ju komma med alla positiva sidor också..    T.ex när allt bara går som det är tänkt, och dom verkligen förstår allt man lärt dom!  För dom tillfällena finns väl också ?

//Linus

Man blir ju nästan lite fundersam om det verkligen är en Breton man vill ha när man läser här i forumet..

Nu måste ni ju komma med alla positiva sidor också.. T.ex när allt bara går som det är tänkt, och dom verkligen förstår allt man lärt dom! För dom tillfällena finns väl också ?

//Linus

På min 8,5 veckor gamla valp visas de sidorna mestadels då han sover...hehe. Då är han för snäll å söt...

Jag tycker mig ha läst en hel del gott om andras Bretonhundar i denna tråd...det är nog bara jag som drar ner positiviteten lite just nu... Men det ska väl ändras hoppas jag!

Vad gäller att slåss om maten i valpkullen kan jag bara intyga att DET kunde Troy. Han var klart störst, knuffade undan sina syskon direkt när han skulle hälsa på oss...och även var det han som gick ut först genom hundluckan!

Han får vara hur vild han vill, bara han visar nåt tecken/reaktion då jag säger nej! Det händer inte alltid än kan jag säga...hehe.

Nåja, några dagar till kanske!

Om inte annat så kommer min kompis som är väldans duktig på hantera hundar på besök i helgen. Han kanske kan se hur jag bär mig åt och ge mig några tips. Det är svårt att läsa sig till allting. Filmerna man sett handlar ju ofta om valpen efter han fattat vem som bestämmer!

Man blir ju nästan lite fundersam om det verkligen är en Breton man vill ha när man läser här i forumet..

Nu måste ni ju komma med alla positiva sidor också..    T.ex när allt bara går som det är tänkt, och dom verkligen förstår allt man lärt dom!   För dom tillfällena finns väl också ?

//Linus

Vill man ha en hund som gör "ALLT" 10ggr upp får man va beredd att lägga ner lite energi på de små liven.  ;D

De låter mer än av det är egentligen

MEN....

Jag skulle då inte vilja ha en valp som kröp ihop för minsta lilla eller bara låg i ett hörn o såG söt ut.

Att de e mkt go i dem som små bådar enbart gott, tycker jag!

Henrik

Det tar ju ett tag innan man börjar prata varandras språk.

Som nybliven hundägare analyserar man lätt sönder de mesta.

Kolla bara alla mina inlägg i tråden här genom åren.

Nog har jag varit misslynnt många gånger för att bara ngn dag senare sett ljuset igen.

Men de ska inte stickas under stolen att ja fått lägga ner oerhört mkt jobb.

Om de sen varit hunden eller jag som varit i behov av alla dessa timmar må vara osagt! :D

De första 14 dagarna tyckte jag var värst.

Man hade ju läst att de skulle ta tid för dem att vänja sig vid sitt nya hem men Zingo FOR in o "tog över" helt enkelt.

Inte faen stod de i böckerna hur man skulle hantera

Men idag har ja fått igen med råge för allt jobb ja lagt ner MEN med en jycke av kaliber tar aldrig dressyren slut  :-

Har fått känslan att de e 10ggr mer jobb med att uppfostra en hanhund.

För de e bara de ägarna jag hört berätta liknande historier. MEN jag kan ha fel!

Ojoj....jag skrattar så jag nästan får ont i magen ..............

Utveckla gärna varför det skulle vara jobbigare  ;D

Under tiden kan jag dra den "mörka sidan" av tjurskalliga jaktidioten Ella.  : Ellas favvosysselsättning som valp var att nypa en i tårna tills hon fick reaktion, då sprang den lilla pirayan så fort hon kunde och dök in under soffan där vände hon gaddarna utåt så när man stack in händerna för att plocka fram henne blev man "piercad" i händerna. Hon såg väldigt lustig ut när hon kastade sig in under soffan. Hon liksom sträckte ut sig i farten och gled in på mage ;D

Ella som lite äldre och ensam hemma. Dagstidningen låg alltid i molekyler på hallmattan om man glömde gömma den ordentligt. Pennor har varit en av hennes specialiteer. Man var 100% säker på att det inte fanns nägon penna framme, men lik förbenat fanns det en söndertuggad bläckpenna när man kom hem. Bevisen som direkt syntes när man kom hem var de blålila fläckarna på den vita pälsen  :

Hennes bädda, korgstolen i hallen och några skor har även fallit offer för terroristen Ella. Dock hände detta när hon var liten/unghund! Nu biter hon aldrig sönder nått.

Jaktligt har hon från första början varit väldigt duktig. Men helt plötsligt fick vi några eftergångar när hon var i 3års åldern. Ska nu måla upp en bild för er...... vi var på jaktprov och det enda jag visste var att hon aldrig gick efter......givetvis kom en eftergång då!  > Veckan efter var det som om det slagit slit i huvudet på henne. På en och samma jakttur så gjorde hon tre eftergångar utan antydning att stanna på kommando ens.  Hon som i vanliga fall brukade stanna automatiskt. Vid den tredje eftergången var jag så frustrerat arg. Jag sprang efter henne och fick chansen att genskjuta henne (har aldrig sprungit så fort förr  :). Ur hennes perspektiv så var hon i paradiset och helt plötsligt flög det fram en väldigt arg Lina bakom en gran och landade av en slumt ovanpå henne...... : Ok var väl kanske inte riktigt så hemskt som jag nu målar upp, men hon fattade poängen av överrumplingsmomentet iaf. 

Jag anser inte Ella vara en hård hund utan något mjuk, men hon har envisheten. Apporten har varit två tjurskallar mot varandra. Jag vann och nu tycker hon det är väldigt roligt att apportera.

Som unghund kunde jag vara ute 5timmar i skogen och när vi kom hem sprang hon direkt och hämtade en leksak. Hur pigg som helst! Då var man heller inte positiv iom att jag själv inte kände mig lika allert i de läget :

Efter andra löpet lugnade hon ner lite. Efter tredje löpet blev hon den hund hon är idag.

Ella är en rätt självständig hund, men samtidigt är hon samarbetsvillig vilket är bra egenskaper under jakten! Flera domare har påpekat hur förbar hon är, samtidigt som hon jagar självständigt kan jag gå in och styra och hon har koll på mig. Visst har hon sina sämre dagar också, men överlag är hon sådan. Som hemmahund finns det inget negativt som jag kan komma på faktiskt. Det skulle vara att hon blivit mer matglad, men det är en bieffekt av livmoderoperationen. Har även läst att dom kan bli mer vaktiga, men det har jag iaf ännu inte upptäckt.......

Jag brukar säga att det Ella är dålig på är sådant som kunnat åtgärdas med bättre dressyr. Exempelvis har hon alltid varit ensamhund och fått jaga 100% av tiden i skogen vilket gör att hon är inte så duktig på att gå fint i koppel i skogen. Nu har vi ju fått träna i höst iom att Panter varit med, så det har blivit bättre, men det är inte helt som jag önskar.

Jag lärde mig rätt snabbt att bästa sättet att få henne att förstå att jag menar allvar när jag korrigerar henne är att jag ställer mig över henne och håller ner henne liggandes på sida. Om hon direkt jag tar bort handen försöker ställa sig har det inte gått in utan först när hon ligger kvar och tittar på mig har jag fått tillbaka kontakten så att säga.

Ella är en rätt stark individ (men som sagt ändå något mjuk )så ett bra ledarskap har varit ett måste.

Som alltid så gäller det att lära sig läsa sin hund och se vad som krävs för att få till just denna hund. Detta kan vara svårt. Jag har gjort fel i dressyren med Ella som tagit tid att rätta till, men detta kan jag ju inte klandra hunden för! Det är ju jag som gjort fel. Jag har ju helt klart för mig nu i min skalle hur jag ska göra med nästa hund. Dock kommer jag kommer med all säkerhet att måsta ändra mig på vägen gällande vissa saker iom att mina dressyrtankar är baserade på de två tidigare bretoner vi haft. Nu får jag en helt ny individ!

Gällande hanhund vs tik. Hanen vi hade var lite hårdare i psyket än vad Ella är. Dock är ju inte detta generellt för hanhundar. Panter är ungefär som Ella.

Oavsett kön på hunden gäller det att hitta vägen som passar bäst för just den hunden. Lära sig när var hur man ska korrigera. En sak kommer jag iaf att försöka köra stenhårt med nästa hund och det är att jag ska inte tjata ut nått kommando och korrigerar jag ska det vara tydligt annars kan jag lika gärna låta bli att ge kommando eller korrigera för det underminerar bara betydelsen i de kommandot om jag säger det men det inte blir utfört korrekt!

Blev långt inlägg detta  : Men jag tänkte att Jimbolo måste ju få lite tik historier också 

Kan avsluta med att erkänna att jag blivit lite slappare med att hålla på alla regler, men lite privilegier måste dom ju få på ålderns höst 

De va nog just de som fattades. Tikhistorier alltså.

Tycker alla hyllar sina tikar som så gosiga o keliga, därav min frågeställning.

Tror t.om. att ja haft de ngt lugnare med Zingo ang tuggningar.

Nån sele ryggsäcksspänne o dylikt for sin kos då han börjades lämna ensam men annars har han varit cool-lugn.

Men som valp var han odräglig o älska att tugga på våra händer med sylvassa tänder.

Fick avverka ben på ben efter de.

Hehe...kul med er "Ella" och "Jimbolo" som oftast drar igång lite diskussioner här...låter nästan som ett gift par! Olika åsiker om det mesta...men i slutändan resonerar helt lika allt som oftast! moahaha!

Ella: Precis som du beskriver att du gjorde med Ella är precis det som jag tycker funkar bäst med Troy...eller ännu effektivare, rulla han på rygg och håll ner huvudet mjukt med båda händerna om var sitt öra. Man behöver inte ta i nånting alls som tur är!

Hane eller tik...det är nog individerna man ska snacka om...inte könet!

Det tar ju ett tag innan man börjar prata varandras språk.

Som nybliven hundägare analyserar man lätt sönder de mesta.

De första 14 dagarna tyckte jag var värst.

Man hade ju läst att de skulle ta tid för dem att vänja sig vid sitt nya hem men Zingo FOR in o "tog över" helt enkelt.

Inte faen stod de i böckerna hur man skulle hantera

Men idag har ja fått igen med råge för allt jobb ja lagt ner MEN med en jycke av kaliber tar aldrig dressyren slut :-

Du har säkert helt rätt. Och den första tiden som sagt sägs ingenting om i böckerna. I allafall inte de individer som bara sprätter in och tar över allt å alla där hemma!

Men han e på väg neråt...och ska längst ner i "hiearkin".

Blir förresten spännande att se på Jakt & Fiske ikväll då det ska handla om stående fågelhundar och Breton.

Speciellt intressant för mig då Amir Zand ska vara med. (dvs. Troy´s pappas fd. ägare och de äldre kullsyskonens uppfödare)

Ett kullsyskon till Troy, Pajero kommer visas. Dvs. de som nu är 3 år...

/Henke