*RIKTIGT* snyggt!!

Ursäkta en säkert råpuckad fråga.. men om du bygger en Prickskyttebössa för att skjuta på så pass stora avstånd.. varför envisas du med detta med fri rekyl? Förstår mycket väl varifrån det kommer och i just de sammanhangen fungerar det med all säkerhet hur bra som helst men nu är det ju ett helt annat skytte? Iofs kanske inte det var grundtanken med bössan utan det är något som tillkommit under resans gång eller?

Oavsett, förbannat läckert skjutet!!!

Mvh!

Usch, onekligen bra (ursäkta dröjsmålet av inlägg från min sida), varför i all helvetes heta eldar ringer du inte och meddelar om skytte? Behöver ju all hjälp jag kan få.

Får väl snart din hjälp kan jag tänka, sticker dock ner till Idala imorrn för lite hagelskytte och allmän uppvisning av min sniperrigg. Vill du följa med så är det troligtvis kl 12 eller 13.00 som gäller.

Vi höres imorrn......

Mvh. Robban

Usch, onekligen bra (ursäkta dröjsmålet av inlägg från min sida), varför i all helvetes heta eldar ringer du inte och meddelar om skytte? Behöver ju all hjälp jag kan få.

Får väl snart din hjälp kan jag tänka, sticker dock ner till Idala imorrn för lite hagelskytte och allmän uppvisning av min sniperrigg. Vill du följa med så är det troligtvis kl 12 eller 13.00 som gäller.

Du har ju semester och rätt nära till din bana, så jag antog att du var där mer eller mindre dagligen

12 eller 13 går ej, för som du vet jobbar jag...

Ursäkta en säkert råpuckad fråga.. men om du bygger en Prickskyttebössa för att skjuta på så pass stora avstånd.. varför envisas du med detta med fri rekyl? Förstår mycket väl varifrån det kommer och i just de sammanhangen fungerar det med all säkerhet hur bra som helst men nu är det ju ett helt annat skytte? Iofs kanske inte det var grundtanken med bössan utan det är något som tillkommit under resans gång eller?

Hmm, hur var det nu? Jo, jag satt och skulle skjuta för första gången i förra veckan, med sandsäckar i bänk. Drog mig till minnes att jag skjutit lättrekylerande bössor i bänk med väldigt lite axelkontakt, och så blev det. En del av anledningen är också att jag inte har en riktig bakkappa på bössan. Som det är nu är den flera cm. för kort, men det ska det förstås bli ändring på

Hmm.... onekligen verkar bössan gilla Scenar men, du måste väl testa vidare lite med Norma kulan då du nu har en 500 ask Verkar som bössan ger mer rekyl än vad jag trodde och även jag ger mig och inser att fri rekyl tillhör bänkskyttet. Sedan tycker jag inte laddningarna borde ge så våldsamma tryck då jag själv pressat min 7br. till 825m/s innan jag fegade ur med 130 SMK så borde du väl kunna skjuta Normas 130 kula över 850 utan problem då 6,5x47 skall tåla pepparn om jag förstått det rätt

Väntar med spänning på din debut i månadscupen då du verkar hålla en hög och jämn standard och träffbilderna oftast sitter oroväckande nära riktpunkten

Nu när du släppt fri rekyl skyttet så gissar jag att bössan snart kommer att få en bakkappa går själv och funderar på någon ställbar variant så det ska bli spännande att se vad du hittar till denna

Vad gäller hastigheter och tändhattar så har du säkert rätt, det är bara det att jag inte är riktigt van vid sån här kratring. Dessutom läste jag om Zak Smith och "blown primers" och det är klart att med en "högtryckspatron" så finns det en svag länk NÅGONSTANS. I detta fallet kanske den länken heter Remington 700, och då tänker jag på toleransen mellan slagstiftet och hålet i stötbotten som Henrik nämnde ovan. Tändhatten borde rimligen vara det första som går åt fanders när trycket blir för högt. Jag är inte jättesugen på att uppleva min första blåsta tändhatt, men det kanske är nåt man får räkna med i den här branschen?

Till patronens försvar får jag tillägga att mätning av hylsbottenexpansion med mikrometer inte gett några oroväckande resultat. Jag ska sammanställa statistiken från senaste laddningarna, men jag kan inte se någon anledning till oro för tillfället. Patronen och ffa hylsorna gjorda för att "go the distance" som du är inne på.

Träffpunkten är "höftad" från Scenar 123:orna men igår hade jag höjt 20 knäpp vilket är ungefär vad den svaga Scenarladdningen kräver på 300 meter (jag hade förväntat mig lägre träffläge för den något tyngre Normakulan). Att Åmotsforsprojektilen avviker från centrum i riktpunkten är med andra ord föga förvånande, och även Scenaren ligger ju 3 knäpp för högt egentligen (här gjorde jag en Maja som glömde sänka till 17 upp).

Gissar att det är precis som Henrik säger att spelet mellan stiftet är för stort. Det verkar vara så på vissa reminton då jag har samma på min 22-250 men inte på titanen tror inte att det gör så mycket men det känns lite otäckt så jag tänker försöka åtgärda detta på 22-250 vid om pipningen. Har du inte haft något tändhatts genomslag så verkar du "nästan" lite feg själv åkte jag på flera stycken nyligen då jag gjort slut på mina CCI br4 hattar och enda som fanns att uppbringa var Remington 6,5 vilka bevisligen inte tål samma tryck Kör nu med CCI 400 och det fungerar igen såg att du använder 205 och även den skall vara stark så i med mera krut bara Tändhatts genomslag är väl inte direkt livsfarliga men det bildas fort en kolgruva i slutstycket efter några sådana så bör det demonteras för rengörning

Jag har goda erfarenheter av Rem 7 1/2 som är framtagen just för att ha lite kraftigare gods. Det är den tändhatt jag använder i min 6x45 och där ligger trycken på nästan 60 Kpsi (enligt simuleringarna). Jag provade BR4 med samma laddning och de såg inte roliga ut.

Jag tar med mig några 7 1/2 tändhattar i kväll så kan du kolla om du får samma problem med dessa.

Henrik

Jag tar med mig några 7 1/2 tändhattar i kväll så kan du kolla om du får samma problem med dessa.

Perfekt!

Igår kväll var det skytte med Henrik och vi sköt från bänk på 100, samt liggande på 190 och 300 meter.

Jag fick på min gamla justerbara bakkappa från banskyttebössan och det funkar väl ok bortsett från att bössan nu mer och mer ser ut som ett hopplock. Men det är ju trots allt skyttet som är det väsentliga

Ska jag dra några slutsatser från sessionen så är det att Norma 130 inte tycks stabilisera sig (eller vad det nu är som händer) på kortare håll.

På 100 meter sköt den/jag inte bättre än 25-30 mm. och den träffbilden var ingen direkt njutning att skåda i siktet.

På 190 skjuter den något större, men inte mycket.

På 300 gick den som allra bäst (ok, jag sköt iof sig bara 7 skott på detta avstånd). Efter att ha skruvat ner två knäpp sköt jag tre skott som hamnade inom 43 mm.

Med risk för att dra förhastade slutsatser så tycks inte Norma 130 vara nån korthållskula, men det tror jag ingen här trodde på förhand heller? Scenar:en får ju sägas gå riktigt bra på samtliga avstånd men å andra sidan har jag ingen skjutit ordentligt med den, med avseende på axelkontakt mm.

Allt skytte skedde på Månadstävlingstavlor och nu har jag fått en hum både om svårighet och hur det är att rikta på denna. Respekten för Lars skytte gick upp ytterligare, kan jag säga

Det har blivit lite för mycket forum och läsning och laddande och funderande sista dagarna, så igår kväll när jag kom hem var jag helt utschasad. Startade inte upp datorn utan satte mig framför dumburken med lite chips och Cola Zero. Men det dröjde inte mer än kanske en halvtimma innan måltavlorna, loggboken, och skjutmåttet kom fram Det är faktiskt väldigt nyttigt att ha skjutloggen att gå tillbaka till i efterhand och se vad man gjorde (förutsatt att man antecknar vettiga saker i den). Finns inte en chans att jag hade kommit ihåg allt jag gjorde på banan, men sen kunde jag sitta hemma i lugn och ro och jämföra och dra slutsatser. Riktigt nyttigt!

Som jag sa till Henrik efteråt så är jag glad att han inte skjuter med en "riktig", för ändamålet anpassad prickskyttebössa, för då hade jag förmodligen packat ihop och åkt hem. Med sin lätta lilla Vixen skjuter han ungefär lika bra som jag, fast bättre på vissa avstånd (bl.a. 100 meter). Det är otroligt imponerande vad man kan uträtta med en såpass lätt bössa förutsatt att man kan skjuta...

har samma erfarenhet som dig med normas 130gr den är som gjord för 200 och 300m.

har samma erfarenhet som dig med normas 130gr den är som gjord för 200 och 300m.

Intressant! Får du några fina träffbilder med den? Har du provat lite andra kulor oxå? Hur står sig Norma 130 i jämförelse?

Intressant! Får du några fina träffbilder med den? Har du provat lite andra kulor oxå? Hur står sig Norma 130 i jämförelse?

jag har bara provat scenar 100,108 och 123gr och sierras 120 och 140 gr.

140gr sierran gick jäkligt bra men då jag jagar fågel med bössan går dom tyvärr bort manteln verkar vara lövtunn.

jag har skjutit lite över 2000 st norma 130gr sedan i november och har rakt i genom haft bra träffbilder med dom flesta krut bäst funkar N160 men på vintern ligger inte 204 långt bakom.

man kan säga att kulan passar min bössa perfekt femkronan på 200 och snusdosan på 300 är inte svårt om förhållandena är rätt.

har även testat lite på 500m men saknade rutin på avståndet så det blev svårvärderat men även där tyckte jag att kulan visade dom rätta takterna.

laddar till 780, 835 860 och 910 m/s beroende på avstånd och krut.

Det skumma fenomenet med Norma kulan övergår mitt lilla förstånd Hur en kula kan skjuta rätt mediokert på 100 för att sedan på 200 och längre skjuta bra. Skulle vara intressant att höra någon teori från kunnigt håll om detta typ Henrik

Det skumma fenomenet med Norma kulan övergår mitt lilla förstånd Hur en kula kan skjuta rätt mediokert på 100 för att sedan på 200 och längre skjuta bra. Skulle vara intressant att höra någon teori från kunnigt håll om detta typ Henrik

Lars,

hoppas att mina tveksamma pedagogiska talanger räcker för att förklara fenomenet på ett bra sätt med papper och penna går det bra att förklara det men det blir lite svårare m h a det skrivna ordet.

En kula som lämnar en räfflad pipa har fått en ganska avsevärd rotationshastighet, det är vi alla överens om. Att den roterar kring två olika axlar kanske inte alla lika omedelbart inser.

Kulan roterar dels kring sin egen tyngdpunkt men den roterar också kring kulbanan. I båda dessa fallen är rotationen inte stabil i det ögonblick kulan lämnar mynningen eftersom det finns en del krafter som påverkar kulan när den lämnar mynningen. T ex krutgaserna men också kröningens utformning och en del annat.

Om rotationen runt den egna axeln inte är stabil så resulterar det i att kulan "vibrerar" eller möjligen "vobblar" lite grann, detta har främst betydelse för vindavdriften. Det är nämligen denna initiala insabilitet som gör att kulan under den första delan av sin kulbana är mer känslig för vinden, när kulan väl stabiliserats sig så "skär" den genom vinden på ett bättre sätt.

Svaret på din fråga står dock att finna i den obalans som kulan har gentemot kulbanan, överdrivet kan man beskriva denna stabilitet som spiralformad där kulan beskriver cirklar kring kulbanan som blir allt mindre ju mer stabil den blir.

Det kan liknas vid barnens snurra som när den far över köksbordet från början dels är lite ostabil i sig själv (runt sin egen tyngdpunkt) men som också beskriver cirklar på köksbordet innan den står still.

Blev ni något klokare av detta?

Henrik

Lars,

hoppas att mina tveksamma pedagogiska talanger räcker för att förklara fenomenet på ett bra sätt med papper och penna går det bra att förklara det men det blir lite svårare m h a det skrivna ordet.

En kula som lämnar en räfflad pipa har fått en ganska avsevärd rotationshastighet, det är vi alla överens om. Att den roterar kring två olika axlar kanske inte alla lika omedelbart inser.

Kulan roterar dels kring sin egen tyngdpunkt men den roterar också kring kulbanan. I båda dessa fallen är rotationen inte stabil i det ögonblick kulan lämnar mynningen eftersom det finns en del krafter som påverkar kulan när den lämnar mynningen. T ex krutgaserna men också kröningens utformning och en del annat.

Om rotationen runt den egna axeln inte är stabil så resulterar det i att kulan "vibrerar" eller möjligen "vobblar" lite grann, detta har främst betydelse för vindavdriften. Det är nämligen denna initiala insabilitet som gör att kulan under den första delan av sin kulbana är mer känslig för vinden, när kulan väl stabiliserats sig så "skär" den genom vinden på ett bättre sätt.

Svaret på din fråga står dock att finna i den obalans som kulan har gentemot kulbanan, överdrivet kan man beskriva denna stabilitet som spiralformad där kulan beskriver cirklar kring kulbanan som blir allt mindre ju mer stabil den blir.

Det kan liknas vid barnens snurra som när den far över köksbordet från början dels är lite ostabil i sig själv (runt sin egen tyngdpunkt) men som också beskriver cirklar på köksbordet innan den står still.

Blev ni något klokare av detta?

Henrik

har sett det förklaras på ett papper av en mycket trevlig fältskytt och din beskrivning är lättare att förstå, tackar.

tydligen är kulan känd för sina dåliga träffbilder på korta avstånd.

samme skytt som skjutit 10000 tals norma dl och faktiskt vann sm i år berättade om att vissa pipor han ägt sköt närapå samma bilder på 80 respektive 200m.

överdrift eller ej så har jag med mina få avlossade skott sett liknande beteende.

Tack Henrik!

Du är inte bara kunnig utan också pedagogisk efter exemplet med barnens snurra blev det klart som korvspad trots att jag jobbar natt nu

Efter gårdagens inlägg lyckades jag leta fram en illustration som gäller en 7mm 180 grains Berger VLD kula och dess färd genom luften de första 100m av dess färd mot målet.

Nu skall jag påpeka att detta fenomen inte är universiellt erkänt som det fenomen som ligger bakom mysteriet med "krympande träffbilder" på lite längre håll, att fenomenet finns är alla överens om men frågan är hur stort det är. Bob McCoy hävdar i sin bok "The launch and flight dynamics of symmetric projectiles" att avvikelsen normalt är mindre än en kaliber. För den som vill förkovra sig i ämnet kallas det på engelska för "epicyclic swerve".

Det som kan tilläggas är att detta fenomen egentligen gäller alla kulor men att det är mer eller mindre stort med olika kulkonstruktioner. Det som skiljer är dels hur stor avvikelsen mot kulbanan är men också hur lång tid det tar innan kulan "kommer till ro".

Några av de faktorer som bidrar till att kulan tar längre tid på sig att komma till ro är dels att den är lång i förhållande till sin vikt och framför allt om kulans tyngdpunkt ligger långt bak i kulan. Idag finns det som alla vet en del kulkonstruktioner med väldigt "spetsiga" ogivaler som till exempel VLD kulor, själva syftet med dessa kulor är givetvis att de skall prestera bra resultat på långa håll. Att de då inte ger lika små träffbilder på korta håll är nog någon som vi får acceptera.

Henrik

Måste bara säga att jag har aldrig varit med om att någon förklarat saker och ting på ett så bra sätt som du Henrik.

Stort tack, då har man lärt sig något nytt i början på denna dagen också!

MVH/Jocke

jag har bara provat scenar 100,108 och 123gr och sierras 120 och 140 gr.

"Bara"? Själv har jag provat Scenar 123 och Norma 130 under tveksamma omständigheter och är självutnämnd expert

jag har skjutit lite över 2000 st norma 130gr sedan i november

Respekt!

Vad gäller den teoretiska förklaringen för "wobblandet" eller vad man kallar den så är den intressant, men för min del kvittar det egentligen vad det beror på. Det lärorika för mig den här gången var att det bara ÄR så, och att om jag fortsatt sitta och nöta på 100 meter så hade Norma 130 aldrig klarat sig genom gallringen, för jag hade ratat de träffbilderna.

Detta visar med önskvärd tydlighet vikten av att prova det man ska prova på det avstånd som är aktuellt. Jag kommer troligtvis aldrig få höga poäng på 100 meter med Norma 130, men jag kan leva med det eftersom jag kommer använda kulan mestadels på 300 meter och förhoppningsvis ännu längre håll.

På min jaktmark har jag ett berg och sedan en dal följt av ännu ett berg med ett hygge på sluttningen. När jag hade min avståndsmätare så mätte jag upp avståndet till omkring 600 meter. Det borde t.o.m. gå att få ut 700 meter om man ställer tavlan närmare gränsen Hade förstås varit intressant att skjuta nån serie eller två där - vi får se.

På min jaktmark har jag ett berg och sedan en dal följt av ännu ett berg med ett hygge på sluttningen. När jag hade min avståndsmätare så mätte jag upp avståndet till omkring 600 meter. Det borde t.o.m. gå att få ut 700 meter om man ställer tavlan närmare gränsen Hade förstås varit intressant att skjuta nån serie eller två där - vi får se.

När åker vi?

Mvh. Robban

När åker vi?

Får se hur genomförbart det är

Nu har jag laddat upp 4x5 patroner med Norma 130 och 35,0 - 36,0 - 37,0 - 37,5 grains 203-B framför Rem 7½-tändhattar (tack Henrik!).

Skjutbanan nästa! Avlägger rapport senare om jag överlever (och beroende på hur det här vädret utvecklar sig)

"Bara"? Själv har jag provat Scenar 123 och Norma 130 under tveksamma omständigheter och är självutnämnd expert

Respekt!

Vad gäller den teoretiska förklaringen för "wobblandet" eller vad man kallar den så är den intressant, men för min del kvittar det egentligen vad det beror på. Det lärorika för mig den här gången var att det bara ÄR så, och att om jag fortsatt sitta och nöta på 100 meter så hade Norma 130 aldrig klarat sig genom gallringen, för jag hade ratat de träffbilderna.

Detta visar med önskvärd tydlighet vikten av att prova det man ska prova på det avstånd som är aktuellt. Jag kommer troligtvis aldrig få höga poäng på 100 meter med Norma 130, men jag kan leva med det eftersom jag kommer använda kulan mestadels på 300 meter och förhoppningsvis ännu längre håll.

På min jaktmark har jag ett berg och sedan en dal följt av ännu ett berg med ett hygge på sluttningen. När jag hade min avståndsmätare så mätte jag upp avståndet till omkring 600 meter. Det borde t.o.m. gå att få ut 700 meter om man ställer tavlan närmare gränsen Hade förstås varit intressant att skjuta nån serie eller två där - vi får se.

jag har fått den att skjuta knappt godkännt på 100m måste tilläggas men det var en riktig fjutt laddning så jag vet knappt om den orkat till 300m vallen.

Nu har jag laddat upp 4x5 patroner med Norma 130 och 35,0 - 36,0 - 37,0 - 37,5 grains 203-B framför Rem 7½-tändhattar (tack Henrik!).

Skjutbanan nästa! Avlägger rapport senare om jag överlever (och beroende på hur det här vädret utvecklar sig)

I blew my first primer today!

Instruktion för hur man inte bör gå tillväga vid utprovande av laddningar:

1. Byt ut minst två komponenter, ta exempelvis ett nytt krut och en för dig helt oprövad tändhatt

2. Ladda lite hårdare än du gjort tidigare (då med ett något långsammare krut)

3. Kör som en blådåre 2,5 mil till banan med gråblåa regnmoln precis överallt

4. Gå raskt de 300 metrarna från tavelställen till skjutplatsen för maximal puls och svettning

5. Lägg dig ner på den nyregnade skjutplatsen där det kokar av mygg och knott

6. Känn hur ohyran dras till dig tack vare svettningarna du inkasserade under punkt 4.

7. Skit i kronografen - hastigheten med maxladdningar är naturligtvis helt ointressant

8. Börja skjuta de två första laddningarna utan skyddsbrillor. Det är coolare så.

9. Givetvis noterar du inte märkena i hylsbotten från utstötaren eftersom du är stressad och allmänt obekväm

10. Ignorera glatt tändhattarna på de skjutna hylsorna vilka har kratrar djupare än du nånsin sett tidigare

11. Det börjar regna och det är hög tid att stressa iväg 3:e serien

12. Det 2:a skottet i den serien resulterar i "PUFF!" och rökutveckling där hylsan normalt kastas ut.

13. Gör patron ur och åk hem

Grattis! Du har nu lyckats blåsa en tändhatt

Sensmoral: byt inte ut mer än en komponent åt gången (var det inte EXAKT det du sa åt mig senast, Henrik?)

Nu ska jag städa ur den sotiga stötbotten på slutstycket och sedan slå mig själv i huvudet med ett våffeljärn 100 gånger och uttala sensmoralen ovan vid varje slag...

känner igen mig på några av dom punkterna.

inför den sista tävlingen i sävar sprang jag som en dåre mellan 100, 200 och 300m.

en gång sprang jag förbi bössan på 200 m och stog några sekunder på 300 m och undrade vart bössan var, då och då ringde tanten och undrade vart fan jag var och varje gång upprepade jag mitt gamla mantra, "bara en serie till".

regel nr ett inför tävling för mig, ändra inte en redan välskjutande beprövad laddning och lova inte att du ska vara hemma när du vet att du måste vara på banan.

nu gick det bättre än vad jag trodde i umeå men det är roligare att åka 26 mil och slippa vara nervös över onödiga frågetecken.